Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32

1937-04-21 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:32, Andra lagutskottets utlåtande Nr 32

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1937 kl 3 e. m.

Utlåtande i anledning au dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet,

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1937 till riksdagen avlämnad proposition, nr 232,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 §, 19 kap. 1, 3, 9, 11, 12 och 26 §§

samt 21 kap. 42, 43 och 68 §§ lagen den 18 juni 1926 om delning av jord

å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 KAP.

2 §•

Laga skifte---tillkommit skifteslaget.

Fastighet, som---det skifteslag.

Har skifteslag---äga rum.

Vad i---under 2 avses.

Utöver skifteslag, om vilka förut i denna paragraf förmäles, kunna bildas

särskilda skifteslag på sätt nedan närmare sägs. Fastighet, vilken uppkommit

genom sammanläggning i enlighet med föreskrifterna i lagen örn sammanläggning

av fastigheter å landet, skall, där den bildats av ägor, tillhörande

olika ursprungliga skifteslag, eller genom sammanläggning av samtliga

ägolotter i vilka under 1 omförmält skifteslag må vara uppdelat, anses såsom

skifteslag, varom under 1 sägs. Hava eljest fastigheter, vilka själva utgöra

skifteslag, sammanlagts till en fastighet, skall denna anses såsom skifteslag,

varom under 2 förmäles. I övrigt skall angående särskilt bildat skifteslag

gälla, att, där till ett skifteslag sammanförts ägor belägna å ömse sidor örn rågång,

skifteslaget anses såsom sådant skifteslag, varom under 1 sägs, men i

annat fall såsom skifteslag, varom under 2 eller 3 förmäles. i

i Senaste lydelse av 19 kap. 1 § se SFS 1931: 144, 21 kap. 43 och 68 §§ se SFS 1935: 236.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 32. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

19 KAP.

1 §•

Från fastighet må i den ordning och under de villkor i detta kapitel omförmälas

viss till gränserna bestämd ägovidd avskiljas genom avstyckning för

att utgöra en fastighet för sig eller sammanläggas med annan fastighet eller

fastighetsdel som för ändamålet avstyckas, dock att, där ägovidd som nu

sagts är avsedd att ingå i sammanläggning eller avstyckning skall ske under

villkor att stamfastigheten sammanlägges med annan fastighet eller fastighetsdel,

för avstyckningen tillika erfordras att sådan sammanläggning efter

vad därom är särskilt stadgat må äga rum.

Avstyckning av---inom området.

Vid uppgörande---för avlopp.

Finner Konungens---lämnar tillstånd.

3 §.

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt

sätt användas för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock, där den

skall sammanläggas med annan fastighet eller fastighetsdel, bilda en fastighet

gemensamt med denna. Ej må avstyckning ske sålunda, att stamfastigheten

ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet eller, där den skall

ingå i sammanläggning, bilda en fastighet gemensamt med den fastighet eller

fastighetsdel, med vilken den skall sammanläggas.

I övrigt skall vid avstyckning iakttagas följande:

1. Fastighet, avsedd till jordbruk, skall innehålla åker, äng eller därtill

odlingsbar mark samt, där ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas,

lämpligt belägen skog för tillgodoseende av nödigt husbehov, i den mån tillgång

till sådan finnes; och skall tillses att å fastighetens mark i mån av behov

kan erhållas tillgång till bete ävensom, där så finnes önskvärt och lämpligen

kan ske, att möjlighet finnes till jordbrukets förstärkning genom nyodling.

Skall sammanläggning äga rum i samband med avstyckningen, må

vid uppskattningen av behovet av olika ägoslag medräknas tillgång av motsvarande

ägoslag å annan fastighet eller fastighetsdel, som skall ingå i sammanläggningen.

2. Avstyckning från jordbruksfastighet må ej äga rum med mindre det

kan antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller, där

sammanläggning skall äga rum, genom avstyckningen och sammanläggningen

skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande

befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten.

3. Är fråga om avstyckning från jordbruksfastighet, skall örn tilldelning

av skogsmark särskilt gälla,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

3

a) att i ort med riklig skogstillgång, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden,

för så vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig

natur, för drivande av självständigt jordbruk i allmänhet är erforderligt

att inom fastighetens gränser finnes skog utöver husbehovet, avstyckning

må ske allenast så, att en var i förrättningen ingående jordbruksfastighet i

mån av tillgång erhåller sådan skog, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för

jordbruket; dock att avvikelse från vad nu stadgats må göras beträffande

viss fastighet, såframt det är uppenbart, att den kan bestå såsom självständig

fastighet utan tillgång av skog utöver husbehovet, samt jordbrukets fördel av

stödskog icke därigenom minskas;

b) att i ort med ringa skogstillgång avstyckning må så verkställas, att

skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet,

såframt det för skogens bestånd prövas angeläget;

c) att i ort, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så vitt

dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, är uppenbart att för

drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet

hör skogsmark, ägolott må avskiljas utan eljest föreskriven tilldelning

härav.

4. Vad under 1—3 stadgats skall ej utgöra hinder för avstyckning av mark

för tillgodoseende av uppkommet behov av lägenheter för småbruk åt innehavare,

som beräknas erhålla sin huvudsakliga bärgning annorledes än av

eget jordbruk, eller av bostadslägenheter eller för beredande av plats för industriell,

kommunikationsteknisk eller kulturell anläggning eller därmed jämförligt

ändamål; dock att i fråga om småbrukslägenhet skall tillses, att å

lägenhetens mark i mån av behov kan erhållas tillgång till bete, där så lämpligen

kan ske.

9 §•

Har ägovidd, som skall avstyckas, blivit till annan överlåten, skall den

därom upprättade avhandlingen införas i förrättningsprotokollet eller i styrkt

avskrift biläggas detta. Är ägovidd, som avstyckas, eller stamfastigheten avsedd

att ingå i sammanläggning, skall sådant i protokollet särskilt angivas. 11

11 §•

Till fastighet, som bildas genom avstyckning, må läggas högst tre skiften

eller, där till stamfastigheten vid laga skifte utlagts flera än tre skiften, lika

många skiften som tillhöra stamfastigheten, dock att, där avstyckningen avser

mark, som är samfälld för flera fastigheter, skiftenas antal icke i något

fall må överstiga tre. Vid avstyckning skall tillses, att ägovidd som avstyckas,

så ock stamfastigheten, i den mån ägornas läge och beskaffenhet det

medgiva erhåller regelbunden och för dess nyttjande lämplig form.

Skall sammanläggning äga rum i samband med avstyckningen, skall tillses,

att antalet skiften, vari den för sammanläggning avsedda marken utlägges,

och deras form ej må medföra hinder för sammanläggning efter vad därom

är stadgat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

12 §.

Avstyckning skall---nödiga vägar.

Vid avstyckning skall bestämmas, örn och i vad mån med avstyckad ägovidd

skall följa rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning

avsatts för gemensamt ändamål, i äga, som eljest är samfälld för stamfastigheten

och annan fastighet, eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma

stamfastigheten; dock må, därest i ägovidd, som avstyckas, ingår

åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning, att fastigheten varder

tjänlig till jordbruk, och avstyckningen ej sker för sådant ändamål varom

i 3 § andra stycket under 4 sägs, bestämmelse ej meddelas, varigenom den avstyckade

ägovidden uteslutes från rätt till delaktighet i allmänning eller därmed

likställd samfällighet, utan skall vad av stamfastigheten tillkommande

andel i sådan samfällighet kan skäligen anses belöpa å den avstyckade ägovidden

tilläggas denna.

För de---sådan fastighet.

Avsättande av---fastighetens ägare.

26 §.

Område, som varit anslaget till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp,

må avstyckas till särskild fastighet utan hinder därav, att avstyckningen icke

överensstämmer med vad i 3 § första stycket andra punkten samt andra stycket

under 1—3 är för avstyckning i allmänhet stadgat. I avseende å avstyckning

av sådant område skola bestämmelserna i 4 och 11 samt 16—18 §§ icke

heller tillämpas.

21 KAP.

42 §.

Då talan---mot förrättningen.

Avser mot---43 § stadgas.

Finnes i---å förrättningen.

Har laga---från byggnadsnämnden.

Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning, må fastställelse ej meddelas med

mindre tillika gives förordnande örn sammanläggningen.

43 §.

Hava besvär---stycket sägs.

Sedan handlingarna inkommit till ägodelningsdomaren, företage denne förrättningen

till prövning, därvid vad i 42 § fjärde stycket sägs skall äga tilllämpning.

Där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen är

lagligen beskaffad samt, såvitt angår avstyckning av mark för sammanläggning

eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning, förord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

5

nande tillika gives om sammanläggningen, meddele ägodelningsdomaren fastställelse

å förrättningen, men eljest hänskjute han frågan till ägodelningsrätten

samt utsätte, så snart lämpligen kan ske, tid och ort för målets handläggning.

För ägodelningsrättens behandling av målet gälle i ty fall vad i

42 § tredje stycket sägs.

Utgöres förrättningen av sådan avstyckning, med vilken avses bildande

av särskild fastighet, utan att därvid fästs villkor att stamfastigheten skall

ingå i sammanläggning, har överlantmätaren att företaga förrättningen till

prövning samt, där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad, meddela fastställelse därå. Har förrättningen, på

sätt i 22 § andra stycket sägs, blivit medelst påskrift å protokollet godkänd, utgöre

den omständigheten, att den för talan mot avstyckningsförrättning stadgade

tid icke gått till ända, ej hinder för prövningens företagande. Förekommer

anledning att förrättningen icke är lagligen beskaffad, hänskjute överlantmätaren

frågan om fastställelse till ägodelningsrätten, skolande för sådant

fall de i första stycket meddelade föreskrifter äga tillämpning.

68 §.

I mål---Konungens befallningshavande.

Är någon---är bestämt.

I mål---från byggnadsnämnden.

Är fråga örn avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning, må Konungens befallningshavande

meddela fastställelse å avstyckningen allenast under villkor att förordnande

gives om sammanläggningen enligt vad därom är särskilt stadgat.

Beträffande klagan---är bestämd.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1937; dock att vad däri stadgats icke

skall utgöra hinder för avstyckning, beträffande vilken utlåtande, varom i

19 kap. 16 § sägs, avgivits före lagens ikraftträdande.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 1, 6 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336)

om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 1, 6 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1936: 318, 15 § se SFS 1935: 240.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1 §•

Fastigheter å---å landet.

Vidare må---å landet.

Ej vare---mot sammanläggning.

Vad nu är sagt örn rätt att låta fastighet ingå i sammanläggning skall äga

motsvarande tillämpning å del därav, som i den ordning särskilt är stadgad

för ändamålet avstyckas; skolande, där ej annorlunda stadgas, vad nedan

sägs om fastighet i tillämpliga delar gälla örn fastighetsdel, varom här är

fråga.

Ändå att fastigheterna ej ingå i samma skifteslag av beskaffenhet, varom

under 1 sägs, eller som avses i 1 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet,

må med fastighet eller för ändamålet avstyckad del av fastighet sammanläggas

från annan fastighet för ändamålet avstyckad del av beskaffenhet att

ej kunna bestå såsom särskild fastighet, så ock fastighet, från vilken avstyckning

skett under villkor att återstoden skall ingå i den sammanläggning, och

som efter avstyckningen ej kan bestå såsom särskild fastighet.

Fastigheter, vilka---prövas föreligga.

6 §.

Fastigheter, vilkas---laga skifte.

Sammanläggning i---lag stadgas.

Sammanläggning, varom i 1 § femte stycket förmäles, må ej äga rum med

mindre därigenom befordras en lämplig fastighetsindelning.

15 §.

Sedan ärendet---örn sammanläggningen. •

Har sökanden---ägodelningsrättens prövning.

Huruledes, då fråga är örn sammanläggning i samband med avstyckning,

beslut i ärendet, där ansökningen bifalles, i vissa fall skall meddelas i sammanhang

med fastställelse å avstyckningen, därom skils i 21 kap. 42 och

43 §§ i lagen örn delning av jord å landet. Ankommer fastställelseprövningen

å Konungens befallningshavande, må förordnande om sammanläggningen ej

meddelas, förrän avstyckningen blivit genom laga kraft ägande beslut fastställd

på sätt i 21 kap. 68 § i nyssnämnda lag sägs.

Angående meddelat---i ärendet.

Ägodelningsdomaren åligger---angående sammanläggning.

Beträffande förfarandet---till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1937.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

7

3) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25)

örn servitut.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 14 juni 1907 om servitut skall

införas en ny paragraf, betecknad 7 a §, av följande innehåll, dels ock att

3 och 8 §§ samma lag1 skola erhålla nedan angivna ändrade lydelse:

3 §•

Vad i 1 kap. 3—6 §§ lagen om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat

1 fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande tillämpning;

dock att vad där stadgas angående verkan av överlåtelse av fastigheten

eller av dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer eller av

återköp enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom icke skall äga tilllämpning

å servitut, som uppkommit vid laga skifte eller ägostyckning eller

vid avstyckning av område som ej ingår i tomtindelning, ej heller å servitut,

som tillkommit före den 1 januari 1876, eller å servitut, som avses i 7 a §.

7 a §.

Har servitut, som innefattar rättighet till skogsfång och mulbete eller endera

av dessa rättigheter och som ej är till tiden begränsat, varit av ålder

gällande eller tillkommit före den 1 januari 1928 genom avtal i samband

med tillkomsten av den fastighet till vars förmån det gäller, vare medgivande

av den fastighetens ägare, att servitutet må helt eller delvis upphöra, utan

verkan med mindre medgivandet godkänts av domstol. Sådant godkännande

må meddelas allenast:

1. om servitutet ersättes med annat servitut, som prövas medföra lika fördel

för den fastighet till vars förmån det gäller;

2. om servitutet ersättes med äganderätt till område, som kan sammanläggas

med den fastighet till vars förmån servitutet gäller, och som prövas

svara mot den förmån servitutet innebär;

3. örn eljest servitutets upphörande prövas vara av väsentlig betydelse

för den fastighet som besväras av servitutet och till gagn för ortens näringsförhållanden,

samt det är uppenbart att rätt, som tillkommer innehavare av

fordran varför säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken, icke äventyras genom åtgärden.

Har, enligt vad under 1 sagts, servitut ersatts med annat servitut, skall i

fråga om det nya servitutet så anses, som örn det tillkommit å samma tid

och sätt som det förra. I fall, som avses under 2, må servitutet ej upphöra

förr än sammanläggningen genomförts.

Örn domstols beslut i fall, som avses under 1 och 2, skall genom dess föranstaltande

så snart ske kan anteckning göras i fastighets- eller inteckningsboken.

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1924: 390, 8 § se SFS 1936: 381.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

8 §.

Vad i 4, 5, 5 a, 7 och 7 a §§ stadgas angående begränsning, förflyttning, förändring

och upphörande av servitut skall lända till efterrättelse, ändå att vid

upplåtelsen annat förbehåll skett.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1937.

4) Lag

om ändrad lydelse av 55 § andra stycket förordningen den 16 juni 1875

(nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 55 § andra stycket förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom1 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vad

i 44 och 45 §§ är stadgat angående inteckning för nyttjanderätt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn inteckning för servitut; dock att,

där inteckning beviljats för servitut, som innefattar rättighet för all framtid

till skogsfång och mulbete eller endera av dessa rättigheter, och som tillkommit

före den 1 januari 1928 genom avtal i samband med tillkomsten av

den fastighet, till vars förmån det gäller, inteckningen ej må dödas, med

mindre det visas att servitutet upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1937.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft dels

en i anledning av propositionen inom första kammaren av herr Tamm m. fl.

väckt motion, nr 265, dels en i anledning av propositionen inom samma kammare

av herr Lindhagen väckt motion, nr 266, dels ock en inom andra kammaren

av herr De Geer i Lesjöfors väckt motion, nr 270, den sistnämnda motionen

dock allenast såvitt angår fråga örn ändrade bestämmelser rörande

tilldelning av skog vid bolags försäljning av jordbruksfastigheter till enskilda.

I motionen I: 265 har hemställts att riksdagen ville uttala, att det i förslaget

till lag angående ändring i vissa delar av lagen örn delning av jord å

landet i 19 kap. 3 § andra stycket under 3 a) upptagna stadgandet om stödskog

vid avstyckning skall tillämpas huvudsakligast inom övre och inre Norrlands,

Dalarnas och Värmlands skogsbygder.

1 Senaste lydelse se SFS 1912: 213; jfr SFS 1934; 254.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

9

I motionen I: 266 ha framställts yrkanden därom att riksdagen ville dels

besluta ändrad lydelse av de i samma lagförslag i 19 kap. 3 § andra stycket

under 1 meddelade bestämmelserna, med följande innebörd:

Fastighet avsedd till självförsörjande jordbruk skall i mån av tillgång innehålla

tillräckliga ägor i åker, till åker odlingsbar mark, äng eller därtill odlingsbar

mark, bete, fiske samt, där ej nedan i denna paragraf annorlunda

stadgas, lämpligt belägen skog för tillgodoseende av nödigt husbehov och, där

för sakägarna överkomligt tillfälle erbjuder sig, även stödskog.

Skall sammanläggning äga rum, i samband med avstyckningen utan äventyrande

av bestående brukningsenheter, må vid uppskattning av behovet av

olika ägoslag medräknas tillgång av motsvarande ägoslag å annan fastighet

eller fastighetsdel, som skall ingå i sammanläggningen.

dels oek i skrivelse till Konungen hemställa, att allvarlig uppmärksamhet

måtte ägnas den av förslaget olösta angelägenheten, att organisatoriska och

moraliska garantier skapas för att givna materiella bestämmelser bliva rätt

tillämpade, vilket i jorddelningens annaler i vid utsträckning icke skett.

I motionen II: 270 har såvitt nu är i fråga motionären — under framhållande

att vid den återgång av bolagsjord till enskild ägo, som på senare tid

i stor omfattning ägt rum, den med de försålda egendomarna följande stödskogen

flerstädes tillmätts i knappaste laget — hemställt att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att revidera bestämmelserna

örn den minimiareal av skog, som vid bolags försäljning av jordbruksfastighet

till enskilda bör ingå i köpet.

Beträffande de skäl som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen; och får utskottet i fråga örn vad motionärerna anfört till stöd

för sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Gällande jorddelningslagstiftning innefattar åtskilliga bestämmelser, vilka

åsyfta att förhindra en olämplig fastighetsbildning. Vad särskilt angår rätten

till avstyckning — varom stadgas i 19 kap. jorddelningslagen — är denna

underkastad inskränkningar med hänsyn såväl till beskaffenheten av de

särskilda fastigheter, vilka äro avsedda att bildas genom åtgärden, som ock

till den därigenom uppkommande fastighetsindelningens inverkan på näringsförhållandena.

Alltsedan lagstiftningens tillkomst år 1926 ha vid upprepade

tillfällen statsmakternas förnyade uppmärksamhet riktats på dessa

stadganden och framställningar gjorts örn revision av dem, bland apnat i

syfte att vid avstyckning bättre tillgodose jordbruksnäringens krav. En redogörelse

för vad sålunda förekommit återfinnes i ett av andra lagutskottet

vid 1933 års riksdag avgivet utlåtande, nr 18, i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i jorddelningslagen m. m. Till denna historik tilllåter

sig utskottet hänvisa.

Sedan riksdagen, på hemställan av utskottet i nyssnämnda utlåtande, i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 mars 1933, nr 106, anhållit örn utredning,

huruvida och i vad mån tillämpningen av 19 kap. 3 § jorddelningslagen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

jämte därmed sammanhängande lagrum varit gynnsam för bildande av bärkraftiga

jordbruksfastigheter — vid vilken utredning särskilt avseende borde

fästas å verkningarna av gällande praxis i fråga om tilldelning av erforderliga

ägoslag — uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 28 augusti 1933 åt den

jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande den 4 december 1930 tillsatta sociala

jordutredningen att verkställa den begärda utredningen.

Sociala jordutredningen har den 12 juni 1936 avlämnat betänkande med

förslag till revision av lagstiftningen angående avstyckning m. m. (statens

off. utredn. 1936: 26), innefattande av motiv åtföljda förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 1, 3 och 11 §§ lagen den 18 juni

1926 (nr 326) om delning av jord å landet;

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) örn servitut;

samt

3) lag örn tillägg till förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom.

Sedan utlåtanden över betänkandet inhämtats från ett flertal myndigheter

och sammanslutningar, ha förslagen varit föremål för överarbetning inom

justitiedepartementet. I anslutning därtill har behandlats ett av lantmäteristyrelsen

väckt förslag örn ändring av de i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) örn

sammanläggning av fastigheter å landet meddelade bestämmelserna angående

sammanläggning av delar av olika primära skifteslag, vilken fråga äger

visst samband med den förut nämnda.

Utskottet kommer att, i anslutning till vad som skett i propositionen, behandla

förslagets huvudpunkter under särskilda avdelningar i detta utlåtande.

A. Ändrade bestämmelser örn avstyckning.

Gällande rätt. Bestämmelserna angående avstyckning återfinnas i 19 kap.

jorddelningslagen. Enligt det grundläggande stadgandet i 1 § må, i den ordning

och under de villkor i nämnda kapitel omförmälas, från fastighet viss

till gränserna bestämd ägovidd avskiljas genom avstyckning för att utgöra

en fastighet för sig eller för att sammanläggas med annan fastighet. Örn

vad i materiellt hänseende därvid skall iakttagas stadgas i 3 §. I denna paragrafs

första stycke meddelas föreskrifter angående beskaffenheten av ägovidd

som skall avstyckas; sådan ägovidd skall, med hänsyn till omfång och

belägenhet samt beskaffenhet i övrigt ävensom till eljest föreliggande förhållanden,

lämpligen kunna antingen såsom fastighet för sig på varaktigt

sätt användas för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock, om den

skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med

denna. Enligt andra stycket får avstyckning ej ske sålunda, att stamfastigheten

ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet. I fråga om avstyckning

från jordbruksfastighet innehåller tredje stycket den särskilda bestämmelsen,

att sådan avstyckning ej får äga rum med mindre det kan antagas

att den fastighetsindelning som skulle uppstå genom avstyckningen, respek
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

11

tive genom avstyckningen och sammanläggningen, bereder ökade utkomstmöjligheter

för den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för

jordbruksnäringen i orten. Särskilda föreskrifter finnas vidare upptagna i

fjärde stycket för sådana fall då till fastighet, varifrån avstyckning skall ske,

hör skogsmark. Avstyckningen får då ej ske på sådant sätt att icke såväl

stamfastigheten som avstyckad del — envar såframt däri ingår åker, äng

eller därtill odlingsbar mark av den omfattning att fastigheten blir tjänlig

till jordbruk — i mån av tillgång erhåller för dess nyttjande erforderlig skog;

är fråga om avstyckning för sammanläggning, skall vid beräkningen härav

hänsyn tagas även till skogstillgången å den fastighet varmed den avstyckade

delen är avsedd att sammanläggas. I ort med ringa skogstillgång kan

emellertid hela skogsmarken tilldelas en i förrättningen ingående jordbruksfastighet,

örn så prövas angeläget för skogens bestånd eller eljest skäl därtill

äro. Enligt sista (femte) stycket gäller såsom undantag från de nu återgivna

bestämmelserna, att vad i tredje och fjärde styckena stadgas ej skall

utgöra hinder för avstyckning av mark för att tillgodose behov av mindre

lägenheter eller för att bereda plats för industriell anläggning eller därmed

jämförligt ändamål.

Sociala jordutredningens förslag. I betänkandet har föreslagits en fullständig

omarbetning av 19 kap. 3 § ävensom ett par därav föranledda, huvudsakligen

formella jämkningar i 1 § och 11 § andra stycket samma kapitel.

I sin motivering till dessa lagändringar har sociala jordutredningen inledningsvis

uttalat, att den omfattande undersökning som verkställts otvivelaktigt

givit vid handen, att myndigheterna på ett i stort sett tillfredsställande

sätt handhaft tillämpningen av bestämmelserna om avstyckning. Utredningen

hade dock blottat brister i lagstiftningen, vilka visade att lagen i vissa hänseenden

vore i behov av jämkning. Härutinnan anföres i betänkandet, att

det befunnits lämpligt att tydligare i lagtexten angiva att det för bärkraften

av ett jordbruk, särskilt då fråga vore om mindre jordbrukslägenheten vore

önskvärt att utvecklingsmöjligheter funnes och att följaktligen odlingsmark

borde tilldelas såvitt ske kunde, att av utredningen framgått att den för ett

jordbruks bärkraft synnerligen viktiga betesfrågan icke alltid vunnit tillbörligt

beaktande, samt att behov framträtt att på annat sätt än för närvarande

vore fallet utforma bestämmelserna om skogstilldelning vid avstyckning.

19 kap. 3 § jorddelningslagen har enligt förslaget uppdelats i

tre moment.

1 mom. Såsom huvudstadgande har paragrafens nuvarande första stycke

upptagits i det närmaste oförändrat. Avfattningen har emellertid jämkats

i syfte att därav skall uttryckligen framgå, att avstyckning av två eller

flera fastighetsdelar för sammanläggning med varandra är tillåten. (Härmed

sammanhänga ock de nyss omnämnda ändringarna i 1 och 11 §§.) — Utöver

huvudstadgandet lia i 1 mom. under fyra punkter föreslagits vissa särskilda

regler att iakttagas vid avstyckning.

I punkt i stadgas sålunda att fastighet, avsedd till jordbruk, skall innehålla

odlad jord eller odlingsmark samt för dess nyttjande till jordbruks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

ändamål erforderlig lämpligt belägen skog, i den mån tillgång till sådan

finnes, samt att det skall tillses att å fastighetens mark i mån av behov kan

erhållas tillgång till bete. Vidare bör, där så är erforderligt och lämpligen

kan ske, tillses att möjlighet finnes till jordbrukets förstärkning genom nyodling.

— Dessa bestämmelser sakna motsvarighet enligt paragrafens nuvarande

lydelse.

I punkt 2 har föreslagits bestämmelse därom att, då fråga är örn avstyckning

av mark för sammanläggning med annan fastighet eller del därav, vid

uppskattningen av behovet av olika ägoslag må medräknas tillgång av motsvarande

ägoslag å den fastighet eller fastighetsdel, varmed den avstyckade

delen är avsedd att sammanläggas. — Stadgandet saknar motsvarighet i gällande

lag men innebär, enligt vad i betänkandet uttalas, icke någon ändring i

bestämmelserna utan allenast ett förtydligande därav.

1 punkt 3 återfinnes stadgandet i nuvarande andra stycket med ett tilllägg,

vilket bereder möjlighet till avstyckning under förutsättning att stamfastigheten,

där den skall sammanläggas med annan fastighet eller fastighetsdel,

kan bilda en fastighet gemensamt med denna. — Punkt 4 är lika lydande

med nuvarande tredje stycket.

2 mom. upptager särskilda bestämmelser örn skogstilldelning vid avstyckning

från jordbruksfastighet och utgör alltså en motsvarighet till fjärde

stycket enligt paragrafens gällande lydelse. Momentet är uppdelat i tre punkter,

innefattande särskilda regler för orter med olika skogstillgång och näringsförhållanden

i övrigt.

Punkt 1 avser ort med riklig skogstillgång, där det med hänsyn till ortens

näringsförhållanden, för så vitt dessa äro grundade på förutsättningar av

varaktig natur, för drivande av självständigt jordbruk är erforderligt att

inom fastighetens gränser finnes skog av sådan omfattning att den kan utgöra

varaktigt stöd för jordbruket (stödskog). Där skall, enligt förslaget,

avstyckning få ske endast på sådant sätt att jordbrukets fördel av stödskog

icke minskas. — Stadgandet är nytt.

I punkt 2 har upptagits det i sista punkten av nuvarande fjärde stycket

meddelade stadgandet örn befrielse från skogstilldelningstvånget i ort med

ringa skogstillgång. Undantagsregeln skall dock enligt förslaget bliva tilllämplig

endast där så prövas angeläget för skogens bestånd. Denna avvikelse

från gällande rätt motiveras av en under punkt 3 föreslagen ny bestämmelse,

avseende ort där det med hänsyn till näringsförhållandena, för så vitt dessa

äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, är uppenbart att för

drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet

hör skogsmark. I sådan ort skall ägolott få avskiljas utan eljest erforderlig

tilldelning därav.

3 m o m. innefattar vissa undantag från förut i paragrafen meddelade regler.

Sålunda skola bestämmelserna i 1 mom. punkterna 1 och 4 samt i 2

mom. ej utgöra hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av uppkommet

behov av lägenheter för småbruk åt innehavare, som beräknas erhålla

sin huvudsakliga bärgning av annan näring än jordbruksverksamhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

13

eller av bostadslägenheter eller för beredande av plats för industriell, kommunikationsteknisk

eller kulturell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.

I fråga om småbrukslägenheter skall dock tillses att å sådan lägenhets

mark, där så lämpligen kan ske, i mån av behov kan erhållas tillgång

till bete. — Vad här föreslagits överensstämmer i huvudsak med nuvarande

sista stycket av 3 §.

Yttranden över sociala jordutredningens förslag. De över betänkandet

hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha i allmänhet tillstyrkt förslaget

i förevarande del eller lämnat det utan erinran i sak; de anmärkningar

som framställts hänföra sig mestadels till förslagets detaljer. Särskilt

från skogsägarhåll ha dock vissa erinringar av principiell natur riktats mot

förslaget. En redogörelse för yttrandena återfinnes å sid. 19—30 i propositionen.

Propositionen. Det genom propositionen framlagda förslaget till ändringar

i jorddelningslagens bestämmelser om avstyckning överensstämmer väsentligen

med sociala jordutredningens förslag. Endast några smärre ändringar

och tillägg av saklig innebörd ha däri vidtagits.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i sitt anförande

till statsrådsprotokollet (propositionen sid. 31—39) givit sin anslutning

till de riktlinjer för den nya lagstiftningen, som sociala jordutredningen förordat.

Till närmare utveckling härav anför departementschefen:

Det är sålunda icke gärna tänkbart att i lagen meddela utförliga föreskrifter

om fastigheternas storlek och ägoinnehåll eller överhuvud att insnöra avstyckningsverksamheten

i en mångfald av detaljbestämmelser. Därtill äro

förhållandena alltför växlande i olika delar av riket, ej sällan inom samma

landsända. Fastmera bör lagen — samtidigt som vissa nödvändiga allmängiltiga

inskränkningar i rätten till styckning av fastigheter vidmakthållas —

i möjligaste mån lämna rum för en prövning från fall till fall av fordringarna

på jordbrukets bärighet, därvid behörig hänsyn kan tagas till de för orten

utmärkande natur- och näringsförhållandena. Uppenbarligen ställer en dylik

allmänt hållen avfattning av lagbuden stora krav på de myndigheter, i

vilkas händer deras tillämpning är lagd. Framhållas må emellertid att, därest

för prövning av viss fråga praktisk sakkunskap skulle erfordras utöver

den som företrädes av förrättningsmännen eller ägodelningsrätten, möjlighet

står öppen till samarbete med vederbörande ortsmyndighet, arbetarsmåbruksnämnd,

egnahemsnämnd, skogsvårdsstyrelse eller annat lokalt organ, varinom

sådan särskild sakkunskap kan finnas att tillgå; detta samarbete torde

i allmänhet lämpligen böra komma lill stånd under förrättningens gång men

kan eventuellt åvägabringas genom att fastställelsemyndigheten inhämtar

sakkunnigutlåtande i ärendet före dettas avgörande.

Enligt vad utredningen givit vid handen ha bristerna hos gällande lag

framträtt särskilt beträffande de för skapande av bärkraftiga jordbruksfastigheter

betydelsefulla frågorna örn tillgodoseende av betesbehovet och jordbrukets

utvecklingsmöjligheter samt örn tilldelning av skog. De sakliga nyheter

som sociala jordutredningens förslag innefattar hänföra sig huvudsakligen

till dessa spörsmål.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

19 kap. 3 § jorddelningslagen har i propositionen undergått viss

omredigering, huvudsakligen för vinnande av bättre överskådlighet. Paragrafens

bestämmelser ha sammanförts till två särskilda stycken.

Första stycket motsvarar huvudstadgandet och 1 mom. punkt 3 enligt sociala

jordutredningens förslag (nuvarande första och andra styckena) och

upptager de allmänna bestämmelser som skola gälla för all avstyckning.

Andra stycket omfattar regler av mera speciell natur. Under 1 ha här

sammanförts de mot 1 mom. punkterna 1 och 2 i sociala jordutredningens

förslag svarande bestämmelserna angående beskaffenheten av avstyckad fastighet,

som är avsedd till jordbruk. Angående förslaget i denna del anför

departementschefen bland annat:

Till vägledning vid avstyckning av fastigheter, avsedda till jordbruk, ha i

sociala jordutredningens förslag (1 mom. punkt 1) angivits vissa allmänna

grunder för tilldelningen av olika ägoslag. En sådan bestämmelse — till

vilken motsvarighet saknas i gällande lag men varom önskemål från åtskilliga

håll framförts under utredningen — synes ägnad att på ett verksamt

sätt bidraga till att nybildade jordbruksfastigheter bliva så beskaffade, att

de kunna bestå och utvecklas. Såsom i betänkandet framhållits, är det av

vikt att vid avstyckning för jordbruksändamål fastigheterna i fråga om de

olika ägoslagen såvitt möjligt tilltagas så, att de kunna bereda innehavaren

och hans familj bärgning och sysselsättning. Härför lärer regelmässigt fordras

att till fastigheten lägges åker eller äng eller bådadera; understundom

kan dock en tilldelning av huvudsakligen eller enbart odlingsmark (till åker

eller äng odlingsbar mark) vara tillfyllest.---

Vidkommande tilldelningen av skog har sociala jordutredningen såsom allmänt

villkor för avstyckning av fastighet, avsedd till jordbruk, föreslagit att

denna skall innehålla för dess nyttjande för jordbruksändamål erforderlig

lämpligt belägen skog, i den mån tillgång till sådan finnes. Den nu gällande

lagens krav på skogstilldelning har alltså i princip bibehållits, och anledning

att frångå denna ståndpunkt lärer ej föreligga. Emellertid synes ökad

klarhet i paragrafens skogstilldelningsbestämmelser vinnas, därest den nu

ifrågasatta allmänna regeln uttryckligen angåves avse skog för tillgodoseende

av nödigt husbehov, ett i såväl lagstiftning som praxis hävdvunnet begrepp.

På särskild plats i förslaget (2 mom.) redovisas undantagen från denna huvudregel,

innefattande antingen föreskrift örn tilldelning av skog utöver husbehovet

eller dispens från kravet på husbehovsskog. — Särskild uppmärksamhet

har, såsom nämnts, i detta sammanhang ägnats frågorna örn tillgodoseende av

betesbehovet och av möjligheterna till jordbrukets utveckling genom nyodling.

I paragrafens andra stycke har vidare upptagits under 2 den mot nuvarande

tredje stycket svarande bestämmelsen i 1 mom. punkt 4 av sociala

jordutredningens förslag angående avstyckning från jordbruksfastighet, allenast

med ett par redaktionella jämkningar, samt under 3 de särskilda föreskrifterna

om skogstilldelning vid avstyckning från jordbruksfastighet, vilka

återfinnas under 2 mom. i sistnämnda förslag. Angående den ifrågasatta

bestämmelsen om tilldelning av stödskog, i Kungl. Maj:ts förslag upptagen

under 3 a), anför departementschefen bland annat:

Medan gällande lag, sådan den i allmänhet tolkats, ej kräver att till avstyckad

ägovidd, avsedd till jordbruk, lägges mera skog än till husbehov,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

15

innehåller sociala jordutredningens förslag en regel, ägnad att medföra obligatorisk

tilldelning i vissa fall av skog utöver husbehovet (2 inom. punkt 1).

Denna särskilda bestämmelse är avsedd att gälla i fråga om avstyckning från

jordbruksfastighet i ort, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden,

för så vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, för drivande

av självständigt jordbruk är erforderligt att inom fastighetens gränser

finnes skog av sådan omfattning att den kan utgöra varaktigt stöd för

jordbruket (stödskog). I sådan ort skall enligt förslaget avstyckning få ske

endast på sådant sätt, att jordbrukets fördel av stödskog icke minskas. Syftet

med stadgandet är att förhindra att den stödskog, som i ifrågavarande

delar av landet finnes kvar för jordbruket, avskiljes därifrån. Det skall således

icke vara tillåtet att genom avstyckning uppdela en jordbruksfastighet

med stödskog så, att huvuddelen av skogsmarken utlägges i en eller flera

styckningslotter för sig — dessa må betecknas såsom avstyckat område eller

såsom stamfastighet — medan allenast husbehovsskog bibehålies vid inägorna.

Regelmässigt bör varje i förrättningen ingående ägolott, avsedd till

jordbruk, i mån av tillgång erhålla åtminstone så stor myckenhet stödskog

som i orten anses erforderlig. Emellertid lärer detta icke böra utgöra absolut

hinder för att i fall då den till en fastighet hörande inägojorden är tillräcklig

för att kunna styckas till särskilda självständiga jordbruk — något

som i de nu åsyftade trakterna torde vara ganska sällsynt — därifrån avskilja

en jordbruksfastighet med endast husbehovsskog, såframt säkra utkomstmöjligheter

föreligga antingen genom jordbruksdriften enbart eller

med stöd av någon binäring. Ett villkor härför synes dock böra vara, att

en för det odelade jordbruket tillräcklig myckenhet stödskog behålles vid

återstoden av inägojorden eller, med andra ord, att jordbrukets fördel av

stödskog icke minskas genom åtgärden. Huvudvikten bör alltså, såsom

grundsatsen formulerats i betänkandet, läggas därpå att den fördel ett bestående

jordbruk bär av stödskog icke får minskas genom jorddelning.

Samtidigt som jag sålunda funnit mig böra tillstyrka ett godtagande i sak

av sociala jordutredningens förslag även i fråga om stödskogstilldelningen,

synas mig vissa gjorda uttalanden giva anledning till en formell omarbetning

av stadgandet i förtydligande syfte, så att lagtexten så nära som möjligt

ansluter sig till de synpunkter på dess avsedda tillämpning, för vilka i det

föregående redogjorts. I detta sammanhang torde ock böra vidtagas någon

jämkning av definitionen på sådan ort, som avses med stadgandet, till förekommande

av den tolkningen att dettas tillämpning skall vara inskränkt till

de egentliga norrländska skogsbygderna; tydligen äro näringsförhållanden

av den art, som föranlett bestämmelsens upptagande i förslaget, tillfinnandes

även på sina ställen i de skogrika delarna av mellersta och södra Sverige.

Att helt undgå begrepp av mindre skarpt begränsat innehåll — såsom liusbehovsskog,

stödskog, »ort med riklig skogstillgång» och liknande — lärer vara

uteslutet, såvida ej bestämmelserna skola förlora önskvärd smidighet. Framhållas

må i detta sammanhang, att för bedömandet av stödskogsbehovet enahanda

grunder skola tillämpas vid avstyckning som då fråga är om rätt till

bolagsförvärv. I detta hänseende skall enligt det nyssnämnda lagförslaget

gälla, att vid beräkning av stödskog hänsyn skall tagas till möjligheten att

genom delning av förefintlig brukningsdel bilda nya självständiga jordbruk

ävensom, beträffande odlingsområde, till möjligheten att av dylikt område

bilda självständigt jordbruk eller sammanslå sådant område med annan

brukningsdel. Understrykas må ock, att kravel på bärighet ofta ej kan anses

uppfyll! med mindre till fastigheten lior så mycket skog av olika åldrar, att

en jämn årlig kontantinkomst därav kan erhållas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

En av lagrådet (propositionen sid. 62 f.) framställd anmärkning av innehåll,

att ur förslaget borde utgå den för avvikelse från bestämmelsen om stödskogstilldelning

där stadgade förutsättningen att jordbrukets fördel av stödskog

icke finge därigenom minskas, har departementschefen förklarat sig

icke kunna biträda.

övriga undantagsbestämmelser om skogstilldelning vid avstyckning från

jordbruksfastighet återfinnas under 3 b) och 3 c). Härom anför departementschefen:
Enligt

sociala jordutredningens förslag äro undantag från kravet på husbehovsskog

vid avstyckning från jordbruksfastighet medgivna i två särskilda

fall. Det ena avser ort med ringa skogstillgång, och bestämmelsen innebär

att i sådan ort avstyckning må verkställas så, att skogsmarken i sin helhet

tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet, om det prövas angeläget

för skogens bestånd (2 mom. punkt 2). Förslaget skiljer sig i denna

del endast så till vida från vad som redan nu gäller, att undantagsstadgandet

för närvarande må tillämpas överhuvud taget så snart skäl därtill äro. Mot

ifrågavarande bestämmelse — som i sin nu gällande form tillkommit i syfte

att undvika, att man genom alltför stränga bestämmelser om skogstilldelning

omöjliggjorde måhända högst önskvärda upplåtelser av jordbruk — synes

ingen befogad erinran kunna göras. Den föreslagna omredigeringen är av

huvudsakligen formell natur, i det att behovet av dispensmöjlighet för annat

än skogsvårdande ändamål ansetts tillräckligt tillgodosett genom det andra

föreslagna undantagsstadgandet. Detta är nytt och gäller för ort, där det

med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så vitt dessa äro grundade

på förutsättningar av varaktig natur, är uppenbart att för drivande av självständigt

jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet hör skogsmark.

Ägolott skall å sådan ort få avskiljas utan eljest föreskriven tilldelning

av sådan mark (2 mom. punkt 3). Bestämmelsens införande är motiverat

av enahanda hänsyn som föranlett det nyssnämnda, nu gällande undantagsstadgandet.

Det synes ock föga rationellt att upprätthålla skogstilldelningstvånget

för sådana orter med gynnsamma avsätlningsförhållanden,

där huvudvikten lägges vid speciella grenar av jordbruksnäringen, såsom

mjölkproduktion, spannmålsodling, djuruppfödning eller trädgårdsskötsel,

och jordbrukets bärighet är oberoende av tillgång å skog på egen mark. Den

lättnad i förhållande till gällande rätt, som stadgandet avser att medföra,

har på de flesta håll lämnats utan erinran. Å andra sidan saknas ej röster,

som beteckna den ifrågasatta eftergiften såsom vansklig och giva uttryck för

farhågor att försök till missbruk därav komme att bliva vanliga. Lantmäteristyrelsen

har förklarat sig biträda förslaget från den utgångspunkten, att

stadgandet avser ett undantagsförhållande och skall tillämpas endast då särskilda

skäl därtill föreligga. Den uppfattning styrelsen sålunda uttalat giver

jag min anslutning.

Understrykas bör vad i betänkandet uttalats därom, att ett avstående från

det generella kravet på husbehovsskog icke medför att styckningslinjerna få

dragas utmed gränserna för den odlade jorden, så att icke någon som helst

skogsmark medföljer. I stället bör tillses, att annans skogsmark icke gränsar

omedelbart till den odlade jorden.

Bestämmelserna i andra stycket under 4 slutligen motsvara 3 mom. i sociala

jordutredningens förslag (nuvarande femte stycket.). Departementschefen

anför i denna del bland annat:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

17

De lättnader i bestämmelserna beträffande avstyckning av smålägenheter,

som sociala jordutredningen föreslagit (3 morn.), överensstämma i huvudsak

med vad som finnes stadgat härom i sista stycket av paragrafen enligt dess

nuvarande lydelse. Sistnämnda bestämmelse har emellertid befunnits tarva

vissa förtydliganden och kompletteringar. Sålunda har på förekommen anledning

särskilt understrukits, att avstyckning enligt de lindrigare bestämmelserna

må ske endast för tillgodoseende av ett uppkommet behov, vilket

innebär att avstyckning av smålägenheter på förlag för att möta ett eventuellt

uppkommande behov icke får förekomma. ■— I förslaget har något

utförligare än i gällande lag angivits de ändamål för vilka avstyckning av

förevarande art må ske. Härutinnan torde få hänvisas till den förut lämnade

redogörelsen för förslaget och sociala jordutredningens motiv i denna del.

Anmärkas må endast, att det med anledning av vissa uttalanden ansetts

lämpligt att vidtaga en jämkning i definitionen på arbetarsmåbruk, så att

därunder otvetydigt inbegripes även småbruk för jordbruksarbetare. —

Utan motsvarighet i gällande lag är den i förslaget upptagna särskilda föreskriften,

att i fråga om småbrukslägenhet skall tillses att å lägenhetens mark

i mån av behov kan erhållas tillgång till bete, där så lämpligen kan ske.

Med hänsyn till betesfrågans stora betydelse för flertalet småbruk synes

införandet av en dylik bestämmelse välbetänkt.

Genom propositionen föreslagna jämkningar i andra paragrafer av 19

kap. samt 21 kap. jorddelningslagen sammanhänga med nu

nämnda ändringar i 19 kap. 3 § och äro av huvudsakligen formell natur.

Slutstadgandet. Lagändringarna föreslås skola träda i kraft den 1

maj 1937. Beträffande avstyckningsförrättning, som påbörjats före nämnda

dag, ha de nya bestämmelserna ansetts böra vinna tillämpning, såframt förrätt

''ingen ej fortskridit så långt att utlåtande enligt 19 kap. 16 § jorddelningslagen

rörande tillstånd till avstyckning avgivits före bestämmelsernas

ikraftträdande.

De bestämmelser angående vad som i materiellt hänseende skall iakttagas Utskottet,

vid avstyckning av fastigheter för jordbruksändamål, vilka finnas upptagna

i 19 kap. 3 § jorddelningslagen, åsyfta väsentligen att skapa trygghet för de

nybildade jordbrukens bärighet. Frågan, huruvida detta syfte vunnits, har

redan förut vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Den korta tid som förflutit sedan bestämmelsernas genomförande

har dock tidigare ansetts icke medgiva en prövning av detta spörsmål från

riksdagens sida. Sedan numera praxis på området i det stora hela torde lia

vunnit tillräcklig stadga, lärer tiden vara inne att underkasta bestämmelsernas

ändamålsenlighet en saklig granskning. Den omfattande undersökning

rörande avstyckningsbestämmelsernas tillämpning och verkningarna därav,

som på riksdagens begäran företagits genom sociala jordutredningens försorg,

har ådagalagt att dessa delvis äro i behov av omarbetning, önskemålet att

nybildade jordbruksfastigheter skola få en för jordbrukets bestånd och utveckling

betryggande ägosammansättning synes, i brist på vägledande föreskrifter

i ämnet, ej alltid lia behörigen iakttagits. Gällande bestämmelser örn

tilldelning av skogsmark lia i många fall visat sig i otillräcklig grad bereda

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 0 sami. 2 avd. Nr 32. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

möjlighet att lämpa kravet på sådan tilldelning efter de starkt växlande förhållandena

i landets olika delar. Jämväl i vissa andra hänseenden ha förtydliganden

eller kompletteringar av bestämmelserna befunnits påkallade.

Det framlagda förslaget till ändringar i 19 kap. 3 § jorddelningslagen har

utskottet funnit ägnat att på ett tillfredsställande sätt fylla dessa brister. Av

värde måste sålunda vara, att i lagen angivas de olika ägoslag som normalt

böra ingå i en jordbruksfastighet. Då i lagtexten uttryckligen framhållits,

att en sådan fastighet kan bildas ej blott av åker och äng utan jämväl av

odlingsmark, samt att förhandenvarande möjligheter till jordbrukets förstärkning

genom nyodling skola tillvaratagas, där så finnes önskvärt och

lämpligen kan ske, synes ett viktigt men hittills ej tillräckligt uppmärksammat

krav lia vunnit tillbörligt beaktande. Det får av samma skäl anses välbetänkt

att, på sätt som skett enligt förslaget, genom särskilda föreskrifter

säkerställa betesbehovets tillgodoseende vid avstyckning såväl av egentliga

jordbruksfastigheter som av småbrukslägenheter.

I fråga om tilldelning av skog har förslaget i princip bibehållit den gällande

rättens ståndpunkt att för jordbruksfastighet i allmänhet kräves skog, tillräcklig

för tillgodoseende av husbehovet, men ej heller mera. Det nya i

förslaget i denna del ligger i de vidgade möjligheter till avvikelse från den

angivna huvudregeln, som därigenom beredas. Såsom redan antytts lia

gällande föreskrifter örn skogstilldelning ej lämnat tillräckligt utrymme för

hänsynstagande till de lokala förhållandena. Medan i vissa delar av landet

jordbruksnäringens ställning är så svag att ett självständigt jordbruk i allmänhet

icke kan drivas därstädes med mindre inom fastighetens gränser

finnes skog till avsalu, äro i andra orter avsättningsmöjligheterna och näringsförhållandena

i övrigt så gynnsamma, att tillgången på egen mark av

skogsprodukter icke är erforderlig för jordbrukets bärighet. Även kan på

sina håll, där skogstillgången är ringa, hänsyn till skogsvården göra det angeläget

att undvika styckning av förefintligt skogsbestånd. Dessa skilda

önskemål har förslaget tillgodosett genom att för vissa fall föreskriva en tilldelning

av skog utöver husbehovet (stödskog), i andra fall åter medgiva

bildandet av jordbruksfastigheter utan husbehovsskog. Vad sålunda föreslagits

har utskottet funnit lämpligt och väl avvägt.

Vad beträffar den nyssnämnda bestämmelsen angående stödskogstilldelning

framgår av sociala jordutredningens motiv, att utredningsmännen tänkt sig att

denna bestämmelse skulle få sin tillämpning särskilt i den norrländska skogsbygden.

Föredragande departementschefen har i anslutning härtill framhållit,

att näringsförhållanden av den art som föranlett bestämmelsens upptagande

i förslaget tydligen vore för handen även på sina ställen i de skogrika

delarna av mellersta och södra Sverige. I motionen I: 265 göres gällande,

att detta departementschefens uttalande innefattar en utvidgning

av det föreslagna stadgandets tillämpningsområde i förhållande till vad

sociala jordutredningen avsett. Under åberopande härav lia motionärerna

påkallat ett uttalande av riksdagen av innehåll, att stadgandet skall tilllämpas

huvudsakligast inom övre och inre Norrlands, Dalarnas och Värm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

19

lands skogsbygder. Enligt utskottets förmenande förefinnes ej någon saklig

skiljaktighet mellan sociala jordutredningens och departementschefens ståndpunkter.

Ett uttalande i enlighet med motionärernas hemställan är enligt

utskottets mening icke att förorda. Emellertid må i detta sammanhang framhållas

att spörsmålet, huruvida den ifrågavarande bestämmelsen är tillämplig

i en viss ort, skall avgöras efter de särskilda näringsförhållandena därstädes.

Örn det med hänsyn till dessa förhållanden i allmänhet är erforderligt

för drivande av självständigt jordbruk, att inom fastighetens gränser finnes

skog utöver husbehovet, och om tillika skogstillgången i orten är riklig, då

skall bestämmelsen tillämpas, eljest icke. Jämväl den myckenhet stödskog,

som i det särskilda fallet kräves, måste lämpas efter ortens förhållanden;

otvivelaktigt förefinnes i detta hänseende en ej ringa skillnad mellan landets

nordligare och sydligare delar. Då departementschefen uttalat, att kravet på

bärighet ofta ej kan anses uppfyllt med mindre till fastigheten hör så mycket

skog av olika åldrar, att en jämn årlig kontantinkomst därav kan erhållas,

innebär detta ett önskemål som naturligen skall beaktas där skogsbeståndets

art och sammansättning så medgiva. Eftersträvas bör i allt fall

städse, att tillgång finnes å skog av olika åldrar, och av särskild betydelse

är tillgång å skog under tillväxt. Överhuvud taget ligger det stor vikt på att

stödskogsbestämmelsen erhåller en riktig tillämpning, så att egnahemsbildningen

ej därigenom onödigtvis försvåras. I detta sammanhang vill utskottet

framhålla den av departementschefen anvisade möjligheten för förrättningsmännen

att, då för prövning av viss fråga erfordras särskild sakkunskap,

söka samarbete med ortsmyndighet eller annat lokalt organ, där sakkunskapen

finnes att tillgå. Utskottet utgår från att i tveksamma fall, ej minst då

det gäller tilldelning av stödskog, sådant samarbete kommer till stånd särskilt

med vederbörande egnahemsnämnd och skogsvårdsstyrelse.

Med avseende å tillämpningen av den i andra stycket under 3 c) upptagna

bestämmelsen om eftergift av skogstilldelningskravet i ort, där förhållandena

äro gynnsamma ur jordbrukssynpunkt, må erinras om det av sociala jordutredningen

gjorda uttalandet, att därest redan bildade fastigheter kunna

bestå såsom självständiga jordbruk utan skogsinnehav, anledning saknas att

förknippa nya avstyckningar med villkor härom. Näringsförhållanden av

den art som bär åsyftas lära, enligt vad sociala jordutredningen även framhållit,

vara att finna huvudsakligen i södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder

men endast undantagsvis kunna beräknas förekomma i Norrland.

Vidkommande slutligen de särskilda bestämmelserna om avstyckning av

smålägenheter finner sig utskottet böra särskilt betona, att dessa undantagsstadganden

skola vinna tillämpning allenast till fyllande av ett förefintligt

behov av sådana lägenheter, och att alltså de medgivna lättnaderna icke må

utnyttjas till kringgående av kravet på skogstilldelning för jordbruksfastigheter,

på det sätt att ett flertal smärre lägenheter utan skog avstyckas och förenas

på en hand till ett jordbruk.

Mot den utformning, förevarande bestämmelser erhållit i propositionen,

har utskottet ingen erinran att framställa. Utskottet kan följaktligen icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

biträda det i motionen I: 266 framställda yrkandet i fråga om avfattningen

av andra stycket punkten 1 av 19 kap. 3 §.

I nyssnämnda motion har därjämte hemställts, att riksdagen ville avlåta

skrivelse till Kungl. Maj:t i ändamål att trygga en riktig tillämpning av de

givna bestämmelserna. Såsom av det ovan anförda lärer framgå, underskattar

utskottet ingalunda vikten av att de nya stadgandena bliva tillämpade på

ett med deras syfte överensstämmande sätt. Utskottet har dock icke funnit

skäl föreligga att göra någon framställning till Kungl. Majit i detta ämne.

I motionen 11:270 har påkallats utredning i och för revision av bestämmelserna

om den minimiareal av skog, som vid bolags försäljning av jordbruksfastighet

till enskild person bör ingå i köpet. Det önskemål som ligger

till grund för yrkandet synes utskottet vara på tillfyllestgörande sätt tillgodosett

genom de föreslagna lagändringarna.

I propositionen ha ytterligare föreslagits vissa ändringar i 19 kap. 1, 9, 11,

12 och 26 §§ samt 21 kap. 42, 43 och 68 §§ jorddelningslagen, huvudsakligen

föranledda av den ifrågasatta nya lydelsen av 19 kap. 3 §. Utskottet har

icke funnit anledning till anmärkning mot förslaget i dessa delar, liksom ej

heller mot lagförslagets slutbestämmelse.

B. Ändrade bestämmelser örn skogsfång»- och mulbetes
servitut.

I anslutning till det nu behandlade ämnet har i sociala jordutredningens

betänkande till prövning upptagits frågan örn bevarande av sådana servitut,

som före jorddelningslagens ikraftträdande tillkommit i syfte att fullständiga

jordbruksfastigheter.

Gällande rätt. Enligt lagen om servitut kan servitut bringas att upphöra

genom utbrytning (6 §) samt genom att servitutet förklaras förfallet eller avlöses

(7 §). Utbrytning av servitut — därvid i vederlag för servitutsrätten

skall utbrytas eller avsättas ett så stort område av den tjänande fastigheten,

som prövas svara mot förmånen av servitutet — kan ske antingen i samband

med laga skifte eller genom särskild förrättning. Förfarandet är reglerat i

jorddelningslagen. Förklaring att servitut skall vara förfallet må meddelas

av domstol, om servitutet på grund av ändrade förhållanden blivit helt onyttigt.

Även avlösning av servitut — d. v. s. ett upphävande därav mot löseskilling

— är beroende av domstols prövning. En förutsättning för åtgärden

är, att i följd av tidens förändrande inverkan nyttan av servitutet kommit

att stå i missförhållande till den tunga som därav uppkommer vid den

tjänande fastighetens bruk. Vad nu sagts äger avseende å servitut i allmänhet.

Beträffande sådant servitut, som innefattar rättighet till skogsfång

och mulbete eller endera av dessa rättigheter, gäller därjämte i fall

då visst ställe för servitutets begagnande ej blivit bestämt, att utövningen

därav kan genom domstols förordnande begränsas till en del av den tjänande

fastigheten (4 § andra stycket). Området för ett mulbetesservituts utövan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

21

de kan ock underkastas jämkning vid betesreglering (5 § andra stycket);

härom stadgas närmare i lagen om ägofred. Servitut kan vidare komma att

upphöra till följd av överlåtelse, exekutiv försäljning eller återköp enligt lagen

den 20 juni 1924 av den tjänande fastigheten på motsvarande sätt som i

allmänhet gäller om nyttjanderätt till fast egendom; så är dock icke fallet

beträffande servitut som uppkommit vid laglig lantmäteriförrättning eller

före den 1 januari 1876 (3 §). Slutligen kan servitut bringas att upphöra

genom expropriation antingen i sammanhang med expropriation av den tjänande

fastigheten eller såsom självständigt föremål för åtgärden, allt enligt

bestämmelser i lagen om expropriation.

Frågan huruvida servitut kan hävas genom avtal mellan de båda fastigheternas

ägare är ej reglerad i lag och synes ej heller till fullo klarlagd genom

praxis. Sådant avtal lärer emellertid åtminstone under vissa omständigheter

tillmätas laga verkan.

Anmärkas må, att efter jorddelningslagens ikraftträdande skogsfångs- eller

mulbetesservitut ej må bildas vare sig vid laga skifte eller vid avstyckning.

Sociala jordutredningens förslag. I betänkandet anföres att, enligt vad

gjorda undersökningar givit vid handen, på senare tid i stor utsträckning

förekommit att trävarubolag och hemmansägare i Norrland såsom ägare av

stamfastigheter träffat avtal med ägare av servitutsberättigade avsöndrade

lägenheter om upphörande av skogsfångs- och mulbetesservitut, vanligen

mot vederlag i penningar. Efter att ha framhållit att skogsfångs- och mulbetesservitut,

som av ålder varit gällande eller som före jorddelningslagens

ikraftträdande tillkommit i samband med avskiljandet av den fastighet till

vars förmån det gäller, undantagslöst torde ha upplåtits för att fullständiga

en eljest skoglös fastighet samt att servitutsrätten således finge anses vara

av stor betydelse för denna, har sociala jordutredningen uttalat, att det måste

vara ett verkligt statsintresse att genom lagstiftning söka förhindra att de

ifrågavarande servituten genom avtal bragtes att upphöra.

De av sociala jordutredningen sålunda ifrågasatta bestämmelserna ha enligt

förslaget fått sin plats i servitutslagen och där upptagits i en särskild

paragraf, betecknad 7 a §.

7 a § servitutslagen. Enligt första stgekets huvudstadgande skola

där avsedda servitut ej få, utom i fall som i 7 § sägs, bringas att upphöra helt

eller delvis annorledes än genom expropriation eller utbrytning, där ej domstol

i vissa angivna fall lämnat medgivande till åtgärden. De av bestämmelsen

omfattade servituten äro sådana skogsfångs- och mulbetesservitut, som

antingen varit av ålder gällande eller före den 1 januari 1928 tillkommit genom

avtal i samband med tillkomsten av den fastighet till vars förmån servitutet

gäller.

De fall då domstols medgivande må lämnas äro under första stycket upptagna

i tre särskilda punkter.

Punkt 1 omförmäler det fall, att fastigheternas ägare träffat överenskom
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

melse att det ifrågavarande servitutet skall ersättas med annat servitut. Härtill

skall domstolen äga lämna bifall, om det nya servitutet befinnes till sitt

innehåll medföra lika fördel för den härskande fastigheten. Om rätt att

upphäva sistnämnda servitut helt eller delvis skall gälla vad i servitutslagen

är stadgat.

Enligt punkt 2 förutsättes överenskommelse fastighetsägarna emellan, att

servitutet skall ersättas med äganderätt till område som kan sammanläggas

med den härskande fastigheten. Är området av sådan beskaffenhet att det

lämpligen kan ersätta servitutet, skall domstolen kunna medgiva att detta

må upphöra, sedan sammanläggningen genomförts.

I punkt 3 slutligen avses det fall att, enligt fastighetsägarnas överenskommelse,

servitutet skall hävas helt eller delvis utan att ersättas med annat servitut

eller med äganderätt till visst område. För bifall härtill förutsättes, att

domstolen finner åtgärden vara av väsentlig betydelse för den tjänande

fastigheten och till gagn för ortens näringsförhållanden, samt att det är uppenbart

att rätt, som tillkommer innehavare av fordran varför säkerhet åtnjutes

på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras

genom åtgärden.

I andra stycket ha upptagits stadganden därom, att domstols beslut rörande

servituts hävande med stöd av det nya lagrummet skall genom rättens

ordförandes försorg meddelas inskrivningsdomaren, där sådan finnes, samt

alt anteckning om beslutet skall göras i inteckningsprotokollet och inteckningsboken.

Yttranden över sociala jordutredningens förslag. I de avgivna utlåtandena

har förslaget nästan undantagslöst lämnats utan erinran i huvudsak.

Från skogsägarhåll har dock förordats en lösning av frågan efter väsentligen

andra linjer. En redogörelse för yttrandena återfinnes på sid. 44—

46 i propositionen.

Propositionen. Jämväl i förevarande del överensstämma de i propositionen

föreslagna lagändringarna i huvudsak med sociala jordutredningens

förslag.

Föredragande departementschefen anför i sin motivering till förslaget (propositionen

sid. 46—50) inledningsvis följande:

Mot tanken att i lagstiftningsväg vidtaga åtgärder för att bevara sådana

servitut av nu ifrågavarande slag, som äro av vital betydelse för de fastigheter

till vilkas förmån de gälla, ha några betänkligheter av principiell innebörd

icke yppats i de avgivna utlåtandena. Förslaget härom synes ock

stå i god överensstämmelse med de i senare tids lagstiftning framträdande

strävandena att motverka uppkomsten av ofullständiga jordbruksfastigheter

vare sig genom nybildning eller genom frånskiljande av delar av bestående

fastigheter på sådant sätt, att jordbrukets självständiga bedrivande äventyras.

Upplåtelserna av skogsfångs- och mulbetesservitut lia till stor del skett

i syfte att tillförsäkra skoglösa fastigheter en för jordbruksdriften nödvändig

tillgång å bete och skogsnyttigheter. I all synnerhet torde så vara fallet

med servitut, som varit av ålder bestående eller som före jorddelningslagens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

23

ikraftträdande tillagts en fastighet vid bestämmandet av dess område. Dessa

äro att betrakta som tillbehör till den härskande fastigheten, över vilka

ägaren ej synes böra få fritt förfoga genom avtal. —^—- -— Av sociala jordutredningens

undersökning har framgått, att skogsfångs- och mulbetesservitut

av nu ifrågavarande slag i avsevärd omfattning varit föremål för återköp.

I den mån de sålunda upphävda servituten ej till följd av ändrade förhållanden

väsentligen förlorat sin betydelse, ha tydligen därmed i flertalet

fall ofullständiga fastigheter uppkommit. Till förbyggande av att denna ur

fastighetsbildningssynpunkt otillfredsställande utveckling fortfar synes det

vara av behovet påkallat att genom uttryckliga bestämmelser i lag reglera

avtalsfriheten på området.

Tillämpningsområdet för en lagstiftning i nu nämnt syfte lärer framgå redan

av det sagda. Sålunda torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

sociala jordutredningen föreslagit, därav böra omfattas sådana till tiden icke

begränsade servitut, innefattande rättighet till skogsfång och mulbete eller

endera av dessa rättigheter, som varit av ålder gällande eller som tillkommit

före jorddelningslagens ikraftträdande den 1 januari 1928 genom avtal i

samband med tillkomsten av den fastighet till vars förmån de gälla. Utmärkande

för sålunda uppkomna servitut, jämte de i sammanhang med laga delning

tillkomna, är att vid utbrytning vederlaget skall tilläggas den härskande

fastigheten såsom integrerande del. Att de ifrågasatta bestämmelserna ej

äga tillämpning å servitut, vilkas fortvaro är begränsad till viss tid eller beroende

av visst villkor, torde böra uttryckligen framgå av ordalagen. — Ett

utsträckande av den nya lagstiftningen till servitut, uppkomna efter jorddelningslagens

ikraftträdande, synes ej erforderligt eller ens lämpligt.

7a § servit utslagen. I formellt avseende ha de av sociala jordutredningen

föreslagna bestämmelserna undergått viss omarbetning, åsyftande

att mera framhäva deras karaktär av inskränkningar i avtalsfriheten. Sålunda

har åt huvudregeln givits den formen att medgivande av den härskande

fastighetens ägare, att servitutet må helt eller delvis upphöra, skall vara utan

verkan. Beträffande de under tre särskilda punkter angivna förutsättningarna

för att domstolen skall äga medgiva undantag från denna huvudregel anför

departementschefen bland annat:

Punkt 1. Servitut bör först och främst kunna ersättas med annat servitut,

såframt detta prövas medföra lika fördel för den härskande fastigheten.

Det synes ej därvid — liksom ej heller i de övriga undantagsfallen — nödvändigtvis

behöva förutsättas ett avtal mellan den härskande och den tjänande

fastighetens ägare, utan det bör exempelvis vara möjligt för ett bolag

som äger en av servitut besvärad fastighet att få denna befriad från servitutet

genom att ett annat, samarbetande bolag träffar överenskommelse med den

härskande fastighetens ägare, att servitutet skall ersättas med ett likvärdigt

servitut på en fastighet, tillhörig sistnämnda bolag. På domstolen ankommer

naturligen att, innan fastighetsägarens medgivande godkännes, pröva

att upplåtelsen av det nya servitutet skett på betryggande sätt. Då det kräves

att det nya servitutet skall medföra lika fördel för den härskande fastigheten

som det gamla, innebär detta, såsom sociala jordutredningen uttalat, att

gagnet av de nya servitutsförmånerna ej få vara mindre än de förmåner som

tilikommit fastigheten på grund av det gamla servitutet, däremot icke att det

nya servitutet behöver till sitt innehåll fullt överensstämma med det gamla.

Så t. ex. bör ett obegränsat skogsscrvitut kunna ersättas nied ett servitut som

bättre motsvarar nutida krav på en god skogsskötsel, och hinder bör ej heller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

föreligga att utbyta ett servitut, innefattande betesrätt på ett större skogsområde,

mot ett som avser betesrätt på kultiverad mark. Huruvida även kontantersättning

ingår i bytet lärer i oell för sig få anses sakna betydelse. —

Med hänsyn till de viktiga rättsverkningar i olika avseenden, som knutits vid

tidpunkten och sättet för servituts tillkomst, synes det nya servitutet böra

härutinnan likställas med det gamla.

Punkt 2. Vid sidan av utbrytning enligt jorddelningslagen torde böra bibehållas

viss möjlighet att, oberoende av de förutsättningar som finnas stadgade

för detta förfarandes tillämpning och de regler som eljest gälla därom,

låta ett servitut ersättas med äganderätt till område. Framhållas må särskilt,

att fall kunna tänkas ej sällan förekomma, då det vore fördelaktigt att uttaga

vederlagsjorden från annan fastighet än den tjänande, något som emellertid

ej går för sig vid utbrytning enligt jorddelningslagen. — För servituts

ersättande med område genom det nu ifrågasatta förfarandet lärer böra

krävas, att vederlaget i övrigt fyller samma anspråk som enligt 9 kap. 7 §

första stycket nämnda lag stadgats i fråga om utbrytning, eller att området

skall svara mot den förmån servitutet innebär. Vidare bör, såsom motsvarighet

till bestämmelsen alt vederlaget vid utbrytning skall tilläggas den härskande

fastigheten som del av denna, för åtgärdens godkännande i nu förevarande

fall förutsättas att vederlagsjorden skall kunna sammanläggas med

den härskande fastigheten, och servitutet får icke anses ha upphört förrän

sammanläggningen genomförts.

Punkt 3. Hänsyn till allmännyttan har föranlett upptagande i förslaget

av ett stadgande, enligt vilket domstol skall kunna medgiva att servitut av

nu ifrågavarande slag avtalsvis häves utan att ersättas med vare sig annat

servitut eller äganderätt till område. Härför kräves enligt förslaget, att domstolen

finner åtgärden vara av väsentlig betydelse för den tjänande fastigheten

och till gagn för ortens näringsförhållanden. Såsom exempel på fall

då en sådan bestämmelse skulle tänkas få tillämpning har sociala jordutredningen

anfört, att ett industriföretag önskar använda skogsmark till anläggningar,

som äro till gagn för näringsförhållandena i orten, och det för dessa

anläggningars utförande och rationella användning är av väsentlig betydelse

att förefintligt servitut upphör. Till skydd för tredje man har ytterligare såsom

förutsättning för domstolens samtycke i föreliggande fall angivits, att det

skall vara uppenbart att rätt, som tillkommer innehavare av fordran varför

säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken,

icke äventyras genom åtgärden. Mot en så restriktivt avfattad bestämmelse

synas några betänkligheter knappast kunna resas.

Enligt ett tillägg till 8 § servit utslagen skola de nya bestämmelserna

erhålla tvingande natur; de skola sålunda lända till efterrättelse, ändå

att vid servitutets upplåtelse annat förbehåll skett. Den föreslagna ändringen

i 3 § samma lag avser förhindra att servitut av förevarande slag, som

tillkommit genom avtal efter 1875 års utgång, går förlorat till följd av att

den tjänande fastigheten säljes exekutivt eller överlåtes till ny ägare eller återkepes

enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom. Övriga hithörande servitut

åtnjuta redan enligt gällande rätt skydd i berörda hänseenden. — Med

hänsyn till inteckningens betydelse såsom källa till upplysning angående tillvaron

av vissa servitut, varom nu är fråga, har slutligen i 5 5 § i n t eckningsförordningen

stadgats förbud mot dödande av sådan inteckning

med mindre servitutet visats ha upphört.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

25

Utskottet giver obetingat sin anslutning till förslagets syfte att förhindra, Utskottet,

att sådana skogsfångs- och mulbetesservitut som äro att anse såsom tillbehör

till de fastigheter, till vilkas förmån de gälla, genom avtal frånskiljas dessa.

En dylik lagstiftning synes utskottet ägnad att utgöra ett betydelsefullt led

i strävandena att säkerställa bärkraften hos de mindre jordbruksfastigheter,

som icke ha tillgång å skog och bete inom egna gränser. Till belysning av

den föreliggande frågans räckvidd vill utskottet erinra om vissa i propositionen

nr 131 till 1936 års riksdag (sid. 9) återgivna uppgifter av sociala jordutredningen

rörande förekomsten av skogsfångs- och mulbetesservitut. Enligt

vad där upplysts är antalet sådana servitut mycket stort, särskilt vad angår

torplägenheter och andra jordbrukslägenheter i Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län. Någon exakt siffra å antalet gällande skogsservitut

vore visserligen icke möjlig att åvägabringa; enligt uppgift från överlantmätaren

i Västernorrlands län uppginge emellertid endast i detta län antalet med

säkerhet till ett femsiffrigt tal.

Mot avfattningen av de föreslagna bestämmelserna har utskottet ej funnit

anledning till erinran.

0. Ändrade Ibestämmelser örn sammanläggning av

fastigheter.

Enligt 1 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet må med varandra

sammanläggas dels olika primära skifteslag — byar, enstaka hemman

och lägenheter, vilka ha sina områden genom rågång skilda från andra

ägor — i sin helhet, dels ock i närmare angiven omfattning fastigheter och

delar av fastigheter, tillhörande ett och samma primära skifteslag. Den omständigheten

att från någon eller några av de fastigheter som skola sammanläggas

skett avsöndring för alltid eller avstyckning utgör ej hinder mot åtgärden;

i vidare mån än som följer av sistnämnda förhållande bereda gällande

bestämmelser ej möjlighet att — utan sammanhang med laga skifte —

sammanlägga delar av olika primära skifteslag.

I skrivelse till Kungl. Majit den 15 april 1936 har lantmäteristgrelsen hemställt

örn den enligt styrelsens mening i hög grad önskvärda ändringen i 1 §

sammanläggningslagen, att det skulle bliva tillåtet att med varandra sammanlägga

fastigheter eller för ändamålet avstyckade fastighetsdelar, tillhörande

olika primära skifteslag. Under erinran örn det i 19 kap. 3 § jorddelningslagen

uppställda kravet på att ägovidd, som avstyckas utan att sammanläggas

med annan fastighet, till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt

skall vara sådan, att den nied hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan för sig på varaktigt sätt användas för det med

styckningen avsedda ändamålet, har styrelsen förklarat att den ifrågavarande

inskränkningen i rätten till sammanläggning synnerligen otta visat sig utgöra

hinder för genomförande av lämpliga fastighetsbildningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Erinras må, att den i lantmäteristyrelsens skrivelse behandlade frågan

också varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. I anledning av en

motion till 1936 års riksdag (I: 72) med yrkande om vissa lagändringar i

syfte att underlätta sammanläggning av fastigheter m. m. uttalade andra

lagutskottet (utlåt, nr 27) att de i motionen väckta spörsmålen — vilka enligt

utskottets mening vore värda beaktande — till huvudsakliga delar syntes

komma att prövas av lantmäteristyrelsen vid förarbetena till vissa tillämnade

framställningar till Kungl. Maj:t, bland dem en angående upphävande

av förbudet mot sammanläggning av områden tillhörande olika primära skifteslag.

Med hänsyn därtill fann utskottet ej skäl föreligga att göra någon

framställning hos Kungl. Maj:t i anledning av motionen, vilken också avslogs

av riksdagen.

Propositionen. Enligt förslaget medgives för vissa fall undantag från förbudet

att sammanlägga delar av olika primära skifteslag. Sålunda skall, oaktat

fastigheterna ej tillhöra samma primära skifteslag, med varandra kunna

sammanläggas å ena sidan en fastighet eller en fastighetsdel, som för

ändamålet avstyckas, samt å andra sidan en för ändamålet avstyckad fastighetsdel,

vilken ej kan bestå såsom särskild fastighet, eller ock en faslighet,

från vilken avstyckning skett under villkor att återstoden skall ingå i

den ifrågavarande sammanläggningen och som efter avstyckningen ej kan

bestå såsom särskild fastighet. Sammanläggningen får emellertid ske endast

under förutsättning att en lämplig fastighetsindelning därigenom befordras.

— Ändringar föreslås dels i 1, 6 och 15 §§ sammanläggningslagen,

dels i 1 kap. 2 § jorddelningslagen.

Föredragande departementschefen framhåller i propositionen (sid. 55) till

en början, hurusom det hinder gällande lag uppställer mot sammanläggning

av ägor, vilka utgöra delar av olika primära skifteslag, i åtskilliga fall medför

ogynnsamma verkningar genom att omöjliggöra önskvärd fastighetsbildning.

Till närmare utveckling härav anför departementschefen:

Ur social synpunkt betydelsefulla torde särskilt de fall vara, då lagens bestämmelser

förhindra att till en jordbruksfastighet, som saknar odlingsmark

eller för brukandet erforderlig skogsmark, lägges sådan mark från en grannfastighet,

tillhörande annat primärt skifteslag. Sammanläggningsförbudet

är tydligen i sådana fall ägnat att direkt motverka strävandena att åvägabringa

komplettering av ofullständiga jordbruk. Avsevärd olägenhet kan,

såsom lantmäteristyrelsen framhållit, denna lagstiftningens ståndpunkt ävenledes

förorsaka, då vid styckning för byggnadsändamål av ett större område

som innefattar delar av olika primära skifteslag gränserna mellan de tillämnade

byggnadstomterna ej sammanfalla med rågången, liksom då behov föreligger

att utvidga en redan bestående fastighet med ett angränsande mindre

område, beläget på andra sidan örn en rågång. Erinras må ock om de säkerligen

ej sällan förekommande fall då, till följd av rötning eller annan

flyttning av en väg som tidigare följt rågångens sträckning, till det ena skifteslaget

hörande mark avskäres av den nya vägbanan från skifteslagets övriga

ägor för att i stället komma att direkt sammanhänga med ägorna till det

andra skifteslaget ulan att dock kunna i rättsligt avseende förenas med dessa.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

27

Efter att lia såsom sin mening uttalat, att tillräcklig anledning knappast

förelåge att strängt fasthålla vid den åtskillnad som gällande rätt i sammanläggningshänseende

gör mellan primära och sekundära skifteslag, anför departementschefen

vidare rörande de föreslagna ändringarna i sammanläggningslagen

bland annat följande:

Olägenheterna av det nuvarande systemet lära, såsom av det förut sagda

framgår, med särskild skärpa framträda då något av de ifrågavarande områdena

är av beskaffenhet att ej kunna bestå såsom särskild fastighet och

följaktligen ej får avstyckas annat än under villkor av sammanläggning. I

den mån en sammanläggning i dylikt fall finnes befordra en lämplig fastighetsindelning

synes möjlighet därtill böra beredas. Sammanläggning bör alltså

få ske av fastighet eller för ändamålet avstyckad fastighetsdel, å ena sidan,

samt å andra sidan fastighetsdel, som för ändamålet avstyckas och ej

kan bestå såsom särskild fastighet. Med fastighetsdel bör tydligen i sistnämnda

hänseende, i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om avstyckning,

likställas stamfastighet, från vilken avstyckning sker under villkor

att återstoden skall ingå i den sammanläggning varom fråga är. Då det med

hänsyn till — -— — betänkligheterna mot sammanblandning av de primära

skifteslagen dock synes önskvärt att, åtminstone tills vidare i avbidan på ytterligare

praktiska erfarenheter, ej utsträcka reformen längre än som erfordras

för att tillgodose ett mera trängande behov, torde man för närvarande böra

stanna vid en lagändring av nu angiven omfattning. Sammanläggning av

områden av olika primära skifteslag — utan sammanhang med laga skifte

— skall alltså få äga rum endast under förutsättning att högst ett av områdena

utgör eller kan utgöra fastighet för sig. Utgöra de ifrågavarande delarna

av olika primära skifteslag särskilda bestående fastigheter, eller äro de

av sådan beskaffenhet att de kunna avstyckas för att bilda särskilda fastigheter,

skola de ej få ingå i sammanläggning med varandra. I dessa fall föreligger

tydligen ej samma behov av möjlighet till sammanläggning som i de

först nämnda.

Vidkommande den förutsatta prövningen av sammanläggningens ändamålsenlighet

ur synpunkten av en lämplig fastighetsindelning torde böra understrykas,

att vid denna pröving såväl samhälleliga som enskilda intressen

böra vinna tillbörligt beaktande samt att man — i överensstämmelse med den

uppfattning som kommit till uttryck vid avfaltningen av jorddelningslagens

avstyckningsbestämmelser — i det särskilda fallet har att taga hänsyn såväl

till den genom avstyckningen uppkomna fastighetsbildningen som till den

sammanlagda fastigheten.

De nya stadgandena böra upptagas i 1 och 6 §§ sammanläggningslagen.

I samband därmed torde ett par andra, huvudsakligen redaktionella ändringar

i lagen böra vidtagas.

Beträffande den ifrågasatta ändringen i 1 kap. 2 § jorddelningslagen

har i propositionen slutligen anförts att en fastighet, som uppkommit

genom sammanläggning av delar av olika primära skifteslag, syntes böra

bilda ett skifteslag, hänförligt till sådana ursprungliga skifteslag varom förmäles

under 1 i ovannämnda paragraf.

Vid granskning av nu ifrågavarande förslag har utskottet ej funnit anled Utskottet,

ning till erinran mot desamma.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottets hemställan.

På grund av vad ovan (sid. 17, 25 och 27) anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;

B) att motionerna I: 265 och I: 266 icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd; samt

C) att motionen II: 270, såvitt den blivit föremål för behandling

i detta utlåtande och i den mån den icke beaktats

genom vad utskottet ovan under A) hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, Tamm, Heiding, Lindhagen,

Knut Petersson*, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,

Molander, Thorell*, Gardell och Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.)

29

Reservationer:

1) Beträffande 19 kap. 3 § jorddelningslagen:

av herr Lindhagen, som anfört:

I gångna tider, då svenska folket bildade en nation av jordbrukare, hantverkare

och bokläsare, var jordbruket landets livsnerv eller, som Erik Gustav

Geijer omdiktade det: »Hell dig du frie man av järn, du bonde god;

all landets ära växer ur ditt fria bröst, i storm så är du landets värn, i

fred dess röst».

På den tiden var det självklart, att en sådan härlighet kunde ej jordbruket

skapa, annat än om på varje gård satt en »besuten» jordbrukarefamilj.

För upprätthållande av en sådan ordning emot andra påfrestningar skapades

även en s. k. bördsrätt för att om möjligt bibehålla jorden såsom ett

släktarv med anornas kärlek och handlagets förmåga att upprätthålla verket.

Bördsrätten var dock icke någon förpliktelse utan en rättighet, som dock

i avsevärd utsträckning tillitades.

Även hantverket främjades med omtanke. Kunnigheten måste taga ledningen,

det förstod man. På det sättet tillkom skråväsendet med sina trappsteg

från lärling till mästare.

Med dessa ordningar främjades tillika konsten. Bondearkitekturen i åbyggnaderna

florerade och handarbetet i verkstäderna skapade under av

vackra saker.

Men varje medalj hade då liksom nu även sin baksida. Naturlagarna

frätte hänsynslöst på systemen. Befolkningen växte. De övertaliga barnen

i bondgårdarna och hantverksgillena fingo det allt trängre. Maskinerna

kommo till och pulvriserade den gamla kulturen. Köpenskapen blev en

högre makt över både jordbruk och hantverk. Fädernegårdarna gingo upp

i allt större enheter representerade av storbönder, vilka i sin ording växte

upp till feodalherrar. Handelshus, som också tillverkade varor i massproduktion

för den inbrytande internationella handeln, kommo även med sitt tillskott

till den gamla världens undergång. Förtrycket av underhavande, som

legat inpuppat även i den gamla kulturvärldens rangordningar, idkades

alltmera i stor skala. Diktaturer i de enskilda staternas styrelser och de

över dem härskande oumbärliga internationella penningfurstarna satte kronan

på okunnighetens och hänsynslöshetens skymning över världen.

Mot detta förtryck reste sig till sist de »underlydande» av skilda slag.

Nya missförhållanden och nya resningar mot dessa lia sedan kommit till.

För tillfället stå vi igen med tomma händer.

Denna berättelse skänker eftertanke på det problem, som förelagts riksdagen

i propositionen örn revision av jorddelningslagens föreskrifter beträffande

avstyckningen till fromma särskilt för jordbruket, som fortfarande

står som modernäringen. Den förenämnda epoken för de underlydandes fri
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.)

frelse i förening med allmän näringsfrihet på programmet medförde oavsiktligt

en förklarlig söndersplittring även av jorden. Den gamla besutenheten

såsom grundval för jordbruken försvann ur lagstiftningen. Marken

pulvriserades genom lagar om fri jorddelning och fri försäljning. På det

sättet ha i stället ofullständiga jordbruk i mängd kommit till stånd.

Jordmonopolen fingo på samma gång luft under vingarna. Om 1896 års

fria jorddelningslag konstaterades i norrlandsmotionen av år 1901 att »lagen

var ingenting annat än den judaskyss, varmed jordbruket definitivt och officiellt

förråddes till sågverksintresset. Och man var nog hänsynslös att ej

ens utbetala de trettio silverpenningarna, den i sistone utlovade husbehovsskogen».

Detta till förmån även för industrialismens näringsfrihet.

Vi sprängde då de nya tendenserna till upplösning först med den norrländska

ägostyckningslagen, som sedan utsträckte sig till andra delar av riket.

Nykomlingen var emellertid en främling och efterlevdes därför ej så samvetsgrant

ute på markerna. Den nya »avstyckningen» av år 1926 frestade till

och med ett halvt upphävande av den tillämnade reformens avsikter genom

oklarare formuleringar än dem som återfunnos i norrländska ägostyckningslagen.

Vi motionerade i riksdagen mot denna oklarhet. Vi hade motionerat

mot de senare men i riksdagen reste sig Svea- och Götalandsbänkarna för

dem emot Norrlandsbänkarnas minoritet.

Efter flera strandade bemödanden gjorde omsider slumpen i följd av motioner

i andra kammaren av Johansson i Edsbyn och i den första av mig, att

år 1933 kom till stånd en riksdagsskrivelse med krav på klargörande bestämmelser

i avstyckningsföreskrifterna till värn örn det besutna jordbruket.

Med anledning av denna riksdagsskrivelse söker den nu framlagda propositionen

göra ett slut på den trafik, som ödelagt tallösa jordbruk. För resultatet

ha vi att tacka närmast Sociala jordutredningen, generaldirektör

Mahnberg och jordbruksminister Pehrsson-Bramstorp. Den senare har dessutom

både i denna egenskap och tidigare såsom statsminister sagt ifrån, att

problemet nu gäller att skapa nya självförsörjande jordbruk. Gamla jordbruksenheter

få ej heller genom sammanslagning minskas. Även de ofullständiga

jordbruken, som tillskapats i mängd under det tidigare systemet,

måste ock utökas till arealen, om jag förstått honom rätt. Den nu framlagda

lagen avser emellertid icke komplettering av ofullständigt utstyckade jordbruk

med tilläggsjord, vilket kräver en särskild lagstiftning. Det gäller i förevarande

ärende att förekomma nya sådana utbrytningar och att tillika kunna

bilda nya jordbruk med ägor tillräckliga för att göra dem besutna.

*

Mot dessa lovliga avsikters utformning i lagtexten må dock för min del

göras två erinringar.

För det första har landets uppodling och bebyggande kommit enligt min

uppfattning i skymundan genom odlingsmarkens placering i lagtexten såsom

en mera underordnad angelägenhet, ehuru just i den ligger vårt jordbruks

livsnerv och framfärd i mycket stora delar av landet. I 3 § andra stycket mom.

1 står nämligen först, att »fastighet, avsedd till jordbruk, skall innehålla åker,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.) 31

äng eller därtill odlingsbar mark». I denna, jämväl i övrigt något oklara,

formuleringen utsäges sålunda, att fastigheten till en början dock icke behöver

innehålla alla tre sakerna på en gång. Det skiljes förmodligen här på

redan färdiga jordbruk och tillämnade nya jordbruk. Därefter framhålles

också såsom två sekundära huvudsaker för bägge fallen bete och nödig husbehovsskog,

i den män tillgång till sådan finnes. Först sedan och med ännu

starkare reservationer skall, »där så finnes önskvärt och lämpligen kan ske»,

även tillses, att möjlighet finnes till jordbrukets förstärkning genom nyodling.

För min del vill jag sålunda här påfordra iakttagande av den gamla tågordningen

åker, äng, odlingsmark, bete, fiske och skog.

Även i lagtexten bör tillika, såsom i äldre lagstiftning ägt rum, tydligt

uttalas, att här gäller det ett återställande av de »besatna» fastigheterna.

Detta är det historiska uttrycket för ett sådant ställningstagande, varom nu

är fråga. Förr kallades det besutna jordbruket också för odalbruk. I vår

tid röra vi oss med begreppen självständigt, bärkraftigt, självförsörjande

jordbruk eller jordbruk, som lämnar huvudsakligt uppehälle till en familj.

Kärt barn har många namn.

Härefter bör komma en punkt 2, avsedd för det i propositionens mom. 1

insprängda bildandet av nya jordbruk, med hänvisning till punkt 1 i tilllämpliga

delar.

Därtill ansluter sig en punkt 3 utan motsvarighet i propositionen, nämligen

örn återvinning i gemen av odlingslägenheterna med tillbehör inom de

kronoskogar, som genom nybyggesanläggningar och avvittringar skänkts

till jordbruket i norra delarna av Sverige, men sedan, ursprungligen så gott

som gratis, gått förlorade till industrien. Med anledning av propositionen

nr 284 år 1937 örn bland annat stödåtgärder för det norrländska jordbruket

har i motionen 1:327 denna av norrlandskommittén framförda angelägenhet

närmare utvecklats.

Därefter följer som punkt 4 propositionens mom. 3.

Dess mom. 4 överföres till en ny paragraf med två punkter. Den ena

avseende arbetar jordbruk och andra småbruk, den andra bostadslägenheter

med övriga specificerade ändamål. Under momentet örn småbrukslägenheter

bör kanske erinras, att för dessa småbruk, där innehavaren beräknas

erhålla sin huvudsakliga bärgning annorledes än genom eget jordbruk,

är det av vikt i texten uttala att, såsom ibland kräves, de ej tilläggas för

mycket ägor, så att de överanstränga familjerna och bli illa brukade. Å

andra sidan bör övervägas, huruvida ej, därest lägligt tillfälle erbjuder sig,

bör få tillses, att småbruket lägges i närheten av odlingsmark. Därmed

skulle det, i den mån denna mark fortfarande står till buds, kunna utvidgas

till ett mera självförsörjande jordbruk, ifall genom konjunkturerna småbrukets

innehavare förlorar sin påräknade huvudsakliga inkomst.

Helst borde dessa tankar utformats i fullständig lagtext till närmare åskådliggörande

av meningen. På grund av ärendets forcerade behandling medhinnes

dock icke delta. Någon framgång vid denna riksdag kan väl ej heller

förväntas, så att förevarande erinringar få nöja sig att tjäna som ett giv akt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.)

för kommande revision av lagförslaget efter vunna erfarenheter om dess verkningar.

Redan nu måste dock framställas ett yrkande om en ändrad lydelse i propositionens

första moment av andra stycket i 3 §. Dess avfattning är som

sagt enligt min uppfattning ej tillfredsställande disponerad och därför ganska

oroande.

Ingressen till propositionens 3 § synes lämpligen kunna överföras till läglig

plats inom 1 §.

*

På grund av vad sålunda anförts får jag vid detta tillfälle allenast hemställa,

att riksdagen måtte besluta,

att första mom. i andra stycket av 3 § erhåller följande

ändrade lydelse:

1. Fastighet, avsedd till besutet jordbruk, skall i mån av

tillgång innehålla tillräckliga ägor i åker, till åker odlingsbar

mark för åkerbrukets förstärkning genom nyodling, äng

eller därtill odlingsbar mark, tillgång till bete samt lämpligt

belägen skog för tillgodoseende av nödigt husbehov.

Örn bildandet av nytt besutet jordbruk gäde i tillämpliga

delar vad ovan sägs.

Skall---sammanläggningen.

2) Beträffande 7 a § servitutslagen:

av herr Lindhagen, som anfört:

Denna paragraf vill förtänksamt fastslå, att servitut ej må upphöra på

grund av medgivande av ägaren till den fastighet, till vars förmån det gäller,

örn ej detta medgivande tillika fastställts av domstol. För servitis

beskyddande till förmån för fastigheten är ytterligare stadgat, att godkännandet

må meddelas allenast om servitutet ersatts med likvärdigt vederlag,

som i mom. 1 och 2 sägs.

Enligt mom. 3 åter stadgas, att sådant godkännande kan meddelas även

örn servitutet ej utbytts mot vederlag, som i mom. 1 och 2 sägs. Det synes

mig att fall dock kunna förekomma, då förutsättningarna i mom. 3 äro uppfyllda

men på samma gång hinder ej möter att få servitutet utbytt mot likvärdigt

vederlag på sätt i mom. 1 och 2 sägs. Därför föreslås att mom. 3 får

följande förändrade lydelse:

3. örn---åtgärden; dock att godkännande ej heller må meddelas,

om tillfälle gives att lämpligen utbyta servitutet mot vederlag, som i 1 och 2

mom. sägs.

3) Beträffande kontrollen över tillämpningen:

av herr Lindhagen, vilken hemställt, att riksdagen ville:

l:o) hos Kungl. Maj:t äska, att allvarlig uppmärksamhet i administrativ väg

ägnas den av förslaget olösta angelägenheten, att organisatoriska och mora
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.)

liska garantier skapas för att givna lagbestämmelser bli rätt tillämpade, vilket

i jorddelningens annaler i vid utsträckning icke skett;

2:o) besluta beträffande motiveringen, att de båda sista meningarna i översta

stycket sid. 19 utgå ur motiveringen,

eller, om detta ej bifalles, att orden »där sakkunskapen finnes att tillgå»

utbytas mot »där sakkunskapen i förening med det rätta sinnelaget finnes

att tillgå».

*

Till stöd härför har av herr Lindhagen anförts följande:

Det är gott och väl att lagens bestämmelser örn avstyckning med detta

förslag fått ett mera betryggande innehåll. Sedan återstår det väsentligaste,

nämligen tillämpningen på marken. Fara är värt, att fortfarande som alltid

förut de korthuggna, ofta även orediga principerna i lagtexten få en

särdeles skiftande uttolkning inför markens verkligheter, intressenas påfrestningar

och förrättningsmännens skilda sinnelag. En likvärdig uttolkning

av principerna i förening med tillbörlig smidighet i tillämpningen kan

visserligen aldrig uppnås. Man får vara nöjd, om det kan ske någorlunda,

vilket nu är vår uppgift.

Det viktigaste inlägget i nu avgivna yttranden kommer enligt min mening

från överlantmätaren i Hallands län. Han tvivlar på, att lagändringen

kommer att fylla sitt syfte. En tillfredsställande jorddelning, säger han,

vinnes icke enbart genom materiella föreskrifter, huru jordbruksfastigheter

böra sammansättas av olika ägoslag. Uppenbarligen måste uppmärksamhet

också ägnas frågan, huruvida garantier finnas för att givna materiella bestämmelser

bliva rätt tillämpade. Enligt överlantmätarens mening kunde

för närvarande lätt ett avgörande inflytande på avstyckningsförrättningar

utövas av sakägarna och lagens föreskrifter därigenom bliva ineffektiva.

Detta syntes honom motivera en undersökning av de organisatoriska förhållandena

på området.

*

Före år 1926 var av nämnda hänsyn inrättat ett särskilt kontrollsystem.

Förrättningsmannen skulle åtföljas av två skiftesgodemän såsom bisittare.

Dessa borttogos i den nya lagen år 1926 örn delning av jord på landet av

kostnadsskäl. Örn man väger denna hänsyn mot förlusten i kontroll, så kan

det ju hända, ja vara troligt, att den förra överväger genom att slå i spann

betydligt för hela riket, och bisittare bli gärna den högsta förrättningsmännens

eftersägare. Å andra sidan kunna erfarna, rättrådiga och rakryggade skiftesmän

här och där göra en insats för en god skiftesläggning. Men i regeln,

som sagt, följa nog sådana lekmän automatiskt lantmätarens officiella expertis.

Tillräckliga skäl för återupptagande av denna kontroll synas mig

således saknas.

En annan kontroll bestod i obligatorisk underställning till länsstyrelsen.

Denna kontroll, som jämväl kan stödjas i samråd med lantinäterikontoret

i residensstaden, föreställde man sig vara en god instans.

lii hålig till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 32. ''1

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.)

Uppmärksamhet väckte på sin tid landshövding Johan Widéns strid mot

lantmätarna i Jämtlands län under andra decenniet av detta århundrade.

Lantmätarna hade på den tiden till uppgift att på jordägarens begäran i första

hand upprätta ett förslag, som sedan prövades av länsstyrelsen. Därvid

framfördes mångenstädes anmärkningar över det sätt, varpå en del lantmätare

skötte uppdraget. Så framhölls t. ex. från Jämtlands län, att de upprepade

gånger efter jordägarens önskan tilldelat utbrutna inägojordar områden,

särskilt skogsmark, som enligt länsstyrelsens uppfattning uppenbarligen

vore alldeles otillräckliga och i strid med lagens avsikter. Ofta hade dessa

förrättningar skett på ämbetsrummet utan undersökning på platsen, såsom

vederbort. Vid de av länsstyrelsen i vissa fall föranstaltade utredningar hade

förslagens otillbörlighet ansetts blivit till fullo bekräftade. Vid klagomål,

som jordägaren anfört hos regeringsrätten över länsstyrelsens beslut, hade

lantmätarens uppfattning utom i några fall, där lantmätarens utredning visat

sig allt för underhaltig, i allmänhet godkänts av regeringsrätten på lantmäteristyrelsens

tillstyrkan, under det länsstyrelsens av egnahemsnämnden

och även domänstyrelsen stödda uppfattning lämnats utan avseende. Widén

reste till sist till Stockholm och sökte hos vederbörande tillrättalägga denna

lagtillämpnings oefterrättlighet. En viss förändring till det bättre lärer därigenom

ha åstadkommits. (Se jordkommissionens betänkande del IV sid. 123.)

Det finnes ingen anledning anta, att lantmätarna i Jämtlands län vöre annorledes

skapade än lantmätarna i andra län. Länsstyrelsens nit hade säkerligen

sin grund i, att Widén var en landshövding, som aktivt intresserade

sig för en avstyckning, som väl tillgodosåg jordbruket. Företeelsen var ett

undantag, som bestyrker farhågan, att lika otillräckliga jorddelningar fått

pågå opåtalt i andra län. Länsstyrelserna lia i allmänhet icke varit några

främjare av den sociala jordfrågans lagvägar. Några avsevärda förhoppningar

kunna knappast knytas vid ett återupptagande av länsstyrelsernas prövning.

I stället för dessa båda slag av kontroll har satts överlantmätarens kontroll

av förrättningen. Även här beror det icke så mycket på en legitimerad expertis.

Sinnelaget är den viktigaste förutsättningen. Ju högre man kommer

upp i rangordningen, dess mindre intresse kan i gemen begäras för det meniga

folkets jordfrågor. Det är åtminstone mina genomlidna erfarenheter. Ingen

av överlantmätarna mer än överlantmätaren i Halmstad synes lia kommit

med dennes välbefogade erinran.

överlantmätaren i Halland varnar nu särskilt för »sakägarna». Jag

skulle vilja tillråda att i en eventuell cirkulärskrivelse från lantmäteristyrelsen

eller dess chef framföres till förrättningsmännen enahanda varning.

De böra i varje fall icke få låta inbjuda sig till skjutsningar och måltider

med mera dylikt utan måste organisera sig med egen fortkomst och egen

förning. De tre äldre jordkommissionerna för den sociala jordfrågans lagvägar

lade .synnerlig vikt på ett sådant framträdande under sina resor i

orterna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andro lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.)

35

Norrlandskommittén sökte en kontroll mot sakägare och förrättningsmän

genom arealbestämmelser i överkant för vad som borde minst utläggas i

skilda ägor på olika trakter allt efter ett nordligare läge. Det har sagts,

att motsvarande kontroll i norrländska förbudslagen slagit väl i spann till

förhindrande av otillräckliga jordtilldelningar. I smidighetens namn ersattes

dock i norrländska ägostyckningslagen arealbestämmelserna med en uppräkning

allenast av de erforderliga ägoslagen.

År 1927 utfärdades en kungl, kungörelse i ämnet, och den 19 maj 1930

angav jämväl lantmäteristyrelsen vissa direktiv för tillämpningen av 19

kap. 3 § jorddelningslagen. Dessa senare innehöllo ock en slags arealberäkning

och tillika kubikanvisning för omfattningen av tilläggsjord på

skilda orter. För min del kom jag år 1933 till det resultatet, att lantmäteristyrelsens

tilldelningar voro tagna i underkant till skillnad från norrlandskommitténs,

som lågo i överkant. Styrelsens direktiv kan ock sägas utgöra

en lagstiftning i administrativ väg, om vars befogenhet skilda meningar

kunde råda. Såväl nämnda kungörelse som styrelsens direktiv syntes mig

innefatta ett avsevärt tillmötesgående mot underkantsprincipen, ja tili och

med ett visst påbud mot tilldelningar i överkant (se II lagutskottets utlåtande

nr 18 år 1933 sid. 10 o. f. och sid. 22 o. f.).

*

Riktigt är emellertid det nu framlagda förslagets erinran, att varje förrättning

har sitt särskilda ansikte skilt från alla andra. Det är visserligen

högsta rätt, men även det kan bli högsta orätt, örn lantmätaren helt blir

bokstavstolkare och ej förstår att även klokt och tillmötesgående laga efter

lägenheten. Men även därav få vi ej vänta för mycket i denna ofullkomliga

värld.

Det vill till en redbar Augustus vid spiran för att kunna hålla handen

över sitt folk. Må han komma! Det är vår enda tröst i det föreliggande

fallet.

*

Ganska oöverlagt synes mig däremot vara, att utskottet i motiven tillrått

förrättningsmännen att söka sig sakkunskap hos andra myndigheter av

skilda slag. Att godtyckligt draga in så många särsinnade, oberäkneliga och

oansvariga medarbetare till förrättningen kommer att göra den ena villan

värre än den andra. Det må ju kunna vara hänt någon enstaka gång med departementschefens

allmänna anvisning. Men då utskottet uppfordrar förrättningsmännen

att i tveksamma fall kasta sig i armarna särskilt på vederbörande

egnahemsnämnd och skogsvårdsstyrelse, måste jag på grund av genomlidna

erfarenheter under långa tider resa mig mot ett sådant äventyr. För övrigt

böra väl dessa vederbörande infinna sig också på platsen, örn det skall bli

någon rätsida på saken. Och vem skall då betala dem? Motiv äro visserligen

ingen lag, men de missbrukas gärna till att vara det.

Utskottet säger sig nu ingalunda underskatta vikten, att de nya stadgandena

bli tillämpade på ett nied deras syfte överensstämmande sätt. Men i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. (Reservationer.)

alla fall har utskottet märkligt nog ej funnit skäl föreligga att göra någon

framställning till Kungl. Maj:t i detta grundväsentliga ämne. Det har i diskussionerna

— på lösa boliner tycker jag — förtröstats, att man fick lita på

förrättningsmännen, i varje fall på lantmäteristyrelsen och särskilt dess nuvarande

generaldirektör. En skrivelse från riksdagen skulle väl dock giva

styrelsen och dess chef ett icke föraktligt stöd och en genklang ute i bygderna

för ett sådant bemödande. Det må för övrigt antecknas, att även

lantmäteristyrelsen på den tiden i regeln satte sig emot landshövding Widéns

nit.

Utsikterna äro i det långa loppet ganska ovissa.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, I\ A. Norstedt & Söner.

371837

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:226 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 a1 i texten