Andra lagutskottets utlåtande Nr i
1937-02-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1937:4, Andra lagutskottets utlåtande Nr i
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr i.
1
Nr 4.
Ankom lill riksdagens kansli den 5 februari 1937 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning ao väckta motioner om upphävande av 3 a §
i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 258
av herr Olsson i Stockholm m. fl. och nr 345 av herr Senander m. fl.
I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte upphäva »lagen örn varsel
i arbetskonflikter». (Härmed avses 3 a § i lagen om medling i arbetstvister).
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
3 a § i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister är av följande lydelse:
Innan
arbetsinställelse vidtages skall, därest giltigt hinder icke möter, underrättelse
örn åtgärden lämnas motsidan ävensom förlikningsmannen eller,
örn tvisten berör flera förlikningsmäns verksamhetsområden, en av förlikningsmannen
sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början.
Finnas å motsidan oorganiserade arbetare, må underrättelsen, i vad den
avser nämnda arbetare, ske genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen. Underrättelsen
skall innehålla redogörelse för anledningen till åtgärden.
Förseelse mot bestämmelserna i första stycket straffes med böter, högst
300 kronor. Åtal för förseelsen anhängiggöres vid allmän domstol och utföres
av allmän åklagare. Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till
deras gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
Vid 1935 års riksdag framlades i proposition nr 32 förslag till lag angående
tillägg till lagen om medling i arbetstvister, överensstämmande med ovan
återgivna 3 a §.
I propositionen, vari lämnas en utförlig redogörelse för lagförslagets förhistoria,
till vilken utskottet får hänvisa, erinras bland annat, att den s. k.
trettonmannakommissionen i 6 g av sitt förslag till lag angående vissa ekonomiska
stridsåtgärder (se betänkande stat. off. utr. 1934: 16) upptagit en
bestämmelse om viss underrättelseplikt för förening, som vill vidtaga massåtgärd.
Enligt detta stadgande skulle skriftlig underrättelse örn åtgärden lämnas,
bortsett från visst fall, minst en vecka i förväg. 1 kommissionens specialmotivering
framhålles, bland annat, att underrättelseplikten ofta kunde anses
fullgjord genom vad som förekommit under förhandlingar. Hade exempelvis
vid förhandlingar om upprättande av kollektivavtal den ena parten
framlagt ett ultimatum av innehåll, att stridsåtgärd komme att vidtagas en
vecka därefter, örn uppgörelse dessförinnan icke kommit till stånd, måste
nilian<i till riksdagens protokoll tull/. !) sand. 2 avd. Nr 4.
I
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
VIskotta.
o
naturligen underrättelseplikten anses fullgjord. I yttranden över kommissionens
förslag anmärkte landsorganisationen och socialstyrelsen, bland annat,
att det i vissa fall vore förenat med svårigheter att fullgöra underrättelseplikten
eller iakttaga varseltiden. Sålunda erinrade socialstyrelsen beträffande
varseltidens längd, att fall kunde inträffa, då arbetet vore av så kort varaktighet,
att tid ej funnes för så långt varsel som en vecka. Föreskriften örn
varseltid borde därför enligt styrelsens mening erhålla en avfattning, som
tilläte förkortad varseltid, därest angriparen kunde visa, att omständigheterna
ej medgivit iakttagande av den vanliga tiden av en vecka. Med hänsyn
till vad sålunda i yttrandena anförts örn svårigheten att i vissa fall fullgöra
underrättelseplikt eller iakttaga varseltid stadgades i ovannämnda lagförslag
till 1935 års riksdag, som i väsentliga hänseenden skiljer sig från kommissionens
förslag, undantag för det fall. att giltigt hinder förelåge.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, hemställde i sitt utlåtande
nr 30, att lagförslaget måtte antagas med ändring allenast i fråga örn
dagen för lagens ikraftträdande. Andra lagutskottet yttrade bland annat:
Som framgår av den i propositionen lämnade redogörelsen hava vid olika
tillfällen förslag framställts om införande i lagstiftningen av föreskrifter örn
s. k. varseltid vid vissa arbetsinställelser. Utskottet finner uppenbart att dylika
bestämmelser skulle kunna bliva av icke ringa värde för strävandena
att befrämja arbetsfreden och förordar därför att frågan härom nu bringas
till sin lösning. Kommissionen har emellertid gått längre än tidigare ifrågasatts
och föreslagit varseltid även vid andra kollektiva stridsåtgärder än arbetsinställelser,
alltså vid bojkotter och blockader vare sig de företagas å
arbetsmarknaden eller inom andra områden av det ekonomiska livet.
I likhet med departementschefen anser utskottet att föreskrifter i ämnet
böra anknyta till de tidigare framlagda förslagen. Utskottet hemställer fördenskull,
att varselbestämmelserna allenast må avse vidtagande av arbetsinställelse
(lockout eller strejk). Emot den utformning, som i förevarande
proposition givits bestämmelserna om varseltid, har utskottet ingen erinran
att framställa. Det torde vara klart, att stadgandet icke avser det fall, då
arbetsnedläggelsen består i en vägran från arbetarnas sida att tillhandahålla
sin arbetskraft, därför att arbetsgivaren gjort sig skyldig till ett avtalsbrott,
t. ex. underlåtit att utbetala arbetarnas löner. Ej heller åsyftas med stadgandet
sympatiåtgärd som icke består i arbetsinställelse utan allenast i vägran
att taga befattning med varor, vilka äro avsedda för eller härröra från rörelse
som drives av part i primärkonflikten.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1936 års riksdag framfördes i motionen II: 152 av herrar Brädefors och
Hagberg i Luleå samma yrkande som i nu förevarande motioner.
Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 58, att motionen icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan bifölls av riksdagen.
Utskottet finner skäl icke föreligga, som kunna föranleda utskottet att tillstyrka,
att den år 1935 beslutade bestämmelsen örn varsel vid arbetsinställelser
upphäves.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
3
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 februari 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
SIGFRID HANSSON.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, P. Sandström, Hagman*, Sam
Larsson*, Wistrand*, John Gustavson* och Västberg*;
från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken*,
Johanson i Hallagården, Sandström i Sollefteå och Hansson i Örebro samt fröken Andersson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.