Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om moderskapspenning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1937-04-27 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1937:38, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om moderskapspenning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1937 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om moderskapspenning m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 15 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 38, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade, här
nedan intagna förslag till 1) förordning om moderskapspenning; 2) förordning
angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)
örn erkända sjukkassor; samt 3) förordning om mödrahjälp.
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
sju med anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna
i första kammaren nr 203 av herr Martin Svensson m. fl. och nr 209 av herr
Myrdal m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 404 av herr Spångberg
m. fl., nr 406 av herr Skoglund m. fl., nr 416 av fru Nordgren, nr 418 av
herr Österström m. fl. och nr 419 av herr Österström, motionerna I: 203 och
II: 406 ha dock behandlats allenast såvitt däri icke framställts yrkande, att
riksdagen i anledning av propositionen ville i skrivelse till Kungl. Majit begära
skyndsammaste förnyad utredning och förslag angående nödvändigheten
av att genomföra en rationalisering av socialvården.
Vad motionärerna hemställt återgives här nedan i samband med utskottets
yttrande i de delar, som motionerna avse.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
De i propositionen framlagda förslagen avse att efter två skilda linjer bereda
ökat ekonomiskt stöd åt barnaföderskor. Förslagen innebära sålunda dels
reformering av sjukkassornas moderskapshjälp och moderskapsunderstöden
och dels införande av en särskild hjälpform för nödställda mödrar, mödrahjälp.
Båda förslagen utgöra en överarbetning av de förslag, som i ett den
9 januari 1936 avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1936: 15)
framlagts av befolkningskommissionen och varöver yttranden inhämtats från
ett stort antal myndigheter och sammanslutningar (sid. 10 i propositionen).
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 38.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet upptager de båda förslagen till behandling i särskilda sammanhang
på sätt skett i propositionen.
I. Reformering av sjukkassornas moderskapslijälp och moderskaps
understöden.
Nu gällande bestämmelser om moderskapslijälp och moderskapsunderstöd
innehålla i huvudsak följande.
Enligt 32 § i förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor skall
centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig medlem,
som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa under
oavbrutet minst 270 dagar. Moderskapshjälpen skall omfatta dels ersättning
enligt fastställd taxa för biträde av barnmorska vid förlossningen (barnmorskevård)
eller för vård å allmän sal å förlossningsanstalt, dels ock ett
understöd i penningar för varje dag (moderskapspenning), motsvarande den
sjukpenning barnaföderskan är tillförsäkrad. Är hon icke tillförsäkrad sjukpenning
eller tillförsäkrad sjukpenning till lägre belopp än två kronor, skall
moderskapspenningen dock utgå med två kronor. Om centralsjukkassan utgiver
ersättning för vård å förlossningsanstalt, äger kassan minska den kvinnan
för vårdnadstiden tillkommande moderskapspenningen med belopp,
som motsvarar kassans kostnader för vården. Örn kvinnans familj eller annan
för sitt uppehälle är väsentligen beroende av henne, får dock högst halva
moderskapspenningen på detta sätt avdragas. Moderskapspenning skall utgivas
för minst 30 och högst 56 dagar, varav högst 14 dagar före barnets födelse.
För kvinna, vilken under de sex månader, som närmast föregått barnsbörden,
i sammanlagt minst fyra månader använts till arbete, som avses med förbudet
i 10 § första stycket i lagen om arbetarskydd (huvudsakligen industriarbeterskor),
och vilken, enligt vad skäligen kan antagas, kommer att efter
barnsbörden återupptaga sådant arbete, skall dock moderskapspenning utgå
för minst 42 dagar. Villkor för moderskapshjälpens utgående är, att kvinnan
under den tid hjälpen utgår avhåller sig från förvärvsarbete. För tid,
då barnaföderskan är berättigad till sjukpenning från kassan eller från lokalsjukkassa,
får hon dock ej uppbära moderskapspenning, försåvitt hon icke
är berättigad till lägre sjukpenning än två kronor, i vilket fall moderskapspenning
skall utgå med belopp, varmed sjukpenningen understiger två kronor.
Enligt § 6 i kungörelsen den 26 juni 1931 angående statsbidrag åt sjukkassor
utgår statsbidrag med en krona för varje dag, för vilken erkänd sjukkassa
utgivit moderskapspenning om minst två kronor eller lämnat ersättning för
vård å förlossningsanstalt. Har moderskapspenning av anledning, att sjukkassan
varit pliktig att vid tillfället utgiva sjukpenning, utgått med lägre belopp
än två kronor, utgår statsbidraget med hälften av det utgivna beloppet.
För dag, då moderskapspenning utgått även från annan erkänd sjukkassa,
utgör statsbidraget dock endast 50 öre eller, där moderskapspenning av nyss
berörd anledning varit mindre än två kronor, en fjärdedel av det utgivna
beloppet. Statsbidrag får dock ej beräknas för dag, då medlem, vilken har
stadigvarande anställning med full sysselsättning i statens tjänst, på grund
härav åtnjutit avlöning eller annan ersättning av statsmedel med minst en
krona. Vidare utgår statsbidrag till centralsjukkassa med hälften av vad
kassan utgivit i ersättning för barnmorskevård enligt fastställd taxa.
Det direkt av statsmedel utgående offentliga moderskapsunderstödet skall
enligt förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd utgå till varje
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
3
kvinna, som är i behov därav och vilken icke såsom medlem av erkänd sjukkassa
är berättigad till moderskapshjälp från denna. Dock har kvinna, som är
intagen å fattigvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt eller uppfostringsanstalt,
straff- eller annan dylik anstalt eller vilken ej är svensk medborgare,
icke rätt till moderskapsunderstöd. Behovsprövningen skall vara av
summarisk natur; behov skall i regel anses föreligga, om för kvinnan eller,
om hon är gift och sammanlever med sin man, för båda makarna tillhopa
vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits
beskattningsbart belopp, uppgående till minst 500 kronor. Understödstiden
skall utgöra högst 30 dagar, varav högst 14 dagar före barnets födelse.
För kvinna, vilken under de sex månader, som närmast föregått barnsbörden,
i sammanlagt minst fyra månader använts till arbete, som avses med förbudet
i 10 § första stycket i lagen örn arbetarskydd (huvudsakligen industriarbeterskor),
och vilken, enligt vad skäligen kan antagas, kommer att efter barnsbörden
återupptaga sådant arbete, skall dock understödstiden utgöra högst
56 dagar. Sådan industriarbeterska, vilken uppburit moderskapshjälp från
erkänd sjukkassa ehuru under kortare tid än 56 dagar, äger ock för tid omedelbart
efter det sådan hjälp upphört att utgå rätt till moderskapsunderstöd
under så lång tid, att sammanlagda hjälptiden uppgår till högst 56 dagar.
Understöd må dock endast utgå för tid, då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete.
Moderskapsunderstödet utgår med belopp, motsvarande regelmässigt
utgående statsbidrag till de erkända sjukkassornas moderskapspenning (alltså
en krona per dag). Ärenden rörande moderskapsunderstöd skola handläggas
av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt. I samband med ansökan
om understöd skall erläggas en anmälningsavgift av två kronor, vilket
belopp tillfaller centralsjukkassan såsom ersättning för dess arbete. Det åligger
centralsjukkassan att i samband med ansökans ingivande meddela kvinnan
anvisning för erhållande av råd och upplysningar rörande hennes egen
vård och barnets skötsel. Understödet avser i första hand att bereda kvinnan
möjlighet att erhålla barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt, varför
häremot svarande belopp skall av kassan innehållas och på begäran tillhandahållas
barnmorskan eller anstalten, försåvitt ej kvinnan styrker, att kostnaderna
för vården guldits.
Av den översikt av tillämpningen av bestämmelserna, som lämnats å sid.
13—15 i propositionen, framgår, att moderskapshjälpens kontanta del för det
stora flertalet kvinnliga sjukkassemedlemmar uppgår till 84 kronor samt
att moderskapsunderstödet i regel utgör 30 kronor.
Befolkningskommissionens förslag i förevarande hänseende innebär huvudsakligen
följande.
Det nuvarande efter beliovsprövning utgående moderskapsunderstödet skulle
upphöra att utgå och statens bidrag till sjukkassornas moderskapshjälp
indragas. I stället skulle varje svensk kvinna vid barnsbörd utan behovsprövning
erhålla ett belopp av sjuttiofem kronor under benämning moderskapspenning.
Från rätt till moderskapspenning skulle endast undantagas kvinnor,
sorn mottagits till stadigvarande försörjning av fattigvården på sätt avses
i 62 § andra .stycket fattigvårdslagen, samt kvinnor, som intagits å vissa
allmänna anstalter. Moderskapspenningen, som skulle utgå av statsmedel,
skulle avse att utgöra bidrag till täckande av de extra kostnader, som en barnsbörd
i regel medförde, såsom resekostnader för barnaföderskan eller barnmorskan,
hemhjälp under någon tid före och efter nedkomsten, utrustning
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
åt barnaföderskan för slutet av havandeskapsperioden samt sängutrustning
och småkläder åt barnet. Däremot skulle moderskapspenningen ej avse att
utgöra ersättning för i anledning av barnsbörden mistad arbetsförtjänst. Moderskapspenningen
skulle utbetalas av en central nämnd, statens familje- och
barnanämnd, som kommissionen för handhavande av vissa andra uppgifter
funnit sig böra föreslå till inrättande. Barnmorska eller legitimerad läkare,
som biträtt vid förlossning, skulle för detta ändamål vara pliktig att hos nämnden
göra anmälan om nedkomsten. Endast då det vore uppenbart, att kvinnan
ej vore berättigad till moderskapspenning, skulle anmälan få underlåtas.
Därest anmälan om förlossning ej skedde, skulle barnaföderskan äga att
själv hos nämnden anhålla örn moderskapspenning. Sådan anhållan, som
inkommit till nämnden senare än sex månader efter förlossningen, skulle ej
få upptagas till prövning. — I samband härmed skulle lämnandet av moderskapshjälp
övergå att bliva allenast en frivillig prestation inom sjukkassorna.
Efter redogörelse för de över befolkningskommissionens förslag avgivna
yttrandena (sid. 30—43 i propositionen) har föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, anfört bland annat följande rörande kommissionens
förslag i allmänhet och de linjer, efter vilka ett ökat stöd åt barnaföderskorna
borde beredas:
I fråga om de former, under vilka den vidgade hjälpverksamheten bör anordnas,
lia ganska skilda meningar gjort sig gällande. Väl har kommissionens
förslag örn frångående av det nuvarande hjälpsystemet i flertalet yttranden
lämnats utan erinran eller tillstyrkts, örn än med delvis åtminstone
principiellt rätt betydelsefulla erinringar. Från många håll har emellertid
kommissionens förslag avstyrkts och ett bibehållande av nuvarande hjälpsystem
i större eller mindre utsträckning förordats. De myndigheter och
sammanslutningar, vilka uttalat denna mening, företräda dock, såsom ovan
anförts, åtskilliga sinsemellan mer eller mindre divergerande ståndpunkter.
Under år 1935 synas i runt tal 52,500 barnaföderskor eller omkring 60
procent av det totala antalet barnaföderskor ha kommit i åtnjutande av moderskapsunderstöd
och i runt tal 12,200 eller omkring 14 procent av moderskapshjälp
genom de statsunderstödda sjukkassorna. Omkring 26 procent
av barnaföderskorna lia lämnats helt utan hjälp.
Vill man bilda sig en uppfattning om sjukkasserörelsens utsikter att vinna
ökad anslutning bland kvinnor i fruktsamhetsåldern, bör man ej underlåta
att beakta de möjligheter, som den s. k. sjukvårdsförsäkringen erbjuder. Jag
avser härmed den genom 1931 års sjukkasselagstiftning införda rätten för
dem, som icke lia eget förvärvsarbete, ävensom för gifta kvinnor att bliva
medlemmar i sjukkassa allenast för erhållande av sjukvårdsersättning och
moderskapshjälp. Sådan försäkring kan, såsom socialstyrelsen framhållit,
erhållas för en avgift av i regel endast 4 kronor 20 öre för år. Uppenbarligen
bör den nyssnämnda ringa avgiften kunna erläggas av det övervägande
flertalet kvinnor. Genom en effektiv upplysnings- och propagandaverksamhet
på detta område synas förutsättningar kunna skapas för en ansenlig
ökning av antalet kvinnliga medlemmar och framför allt av dem i
fruktsamma åldrar. Därvid får dock ej förbises, att den nu utgående avgiften
är grundad på nuvarande relation mellan manliga och kvinnliga medlemmar
ävensom nuvarande fruktsamhetsförhållanden bland de senare.
Skulle större förskjutningar i dessa hänseenden inträda, måste avgiften jämkas
därefter.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
5
Sedan departementschefen anfört vissa skäl, som enligt hans mening talade
emot att man sökte främja medlemsanslutningen till sjukkassorna genom
ökning av statsbidraget till moderskapshjälpen, har departementschefen anfört
ytterligare följande:
Det synes mig följaktligen för närvarande ej föreligga skäl för statsmakterna
att vidtaga särskilda åtgärder i syfte uteslutande att främja medlemsanslutningen
till sjukkassorna. De förmåner i förhållande till avgifterna,
som sjukkassorna redan erbjuda, torde i och för sig vara fullt tillräckliga för
att garantera en fortsatt utveckling av rörelsen. Å andra sidan måste självfallet
alla åtgärder undvikas, vilka på något sätt kunna skada eller hindra
en dylik utveckling. Även om förslaget ur de sjukförsäkrades synpunkt
reellt sett icke innebär annat än att statsbidraget till moderskapshjälpen skiljes
från denna och utbetalas i särskild ordning och med förhöjt belopp i
form av s. k. moderskapspenning, kan säkerligen den minskade försäkringsprestationen
komma försäkringen att framstå såsom mindre eftersträvansvärd.
I yttrandena från sjukkassehåll lia också uttalats allvarliga farhågor
för att kommissionens förslag skulle komma att menligt inverka på rörelsens
utvecklingsmöjligheter. Jag har på grund av denna min uppfattning ansett
mig böra välja en annan väg än den av kommissionen förordade.
Det förhållande, som föranlett kommissionen att föreslå det nuvarande
hjälpsystemets upphävande har ytterst varit, att en höjning av moderskapsunderstödet
till ett belopp, som täckte större delen av rimliga minimikostnader
i anledning av en barnsbörd eller till 75 kronor, skulle, även om givetvis
statsbidraget till sjukkassornas moderskapshjälp likaledes höjdes till 75
kronor, innebära en grundväsentlig förändring av hjälpsystemets karaktär.
Förutsättningarna för försäkringsformens bestånd skulle sålunda efter en
dylik höjning av moderskapsunderstödet bliva väsentligt förändrade. Kommissionen
har emellertid betonat, att kommissionen för sin del icke skulle lia
något att erinra mot en fortsatt anknytning till sjukförsäkringen, därest
en sådan anordning ur sjukkassornas synpunkt kunde anses önskvärd -—
detta dock under förutsättning att i princip alla utanför sjukkassorna stående
kvinnor bleve berättigade till moderskapsunderstöd. För närvarande
utgör moderskapsunderstödet såsom nämnts i regel 30 kronor, medan kassornas
moderskapshjälp för flertalet kvinnor utgår med 84 kronor jämte ersättning
för barnmorskevård med i genomsnitt 11 kronor 28 öre. En höjning
av understödet till 75 kronor och av moderskapshjälpen till 100 eller
110 kronor, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, innebär uppenbarligen en väsentlig
förändring av hjälpsystemet. I de från sjukkassehåll avgivna yttrandena
ha emellertid icke yppats några som helst farhågor för att en sådan
förändring skulle kunna inverka menligt på en framgångsrik utveckling av
försäkringsformen. Socialstyrelsen har sålunda framhållit, att örn blott
moderskapsunderstödet och statsbidraget till moderskapshjälpen bestämdes
lika högt, försäkringen såsom sådan med därav följande förmåner torde
utöva en tillräckligt stor dragningskraft för att medlemsrekryteringen icke
skulle påverkas i ogynnsam riktning. För min del finner jag icke heller
någon anledning alt anse en höjning av understödet även intill föreslagna
75 kronor böra föranleda hjälpsystemets omläggning.
Då ett indragande av statsbidraget lill sjukkassornas moderskapshjälp .sålunda
icke synes vara erforderligt ens för en långt gående utbyggnad av det
nuvarande hjälpsystemet och cj heller av andra skäl motiverat, saknar jag
anledning alt förorda det härutinnan framförda förslaget.
Vad så angår moderskapsunderstödet, har från en del håll föreslagits,
att detta skulle slopas och hjälpverksamheten helt inriktas på den av kom
-
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
missionen föreslagna mödrahjälpen, vilken avses att utgå efter individuell
behovsprövning. Denna mening kan jag icke dela. Fastmer synes mig den
av statsmakterna år 1931 beträdda vägen att genom kontant understöd, som
i princip motsvarar statens bidrag till de sjukförsäkrades moderskapshjälp,
i någon mån lätta de behövande, oförsäkrade kvinnornas bambördskostnader,
utgöra en välbetänkt anordning och samtidigt en rättvis komplettering
av den statsunderstödda moderskapshjälpen. Ett införande av den
av kommissionen föreslagna nya hjälpformen mödrahjälp kan enligt min
mening icke föranleda ett ändrat ståndpunktstagande härutinnan, särskilt
som mödrahjälpen måste komma att tillhandahållas på ett sätt och i en
form, som helt skiljer sig från vad som gäller för moderskapsunderstödet.
Jag förordar sålunda bibehållandet av den nuvarande ordningen med å
ena sidan statsunderstödd moderskapshjälp genom sjukkassorna och å andra
sidan moderskapsunderstöd.
Departementschefen har därefter å sid. 47—-53 i propositionen redogjort
för de reformer inom systemets ram, som han ansåge påkallade och som
framlagts i de nu föreliggande förslagen till förordning örn moderskapspenning
och förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26
juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.
Vid jämförelse med nu gällande bestämmelser innebära dessa förslag väsentligen
följande ändringar.
Moderskapsunderstödet benämnes moderskapspenning och höjes från i
regel 30 kronor till 75 kronor. Medan moderskapsunderstödet är konstruerat
såsom ett per dag, under en viss tidsperiod utgående bidrag, utgör moder - skapspenningen ett fast belopp. Behov av moderskapspenning skall i regel
anses föreligga, om för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med
sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till
minst tretusen kronor mot femhundra kronor för moderskapsunderstödet.
Bestämmelserna om ansökningstid ha mildrats så, att ansökan måste göras
sist å sextionde dagen efter barnsbörden, medan f. n. ansökan, som göres
senare än å tionde dagen efter barnsbörden, endast må bifallas, därest särskilda
omständigheter föreligga. Bestämmelse om rätt att under vissa förutsättningar
erhålla förskott å moderskapspenningen med 40 kronor före
nedkomsten har införts.
Moderskapshjälpen till de försäkrade kvinnorna omlägges i nära anslutning
till bestämmelserna om moderskapspenningen. Medan den nuvarande moderskapshjälpen
består av dels viss ersättning för förlossningsvård och dels
ett per dag under viss tid utgående understöd i penningar, vilket växlar allt
efter den sjukpenning kvinnan är tillförsäkrad, utgöres moderskapshjälpen
enligt förslaget endast av ett för alla medlemmar fast belopp av 110 kronor.
Tillsynsmyndigheten för sjukkassorna skall dock äga medgiva förhöjning av
detta belopp. Till moderskapshjälpen skall utgå statsbidrag med 75 kronor
eller samma belopp som moderskapspenningen. Enahanda bestämmelse örn
rätt att erhålla förskott införes som beträffande moderskapspenningen, förskottets
storlek är dock satt till 60 kronor. Slutligen har införts bestämmelse
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
7
om skyldighet för sjukkassan att innehålla och till vederbörande förlossningsanstalt
utbetala belopp, som motsvarar enligt fastställd taxa utgående ersättning
för vården.
Departementschefens beräkningar utvisa, att enligt Kungl. Maj:ts förslag
i runt tal 80,000 av landets omkring 87,000 barnaföderskor per år skulle
komma i åtnjutande antingen av moderskapspenning eller av moderskapshjälp
och följaktligen endast omkring 8 procent av barnaföderskorna lämnas
utan hjälp.
Utskottet finner för sin del de båda i förevarande proposition framlagda
förslagen om moderskapspenning och mödrahjälp vara betydelsefulla led i
arbetet på socialpolitikens utbyggnad till att i ökad grad tillgodose familjernas
och det uppväxande släktets behov. Genom moderskapspenningen gives
det stora flertalet mödrar i vårt land hjälp med vissa vid barnsbörd
normalt uppkommande oundgängliga utgifter, vilka kvarstå, även örn
förlossningsvården göres kostnadsfri. Genom mödrahjälpen — vartill utskottet
längre fram återkommer — lämnas därutöver ytterligare bistånd
åt de kvinnor, som på grund av havandeskapet och barnsbörden råkat i nödställd
belägenhet. Utskottet finner det naturligt och riktigt, att en olika anordnad
behovsprövning kommer till stånd för de båda hjälpformerna. Moderskapspenningen
är avsedd att motsvara ett normalt förekommande behov
och bör därför kunna utgå efter blott en summarisk behovsprövning med utgångspunkt
från en viss inkomstgräns. För utgivande därutöver av mödrahjälp
är en mera ingående behovsprövning påkallad redan av det skälet, att
en kvinna i den belägenhet, som förutsättes för sådan hjälps beviljande, vanligen
är i behov av ej blott ekonomiskt bistånd utan även råd, anvisningar
och personligt stöd i skilda hänseenden.
Utskottet biträder på dessa grunder i princip de nu till prövning föreliggande
förslagen till förordning om moderskapspenning och angående ändrad
lydelse av 32 § förordningen om erkända sjukkassor.
Förslagens detaljer föranleda uttalande från utskottets sida allenast i de
hänseenden, varom nedan förmäles.
Ett motionsvis framställt önskemål (motionerna I: 203 och II: 406) om
sammanförande av bestämmelserna örn moderskapspenning och mödrahjälp
till en gemensam författning har utskottet icke ansett sig kunna tillmötesgå.
Närmare redogörelse för detta spörsmål lämnas å sid. 18 härefter.
Förslaget till förordning om moderskapspenning.
1 §■
Enligt befolkningskommissionen borde moderskapspenningen givas en
storlek, som i allmänhet kunde antagas täcka rimliga minimikostnader i
anledning av barnsbörden. Kommissionen har vidare anfört:
Kommissionen bade helst sett, att moderskapspenningen bade kunnat bestämmas
till det belopp, vartill utgifterna approximativt och i genomsnitt sy
-
U t»/collet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
nas kunna lägst uppskattas, eller 100 kronor. Emellertid anser kommissionen
med hänsyn till de betydande kostnader, som en moderskapspenning av
denna storlek skulle komma att kräva, av statsfinansiella skäl icke möjligt
att för närvarande föreslå en sådan moderskapspenning utan vill i stället
förorda, att densamma bestämmes till 75 kronor, ett belopp, som i varje fall
täcker större delen av kostnaderna.
Departementschefen har härom yttrat:
Det föreslagna beloppet, mot vilket endast enstaka erinringar framställts,
synes mig vara väl avvägt. Från ett par håll har visserligen förordats höjning
till 100 kronor. Stockholms barnavårdsnämnd har för sin del ifrågasatt
en väsentlig höjning med hänsyn till alt kostnaderna beräknats för lågt
åtminstone för de dyrare orterna eller alternativt, att understödet måtte
bestämmas i anslutning till dyrortsgrupperingen. Länsstyrelsen i Västerbottens
län åter har ansett, att understödet med hänsyn till de större resekostnaderna
borde sättas högre för landsbygden än för städerna. Givet är, att
ett belopp av 75 kronor betraktat såsom sådant bär ett mindre värde å en
dyrort som Stockholm än å landsbygden i allmänhet. I och för sig finnas
därför skäl för beloppets bestämmande i anslutning till dyrortsgrupperingen.
Emellertid synes det mig riktigare att utgå från kostnaderna för tillgodoseendet
av de med understödet avsedda ändamålen -—- resor, hemhjälp, utrustningspersedlar
och anstaltsvård. Vad först angår resor, torde kostnaden
härför i städer och större samhällen, där barnmorska eller förlossningsanstalt
finnes, uppgå till ett mycket ringa belopp, medan samma kostnad för en
kvinna å landsbygden kan komma att stiga till en rätt avsevärd summa allt
efter avståndet till barnmorska eller anstalt. Kostnaden för hemhjälp åter
torde i stort sett variera i anslutning till dyrortsgrupperingen. Utrustningskostnaderna
liksom vårdkostnaden lära slutligen icke kunna påverkas av
kvinnans bosättningsort. Då sistnämnda kostnader sålunda kunna betraktas
som lika för alla och de drygare resekostnaderna å landsbygden i huvudsak
torde kunna anses uppvägda av minskade utgifter för hemhjälp samt omvänt
de större kostnaderna för hemhjälp å de dyrare orterna av obetydliga reseutgifter,
synes mig lika litet finnas skäl för att bestämma understödet till
ett större belopp å dyrorterna som att sätta det högre för landsbygdens befolkning.
Erinras må även, att moderskapsunderstödet också enligt nu gällande
bestämmelser utgår med ett fixt belopp. Jag biträder därför förslaget,
att understödet fastställes till ett för alla lika belopp och, då jag anser
den av kommissionen föreslagna höjningen lämplig och skälig, förordar jag
understödets bestämmande till 75 kronor.
I motionen II: 404 har yrkats, att moderskapspenningen måtte höjas till
100 kronor.
Utskottet. Utskottet finner i likhet med departementschefen det föreslagna beloppet
75 kronor väl avvägt och avstyrker därför det i motionen II: 404 framställda
ändringsyrkandet.
5 §.
Enligt nu gällande bestämmelser bygger rätten till moderskapsunderstöd i
princip på behov. Sådant behov skall emellertid anses föreligga, örn för kvinnan
eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna till
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
9
sammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke
upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst 500 kronor. Denna
behovspresumtion kan dock motbevisas både så, att understöd kan få åtnjutas
vid högre inkomst, därest ändrade förhållanden inträtt eller eljest särskilt
ömmande omständigheter föreligga, och så, att understöd ej får utgå vid
lägre inkomst, därest särskilda omständigheter därtill föranleda.
Befolkningskommissionen har vid sitt övervägande av motsvarande spörsmål
beträffande den av kommissionen föreslagna moderskapspenningen erinrat,
att moderskapshjälp genom sjukkassa kunde erhållas av varje kvinnlig
medlem, enär för inträde i sjukkassa icke gällde någon inkomstgräns,
samt att följaktligen varje sådan medlem oavsett sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden
kunde komma i åtnjutande av statsbidraget till moderskapshjälpen.
Kommissionen har vidare anfört, att kommissionen vore av
den meningen, att moderskapspenningen såsom innefattande jämväl ett uttryck
för den samhälleliga uppskattningen av moderskapet i princip borde
utgå till alla barnaföderskor. Den minskning i samhällets kostnader, som
ett avskiljande av de högsta inkomsttagarna medförde, skulle ock bliva så
obetydlig, att den icke uppvägde den förlust ur ideell synpunkt, som principens
uppgivande innebure. En överslagsberäkning syntes sålunda giva anledning
antaga, att för närvarande endast omkring en procent av alla födelser
folie å inkomsttagare med en taxerad inkomst över 10,000 kronor. Kommissionen
föreslog därför, att moderskapspenningen skulle utgå till alla kvinnor
utan behovsprövning.
Socialstyrelsen tiar i detta hänseende uttalat bland annat följande:
Att frångå behovsprincipen skulle betyda ett uppenbart avsteg från statsmakternas
så sent som 1931 intagna ståndpunkt i denna fråga. Redan av
denna anledning kunde styrelsen för sin del icke förorda, att ett sådant
steg toges. Men därtill komme rent sakliga betänkligheter. Ett frångående
av understödssynpunkten, där behov och yttre förhållanden vore utslagsgivande,
och ett hävdande av ett generellt premiesystem enligt kommissionens
principer vöre knappast ägnat att skänka ökad respekt för moderskapets
naturliga höghet och helgd. En ekonomisk premiering av själva barnsbörden
såsom sådan, vilken enligt naturens ordning torde utlösa en kvinnas
mest upphöjda känslor av glädje, tedde sig i styrelsens ögon såsom nära nog
neddragande på dessa känslor och instinkter. Vad man ur samhällets och
barnaföderskornas synpunkter ville nå med en hjälpverksamhet, vore väl
ett undanröjande av materiella svårigheter men icke ett ekonomiskt plus till
djupa ideella värden.
Departementschefen har anfört:
Kommissionens förslag innebär en radikal förändring, i det alt kommissionen
förordar, att behovsprincipen helt frångås. Ehuru vissa skäl kunna
anföras till förmån för denna ståndpunkt, avstår jag med hänsyn till de delvis
mycket bestämda erinringar, som vid remissbehandlingen framställts mot
förslaget, från att förorda en principiellt så vittgående omläggning. Däremot
vill jag förorda en väsentlig höjning av den nuvarande inkomstgränsen.
Gränsen bör enligt min mening läggas så, att endast de uteslutas, för vilka
uppenbarligen här ifrågasatta bidrag till barnbördskostnaderna icke äger någon
betydelse. Jag vill förorda, att gränsen sättes vid ett beskattningsbart
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
belopp av 3,000 kronor. En dylik gräns synes komma att innebära — i den
mån tillgängligt material möjliggör statistiska beräkningar i detta avseende
— att omkring 8 procent av barnaföderskorna utestängas från moderskapsunderstöd.
Då de 14 procent av barnaföderskorna, vilka åtnjuta moderskapshjälp
genom sjukkassorna, icke till något nämnvärt antal torde själva eller
jämte sina män vara åsätta högre beskattningsbart belopp än 3,000 kronor,
skulle följaktligen den nu förordade ändringen av behovspresumtionen medföra
en ökning av antalet barnaföderskor med moderskapsunderstöd från 60
procent till omkring 78 procent.
Det synes mig i någon mån tveksamt om med den föreslagna höjningen
av inkomstgränsen de nuvarande bestämmelserna böra bibehållas, enligt vilka
under särskilda omständigheter ansökan örn understöd kan bifallas även
vid högre inkomst resp. avslås, trots att inkomstgränsen ej överskridits.
Självfallet måste varje fixerad inkomstgräns såsom presumtion för behov
i tillämpningen komma att verka mer eller mindre godtyckligt, och
därför är det också önskvärt, att vid särskilda förhållanden presumtionen
kan få frångås. Jag anser mig med hänsyn härtill böra förorda de nuvarande
bestämmelsernas bibehållande, även örn tillämpningen av desamma
kan antagas bereda sjukkassorna större svårigheter vid en till 3,000 kronor
förhöjd inkomstgräns.
I motionerna I: 203 och 11: A06 har yrkats, att inkomstgränsen måtte sänkas
till ett beskattningsbart belopp av 1,000 kronor.
I samma motioner ha vidare framställts önskemål om en modifikation i
fråga om den särskilda behovsprövning, som enligt paragrafens andra stycke
skall tillkomma sjukkassemyndigheten i fall av ändrade förhållanden eller
eljest särskilt ömmande omständigheter. Motionärerna lia härutinnan anfört:
Det
synes oss föga ändamålsenligt att åt centralsjukkassorna överlämna en
diskretionär behovsprövning angående åtkommande av statsmedel, för vilket
sjukkassorna ej kunna vara rätta myndigheten och väl för övrigt själva gärna
betacka sig. Med det samtidiga förslaget om mödrahjälp måste väl avsikten
vara att tillmötesgå de särskilda behov, varom ifrågavarande stycke i
utkastet till förordning talar, och i den mån centralsjukkassorna böra tillerkännas
en självständig prövningsrätt utöver den rena registreringen av inkomstförhållanden,
borde begränsningen av denna rätt tydligare än i utkastet
preciseras. Eljest riskerar man en sådan sammanblandning av organ
inom samma sociala område, som ej kan betecknas som rationell.
I motionerna I: 209 och II: Al8 har yrkats, att sådan ändring av förslaget
måtte komma under övervägande, att moderskapspenning bestämmes skola
utgå utan inkomstgräns.
Utskottet. Utskottet finner det varken ekonomiskt tillrådligt eller ur andra synpunkter
lämpligt att helt frångå behovsprincipen i fråga om moderskapspenningen.
Med hänsyn till moderskapspenningens betydelsefulla uppgift få
emellertid kraven på det behov, som bör förefinnas, icke ställas alltför höga.
Det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för att behov i normala fall skall anses
föreligga — mindre än 3,000 kronors beskattningsbart belopp vid senaste
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — synes ur denna synpunkt
vara skäligt och lämpligt. Utskottet biträder därför Kungl. Maj:ts för
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
11
slag härutinnan och avstyrker således de i motionerna framförda ändringsyrkandena
rörande inkomstgränsen.
Vidkommande det i motionerna I: 203 och II: 406 framställda särskilda
önskemålet örn inskränkning i sjukkassornas prövningsrätt vill utskottet,
under hänvisning till de av departementschefen anförda skälen för denna
prövningsrätts bibehållande, avstyrka ändring.
Ordet »understöd» i paragrafens andra stycke torde böra utbytas mot
»moderskapspenning».
5 § andra stycket.
Enligt nu gällande bestämmelser åligger det kvinna att i samband med
ansökning om moderskapsunderstöd erlägga en anmälningsavgift av två
kronor. Denna avgift tillfaller centralsjukkassa eller lokalsjukkassa, som
biträder centralsjukkassa, såsom ersättning för dess arbete.
I anledning av denna bestämmelse ha i yttrandena gjorts vissa uttalanden.
Sålunda har socialstyrelsen anfört följande:
Upptagandet av denna avgift hade givit anledning till starkt missnöje
bland understödstagarna. Det torde också med fog kunna ifrågasättas, örn
icke de med den statliga moderskapsunderstödsverksamheten förenade kostnaderna
helt borde bestridas av det allmänna. Kassornas handhavande av
ifrågakomna verksamhet grundade sig ju på stadgandet i 8 § första stycket
i sjukkasseförordningen, enligt vilket erkänd sjukkassa är pliktig att inom
sitt verksamhetsområde, jämväl såvitt angår andra än kassans medlemmar,
biträda vid handhavandet av annan social försäkrings- eller understödsverksamhet.
Då kassa enligt samma lagrum för sådant biträde skall erhålla
skäligt vederlag, vilket bestämmes av Kungl. Majit, och det här vore fråga
om en statlig verksamhet, syntes det vara helt i överensstämmelse med författningen,
att det vederlag, som skulle utgå för det biträde kassan lämnade
staten vid verksamhetens handhavande, lämnades av staten såsom uppdragsgivare.
Styrelsen ville därför såsom lämpligt föreslå, att, därest nuvarande
hjälpsystem bibehölles, den nu utgående anmälningsavgiften borttoges och
kassorna i stället tillerkändes ett skäligt vederlag av statsmedel.
Svenska sjukkasseförbundet har hemställt, att ett skäligt arvode måtte få
utgå av statsmedel för sjukkassornas handhavande av moderskapsunderstöden.
Såsom skäl härför har förbundet anfört, att det icke kunde vara riktigt
och rättvist, att sjukkassorna skulle sköta denna verksamhet utan ett
tillräckligt ekonomiskt vederlag.
Departementschefen har uttalat:
I fråga örn ersättning till sjukkassorna för befattningen med moderskapsunderstödens
utbetalande har av såväl socialstyrelsen som svenska sjukkasseförbundet
hemställts, att sådan ersättning måtte beredas genom lämpligt
direkt statsanslag och ej såsom för närvarande genom att de understödssökande
till sjukkassan erlägga en anmälningsavgift av två kronor. Jag finner
mig dock ej böra förorda det framställda förslaget. Vad angår anmälningsavgiftens
storlek lia några ändringsförslag ej framkommit. Sjukkasseförbundet
gör dock gällande, att den nuvarande avgiften åtminstone för
en del kassor ej är tillfyllest för sitt ändamål. Tillräckliga skäl för en
jämkning av anmälningsavgiften synas mig dock cj föreligga.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
I motionen 11: 404 har yrkats, »att förslaget om anmälningsavgift av två
kronor i paragraf 5 av förslaget till förordning om moderskapspenning avslås».
I motionen II: 416 har yrkats »dels att andra stycket i 5 § i förordning
örn moderskapspenning måtte utgå, samt dels att ersättningen till sjukkassorna
för befattningen med moderskapspenningens utbetalande måtte utgå
genom direkt statsanslag och med skäligt vederlag, som av Kungl. Majit
fastställes».
I motionen 11:419 har yrkats, »att sjukkassorna beredas ersättning för
sitt bestyr med moderskapspenningen genom direkt statsanslag i stället för
genom uttagandet av avgifter från de sökande».
Utskottet. Enligt utskottets mening måste det anses riktigast, att administrationskostnaderna
i detta fall liksom i fråga om varje annan social verksamhet bestridas
av allmänna medel. Utskottet föreslår därför, att bestämmelsen om
skyldighet att för bestridande av sjukkassornas kostnader erlägga anmälningsavgift
utgår. I stället böra sjukkassorna beredas ersättning av statsmedel.
Denna ersättning bör enligt utskottets uppfattning utgå med samma
belopp som anmälningsavgiften eller två kronor för varje ansökan.
Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen
den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.
Utskottet. En omläggning av de nuvarande bestämmelserna rörande sjukkassornas
moderskapshjälp påkallas av de i det föregående förordade nya föreskrifterna
för moderskapsunderstödet ävensom av de av Kungl. Maj:t i annat sammanhang
föreslagna bestämmelserna om fri förlossningsvård. Vid prövningen
av Kungl. Maj:ts förslag till ifrågavarande omläggning har inom utskottet
yppats tvekan, huruvida det av Kungl. Majit föreslagna sättet för
åvägabringande av denna omläggning kan anses vara det lämpligaste. Förslaget
innebär en rätt genomgripande omläggning av de nuvarande bestämmelserna,
vilken går längre än vad som påkallas av de ovan anförda omständigheterna,
i det att moderskapshjälpen i regel göres till ett fast och för .
alla avgiftsklasser lika belopp. Härigenom torde de nu jämförelsevis höga
moderskapshjälpsbeloppen i de högsta avgiftsklasserna komma att försvinna,
vilket är att beklaga. Bestämmelserna örn dessa högre belopp lära i huvudsak
icke äga praktiskt värde för mer än ett mycket begränsat antal — föga
över tre procent — av de kvinnliga sjukkassemedlemmarna. Utskottet har
för övrigt beaktat, att den av Kungl. Majit förordade lösningen föreslagits
av den centrala sjukkassemyndigheten, och det har även framhållits, att
förslaget kan innebära en vinst för själva sjukförsäkringen. Under sådana
förhållanden har utskottet ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj :t förslag.
Av nu gällande grundsats, att sjukhjälp skall utgå med företräde framför
moderskapshjälp, följer, att den omständigheten, att en kvinna vid
barnsbörd uppburit moderskapshjälp, icke utgör hinder för henne att kom
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
13
ma i åtnjutande av sjuklijälp, därest hon i samband med nedkomsten blir
sjuk. Å andra sidan ligger i sakens natur, att då moderskapshjälpen genom
det nu förordade förslaget övergår till att bliva ett fast belopp, vartill
kvinna blir berättigad i och med att barnsbörd inträffar, denna hjälp icke
kan lida inskränkning av sjukhjälp, som hon till äventyrs åtnjuter i samband
med barnsbörden. Sjukhjälp och moderskapshjälp bliva följaktligen
av varandra fullständigt oberoende förmåner.
II. Hjälp åt nödställda mödrar (mödrahjälp).
Redogörelse för befolkningskommissionens förslag i denna del har lämnats
å sid. 54—78 i propositionen. Förslaget innebär huvudsakligen följande.
En kvinna, som i anledning av havandeskap eller barnsbörd var i trängande
behov av understöd för sig eller barnet, skulle utan anlitande av fattigvården
kunna erhålla hjälp. Denna hjälp skulle benämnas mödrahjälp
och kostnaderna för densamma skulle bestridas helt av statsmedel. Mödrahjälpen
skulle icke alltid utgå kontant utan lämnas i den form, som för varje
särskilt fall funnes lämpligast, i en eller flera poster. Värdet av den mödrahjälp,
som lämnades i anledning av en och samma barnsbörd, skulle i intet
fall få överstiga 300 kronor och härav skulle högst 200 kronor få avse tiden
före nedkomsten. Senare än 6 månader efter nedkomsten skulle mödrahjälp
ej få utgå. Mödrahjälpen skulle i princip icke medföra återbetalningsskyldighet
för kvinnan. Den skulle dock då anledning därtill funnes, lämnas
såsom lån. Mödrahjälp skulle ej lämnas till kvinnor, som intagits å vissa allmänna
anstalter, eller till kvinnor, vilka mottagits för stadigvarande försörjning
av fattigvården på sätt avses i 62 § andra stycket fattigvårdslagen.
— Beslut om mödrahjälp skulle meddelas av en central nämnd, statens familje-
och barnanämnd, bestående av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter,
varav minst två skulle vara kvinnor, över nämndens beslut skulle klagan få
förås hos Konungen. För beredningen av ärendena skulle barnavårdsnämnderna
anlitas. Varje barnavårdsnämnd skulle ha en kvinnlig föredragande
för ärenden rörande mödrahjälp. Denna skulle utses av familje- och barnanämnden.
Barnavårdsförbundens s. k. barnavårdsombud skulle anlitas för
att följa barnavårdsnämndernas befattning med mödrahjälpsärendena samt
för att tillhandagå nämnderna med råd och upplysningar. —^ För mödrahjälp,
som avsett kvinnans underhåll och icke lämnats såsom lån, skulle familje-
och barnanämnden å statsverkets vägnar inträda i kvinnans rätt till
underhållsbidrag för den tid, mödrahjälpen avsett, gentemot den, som i egenskap
av make till kvinnan eller fader till barn utom äktenskap var skyldig
lämna sådant underhållsbidrag. I den mån så prövades skäligt med hänsyn
till den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda
omständigheter skulle familje- och barnanämnden få eftergiva rätten att
återkräva mödrahjälp.
Redogörelse för yttrandena över befolkningskommissionens förslag har
lämnats å sid. 78—105 i propositionen.
Föredragande departementschefen har beträffande förslagets principer anfört
följande:
Lika nied befolkningskommissionen anser jag, att åtgärderna till förbättrande
av barnaföderskornas ställning icke böra begränsas till den utbyggnad
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
av sjukkassornas moderskapshjälp och den höjning av moderskapsunderstöden,
som jag i det föregående förordat. Den ytterligare hjälpverksamhet,
sorn synes mig erforderlig, bör till skillnad från den förut avhandlade förutsätta
en individuell behovsprövning utan att den dock får karaktär av fattigvård.
Kostnaderna för verksamheten synas, liksom utgifterna för de
förut berörda åtgärderna till förmån för barnaföderskor, böra bestridas av
statsmedel. Efter dessa principer är också kommissionens förslag till hjälp
åt nödställda mödrar — benämnd mödrahjälp —- uppbyggt. Jag kan jämväl
i huvudsak ansluta mig till de riktlinjer för denna hjälpverksamhet, som kommissionen
uppdragit och som i korthet innebära, att en kvinna, som till följd
av havandeskap eller barnsbörd råkat i ekonomiskt nödläge, vilket ej avhjälpes
genom moderskapshjälp eller moderskapspenning, skall utan fattigvårdens
medverkan kunna erhålla mödrahjälp i mån av behov och i princip
utan återbetalningsskyldighet.
Såsom av det sagda framgår, skulle härigenom tillgodoses ett hjälpbehov,
sorn för närvarande i huvudsak fylles av fattigvården. Det är under dessa
förhållanden av vikt att söka uppdraga en så markerad gräns som möjligt
de båda hjälpformerna emellan. Kommissionen har beaktat detta önskemål
på det sättet, att från rätt till mödrahjälp undantagits allenast kvinnor, som
av fattigvården omhändertagits för varaktig försörjning, men däremot icke
sådana, vilka själva eller jämte sin familj åtnjuta fattigvård i annan form.
Det har vidare föreslagits, att, så snart förutsättning i något fall föreligger
för beviljande av mödrahjälp, denna skall givas sådan storlek, att den täcker
kvinnans hela understödsbehov, även örn detta icke skulle kunna anses i
sin helhet vara förorsakat av havandeskap eller barnsbörd. Fattigvård
och mödrahjälp skulle sålunda aldrig kunna utgå samtidigt till samma kvinna.
Säkerligen kommer en dylik gränsdragning i vissa fall att erbjuda svårigheter
vid tillämpningen. Särskilt befarar jag, att detta skall bliva fallet,
då det gäller att i hemmet hjälpa en kvinna, vars familj redan åtnjuter fattigvård.
Jag har därför övervägt en sådan ordning, att från rätt till mödrahjälp
skulle undantagas samtliga kvinnor, som i en eller annan form redan
av annan anledning än havandeskap eller barnsbörd åtnjöte fattigvård. Därigenom
skulle otvivelaktigt undgås den risk, som med kommissionens förslag
föreligger, för att kommunerna till vinnande av lättnad i fattigvårdsutgifterna
i alltför stor utsträckning skola söka bereda sina barnaföderskor mödrahjälp.
Emellertid skulle en dylik begränsning innebära, att mödrarna uppdelades
i två kategorier, vilkas hjälpbehov tillgodosåges efter principiellt
skilda linjer — en grupp med mödrahjälp, en annan med fattigvård — samt
att de sämst ställda mödrarna berövades de förmåner, som mödrahjälpen
kan innebära. Jag anser mig därför icke kunna förorda en dylik lösning
utan ansluter mig till kommissionens förslag. Vid tillämpningen på de enskilda
fallen bör det emellertid vara vederbörande hjälporgan angeläget att
tillse, att missbruk av mödrahjälpen av nyss antydd innebörd undgås.
För förslagets detaljer har departementschefen redogjort å sid. 107—113
i propositionen.
Vid prövning av det genom propositionen framlagda förslaget till förordning
örn mödrahjälp Ilar utskottet funnit sig böra i princip tillstyrka
detsamma. Även i fråga örn detaljerna kan utskottet i stort sett godkänna
Kungl. Maj:ts förslag. På ett par punkter har utskottet ansett sig böra
föreslå ändring. Redogörelse härför ävensom för de i motionerna framställda
förslagen kommer att lämnas vid de särskilda paragraferna. I den
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38. 15
man dessa icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan
erinran.
1 §■
Enligt den av Kungl. Majit föreslagna texten skulle kvinna under angivna
förutsättningar kunna tillerkännas särskild mödrahjälp av statsmedel.
Utskottet vill förorda, att ordet »särskild» såsom överflödigt utgår.
2 §.
I paragrafens andra stycke stadgas enligt förslaget, att »rätt till mödrahjälp»
icke tillkommer vissa angivna grupper av kvinnor, nämligen sådana,
som äro intagna å vissa allmänna anstalter eller av fattigvården mottagna
till stadigvarande försörjning. Då enligt 1 § någon ovillkorlig rätt
för en kvinna att erhålla mödrahjälp icke finnes, föreslår utskottet sådan
ändring i nu förevarande stadgande, att där allenast angives, att mödrahjälp
icke må lämnas till nämnda kategorier av kvinnor.
3 §■
Såsom beslutande organ för ärenden angående mödrahjälp föreslog befolkningskommissionen
inrättande av en fristående central nämnd, statens
familje- och barnanämnd. Denna skulle bestå av fem ledamöter jämte suppleanter,
samtliga utsedda av Kungl. Majit. Av ledamöterna skulle minst
två vara kvinnor. Kommissionen förutsatte, att erforderlig medicinsk och
social sakkunskap skulle bliva företrädd inom nämnden.
Departementschefen har i fråga örn valet av beslutande organ anfört
följande:
Kommissionens förslag att uppdraga beslutanderätten i mödrahjälpsärendena
åt en för hela riket gemensam nämnd, statens familje- och barnanämnd,
har i flertalet remissyttranden avstyrkts. Även jag delar den uppfattningen,
att en dylik nämnd icke skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de
uppgifter, den enligt förslaget skulle få sig förelagda. Obestridligen bör en
decentralisation jämväl vara ägnad att avsevärt påskynda ärendenas behandling.
Såsom vid remissbehandlingen från skilda håll påyrkats, lär man därför
böra avvisa tanken på ett centralt beslutande organ och i stället söka sig
fram på decentralisationens väg. Olika meningar ha gjort sig gällande i frågan
om det lämpligaste organet för hjälpverksamhetens handhavande. Man
har tänkt sig flera olika såväl kommunala organ som länsorgan.
Enligt min mening skulle den bästa lösningen av organisationsfrågan vinnas,
örn för ändamålet inrättas särskilda nämnder, en för varje landstingsområde
eller för varje stad, som ej deltager i landsting. Dyiika nämnder
skulle kunna ingå i en verklig prövning av ärendena och dock tillgodose det
grundläggande kravet på ett snabbt avgörande. De kunna vidare förutsättas
besitta någon kännedom örn de lokala förhållandena och vid behov lätt inhämta
nödiga kompletterande upplysningar.
De av mig förordade nämnderna, som lämpligen betecknas mödr ah
j ä 1 p s n ä m n d e r, torde böra bestå av ordförande och två ledamöter
jämte suppleanter. Av dessa torde ordföranden och dennes suppleant böra
utses av Kungl. Majit samt en ledamot jämte suppleant utses av vederbörande
Utskottet.
Utskottet.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
landsting respektive stadsfullmäktige, de senare för en tid av två år. Den
andre ledamoten jämte suppleant synes lämpligen böra utses av vederbörande
barnavårdsförbund såsom utgörande en sammanslutning av länets barnavårdsnämnder,
likaledes för en tid av två år. Därest barnavårdsförbund ej
begagnar sig av rätten att utse en ledamot jämte suppleant, torde även dessa
böra förordnas av Kungl. Majit. För Stockholms stad, som ej ingår i något
barnavårdsförbund, torde utom ordföranden en ledamot jämte suppleant
böra utses av Kungl. Majit. Ersättning till ordförande och ledamöter av mödrahjälpsnämnd
synes böra i form av dagarvode oell i förekommande fall
resekostnadsersättning utgå med belopp som Kungl. Majit må äga bestämma.
I motionerna I: 203 och II: 406 ha motionärerna i nu förevarande hänseende
anfört huvudsakligen följande:
För vår del skulle vi kunna acceptera den av regeringen föreslagna ordningen
med länsnämnder endast på det villkoret, att riksdagen uttryckligen
fastslår dess provisoriska karaktär. I nuvarande läge finna vi dock de starkaste
skälen tala för att andra utvägar prövas än tillskapandet av en särskild
nämnd. Särskilt två möjligheter erbjuda sig härvid. Den första vore
att låta länsstyrelserna tills vidare överta de åt länsnämnderna tänkta uppgifterna,
såsom i en del av de avgivna yttrandena även ifrågasatts. Länsstyrelserna
måste både såsom statens kommunala övervakningsorgan och till
följd av sin befattning med flera andra barnavårdsuppgifter väl kunna utföra
nämndens åligganden; de lia dessutom möjlighet att med största snabbhet
avgöra brådskande ärenden; skulle så anses önskvärt, kunde de för ändamålet
förstärkas med någon lämplig person som sakkunnig och föredragande;
även om så skedde skulle administrationskostnaderna ställa sig lägre
än enligt regeringsförslaget. Den andra utvägen vore att — såsom bl. a.
socialstyrelsen i sitt yttrande låtit framskymta — låta barnavårdsnämnderna
själva avgöra understödsfrågan utan varje övre organisation men med uppställande
av kommunal bidragsskyldighet som villkor; proceduren skulle i
så fall bli, att barnavårdsnämnden efter vederbörlig undersökning genast
träffade beslut i mödrahjälpsfrågan och med kommunala medel på lämpligt
sätt utanordnade understödet eller lånet samt kontrollerade den rätta användningen
därav; kommunen hade sedan att hos staten rekvirera det statliga
bidraget, som förslagsvis kunde fastställas till hälften eller två tredjedelar.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle tvivelsutan stå i bästa överensstämmelse
med hittills gällande principer för kommunal förvaltning och
självstyrelse. Vi hemställa därför, att vederbörande utskott vid bedömandet
av frågan örn lämpligaste organ täger våra här framförda alternativa förslag
under omprövning.
Utskottet. Frågan om den lämpligaste organisationen av hjälpverksamheten är otvivelaktigt
icke lättlöst. Det är därför förklarligt, att tvekan kan råda inför
valet av organisationsform. Efter prövning av olika alternativ har utskottet
icke kunnat finna någon lösning, som erbjuder påtagliga fördelar vid jämförelse
med Kungl. Majits förslag. Utskottet biträder därför i princip detta
förslag. Denna ståndpunkt innebär enligt utskottets mening självfallet icke,
att frågan örn mödrahjälpens organisation skulle undandragas en blivande
utredning angående organisationen av socialvården i dess helhet.
I fråga om mödrahjälpsnämndernas sammansättning har utskottet funnit
sig böra föreslå viss ändring. Utskottet kan sålunda ej tillstyrka, att barnavårdsförbunden,
vilka utgöra helt frivilliga sammanslutningar, skulle beredas
rätt att utse en ledamot. I stället föreslår utskottet, att denne ledamot utses
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3S.
17
av landstinget respektive stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting.
Landstinget respektive stadsfullmäktige skulle alitsa enligt utskottets förslag
få utse två ledamöter och Kungl. Majit en, nämligen ordföranden. Genom
en sådan sammansättning borde ett ökat intresse från landstingens sida för
nämndernas verksamhet kunna vinnas och nämnderna iner eller mindre fast
knytas till landstingen, vilket ur flera synpunkter vore av värde. Sålunda
skulle nämnderna kunna beredas lokalutrymme å landstingens expeditioner
och någon landstingets tjänsteman kunna biträda nämnden, varigenom administrationen
skulle kunna förenklas och förbilligas. Genom denne tjänsteman
skulle den erforderliga kontakten mellan barnavårdsnämnderna och
länsnämnden i det dagliga arbetet lätt kunna upprätthållas. Utskottet
har dock givetvis intet att erinra mot att, där så till äventyrs skulle visa sig
lämpligare, en motsvarande anknytning sökes till länsstyrelsen i stället för
lill landstinget.
Utskottet anser det för övrigt önskvärt, att i mödrahjälpsnämnderna herodes
plats för kvinnor. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att
den av befolkningskommissionen föreslagna bestämmelsen örn kvinnlig föredragande
i barnavårdsnämnden icke upptagits i Kungl. Majits förslag.
^ §.
Enligt befolkningskommissionens förslag skulle ansökan om mödrahjälp
göras hos den särskilda kvinnliga föredraganden för mödrahjälpsärenden,
som skulle finnas vid varje barnavårdsnämnd.
Enligt Kungl. Majits förslag kommer det att överlåtas åt varje barnavårdsnämnd
att själv bestämma rörande lämpligaste sättet för ärendenas utredning,
varför befolkningskommissionens nyssnämnda förslag ej upptagits. I
stället har föreslagits, att ansökan om mödrahjälp skall ingivas till nämndens
ordförande.
Ehuru särskild kvinnlig föredragande för mödrahjälpsärenden i barnavårdsnämnd
icke kommer att bliva obligatorisk, torde det dock vara lämpligt,
att handläggningen av sådana ärenden anförtros någon bestämd ledamot
av nämnden eller någon av nämnden därtill utsedd person. Det kan
också befinnas önskvärt att låta denne person mottaga de hjälpsökande och
deras framställningar. En dylik anordning skulle emellertid förhindras eller
försvåras genom att, såsom föreslagits, i författningstexten meddela generell
föreskrift örn att ansökan skall ingivas till nämndens ordförande. Utskottet
förordar därför, att det närmare förfaringssättet vid ansökans ingivande icke
regleras i förordningen och att föreskrift endast meddelas örn att ansökan
skall ingivas till barnavårdsnämnden.
9 §.
Utskottet anser sig böra framhålla, alt då det i denna paragraf talas örn
»rätt till mödrahjälp» detta uttryck har ett mera begränsat innehåll än
i 2 § av Kungl. Majits förslag. Här kan ej åsyftas annan rätt än den, som
tillkommer kvinna på grund av beslut av mödrahjälpsnämnd. Den av ut
liihang
lill riksdagens protokoll 19117. 9 sami. 2 avd. Nr 38. 2
Utskottet
U tskotlel
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
skottet förordade ändringen i 2 § bör därför ej föranleda jämkning i nu
förevarande stadgande.
I motionerna I: 203 och II: 406 har avslutningsvis ifrågasatts, om det icke
vore till fördel för de kommunalmän, som skulle ha att taga befattning med
hithörande frågor, att förordningarna om moderskapspenning och mödrahjälp,
vilka av Kungl. Majit föreslagits uppdelade på tvenne, i stället på sätt
befolkningskommissionen föreslagit sammanfördes i en enda författning,
helst som det här vore fråga örn kompletterande åtgärder inom samma område;
likaså vöre det önskvärt, att denna författning åtminstone hänvisade
till bestämmelserna om moderskapshjälp genom sjukkassorna.
Då det enligt Kungl. Majits av utskottet nu förordade förslag kommer att
bliva helt skilda organ och myndigheter, som ha att taga befattning med
ärenden rörande moderskapspenning och ärenden rörande mödrahjälp, anser
utskottet det lämpligast, att bestämmelserna på sätt Kungl. Majit föreslagit
meddelas i skilda författningar.
Hemställan.
På grund av vad sålunda i skilda hänseenden anförts får utskottet hemställa,
A) att liksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del
antaga följande
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
1) Förordning om moderskapspenning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Moderskapspenning enligt denna förordning skall av statsmedel utgå med
ett belopp av sjuttiofem kronor till kvinna, som till lindrande av de med
barnsbörd förenade kostnader är i behov därav.
2 §•
Moderskapspenning lämnas endast till kvinna, som författningsenligt skall
vara mantalsskriven i riket och som är svensk medborgare; dock äger Konungen,
under förutsättning av ömesidighet, ingå överenskommelse med främmande
stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpning av denna förordning
likställas med svenska medborgare.
Rätt till moderskapspenning tillkommer icke kvinna, vilken är intagen å
straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,
allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller kvinna, som
av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
19
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Ej heller äger kvinna rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som berättigar
henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.
3 §•
Behov av moderskapspenning skall, där ej särskilda omständigheter till
annat föranleda, anses föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och
sammanlever med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp,
uppgående till minst tretusen kronor.
Har det beskattningsbara beloppet Har det beskattningsbara beloppet
upptagits högre än nu sagts men äro upptagits högre än nu sagts men äro
med hänsyn till ändrade förhållanden med hänsyn till ändrade förhållanden
eller eljest omständigheterna särskilt eller eljest omständigheterna särskilt
ömmande, må ock behov av under- ömmande, må ock behov av moderstöd
anses vara för handen. skapspenning anses vara för handen.
4 §•
Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av
centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, dock att centralsjukkassan
äger överenskomma med lokalsjukkassa, att denna skall för centralsjukkassans
räkning handhava uppgift, som nu sagts, såvitt angår kvinnor
bosatta inom lokalsjukkassans verksamhetsområde.
Ersättning för utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan att
månadsvis utbekomma av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.
5 §•
Kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv
eller genom annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden. Göres
ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas
till prövning.
I samband med ansökningen skall
erläggas en anmålningsavgift av två
kronor, vilken tillfaller centralsjukkassan
eller, där denna så överenskommit
med lokalsjukkassa, hos vilken
ansökningen göres, sistnämnda
kassa.
6 §■
Då ansökan om moderskapspenning inkommit till behörig sjukkassa, skall
denna lämna kvinnan anvisning för erhållande av råd och upplysningar rörande
vad hon har att iakttaga med avseende å dels egen vård under havandeskapet,
i samband med förlossningen och under tiden därefter, dels ock
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
barnets skötsel. Där kvinnan önskar erhålla vård å förlossningsanstalt och
sådan vård anses böra komma i fråga, skall kassan söka förhjälpa henne till
erhållande därav.
Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter
av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.
Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,
att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må, därest
i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott
å denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Eljest må moderskapspenning
ej utbetalas, förrän till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat
av läkare, barnmorska eller annan känd och trovärdig person, att kvinnan
fött barn.
Intyg, som i föregående stycke sägs, skal! tillika innehålla uppgift om
kvinnans fullständiga namn och boningsort samt, i förekommande fall, om
dagen för nedkomsten.
7 §•
Där kvinna erhåller vård å förlossningsanstalt, skall sjukkassa av henne
tillkommande moderskapspenning innehålla belopp, som motsvarar enligt
fastställd taxa utgående ersättning för vården. Innehållet belopp skall på
begäran tillhandahållas anstalten. Styrker kvinnan, att ersättningen guldits,
må hon utbekomma beloppet.
8 §•
Rätt till moderskapspenning kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät
för gäld.
9 §•
Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan samt för utbetalning
av moderskapspenning så ock beträffande tillämpningen i övrigt av denna
förordning meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande
av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor, som därvid i den omfattning
Konungen bestämmer skall samråda med medicinalstyrelsen.
10 §.
I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande moderskapspenning
eller eljest rörande tillämpningen av någon i denna förordning given bestämmelse
må frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.
Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke skett, till
prövning upptaga ärende, som i denna paragraf avses.
Tillsynsmyndighetens beslut meddelas kostnadsfritt.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
21
(Kungl. Alaj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938, från och med vilken
dag förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd skall
upphöra att gälla; dock att, där barnsbörden inträffat före den 1 januari 1938,
sistnämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning.
Ansökan om moderskapsunderstöd, som gjorts före denna förordnings
ikraftträdande, skall, där barnsbörden inträffat efter ikraftträdandet, anses
innefatta ansökan om moderskapspenning.
2) Förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.
Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända
sjukkassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
32 §.
Centralsjukkassa skall--— tvåhundrasjuttio dagar.
Moderskapshjälp utgår med ett belopp av etthundratio kronor; dock må
centralsjukkassa efter medgivande av tillsynsmyndigheten utgiva moderskapshjälp
med högre belopp än nyss nämnts.
Centralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för
ansökningen varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio
dagar och som genom intyg av läkare eller barnmorska gör
sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i sjunde
månaden, såsom förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart
utbetala sextio kronor.
Där till moderskapshjälp berättigad kvinna erhåller vård å förlossningsanstalt,
skall centralsjukkassan av modcrskapshjälpen innehålla belopp, som
motsvarar enligt fastställd taxa utgående ersättning för vården. Innehållet
belopp skall på begäran tillhandahållas anstalten. Styrker kvinnan, att ersättningen
guldits, må hon utbekomma beloppet.
Moderskapshjälp må utgivas allenast åt kvinna, som i första eller tredje
stycket sägs.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola äga tillämpning i fråga örn moderskapshjälp
vid barnsbörd, som inträffat före nämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3) Förordning om mödrahjälp.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Kvinna, som i anledning av havan- Kvinna, som i anledning av havandeskap
eller barnsbörd är i uppenbart deskap eller barnsbörd är i uppenbart
behov av understöd, må, där ej ne- behov av understöd, må, där ej nedan
annorlunda stadgas, tillerkännas dan annorlunda stadgas, tillerkännas
särskild mödrahjälp av statsmedel. mödrahjälp av statsmedel.
Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,
i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra
kronor.
Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp helt eller delvis lämnas såsom
räntefritt lån.
Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex månader efter nedkomsten.
2 §•
Mödrahjälp lämnas endast till kvinna, som författningsenligt skall vara
mantalsskriven i riket och som är svensk medborgare; dock äger Konungen,
under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande
stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpning av denna förordning
likställas nied svenska medborgare.
Rätt till mödrahjälp tillkommer icke
kvinna, vilken är intagen å straffanstalt
eller därmed jämförlig anstalt, å
.tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,
allmän uppfostringsanstalt eller
skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka eller
kroniskt sjuka, och ej heller kvinna,
som av fattigvården mottagits till stadigvarande
försörjning.
Mödrahjälp må icke lämnas till
kvinna, vilken är intagen å straffanstalt
eller därmed jämförlig anstalt, å
tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,
allmän uppfostringsanstalt eller
skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka eller
kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna,
som av fattigvården mottagits till
stadigvarande försörjning.
3 §•
För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstingsområde
och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en nämnd
(mödrahjålpsnämnd), bestående av en ordförande och två ledamöter.
Ordföranden jämte suppleant för Ordföranden jämte suppleant för
honom förordnas av Kungl. Majit, honom förordnas av Kungl. Majit.
Ledamöterna jämte två suppleanter Ledamöterna jämte två suppleanter
utses för två år i sänder, en ledamot utses för två år i sänder av landsjämte
suppleant för honom av lands- tinget eller, vad beträffar stad, som
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
23
(Utskottets förslag.)
ej deltager i landsting, av stadsfullmäktige.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
tinget eller, vad beträffar stad, som ej
deltager i landsting, av stadsfullmäktige,
samt en ledamot jämte suppleant
för honom av styrelsen för barnavårdsförbundet
i orten; dock att för
Stockholm en ledamot jämte suppleant
för honom utses av Kungl. Maj:t
samt en ledamot jämte suppleant för
honom väljes av stadsfullmäktige för
två år i sänder. Underlåter styrelse
för barnavårdsförbund att utse ledamot
eller suppleant, förordnas sådan
av Kungl. Maj:t för två år i sänder.
Ordföranden och ledamöterna åtnjuta ersättning enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Maj:t.
4§-
Ansökan om mödrahjälp skall ingivas
till barnavårdsnämndens ordförande
i den kommun, där kvinnan
vistas. Är kvinnan ogift, må ansökan
göras av barnavårdsmannen. Ingives
ansökan senare än å sextionde
dagen efter barnsbörden, må den icke
upptagas till prövning.
Ansökan om mödrahjälp skall ingivas
till barnavårdsnämnden i den
kommun, där kvinnan vistas. Är
kvinnan ogift, må ansökan göras av
barnavårdsmannen. Ingives ansökan
senare än å sextionde dagen efter
barnsbörden, må den icke upptagas
till prövning.
Vid ansökan skall fogas av läkare eller barnmorska utfärdat intyg utvisande,
antingen att kvinnan är havande eller att hon fött barn. Intyg av sist angivet
innehåll må även vara utfärdat av annan känd och trovärdig person
samt skall innehålla uppgift om dagen för nedkomsten.
5§-
Det åligger barnavårdsnämnden att snarast möjligt till mödrahjälpsnämnden
i orten avgiva yttrande över ansökningen samt därvid översända handlingarna
i ärendet och, om skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av
protokollet. Tillstyrkan av mödrahjälp skall tillika innefatta förslag till
lämpliga hjälpåtgärder.
6§.
Sedan handlingarna inkommit till mödrahjälpsnämnden, beslutar nämnden
i ärendet. I beslut, varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas vilka
huvudsakliga behov hjälpen avser att täcka.
Mödrahjälpsnämndens beslut skall, skriftligen avfattat, ofördröjligen i två
exemplar översändas till barnavårdsnämndens ordförande, som har att snarast
möjligt därefter tillställa sökanden det ena exemplaret.
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
(Kungl. Ma]:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
7 §•
Det åligger barnavårdsnämnden att verkställa beslut, varigenom mödralijälp
beviljats, ävensom att vaka över, att hjälpen kommer till användning
i enlighet med givna föreskrifter.
8§-
Har mödrahjälp lämnats såsom lån, må, där så finnes skäligt, den mödrahjälpsnämnd,
som beviljat hjälpen, medgiva uppskov med återbetalningen
intill tio år. På framställning av nämnden må Kungl. Maj:t, då skäl därtill
äro, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet med avseende å hela
återstående lånebeloppet eller del därav.
9 §■
Rätt till mödrahjälp kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för
gäld.
10 §.
Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut i ärende enligt denna förordning
föres hos socialstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då
klaganden erhöll del av beslutet.
11 §•
Instruktion för mödrahjälpsnämnderna samt de övriga föreskrifter, som
erfordras för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Kungl. Majit.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938; dock att ordförandena
och ledamöterna i mödrahjälpsnämnderna jämte suppleanter för dem
skola utses i så god tid dessförinnan, att nämnderna kunna träda i verksamhet
från och med nämnda dag.
B) att motionerna 1:203, 11:404, 11:406, 11:416 och
II: 419 — motionerna I: 203 och II: 406 dock allenast, såvitt
däri ej hemställts om skrivelse till Kungl. Majit i fråga om
rationalisering av socialvården — i den mån de icke blivit
besvarade genom vad utskottet under A) hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt
C) att motionerna I: 209 och II: 418 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 april 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
SIGFRID HANSSON.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
25
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Heiding, Hagman, Norman, Wistrand*,
Knut Petersson, Mgrdal och Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Österström1, Hage, Olovson, Skoglund, Johanson i Hallagården*,
fru Nordgren, fröken Hesselgren2, fröken Andersson och fru Johansson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
1 Ej närvarande vid behandlingen av 32 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända
sjukkassor samt 1 och 2 §§ i förslaget till förordning om moderskapspenning.
2 Närvarande endast vid behandlingen av d:o.
Reservationer:
Beträffande förslagen till förordningar om moderskapspenning och angående
ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om
erkända sjukkassor:
av herr Knut Petersson, som ansett, att utskottet bort avstyrka ifrågavarande
förslag och i stället hemställa örn en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
örn utredning angående införandet av en allmän moderskapsförsäkring.
Beträffande förslaget till förordning om moderskapspenning:
1) av herrar Sigfrid Hansson, Österström, Norman, Mgrdal och Olovson,
vilka i fråga om 1 samt 3—10 §§, herr Österström i den mån han deltagit i
behandlingen av dessa paragrafer, anfört:
Genom moderskapspenningen avses att giva mödrarna i vårt land hjälp
med vissa vid barnsbörd oundgängliga utgifter, vilka kvarstå även om förlossningsvården
göres kostnadsfri. Såsom i det av utskottet beslutade utlåtandet
framliålles, skiljer sig moderskapspenningen principiellt från mödrahjälpen
i så måtto, att den förra är avsedd att motsvara ett normalt förekommande
behov, medan den senare förutsätter att kvinnan befinner sig i nödställd
belägenhet. Befolkningskommissionen hade av denna grund föreslagit.
att moderskapspenningen skulle utan behovsprövning utgå till alla mödrar,
som därom ansökte. Departementschefen, som uttalar att vissa skäl kunna
anföras för denna ståndpunkt, säger sig visserligen avstå från att förorda
dess genomförande men föreslår, att inkomstgränsen sättes så högt, att endast
de skulle komma att uteslutas, för vilka uppenbarligen här ifrågasatta
bidrag till barnbördskostnaderna icke äger någon betydelse. Den gamla beteckningen
»moderskapsunderstöd» utbytes även mot »moderskapspenning»
i syfte att mindre starkt framhäva understödskaraktären. Utskottet, som i
fråga örn inkomstgränsens fastställande följt propositionen, har till genomförande
av full konsekvens i 3 § andra stycket författningsförslaget utbytt
ordet »understöd» mot »moderskapspenning».
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 38.
3
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
I likhet med befolkningskommissionen, vars ståndpunkt i denna fråga
hävdats i motionerna I: 209 och II: 418, anse vi, att moderskapspenningen
bör utgå utan behovsprövning. För en sådan lösning tala principiella skäl
grundade i moderskapspenningens nyss antydda särskilda natur. Ur en vidare
synpunkt finnes, såsom i nyssnämnda motioner framhålles, anledning
att i den socialpolitik, som inriktar sig på familjerna och barnen, så långt det
är möjligt, frångå behovsprövningsprincipen och i de ifrågavarande samhälleliga
åtgärderna mera se en tillämpning av den allmänna socialförsäkringens
princip. I detta särskilda fall vore tanken att gemensamt sörja för
vissa angivna barnkostnader, vilka därigenom avlyftas de enskilda familjerna
och komma att betalas av alla medborgare i mån av deras förmåga, ej i mån
av deras barnantal. Den olika inkomstställningen i familjerna komme ju likväl
vid bidragens finansiering, även om ingen inkomstgräns för moderskapspenningen
fastställdes, att beaktas genom beskattningens progressivitet. Ur
rent ideell synpunkt är det även betydelsefullt och ägnat att stegra det personliga
värdet av denna förmån, om den gives alla utan hänsyn till inkomstförhållanden
och social ställning.
Det bör här påminnas örn att i många fall moderskapspennningen ingalunda
skulle sakna betydelse för familjer även över den föreslagna inkomstgränsen,
i all synnerhet icke för familjer med flera barn.
För behovsprövningens slopande i fråga om moderskapspenningen tala
jämte de här angivna principiella skälen jämväl praktiska överväganden. Den
i propositionen föreslagna och av utskottet godtagna inkomstgränsen innebär
faktiskt ett slopande av behovsprövning i vedertagen mening. Endast omkring
8 % av barnaföderskorna beräknas bliva uteslutna från erhållande av
moderskapspenning. Den finansiella besparing, som ernås genom denna ytterligt
ofullkomliga och i grunden principlösa tillämpning av behovsprövning,
är således ringa. Kommer härtill, att den av oss föreslagna förändringen
skulle högst väsentligt förenkla hela prövningsförfarandet, enär ju då inkomstprövning
icke bleve påkallad och därjämte de bestämmelser kunde
bortfalla, enligt vilka under särskilda förhållanden moderskapspenning skall
kunna utgå även vid högre inkomst än den i förordningen fastslagna gränsen,
respektive förvägras, trots att inkomstgränsen ej överskrides.
Det är att märka, att den av oss hävdade principen redan gäller och enligt
propositionen och utskottsutlåtandet alltjämt skulle gälla den moderskapshjälp,
som utgår genom sjukkassorna, då rätt till medlemskap i dessa icke
begränsats genom inkomststreck. Den viktiga förändring, som genom den i
propositionen föreslagna reformen nu skall genomföras, har ju sin huvudsakliga
betydelse däri, att statens bidrag vid barnsbörd skall ökas och att
detta bidrag — vilket i detta samband är det väsentliga — skall utgå lika
för kvinnor inom och utom sjukkassorna. Det framstår då för oss föga rimligt,
att ett undantag från denna likhetsregel skall gälla till förmån just för
sjukförsäkrade kvinnor med inkomster över den för moderskapspenningens
erhållande föreslagna gränsen. Denna inkonsekvens bortfaller genom att
moderskapspenningen bestämmes att utgå helt utan behovsprövning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
27
På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa, att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i utskottets förslag, att
dels 1 § erhåller följande lydelse:
»1 §■
Till kvinna, som fött barn, utgår efter nedkomsten moderskapspenning
med sjuttiofem kronor av statsmedel.»
dels ock 3 § utgår och i följd därav numreringen av de följande §§ 4—10
ändras till 3—9.
2) av herrar Heiding och Johanson i Hallagården, vilka beträffande 3 §
ansett, att utskottet bort uttala följande:
Utskottet kan värken finna det ekonomiskt tillrådligt eller ur andra synpunkter
lämpligt att frångå behovsprincipen ifråga om moderskapspenningen.
Sådan bör tilldelas i alla de fall, då den kan antagas vara av betydelse för de
syften den är avsedd att främja, men i övrigt bör den icke utgå. Om den
lämnas, även där den är praktiskt taget utan betydelse för vederbörandes
ekonomi, kan den långt ifrån att vara till gagn snarare komma att leda tanken
på att moderskapet i huvudsak är en uppoffring gentemot samhället, för
vilken vederlag gives, och därmed delvis fördunkla de känslor av högre lyftning,
som moderskapet normalt innebär.
Moderskapspenningen synes icke kunna antagas vara av nämnvärd ekonomisk
betydelse i de fall, då vederbörandes beskattningsbara inkomst överstiger
2,000 kronor.
Utskottet föreslår därför, att 3 § första stycket erhåller följande ändrade
lydelse:
»Behov av moderskapspenning---(= Kungl. Maj:ts förslag)---
belopp, uppgående till minst tvåtusen kronor.»
3) av herrar Wistrand, Ekströmer och Skoglund samt fröken Andersson,
som ansett, att utskottets utlåtande rörande 3 § bort hava följande lydelse:
Utskottet kan icke anse, att den av Kungl. Maj:t föreslagna utformningen
av behovsprövningen, enligt vilken en så relativt hög inkomst som 3,000 kronors
beskattningsbart belopp vid senaste taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt föreslås som gräns uppåt för utfående av moderskapspenning,
är lämpligt avvägd. Utskottet förbiser visserligen icke de motiv, som
varit vägledande för departementschefen, men finner i anslutning till vad som
i motionerna 1: 203 och II: 406 närmare utvecklats och vad socialstyrelsen i
övrigt anfört, att moderskapspenning utan motprestation bör komma i fråga
endast där ett uppenbart behov kan anses föreligga. I övriga fall finner utskottet
ett bidrag till moderskapshjälpen för dem, som i registrerad centralsjukkassa
erlagt premier för moderskapsförsäkring, vara den riktiga formen
för statens medverkan. Utskottet vill därför tillstyrka, att inkomstgränsen
på sätt motionärerna föreslagit fastställes till 1,000 kronors beskattningsbart
belopp. Enligt denna gräns torde de absolut behövande, d. v. s. huvudsak
-
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
ligast mödrar tillhörande lantarbetare och småbrukare, en stor del av industriarbetarna
samt de lägst betalda tjänstemännen, utan vidare komma i
åtnjutande av moderskapspenningen. Av övriga mödrar däremot torde man
med fog kunna uppställa villkoret, att de visa den förtänksamhet att taga
en försäkring, synnerligast som de därigenom skulle vid barnsbörd utbekomma
ett högre belopp eller 110 kr., därav 75 kr. i statsbidrag. Utskottet vill
härvid i likhet med motionärerna understryka, att en ökad anslutning till
sjukkasseväsendet såsom ett led i strävan efter ökad trygghet är önskvärd.
Sänkningen av inkomstgränsen till angivet belopp skulle enligt utskottets
mening göra behovsprövningen mera rationell därigenom att den å ena sidan
under alla förhållanden tillgodosåge de mest trängande fallen och å
andra sidan ej från statlig hjälp uteslöte de mödrar, för vilka denna hjälp
med hänsyn till deras inkomstförhållanden kan vara önsklig men av vilka
staten kan begära en lindrig motprestation. Befolkningspolitiken skulle därigenom
i högre grad än Kungl. Maj:ts förslag bygga på principen örn hjälp
till självhjälp och uppmuntra till den förtänksamhet, som bör vara grundläggande
för allt familjeliv.
Utskottet får därför föreslå, att 3 § första stycket erhåller följande ändrade
lydelse:
»Behov av moderskapspenning —---(= Kungl. Maj:ts förslag) —--
belopp, uppgående till minst ettusen kronor.»
4) av fru Nordgren och fru Johansson, vilka ansett, att utskottets uttalande
å sid. 12 rörande 5 § andra stycket bort hava följande lydelse:
Enligt utskottets mening---anmälningsavgift utgår. I stället böra
sjukkassorna beredas ersättning av statsmedel, vilken ersättning bör utgå
med belopp som av Kungl. Maj:t fastställes.
Beträffande förslaget till förordning örn mödrahjälp:
1) av herrar Hagman, Norman, Wistrand, Knut Petersson, Ekströmer och
fröken Andersson, vilka i fråga örn 3 § anfört följande:
Då de understöd, vilka skola utanordnas av mödrahjälpsnämnderna, komma
att helt utgå av statsmedel, bör enligt vår mening majoriteten av nämndens
medlemmar förordnas av Kungl. Maj:t. Vi hemställa därför, att 3 §
andra stycket måtte erhålla följande lydelse:
»Ordföranden jämte suppleant för honom samt en ledamot jämte suppleant
för denne förordnas av Kungl. Maj:t. En ledamot jämte en suppleant för
honom utses för två år i sänder av landstinget eller, vad beträffar stad, som
ej deltager i landsting av stadsfullmäktige.»
2) av herr Olovson, som ansett, att utskottets uttalande å sid. 17 rörande
plats för kvinnor i mödrahjälpsnämnderna bort utgå.
Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
371958
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:262 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. s. 1 i texten