Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1937-04-29 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:41, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag till

lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 15 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 40, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till

1. lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt

2. lag angående ändrad lydelse av 19 § epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443).

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft tre med anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionen

i första kammaren nr 207 av herr David Pettersson och motionerna i andra

kammaren nr 411 av herr Mäler m. fl. och nr 420 av herrar Andersson i

Rasjön och Fast.

I motionerna I: 207 och II: 420, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen ville besluta, att 5 § 2 mom. i förslaget till lag örn anställande

distriktsbarnmorskor måtte utgå.

I motionen II: 411 hemställes, att riksdagen måtte besluta vidtaga sådan

ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor,

att bestämmelsen i 6 § om distriktsbarnmorskas rätt att vid förrättning

i barnaföderskas hem av den vårdade erhålla antingen fri skjuts

eller ersättning för resekostnaden ändras därhän, att hon må erhålla sagda

ersättning av allmänna medel, samt att 1 och 4 §§ ävensom punkten 4:o) i

övergångsbestämmelserna bringas i överensstämmelse härmed.

Genom proposition, nr 39, till innevarande riksdag har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att bifalla de förslag angående förbättrad förlossningsvård

samt anordnande av s. k. förebyggande mödra- och barnavård, som innefattas

i propositionen. Denna har för behandling hänvisats till statsutskottet,

som den 27 april 1937 avgivit utlåtande, nr 121, i ärendet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen nr 40 framlagda

lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till förevarande proposition ävensom till propositionen

nr 39.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 41. 103237 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

I fråga om de skäl, motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet kommer att i det följande behandla de båda lagförslagen vart

för sig.

Lagen om anställande av distriktsbarnmorskor in. m.

Inledning. Spörsmålen örn en förbättrad förlossningsvård samt anordnande

av förebyggande mödra- och barnavård jämte därmed sammanhängande frågor

ha sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

De i propositionerna nr 39 och 40 framlagda förslagen grunda sig på ett

av befolkningsJcommissionen den 10 december 1935 avgivet betänkande med

förslag till omorganisation av den slutna förlossningsvården, barnmorskeväsendet

och barnmorskeutbildningen samt till vissa åtgärder beträffande

förebyggande mödra- och barnavård (stat. off. utr. 1936: 12).

Befolkningskommissionens förslag syfta till att, med anlitande i största

möjliga utsträckning av redan befintliga anordningar och arbetskrafter, av

förlossningsvårdens olika grenar samt den förebyggande mödra- och barnavården

skapa ett sammanhängande vårdområde, lätt tillgängligt för alla dem,

som önska begagna sig av sådan vård.

För att underlätta uppnåendet av detta mål har kommissionen i första hand

såsom en grundläggande princip förordat, att det allmänna skall helt bestrida

normalkostnaderna för förlossningsvården, däri inbegripet även förvården

av den gravida kvinnan, den s. k. förebyggande mödravården. I konsekvens

härmed föreslår kommissionen, att staten skall dels övertaga huvudparten

av kostnaderna för den öppna barnbördsvården, dels ock lämna

bidrag till kostnaderna för den slutna barnbördsvården, allt på villkor att

barnaföderskor, som förlösas i hemmen, skola åtnjuta kostnadsfri hjälp av

barnmorska samt att av barnaföderskor, som förlösas å anstalt, endast må

uttagas en låg avgift, avsedd såsom bidrag till anstaltens utgifter för

kost under barnsängstiden. Principiellt skall alltså förlossningsvården såsom

sådan vara kostnadsfri för barnaföderskan.

Kommissionen finner en genomgripande omorganisation av den öppna

barnbördsvården ofrånkomlig. Kommissionen erinrar härvid, att utvecklingen

i vårt land under senare tid snabbt gått i den riktningen, att kvinnorna

föredraga att bliva förlösta å anstalt framför i hemmet, samt att denna omständighet

i samband med den sjunkande fruktsamheten hos befolkningen

medfört ett starkt minskat arbete för barnmorskorna i den öppna vården.

Kommissionen finner det vara av synnerligen stor betydelse, att den öppna

barnbördsvården gives en ändamålsenlig anpassning till anstaltsvården samt

att i sådant syfte ett nära samarbete ordnas mellan den slutna och den

öppna barnbördsvården. Kommissionen har därvid tänkt sig, att barnmorskorna

skulle i viss omfattning sysselsättas jämväl i den slutna barnbördsvården.

Härjämte skulle barnmorskorna utnyttjas i den förebyggande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

mödravården samt under en övergångstid även i den förebyggande barnavården.

Då härför kräves en komplettering av barnmorskornas nuvarande

utbildning samt densamma ansetts vara i behov av omläggning även i andra

delar, har kommissionen ock framlagt förslag i sådant hänseende.

Över befolkningskommissionens betänkande hava efter remiss yttranden

avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen nr

39 inledningsvis framhållit:

De föreliggande förslagen angående ordnande av förlossningsvårdens olika

grenar samt den förebyggande mödra- och barnavården stå i nära samband

med varandra och böra behandlas i ett sammanhang. I stort sett kan jag

ock — i likhet med flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar —

ansluta mig till de huvudprinciper, som ligga till grund för kommissionens

förslag. Goda skäl synas mig sålunda tala för att man söker i möjligaste

mån lätta den enskildes utgifter för förlossnings- och därmed sammanhän
Sande

vård samt att bemedlade och obemedlade kvinnor därvid jämställas.

In förutsättning härför är dock, att för nu nämnda ändamål statsmedel

tagas i anspråk i väsentligt större omfattning än hittills valdt fallet. Jag

biträder alltså principen om fri förlossningsvård.

Föreliggande omständigheter lära vidare göra det ofrånkomligt för det

allmänna att vidtaga åtgärder för ett utbyggande av den slutna barnbördsvården

och en omreglering av den öppna barnbördsvården i anslutning

därtill.

Uppenbarligen är det angeläget, att de barnmorskor, som härigenom bliva

mer eller mindre sysslolösa, i första hand utnyttjas för den slutna barnbördsvården.

För ändamålet synes lämpligen böra anordnas ett samarbete mellan

den slutna och öppna barnbördsvården, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad befolkningskommissionen tänkt sig. En rationell ordning torde emellertid

kräva, att barnmorskorna härjämte i viss omfattning tagas i anspråk för sådana

uppgifter inom den förebyggande mödra- och barnavården, som utan större

olägenhet kunna anförtros dem. Huru gränsen härvidlag skall dragas, därom

råda som antytts olika meningar. Prövningen av denna fråga torde böra

upptagas först i samband med organisationen av den förebyggande mödraoch

barnavården i dess helhet. Detsamma gäller frågan örn barnmorskeutbildningens

omläggande.

Genom beslut den 30 december 1936 har Kungl. Majit föreskrivit bland

annat, att ledig distriktsbarnmorsketjänst icke må återbesättas med ordinarie

innehavare i annan ordning än genom transport av sådan befattningshavare

från annat distrikt.

Statsutskottet har i sitt utlåtande över propositionen nr 39 uttalat, att

utskottet funnit de av befolkningskommissionen framlagda huvudprinciperna

i stort sett ägnade att medföra en väsentlig förbättring av vårdmöjligheterna

vid barnsbörd, varför utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att dessa

principer Indes till grund för (^n omorganisation av förlossningsvården.

Nuvarande organisation av den öppna barnbördsvården. Gällande bestämmelser

rörande barnmorskeväsendet innehållas närmast i lagen den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

28 mars 1919 (ur 138) om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., reglementet

den 21 november 1919 (798) för barnmorskor, reglementet den 21

november 1919 (nr 799) för barnmorskestyrelserna i riket, kungörelsen den

18 juni 1926 (nr 384) angående statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor

oell reservbarnmorskor samt kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 239)

angående dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor oell vissa av kommun fast

anställda barnmorskor.

Enligt de sålunda meddelade bestämmelserna gäller i huvudsak följande.

Eiket skall vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med en fast anställd

distriktsbarnmorska. Medicinalstyrelsen, som har att fastställa distriktsindelningen,

äger dock medgiva att stad och närbelägen mindre landskommun

må undantagas från distriktsindelningen under villkor att staden eller

landskommunen träffar avtal med tillräckligt antal i staden praktiserande

barnmorskor, varigenom dessa mot ersättning av staden eller landskommunen

förplikta sig att enligt fastställd taxa betjäna barnaföderskor.

För handläggning av ärenden rörande barnmorskeväsendet skall inom

varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen

men ej deltager i landsting, finnas en barnmorskestyrelse.

Behörighet att utöva barnmorskeyrket tillkommer endast den, som vid

läroanstalt för barnmorskor inom riket genomgått stadgad lärokurs, på grund

därav erhållit barnmorskebrev och därefter av medicinalstyrelsen meddelats

legitimation såsom barnmorska.

Distriktsbarnmorska tillsattes av barnmorskestyrelsen, sedan den eller

de till barnmorskedistriktet hörande kommunerna avgivit sitt förord, på

förordnande tillsvidare med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid. I årlig

lön skall distriktsbarnmorska åtnjuta minst 950 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring ävensom

därjämte antingen förses med tjänlig bostad, bestående av minst ett

rum och kök jämte uthus och, där så lämpligen kan ske, planteringsland,

samt nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning för dessa naturaförmåner

efter ortens pris, dock minst 250 kronor. Vidare skall distriktsbarnmorska

åtnjuta gottgörelse för alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar

samt, där så lämpligen kan ske, kostnadsfritt tillhandahållas

telefon. Utöver den fasta avlöningen äger distriktsbarnmorska att för

varje förrättning och rådfrågning undfå ersättning enligt taxa, som vid

hennes antagande eller senare, jämlikt med henne träffat avtal, blivit av

barnmorskestyrelsen fastställd. I taxan skall distriktsbarnmorska tillförsäkras

fria resor till och från förrättningsstället. Därest hinder för tjänstens

behöriga uppehållande icke möter, skall distriktsbarnmorska äga rätt att åtnjuta

semester under en tid av 14 dagar årligen.

De till distriktsbarnmorska utgående avlöningsförmånerna bestridas av

den eller de till distriktet hörande kommunerna. Av dem tillhandahållas

jämväl gottgörelsen för förbrukningsartiklar samt för telefon. Emellertid

bidrager staten till distriktsbarnmorskas årliga avlöning med 250 kronor,

varjämte, där distriktets kommun eller kommuner deltaga i landsting, detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

bidrager med minst samma belopp för år räknat. Av statsmedel bestridas

därjämte de till distriktsbarnmorska utgående ålderstilläggen.

Av den kontanta lönen skola 250 kronor, motsvarande det lägst utgående

landstingsbidraget, anses utgöra tjänstgöringspenningar.

För fullgörande av distriktsbarnmorskornas åligganden under tid då de

åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger skall inom varje landstingsområde

och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager

i landsting, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.

Sådan barnmorska tillsättes för viss tid av barnmorskestyrelsen, som jämväl

bestämmer den ort, där hon skall vara bosatt. Reservbarnmorska skall

i årlig lön åtnjuta minst 500 kronor. Vid uppehållande av distriktsbarnmorskas

tjänst äger reservbarnmorska tillika av landstinget eller staden uppbära

dagavlöning med minst 3 kronor jämte ersättning för resa till och

från tjänstgöringsorten, varjämte hon där skall av vederbörande distriktsbarnmorska

eller, vid vakans, av den eller de till distriktet hörande kommunerna

förses med möblerat rum med värme och lyse. På nämnda kommuns

eller kommuners bekostnad skall hon därjämte åtnjuta gottgörelse

för alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar. Utöver

vad nu är sagt äger reservbarnmorska för varje förrättning och rådfrågning

åtnjuta den ersättning och de förmåner i övrigt, vilka i den för tjänstgöringsdistriktet

gällande taxan tillförsäkrats distriktsbarnmorska.

Till reservbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med 100 kronor

och vederbörande landsting eller stad med minst 400 kronor.

Kommun, som ingår i ett eller flera barnmorskedistrikt, äger utöver distriktsbarnmorska

ha särskild barnmorska fast anställd i sin tjänst eller träffa avtal

med annan barnmorska att mot ersättning av kommunen för varje förrättning

eller med visst årligt belopp betjäna barnaföderskor. I fall dylik

kommunbarnmorska finnes, åligger det dock kommunen att fullgöra föreskriven

skyldighet att bidraga till distriktsbarnmorskas avlönande. Ar kommunbarnmorska

fast anställd, skall hon åtnjuta den lön samt den ersättning

och de förmåner i övrigt, som tillkomma distriktsbarnmorska. Staten eller

landsting bidrager ej till sådan kommunbarnmorskas avlöning. Enligt övergångsbestämmelser

till lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

medgavs anstånd med distriktsbarnmorskas anställande inom sådana distrikt,

i vilka vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1920 förefanns fast anställd

kommunbarnmorska, intill dess tjänsteavtalet med henne utgått eller hon

blivit till distriktsbarnmorska antagen. Funnos vid nämnda tid inom dylikt

distrikt flera fast anställda kommunbarnmorskor, var enahanda anstånd

medgivet, till dess för en var av dem tjänstetiden utgått eller den sist kvarstående

av dem blivit till distriktsbarnmorska antagen. I dessa fall utgår

visst statsbidrag.

«

Redogörelse för befolkning skommissionens förslag till omorganisation av

barnmorskeväsendet lämnas (sid. 14—17) i statsutskottets ovannämnda utlåtande

nr 121.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottet.

Föredragande departementschefen har i stort sett biträtt kommissionens

förslag, ehuru han i olika hänseenden förordat avvikelser därifrån. Det

väsentliga innehållet i hans anförande i ämnet återgives (sid. 18—22) i statsutskottets

berörda utlåtande.

Andra lagutskottet tillåter sig hänvisa till statsutskottets utlåtande i

nämnda delar.

Statsutskottet har i sitt utlåtande (sid. 23 och 24) i huvudsak tillstyrkt

Kungl. Maj:ts förslag rörande den öppna barnbördsvården. För de erinringar,

statsutskottet ansett sig böra göra, redogöres nedan.

Utskottet, som tillstyrker att Kungl. Maj:ts förslag lägges till grund för

lagstiftning, har vid granskning av förslagets detaljer och de i ämnet väckta

motionerna ansett sig böra göra vissa erinringar eller uttalanden.

Motionen 11:411 har i sin helhet upptagits till behandling i samband

med 6 § i lagförslaget.

2 § 2 mom.

Enligt 39 § lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting skall landstinget

å lagtima möte för tiden intill slutet av nästa lagtima möte utse ett förvaltningsutskott.

Förvaltningsutskottet tillkommer, bland annat, att handhava landstingets

penningväsende, att hava överinseende över de för särskilda verkställighetsbestyr

utsedda styrelsers eller personers ekonomiska förvaltning och därjämte

utöva den befattning med förvaltningen av landstingets anstalter och

inrättningar, som enligt lag eller författning ankommer å förvaltningsutskottet,

att avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för landstinget samt

att, i den mån annorlunda icke genom lag eller författning eller landstingets

beslut föreskrives, verkställa beredning av övriga på landstingets handläggning

ankommande ärenden.

Enligt 40 § första stycket antager landstinget reglemente för förvaltningsutskottet.

I reglementet bestämmer landstinget det antal ledamöter jämte

suppleanter för dem, varav utskottet skall vara sammansatt; dock må antalet

ledamöter icke vara under fem eller över femton och antalet suppleanter icke

utgöra mindre än hälften av ledamöternas antal.

I enlighet med av andra lagutskottet (utlåt, nr 2) därom gjord hemställan

anhöll 1934 års riksdag i skrivelse den 14 februari 1934, nr 26, örn utredning,

huruvida och på vad sätt ändringar i gällande lagar och författningar

borde vidtagas i syfte att bereda landsting möjlighet att från epideminämnd

och måhända även från barnmorskestyrelse överflytta dem åliggande uppgifter

å landstings förvaltningsutskott, samt örn framläggande för riksdagen

av det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

En redogörelse för de yttranden, som avgivits över riksdagens skrivelse

i nu ifrågavarande del, återfinnes å sid. 16 och 17 i propositionen nr 40.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

liefdikning sJcommissionen har beaktat önskemålet att sammanföra all barnbördsvård

inom landstingsområde respektive ickedandstingsstad under en

gemensam ledning. Dess uttalanden i ämnet hava återgivits (sid. 50 och

51) i propositionen nr 39.

För vad yttrandena över kommissionens betänkande i denna fråga innehålla

redogöres (sid. 52 och 53) i samma proposition.

Föredragande departementschefen anför i propositionen nr 39 (sid. 54 och

55) i detta ämne:

Uppenbart är, att en enhetlig ledning av all barnbördsvård inom ett sjukvårdsområde

skulle vara ägnad att medföra betydande fördelar, framför allt

ur samarbetssynpunkt. Såsom befolkningskommissionen framhållit, förorsaka

emellertid gällande bestämmelser och organisatoriska förhållanden vissa

svårigheter att åstadkomma en dylik enhetlig ledning. Särskilt gäller detta

beträffande barnbördsavdelningarna vid lasarett och sjukstugor, vilka icke

gärna kunna utbrytas från sjukhusets administration i övrigt. I de avgivna

yttrandena hava olika vägar anvisats för främjande i möjligaste mån av en

enhetlig ledning. Å ena sidan har sålunda från landstingsliåll såsom en

lämplig åtgärd förordats, att landsting beredes möjlighet att överflytta barnmorskestyrelses

nuvarande åligganden till landstingets förvaltningsutskott

eller dess sjukvårdsavdelning, där sådan finnes. A andra sidan har länsstyrelsen

i Södermanlands län gjort gällande, att en så långt gående åtgärd

icke vore motiverad, enär landstingen genom att besätta sina två platser i

barnmorskestyrelsen med ledamöter av förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning

skulle utan svårighet kunna åstadkomma erforderligt samarbete.

Med denna anordning skulle förste provinsialläkarens medbestämmanderätt

rörande distriktsbarnmorskeväsendet kunna bibehållas, vilket länsstyrelsen

ansåge högeligen önskvärt.

Båda nu antydda vägar synas mig i stort sett framkomliga. I det förra

hänseendet vill jag nämna, att en liknande möjlighet redan förefinnes på

distriktsvårdens område. Enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående

statsbidrag till distriktsvård äger sålunda landsting efter medgivande

av medicinalstyrelsen besluta, att distriktsvårdsstyrelsen skall utgöras av

förvaltningsutskottet eller avdelning därav, därest utskottet eller avdelningen

är i huvudsak sammansatt efter de grunder, som gälla distriktsvårdsstyrelse.

Härjämte må erinras, att riksdagen i skrivelse den 14 februari 1934 hemställt

örn utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i gällande lagar och författningar

borde vidtagas i syfte att bereda landstingen möjlighet att till

förvaltningsutskotten överflytta” bland annat barnmorskestyrelses åligganden.

Skrivelsen har i vanlig ordning varit föremål för remiss till bland andra

medicinalstyrelsen, länsstyrelserna, landstingens förvaltningsutskott och

barnmorskestyrelserna. Därvid hava yppats ganska delade meningar angående

lämpligheten och behovet av att åtminstone för det dåvarande

vidtaga åtgärder i nämnda syfte. Såsom av det föregående framgår, lig^a

emellertid förhållandena numera annorlunda till. Jag har därför ansett mig

böra förorda, att åt landstingen, i analogi med vad som gäller beträffande

distriktsvården, beredes viss möjlighet att låta förvaltningsutskottet eller dess

sjukvårdsavdelning fungera såsom barnmorskestyrelse. Att som villkor härför

föreskriva, att förste provinsialläkaren skall hava säte och stämma i utskottet

eller avdelningen synes mig knappast erforderligt. Däremot bör han givetvis

äga — och instruktionsledes åläggas — att närvara vid utskottets eller avdelningens

sammanträden, då ärenden angående barnbördsvård handläggas,

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

med rätt för honom att yttra sig och få avvikande mening antecknad till

protokollet. På detta sätt skulle en enhetlig ledning kunna åstadkommas

icke blott för barnbördsvården i dess helhet utan även för den förebyggande

mödra- och barnavården samt distriktsvården, i den mån sådan vård utbygges.

Jag återkommer i annat sammanhang ''till frågan örn de författningsändringar,

som äro erforderliga för uppnående av berörda syfte.

Där en sammanslagning av nu angiven innebörd icke erfordras eller av

lokala skäl icke anses böra komma till stånd, synes mig lämpligt, att landstingen

för vinnande av önskvärd kontakt mellan sluten och öppen barnbördsvård

begagna sig av den möjlighet, som antytts av länsstyrelsen i Södermanlands

län.

I nu förevarande proposition, nr 40, erinrar föredragande departementschefen

örn sitt ovan återgivna yttrande i propositionen nr 39.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 121 (sid. 13) icke haft något att erinra

mot departementschefens ovan återgivna uttalanden.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del. I

likhet med föredragande departementschefen vill utskottet sålunda förorda,

att allenast möjlighet beredes landstingen att från barnmorskestyrelse överflytta

styrelsen åliggande uppgifter på förvaltningsutskottet eller viss avdelning

av detsamma. Vederbörande huvudmän skola följaktligen äga frihet

att under beaktande av de lokala förhållandena avgöra, vilket organ som

skall handhava nu ifrågavarande uppgifter.

4 §■

Enligt befolkningskommissionen (prop. nr 39 sid. 58 och 59) skulle det åligga

distriktsbarnmorska att utan särskild ersättning lämna förvård åt havande

kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård åt

kvinnor, som förlösts i hemmet. Därjämte skulle distriktsbarnmorska vara

skyldig att utan särskild ersättning dels efter anvisning av barnmorskestyrelsen

tjänstgöra å förlossningsanstalt, vilken drives av landsting eller stad,

som ej deltager i landsting, dels ock i den utsträckning, medicinalstyrelsen

bestämmer, biträda i statsunderstödd förebyggande barnavårdsverksamhet.

I fråga örn samarbetet mellan den slutna och den öppna barnbördsvården

får utskottet hänvisa till de i propositionen nr 39 lämnade redogörelserna

för uttalanden av statens sjukvårdskommitté m. fl. (sid. 47 och 48) och av

befolkningskommissionen (sid. 48—51) samt för yttranden över kommissionens

förslag (sid. 51—54). Föredragande departemenschefens anförande återfinnes

i samma proposition å sid. 54 och 55.

Den förebyggande mödra- och barnavården har i propositionen nr 39 behandlats

under rubrikerna moderskapsunderstödssakkunniga (sid. 90), försöksverksamhet

(sid. 90), medicinalstyrelsens förslag den 4 april 1935 (sid. 91—

100), yttranden över medicinalstyrelsens förslag (sid. 100), befolkningskommissionens

förslag (sid. 100—106), yttranden över befolkningskommissionens

förslag (sid. 106—118) samt departementschefen (sid. 118—124).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ajidra lagutskottets utlåtande Nr 41. 9

I förevarande proposition, nr 40, yttrar föredragande departementschefen

om 4 § i lagförslaget:

I denna paragraf kommer principen örn allmän kostnadsfri förlossningsvård

till uttryck, i det däri ålägges distriktsbarnmorska att utan ersättning

av den vårdade annat än för resekostnad i vissa fall lämna förvård åt

havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård

åt kvinnor, som förlösts i hemmet. Barnmorskestyrelsen skall bestämma,

inom vilket eller vilka distrikt barnmorska har att verka, samt äger följaktligen

även att, när omständigheterna det påkalla, verkställa förflyttning av

barnmorska från ett distrikt till annat sådant inom styrelsens behörighetsområde.

Barnmorska skall även vara skyldig att efter barnmorskestyrelsens

bestämmande inom styrelsens behörighetsområde tjänstgöra i sluten förlossningsvård,

dock endast å anstalt, som drives av landsting eller stad, som ej

deltager i landsting. Då jag icke velat förutsätta, att distriktsbarnmorskorna

annat än under en relativt kort provisorietid skola tagas i anspråk för den

förebyggande barnavårdsverksamheten, har anledning saknats att ålägga dem

att biträda i sådan verksamhet, för vilken kräves särskild utbildning.

Statsutskottet har i sitt ovannämnda utlåtande nr 121 (sid. 13) understrukit

vikten av att nuvarande distrikts- och reservbarnmorskor tagas i anspråk

jämväl för den slutna barnbördsvården i all den omfattning, som vårdförhållandena

och omständigheterna i övrigt medgiva.

Utskottet ansluter sig till statsutskottets ovan återgivna uttalande. Så- Utskottet.

som befolkningskommissionen framhållit finnes det anledning att antaga, att

barnmorskornas verksamhet i den öppna vården kommer att minskas under

den närmaste framtiden. Distrikts- och reservbarnmorskornas tjänstgöring

på anstalt är otvivelaktigt ägnad att underhålla och utveckla deras yrkesskicklighet,

vilken eljest genom otillräcklig praktik skulle kunna äventyras.

5 § 1 mom.

Befolkningskommissionens förslag till förevarande stadgande (prop. nr 39

sid. 59, 64—66) har i huvudsak följande innebörd:

Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst 1,800 kronor

för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 3, 6 och 9 års väl

vitsordad tjänstgöring, dels ock kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme

och lyse eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Bostaden

skall omfatta minst ett rum och kök jämte nödiga uthus ävensom, där

så lämpligen kan ske, särskilt rum för mottagning. Tillika skall distriktsbarnmorska

kostnadsfritt erhålla alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar

samt, där så lämpligen kan ske, beredas fri telefon. Ersättning

enligt taxa för förrättning och rådfrågning skall ej vidare utgå.

Den kontanta lönen skall ej vidare till någon del utgå i form av tjänstgöringspenningar

utan skall, tillika med gottgörelsen för förbrukningsartiklar,

i sin helhet tillhandahållas distriktsbarnmorskan månadsvis i efterskott.

Slutligen skall distriktsbarnmorska äga rätt att åtnjuta semester under

sammanlagt en månad årligen på tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

Kommissionen framhåller, att distriktsbarnmorskans nuvarande avlöningsförmåner

äro bestämda under förutsättning, att inkomsten av praktik skall

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

komplettera den fast utgående lönen. Vid den nuvarande organisationens

tillkomst räknade man med att distrikten i regel skulle bli av sådan storlek,

att barnmorskan finge i genomsnitt 50 förlossningar per år, men såsom förut

nämnts hade utvecklingen gått i annan riktning.

Vid beräknandet av den kontanta lönen för distriktsbarnmorskorna utgår

kommissionen från den nuvarande årliga minimilönen å 950 kronor jämte

ålderstillägg samt anser, att härtill bör läggas dels 350 kronor såsom

ersättning för utebliven inkomst av praktik och dels 200 kronor såsom ersättning

för avgiftsfri förvård. Den kontanta årliga lönen skulle sålunda

bli 1,500 kronor jämte två ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor, efter 5

och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Kommissionen betonar, att angivna

belopp skall utgöra distriktsbarnmorskas minimiavlöning och att hinder således

icke skall möta för ett landsting att, såsom nu kan ske i fråga örn

distriktssköterskor, lämna tillskott till lönen. Vidare framhåller kommissionen,

att den nämnda kontanta lönen är avsedd att utgå till samtliga nu anställda

distriktsbarnmorskor, vilket kommit till uttryck i de av kommissionen

föreslagna övergångsbestämmelserna. Beträffande åter sådana distriktsbarnmorskor,

vilka erhållit en ökad utbildning i enlighet med kommissionens förslag,

d. v. s. en med distriktssköterska till sin omfattning jämförbar utbildning,

anser kommissionen avlöningsförhållandena böra förbättras. Med en sådan

ändrad utbildning skola distriktsbarnmorskorna enligt kommissionens mening

därjämte utan särskild ersättning biträda i den förebyggande barnavården

jämsides med distriktssköterskorna. Under sådana förhållanden finner kommissionen

lämpligt föreslå, att ifrågavarande distriktsbarnmorskor i lönehänseende

jämställas med distriktssköterskorna. Distriktsbarnmorska med en

förbättrad utbildning, som nu nämnts, föreslås därför såsom ovan omnämnts,

skola erhålla — liksom distriktssköterska — en kontant lön av 1,800 kronor

för år jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor, efter 3, 6 och 9 års

väl vitsordad tjänstgöring.

Angående ersättning för utebliven inkomst av praktik yttrar kommissionen:

Godtages förslaget örn fri barnmorskevård, vilket skulle innebära förbud

för barnmorskan att av barnaföderskan uppbära ersättning för biträde i samband

med förlossningen, uppställer sig frågan, till vilket belopp ersättningen

för utebliven praktikinkomst skall sättas. Kommissionen har för denna frågas

bedömande verkställt en undersökning rörande distriktsbarnmorskors inkomst

av praktik för år 1934 för biträde vid förlossning. Utredningen har visat,

att denna inkomst varierar rätt betydligt, givetvis i proportion till antalet förlossningar,

som kommit på respektive barnmorskor. För samtliga distrikt

i 22 landstingsområden, beträffande vilka uppgifter i förevarande hänseende

lämnats, utgör det genomsnittliga beloppet 319 kronor; för något över 5 %

av samtliga barnmorskor har den överstigit 750 kronor och för något över

7.6 % har den understigit 100 kronor.

För yttrandena över kommissionens förslag i denna del redogöres å sid.

77—80 i propositionen nr 39.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 86 och 87):

Med den ståndpunkt till frågan örn utbildningens ordnande, jag i det följande

intager, kan jag icke förorda det av befolkningskommissionen angivna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

sättet för avlöningsfrågans lösning genom två skilda löneplan, ett högre

för de framdeles utbildade och ett lägre för de nu tjänstgörande. Jag

vill i stället föreslå, att principiellt ett och samma grundbelopp fastställes

för samtliga distriktsbarnmorskor under hänsynstagande till nu stadgad utbildning.

Lämpligen synes man därvid kunna utgå från den kontanta grundlön

å 1,500 kronor, som av kommissionen förordats för de nuvarande distriktsbarnmorskorna;

i denna ingår en beräknad ersättning för mödravård å 200

kronor och för utebliven inkomst av praktik å 350 kronor. Man torde tillika

böra räkna med tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor efter respektive tre,

sex och nio års tjänstgöring såsom distriktsbarnmorska. Då vidare fog synes

föreligga för de framställda kraven på en gradering av den kontanta

lönen efter arbetsbördan, har jag ansett mig böra i viss utsträckning

tillmötesgå desamma. Jag har därvid funnit mig böra föreslå, att en

tilläggsersättning skall utgå beräknad efter antalet förlossningar så, att för

varje förlossning utöver 25, vid vilken distriktsbarnmorska under loppet av

ett kalenderår biträtt, skall beräknas ett tillägg till lönen av 10 kronor, dock

högst 300 kronor för år. På så sätt skulle i de mest arbetstyngda distrikten

den totala avlöningen komma att uppgå till samma belopp som gäller i fråga

örn distriktssköterska. Till de distriktsbarnmorskor, som efter vad jag nyss

antydde kunna komma att tills vidare tagas i anspråk för förebyggande barnavård,

lär rimligen särskild ersättning härför böra utgå. Jag vill föreslå, att

denna beräknas efter 300 kronor för år, dock att sådan ersättning jämte

tilläggsersättning för ökat arbete med förlossningar icke må sammanlagt

utgå med mer än 300 kronor för år. Genom nu förordade åtgärd skulle

jämväl distriktsbarnmorskor, som komma att sysselsättas i barnavården, erhålla

ersättning enligt de för distriktssköterska stadgade grunder. Ingen befogad

erinran synes mig i och för sig kunna göras emot att de distriktsbarnmorskor,

vilka i ena eller andra avseendet hava en väsentligt mindre arbetsbörda,

också erhålla en lägre årsavlöning. Emellertid lärer icke kunna uteslutas,

att den nu för dessa förordade kontanta avlöningen kommer att understiga

den hittills utgående, framförallt då vederbörande befattningshavare åtnjutit

högre lön än den stadgade minimilönen. Billighetsskäl synas mig därvid

tala för att landstingen i sådana fall bereda de nuvarande tjänsteinnehavarna

skäligt personligt lönetillskott. Hinder lär ej möta för att jämväl

beloppet av sådant lönetillskott ställes i relation till det utförda arbetet.

Vidkommande naturaförmånerna finner jag ej anledning föreligga att

frångå kommissionens förslag. Emellertid må erinras, att även de förmåner,

som föreskrivits skola utgå in natura, äro att anse såsom minimiförmåner.

För de i den öppna förlossningsvården sysselsatta distriktsbarnmorskorna

torde det sålunda få anses skäligt, att tillgång till särskilt rum för

mottagning beredes. I all den utsträckning så är möjligt bör distriktsbarnmorska

även åtnjuta fri telefon. Skäl synas icke föreligga att, på sätt från

några håll påyrkats, meddela bestämmelse om visst minimibelopp beträffande

kontantersättningen för naturaförmånerna utan torde, såsom kommissionen

föreslagit, beloppet i alla fall böra beräknas efter ortens pris. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att hinder ej lär möta för en anordning, enligt vilken

endast vissa av de ifrågavarande förmånerna utgå in natura och de övriga

ersättas med kontant belopp. Sålunda synes det i flera fall kunna vara lämpligt

att, i stället för tillhandahållande åt distriktsbarnmorska av möbler, åt

henne beredes en kontant ersättning för denna förmån. Jag anser mig emellertid

böra betona, att krav icke heller framdeles kunna från befattningshavarens

sida framställas på evalvering av naturaförmåner i penningar. Bestämmandet

härutinnan tillkommer helt huvudmannen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Till ytterligare belysning av de i förevarande moment behandlade frågorna

tillåter sig utskottet lämna följande uppgifter.

Enligt kungl, kungörelsen den 28 juni 1935 angående statsbidrag till

distriktsvård skall distriktssköterska åtnjuta dels kontant lön av minst 1,800

kronor för år jämte tre ålder stillägg, vartdera å 100 kronor, efter 3, 6 och

9 års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock kostnadsfritt möblerad bostad

jämte värme och lyse eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter

Örtens pris. Bostaden skall omfatta minst ett rum och kök jämte nödiga

uthus ävensom, där så lämpligen kan ske, särskilt rum för mottagning.

Tillika skall distriktssköterska, där så lämpligen kan ske, beredas fri telefon.

Distriktssköterska skall äga rätt till en månads semester på tid, distriktsstyrelsen

bestämmer.

Enligt medicinalstyrelsens den 4 maj 1933 avgivna förslag till nya författningsbestämmelser

angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor

m. m. (stat. off. utr. 1934:9) skulle distriktssköterska erhålla, bland annat,

möblerad bostad jämte erforderlig köksutrustning.

I proposition nr 213 till 1935 års riksdag med förslag till omorganisation

av distriktsvård en m. m. uttalade föredragande departementschefen, att det

kunde diskuteras, huruvida köksutrustning borde ingå i löneförmånerna, men

att han ansett sig ej böra frångå medicinalstyrelsens förslag härutinnan, då

bestämmelsen härom öppnade möjlighet för en reglering av lönen i denna

del efter ortens sed.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande, nr 5,

över nämnda proposition, att det icke ansett lämpligt tillstyrka, att i distriktssköterskornas

löneförmåner inrymdes köksutrustning, då utskottet ej kunnat

undgå att finna förslaget i denna del opraktiskt.

Riksdagen anslöt sig till det sammansatta utskottets uppfattning i denna

fråga.

I samband med propositionen nr 39 har statsutskottet förehaft till behandling,

bland annat, en av fröken Hesselgren m. fl. väckt motion, II: 412,

vari hemställts, att riksdagen måste besluta att statsbidraget till distriktseller

reservbarnmorskas avlöning skall utgå med 1,800 kronor per år jämte

ålderstillägg.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 121 (sid. 23 och 24) rörande distriktsbarnmorskas

avlöningsförmåner yttrat, bland annat, att utskottet ställde sig

tveksamt emot att nu företaga en så genomgripande omläggning av barnmorskeutbildningen,

som befolkningslrommissionen föreslagit, samt att med

denna utgångspunkt de av Kungl. Maj:t föreslagna löneförmånerna syntes

utskottet motsvara vad som rimligen kunde komma i fråga vid jämförelse

med befattningshavare inom närstående områden, särskilt distriktssköterskorna.

Härav följde, att utskottet icke ansåge sig kunna tillstyrka bifall

till det i motionen II: 412 framställda yrkandet, att statsbidrag till

distrikts- och reservbarnmorskas avlöning skulle utgå med 1,800 kronor jämte

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 13

ålderstillägg. I likhet med departementschefen funne utskottet emellertid

billighetsskäl tala för att landstingen beredde de nuvarande barnmorskor,

som med Kungl. Maj:ts förslag skulle komma i åtnjutande av lägre löneförmåner

än för närvarande, ett skäligt personligt lönetillskott.

Reservation mot statsutskottets utlåtande i berörda del har avgivits av

herrar J. B. Johansson i Fredrikslund och K. Magnusson i Skövde, vilka

ansett, att utskottet bort tillstyrka det ovannämnda yrkandet i motionen II: 412.

Utskottet har intet att erinra mot förevarande stadgande. Utskottet vill

emellertid uttala sin anslutning till vad föredragande departementschefen

och statsutskottet uttalat rörande önskvärdheten av att landstingen bereda

de nuvarande barnmorskor, som med Kungl. Maj:ts förslag skulle komma i

åtnjutande av lägre löneförmåner än för närvarande, ett skäligt personligt

lönetillskott. Utskottet vill även framhålla, att det, såsom departementschefen

uttalat, stundom torde vara lämpligt, att distriktsbarnmorska i stället

för möbler erhåller en kontant ersättning för denna förmån.

5 § 2 mom.

Enligt 4 § 2 mom. i gällande lag skola tvister om utgörande och beskaffenhet

av naturaförmånerna eller örn ersättning för dessa förmåner hänskjutas

till avgörande av barnmorskestyrelsen, vars beslut ej får överklagas.

BefoUcningslcommissionen har ansett denna befogenhet att avgöra ifrågavarande

tvister böra tillkomma medicinalstyrelsen.

I sitt yttrande över kommissionens betänkande uttalade barnmorskestyrelsen

i Blekinge län, att ersättningen för naturaförmånerna borde bestämmas

på samma sätt som för närvarande.

Å andra sidan hävdade Skaraborgs läns landsting, att då landstingen i egenskap

av huvudmän helt skola svara för naturaförmånerna, landstingen också

böra äga bedöma omfattningen och värdet av dessa förmåner. Det vore

därför ej tilltalande, att medicinalstyrelsen i händelse av tvist skulle äga

besluta i denna angelägenhet.

Föredragande departementschefen uttalar i denna fråga i propositionen

nr 39 (sid. 87), att örn tvist uppkomme om utgörande och beskaffenhet av

naturaförmåner eller örn ersättning för dessa förmåner borde i överensstämmelse

med kommissionens förslag frågan hänskjutas till medicinalstyrelsens

avgörande. I propositionen nr 40 yttrar departementschefen, att i 5 § 2 mom.

har med hänsyn till tvisteföremålets i allmänhet ringa värde ansetts böra

föreskrivas, att medicinalstyrelsens beslut ej må överklagas.

Statsutskottet har i sitt ovannämnda utlåtande nr 121 icke gjort någon erinran

på denna punkt.

I motionerna 1:207 och 11:420 hemställes, att riksdagen ville besluta, att

ifrågavarande moment måtte utgå.

I motionerna framhålles bland annat:

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Bestämmelsen, att medicinalstyrelsen skall avgöra vid tvist om naturaförmånerna,

innebär en nyhet. Enligt gällande barnmorskelag, enligt vilken

respektive primärkommuner skola svara för distriktsbarnmorskans naturaförmåner,

finnes visserligen en bestämmelse, att barnmorskestyrelse skall meddela

slutgiltigt beslut i dylik tvist. Detta synes fullt riktigt, ty i annat fall

kunde stor oenhetlighet i fråga om naturaförmånerna och deras värdesättning

förekomma inom relativt begränsade områden. Men i och med att det,

såsom nu föreslagits, blir landstinget, som skall tillhandahålla naturaförmånerna,

och dessa följaktligen bliva enhetligt reglerade för hela landstingsområdet,

bortfaller helt skälet att införa en överordnad instans för bedömande

av naturaförmånerna och deras värdering.

I full konsekvens härmed ha statsmakterna också, när det gällt distriktssköterskorna,

till vilkas kontanta avlöning ju staten i viss utsträckning lämnar

bidrag men vilkas naturaförmåner bekostas av landstingen, ansett sig

kunna med fullt förtroende lämna åt landstingen att besluta med avseende

å naturaförmånerna utan att göra medicinalstyrelsen till överinstans. Någon

anledning att för barnmorskornas vidkommande härvidlag införa en annan

ordning synes ej föreligga.

Framhållas må även, att landstingen bättre än medicinalstyrelsen känna

förhållandena i de olika orterna och sålunda hava större möjligheter att rättvist

avväga naturaförmånerna eller den för dessa utgående ersättningen. Då

landstingen hava att besluta i fråga örn naturaförmåner till ett flertal olika

befattningshavarekategorier, kan man förvänta, att respektive naturaförmåner

eller ersättningen härför fastställas på ett fullt opartiskt och även rättvist

sätt de olika grupperna emellan.

Utskottet finner det lämpligt, att, i enlighet med vad befolkningskommissionen

och Kungl. Majit föreslagit, åt medicinalstyrelsen uppdrages att avgöra

ifrågavarande tvister. Utskottet kan följaktligen icke tillstyrka de i

ämnet väckta motionerna.

6 §•

Enligt 5 § första stycket i 1919 års lag om anställande av distrikts!)arnmorskor

m. m. skall distriktsbarnmorska i den av vederbörande barnmorskestyrelse

för henne fastställda taxan tillförsäkras fria resor till och från förrättningsstället.

Enligt befolkningskommissionen (prop. nr 39 sid. 59 och 70) skulle distriktsbarnmorska,

då hon för förrättning måst företaga färd, som överstigit en kilometer,

vara berättigad att av den kvinna hon vårdat erhålla antingen fri skjuts

eller ersättning för resekostnader enligt taxa, som fastställes av medicinalstyrelsen.

Tvist rörande resekostnad som nu sagts skulle hänskjutas till barnmorskestyrelsen,

som härutinnan ägde meddela beslut. Genom det förslag,

kommissionen framlagt rörande moderskapsunderstöd, skulle enligt kommissionens

mening barnaföderskans utgifter härför komma att täckas genom ekonomiskt

bidrag från det allmännas sida.

Kommissionens förslag, att distriktsbarnmorskas resekostnader skola drabba

den enskilde, har på några håll väckt kritik (prop. nr 39 sid. 81). Värmlands

läns landsting anför härutinnan:

Då fråga uppstår angående indragande av barnmorskedistrikt visar erfarenheten,

att det mindre är det längre avståndet, som avskräcker, utan

fastmera de därmed förenade kostnaderna. Med nuvarande moderna fort
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

15

skaffningsmedel erbjuder några mils resa för att hämta barnmorska inga

större svårigheter, men det ställer sig för lantbefolkningen, som i regel icke

befinner sig i så goda ekonomiska förhållanden, relativt dyrt att bekosta

de längre resorna. Landstinget vill därför till övervägande framlägga förslag

örn att barnmorskans resor till barnaföderskas bostad bekostas av statsverket,

då avståndet överstiger t. ex. 10 km. Det borde icke möta några oöverstigliga

svårigheter att praktiskt ordna denna angelägenhet. Vederbörande

provinsialläkare, som i regel väl känner till förhållandena inom sitt distrikt,

borde kunna attestera ansökningarna örn reseersättningar. Det är landstingets

mening, att en anordning såsom den föreslagna skulle i hög grad underlätta

omorganisationen av barnmorskedistrikten. Det skulle helt säkert också bli

för statsverket billigare att bekosta dessa resor än att upprätthålla ett större

antal distrikt, som icke betingas av några andra omständigheter än de långa

avstånden mellan barnaföderskas bostad och barnmorskas stationsort.

Förste provinsialläkaren i Gävleborgs län yttrar:

Åtminstone för landsbygdens mindre bemedlade barnaföderskor kan näppeligen

tillfredsställande lättnad i utgifterna för barnbördsvård komma till

stånd, därest ej tillräckligt bidrag utgår för distriktsbarnmorskans resekostnader.

Man behöver endast antaga, att en barnaföderska bor 10 km. från

distriktsbarnmorskan och att eftervård bör och måste äga rum 3—4 gånger,

för att finna att skjutsersättningen kommer att vida överstiga det arvode

distriktsbarnmorskan skolat kunna tillräkna sig.

Till förmån för resebidrag eventuellt efter viss behovsprövniDg uttalar

sig även Sveriges läkarförbund.

Barnmorskestyrelsen i Blekinge län anser att det för undvikande av att

barnmorska själv får bekosta sina resor bör stadgas ett enkelt men effektivt

och lämpligt sätt för barnmorskan att av barnaföderskan eller kommunen

utfå reseersättning i de fall, då kvinnan är eller föregiver sig vara medellös.

Medicinalstyrelsen uttalar, att resebidrag för barnmorska vid hembesök

böra medgivas för underlättande av barnmorskans kallande.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 88):

Att resekostnaderna för biträde i barnaföderskas hem skola åvila den

kvinna, som vårdats, står i överensstämmelse med det tidigare av mig anmälda

förslaget örn moderskapspenning och mödrahjälp, därvid ersättningen

åt mödrar beräknats med hänsyn tagen till förevarande kostnader. Skulle

framdeles efter genomförandet av en väsentligt förändrad distriktsindelning

yppas behov av bidrag till resekostnadernas bestridande för mera avlägset

boende, synes man då böra överväga åtgärder i sådant syfte. Vid resa för

tjänstgöring å anstalt bör motsvarande kostnad åvila vederbörande huvudman.

G § i Kungl. Maj:ts förslag motsvarar 6 § 2 mom. i kommissionens förslag

med den jämkningen, att rätt till reseersättning ansetts böra inträda först vid

färd överstigande två kilometer.

Enligt kungl, kungörelse den 29 juni 1926 (nr 293), ändrad genom kungörelse

nr 390/1926, utgår statsbidrag till lindring i mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader med 3/s av utgifterna för dels den del

av läkararvodet, som överstiger 7 kronor, och dels den del av läkarens resa,

som faller utanför ett avstånd av 10 km. från läkarstationen. Berättigad till

bidrag är person, som till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är taxerad

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

till belopp, ej överstigande 2,000 kronor, och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde överstigande 10,000 kronor.

I statsverkspropositionen till innevarande riksdag har Kungl. Majit under

femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att till lindring i mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1937/1938 anvisa

ett förslagsanslag av 75,000 kronor.

Kungl. Maj :ts berörda förslag har behandlats av statsutskottet, som i samband

därmed förehaft en av herr T. Wolgast väckt motion, II: 224, vari hemställts,

att riksdagen måtte dels besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

örn utredning angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader, dels ock besluta, att statsbidrag

må utgå till den, vilkens taxering enligt förordningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt

icke överstiger 2,000 kronor och som icke äger eller brukar

jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande 15,000 kronor.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 5 (sid. 55) uttalat, att utskottet delade

motionärens uppfattning, att gällande bestämmelser icke för dylika patienter

medförde ett tillfredsställande praktiskt resultat. Med hänsyn därtill ansåge

sig utskottet böra tillstyrka, att frågan örn lindring av de mindre bemedlades

sjukvårdskostnader å landsbygden gjordes till föremål för förnyat övervägande

i hela dess vidd, örn möjligt i så god tid att förslag i ämnet kunde

föreläggas nästa års riksdag.

Statsutskottet hemställde, att riksdagen måtte anvisa det begärda förslagsanslaget

av 75,000 kronor samt hos Kungl. Majit anhålla örn utredning angående

ändrade grunder för statsbidrag till lindring av mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader, vilken hemställan bifallits av

riksdagen.

I anledning av propositionen nr 39 har väckts en motion, lii 413, av herr

Mäler m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i de

föreslagna grunderna för statsbidrag till sluten och öppen barnbördsvård

in. m., att barnmorskas resekostnader vid förrättning i barnaföderskas hem,

där detta är beläget på större avstånd från stationsorten, ersättes med allmänna

medel.

Statsutskottet har rörande denna motion anfört i sitt utlåtande nr 121

(sid. 24):

Yad angår motionen lii 413, kan utskottet icke frånkänna det däri framställda

yrkandet örn ersättning av statsmedel för barnmorskas resekostnader

vid förlossning i avlägset boende barnaföderskas hem visst fog. Onekligen

bliva de barnaföderskor, som bo på ett mera avsevärt avstånd från distriktsbarnmorskas

stationsort, försatta i betydligt sämre ekonomiskt läge än de,

som hava sitt hem på ett nära avstånd från distriktsbarnmorska. Utskottet

vill erinra, att riksdagen i anledning av en vid innevarande års riksdag väckt

motion, 11:224, hos Kungl. Majit hemställt om utredning angående ändrade

grunder för statsbidrag till lindring av mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader, varvid syftet bland annat varit att i resekostnadshänseende

bereda en mera effektiv lindring åt dem, som bo på längre avstånd

från läkares stationsort. Då det synes lämpligt, att här berörda resekostnadsfrågor

beaktas i ett sammanhang, har utskottet härmed velat rikta Kungl.

Majits uppmärksamhet på det i motionen 11:413 framlagda spörsmålet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 17

I motionen II: 411 av herr Mäler m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta

vidtaga sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag örn anställande av

distriktsbarnmorskor, att bestämmelsen i den föreslagna lagens § 6 örn

distriktsbarnmorskas rätt att vid förrättning i barnaföderskas hem av den

vårdade erhålla antingen fri skjuts eller ersättning för resekostnaden ändras

därhän, att hon må erhålla sagda ersättning av allmänna medel, samt att lagens

§§ 1 och 4 ävensom övergångsbestämmelsernas punkt 4:o) bringas i överensstämmelse

härmed.

Utskottet har funnit sig böra föreslå den ändring i Kungl. Maj:ts förslag

i förevarande hänseende, att distriktsbarnmorska, i enlighet med befolkningskommissionens

förslag, skall vara berättigad till fri skjuts eller reseersättning,

då hon för förrättning i barnaföderskas hem måst företaga färd, som

överstigit en kilometer. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att

enligt det allmänna resereglemente! ersättning utgår, så snart den företagna

färden överstiger nyssnämnda väglängd.

I anledning av motionen II: 411 vill utskottet uttala sin anslutning till

vad statsutskottet anfört i sitt utlåtande över propositionen nr 39 angående

frågan örn ersättning i vissa fall av allmänna medel för barnmorskas

resekostnader vid förrättning i barnaföderskas hem. Enligt utskottets mening

tala skäl för att vid den i statsutskottets utlåtande omförmälda utredning,

varom riksdagen hemställt, jämväl frågan örn statsbidrag till kostnaderna för

barnaföderskas färd till och från förlossningsanstalt blir föremål för uppmärksamhet.

9-11 §§•

En redogörelse för gällande bestämmelser om reservbarnmorskor har

lämnats å sid. 5 i detta utlåtande.

Befolhnmgskommissionens förslag i denna del (prop. nr 39 sid. 59 och 60)

innehåller i huvudsak följande:

Inom varje landstingsområde skall finnas det antal reservbarnmorskor,

medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen bestämmer. Då

medicinalstyrelsen så prövar nödigt skall det sagda gälla även beträffande

stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager i landsting. Reservbarnmorskorna

skola fullgöra distriktsbarnmorskornas åligganden, då dessa

åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger, och skola i övrigt

vara skyldiga tjänstgöra inom förlossningsvården efter anvisning av barnmorskestyrelsen.

I fråga örn reservbarnmorskas tillsättande, åligganden

och avlöningsförmåner samt de senares bestridande skola i tillämpliga

delar gälla samma bestämmelser, som föreslagits beträffande distriktsbarnmorska.

Under tid, då reservbarnmorska tjänstgör å annan ort än den där

hon är bosatt, skall hon förses med möblerat rum jämte värme och lyse. När

dylik tjänstgöring avser fullgörande av distriktsbarnmorskas åligganden under

det denna åtnjuter semester eller eljest förfall för henne föreligger, skall

nämnda rum med värme och lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 41. 1032 37 2

XJtslcottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

I övriga fall skall det åligga vederbörande landsting eller stad, som ej deltager

i landsting, att tillhandahålla reservbarnmorskan nämnda förmåner.

För kostnader i anledning av färd från bostadsorten till annan tjänstgöringsort

och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter skall reservbarnmorska

erhålla ersättning av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i

landsting, efter vad som föreskrives i gällande resereglemente beträffande

rese- och traktamentsklass III F.

För yttrandena över kommissionens förslag redogöres å sid. 81 och 82 i

propositionen nr 39.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 88

och 89):

Reservbarnmorskornas antal anslås till ett 60-tal. Egentligt behov av sådana

torde knappast föreligga under de närmaste åren med hänsyn till det

stora antalet övertaliga distriktsbarnmorskor. Nya reservbarnmorskor lära

därför endast i undantagsfall böra anställas och då endast för en kortare tid

åt gången. Bestämmelser i sådant syfte ha av Kungl. Majit meddelats i samband

med förenämnda beslut den 30 december 1936. I fråga örn reservbarnmorskor,

som anställts före denna tidpunkt, tala billighetsskäl för att de icke

uppsägas från sina befattningar. Då emellertid den nu stadgade minimilönen

500 kronor, varav 100 kronor utgå av statsmedel, synes väl låg, vill jag

ej motsätta mig en förhöjning av densamma till 1,000 kronor, med rätt för vederbörande

befattningshavare att vid tjänstgöring komma i åtnjutande av

vikariatsersättning efter 600 kronor för år. Såväl den kontanta lönen som

vikariatsersättningen torde, i enlighet med förenämnda principer för kostnadernas

fördelning, böra bestridas av staten. Beträffande reservbarnmorska

tillkommande naturaförmåner ifrågasätter jag ingen ändring i nu gällande

bestämmelser. Vad angår de reservbarnmorskor, som komma att anställas,

sedan distriktsbarnmorskornas antal reducerats i planmässig utsträckning,

har jag ingenting att erinra emot kommissionens förslag, att till dem utgår

enahanda kontant avlöning som till distriktsbarnmorska.

I propositionen nr 40 erinrar föredragande departementschefen, att genom

övergångsbestämmelserna fastslås, att samtliga i 10 § omförmälda bestämmelser

skola äga tillämpning allenast på reservbarnmorska, som kan komma

att framdeles anställas, sedan antalet distriktsbarnmorskor reducerats i planenlig

utsträckning.

Statsutskottet har i sitt ovannämnda utlåtande nr 121 icke haft något att

erinra i nu ifrågavarande hänseenden.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i 9 och 10 §§

men har i anledning av 11 § i förslaget velat göra följande uttalande.

Enligt sistnämnda stadgande skall i överensstämmelse med gällande lagstiftning

reservbarnmorska, då hon tjänstgör å annan ort än den, där hon är

bosatt, förses med möblerat rum jämte värme och lyse. När tjänstgöringen

avser fullgörande av distriktsbarnmorskas åligganden under dennas semester

eller då annat förfall för henne föreligger, skall denna förmån tillhanda
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 19

hållas av distriktsbarnmorskan. Även om detta stadgande ej får anses innebära,

att distriktsbarnmorska skall vara tvungen att upplåta sin egen bostad åt

vikarie, torde det likväl få betraktas som det normala, att så sker. Det är

givetvis en fördel för allmänheten, att sådan vikarie är anträffbar på det ställe,

där distriktsbarnmorskan har sin tjänstebostad. Utskottet har emellertid ej

kunnat undgå att uppmärksamma de betydande olägenheter för distriktsbarnmorskan,

som understundom torde bliva följden av en sådan anordning, särskilt

i det fall att distriktsbarnmorskan har familj. Det torde ej sällan förekomma,

att distriktsbarnmorska av ekonomiska eller andra skäl föredrager att

tillbringa sin semester i sitt hem eller att hon under sjukdom lämpligen kan

vårdas i hemmet. Att distriktsbarnmorska, som i dylika fall ej anser sig

kunna upplåta sin bostad åt reservbarnmorska, skall vara pliktig att bekosta

annan bostad åt henne, måste anses vara obilligt. Örn en distriktsbarnmorska

sålunda under sin semesterledighet, vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag omfattar

30 dagar, skulle med egna medel erlägga hyra för särskild bostad åt

vikarierande barnmorska för nämnda tid, skulle hon kunna åsamkas så betydande

utgifter, att värdet av semesterförmånen väsentligt förringades. Det

synes därför utskottet önskvärt och rimligt, att vederbörande landsting och

städer, som ej deltaga i landsting, lämna gottgörelse till distriktsbarnmorska,

som av godtagbara skäl ej upplåtit sitt hem åt vikarie och till följd därav

nödgats bestrida kostnaderna för annan bostad åt henne. För att möjliggöra

en sådan tillämpning har utskottet tillåtit sig föreslå en omformulering av

ifrågavarande stadgande.

I överensstämmelse med vad som stadgas i 5 § 2 mom. torde böra föreskrivas,

att frågor angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmån enligt

11 § ävensom rörande ersättning för sådan förmån skola i händelse av

tvist hänskjutas till medicinalstyrelsen, vars beslut ej får överklagas.

2:o i övergångsbestämmelserna.

Kedogörelse för innebörden av detta stadgande har lämnats ovan i samband

med behandlingen av 9—11 §§ i lagförslaget.

I denna punkt lämnas vissa bestämmelser rörande reservbarnmorska, som

antagits före den 1 januari 1937. I fråga om dessa barnmorskor har föredragande

departementschefen i propositionen nr 39 uttalat, att han, såvitt angår

naturaförmåner, ej ifrågasätter ändring i gällande bestämmelser. Utskottet

ansluter sig till denna uppfattning. Enligt gällande lagstiftning är reservbarnmorska

icke tillförsäkrad förmånen av fri telefon. På grund av den föreslagna

lydelsen av punkten 2:o skulle emellertid till följd av utebliven hänvisning

till 5 § 1 mom. tredje stycket nu ifrågavarande reservbarnmorska tillförsäkras

fri telefon under viss förutsättning. En dylik förmån torde, såsom

synes framgå av departementschefens uttalande, icke ha varit avsedd. Med

hänsyn härtill och då stadgandet jämväl i ett annat avseende torde böra förtydligas,

har utskottet tillåtit sig föreslå vissa formella jämkningar.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

4:o och 5:o i övergångsbestämmelserna.

En redogörelse för gällande lagstiftning om kommunbarnmorskor har

lämnats å sid. 5 i detta utlåtande.

Befolkningskommissionens förslag (prop. nr 39 sid. 60 och 61) till reglering

av kommunbarnmorskornas förhållanden innebär i huvudsak följande:

Till en början anses böra stadgas, att där en eller flera barnmorskor, som

äro fast anställda av kommun eller kommuner enligt 1908 års lag angående

kommuns skyldighet i fråga örn anställande av barnmorska, vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande finnas inom område, vilket enligt av medicinalstyrelsen

fastställd distriktsindelning skall utgöra ett barnmorskedistrikt,

skall detta icke utgöra hinder för anställande av distriktsbarnmorska för området

under förutsättning, att från distriktsbarnmorskans verksamhet undantages

biträde vid förlossningar inom den eller de kommuner, där enligt nyssnämnda

lag anställd barnmorska alltjämt tjänstgör. Vidare föreslås, att sådan

kommunbarnmorska skall åtnjuta dels löneförmåner av vederbörande kommun

eller kommuner enligt 3 § förenämnda lag dels ock, under villkor att hon

inom sitt område utan särskild ersättning lämnar förvård åt havande kvinnor,

biträder vid förlossning i hemmet ävensom lämnar eftervård åt havande

kvinnor, som förlösts i hemmet, av statsmedel 400 kronor örn året jämte ersättning

enligt av medicinalstyrelsen fastställd taxa för sålunda lämnad

hjälp. Slutligen har ansetts böra föreskrivas, att kommunbarnmorska, varom

är fråga, skall, örn hon frivilligt avgår från sin befattning efter uppnådda 55

levnadsår, vara berättigad att från statens pensionsanstalt av statsmedel erhålla

pension jämte tilläggsförmåner därå efter samma grunder, som skola

gälla beträffande distriktsbarnmorska, därvid statens pensionsanstalt skall

fastställa, vilken tid hon skäligen må tillgodoräkna såsom tjänsteår. Från

sålunda beräknat pensionsbelopp skall avdrag göras för de pensionsförmåner,

som barnmorskan vid avgången må komma i åtnjutande av på grund av att

hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt. Det nu sagda skall

dock icke gälla beträffande sådan barnmorska, vars befattning redan är förenad

med pensionsrätt jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt eller

som på grund av att hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt

är berättigad till pensionsförmåner med högre belopp än här fastställts.

För yttrandena över kommissionens förslag i denna del redogöres å sid.

82 och 83 i propositionen nr 39.

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen nr 39 (sid. 89):

Förefintligheten av de s. k. kommunbarnmorskorna utgör, såsom från flera

håll framhållits, ett hinder för ett rationellt genomförande av den föreslagna

omorganisationen av barnmorskeväsendet. Denna form för anställning av

barnmorskor synes även böra avvecklas så snart som möjligt. En utväg vore

måhända att hålla kommunbarnmorskorna helt utanför den nya distriktsindelningen.

Detta torde dock möta svårigheter, därest principen om fri förlossningsvård

allmänt skall kunna upprätthållas. I stället synes den väg,

kommissionen anvisat, böra beträdas. Dock torde sådan kommunbarnmorska,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

21

som vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande uppnått 55 år, icke

med bidrag av statsmedel böra beredas pension, såvida hon ej samtidigt avgår

från sin befattning. Endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55 år,

skulle sålunda inordnas i den nya organisationen, varemot de övriga skulle

bli hänvisade att, därest de ej föredrogo att omedelbart avgå med pension,

arbeta under konkurrens med distriktsbarnmorskorna, i vilkas åligganden

skulle ingå att lämna fri förlossningsvård. Vid en dylik anordning synes

kunna förväntas, att kommunerna i stor utsträckning komma att begagna sig

av den möjlighet de lära äga att entlediga de kommunbarnmorskor, som vid

den nya organisationens ikraftträdande kunna beredas pension genom statens

försorg. Beträffande de fåtaliga kvarstående kommunbarnmorskorna, torde

bestämda villkor böra uppställas för ökat bidrag av statsmedel till avlöningen.

Sålunda bör krävas att de skola äga skyldighet avgå med pension vid fyllda

55 års ålder. Sättet för ordnandet av kommunbarnmorskornas pensionering

torde få upptagas till prövning efter föredragning av chefen för finansdepartementet.

I förevarande proposition, nr 40, yttrar föredragande departementschefen:

Vad kommissionen under 2) och 3) i övergångsbestämmelserna föreslagit

i fråga örn de s. k. kommunbarnmorskorna har jag, såsom framgår av

vad jag anfört vid anmälan av ärendet rörande förbättrad förlossningsvård

m. m., ansett mig böra i huvudsak godtaga. Dock hava, i enlighet med vad

jag då erinrat, vissa jämkningar i förslaget vidtagits. För ett allmänt upprätthållande

av principen örn kostnadsfri förlossningsvård har sålunda ansetts

böra stadgas, att barnmorskehjälp inom kommunbarnmorskas område skall

undantagas från distriktsbarnmorskas verksamhet allenast under förutsättning,

att kommunbarnmorskan åtagit sig att inom sitt område utan annan ersättning

av de vårdade än för resekostnad lämna förvård åt havande kvinnor,

biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som

förlösts i hemmet. Vidare har såsom ytterligare villkor för att statsbidrag

skall utgå till kommunbarnmorskas avlöning i departementsförslaget föreskrivits,

att hon skall hava förbundit sig att avgå från sin befattning vid uppnådda

femtiofem levnadsår.

I proposition nr 257 till innevarande riksdag, vilken för behandling hänvisats

till bankoutskottet, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att bemyndiga

Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen

förordas utfärda bestämmelser i fråga örn pensionsförhållandena för

vissa barnmorskor.

I ett i sistnämnda proposition omförmält, den 9 februari 1937 dagtecknat

utlåtande av statens pensionsanstalt med förslag rörande de bestämmelser i

pensionshänseende, som kunde böra meddelas vid bifall till propositionerna

nr 39 och 40, har pensionsanstalten yttrat bland annat:

I den nu framlagda propositionen nr 39 rörande förlossningsvården m. m.

har i fråga örn kommunbarnmorskornas ställning kommissionens förslag

något jämkats, så att möjligheterna för dessa barnmorskor att fortsätta med

sin verksamhet beskurits. Enligt uttalande å sid. 89 i propositionen skall

nämligen, i motsats till vad kommissionen föreslagit, för kommunbarnmorska,

som fyllt 55 år, dennas verksamhetsområde icke undantagas från distriktsbarnmorskans

område; den i förslaget till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. intagna bestämmelsen härom (övergångsbestämmelsen

4:o) synes dock böra förtydligas med ett angivande av sagda åldersgräns.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Enligt vad föredragande departementschefen uttalat i propositionen nr 39

skola endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55 år, inordnas i den nya

organisationen, varemot de övriga skola vara hänvisade att, därest de ej föredraga

att omedelbart avgå med pension, arbeta under konkurrens med distriktsbarnmolyskorna.

Yad departementschefen sålunda föreslagit föranleder ingen

erinran från utskottets sida. Utskottet har emellertid — i anledning av vad

statens pensionsanstalt i sitt ovan omförmälda utlåtande yttrat — funnit sig

böra tillstyrka, att punkten 4:o i övergångsbestämmelserna underkastas vissa

formella jämkningar.

Lagell angående ändrad lydelse av 19 § epideniilagen.

Enligt 16 § i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) skall för ordnande

av allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar varje landstingsområde

utgöra ett epidemidistrikt. Stad, som icke deltager i landsting, utgör eget

epidemidistrikt. Slutligen äger Konungen för särskilt fall medgiva, att stad,

som deltager i landsting, må utgöra eget epidemidistrikt. Handhavandet av

epidemidistriktets angelägenheter tillkommer (17 §) i stad, som utgör eget

epidemidistrikt, stadsfullmäktige samt å annan ort landstinget. Förvaltningen

av epidemisjukhus tillkommer enligt 19 § i stad, som utgör eget epidemidistrikt,

hälsovårdsnämnden, och å annan ort en för epidemidistriktet tillsatt

epideminämnd. Sådan epideminämnd skall bestå av förste provinsialläkaren

i länet som självskriven ledamot samt tre inom epidemidistriktet bosatta

personer, vilka väljas av landstinget för en tid av fyra kalenderår. För de

valda ledamöterna skall landstinget för samma tid utse lika antal suppleanter.

Närmare bestämmelser angående epideminämndens åligganden lämnas i

20—22 §§.

Såsom utskottet förut (sid. 6) erinrat har 1934 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Majit hemställt örn utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i

gällande lagar och författningar borde vidtagas i syfte att bereda landsting

möjlighet att från epideminämnd och måhända även från barnmorskestyreise

överflytta dem åliggande upgifter å landstings förvaltningsutskott, samt örn

framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde giva

anledning.

En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i de yttranden, som avgivits

över riksdagens skrivelse i nu ifrågavarande del, återfinnes å sid. 11—16 i

propositionen nr 40.

Föredragande departementschefen anför, bland annat:

Den verkställda utredningen har givit vid handen, att i åtskilliga hänseenden

avsevärda fördelar vore att vinna vid en överflyttning av epideminämnden

åliggande uppgifter å landstingets förvaltningsutskott. Jag vill sålunda

erinra örn hurusom i många fall epidemisjukhus blivit förlagt omedelbart intill

ett lasarett för att på så sätt de båda sjukvårdsinrättningarna skola kunna

hava, åtminstone delvis, gemensam ekonomisk förvaltning och även vid behov

kunna utnyttja varandras lokaler och sjukvårdspersonal. Där så skett, fram
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 23

står önskemålet örn en enhetlig ledning såsom fullt naturligt. Även spörsmålet

örn användningen för andra sjukvårdsändamål av icke längre behövliga

epidemisjukhus skulle sannolikt lättare och smidigare kunna lösas, därest

ledningen av epidemivården överlätes å landstingets förvaltningsutskott i dess

egenskap av sjukhusberedning. Att förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning,

på lämpligt sätt biträtt av förste provinsialläkaren, skulle väl fylla

sin uppgift som epideminämnd, därom är jag övertygad. Jag kan sålunda icke

dela de farhågor härutinnan, som från några håll uttalats. Även örn jag kommit

till den övertygelsen, att en mera genomgripande centralisering av ledningen

för landstingets mycket omfattande verksamhet på hälso- och sjukvårdens

områden är starkt motiverad och inom en näraliggande framtid torde

böra genomföras, kan jag icke häri se något skäl för att nu medverka till ett uppskov

med den ifrågasatta, utan större svårigheter genomförbara reformen. I

vissa hänseenden synes det för övrigt snarast vara en fördel, örn en dylik

centralisering sker i etapper.

Emellertid hava i yttrandena även framhållits synpunkter, som tala för ett

bibehållande tills vidare av de nuvarande epideminämnderna, åtminstone i

vissa län. Sålunda kan det exempelvis vara mindre lämpligt att inom landstingsområde,

varest en i landstinget deltagande stad utgör eget epidemidistrikt,

låta förvaltningsutskottet fungera som epideminämnd. Med hänsyn

härtill vill jag förorda att, såsom riksdagen i sin skrivelse förutsatt, allenast

möjlighet beredes landstingen att från epideminämnd överflytta nämnden

åliggande uppgifter på förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning.

Jag vill erinra, att en liknande möjlighet redan förefinnes på distriktsvårdens

område. Enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag

till distriktsvård äger sålunda landsting efter medgivande av medicinalstyrelsen

besluta, att distriktsvårdsstyrelsen skall utgöras av förvaltningsutskottet

eller avdelning därav, därest utskottet eller avdelningen är i huvudsak

sammansatt efter de grunder, som gälla distriktsvårdsstyrelse. I analogi med

vad som sålunda gäller beträffande distriktsvården vill jag förorda, att åt

landstingen beredes möjlighet att låta förvaltningsutskottet eller avdelning

därav fungera såsom epideminämnd. Skäl torde emellertid icke föreligga att

för giltigheten av beslut härom fordra medicinalstyrelsens godkännande. Icke

heller torde det villkoret böra uppställas, att förste provinsialläkaren skall hava

säte och stämma i utskottet eller avdelningen. Däremot bör förste provinsialläkaren

kallas till -— och instruktionsledes åläggas närvara vid — utskottets

eller avdelningens sammanträden, då ärende angående epidemivård handlägges,

samt äga rätt att i dylikt ärende yttra sig och få avvikande mening antecknad

till protokollet. Att förläna förste provinsialläkaren laglig rätt att inom utskottet

eller avdelningen väcka förslag i epidemivårdsfrågor eller att öva inflytande

vid utsättande av tid för sammanträde synes mig knappast erforderligt.

Man torde kunna förvänta, att även utan tvångsföreskrifter största möjliga

hänsyn kommer att tagas till förste provinsialläkarens önskemål, i den

man de äro befogade.

I nu angivna syfte torde till 19 § epidemilagen böra fogas ett nytt stycke,

avfattat i enlighet med vad jag anfört.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majis förslag. I likhet med föredragande

departementschefen vill utskottet sålunda förorda, att allenast möjlighet

beredes landstingen att från epidominämnd överflytta nämnden åliggande

uppgifter på förvaltningsutskott eller viss avdelning av detsamma.

Vederbörande huvudmän skola följaktligen äga frihet att under beaktande av

de lokala förhållandena avgöra, vilket organ som skall handhava nu ifrågavarande

uppgifter.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen

framlagda förslaget till lag om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte

för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

För tillgodoseende av barnaföderskors behov av förlossningshjälp skall

riket vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med minst en fast anställd

distriktsbarnmorska. Distriktsindelningen fastställes av medicinalstyrelsen,

som därjämte efter förslag av barnmorskestyrelsen, varom i 2 §

förmäles, bestämmer antalet distriktsbarnmorskor för varje distrikt.

Utan hinder av vad i denna lag stadgas äger medicinalstyrelsen att för

stad, som ej deltager i landsting, medgiva, att staden må undantagas från

distriktsindelningen, under villkor att staden träffar avtal med tillräckligt

antal barnmorskor att fullgöra distriktsbarnmorska enligt denna lag åliggande

uppgifter utan annan ersättning av den vårdade än för kostnad, som avses

i 6 §.

2§-

1 mom. Inom varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i

distriktsindelningen men ej deltager i landsting, skall, på landstingets eller

stadens bekostnad, finnas en barnmorskestyrelse, vilken skall hava till uppgift

att handlägga ärenden rörande barnmorskeväsendet inom landstingsområdet

eller staden.

Barnmorskestyrelse inom landstingsområde skall bestå av förste provinsialläkaren

eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av landstinget

för fyra år i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal för samma

tid utsedda suppleanter.

Beträffande stad, som nyss nämnts, skall styrelsen bestå av vederbörande

förste stadsläkare eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av

stadsfullmäktige för fyra år i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal

för samma tid utsedda suppleanter. På framställning av sådan stad äger

Kungl. Maj:t medgiva den ändring av styrelsens sammansättning, som kan

finnas påkallad.

2 mom. Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta,

att barnmorskestyrelsen skall utgöras av landstingets förvaltningsutskott

eller viss avdelning därav. Utgöres barnmorskestyrelsen av förvaltnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

25

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

utskottet eller avdelning därav, skall förste provinsialläkaren i länet

kallas till sådant utskottets eller avdelningens sammanträde, vid vilket

ärende angående barnbördsvård är avsett att förekomma; oell äger förste

provinsialläkaren rätt att vid handläggningen av sådant ärende deltaga i

överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening antecknad till

protokollet.

3 mom. Närmare bestämmelser örn barnmorskestyrelsernas verksamhet

utfärdas av Kungl. Maj:t.

3 §•

Distriktsbarnmorska förordnas av barnmorskestyrelsen tills vidare med

sex månaders ömsesidig uppsägningstid.

4 §•

Det åligger distriktsbarnmorska att inom det eller de distrikt, som barnmorskestyrelsen

bestämmer, utan annan ersättning av den vårdade än i 6 §

sägs lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet

ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts i hemmet. Därjämte är

distriktsbarnmorska skyldig att utan särskild ersättning efter anvisning av

barnmorskestyrelsen tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives av landsting

eller stad, som ej deltager i landsting.

5§-

1 mom. Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst etttusenfemhundra

kronor för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å etthundra

kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock kostnadsfritt

möblerad bostad jämte värme och lyse eller ock ersättning för

dessa naturaförmåner efter ortens pris. Bostaden skall omfatta minst ett

rum och kök jämte nödiga uthus ävensom, där hinder härför icke möter,

särskilt rum för mottagning.

Utöver sålunda stadgad kontant lön äger distriktsbarnmorska, som under

loppet av ett kalenderår biträtt vid mer än tjugufem förlossningar i hemmet

eller å förlossningsanstalt, vilken drives av landsting eller stad, som ej deltager

i landsting, åtnjuta lönetillägg med tio kronor för varje sådan förlossning

utöver tjugufem, dock högst med trehundra kronor för kalenderår.

Distriktsbarnmorska skall tillika kostnadsfritt erhålla alla för förlossningsbiträde

erforderliga förbrukningsartiklar varjämte, där så lämpligen kan ske,

fri telefon skall beredas henne.

Distriktsbarnmorska äger rätt att åtnjuta semester under sammanlagt

trettio dagar årligen på tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

2 mom. Fråga angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmåner

ävensom rörande ersättning för sådan förmån skall i händelse av tvist liänskjutas

till medicinalstyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut. Dylikt

beslut må ej överklagas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. För kostnader i anledning av färd från bostadsorten till annan

tjänstgöringsort och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter skall

distriktsbarnmorska erhålla ersättning efter vad som föreskrives i gällande

resereglemente beträffande rese- och traktamentsklass III F.

6§-

Då distriktsbarnmorska för förrättning

i barnaföderskas hem måst företaga

färd, som överstigit två kilometer,

är hon berättigad att av den vårdade

erhålla antingen fri skjuts eller ersättning

för resekostnaden enligt taxa,

som fastställes av medicinalstyrelsen.

Tvist rörande resekostnad som nu

styrelsen, som

klagas.

6 §■

Då distriktsbarnmorska för förrättning

i barnaföderskas hem måst företaga

färd, som överstigit en kilometer,

är hon berättigad att av den vårdade

erhålla antingen fri skjuts eller ersättning

för resekostnaden enligt taxa,

som fastställes av medicinalstyrelsen,

sagts skall hänskjutas till barnmorske
-

härutinnan äger meddela beslut. Dylikt beslut må ej över
-

7 §•

De till distriktsbarnmorska jämlikt 5 § 1 mom. första och andra styckena

utgående avlöningsförmåner bestridas, med åtnjutande av bidrag, varom i

8 § sägs, av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Av landstinget eller staden tillhandahållas jämväl i 5 § 1 mom. tredje stycket

omförmälda förbrukningsartiklar och telefon samt bestrides i 5 § 3 mom.

angiven ersättning.

8§-

Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med ettusenfemhundra

kronor jämte belopp, motsvarande dels till henne utgående ålderstillägg,

dels ock det särskilda lönetillägg, varom förmäles i 5 § 1 mom.

andra stycket.

9§-

Inom varje landstingsområde skall finnas en eller flera reservbarnmorskor.

Antalet bestämmes av medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen.

Då medicinalstyrelsen så prövar nödigt, skall vad i första stycket sägs

gälla även beträffande stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager

i landsting.

Reservbarnmorskorna skola fullgöra distriktsbarnmorskornas åligganden,

då dessa åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger, och skola i

övrigt vara skyldiga tjänstgöra inom förlossningsvården efter anvisning av

barnmorskestyrelsen.

10 §.

Vad i 3—8 §§ sägs beträffande distriktsbarnmorska skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga örn reservbarnmorska.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

27

{Kungl. Maj:ts förslag.)

11 §•

Under tid, då reservbarnmorska

tjänstgör å annan ort än den, där hon

är bosatt, skall lion förses med möblerat

rum jämte värme och lyse. När

dylik tjänstgöring avser fullgörande

av distriktsbarnmorskas åligganden

under det denna åtnjuter semester

eller eljest förfall för henne föreligger,

skall nämnda rum med värme och

lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan;

i övriga fall åligger det vederbörande

landsting eller stad, som ej

deltager i landsting, att låta förse reservbarnmorskan

med nämnda förmåner.

{Utskottets förslag.)

11 §■

Under tid, då reservbarnmorska

tjänstgör å annan ort än den, där hon

är bosatt, skall hon förses med möblerat

rum jämte värme och lyse. När

dylik tjänstgöring avser fullgörande

av distriktsbarnmorskas åligganden

under det denna åtnjuter semester

eller eljest förfall för henne föreligger,

skall nämnda rum med värme och

lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan;

dock att i fall, då distriktsbarnmorskan

på grund av familjeförhållanden,

sjukdom eller andra synnerliga

skäl icke lämpligen kunnat upplåta

sin hostad åt reservbarnmorskan samt

bestritt kostnaderna för'' anskaffande av

annan bostad åt henne, det åligger vederbörande

landsting eller stad, som ej deltager

i landsting, att bereda distriktsbarnmorskan

gottgörelse för nödiga kostnader.

I övriga fall åligger det landstinget

eller staden att låta förse reservbarnmorskan

med nämnda förmåner.

Fråga angående utgörande och beskaffenhet

av naturaförmån varom ovan

stadgas ävensom rörande ersättning för

sådan förmån skall i händelse av tvist

hänskjutas till medicinalstyrelsen, sorn

härutinnan äger meddela beslut. Dylikt

beslut må ej överklagas.

Denna lag, varigenom lagen den 28 mars 1919 (nr 138) örn anställande av

distriktsbarnmorskor m. m. upphäves, träder i kraft den 1 januari 1938.

Härvid skola gälla följande

Övergångsbestämmelser.

l:o) Bestämmelserna i 2 §. skola äga tillämpning från och med den

1 juli 1937. Yad i 1 mom. av samma paragraf stadgas angående val av

ledamöter och suppleanter i barnmorskestyrelse skall dock icke föranleda

rubbning i beståndet av sådant val, som företagits före sagda dag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

(Kungl. Majis förslag.)

(Utskottets förslag.)

2:o) Beträffande reservbarnmorska, 2:o) Beträffande reservbarnmorska,

som antagits före den 1 januari 1937, som antagits före den 1 januari 1937,

skall — i stället för vad som stadgas skall — i stället för vad som stadgas

i 10 §i jämförd med 5 § 1 mom. i 10 §, jämförd med 5 § 1 mom. första

första och andra styckena samt 7 och och andra styckena samt tredje stycket

8 §§ — gälla, att sådan barnmorska i vad det avser telefon, motsvarande

skall av vederbörande landsting eller stadganden i 7 § ävensom 8 § —

stad, som ej deltager i landsting, åt- gälla, att sådan barnmorska skall av

njuta kontant lön av minst ettusen vederbörande landsting eller stad,

kronor för år ävensom, då lion tjänstgör

såsom distriktsbarnmorska, sär
-

som ej deltager i landsting, åtnjuta

kontant lön av minst ettusen kronor

skild ersättning härför, beräknad efter för år ävensom, då hon tjänstgör

sexhundra kronor för år; och skall till såsom distriktsbarnmorska, särskild

nämnda årliga avlöning bidrag av ersättning härför, beräknad efter sexstatsmedel

utgå med ettusen kronor hundra kronor för år; och skall till

jämte belopp, motsvarande särskild nämnda årliga avlöning bidrag av

tjänstgöringsersättning. statsmedel utgå med ettusen kronor

jämte belopp, motsvarande särskild

tjänstgöringsersättning.

3:o) Distriktsbarnmorska, som enligt medicinalstyrelsens medgivande

biträder i statsunderstödd förebyggande barnavårdsverksamhet, skall för sådant

biträde uppbära särskild ersättning, beräknad efter trehundra kronor

för år; dock att sådan ersättning och i 5 § 1 mom. andra stycket omförmält

lönetillägg icke må sammanlagt uppgå till mer än trehundra kronor

för år. Ersättning, som nu nämnts, skall gäldas helt med bidrag av statsmedel.

4:o) Där inom område, som enligt 4:o) Där inom område, som enligt

av medicinalstyrelsen jämlikt 1 § fast- av medicinalstyrelsen jämlikt 1 § fastställd

distriktsindelning skall utgöra ställd distriktsindelning skall utgöra

ett barnmorskedistrikt, vid tiden för ett barnmorskedistrikt, vid tiden för

lagens ikraftträdande finnes en eller lagens ikraftträdande finnes en eller

flera barnmorskor, som äro fast an- flera barnmorskor, som äro fast anställda

av kommun eller kommuner ställda av kommun eller kommuner

enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57)

angående kommuns skyldighet i fråga angående kommuns skyldighet i fråga

örn anställande av barnmorska, skall örn anställande av barnmorska, skall

detta icke utgöra hinder för anstäl- detta icke utgöra hinder för anställande

av distriktsbarnmorska för örn- lande av distriktsbarnmorska för området.

Har enligt lagen den 13 juni rådet. Har enligt lagen den 13 juni

1908 anställd barnmorska åtagit sig 1908 anställd barnmorska, som den 1

att inom sitt område utan annan er- januari 1938 ej fyllt femtiofem år,

sättning av den vårdade än för kost- åtagit sig att inom sitt område utan

nåd, som avses i 6 §, lämna förvård annan ersättning av den vårdade än

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

29

(Kungl. Majus förslag.)

(Utskottets förslag.)

för kostnad, som avses i 6 §, lämna

förvård åt havande kvinnor, biträda

vid förlossning i hemmet ävensom

lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts

i hemmet, skall emellertid för

tiden intill dess sådan barnmorska uppnått

femiiofevi års ålder från distriktsbarnmorskans

verksamhet undantagas

barnmorskehjälp inom sistnämnda område.

5:o) Av kommun eller kommuner anställd barnmorska, som under punkt

4:o) sägs, skall åtnjuta dels henne jämlikt hittills gällande lag från vederbörande

kommun eller kommuner tillkommande löneförmåner, dels ock,

därest hon iklätt sig åtagande, varom i nämnda punkt förmäles, och tillika

förbundit sig att avgå från sin befattning vid uppnådda femtiofem levnadsår,

ett lönetillskott av fyrahundra kronor örn året jämte ersättning enligt av

medicinalstyrelsen fastställd taxa för lämnad vård; skolande nämnda lönetillskott

och ersättning gäldas helt med bidrag av statsmedel.

åt havande kvinnor, biträda vid förlossning

i hemmet ävensom lämna

eftervård åt kvinnor, som förlösts i

hemmet, skall emellertid från distriktsbarnmorskans

verksamhet undantagas

barnmorskehjälp inom sistnämnda område.

B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen

framlagda, nedan intagna förslag till

Lag:

angående ändrad lydelse av 19 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 19 § epidemilagen den 19 juni 1919 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

19 §.

Förvaltningen av---tillsatt epideminämnd.

Sådan epideminämnd —--antal suppleanter.

Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta, att epideminämnden

skall utgöras av landstingets förvaltningsutskott eller viss avdelning

därav. Utgöres epideminämnden av förvaltningsutskottet eller avdelning

därav, skall förste provinsialläkaren i länet kallas till sådant utskottets eller

avdelningens sammanträde, vid vilket ärende angående epidemivård är avsett

att förekomma; och äger förste provinsialläkaren rätt att vid handläggningen

av sådant ärende deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få

sin mening antecknad till protokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

C. att motionerna I: 207 och II: 420 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan under A. hemställt; samt

D. att motionen II: 411, i den mån den icke blivit beaktad

genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, P. Sandström, Heiding, Norman,

Wistrand, Myrdal och Sten-,

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,

Sandström i Sollefteå och Gardell* samt fröken Hesselgren och fru Johansson.

* Ej närvarande vid behandlingen av 11 § och vid utlåtandets justering.

Reservationer:

beträffande lagen om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

vid 5 § 1 mom.

av fröken Hesselgren och fru Johansson, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka stadgandet med den ändring, att ordet »ettusenfemhundra» utbytes

mot » ettusenåttahundra»;

vid 5 § 2 mom.

av herrar P. Sandström, Wistrand, Hage, Skoglund och Sandström i Sollefteå,

som ansett, att utskottet bort, med tillstyrkande av motionerna I: 207 och

II: 420, förorda att 5 § 2 mom. i förslaget till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. skall utgå.

vid 8 §

av fröken Hesselgren och fru Johansson, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka stadgandet med den ändring, att ordet »ettusenfemhundra» utbytes

mot »ettusenåttahundra»;

vid 11 §

av herrar P. Sandström, Wistrand, Hage, Skoglund och Sandström i Sollefteå,

som ansett, att utskottet icke bort tillstyrka andra stycket i utskottets förslag

till ifrågavarande stadgande.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.