Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om moderskapspenning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1937-04-27 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:38, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om moderskapspenning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1937 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om moderskapspenning m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 15 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 38, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade, här

nedan intagna förslag till 1) förordning om moderskapspenning; 2) förordning

angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

örn erkända sjukkassor; samt 3) förordning om mödrahjälp.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

sju med anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna

i första kammaren nr 203 av herr Martin Svensson m. fl. och nr 209 av herr

Myrdal m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 404 av herr Spångberg

m. fl., nr 406 av herr Skoglund m. fl., nr 416 av fru Nordgren, nr 418 av

herr Österström m. fl. och nr 419 av herr Österström, motionerna I: 203 och

II: 406 ha dock behandlats allenast såvitt däri icke framställts yrkande, att

riksdagen i anledning av propositionen ville i skrivelse till Kungl. Majit begära

skyndsammaste förnyad utredning och förslag angående nödvändigheten

av att genomföra en rationalisering av socialvården.

Vad motionärerna hemställt återgives här nedan i samband med utskottets

yttrande i de delar, som motionerna avse.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat till stöd

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

De i propositionen framlagda förslagen avse att efter två skilda linjer bereda

ökat ekonomiskt stöd åt barnaföderskor. Förslagen innebära sålunda dels

reformering av sjukkassornas moderskapshjälp och moderskapsunderstöden

och dels införande av en särskild hjälpform för nödställda mödrar, mödrahjälp.

Båda förslagen utgöra en överarbetning av de förslag, som i ett den

9 januari 1936 avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1936: 15)

framlagts av befolkningskommissionen och varöver yttranden inhämtats från

ett stort antal myndigheter och sammanslutningar (sid. 10 i propositionen).

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 38.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet upptager de båda förslagen till behandling i särskilda sammanhang

på sätt skett i propositionen.

I. Reformering av sjukkassornas moderskapslijälp och moderskaps
understöden.

Nu gällande bestämmelser om moderskapslijälp och moderskapsunderstöd

innehålla i huvudsak följande.

Enligt 32 § i förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor skall

centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig medlem,

som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa under

oavbrutet minst 270 dagar. Moderskapshjälpen skall omfatta dels ersättning

enligt fastställd taxa för biträde av barnmorska vid förlossningen (barnmorskevård)

eller för vård å allmän sal å förlossningsanstalt, dels ock ett

understöd i penningar för varje dag (moderskapspenning), motsvarande den

sjukpenning barnaföderskan är tillförsäkrad. Är hon icke tillförsäkrad sjukpenning

eller tillförsäkrad sjukpenning till lägre belopp än två kronor, skall

moderskapspenningen dock utgå med två kronor. Om centralsjukkassan utgiver

ersättning för vård å förlossningsanstalt, äger kassan minska den kvinnan

för vårdnadstiden tillkommande moderskapspenningen med belopp,

som motsvarar kassans kostnader för vården. Örn kvinnans familj eller annan

för sitt uppehälle är väsentligen beroende av henne, får dock högst halva

moderskapspenningen på detta sätt avdragas. Moderskapspenning skall utgivas

för minst 30 och högst 56 dagar, varav högst 14 dagar före barnets födelse.

För kvinna, vilken under de sex månader, som närmast föregått barnsbörden,

i sammanlagt minst fyra månader använts till arbete, som avses med förbudet

i 10 § första stycket i lagen om arbetarskydd (huvudsakligen industriarbeterskor),

och vilken, enligt vad skäligen kan antagas, kommer att efter

barnsbörden återupptaga sådant arbete, skall dock moderskapspenning utgå

för minst 42 dagar. Villkor för moderskapshjälpens utgående är, att kvinnan

under den tid hjälpen utgår avhåller sig från förvärvsarbete. För tid,

då barnaföderskan är berättigad till sjukpenning från kassan eller från lokalsjukkassa,

får hon dock ej uppbära moderskapspenning, försåvitt hon icke

är berättigad till lägre sjukpenning än två kronor, i vilket fall moderskapspenning

skall utgå med belopp, varmed sjukpenningen understiger två kronor.

Enligt § 6 i kungörelsen den 26 juni 1931 angående statsbidrag åt sjukkassor

utgår statsbidrag med en krona för varje dag, för vilken erkänd sjukkassa

utgivit moderskapspenning om minst två kronor eller lämnat ersättning för

vård å förlossningsanstalt. Har moderskapspenning av anledning, att sjukkassan

varit pliktig att vid tillfället utgiva sjukpenning, utgått med lägre belopp

än två kronor, utgår statsbidraget med hälften av det utgivna beloppet.

För dag, då moderskapspenning utgått även från annan erkänd sjukkassa,

utgör statsbidraget dock endast 50 öre eller, där moderskapspenning av nyss

berörd anledning varit mindre än två kronor, en fjärdedel av det utgivna

beloppet. Statsbidrag får dock ej beräknas för dag, då medlem, vilken har

stadigvarande anställning med full sysselsättning i statens tjänst, på grund

härav åtnjutit avlöning eller annan ersättning av statsmedel med minst en

krona. Vidare utgår statsbidrag till centralsjukkassa med hälften av vad

kassan utgivit i ersättning för barnmorskevård enligt fastställd taxa.

Det direkt av statsmedel utgående offentliga moderskapsunderstödet skall

enligt förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd utgå till varje

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

3

kvinna, som är i behov därav och vilken icke såsom medlem av erkänd sjukkassa

är berättigad till moderskapshjälp från denna. Dock har kvinna, som är

intagen å fattigvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt eller uppfostringsanstalt,

straff- eller annan dylik anstalt eller vilken ej är svensk medborgare,

icke rätt till moderskapsunderstöd. Behovsprövningen skall vara av

summarisk natur; behov skall i regel anses föreligga, om för kvinnan eller,

om hon är gift och sammanlever med sin man, för båda makarna tillhopa

vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits

beskattningsbart belopp, uppgående till minst 500 kronor. Understödstiden

skall utgöra högst 30 dagar, varav högst 14 dagar före barnets födelse.

För kvinna, vilken under de sex månader, som närmast föregått barnsbörden,

i sammanlagt minst fyra månader använts till arbete, som avses med förbudet

i 10 § första stycket i lagen örn arbetarskydd (huvudsakligen industriarbeterskor),

och vilken, enligt vad skäligen kan antagas, kommer att efter barnsbörden

återupptaga sådant arbete, skall dock understödstiden utgöra högst

56 dagar. Sådan industriarbeterska, vilken uppburit moderskapshjälp från

erkänd sjukkassa ehuru under kortare tid än 56 dagar, äger ock för tid omedelbart

efter det sådan hjälp upphört att utgå rätt till moderskapsunderstöd

under så lång tid, att sammanlagda hjälptiden uppgår till högst 56 dagar.

Understöd må dock endast utgå för tid, då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete.

Moderskapsunderstödet utgår med belopp, motsvarande regelmässigt

utgående statsbidrag till de erkända sjukkassornas moderskapspenning (alltså

en krona per dag). Ärenden rörande moderskapsunderstöd skola handläggas

av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt. I samband med ansökan

om understöd skall erläggas en anmälningsavgift av två kronor, vilket

belopp tillfaller centralsjukkassan såsom ersättning för dess arbete. Det åligger

centralsjukkassan att i samband med ansökans ingivande meddela kvinnan

anvisning för erhållande av råd och upplysningar rörande hennes egen

vård och barnets skötsel. Understödet avser i första hand att bereda kvinnan

möjlighet att erhålla barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt, varför

häremot svarande belopp skall av kassan innehållas och på begäran tillhandahållas

barnmorskan eller anstalten, försåvitt ej kvinnan styrker, att kostnaderna

för vården guldits.

Av den översikt av tillämpningen av bestämmelserna, som lämnats å sid.

13—15 i propositionen, framgår, att moderskapshjälpens kontanta del för det

stora flertalet kvinnliga sjukkassemedlemmar uppgår till 84 kronor samt

att moderskapsunderstödet i regel utgör 30 kronor.

Befolkningskommissionens förslag i förevarande hänseende innebär huvudsakligen

följande.

Det nuvarande efter beliovsprövning utgående moderskapsunderstödet skulle

upphöra att utgå och statens bidrag till sjukkassornas moderskapshjälp

indragas. I stället skulle varje svensk kvinna vid barnsbörd utan behovsprövning

erhålla ett belopp av sjuttiofem kronor under benämning moderskapspenning.

Från rätt till moderskapspenning skulle endast undantagas kvinnor,

sorn mottagits till stadigvarande försörjning av fattigvården på sätt avses

i 62 § andra .stycket fattigvårdslagen, samt kvinnor, som intagits å vissa

allmänna anstalter. Moderskapspenningen, som skulle utgå av statsmedel,

skulle avse att utgöra bidrag till täckande av de extra kostnader, som en barnsbörd

i regel medförde, såsom resekostnader för barnaföderskan eller barnmorskan,

hemhjälp under någon tid före och efter nedkomsten, utrustning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

åt barnaföderskan för slutet av havandeskapsperioden samt sängutrustning

och småkläder åt barnet. Däremot skulle moderskapspenningen ej avse att

utgöra ersättning för i anledning av barnsbörden mistad arbetsförtjänst. Moderskapspenningen

skulle utbetalas av en central nämnd, statens familje- och

barnanämnd, som kommissionen för handhavande av vissa andra uppgifter

funnit sig böra föreslå till inrättande. Barnmorska eller legitimerad läkare,

som biträtt vid förlossning, skulle för detta ändamål vara pliktig att hos nämnden

göra anmälan om nedkomsten. Endast då det vore uppenbart, att kvinnan

ej vore berättigad till moderskapspenning, skulle anmälan få underlåtas.

Därest anmälan om förlossning ej skedde, skulle barnaföderskan äga att

själv hos nämnden anhålla örn moderskapspenning. Sådan anhållan, som

inkommit till nämnden senare än sex månader efter förlossningen, skulle ej

få upptagas till prövning. — I samband härmed skulle lämnandet av moderskapshjälp

övergå att bliva allenast en frivillig prestation inom sjukkassorna.

Efter redogörelse för de över befolkningskommissionens förslag avgivna

yttrandena (sid. 30—43 i propositionen) har föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, anfört bland annat följande rörande kommissionens

förslag i allmänhet och de linjer, efter vilka ett ökat stöd åt barnaföderskorna

borde beredas:

I fråga om de former, under vilka den vidgade hjälpverksamheten bör anordnas,

lia ganska skilda meningar gjort sig gällande. Väl har kommissionens

förslag örn frångående av det nuvarande hjälpsystemet i flertalet yttranden

lämnats utan erinran eller tillstyrkts, örn än med delvis åtminstone

principiellt rätt betydelsefulla erinringar. Från många håll har emellertid

kommissionens förslag avstyrkts och ett bibehållande av nuvarande hjälpsystem

i större eller mindre utsträckning förordats. De myndigheter och

sammanslutningar, vilka uttalat denna mening, företräda dock, såsom ovan

anförts, åtskilliga sinsemellan mer eller mindre divergerande ståndpunkter.

Under år 1935 synas i runt tal 52,500 barnaföderskor eller omkring 60

procent av det totala antalet barnaföderskor ha kommit i åtnjutande av moderskapsunderstöd

och i runt tal 12,200 eller omkring 14 procent av moderskapshjälp

genom de statsunderstödda sjukkassorna. Omkring 26 procent

av barnaföderskorna lia lämnats helt utan hjälp.

Vill man bilda sig en uppfattning om sjukkasserörelsens utsikter att vinna

ökad anslutning bland kvinnor i fruktsamhetsåldern, bör man ej underlåta

att beakta de möjligheter, som den s. k. sjukvårdsförsäkringen erbjuder. Jag

avser härmed den genom 1931 års sjukkasselagstiftning införda rätten för

dem, som icke lia eget förvärvsarbete, ävensom för gifta kvinnor att bliva

medlemmar i sjukkassa allenast för erhållande av sjukvårdsersättning och

moderskapshjälp. Sådan försäkring kan, såsom socialstyrelsen framhållit,

erhållas för en avgift av i regel endast 4 kronor 20 öre för år. Uppenbarligen

bör den nyssnämnda ringa avgiften kunna erläggas av det övervägande

flertalet kvinnor. Genom en effektiv upplysnings- och propagandaverksamhet

på detta område synas förutsättningar kunna skapas för en ansenlig

ökning av antalet kvinnliga medlemmar och framför allt av dem i

fruktsamma åldrar. Därvid får dock ej förbises, att den nu utgående avgiften

är grundad på nuvarande relation mellan manliga och kvinnliga medlemmar

ävensom nuvarande fruktsamhetsförhållanden bland de senare.

Skulle större förskjutningar i dessa hänseenden inträda, måste avgiften jämkas

därefter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

5

Sedan departementschefen anfört vissa skäl, som enligt hans mening talade

emot att man sökte främja medlemsanslutningen till sjukkassorna genom

ökning av statsbidraget till moderskapshjälpen, har departementschefen anfört

ytterligare följande:

Det synes mig följaktligen för närvarande ej föreligga skäl för statsmakterna

att vidtaga särskilda åtgärder i syfte uteslutande att främja medlemsanslutningen

till sjukkassorna. De förmåner i förhållande till avgifterna,

som sjukkassorna redan erbjuda, torde i och för sig vara fullt tillräckliga för

att garantera en fortsatt utveckling av rörelsen. Å andra sidan måste självfallet

alla åtgärder undvikas, vilka på något sätt kunna skada eller hindra

en dylik utveckling. Även om förslaget ur de sjukförsäkrades synpunkt

reellt sett icke innebär annat än att statsbidraget till moderskapshjälpen skiljes

från denna och utbetalas i särskild ordning och med förhöjt belopp i

form av s. k. moderskapspenning, kan säkerligen den minskade försäkringsprestationen

komma försäkringen att framstå såsom mindre eftersträvansvärd.

I yttrandena från sjukkassehåll lia också uttalats allvarliga farhågor

för att kommissionens förslag skulle komma att menligt inverka på rörelsens

utvecklingsmöjligheter. Jag har på grund av denna min uppfattning ansett

mig böra välja en annan väg än den av kommissionen förordade.

Det förhållande, som föranlett kommissionen att föreslå det nuvarande

hjälpsystemets upphävande har ytterst varit, att en höjning av moderskapsunderstödet

till ett belopp, som täckte större delen av rimliga minimikostnader

i anledning av en barnsbörd eller till 75 kronor, skulle, även om givetvis

statsbidraget till sjukkassornas moderskapshjälp likaledes höjdes till 75

kronor, innebära en grundväsentlig förändring av hjälpsystemets karaktär.

Förutsättningarna för försäkringsformens bestånd skulle sålunda efter en

dylik höjning av moderskapsunderstödet bliva väsentligt förändrade. Kommissionen

har emellertid betonat, att kommissionen för sin del icke skulle lia

något att erinra mot en fortsatt anknytning till sjukförsäkringen, därest

en sådan anordning ur sjukkassornas synpunkt kunde anses önskvärd -—

detta dock under förutsättning att i princip alla utanför sjukkassorna stående

kvinnor bleve berättigade till moderskapsunderstöd. För närvarande

utgör moderskapsunderstödet såsom nämnts i regel 30 kronor, medan kassornas

moderskapshjälp för flertalet kvinnor utgår med 84 kronor jämte ersättning

för barnmorskevård med i genomsnitt 11 kronor 28 öre. En höjning

av understödet till 75 kronor och av moderskapshjälpen till 100 eller

110 kronor, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, innebär uppenbarligen en väsentlig

förändring av hjälpsystemet. I de från sjukkassehåll avgivna yttrandena

ha emellertid icke yppats några som helst farhågor för att en sådan

förändring skulle kunna inverka menligt på en framgångsrik utveckling av

försäkringsformen. Socialstyrelsen har sålunda framhållit, att örn blott

moderskapsunderstödet och statsbidraget till moderskapshjälpen bestämdes

lika högt, försäkringen såsom sådan med därav följande förmåner torde

utöva en tillräckligt stor dragningskraft för att medlemsrekryteringen icke

skulle påverkas i ogynnsam riktning. För min del finner jag icke heller

någon anledning alt anse en höjning av understödet även intill föreslagna

75 kronor böra föranleda hjälpsystemets omläggning.

Då ett indragande av statsbidraget lill sjukkassornas moderskapshjälp .sålunda

icke synes vara erforderligt ens för en långt gående utbyggnad av det

nuvarande hjälpsystemet och cj heller av andra skäl motiverat, saknar jag

anledning alt förorda det härutinnan framförda förslaget.

Vad så angår moderskapsunderstödet, har från en del håll föreslagits,

att detta skulle slopas och hjälpverksamheten helt inriktas på den av kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

missionen föreslagna mödrahjälpen, vilken avses att utgå efter individuell

behovsprövning. Denna mening kan jag icke dela. Fastmer synes mig den

av statsmakterna år 1931 beträdda vägen att genom kontant understöd, som

i princip motsvarar statens bidrag till de sjukförsäkrades moderskapshjälp,

i någon mån lätta de behövande, oförsäkrade kvinnornas bambördskostnader,

utgöra en välbetänkt anordning och samtidigt en rättvis komplettering

av den statsunderstödda moderskapshjälpen. Ett införande av den

av kommissionen föreslagna nya hjälpformen mödrahjälp kan enligt min

mening icke föranleda ett ändrat ståndpunktstagande härutinnan, särskilt

som mödrahjälpen måste komma att tillhandahållas på ett sätt och i en

form, som helt skiljer sig från vad som gäller för moderskapsunderstödet.

Jag förordar sålunda bibehållandet av den nuvarande ordningen med å

ena sidan statsunderstödd moderskapshjälp genom sjukkassorna och å andra

sidan moderskapsunderstöd.

Departementschefen har därefter å sid. 47—-53 i propositionen redogjort

för de reformer inom systemets ram, som han ansåge påkallade och som

framlagts i de nu föreliggande förslagen till förordning örn moderskapspenning

och förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26

juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Vid jämförelse med nu gällande bestämmelser innebära dessa förslag väsentligen

följande ändringar.

Moderskapsunderstödet benämnes moderskapspenning och höjes från i

regel 30 kronor till 75 kronor. Medan moderskapsunderstödet är konstruerat

såsom ett per dag, under en viss tidsperiod utgående bidrag, utgör moder - skapspenningen ett fast belopp. Behov av moderskapspenning skall i regel

anses föreligga, om för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med

sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till

minst tretusen kronor mot femhundra kronor för moderskapsunderstödet.

Bestämmelserna om ansökningstid ha mildrats så, att ansökan måste göras

sist å sextionde dagen efter barnsbörden, medan f. n. ansökan, som göres

senare än å tionde dagen efter barnsbörden, endast må bifallas, därest särskilda

omständigheter föreligga. Bestämmelse om rätt att under vissa förutsättningar

erhålla förskott å moderskapspenningen med 40 kronor före

nedkomsten har införts.

Moderskapshjälpen till de försäkrade kvinnorna omlägges i nära anslutning

till bestämmelserna om moderskapspenningen. Medan den nuvarande moderskapshjälpen

består av dels viss ersättning för förlossningsvård och dels

ett per dag under viss tid utgående understöd i penningar, vilket växlar allt

efter den sjukpenning kvinnan är tillförsäkrad, utgöres moderskapshjälpen

enligt förslaget endast av ett för alla medlemmar fast belopp av 110 kronor.

Tillsynsmyndigheten för sjukkassorna skall dock äga medgiva förhöjning av

detta belopp. Till moderskapshjälpen skall utgå statsbidrag med 75 kronor

eller samma belopp som moderskapspenningen. Enahanda bestämmelse örn

rätt att erhålla förskott införes som beträffande moderskapspenningen, förskottets

storlek är dock satt till 60 kronor. Slutligen har införts bestämmelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

7

om skyldighet för sjukkassan att innehålla och till vederbörande förlossningsanstalt

utbetala belopp, som motsvarar enligt fastställd taxa utgående ersättning

för vården.

Departementschefens beräkningar utvisa, att enligt Kungl. Maj:ts förslag

i runt tal 80,000 av landets omkring 87,000 barnaföderskor per år skulle

komma i åtnjutande antingen av moderskapspenning eller av moderskapshjälp

och följaktligen endast omkring 8 procent av barnaföderskorna lämnas

utan hjälp.

Utskottet finner för sin del de båda i förevarande proposition framlagda

förslagen om moderskapspenning och mödrahjälp vara betydelsefulla led i

arbetet på socialpolitikens utbyggnad till att i ökad grad tillgodose familjernas

och det uppväxande släktets behov. Genom moderskapspenningen gives

det stora flertalet mödrar i vårt land hjälp med vissa vid barnsbörd

normalt uppkommande oundgängliga utgifter, vilka kvarstå, även örn

förlossningsvården göres kostnadsfri. Genom mödrahjälpen — vartill utskottet

längre fram återkommer — lämnas därutöver ytterligare bistånd

åt de kvinnor, som på grund av havandeskapet och barnsbörden råkat i nödställd

belägenhet. Utskottet finner det naturligt och riktigt, att en olika anordnad

behovsprövning kommer till stånd för de båda hjälpformerna. Moderskapspenningen

är avsedd att motsvara ett normalt förekommande behov

och bör därför kunna utgå efter blott en summarisk behovsprövning med utgångspunkt

från en viss inkomstgräns. För utgivande därutöver av mödrahjälp

är en mera ingående behovsprövning påkallad redan av det skälet, att

en kvinna i den belägenhet, som förutsättes för sådan hjälps beviljande, vanligen

är i behov av ej blott ekonomiskt bistånd utan även råd, anvisningar

och personligt stöd i skilda hänseenden.

Utskottet biträder på dessa grunder i princip de nu till prövning föreliggande

förslagen till förordning om moderskapspenning och angående ändrad

lydelse av 32 § förordningen om erkända sjukkassor.

Förslagens detaljer föranleda uttalande från utskottets sida allenast i de

hänseenden, varom nedan förmäles.

Ett motionsvis framställt önskemål (motionerna I: 203 och II: 406) om

sammanförande av bestämmelserna örn moderskapspenning och mödrahjälp

till en gemensam författning har utskottet icke ansett sig kunna tillmötesgå.

Närmare redogörelse för detta spörsmål lämnas å sid. 18 härefter.

Förslaget till förordning om moderskapspenning.

1 §■

Enligt befolkningskommissionen borde moderskapspenningen givas en

storlek, som i allmänhet kunde antagas täcka rimliga minimikostnader i

anledning av barnsbörden. Kommissionen har vidare anfört:

Kommissionen bade helst sett, att moderskapspenningen bade kunnat bestämmas

till det belopp, vartill utgifterna approximativt och i genomsnitt sy
-

U t»/collet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

nas kunna lägst uppskattas, eller 100 kronor. Emellertid anser kommissionen

med hänsyn till de betydande kostnader, som en moderskapspenning av

denna storlek skulle komma att kräva, av statsfinansiella skäl icke möjligt

att för närvarande föreslå en sådan moderskapspenning utan vill i stället

förorda, att densamma bestämmes till 75 kronor, ett belopp, som i varje fall

täcker större delen av kostnaderna.

Departementschefen har härom yttrat:

Det föreslagna beloppet, mot vilket endast enstaka erinringar framställts,

synes mig vara väl avvägt. Från ett par håll har visserligen förordats höjning

till 100 kronor. Stockholms barnavårdsnämnd har för sin del ifrågasatt

en väsentlig höjning med hänsyn till alt kostnaderna beräknats för lågt

åtminstone för de dyrare orterna eller alternativt, att understödet måtte

bestämmas i anslutning till dyrortsgrupperingen. Länsstyrelsen i Västerbottens

län åter har ansett, att understödet med hänsyn till de större resekostnaderna

borde sättas högre för landsbygden än för städerna. Givet är, att

ett belopp av 75 kronor betraktat såsom sådant bär ett mindre värde å en

dyrort som Stockholm än å landsbygden i allmänhet. I och för sig finnas

därför skäl för beloppets bestämmande i anslutning till dyrortsgrupperingen.

Emellertid synes det mig riktigare att utgå från kostnaderna för tillgodoseendet

av de med understödet avsedda ändamålen -—- resor, hemhjälp, utrustningspersedlar

och anstaltsvård. Vad först angår resor, torde kostnaden

härför i städer och större samhällen, där barnmorska eller förlossningsanstalt

finnes, uppgå till ett mycket ringa belopp, medan samma kostnad för en

kvinna å landsbygden kan komma att stiga till en rätt avsevärd summa allt

efter avståndet till barnmorska eller anstalt. Kostnaden för hemhjälp åter

torde i stort sett variera i anslutning till dyrortsgrupperingen. Utrustningskostnaderna

liksom vårdkostnaden lära slutligen icke kunna påverkas av

kvinnans bosättningsort. Då sistnämnda kostnader sålunda kunna betraktas

som lika för alla och de drygare resekostnaderna å landsbygden i huvudsak

torde kunna anses uppvägda av minskade utgifter för hemhjälp samt omvänt

de större kostnaderna för hemhjälp å de dyrare orterna av obetydliga reseutgifter,

synes mig lika litet finnas skäl för att bestämma understödet till

ett större belopp å dyrorterna som att sätta det högre för landsbygdens befolkning.

Erinras må även, att moderskapsunderstödet också enligt nu gällande

bestämmelser utgår med ett fixt belopp. Jag biträder därför förslaget,

att understödet fastställes till ett för alla lika belopp och, då jag anser

den av kommissionen föreslagna höjningen lämplig och skälig, förordar jag

understödets bestämmande till 75 kronor.

I motionen II: 404 har yrkats, att moderskapspenningen måtte höjas till

100 kronor.

Utskottet. Utskottet finner i likhet med departementschefen det föreslagna beloppet

75 kronor väl avvägt och avstyrker därför det i motionen II: 404 framställda

ändringsyrkandet.

5 §.

Enligt nu gällande bestämmelser bygger rätten till moderskapsunderstöd i

princip på behov. Sådant behov skall emellertid anses föreligga, örn för kvinnan

eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

9

sammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke

upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst 500 kronor. Denna

behovspresumtion kan dock motbevisas både så, att understöd kan få åtnjutas

vid högre inkomst, därest ändrade förhållanden inträtt eller eljest särskilt

ömmande omständigheter föreligga, och så, att understöd ej får utgå vid

lägre inkomst, därest särskilda omständigheter därtill föranleda.

Befolkningskommissionen har vid sitt övervägande av motsvarande spörsmål

beträffande den av kommissionen föreslagna moderskapspenningen erinrat,

att moderskapshjälp genom sjukkassa kunde erhållas av varje kvinnlig

medlem, enär för inträde i sjukkassa icke gällde någon inkomstgräns,

samt att följaktligen varje sådan medlem oavsett sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden

kunde komma i åtnjutande av statsbidraget till moderskapshjälpen.

Kommissionen har vidare anfört, att kommissionen vore av

den meningen, att moderskapspenningen såsom innefattande jämväl ett uttryck

för den samhälleliga uppskattningen av moderskapet i princip borde

utgå till alla barnaföderskor. Den minskning i samhällets kostnader, som

ett avskiljande av de högsta inkomsttagarna medförde, skulle ock bliva så

obetydlig, att den icke uppvägde den förlust ur ideell synpunkt, som principens

uppgivande innebure. En överslagsberäkning syntes sålunda giva anledning

antaga, att för närvarande endast omkring en procent av alla födelser

folie å inkomsttagare med en taxerad inkomst över 10,000 kronor. Kommissionen

föreslog därför, att moderskapspenningen skulle utgå till alla kvinnor

utan behovsprövning.

Socialstyrelsen tiar i detta hänseende uttalat bland annat följande:

Att frångå behovsprincipen skulle betyda ett uppenbart avsteg från statsmakternas

så sent som 1931 intagna ståndpunkt i denna fråga. Redan av

denna anledning kunde styrelsen för sin del icke förorda, att ett sådant

steg toges. Men därtill komme rent sakliga betänkligheter. Ett frångående

av understödssynpunkten, där behov och yttre förhållanden vore utslagsgivande,

och ett hävdande av ett generellt premiesystem enligt kommissionens

principer vöre knappast ägnat att skänka ökad respekt för moderskapets

naturliga höghet och helgd. En ekonomisk premiering av själva barnsbörden

såsom sådan, vilken enligt naturens ordning torde utlösa en kvinnas

mest upphöjda känslor av glädje, tedde sig i styrelsens ögon såsom nära nog

neddragande på dessa känslor och instinkter. Vad man ur samhällets och

barnaföderskornas synpunkter ville nå med en hjälpverksamhet, vore väl

ett undanröjande av materiella svårigheter men icke ett ekonomiskt plus till

djupa ideella värden.

Departementschefen har anfört:

Kommissionens förslag innebär en radikal förändring, i det alt kommissionen

förordar, att behovsprincipen helt frångås. Ehuru vissa skäl kunna

anföras till förmån för denna ståndpunkt, avstår jag med hänsyn till de delvis

mycket bestämda erinringar, som vid remissbehandlingen framställts mot

förslaget, från att förorda en principiellt så vittgående omläggning. Däremot

vill jag förorda en väsentlig höjning av den nuvarande inkomstgränsen.

Gränsen bör enligt min mening läggas så, att endast de uteslutas, för vilka

uppenbarligen här ifrågasatta bidrag till barnbördskostnaderna icke äger någon

betydelse. Jag vill förorda, att gränsen sättes vid ett beskattningsbart

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

belopp av 3,000 kronor. En dylik gräns synes komma att innebära — i den

mån tillgängligt material möjliggör statistiska beräkningar i detta avseende

— att omkring 8 procent av barnaföderskorna utestängas från moderskapsunderstöd.

Då de 14 procent av barnaföderskorna, vilka åtnjuta moderskapshjälp

genom sjukkassorna, icke till något nämnvärt antal torde själva eller

jämte sina män vara åsätta högre beskattningsbart belopp än 3,000 kronor,

skulle följaktligen den nu förordade ändringen av behovspresumtionen medföra

en ökning av antalet barnaföderskor med moderskapsunderstöd från 60

procent till omkring 78 procent.

Det synes mig i någon mån tveksamt om med den föreslagna höjningen

av inkomstgränsen de nuvarande bestämmelserna böra bibehållas, enligt vilka

under särskilda omständigheter ansökan örn understöd kan bifallas även

vid högre inkomst resp. avslås, trots att inkomstgränsen ej överskridits.

Självfallet måste varje fixerad inkomstgräns såsom presumtion för behov

i tillämpningen komma att verka mer eller mindre godtyckligt, och

därför är det också önskvärt, att vid särskilda förhållanden presumtionen

kan få frångås. Jag anser mig med hänsyn härtill böra förorda de nuvarande

bestämmelsernas bibehållande, även örn tillämpningen av desamma

kan antagas bereda sjukkassorna större svårigheter vid en till 3,000 kronor

förhöjd inkomstgräns.

I motionerna I: 203 och 11: A06 har yrkats, att inkomstgränsen måtte sänkas

till ett beskattningsbart belopp av 1,000 kronor.

I samma motioner ha vidare framställts önskemål om en modifikation i

fråga om den särskilda behovsprövning, som enligt paragrafens andra stycke

skall tillkomma sjukkassemyndigheten i fall av ändrade förhållanden eller

eljest särskilt ömmande omständigheter. Motionärerna lia härutinnan anfört:
Det

synes oss föga ändamålsenligt att åt centralsjukkassorna överlämna en

diskretionär behovsprövning angående åtkommande av statsmedel, för vilket

sjukkassorna ej kunna vara rätta myndigheten och väl för övrigt själva gärna

betacka sig. Med det samtidiga förslaget om mödrahjälp måste väl avsikten

vara att tillmötesgå de särskilda behov, varom ifrågavarande stycke i

utkastet till förordning talar, och i den mån centralsjukkassorna böra tillerkännas

en självständig prövningsrätt utöver den rena registreringen av inkomstförhållanden,

borde begränsningen av denna rätt tydligare än i utkastet

preciseras. Eljest riskerar man en sådan sammanblandning av organ

inom samma sociala område, som ej kan betecknas som rationell.

I motionerna I: 209 och II: Al8 har yrkats, att sådan ändring av förslaget

måtte komma under övervägande, att moderskapspenning bestämmes skola

utgå utan inkomstgräns.

Utskottet. Utskottet finner det varken ekonomiskt tillrådligt eller ur andra synpunkter

lämpligt att helt frångå behovsprincipen i fråga om moderskapspenningen.

Med hänsyn till moderskapspenningens betydelsefulla uppgift få

emellertid kraven på det behov, som bör förefinnas, icke ställas alltför höga.

Det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för att behov i normala fall skall anses

föreligga — mindre än 3,000 kronors beskattningsbart belopp vid senaste

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — synes ur denna synpunkt

vara skäligt och lämpligt. Utskottet biträder därför Kungl. Maj:ts för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

11

slag härutinnan och avstyrker således de i motionerna framförda ändringsyrkandena

rörande inkomstgränsen.

Vidkommande det i motionerna I: 203 och II: 406 framställda särskilda

önskemålet örn inskränkning i sjukkassornas prövningsrätt vill utskottet,

under hänvisning till de av departementschefen anförda skälen för denna

prövningsrätts bibehållande, avstyrka ändring.

Ordet »understöd» i paragrafens andra stycke torde böra utbytas mot

»moderskapspenning».

5 § andra stycket.

Enligt nu gällande bestämmelser åligger det kvinna att i samband med

ansökning om moderskapsunderstöd erlägga en anmälningsavgift av två

kronor. Denna avgift tillfaller centralsjukkassa eller lokalsjukkassa, som

biträder centralsjukkassa, såsom ersättning för dess arbete.

I anledning av denna bestämmelse ha i yttrandena gjorts vissa uttalanden.

Sålunda har socialstyrelsen anfört följande:

Upptagandet av denna avgift hade givit anledning till starkt missnöje

bland understödstagarna. Det torde också med fog kunna ifrågasättas, örn

icke de med den statliga moderskapsunderstödsverksamheten förenade kostnaderna

helt borde bestridas av det allmänna. Kassornas handhavande av

ifrågakomna verksamhet grundade sig ju på stadgandet i 8 § första stycket

i sjukkasseförordningen, enligt vilket erkänd sjukkassa är pliktig att inom

sitt verksamhetsområde, jämväl såvitt angår andra än kassans medlemmar,

biträda vid handhavandet av annan social försäkrings- eller understödsverksamhet.

Då kassa enligt samma lagrum för sådant biträde skall erhålla

skäligt vederlag, vilket bestämmes av Kungl. Majit, och det här vore fråga

om en statlig verksamhet, syntes det vara helt i överensstämmelse med författningen,

att det vederlag, som skulle utgå för det biträde kassan lämnade

staten vid verksamhetens handhavande, lämnades av staten såsom uppdragsgivare.

Styrelsen ville därför såsom lämpligt föreslå, att, därest nuvarande

hjälpsystem bibehölles, den nu utgående anmälningsavgiften borttoges och

kassorna i stället tillerkändes ett skäligt vederlag av statsmedel.

Svenska sjukkasseförbundet har hemställt, att ett skäligt arvode måtte få

utgå av statsmedel för sjukkassornas handhavande av moderskapsunderstöden.

Såsom skäl härför har förbundet anfört, att det icke kunde vara riktigt

och rättvist, att sjukkassorna skulle sköta denna verksamhet utan ett

tillräckligt ekonomiskt vederlag.

Departementschefen har uttalat:

I fråga örn ersättning till sjukkassorna för befattningen med moderskapsunderstödens

utbetalande har av såväl socialstyrelsen som svenska sjukkasseförbundet

hemställts, att sådan ersättning måtte beredas genom lämpligt

direkt statsanslag och ej såsom för närvarande genom att de understödssökande

till sjukkassan erlägga en anmälningsavgift av två kronor. Jag finner

mig dock ej böra förorda det framställda förslaget. Vad angår anmälningsavgiftens

storlek lia några ändringsförslag ej framkommit. Sjukkasseförbundet

gör dock gällande, att den nuvarande avgiften åtminstone för

en del kassor ej är tillfyllest för sitt ändamål. Tillräckliga skäl för en

jämkning av anmälningsavgiften synas mig dock cj föreligga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

I motionen 11: 404 har yrkats, »att förslaget om anmälningsavgift av två

kronor i paragraf 5 av förslaget till förordning om moderskapspenning avslås».

I motionen II: 416 har yrkats »dels att andra stycket i 5 § i förordning

örn moderskapspenning måtte utgå, samt dels att ersättningen till sjukkassorna

för befattningen med moderskapspenningens utbetalande måtte utgå

genom direkt statsanslag och med skäligt vederlag, som av Kungl. Majit

fastställes».

I motionen 11:419 har yrkats, »att sjukkassorna beredas ersättning för

sitt bestyr med moderskapspenningen genom direkt statsanslag i stället för

genom uttagandet av avgifter från de sökande».

Utskottet. Enligt utskottets mening måste det anses riktigast, att administrationskostnaderna

i detta fall liksom i fråga om varje annan social verksamhet bestridas

av allmänna medel. Utskottet föreslår därför, att bestämmelsen om

skyldighet att för bestridande av sjukkassornas kostnader erlägga anmälningsavgift

utgår. I stället böra sjukkassorna beredas ersättning av statsmedel.

Denna ersättning bör enligt utskottets uppfattning utgå med samma

belopp som anmälningsavgiften eller två kronor för varje ansökan.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Utskottet. En omläggning av de nuvarande bestämmelserna rörande sjukkassornas

moderskapshjälp påkallas av de i det föregående förordade nya föreskrifterna

för moderskapsunderstödet ävensom av de av Kungl. Maj:t i annat sammanhang

föreslagna bestämmelserna om fri förlossningsvård. Vid prövningen

av Kungl. Maj:ts förslag till ifrågavarande omläggning har inom utskottet

yppats tvekan, huruvida det av Kungl. Majit föreslagna sättet för

åvägabringande av denna omläggning kan anses vara det lämpligaste. Förslaget

innebär en rätt genomgripande omläggning av de nuvarande bestämmelserna,

vilken går längre än vad som påkallas av de ovan anförda omständigheterna,

i det att moderskapshjälpen i regel göres till ett fast och för .

alla avgiftsklasser lika belopp. Härigenom torde de nu jämförelsevis höga

moderskapshjälpsbeloppen i de högsta avgiftsklasserna komma att försvinna,

vilket är att beklaga. Bestämmelserna örn dessa högre belopp lära i huvudsak

icke äga praktiskt värde för mer än ett mycket begränsat antal — föga

över tre procent — av de kvinnliga sjukkassemedlemmarna. Utskottet har

för övrigt beaktat, att den av Kungl. Majit förordade lösningen föreslagits

av den centrala sjukkassemyndigheten, och det har även framhållits, att

förslaget kan innebära en vinst för själva sjukförsäkringen. Under sådana

förhållanden har utskottet ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj :t förslag.

Av nu gällande grundsats, att sjukhjälp skall utgå med företräde framför

moderskapshjälp, följer, att den omständigheten, att en kvinna vid

barnsbörd uppburit moderskapshjälp, icke utgör hinder för henne att kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

13

ma i åtnjutande av sjuklijälp, därest hon i samband med nedkomsten blir

sjuk. Å andra sidan ligger i sakens natur, att då moderskapshjälpen genom

det nu förordade förslaget övergår till att bliva ett fast belopp, vartill

kvinna blir berättigad i och med att barnsbörd inträffar, denna hjälp icke

kan lida inskränkning av sjukhjälp, som hon till äventyrs åtnjuter i samband

med barnsbörden. Sjukhjälp och moderskapshjälp bliva följaktligen

av varandra fullständigt oberoende förmåner.

II. Hjälp åt nödställda mödrar (mödrahjälp).

Redogörelse för befolkningskommissionens förslag i denna del har lämnats

å sid. 54—78 i propositionen. Förslaget innebär huvudsakligen följande.

En kvinna, som i anledning av havandeskap eller barnsbörd var i trängande

behov av understöd för sig eller barnet, skulle utan anlitande av fattigvården

kunna erhålla hjälp. Denna hjälp skulle benämnas mödrahjälp

och kostnaderna för densamma skulle bestridas helt av statsmedel. Mödrahjälpen

skulle icke alltid utgå kontant utan lämnas i den form, som för varje

särskilt fall funnes lämpligast, i en eller flera poster. Värdet av den mödrahjälp,

som lämnades i anledning av en och samma barnsbörd, skulle i intet

fall få överstiga 300 kronor och härav skulle högst 200 kronor få avse tiden

före nedkomsten. Senare än 6 månader efter nedkomsten skulle mödrahjälp

ej få utgå. Mödrahjälpen skulle i princip icke medföra återbetalningsskyldighet

för kvinnan. Den skulle dock då anledning därtill funnes, lämnas

såsom lån. Mödrahjälp skulle ej lämnas till kvinnor, som intagits å vissa allmänna

anstalter, eller till kvinnor, vilka mottagits för stadigvarande försörjning

av fattigvården på sätt avses i 62 § andra stycket fattigvårdslagen.

— Beslut om mödrahjälp skulle meddelas av en central nämnd, statens familje-

och barnanämnd, bestående av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter,

varav minst två skulle vara kvinnor, över nämndens beslut skulle klagan få

förås hos Konungen. För beredningen av ärendena skulle barnavårdsnämnderna

anlitas. Varje barnavårdsnämnd skulle ha en kvinnlig föredragande

för ärenden rörande mödrahjälp. Denna skulle utses av familje- och barnanämnden.

Barnavårdsförbundens s. k. barnavårdsombud skulle anlitas för

att följa barnavårdsnämndernas befattning med mödrahjälpsärendena samt

för att tillhandagå nämnderna med råd och upplysningar. —^ För mödrahjälp,

som avsett kvinnans underhåll och icke lämnats såsom lån, skulle familje-

och barnanämnden å statsverkets vägnar inträda i kvinnans rätt till

underhållsbidrag för den tid, mödrahjälpen avsett, gentemot den, som i egenskap

av make till kvinnan eller fader till barn utom äktenskap var skyldig

lämna sådant underhållsbidrag. I den mån så prövades skäligt med hänsyn

till den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda

omständigheter skulle familje- och barnanämnden få eftergiva rätten att

återkräva mödrahjälp.

Redogörelse för yttrandena över befolkningskommissionens förslag har

lämnats å sid. 78—105 i propositionen.

Föredragande departementschefen har beträffande förslagets principer anfört

följande:

Lika nied befolkningskommissionen anser jag, att åtgärderna till förbättrande

av barnaföderskornas ställning icke böra begränsas till den utbyggnad

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

av sjukkassornas moderskapshjälp och den höjning av moderskapsunderstöden,

som jag i det föregående förordat. Den ytterligare hjälpverksamhet,

sorn synes mig erforderlig, bör till skillnad från den förut avhandlade förutsätta

en individuell behovsprövning utan att den dock får karaktär av fattigvård.

Kostnaderna för verksamheten synas, liksom utgifterna för de

förut berörda åtgärderna till förmån för barnaföderskor, böra bestridas av

statsmedel. Efter dessa principer är också kommissionens förslag till hjälp

åt nödställda mödrar — benämnd mödrahjälp —- uppbyggt. Jag kan jämväl

i huvudsak ansluta mig till de riktlinjer för denna hjälpverksamhet, som kommissionen

uppdragit och som i korthet innebära, att en kvinna, som till följd

av havandeskap eller barnsbörd råkat i ekonomiskt nödläge, vilket ej avhjälpes

genom moderskapshjälp eller moderskapspenning, skall utan fattigvårdens

medverkan kunna erhålla mödrahjälp i mån av behov och i princip

utan återbetalningsskyldighet.

Såsom av det sagda framgår, skulle härigenom tillgodoses ett hjälpbehov,

sorn för närvarande i huvudsak fylles av fattigvården. Det är under dessa

förhållanden av vikt att söka uppdraga en så markerad gräns som möjligt

de båda hjälpformerna emellan. Kommissionen har beaktat detta önskemål

på det sättet, att från rätt till mödrahjälp undantagits allenast kvinnor, som

av fattigvården omhändertagits för varaktig försörjning, men däremot icke

sådana, vilka själva eller jämte sin familj åtnjuta fattigvård i annan form.

Det har vidare föreslagits, att, så snart förutsättning i något fall föreligger

för beviljande av mödrahjälp, denna skall givas sådan storlek, att den täcker

kvinnans hela understödsbehov, även örn detta icke skulle kunna anses i

sin helhet vara förorsakat av havandeskap eller barnsbörd. Fattigvård

och mödrahjälp skulle sålunda aldrig kunna utgå samtidigt till samma kvinna.

Säkerligen kommer en dylik gränsdragning i vissa fall att erbjuda svårigheter

vid tillämpningen. Särskilt befarar jag, att detta skall bliva fallet,

då det gäller att i hemmet hjälpa en kvinna, vars familj redan åtnjuter fattigvård.

Jag har därför övervägt en sådan ordning, att från rätt till mödrahjälp

skulle undantagas samtliga kvinnor, som i en eller annan form redan

av annan anledning än havandeskap eller barnsbörd åtnjöte fattigvård. Därigenom

skulle otvivelaktigt undgås den risk, som med kommissionens förslag

föreligger, för att kommunerna till vinnande av lättnad i fattigvårdsutgifterna

i alltför stor utsträckning skola söka bereda sina barnaföderskor mödrahjälp.

Emellertid skulle en dylik begränsning innebära, att mödrarna uppdelades

i två kategorier, vilkas hjälpbehov tillgodosåges efter principiellt

skilda linjer — en grupp med mödrahjälp, en annan med fattigvård — samt

att de sämst ställda mödrarna berövades de förmåner, som mödrahjälpen

kan innebära. Jag anser mig därför icke kunna förorda en dylik lösning

utan ansluter mig till kommissionens förslag. Vid tillämpningen på de enskilda

fallen bör det emellertid vara vederbörande hjälporgan angeläget att

tillse, att missbruk av mödrahjälpen av nyss antydd innebörd undgås.

För förslagets detaljer har departementschefen redogjort å sid. 107—113

i propositionen.

Vid prövning av det genom propositionen framlagda förslaget till förordning

örn mödrahjälp Ilar utskottet funnit sig böra i princip tillstyrka

detsamma. Även i fråga örn detaljerna kan utskottet i stort sett godkänna

Kungl. Maj:ts förslag. På ett par punkter har utskottet ansett sig böra

föreslå ändring. Redogörelse härför ävensom för de i motionerna framställda

förslagen kommer att lämnas vid de särskilda paragraferna. I den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38. 15

man dessa icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan

erinran.

1 §■

Enligt den av Kungl. Majit föreslagna texten skulle kvinna under angivna

förutsättningar kunna tillerkännas särskild mödrahjälp av statsmedel.

Utskottet vill förorda, att ordet »särskild» såsom överflödigt utgår.

2 §.

I paragrafens andra stycke stadgas enligt förslaget, att »rätt till mödrahjälp»

icke tillkommer vissa angivna grupper av kvinnor, nämligen sådana,

som äro intagna å vissa allmänna anstalter eller av fattigvården mottagna

till stadigvarande försörjning. Då enligt 1 § någon ovillkorlig rätt

för en kvinna att erhålla mödrahjälp icke finnes, föreslår utskottet sådan

ändring i nu förevarande stadgande, att där allenast angives, att mödrahjälp

icke må lämnas till nämnda kategorier av kvinnor.

3 §■

Såsom beslutande organ för ärenden angående mödrahjälp föreslog befolkningskommissionen

inrättande av en fristående central nämnd, statens

familje- och barnanämnd. Denna skulle bestå av fem ledamöter jämte suppleanter,

samtliga utsedda av Kungl. Majit. Av ledamöterna skulle minst

två vara kvinnor. Kommissionen förutsatte, att erforderlig medicinsk och

social sakkunskap skulle bliva företrädd inom nämnden.

Departementschefen har i fråga örn valet av beslutande organ anfört

följande:

Kommissionens förslag att uppdraga beslutanderätten i mödrahjälpsärendena

åt en för hela riket gemensam nämnd, statens familje- och barnanämnd,

har i flertalet remissyttranden avstyrkts. Även jag delar den uppfattningen,

att en dylik nämnd icke skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de

uppgifter, den enligt förslaget skulle få sig förelagda. Obestridligen bör en

decentralisation jämväl vara ägnad att avsevärt påskynda ärendenas behandling.

Såsom vid remissbehandlingen från skilda håll påyrkats, lär man därför

böra avvisa tanken på ett centralt beslutande organ och i stället söka sig

fram på decentralisationens väg. Olika meningar ha gjort sig gällande i frågan

om det lämpligaste organet för hjälpverksamhetens handhavande. Man

har tänkt sig flera olika såväl kommunala organ som länsorgan.

Enligt min mening skulle den bästa lösningen av organisationsfrågan vinnas,

örn för ändamålet inrättas särskilda nämnder, en för varje landstingsområde

eller för varje stad, som ej deltager i landsting. Dyiika nämnder

skulle kunna ingå i en verklig prövning av ärendena och dock tillgodose det

grundläggande kravet på ett snabbt avgörande. De kunna vidare förutsättas

besitta någon kännedom örn de lokala förhållandena och vid behov lätt inhämta

nödiga kompletterande upplysningar.

De av mig förordade nämnderna, som lämpligen betecknas mödr ah

j ä 1 p s n ä m n d e r, torde böra bestå av ordförande och två ledamöter

jämte suppleanter. Av dessa torde ordföranden och dennes suppleant böra

utses av Kungl. Majit samt en ledamot jämte suppleant utses av vederbörande

Utskottet.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

landsting respektive stadsfullmäktige, de senare för en tid av två år. Den

andre ledamoten jämte suppleant synes lämpligen böra utses av vederbörande

barnavårdsförbund såsom utgörande en sammanslutning av länets barnavårdsnämnder,

likaledes för en tid av två år. Därest barnavårdsförbund ej

begagnar sig av rätten att utse en ledamot jämte suppleant, torde även dessa

böra förordnas av Kungl. Majit. För Stockholms stad, som ej ingår i något

barnavårdsförbund, torde utom ordföranden en ledamot jämte suppleant

böra utses av Kungl. Majit. Ersättning till ordförande och ledamöter av mödrahjälpsnämnd

synes böra i form av dagarvode oell i förekommande fall

resekostnadsersättning utgå med belopp som Kungl. Majit må äga bestämma.

I motionerna I: 203 och II: 406 ha motionärerna i nu förevarande hänseende

anfört huvudsakligen följande:

För vår del skulle vi kunna acceptera den av regeringen föreslagna ordningen

med länsnämnder endast på det villkoret, att riksdagen uttryckligen

fastslår dess provisoriska karaktär. I nuvarande läge finna vi dock de starkaste

skälen tala för att andra utvägar prövas än tillskapandet av en särskild

nämnd. Särskilt två möjligheter erbjuda sig härvid. Den första vore

att låta länsstyrelserna tills vidare överta de åt länsnämnderna tänkta uppgifterna,

såsom i en del av de avgivna yttrandena även ifrågasatts. Länsstyrelserna

måste både såsom statens kommunala övervakningsorgan och till

följd av sin befattning med flera andra barnavårdsuppgifter väl kunna utföra

nämndens åligganden; de lia dessutom möjlighet att med största snabbhet

avgöra brådskande ärenden; skulle så anses önskvärt, kunde de för ändamålet

förstärkas med någon lämplig person som sakkunnig och föredragande;

även om så skedde skulle administrationskostnaderna ställa sig lägre

än enligt regeringsförslaget. Den andra utvägen vore att — såsom bl. a.

socialstyrelsen i sitt yttrande låtit framskymta — låta barnavårdsnämnderna

själva avgöra understödsfrågan utan varje övre organisation men med uppställande

av kommunal bidragsskyldighet som villkor; proceduren skulle i

så fall bli, att barnavårdsnämnden efter vederbörlig undersökning genast

träffade beslut i mödrahjälpsfrågan och med kommunala medel på lämpligt

sätt utanordnade understödet eller lånet samt kontrollerade den rätta användningen

därav; kommunen hade sedan att hos staten rekvirera det statliga

bidraget, som förslagsvis kunde fastställas till hälften eller två tredjedelar.

Ett sådant tillvägagångssätt skulle tvivelsutan stå i bästa överensstämmelse

med hittills gällande principer för kommunal förvaltning och

självstyrelse. Vi hemställa därför, att vederbörande utskott vid bedömandet

av frågan örn lämpligaste organ täger våra här framförda alternativa förslag

under omprövning.

Utskottet. Frågan om den lämpligaste organisationen av hjälpverksamheten är otvivelaktigt

icke lättlöst. Det är därför förklarligt, att tvekan kan råda inför

valet av organisationsform. Efter prövning av olika alternativ har utskottet

icke kunnat finna någon lösning, som erbjuder påtagliga fördelar vid jämförelse

med Kungl. Majits förslag. Utskottet biträder därför i princip detta

förslag. Denna ståndpunkt innebär enligt utskottets mening självfallet icke,

att frågan örn mödrahjälpens organisation skulle undandragas en blivande

utredning angående organisationen av socialvården i dess helhet.

I fråga om mödrahjälpsnämndernas sammansättning har utskottet funnit

sig böra föreslå viss ändring. Utskottet kan sålunda ej tillstyrka, att barnavårdsförbunden,

vilka utgöra helt frivilliga sammanslutningar, skulle beredas

rätt att utse en ledamot. I stället föreslår utskottet, att denne ledamot utses

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3S.

17

av landstinget respektive stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting.

Landstinget respektive stadsfullmäktige skulle alitsa enligt utskottets förslag

få utse två ledamöter och Kungl. Majit en, nämligen ordföranden. Genom

en sådan sammansättning borde ett ökat intresse från landstingens sida för

nämndernas verksamhet kunna vinnas och nämnderna iner eller mindre fast

knytas till landstingen, vilket ur flera synpunkter vore av värde. Sålunda

skulle nämnderna kunna beredas lokalutrymme å landstingens expeditioner

och någon landstingets tjänsteman kunna biträda nämnden, varigenom administrationen

skulle kunna förenklas och förbilligas. Genom denne tjänsteman

skulle den erforderliga kontakten mellan barnavårdsnämnderna och

länsnämnden i det dagliga arbetet lätt kunna upprätthållas. Utskottet

har dock givetvis intet att erinra mot att, där så till äventyrs skulle visa sig

lämpligare, en motsvarande anknytning sökes till länsstyrelsen i stället för

lill landstinget.

Utskottet anser det för övrigt önskvärt, att i mödrahjälpsnämnderna herodes

plats för kvinnor. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att

den av befolkningskommissionen föreslagna bestämmelsen örn kvinnlig föredragande

i barnavårdsnämnden icke upptagits i Kungl. Majits förslag.

^ §.

Enligt befolkningskommissionens förslag skulle ansökan om mödrahjälp

göras hos den särskilda kvinnliga föredraganden för mödrahjälpsärenden,

som skulle finnas vid varje barnavårdsnämnd.

Enligt Kungl. Majits förslag kommer det att överlåtas åt varje barnavårdsnämnd

att själv bestämma rörande lämpligaste sättet för ärendenas utredning,

varför befolkningskommissionens nyssnämnda förslag ej upptagits. I

stället har föreslagits, att ansökan om mödrahjälp skall ingivas till nämndens

ordförande.

Ehuru särskild kvinnlig föredragande för mödrahjälpsärenden i barnavårdsnämnd

icke kommer att bliva obligatorisk, torde det dock vara lämpligt,

att handläggningen av sådana ärenden anförtros någon bestämd ledamot

av nämnden eller någon av nämnden därtill utsedd person. Det kan

också befinnas önskvärt att låta denne person mottaga de hjälpsökande och

deras framställningar. En dylik anordning skulle emellertid förhindras eller

försvåras genom att, såsom föreslagits, i författningstexten meddela generell

föreskrift örn att ansökan skall ingivas till nämndens ordförande. Utskottet

förordar därför, att det närmare förfaringssättet vid ansökans ingivande icke

regleras i förordningen och att föreskrift endast meddelas örn att ansökan

skall ingivas till barnavårdsnämnden.

9 §.

Utskottet anser sig böra framhålla, alt då det i denna paragraf talas örn

»rätt till mödrahjälp» detta uttryck har ett mera begränsat innehåll än

i 2 § av Kungl. Majits förslag. Här kan ej åsyftas annan rätt än den, som

tillkommer kvinna på grund av beslut av mödrahjälpsnämnd. Den av ut
liihang

lill riksdagens protokoll 19117. 9 sami. 2 avd. Nr 38. 2

Utskottet

U tskotlel

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

skottet förordade ändringen i 2 § bör därför ej föranleda jämkning i nu

förevarande stadgande.

I motionerna I: 203 och II: 406 har avslutningsvis ifrågasatts, om det icke

vore till fördel för de kommunalmän, som skulle ha att taga befattning med

hithörande frågor, att förordningarna om moderskapspenning och mödrahjälp,

vilka av Kungl. Majit föreslagits uppdelade på tvenne, i stället på sätt

befolkningskommissionen föreslagit sammanfördes i en enda författning,

helst som det här vore fråga örn kompletterande åtgärder inom samma område;

likaså vöre det önskvärt, att denna författning åtminstone hänvisade

till bestämmelserna om moderskapshjälp genom sjukkassorna.

Då det enligt Kungl. Majits av utskottet nu förordade förslag kommer att

bliva helt skilda organ och myndigheter, som ha att taga befattning med

ärenden rörande moderskapspenning och ärenden rörande mödrahjälp, anser

utskottet det lämpligast, att bestämmelserna på sätt Kungl. Majit föreslagit

meddelas i skilda författningar.

Hemställan.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden anförts får utskottet hemställa,

A) att liksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition

ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del

antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1) Förordning om moderskapspenning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Moderskapspenning enligt denna förordning skall av statsmedel utgå med

ett belopp av sjuttiofem kronor till kvinna, som till lindrande av de med

barnsbörd förenade kostnader är i behov därav.

2 §•

Moderskapspenning lämnas endast till kvinna, som författningsenligt skall

vara mantalsskriven i riket och som är svensk medborgare; dock äger Konungen,

under förutsättning av ömesidighet, ingå överenskommelse med främmande

stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpning av denna förordning

likställas med svenska medborgare.

Rätt till moderskapspenning tillkommer icke kvinna, vilken är intagen å

straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,

allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller kvinna, som

av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej heller äger kvinna rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som berättigar

henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.

3 §•

Behov av moderskapspenning skall, där ej särskilda omständigheter till

annat föranleda, anses föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och

sammanlever med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp,

uppgående till minst tretusen kronor.

Har det beskattningsbara beloppet Har det beskattningsbara beloppet

upptagits högre än nu sagts men äro upptagits högre än nu sagts men äro

med hänsyn till ändrade förhållanden med hänsyn till ändrade förhållanden

eller eljest omständigheterna särskilt eller eljest omständigheterna särskilt

ömmande, må ock behov av under- ömmande, må ock behov av moderstöd

anses vara för handen. skapspenning anses vara för handen.

4 §•

Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av

centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, dock att centralsjukkassan

äger överenskomma med lokalsjukkassa, att denna skall för centralsjukkassans

räkning handhava uppgift, som nu sagts, såvitt angår kvinnor

bosatta inom lokalsjukkassans verksamhetsområde.

Ersättning för utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan att

månadsvis utbekomma av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

5 §•

Kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv

eller genom annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden. Göres

ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas

till prövning.

I samband med ansökningen skall

erläggas en anmålningsavgift av två

kronor, vilken tillfaller centralsjukkassan

eller, där denna så överenskommit

med lokalsjukkassa, hos vilken

ansökningen göres, sistnämnda

kassa.

6 §■

Då ansökan om moderskapspenning inkommit till behörig sjukkassa, skall

denna lämna kvinnan anvisning för erhållande av råd och upplysningar rörande

vad hon har att iakttaga med avseende å dels egen vård under havandeskapet,

i samband med förlossningen och under tiden därefter, dels ock

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

barnets skötsel. Där kvinnan önskar erhålla vård å förlossningsanstalt och

sådan vård anses böra komma i fråga, skall kassan söka förhjälpa henne till

erhållande därav.

Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter

av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.

Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,

att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må, därest

i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott

å denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Eljest må moderskapspenning

ej utbetalas, förrän till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat

av läkare, barnmorska eller annan känd och trovärdig person, att kvinnan

fött barn.

Intyg, som i föregående stycke sägs, skal! tillika innehålla uppgift om

kvinnans fullständiga namn och boningsort samt, i förekommande fall, om

dagen för nedkomsten.

7 §•

Där kvinna erhåller vård å förlossningsanstalt, skall sjukkassa av henne

tillkommande moderskapspenning innehålla belopp, som motsvarar enligt

fastställd taxa utgående ersättning för vården. Innehållet belopp skall på

begäran tillhandahållas anstalten. Styrker kvinnan, att ersättningen guldits,

må hon utbekomma beloppet.

8 §•

Rätt till moderskapspenning kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät

för gäld.

9 §•

Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan samt för utbetalning

av moderskapspenning så ock beträffande tillämpningen i övrigt av denna

förordning meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande

av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor, som därvid i den omfattning

Konungen bestämmer skall samråda med medicinalstyrelsen.

10 §.

I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande moderskapspenning

eller eljest rörande tillämpningen av någon i denna förordning given bestämmelse

må frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke skett, till

prövning upptaga ärende, som i denna paragraf avses.

Tillsynsmyndighetens beslut meddelas kostnadsfritt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

21

(Kungl. Alaj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938, från och med vilken

dag förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd skall

upphöra att gälla; dock att, där barnsbörden inträffat före den 1 januari 1938,

sistnämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning.

Ansökan om moderskapsunderstöd, som gjorts före denna förordnings

ikraftträdande, skall, där barnsbörden inträffat efter ikraftträdandet, anses

innefatta ansökan om moderskapspenning.

2) Förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

32 §.

Centralsjukkassa skall--— tvåhundrasjuttio dagar.

Moderskapshjälp utgår med ett belopp av etthundratio kronor; dock må

centralsjukkassa efter medgivande av tillsynsmyndigheten utgiva moderskapshjälp

med högre belopp än nyss nämnts.

Centralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för

ansökningen varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar och som genom intyg av läkare eller barnmorska gör

sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i sjunde

månaden, såsom förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart

utbetala sextio kronor.

Där till moderskapshjälp berättigad kvinna erhåller vård å förlossningsanstalt,

skall centralsjukkassan av modcrskapshjälpen innehålla belopp, som

motsvarar enligt fastställd taxa utgående ersättning för vården. Innehållet

belopp skall på begäran tillhandahållas anstalten. Styrker kvinnan, att ersättningen

guldits, må hon utbekomma beloppet.

Moderskapshjälp må utgivas allenast åt kvinna, som i första eller tredje

stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola äga tillämpning i fråga örn moderskapshjälp

vid barnsbörd, som inträffat före nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) Förordning om mödrahjälp.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kvinna, som i anledning av havan- Kvinna, som i anledning av havandeskap

eller barnsbörd är i uppenbart deskap eller barnsbörd är i uppenbart

behov av understöd, må, där ej ne- behov av understöd, må, där ej nedan

annorlunda stadgas, tillerkännas dan annorlunda stadgas, tillerkännas

särskild mödrahjälp av statsmedel. mödrahjälp av statsmedel.

Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,

i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra

kronor.

Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp helt eller delvis lämnas såsom

räntefritt lån.

Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex månader efter nedkomsten.

2 §•

Mödrahjälp lämnas endast till kvinna, som författningsenligt skall vara

mantalsskriven i riket och som är svensk medborgare; dock äger Konungen,

under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande

stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpning av denna förordning

likställas nied svenska medborgare.

Rätt till mödrahjälp tillkommer icke

kvinna, vilken är intagen å straffanstalt

eller därmed jämförlig anstalt, å

.tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,

allmän uppfostringsanstalt eller

skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka eller

kroniskt sjuka, och ej heller kvinna,

som av fattigvården mottagits till stadigvarande

försörjning.

Mödrahjälp må icke lämnas till

kvinna, vilken är intagen å straffanstalt

eller därmed jämförlig anstalt, å

tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,

allmän uppfostringsanstalt eller

skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka eller

kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna,

som av fattigvården mottagits till

stadigvarande försörjning.

3 §•

För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstingsområde

och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en nämnd

(mödrahjålpsnämnd), bestående av en ordförande och två ledamöter.

Ordföranden jämte suppleant för Ordföranden jämte suppleant för

honom förordnas av Kungl. Majit, honom förordnas av Kungl. Majit.

Ledamöterna jämte två suppleanter Ledamöterna jämte två suppleanter

utses för två år i sänder, en ledamot utses för två år i sänder av landsjämte

suppleant för honom av lands- tinget eller, vad beträffar stad, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

23

(Utskottets förslag.)

ej deltager i landsting, av stadsfullmäktige.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

tinget eller, vad beträffar stad, som ej

deltager i landsting, av stadsfullmäktige,

samt en ledamot jämte suppleant

för honom av styrelsen för barnavårdsförbundet

i orten; dock att för

Stockholm en ledamot jämte suppleant

för honom utses av Kungl. Maj:t

samt en ledamot jämte suppleant för

honom väljes av stadsfullmäktige för

två år i sänder. Underlåter styrelse

för barnavårdsförbund att utse ledamot

eller suppleant, förordnas sådan

av Kungl. Maj:t för två år i sänder.

Ordföranden och ledamöterna åtnjuta ersättning enligt grunder, som bestämmas

av Kungl. Maj:t.

4§-

Ansökan om mödrahjälp skall ingivas

till barnavårdsnämndens ordförande

i den kommun, där kvinnan

vistas. Är kvinnan ogift, må ansökan

göras av barnavårdsmannen. Ingives

ansökan senare än å sextionde

dagen efter barnsbörden, må den icke

upptagas till prövning.

Ansökan om mödrahjälp skall ingivas

till barnavårdsnämnden i den

kommun, där kvinnan vistas. Är

kvinnan ogift, må ansökan göras av

barnavårdsmannen. Ingives ansökan

senare än å sextionde dagen efter

barnsbörden, må den icke upptagas

till prövning.

Vid ansökan skall fogas av läkare eller barnmorska utfärdat intyg utvisande,

antingen att kvinnan är havande eller att hon fött barn. Intyg av sist angivet

innehåll må även vara utfärdat av annan känd och trovärdig person

samt skall innehålla uppgift om dagen för nedkomsten.

5§-

Det åligger barnavårdsnämnden att snarast möjligt till mödrahjälpsnämnden

i orten avgiva yttrande över ansökningen samt därvid översända handlingarna

i ärendet och, om skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av

protokollet. Tillstyrkan av mödrahjälp skall tillika innefatta förslag till

lämpliga hjälpåtgärder.

6§.

Sedan handlingarna inkommit till mödrahjälpsnämnden, beslutar nämnden

i ärendet. I beslut, varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas vilka

huvudsakliga behov hjälpen avser att täcka.

Mödrahjälpsnämndens beslut skall, skriftligen avfattat, ofördröjligen i två

exemplar översändas till barnavårdsnämndens ordförande, som har att snarast

möjligt därefter tillställa sökanden det ena exemplaret.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

(Kungl. Ma]:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §•

Det åligger barnavårdsnämnden att verkställa beslut, varigenom mödralijälp

beviljats, ävensom att vaka över, att hjälpen kommer till användning

i enlighet med givna föreskrifter.

8§-

Har mödrahjälp lämnats såsom lån, må, där så finnes skäligt, den mödrahjälpsnämnd,

som beviljat hjälpen, medgiva uppskov med återbetalningen

intill tio år. På framställning av nämnden må Kungl. Maj:t, då skäl därtill

äro, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet med avseende å hela

återstående lånebeloppet eller del därav.

9 §■

Rätt till mödrahjälp kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för

gäld.

10 §.

Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut i ärende enligt denna förordning

föres hos socialstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då

klaganden erhöll del av beslutet.

11 §•

Instruktion för mödrahjälpsnämnderna samt de övriga föreskrifter, som

erfordras för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938; dock att ordförandena

och ledamöterna i mödrahjälpsnämnderna jämte suppleanter för dem

skola utses i så god tid dessförinnan, att nämnderna kunna träda i verksamhet

från och med nämnda dag.

B) att motionerna 1:203, 11:404, 11:406, 11:416 och

II: 419 — motionerna I: 203 och II: 406 dock allenast, såvitt

däri ej hemställts om skrivelse till Kungl. Majit i fråga om

rationalisering av socialvården — i den mån de icke blivit

besvarade genom vad utskottet under A) hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

C) att motionerna I: 209 och II: 418 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

25

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Heiding, Hagman, Norman, Wistrand*,

Knut Petersson, Mgrdal och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Österström1, Hage, Olovson, Skoglund, Johanson i Hallagården*,

fru Nordgren, fröken Hesselgren2, fröken Andersson och fru Johansson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 Ej närvarande vid behandlingen av 32 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor samt 1 och 2 §§ i förslaget till förordning om moderskapspenning.

2 Närvarande endast vid behandlingen av d:o.

Reservationer:

Beträffande förslagen till förordningar om moderskapspenning och angående

ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om

erkända sjukkassor:

av herr Knut Petersson, som ansett, att utskottet bort avstyrka ifrågavarande

förslag och i stället hemställa örn en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

örn utredning angående införandet av en allmän moderskapsförsäkring.

Beträffande förslaget till förordning om moderskapspenning:

1) av herrar Sigfrid Hansson, Österström, Norman, Mgrdal och Olovson,

vilka i fråga om 1 samt 3—10 §§, herr Österström i den mån han deltagit i

behandlingen av dessa paragrafer, anfört:

Genom moderskapspenningen avses att giva mödrarna i vårt land hjälp

med vissa vid barnsbörd oundgängliga utgifter, vilka kvarstå även om förlossningsvården

göres kostnadsfri. Såsom i det av utskottet beslutade utlåtandet

framliålles, skiljer sig moderskapspenningen principiellt från mödrahjälpen

i så måtto, att den förra är avsedd att motsvara ett normalt förekommande

behov, medan den senare förutsätter att kvinnan befinner sig i nödställd

belägenhet. Befolkningskommissionen hade av denna grund föreslagit.

att moderskapspenningen skulle utan behovsprövning utgå till alla mödrar,

som därom ansökte. Departementschefen, som uttalar att vissa skäl kunna

anföras för denna ståndpunkt, säger sig visserligen avstå från att förorda

dess genomförande men föreslår, att inkomstgränsen sättes så högt, att endast

de skulle komma att uteslutas, för vilka uppenbarligen här ifrågasatta

bidrag till barnbördskostnaderna icke äger någon betydelse. Den gamla beteckningen

»moderskapsunderstöd» utbytes även mot »moderskapspenning»

i syfte att mindre starkt framhäva understödskaraktären. Utskottet, som i

fråga örn inkomstgränsens fastställande följt propositionen, har till genomförande

av full konsekvens i 3 § andra stycket författningsförslaget utbytt

ordet »understöd» mot »moderskapspenning».

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 38.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

I likhet med befolkningskommissionen, vars ståndpunkt i denna fråga

hävdats i motionerna I: 209 och II: 418, anse vi, att moderskapspenningen

bör utgå utan behovsprövning. För en sådan lösning tala principiella skäl

grundade i moderskapspenningens nyss antydda särskilda natur. Ur en vidare

synpunkt finnes, såsom i nyssnämnda motioner framhålles, anledning

att i den socialpolitik, som inriktar sig på familjerna och barnen, så långt det

är möjligt, frångå behovsprövningsprincipen och i de ifrågavarande samhälleliga

åtgärderna mera se en tillämpning av den allmänna socialförsäkringens

princip. I detta särskilda fall vore tanken att gemensamt sörja för

vissa angivna barnkostnader, vilka därigenom avlyftas de enskilda familjerna

och komma att betalas av alla medborgare i mån av deras förmåga, ej i mån

av deras barnantal. Den olika inkomstställningen i familjerna komme ju likväl

vid bidragens finansiering, även om ingen inkomstgräns för moderskapspenningen

fastställdes, att beaktas genom beskattningens progressivitet. Ur

rent ideell synpunkt är det även betydelsefullt och ägnat att stegra det personliga

värdet av denna förmån, om den gives alla utan hänsyn till inkomstförhållanden

och social ställning.

Det bör här påminnas örn att i många fall moderskapspennningen ingalunda

skulle sakna betydelse för familjer även över den föreslagna inkomstgränsen,

i all synnerhet icke för familjer med flera barn.

För behovsprövningens slopande i fråga om moderskapspenningen tala

jämte de här angivna principiella skälen jämväl praktiska överväganden. Den

i propositionen föreslagna och av utskottet godtagna inkomstgränsen innebär

faktiskt ett slopande av behovsprövning i vedertagen mening. Endast omkring

8 % av barnaföderskorna beräknas bliva uteslutna från erhållande av

moderskapspenning. Den finansiella besparing, som ernås genom denna ytterligt

ofullkomliga och i grunden principlösa tillämpning av behovsprövning,

är således ringa. Kommer härtill, att den av oss föreslagna förändringen

skulle högst väsentligt förenkla hela prövningsförfarandet, enär ju då inkomstprövning

icke bleve påkallad och därjämte de bestämmelser kunde

bortfalla, enligt vilka under särskilda förhållanden moderskapspenning skall

kunna utgå även vid högre inkomst än den i förordningen fastslagna gränsen,

respektive förvägras, trots att inkomstgränsen ej överskrides.

Det är att märka, att den av oss hävdade principen redan gäller och enligt

propositionen och utskottsutlåtandet alltjämt skulle gälla den moderskapshjälp,

som utgår genom sjukkassorna, då rätt till medlemskap i dessa icke

begränsats genom inkomststreck. Den viktiga förändring, som genom den i

propositionen föreslagna reformen nu skall genomföras, har ju sin huvudsakliga

betydelse däri, att statens bidrag vid barnsbörd skall ökas och att

detta bidrag — vilket i detta samband är det väsentliga — skall utgå lika

för kvinnor inom och utom sjukkassorna. Det framstår då för oss föga rimligt,

att ett undantag från denna likhetsregel skall gälla till förmån just för

sjukförsäkrade kvinnor med inkomster över den för moderskapspenningens

erhållande föreslagna gränsen. Denna inkonsekvens bortfaller genom att

moderskapspenningen bestämmes att utgå helt utan behovsprövning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

27

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa, att riksdagen måtte besluta

sådana ändringar i utskottets förslag, att

dels 1 § erhåller följande lydelse:

»1 §■

Till kvinna, som fött barn, utgår efter nedkomsten moderskapspenning

med sjuttiofem kronor av statsmedel.»

dels ock 3 § utgår och i följd därav numreringen av de följande §§ 4—10

ändras till 3—9.

2) av herrar Heiding och Johanson i Hallagården, vilka beträffande 3 §

ansett, att utskottet bort uttala följande:

Utskottet kan värken finna det ekonomiskt tillrådligt eller ur andra synpunkter

lämpligt att frångå behovsprincipen ifråga om moderskapspenningen.

Sådan bör tilldelas i alla de fall, då den kan antagas vara av betydelse för de

syften den är avsedd att främja, men i övrigt bör den icke utgå. Om den

lämnas, även där den är praktiskt taget utan betydelse för vederbörandes

ekonomi, kan den långt ifrån att vara till gagn snarare komma att leda tanken

på att moderskapet i huvudsak är en uppoffring gentemot samhället, för

vilken vederlag gives, och därmed delvis fördunkla de känslor av högre lyftning,

som moderskapet normalt innebär.

Moderskapspenningen synes icke kunna antagas vara av nämnvärd ekonomisk

betydelse i de fall, då vederbörandes beskattningsbara inkomst överstiger

2,000 kronor.

Utskottet föreslår därför, att 3 § första stycket erhåller följande ändrade

lydelse:

»Behov av moderskapspenning---(= Kungl. Maj:ts förslag)---

belopp, uppgående till minst tvåtusen kronor.»

3) av herrar Wistrand, Ekströmer och Skoglund samt fröken Andersson,

som ansett, att utskottets utlåtande rörande 3 § bort hava följande lydelse:

Utskottet kan icke anse, att den av Kungl. Maj:t föreslagna utformningen

av behovsprövningen, enligt vilken en så relativt hög inkomst som 3,000 kronors

beskattningsbart belopp vid senaste taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt föreslås som gräns uppåt för utfående av moderskapspenning,

är lämpligt avvägd. Utskottet förbiser visserligen icke de motiv, som

varit vägledande för departementschefen, men finner i anslutning till vad som

i motionerna 1: 203 och II: 406 närmare utvecklats och vad socialstyrelsen i

övrigt anfört, att moderskapspenning utan motprestation bör komma i fråga

endast där ett uppenbart behov kan anses föreligga. I övriga fall finner utskottet

ett bidrag till moderskapshjälpen för dem, som i registrerad centralsjukkassa

erlagt premier för moderskapsförsäkring, vara den riktiga formen

för statens medverkan. Utskottet vill därför tillstyrka, att inkomstgränsen

på sätt motionärerna föreslagit fastställes till 1,000 kronors beskattningsbart

belopp. Enligt denna gräns torde de absolut behövande, d. v. s. huvudsak
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

ligast mödrar tillhörande lantarbetare och småbrukare, en stor del av industriarbetarna

samt de lägst betalda tjänstemännen, utan vidare komma i

åtnjutande av moderskapspenningen. Av övriga mödrar däremot torde man

med fog kunna uppställa villkoret, att de visa den förtänksamhet att taga

en försäkring, synnerligast som de därigenom skulle vid barnsbörd utbekomma

ett högre belopp eller 110 kr., därav 75 kr. i statsbidrag. Utskottet vill

härvid i likhet med motionärerna understryka, att en ökad anslutning till

sjukkasseväsendet såsom ett led i strävan efter ökad trygghet är önskvärd.

Sänkningen av inkomstgränsen till angivet belopp skulle enligt utskottets

mening göra behovsprövningen mera rationell därigenom att den å ena sidan

under alla förhållanden tillgodosåge de mest trängande fallen och å

andra sidan ej från statlig hjälp uteslöte de mödrar, för vilka denna hjälp

med hänsyn till deras inkomstförhållanden kan vara önsklig men av vilka

staten kan begära en lindrig motprestation. Befolkningspolitiken skulle därigenom

i högre grad än Kungl. Maj:ts förslag bygga på principen örn hjälp

till självhjälp och uppmuntra till den förtänksamhet, som bör vara grundläggande

för allt familjeliv.

Utskottet får därför föreslå, att 3 § första stycket erhåller följande ändrade

lydelse:

»Behov av moderskapspenning —---(= Kungl. Maj:ts förslag) —--

belopp, uppgående till minst ettusen kronor.»

4) av fru Nordgren och fru Johansson, vilka ansett, att utskottets uttalande

å sid. 12 rörande 5 § andra stycket bort hava följande lydelse:

Enligt utskottets mening---anmälningsavgift utgår. I stället böra

sjukkassorna beredas ersättning av statsmedel, vilken ersättning bör utgå

med belopp som av Kungl. Maj:t fastställes.

Beträffande förslaget till förordning örn mödrahjälp:

1) av herrar Hagman, Norman, Wistrand, Knut Petersson, Ekströmer och

fröken Andersson, vilka i fråga örn 3 § anfört följande:

Då de understöd, vilka skola utanordnas av mödrahjälpsnämnderna, komma

att helt utgå av statsmedel, bör enligt vår mening majoriteten av nämndens

medlemmar förordnas av Kungl. Maj:t. Vi hemställa därför, att 3 §

andra stycket måtte erhålla följande lydelse:

»Ordföranden jämte suppleant för honom samt en ledamot jämte suppleant

för denne förordnas av Kungl. Maj:t. En ledamot jämte en suppleant för

honom utses för två år i sänder av landstinget eller, vad beträffar stad, som

ej deltager i landsting av stadsfullmäktige.»

2) av herr Olovson, som ansett, att utskottets uttalande å sid. 17 rörande

plats för kvinnor i mödrahjälpsnämnderna bort utgå.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371958

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:262 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. s. 1 i texten