Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skogshärbärgeslag m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.
1937-04-29 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1937:40, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skogshärbärgeslag m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1937 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till skogshärbärgeslag m. m., dels
ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 112, vilken
llän visats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
i) Skogshärbärgeslag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §''
Bedrives skogsavverkningsarbete, arbete med försågning av virke i direkt
samband med skogsavverkning, kolnings-, väg-, vattenavlednings- eller flottledsbyggnadsarbete
på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå,
att det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för
erhållande av natthärbärge, åligger det arbetsgivaren att sörja för att arbetarna
å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.
Vid skogsavverknings-, väg-, vattenavlednings- och flottledsbyggnadsarbete
åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja för att å eller i närheten av arbetsstället
tillgång finnes till lämpligt stallrum för de hästar, som användas vid
arbetet.
I denna lag förstås med arbetare envar, som utför arbete för annans räkning
utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare,
och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres av
sådan arbetare, utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom
självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.
2§.
Härbärge, varom i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt utrymme
samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även i övrigt, med
tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden, under vilka härbärget
kan förväntas komma till användning, motsvara skäliga fordringar på en tillfällig
bostad.
Härbärge, som är avsett att bebos av minst tio arbetare, skall, där ej yrkes
Biliang
till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 40. 1042 37
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
inspektionens chefsmyndighet finner skäl medgiva undantag, så inredas, att
gemensam mathållning där lämpligen kan anordnas.
Vad i första stycket är sagt örn härbärge skall äga motsvarande tillämpning
beträffande stallrum, som avses i 1 §.
3 §•
I fråga örn härbärge, som användes vintertid under någon längre tid, skall
av arbetsgivare särskilt iakttagas:
a) På varje inkvarterad arbetare skall under normala förhållanden komma
ett luftutrymme av minst fem kubikmeter.
b) Avståndet mellan golv och innertak må ej understiga två meter i den
del av bostaden, som ej disponeras för inredning (sovplatser, skåp m. m.).
c) Härbärge skall vara anordnat med trägolv. Uppföres härbärge vintertid
eller å tjälad mark, skall det förses med trossbotten eller annan därmed likvärdig
anordning.
d) Härbärge skall vara anordnat med innanfönster eller fönster med dubbla
rutor på något avstånd från varandra i samma båge.
e) Härbärge avsett för fyra eller flera arbetare skall vara anordnat med
torkrum samt förvaringsrum, lämpligen i anslutning till förstuga.
f) På lämpligt avstånd från härbärge skall finnas avträde inom skjul.
Där det i visst fall finnes av särskilda skäl påkallat, äger yrkesinspektionens
chefsmyndighet medgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas.
4§-
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen närmare
föreskriver, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet,
av befattningshavare vid yrkesinspektionen samt i det allmännas
tjänst för skogsvård anställd personal.
5 §•
De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag,
skola, när helst de så påfordra, äga tillträde till de härbärgen och stall, som
finnas anordnade, ävensom rätt att där företaga undersökningar, vartill deras
tjänsteåligganden kunna giva anledning; och vare arbetsgivaren pliktig att för
tillsynens behöriga utövande på anfordran tillhandagå med alla nödiga upplysningar.
Yad i 17 kapitlet 11 § rättegångsbalken förordnas örn dem, som rättens
eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gäde ock örn dem,
som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag.
6 §•
Å arbetsställe, som i denna lag avses, må arbetarna inom sig utse ett eller
flera ombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas
önskemål beträffande härbärge eller stall. Örn dylikt val böra ombuden underrätta
arbetsgivaren samt skogs- och flottledsinspektören.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 3
Vid inspektion å arbetsställe, där ombud för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren
i regel träda i förbindelse med ombudet.
Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att på begäran kostnadsfritt tillhandahålla
arbetarnas ombud avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt
meddelande, som avlåtits rörande härbärge eller stall vid arbetsstället.
7 §.
Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 1, 2
eller 3 §, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet på framställning av skogsoch
flottledsinspektören eller där så eljest prövas nödigt förbjuda arbetsgivaren,
sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid använda
visst härbärge eller stall eller bedriva visst arbete utan att hava vidtagit av
chefsmyndigheten vid förbudets meddelande angivna åtgärder. Är synnerlig
olägenhet för handen, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens
yttrande, meddela dylikt förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills
vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta
genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig
anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.
År fråga örn åtgärd beträffande härbärge eller stall, som arbetsgivaren fått
till sig upplåtet, bör jämväl upplåtaren höras. Chefsmyndigheten äger att
meddela förbud mot upplåtande av härbärget för inkvartering av arbetare
eller av stallet för inhysande av hästar utan att med härbärget eller stallet
vidtagits viss angiven åtgärd.
8 §.
Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
med stöd av 7 § första stycket, straffes med dagsböter, dock ej under
tio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i
högst sex månader. Till samma straff dömes, där upplåtare överträder förbud,
som meddelats med stöd av 7 § andra stycket.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom i
denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
9§-
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
10 §.
över beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet i fråga, som omförmäles
i denna lag, må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement
inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.
11 §•
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i
denna lag är stadgat örn arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
Föreskrifterna i 7 § skola icke äga tillämpning å verksamhet, som bedrives
av staten, utan skall i avseende å sådan verksamhet gälla följande bestämmelse:
Skulle
skogs- och flottledsinspektören finna förhållande i fråga örn härbärge
eller stall vid visst arbetsställe påkalla åtgärd, som avses i 7 §, skall han därom
göra anmälan hos den myndighet, vilken över verksamheten har överinseende,
varefter denna myndighet har att, efter omständigheterna, antingen vidtaga
den påkallade åtgärden eller ock underställa ärendet Konungens prövning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937, från och med vilken dag lagen den
25 april 1919 (nr 222) angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning,
kolning och flottledsbyggnad av härbärge åt arbetarna m. m. upphör att gälla.
Bryter arbetsgivare mot förbud, som jämlikt 3 § sistnämnda lag samt 38 §
lagen örn arbetarskydd, enligt den lydelse dessa lagrum ägde före den 1
januari 1932, meddelats av Konungens befallningshavande, eller mot förbud,
som jämlikt 3 § lagen angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning,
kolning och flottledsbyggnad av härbärge åt arbetarna m. m. samt 38 § 1 mom.
lagen örn arbetarskydd, enligt den lydelse dessa lagrum äga enligt lagar den
12 juni 1931 (nr 289 och 288), meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndighet,
skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det skogshärbärgeslagen trätt i
kraft, vad i 8 § sistnämnda lag är stadgat äga tillämpning.
2) Lag
angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29 juni
1912 (nr 206) örn arbetarskydd.
Härigenom förordnas, att 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29 juni 1912 om
arbetarskydd1 skola, 33 och 35 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:
10 §.
Till bergverks-, bruks-, fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete
eller byggnadsarbete, ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete,
eller skogsavverknings- eller kolningsarbete eller arbete med transport av personer
eller gods må icke användas minderårig under fjorton år. Vad sålunda
stadgats skall dock ej gälla distribution av varor eller uträttande av bud eller
ärenden.
Bedrives arbete, som med förbudet i första stycket avses, i sådan omfattning,
att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, må minderårig
icke användas till arbetet, utan så är att den minderåriges intygsbok, utöver
vad i 9 § föreskrives, innehåller läkarintyg, utvisande att den minderårige icke
företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle
1 Senaste lydelse se SFS 1931: 288.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
vara förhållandet, att den minderårige icke kan anses komma att lida men av
den sysselsättning, varom fråga är. Sådant läkarintyg må, utom då fråga är
örn minderårigs användande till skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete,
vid intygsbokens avlämnande till arbetsgivaren ej vara äldre än ett år
och kan utgöras av anteckning, som vid besiktning enligt 35 § införts i boken
av besiktningsläkaren.
32 §.
Det åligger arbetsgivare, vilken använder minderårig i arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, att hava den minderåriges
namn, födelseår och födelsedag införda i en särskild förteckning ävensom
att vid den minderåriges avgång ur arbetet avföra den minderårige från
förteckningen. Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall vid förnyat
uppläggande av förteckningen iakttagas, att i densamma införas samtliga
minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgivaren är pliktig
förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår förteckningen
avser. Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-,
kolnings- eller flottningsarbete.
33 §.
Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga i arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, skall inom fjorton
dagar från det han började i arbetet använda dylik arbetskraft därom hos
vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare göra skriftlig anmälan ävensom
på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han icke vidare
i arbetet använder någon minderårig. Äger användandet av sådan arbetskraft
rum allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren därom
på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan
upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande äga bestånd.
Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-, kolningseller
flottningsarbete.
Vid beviljande---ovan stadgats.
35 §.
En gång varje kalenderår skall vid arbetsställe, där minderåriga användas
i arbete av den beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses,
företagas läkarbesiktning å de minderåriga till utrönande, huruvida sysselsättning,
vartill minderårig användes, är för dennes hälsa eller kroppsutveckling
menlig. Dylik besiktning må jämväl eljest, då Konungens befallningshavande
finner särskilda skäl föreligga att därom förordna, företagas å viss
eller vissa av de minderåriga. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning
å skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete.
Det åligger---berörda anteckningsbok.
Till förrättande---avgiva yttrande.
Vid beviljande--— vid arbetsstället.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 434, i vilken
herr Nordström i Kramfors m. fl. hemställt, att riksdagen vid behandling av
pi opositionen matte besluta ändringar av 2, 3 och 6 §§ i den föreslagna
skogshärbärgeslagen i enlighet med vad i motionen angivits. Till den närmare
innebörden av de påyrkade ändringarna återkommer utskottet vid detaljgranskningen
av nämnda paragrafer.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen och motionen.
Liksom i propositionen behandlas i detta utlåtande under särskilda rubriker
först frågan örn reviderad skogshärbärgeslag samt därefter spörsmålet örn åtgärder
avseende förbättrat arbetarskydd.
Skogshärbärgeslagen.
I lagen den 25 april 1919 (nr 222) angående beredande i vissa fall vid
skogsavverkning, kolning och flottledsbyggnad av härbärge åt arbetarna m. m.,
den s. k. skogshärbärgeslagen — sådan densamma lyder efter vissa år 1931
vidtagna ändringar — stadgas att, där skogsavverknings-, kolnings- eller flottledsbyggnadsarbete
bedrives på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes
att tillgå, att det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig
dit för erhållande av natthärbärge, det åligger arbetsgivaren att sörja för att
arbetarna å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.
Vidare åligger det enligt lagen arbetsgivaren att vid skogsavverknings- och
flottledsbyggnadsarbete sörja för att å eller i närheten av arbetsstället finnes
tillgång till lämpligt stallrum för de hästar, som användas vid arbetet. Härbärge
skall erbjuda tillräckligt utrymme samt tillfredsställande skydd mot
köld och nederbörd. Det skall även i övrigt, med tillbörlig hänsyn tagen till
den tid och de förhållanden, under vilka härbärget kan förväntas komma till
användning, motsvara skäliga fordringar på en tillfällig bostad. Dessa bestämmelser
skola äga motsvarande tillämpning beträffande stallrum. Tillsynen
å lagens efterlevnad utövas, under överinseende och ledning av
yrkesinspektionens chefsmyndighet, av befattningshavare vid yrkesinspektionen
samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal. Vidare har
föreskrivits, att bestämmelserna i 31, 38, 45, 49—51 och 53 §§ i lagen örn
arbetarskydd i tillämpliga delar skola äga motsvarande giltighet.
Enligt kungörelse den 18 december 1931 (nr 424) skall den tillsyn å efterlevnaden
av lagen örn arbetarskydd och med stöd av densamma meddelade föreskrifter,
som åligger yrkesinspektör, i vad angår skogsavverknings-, kolnings-,
flottledsbyggnads- och flottningsarbeten, utövas av skogs- och flottledsinspektören
i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen. Skogs- och
flottledsinspektören äger därvid uppdraga åt hos honom anställd assistent
att i enlighet med de anvisningar han meddelar utöva sådan tillsyn. Från
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
tillsynen är dock undantagen kontrollen över ångpannor. Vid utövande av
tillsynen äger skogs- och flottledsinspektören påkalla vederbörande yrkesinspektör
medverkan beträffande maskinell eller annan teknisk anordning.
— Enligt kungörelse samma dag (nr 425) örn tillsyn å härbärgen för skogsavverknings-,
kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbetare skall tillsyn
å efterlevnaden av skogshärbärgeslagen utövas, under överinseende och
ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av skogs- och flottledsinspektören
jämte assistenter samt av jägmästare och länsjägmästare med biträde
av underlydande personal.
Frågor om ändringar i skogshärbärgeslagen och vissa i samband därmed
stående spörsmål hava vid åtskilliga tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.
En historik i ämnet lämnas i propositionen å sid. 8—13. Till denna
historik anhåller utskottet att få hänvisa. Här må allenast omnämnas, att
1936 års riksdag på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 22) i skrivelse
(nr 116) till Kungl. Majit anhöll, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning
angående möjligheten att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas
härbärgen under avverkningstiden samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Den 29 maj 1936 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att efter erforderlig
utredning avgiva yttrande i ärendet och inkomma med det förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning. Samtidigt därmed överlämnades till styrelsen
en från svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet till socialdepartementet
inkommen skrivelse den 27 augusti 1935, i vilken hemställts, att
en skrivelsen bilagd undersökning beträffande härbärgen, arbetarskydd och
förbandsartiklar under skogsarbete måtte beaktas.
Med skrivelse den 28 oktober 1936 avlämnade socialstyrelsen utredning
och förslag till bland annat reviderad skogshärbärgeslag samt lag örn ändring
i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. Sistnämnda förslag
behandlas, såsom förut omnämnts, i det följande under särskild rubrik. Förslaget
har sedermera undergått remissbehandling, varefter det överarbetats
inom socialdepartementet.
I propositionen har föreslagits, att skogshärbärgeslagen skall utsträckas
att avse även arbete med försågning av virke i direkt samband med skogsarbete
samt väg- och vattenavledningsarbete. I sammanhang därmed har
föreslagits, att såsom rubrik till lagen skall antagas den nu gängse beteckningen
»skogshärbärgeslag».
Beträffande lagens allmänna utformning har i propositionen föreslagits,
att i lagens 1 och 2 §§ fortfarande vissa allmänna föreskrifter skola lämnas
örn skyldigheten att anordna härbärge och örn härbärges beskaffenhet,
att i en ny 3 § närmare skall angivas, vad som särskilt skall iakttagas beträffande
bostäder, som skola användas vintertid under någon längre tid, att
i 4 § bestämmelser skola upptagas om tillsyn å lagens efterlevnad samt att
till skogshärbärgeslagen (5—11 §§) skola överflyttas de stadganden i arbetarskyddslagen,
vilka skola äga tillämpning i fråga om skogshärbärgeslagen. Till
8
Allärd lagutskottets utlåtande Nr 40.
flertalet av dessa stadganden göres för närvarande endast hänvisning i sistnämnda
lag, varjämte i ett fall ej heller hänvisning finnes.
I 2 § har införts ett stadgande av innebörd, att härbärge, som är avsett att
bebos av minst tio arbetare, skall, där ej yrkesinspektionens chefsmyndighet
finner skäl medgiva undantag, så inredas, att gemensam mathållning där
lämpligen kan anordnas. Rörande detaljerna i 3 § må hänvisas till lagtexten.
Här bör dock erinras att, där det i visst fall finnes av särskilda skäl påkallat,
yrkesinspektionens chefsmyndighet äger medgiva undantag från vad i 3 §
stadgas. De från arbetarskyddslagen hämtade bestämmelserna hava i mån
av behov givits en för skogshärbärgeslagen avpassad formulering. Endast i
ett fall har i sistnämnda bestämmelser gjorts en saklig ändring, i det att
lägsta straff för den, som underlåter att ställa sig ett av yrkesinspektionens
chefsmyndighet meddelat förbud till efterrättelse, föreslås höjt från nuvarande
en dagsbot till tio dagsböter.
I propositionen har vidare föreslagits, att den nya lagen skall träda i kraft
den 1 juli 1937. Därjämte innehåller förslaget den övergångsbestämmelsen
att, därest arbetsgivare bryter mot förbud, som meddelats med stöd av äldre
lag, men sådan förseelse ägt rum efter det den nya lagen trätt i kraft, straffbestämmelserna
i 8 § sistnämnda lag skola äga tillämpning.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har angående behovet
av ändrad lagstiftning på förevarande område anfört bland annat, att
en utbyggnad i vissa hänseenden av gällande lagstiftning enligt hans mening
vore erforderlig, för att tillfredsställande förhållanden i fråga örn skogsarbete
och andra likställda arbetsområden skulle ernås. Det syntes i sådant hänseende
vara av värde, att de mycket allmänt hållna föreskrifter angående
härbärgenas beskaffenhet, som gällande lag innehölle, i vissa hänseenden
kompletterades. Det kunde nämligen efter en sådan lagändring förväntas,
att åtgärder till förbättring av härbärgena, så att de fyllde åtminstone vissa
under särskilda förhållanden erforderliga minimikrav i fråga örn utrymme
m. m., komme att vidtagas utan inskridande från inspektionens sida. Departementschefen
har vidare framhållit, att de mera detaljerade föreskrifter, som
enligt hans mening borde införas i lagen, måste utformas med hänsyn tagen
till de mycket skilda förutsättningar, varunder lagstiftningen komme att
verka. I dessa föreskrifter borde uppställas vissa minimikrav, vilka under
särskilda förhållanden skulle vara uppfyllda. Bestämmelserna skulle hava
avseende å härbärgen, vilka skulle användas vintertid under någon längre
tid. Något skäl att —- såsom i ett yttrande uttalats — befara, att även med
en sådan försiktig utformning av lagreglerna den sympati, varmed lagen hittills
från skilda håll mottagits, och det förtroende, varmed uppsikten över
densamma mötts, skulle komma att förbytas i motsatsen, ansåg departementschefen
icke föreligga.
Departementschefen har ytterligare framhållit, att obilliga krav å härbärgenas
beskaffenhet, varigenom onödiga kostnader skulle åsamkas arbetsgivarna,
icke borde framställas. Hänsyn borde särskilt tagas till bärkraften
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
9
hos mindre företag. Enligt departementschefens mening torde det ej heller
behöva befaras, att strängare fordringar i fråga örn härbärgenas anordnande
än behovet påkallade komme att uppställas. Den inspektion, som utövats å
skogshärbärgeslagens efterlevnad, hade nämligen enligt samstämmiga vittnesbörd
från olika håll varit sådan, att den mötts med största tillit och förtroende.
Departementschefen har ansett sig kunna uttala den förvissningen,
att ändring härutinnan icke komme att äga rum.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet det vara
erforderligt, att en utbyggnad och komplettering i vissa hänseenden av gällande
lagstiftning angående skogshärbärgen kommer till stånd. Det genom
propositionen framlagda förslaget är enligt utskottets mening väl avvägt.
Utskottet anser sig emellertid böra understryka vikten av att — såsom
även departementschefen framhållit — å härbärgenas beskaffenhet icke
uppställas strängare fordringar än behovet påkallar. Även utskottet förutsätter,
att inspektionen å lagens efterlevnad kommer att bedrivas på sådant
sätt, att den liksom hittills varit fallet mötes med tillit och förtroende.
Utskottet övergår härefter till att under de olika paragraferna verkställa
detaljgranskning av lagförslaget. Därvid kommer redogörelse att lämnas för
de yrkanden, som framställts i motionen. I den mån de särskilda bestämmelserna
icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan erinran.
2 §•
Socialstyrelsen har i syfte att bereda arbetarna ökade möjligheter att bilda
gemensamt hushåll föreslagit upptagande i 2 § av ett nytt andra stycke, innehållande
att härbärge, som kan förväntas komma att bebos av arbetare med
gemensam mathållning, skall så anordnas, att det blir därför lämpligt.
Departementschefen har i denna fråga anfört följande:
Ett stadgande av den av socialstyrelsen föreslagna innebörden är säkerligen
ägnat att ingiva vissa praktiska betänkligheter, örn ock någon ledning
för bedömandet av behovet av särskilda åtgärder i förevarande avseende
kan erhållas av den uppfattning, som är förhärskande bland arbetarna
i orten. Å andra sidan lärer det få anses utgöra ett klart samhällsintresse,
att de i här ifrågavarande arbeten sysselsatta beredas sådana sociala och
hygieniska villkor, att skäliga anspråk kunna sägas vara fyllda. Även om
inspektionsmyndigheten obestridligen äger befogenhet att meddela nödiga
föreskrifter för att tillförsäkra härbärgeshushållerska från förläggningen i
övrigt avskild sovplats, torde kravet i fråga få anses så naturligt, att man icke
kan avstå från att låta detsamma komma till formligt uttryck vid bestämmelsernas
avfattning.
Vid mina överväganden huru härvid lämpligen bör förfaras, har jag kommit
till den uppfattningen, att man bör utgå därifrån, att det praktiskt förefintliga
behovet av gemensamt kosthåll gör sig gällande vid större förläggningar.
Lämpligen synes man kunna fastställa gränsen vid tio arbetare och sålunda
inskränka kravet i ifrågavarande avseende till härbärgen, som äro avsedda att
bebos av minst tio arbetare. Beträffande sådant härbärge torde som allmän
regel böra upprätthållas fordran på att detsamma skall vara inrett på sådant
sätt, att gemensam mathållning lämpligen kan anordnas där. Från denna
Utskottet.
Utskottet.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
regel bör emellertid dispens kunna meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet,
då föreliggande förhållanden så motivera, t. ex. om arbetarna icke
påkalla gemensam mathållning, örn en avverkning är av så ringa omfattning,
att kravet skulle te sig obilligt, eller örn på grund av konflikt eller snöbrist
avverkningstiden är begränsad.
I motionen II:434 har hemställts, att andra stycket i förevarande paragraf
måtte utgå och ersättas med de i motionen föreslagna bestämmelserna i 3 §.
Utskottet ansluter sig för sin del till vad föredragande departementschefen
på nu ifrågavarande punkt anfört och kan sålunda icke tillstyrka nyssnämnda
av motionärerna framställda yrkande.
3 §•
Såsom redan i det föregående anmärkts lämnas i 3 § detaljerade föreskrifter
örn vad som särskilt skall iakttagas beträffande bostäder, som skola användas
vintertid under någon längre tid.
Departementschefens uttalanden rörande denna paragraf återfinnas å sid.
41—43 i propositionen.
I motionen II: 434 har yrkats, att 3 § måtte erhålla följande lydelse:
»I fråga örn härbärge.................................... iakttagas:
a) Härbärge skall vara anordnat med särskilt vindfång och bör i allmänhet
utöver ett eller flera sovrum innehålla förvaringsrum, torkrum och matrum.
b) Yäggar, golv och tak i härbärge skall vara så utförda att de erbjuder
tillräcklig värmeisolering och täthet. Yttertak skall vara så utfört att vatten
därifrån avrinner och så att vatten ej intränger därigenom. Golv skall vara av
trä eller annat därmed minst likvärdigt material samt utföras fritt från underliggande
mark.
c) Avståndet mellan golv och tak i de delar av sovrum och matrum, som ej
disponeras av fast inredning, må ej understiga två meter.
d) Sovrum, matrum och torkrum skall vara försett med eldstad eller annan
uppvärmningsanordning.
e) Sovrum och matrum skall vara försedda med fönster. Varje fönster skall
ha en fri glasyta av minst en kvadratmeters storlek och vara anordnat med
dubbla glas med luftmellanrum.
f) Sovrum skall vara inrett med sängar eller britsar och må i sovrum ej
inkvarteras flera arbetare än vad som motsvarar antalet sängar eller britsar.
g) För att rum skall anses som matrum i bemärkelse, som här avses, må i
detsamma ej inkvarteras annan än för hushållets skötsel anställda personer
och skall dylikt matrum vara inrett med anordning för matlagning och bakning
samt skåp för förvaring av matvaror och servis.
h) I härbärge med enbart sovrum må ej inkvarteras flera än 3 arbetare.
Finnes utöver sovrum jämväl förvaringsrum och torkrum må högst 9 arbetare
inkvarteras.
j) I sovrum må ej inkvarteras flera arbetare än att på varje arbetare kommer
en luftvolym av minst åtta kubikmeter, vilket mått må minskas till sju kubikmeter,
där särskilt torkrum och förvaringsrum finnes, och till fem kubikmeter,
där dessutom särskilt matrum finnes.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
11
k) På lämpligt avstånd från härbärge skall finnas avträde inom skjul.
Dylikt avträde skall vara beläget, så att avrinning därifrån ej förorenar vattendrag
eller brunn, varifrån dricksvatten tages.
Där det i visst fall finnes av särskilda skäl påkallat äger yrkesinspektionens
chefsmyndighet medgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas.»
I motiveringen till motionen har beträffande förevarande paragraf anförts
följande:
Det synes som örn denna paragraf varit i behov av såväl tekniskt saklig
som formell genomsyn. Huvudanmärkningarna är följande. Formuleringen
i stycket a) »under normala förhållanden» synes kunna tagas till intäkt för
tillfälligt inkvarterande av ett större antal arbetare. Uttrycket »bostaden»
under b) är vagt och synes kunna ge anledning till tvekan om huruvida vindfång,
torkrum etc. även måste ha denna minimihöjd. Bestämmelsen örn »trägolv»
under c) torde böra kompletteras med hänsyn till möjligt användande
av hårda skivor av board eller dylikt. Vidare är uttrycket »trossbotten»
knappast entydigt och bestämmelse av denna art torde ej böra inskränkas
till byggnad som uppföres »vintertid eller å tjälad mark». Föreskrift borde i
stället införas örn värmeisolering och örn fribärande golvlag. Bestämmelserna
örn fönster under d) synas för svaga. Minimistorlek av fönster bör fixeras.
Bestämmelsen örn fönstrens utförande har fått en tekniskt osaklig formulering,
som till och med synes utesluta användande av kopplade bågar. Formuleringen
av stycket synes ej heller tillräckligt klart ange, att fönster skall
finnas utan endast hur sådana skall anordnas. Att varje rum skall ha fönster
föreskrives ej heller. Föreskrifterna under e) torde i överensstämmelse med
tidigare anförda synpunkter böra omformuleras till att avse antalet arbetare,
som i härbärge utan de i stycket angivna rummen må inkvarteras. Bestämmelsen
om avträde under f) bör kompletteras med bestämmelse örn avträdes
läge i förhållande till vattentag.
Utöver här anförda ändringar och kompletteringar bör även föreskrift
under denna paragraf intagas örn sovplatser, örn väggars och taks isolering
och täthet samt örn härbärges anordnande för gemensam mathållning. Dessa
senare bestämmelser bör så formuleras, att de uppmuntrar och understödjer
en utveckling till härbärgen med särskilt matrum (kök), lämpligen på det
sättet att krav på utrymme ställes högre för härbärge utan än för sådant med
matrum. Liknande formulering bör bestämmelserna örn torkrum etc. få.
Såsom departementschefen uttalat, måste utformningen av de detaljerade
föreskrifter, som böra införas i lagen, ske med hänsyn till de mycket skilda
förutsättningar, varunder lagstiftningen kommer att verka. Enligt utskottets
mening har denna synpunkt även vunnit tillbörligt beaktande i det genom
propositionen framlagda förslaget. Utskottet anser sålunda, att de i förslagets
3 § upptagna bestämmelserna äro väl avvägda, och kan icke tillstyrka de
längre gående och mera detaljerade föreskrifter, som påyrkats i motionen. Utskottet
vill i detta sammanhang framhålla, att sådana närmare anvisningar
rörande anordnande av skogshärbärgen, som finnas utfärdade av socialstyrelsen,
torde bliva erforderliga, även om det föreliggande lagförslaget blir
antaget. I motionen hava vidare framställts vissa huvudsakligen formella anmärkningar
mot den i propositionen föreslagna lydelsen av 3 §. Med en förnuftig
lagtillämpning torde emellertid ändringar i de anmärkta hänseendena
icke vara behövliga.
Utskottet.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
Utskottet.
6 §■
De i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna hava sin motsvarighet
i 31 § arbetarskyddslagen (intagen i propositionen å sid. 45—46) och i 6 §
andra stycket flottledshärbärgeslagen.
Departementschefen har i propositionen erinrat, att enligt vad socialstyrelsen
uttalat samtliga de paragrafer i den föreslagna lagen, vilkas innehåll
hämtats från arbetarskyddslagen, i mån av behov erhållit en för skogshärbärgeslagen
avpassad formulering. Beträffande nu ifrågavarande paragraf
har departementschefen ej funnit anledning till erinran i sak mot vad socialstyrelsen
föreslagit.
I motionen II: 434 har hemställts, att 6 § skulle erhålla följande lydelse:
»Å arbetsställe, som i denna lag avses, bör arbetarna inom sig utse ett eller
flera ombud att företräda dem i frågor rörande härbärgenas eller skogsstallens
beskaffenhet och användande eller rörande anordnande av nya sådana. Örn
valet bör ombuden underrätta arbetsgivaren samt skogsyrkesinspektören.
Arbetsgivaren så ock den, som utövar ledningen av arbetet, bör i frågor
som i första stycket sagts söka samråd med arbetarnas ombud.
Ombuden bör verka för främjande av bättre levnadsförhållanden inom
härbärgena samt jämväl söka arbetarnas medverkan därtill. När ombuden
genom klagomål eller eljest erhåller kännedom örn missförhållande, bör de
söka få detsamma avhjälpt genom hänvändelse till arbetsgivaren eller, där
rättelse på sådant sätt ej vinnes, till skogsyrkesinspektören. Har arbetsgivare
från ombud mottagit hänvändelse rörande frågor, som här sagts, har han att
inom skälig tid giva ombudet besked i frågan.
Vid inspektion.......................................... arbetsstället.»
Även enligt utskottets mening böra de bestämmelser, vilkas innehåll hämtats
från arbetarskyddslagen, erhålla ett för den nya lagens tillämpningsområde
avpassat innehåll. Den i propositionen föreslagna lydelsen av 6 §
synes utskottet härutinnan tillfredsställande. Utskottet anser sig sålunda
sakna skäl att tillstyrka motionärernas yrkande i förevarande hänseende.
Åtgärder avseende förbättrat arbetarskydd.
Den allmänna minimiåldern för minderårigs användning till arbete är
enligt 9 § lagen örn arbetarskydd tretton år. Beträffande bergverks-, bruks-,
fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete eller byggnadsarbete, även
örn det ej är att hänföra till industriellt arbete, eller arbete med transport
av personer eller gods är emellertid åldersgränsen enligt 10 § första stycket
samma lag i allmänhet fjorton år. Flottning anses höra under arbetsgruppen
»transport av gods». För skogsavverknings- och kolningsarbete gäller däremot
den allmänna minimiregeln.
Vissa ur arbetarskyddssynpunkt strängare fordringar hava i nu gällande lag
uppställts i fråga örn sådant i 10 § första stycket uppräknat arbete, som bedrives
i viss större omfattning, nämligen då å arbetsstället i regel användas minst
tio arbetare. Örn minderårig användes vid sådant arbete föreskrives, bland
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 13
annat, att den minderåriges intygsbok skall innehålla läkarintyg, som utvisar,
att den minderårige icke företer sjuklighet, svaghet eller bristande
kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet, att den minderårige
icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning, varom fråga är
(10 § andra stycket), att sådant läkarintyg vid intygsbokens avlämnande till
arbetsgivaren ej får vara äldre än ett år (10 § andra stycket), att arbetsgivaren
skall hava den minderåriges namn, födelseår och födelsedag införda
i en särskild förteckning, samt att den minderårige vid avgång ur arbetet
skall avföras från förteckningen (32 §), att arbetsgivare inom fjorton dagar
från det han började använda minderårig arbetskraft skall göra skriftlig
anmälan därom hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare samt
på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, skall göra anmälan, då han icke
vidare använder någon minderårig i arbetet (33 §), samt att läkarbesiktning
å minderårig skall företagas vid arbetsstället en gång varje kalenderår till utrönande,
huruvida sysselsättning, vartill den minderårige användes, är menlig
för hans hälsa eller kroppsutveckling (35 §).
I sin ovannämnda skrivelse den 28 oktober 1936 framlade socialstyrelsen
även förslag örn vissa ändrade bestämmelser rörande minderårigas användande
vid skogsavverkning, flottning och kolning. En redogörelse för den
tidigare behandlingen av ifrågavarande spörsmål har lämnats i propositionen
(sid. 53—54). Till denna redogörelse anhåller utskottet nu att få hänvisa.
I propositionen har föreslagits höjning av minimiåldern för användning av
minderåriga till skogsavverknings- och kolningsarbete till fjorton år. Yad angår
de strängare bestämmelserna i fråga örn vissa i större omfattning bedrivna
arbeten har föreslagits, att flertalet av dessa bestämmelser tills vidare icke skola
tillämpas i fråga örn skogsavverknings- och kolningsarbete. I sammanhang
härmed har styrelsen framlagt förslag därom, att bestämmelserna icke längre
skola gälla i fråga örn flottningsarbete av den omfattning, som förmäles i 10 §
andra stycket. Visserligen skall enligt förslaget, även då fråga är örn minderårigs
användande till skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete, den
minderåriges intygsbok innehålla läkarintyg av viss beskaffenhet, men det
kräves icke, att intyget ej skall vara äldre än ett år, ej heller att årliga läkarundersökningar
skola hållas. Slutligen föreslås, att arbetsgivare åliggande
skyldigheter jämlikt 32 § angående förande av vissa förteckningar beträffande
minderåriga samt jämlikt 33 § rörande s. k. in- och avanmälan till vederbörande
yrkesinspektör eller bergmästare av minderårig arbetskraft icke
skola gälla vid nyssnämnda slag av arbete.
Vad Kungl. Majit i förevarande hänseende föreslagit har icke föranlett
någon erinran från utskottets sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;
samt
Utskottet.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.
B) att motionen II: 434 måtte anses besvarad genom utskottets
hemställan under A).
Stockholm den 29 april 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
IVAR ÖSTERSTRÖM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tamm, Hagman, Sam Larsson, Norman*, Olof
Carlsson, John Gustavson*, Sten och Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården,
Molander*, Sandström i Sollefteå, Hermansson och Hansson i örebro samt fröken
Andersson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:264 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skogshärbärgeslag m. m., dels ock en i ämnet väckt motion. a1 i texten