Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr i

1937-02-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:4, Andra lagutskottets utlåtande Nr i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr i.

1

Nr 4.

Ankom lill riksdagens kansli den 5 februari 1937 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning ao väckta motioner om upphävande av 3 a §

i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 258

av herr Olsson i Stockholm m. fl. och nr 345 av herr Senander m. fl.

I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte upphäva »lagen örn varsel

i arbetskonflikter». (Härmed avses 3 a § i lagen om medling i arbetstvister).

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

3 a § i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister är av följande lydelse:
Innan

arbetsinställelse vidtages skall, därest giltigt hinder icke möter, underrättelse

örn åtgärden lämnas motsidan ävensom förlikningsmannen eller,

örn tvisten berör flera förlikningsmäns verksamhetsområden, en av förlikningsmannen

sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början.

Finnas å motsidan oorganiserade arbetare, må underrättelsen, i vad den

avser nämnda arbetare, ske genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen. Underrättelsen

skall innehålla redogörelse för anledningen till åtgärden.

Förseelse mot bestämmelserna i första stycket straffes med böter, högst

300 kronor. Åtal för förseelsen anhängiggöres vid allmän domstol och utföres

av allmän åklagare. Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till

deras gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Vid 1935 års riksdag framlades i proposition nr 32 förslag till lag angående

tillägg till lagen om medling i arbetstvister, överensstämmande med ovan

återgivna 3 a §.

I propositionen, vari lämnas en utförlig redogörelse för lagförslagets förhistoria,

till vilken utskottet får hänvisa, erinras bland annat, att den s. k.

trettonmannakommissionen i 6 g av sitt förslag till lag angående vissa ekonomiska

stridsåtgärder (se betänkande stat. off. utr. 1934: 16) upptagit en

bestämmelse om viss underrättelseplikt för förening, som vill vidtaga massåtgärd.

Enligt detta stadgande skulle skriftlig underrättelse örn åtgärden lämnas,

bortsett från visst fall, minst en vecka i förväg. 1 kommissionens specialmotivering

framhålles, bland annat, att underrättelseplikten ofta kunde anses

fullgjord genom vad som förekommit under förhandlingar. Hade exempelvis

vid förhandlingar om upprättande av kollektivavtal den ena parten

framlagt ett ultimatum av innehåll, att stridsåtgärd komme att vidtagas en

vecka därefter, örn uppgörelse dessförinnan icke kommit till stånd, måste

nilian<i till riksdagens protokoll tull/. !) sand. 2 avd. Nr 4.

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

VIskotta.

o

naturligen underrättelseplikten anses fullgjord. I yttranden över kommissionens

förslag anmärkte landsorganisationen och socialstyrelsen, bland annat,

att det i vissa fall vore förenat med svårigheter att fullgöra underrättelseplikten

eller iakttaga varseltiden. Sålunda erinrade socialstyrelsen beträffande

varseltidens längd, att fall kunde inträffa, då arbetet vore av så kort varaktighet,

att tid ej funnes för så långt varsel som en vecka. Föreskriften örn

varseltid borde därför enligt styrelsens mening erhålla en avfattning, som

tilläte förkortad varseltid, därest angriparen kunde visa, att omständigheterna

ej medgivit iakttagande av den vanliga tiden av en vecka. Med hänsyn

till vad sålunda i yttrandena anförts örn svårigheten att i vissa fall fullgöra

underrättelseplikt eller iakttaga varseltid stadgades i ovannämnda lagförslag

till 1935 års riksdag, som i väsentliga hänseenden skiljer sig från kommissionens

förslag, undantag för det fall. att giltigt hinder förelåge.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, hemställde i sitt utlåtande

nr 30, att lagförslaget måtte antagas med ändring allenast i fråga örn

dagen för lagens ikraftträdande. Andra lagutskottet yttrade bland annat:

Som framgår av den i propositionen lämnade redogörelsen hava vid olika

tillfällen förslag framställts om införande i lagstiftningen av föreskrifter örn

s. k. varseltid vid vissa arbetsinställelser. Utskottet finner uppenbart att dylika

bestämmelser skulle kunna bliva av icke ringa värde för strävandena

att befrämja arbetsfreden och förordar därför att frågan härom nu bringas

till sin lösning. Kommissionen har emellertid gått längre än tidigare ifrågasatts

och föreslagit varseltid även vid andra kollektiva stridsåtgärder än arbetsinställelser,

alltså vid bojkotter och blockader vare sig de företagas å

arbetsmarknaden eller inom andra områden av det ekonomiska livet.

I likhet med departementschefen anser utskottet att föreskrifter i ämnet

böra anknyta till de tidigare framlagda förslagen. Utskottet hemställer fördenskull,

att varselbestämmelserna allenast må avse vidtagande av arbetsinställelse

(lockout eller strejk). Emot den utformning, som i förevarande

proposition givits bestämmelserna om varseltid, har utskottet ingen erinran

att framställa. Det torde vara klart, att stadgandet icke avser det fall, då

arbetsnedläggelsen består i en vägran från arbetarnas sida att tillhandahålla

sin arbetskraft, därför att arbetsgivaren gjort sig skyldig till ett avtalsbrott,

t. ex. underlåtit att utbetala arbetarnas löner. Ej heller åsyftas med stadgandet

sympatiåtgärd som icke består i arbetsinställelse utan allenast i vägran

att taga befattning med varor, vilka äro avsedda för eller härröra från rörelse

som drives av part i primärkonflikten.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1936 års riksdag framfördes i motionen II: 152 av herrar Brädefors och

Hagberg i Luleå samma yrkande som i nu förevarande motioner.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 58, att motionen icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet finner skäl icke föreligga, som kunna föranleda utskottet att tillstyrka,

att den år 1935 beslutade bestämmelsen örn varsel vid arbetsinställelser

upphäves.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

3

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, P. Sandström, Hagman*, Sam

Larsson*, Wistrand*, John Gustavson* och Västberg*;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken*,

Johanson i Hallagården, Sandström i Sollefteå och Hansson i Örebro samt fröken Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.