Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen den 16 maj 1930 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarbete.
1937-05-11 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1937:45, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen den 16 maj 1930 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarbete.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
1
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen
den 16 maj 1930 om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 113,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Frankenberg m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta,
»1) att § 1 i lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete får den ändrade lydelsen, att arbetet för
tillverkning av bageri- och konditorivaror ’må icke bedrivas å sön- och helgdag
eller å tid mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. å söckendag’,
2) atti den följande satsen av samma paragraf ''Vad sålunda stadgas--
— hemmavarande barn’ utgår, samt ävenså
3) att § 2 mom. d) ändras därhän, att uppeldning och deggörning utföres
å söckendag mellan kl. 4 och 6 f. m.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Till utredning örn de i motionen berörda spörsmålen får utskottet lämna
följande redogörelse.
1 § första stycket i lagen den 16 maj 1930 örn vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, nedan kallad
bagerilagen, är av följande lydelse:
1 §. Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror må
icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen
och klockan 5 förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke
tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn.
2 § innehåller under a)—f) vissa undantag från 1 §, varav stadgandena
under d) och f), vilka äro av särskilt intresse i förevarande sammanhang, äro
så lydande:
2 §. Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 3.30
och klockan 5 förmiddagen;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra
följande sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl
mellan klockan 2 och klockan 3.30 förmiddagen och annat arbete mellan
klockan 3 och klockan 5 förmiddagen.
Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 45.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Även i 3 § i lagen stadgas vissa undantag från reglerna i 1 §, och jämlikt
4 § kunna i vissa fall ytterligare avvikelser medgivas av vederbörande yrkesinspektör
samt av yrkesinspektionens chefsmyndighet (socialstyrelsen). Tillsyn
å efterlevnaden av lagen utövas av yrkesinspektionens befattningshavare
(5 §). överträdelse av stadgande i lagen eller föreskrift, som utfärdats med
stöd av sådant stadgande, är belagt med bötesstraff (6 §).
I detta sammanhang må uppmärksammas vissa bestämmelser i lagen den
30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse (den s. k. butiksstängningslagen). Enligt 1 § i lagen gäller som huvudregel,
att handelsbod ej må hållas öppen å söckendagar före kl. 8 f. m.
och efter kl. 7 e. m. Härifrån göres i lagen undantag bl. a. för bod, där handel
idkas med bageri- och konditorivaror samt vissa andra produkter. Sådan
bod må för försäljning enbart av dylika varor öppnas en timme tidigare och
hållas öppen en timme längre än förut är sagt.
I den mån sådant påkallas av särskilt förhållande inom viss kommun, må
tiden för öppethållandet emellertid bestämmas annorlunda än nyss nämnts
(3 §). Sålunda kan beträffande söckendag denna tid utsträckas för stad eller
köping med högst en timme på morgonen och för annan kommun med högst
två timmar på morgonen. Beslut örn bestämmelse enligt 3 § fattas av den
myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt, och skall underställas
länsstyrelsen (5 §), som skall oförändrat fastställa eller ogilla beslutet (6 §).
I arbetstidskommitténs betänkande den 22 november 1918 med förslag till
lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete föreslogs som
huvudregel, att arbete för tillverkning till avsalu av bageri- och konditorivaror
icke skulle få bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan kl. 8 e. m.
och 6 f. m. å söckendag. Förbudet gällde såväl arbetare som arbetsgivare
och hans familjemedlemmar, d. v. s. även de s. k. familjebagerierna.
För 1919 års lagtima riksdag framlades genom proposition (nr 339) förslag
till lagstiftning i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget.
Frågan förföll emellertid genom olika beslut i kamrarna.
Vid urtima riksdagen 1919 framlades ånyo proposition (nr 5) med förslag
till lag i ämnet. I propositionen föreslogs i anslutning till arbetstidskommitténs
förslag, bl. a., att arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror
icke skulle få bedrivas å tid mellan kl. 8 e. m. och kl. 6 f. m. å
söckendag, dock skulle uppeldning och deggörning få utföras å söckendag i
allmänhet mellan kl. 4 och 6 f. m. (2 § d) samt under natten till söckendag,
som närmast föreginge två eller flera på varandra följande sön- eller helgdagar,
även mellan kl. 2 och 4 f. m., varjämte under natten till sådan söckendag,
som senast nämnts, jämväl annat arbete skulle få utföras mellan
kl. 3 och 6 f. m. (2 § f). Familjebagerierna voro ej undantagna i förslaget.
Andra särskilda utskottet tillstyrkte propositionen (utlåtande nr 3). I en
reservation av herr Modig m. fl. yrkades bifall till ett motionsvis (II: 141
framfört förslag, att lagen icke skulle äga tillämpning å familjebagerier.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
3
Riksdagen biföll denna reservation, varefter lag i ämnet i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdades den 17- oktober 1919 med giltighetstid
t. o. m. den 31 december 1923.
Vid 1922 års riksdag väcktes i motion II: 67 av herr Kinmansson förslag,
att undantaget för familjebagerierna skulle uteslutas ur lagen, att begynnelsetiden
för det egentliga bageriarbetet skulle tillbakaflyttas från kl. 6 till kl. 4
f. m. samt att de i 2 § under d) och f) angivna tiderna skulle tillbakaflyttas
2 timmar. På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 17) avslog riksdagen
motionen.
På förslag av Kungl. Majit (proposition nr 88) förlängdes år 1923 bagerilagens
giltighetstid t. o. m. den 31 december 1926 utan att därvid ändring i
nu ifrågavarande hänseenden gjordes (se andra lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 16).
Å den internationella arbetskonferensens sjunde sammanträde i Genéve
år 1925 antogs ett förslag till konvention angående nattarbete i bagerier. Den
svenska lagen är på det hela taget av betydligt strängare innehåll än konventionen.
Konventionen angives visserligen äga tillämpning å all slags tillverkning
utan hänsyn till syftet därmed, under det att lagen allenast avser
tillverkning till avsalu, men då hushållstillverkning, bedriven av hushållets
medlemmar, är undantagen enligt konventionen, skulle konventionens överskjutande
tillämpning väsentligen komma att avse truppförband, sjuk- och
fattigvårdsanstalter m. fl. dylika institutioner. Beträffande tillämplighetsområdet
kan för övrigt anmärkas, att lagen har avseende å tillverkning ej blott
av produkter, framställda av mjöl — till vilka konventionen inskränker sig
— utan även av andra konditorivaror. Vidare är att märka, att konventionen
endast riktar sig mot nattarbetet, under det att lagen därjämte förhindrar
söndagsarbete. Den mest betydelsefulla skillnaden framträder emellertid
vid jämförelse av nattarbetsförbudets omfattning till tiden. I lagen stadgas
förbud mot arbete, med undantag för uppeldning och deggörning, mellan
kl. 8 e. m. och kl. 5 f. m., d. v. s. under 9 timmar, medan konventionen inskränker
sig till att, med möjlighet till undantag bl. a. för förberedelse- och
avslutningsarbeten, påbjuda en natlledighet av 7 timmar i följd och innefattande
tiden mellan kl. lie. m. och 5 f. m. eller under vissa betingelser
mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m. I ett avseende är emellertid konventionen
strängare än lagen, nämligen däri att nattarbetsförbudet enligt konventionen
omfattar såväl arbetare som arbetsgivare, vilka taga del i den uti konventionen
åsyftade tillverkningen (med undantag allenast för tillverkning, som
bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för deras egen förbrukning),
under det att från lagens tillämpning äro undantagna dels arbetsgivarna
och dels övriga arbetande i sådana rörelser, sorn bedrivas utan biträde avannan
än make och hemmavarande barn.
1925 års konvention har icke ratificerats av Sverige. Intill 1937 års början
har densamma ratificerats av tio stater, nämligen Bulgarien, Chile,
Colombia, Estland, Finland, Kuba, Luxemburg, Nicaragua, Spanien och
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Uruguay. Beslut om ratifikation har fattats i Irland, och förslag om ratificering
föreligger i Frankrike, Lettland, Polen, Rumänien och Tjeckoslovakien.
Efter uppdrag av Kungl. Majit verkställde socialstyrelsen i samråd med
kommerskollegium under år 1925 utredning rörande verkningarna av bagerilagen.
En redogörelse för denna undersökning lämnar publikationen »Statistiska
undersökningar angående åttatimmarslagens och bagerilagens verkningar»
(stat. off. utr. 1925: 45). Den av socialstyrelsen verkställda undersökningen
omfattade ej mindre än 5,775 företag med 23,839 däri arbetande
personer (innehavare inräknade) eller sannolikt nära nog samtliga bageriföretag
i landet.
Enligt ifrågavarande undersökning uppgingo de egentliga familjebagerierna
till ett antal av 1,458 med däri sysselsatta 2,197 personer. Många företag
(»hembagerierna») stodo familjebagerierna nära, i det i dem icke användes
särskilt för företagets verksamhet anställda arbetare utan, förutom eventuellt
make och hemmavarande barn, allenast andra familjemedlemmar eller tjänstefolk.
Familjebagerierna jämte nu åsyftade företag redovisas vid undersökningen
till ett sammanlagt antal av 2,386. Antalet företag som sysselsatte
särskilt anställda arbetare upptogs till 3,389.
Såsom av intresse med hänsyn till undantaget för familjebagerier sökte
man vid undersökningen inhämta, hur det förhöll sig med tillkomsten av
dylika bagerier efter bagerilagens ikraftträdande den 1 januari 1920. De av
undersökningen omfattade företagen fördelades på grund härav med hänsyn
till det år, de öppnats av den ursprunglige innehavaren eller, där uppgift
därom saknades, då de tillträtts av innehavaren av företaget vid tiden för
undersökningen. Av denna sammanställning framgick, att 46.2 °/o av familjebagerierna
och 49.0 °/o av hembagerierna tillkommit resp. tillträtts efter
den 1 januari 1920. Motsvarande procenttal för samtliga bageriföretag uppgick
till 38.2, och ansåg styrelsen härav framgå, att antalet familje- och hembagerier
ökats övernormalt efter bagerilagens tillkomst.
Rörande tiden för försäljningens början, som särskilt undersöktes, framgick
icke, att familjebagerierna i allmänhet började tidigare än andra bagerier.
Socialstyrelsen avgav vidare den 26 november 1925 ett betänkande med förslag
till reviderad bagerilag. Socialstyrelsen föreslog (i fråga örn 1 §), att
undantaget för familjebagerier skulle ersättas med ett undantag för tillverkning
för hushållsbruk samt att orden »till avsalu» skulle utgå. Socialstyrelsen
framhöll, att styrelsen vore av den meningen, att rättvisan krävde
avskaffande av undantaget för familjebagerier, samt uttalade, att när staten
för tillgodoseende av något offentligt intresse pålägger en näringsgren vissa
inskränkningar i dess verksamhet, måste den anses förpliktad att såvitt
möjligt tillse, att den ej därmed gynnar vissa grupper av företag på andras
bekostnad. I fråga örn nattarbetsförbudet förordade styrelsen, att detsamma
skulle avse tiden kl. 8 e. m.—5 f. m. Uppeldning och deggörning skulle
dock få utföras (enligt 2 § d) mellan kl. 4—5 f. m. och jämlikt 2 § f) under
där angivna förutsättningar mellan kl. 2—4 f. m., varjämte enligt sistnämn
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
5
da stadgande annai arbete under samma förutsättningar skulle få verkställas
under tiden kl. 3—5 f. m.
För 1926 års riksdag framlades i proposition (nr 72) förslag till definitiv
lag i ämnet. Däri föreslogs i överensstämmelse med socialstyrelsens framställning,
att orden »till avsalu» i 1 § ävensom undantaget för familjebagerier
skulle uteslutas, varemot de då gällande begynnelsetiderna för bageriarbete
skulle bibehållas. Efter genomförandet av de i propositionen föreslagna ändringarna
skulle den svenska lagstiftningen ej behöva hindra ratifikation av
ovannämnda konvention.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och de i anledning av
densamma väckta motionerna (I: 262, I: 265, II: 386 och II: 390), förordade,
att lagen alltjämt skulle vara provisorisk och gälla t. o. m. den 31 december
1930, att orden »till avsalu» och undantaget för familjebagerier skulle bibehållas,
att begynnelsetiden för det egentliga bageriarbetet skulle ändras från
kl. 6 till 5 f. m. samt att den i 2 § d) angivna begynnelsetiden skulle tillbakaflyttas
med V2 timme till kl. V< 4 f. m., varvid stadgandet i 2 § f) skulle undergå
viss jämkning. Utskottet uttalade rörande undantaget för familjebagerier,
bland annat, att detta undantag utgjorde endast ett uttryck för den eljest
inom arbetarskyddslagstiftningen hävdade principen om full frihet för arbetsgivaren
att själv och med biträde av sina familjemedlemmar utöva arbete.
Den av socialstyrelsen framhållna övernormala ökningen av familje- och
hembagerier fann enligt utskottet sannolikt i avsevärd mån sin förklaring i
andra förhållanden — såsom förbättrade tekniska möjligheter, lägre löneanspråk
hos oorganiserad personal, tvång för en del personer, som förut haft
andra levnadsförhållanden, att förskaffa sig en förvärvskälla — än den för
familjebagerierna gällande undantagsbestämmelsen. I fråga örn den då gällande
tidsgränsen för bageriarbetets början framhöll utskottet, att denna
gräns i många fall medfört en för bageriföretagen betungande och för produktionen
skadlig forcering av arbetet under morgontimmarna.
Reservation anfördes dels av herr von Sydow jämte två andra ledamöter,
vilka yrkade avslag å propositionen, dels ock av herr Thorberg jämte ytterligare
sex ledamöter, vilka hemställde om bifall till densamma.
Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning. — Lag i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdades därefter den 4 juni 1926.
Vid 1926 års riksdag begärde Kungl. Majit (proposition nr 118) riksdagens
yttrande över det ovan omnämnda förslaget till konvention angående nattarbete
i bagerier. Riksdagen anmälde (skrivelse nr 247), att riksdagen för sin
del funnit, att Sverige för det dåvarande icke borde biträda konventionen.
Vid 1930 års riksdag föreslogs i proposition (nr 32) fortsatt giltighet för
bagerilagen till och med den 31 december 1933. 1 anledning av propositionen
väcktes i två likalydande motioner, I: 235 av herr Möller m. fl. och II: 391 av
herr Hansson i Stockholm m. fl., förslag örn antagande av definitiv lag i ämnet.
I motionerna föreslogos även vissa ändringar i materiellt hänseende i
överensstämmelse med det ovan omförinälda lagförslaget lill 1926 års riksdag.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande (nr 16), att definitiv lag skulle
antagas och att denna skulle erhålla samma innehåll som den gällande provisoriska
lagstiftningen. Reservation anfördes av, bland andra, herr Sigfrid
Hansson jämte fyra andra ledamöter, vilka yrkade bifall till motionerna.
Riksdagen biföll utskottets förslag. -— Lag i ämnet utfärdades därefter av
Kungl. Maj:t den 16 maj 1930 (nu gällande lag).
Vid 1935 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 178 av herrar
Theodor Nilsson och Jacob Hansson samt 11:345 av herr Frankenberg
m. fl., att riksdagen måtte besluta, alt undantagsbestämmelsen rörande familjebagerier
skulle utgå.
Motionerna behandlades av andra lagutskottet (utlåt, nr 24), som begärde
yttrande över desamma av socialstyrelsen och kommerskollegium. Utskottet
iämnade därjämte Sveriges bageriidkareförening, svenska livsmedelsarbetareförbundet
och Stockholms bageriindustriförening tillfälle att yttra sig i anledning
av motionerna.
Socialstyrelsen anförde i sitt yttrande bland annat:
En allsidig och fullt tillförlitlig bild av det nuvarande läget kan givetvis
endast erhållas genom en omfattande undersökning i ämnet liknande den år
1925 företagna. Mycket talar emellertid för att förhållandena i stort sett
kunna karakteriseras på ungefär samma sätt som skedde i anslutning till
den år 1925 verkställda undersökningen. En viktig skillnad föreligger likväl
med hänsyn till den år 1926 vidtagna lagändringen, varigenom tiden för bageriarbetets
början tillbakaflyttades från kl. 6 till kl. 5 f. m. Vid den 1925 företagna
utredningen kunde icke påvisas, att bagerierna utan särskilt anställda i
allmänhet började sin brödförsäljning tidigare än övriga bagerier. Numera torde
med ganska hög grad av säkerhet kunna sägas, att familjebagerierna icke
i någon mera avsevärd omfattning börja arbetet tidigare än i bagerilagen
medgives eller kl. 5 f. m. ----Påpekas må härutöver, att den ökning av
familjebagerierna, som synes lia ägt rum å vissa orter under senare år, till
en del torde kunna sättas i samband med den under dessa år rådande, omfattande
arbetslösheten, vilken torde föranlett ett större antal personer än
eljest skulle varit fallet att söka vinna sin utkomst såsom egna företagare
inom bagerihanteringen.
För den händelse familjebagerierna skulle inbegripas under lagen, anser
sig styrelsen böra framhålla, att en någorlunda effektiv tillsyn av yrkesinspektionens
befattningshavare inom det sålunda utökade tillämpningsområdet
icke är möjlig med nuvarande tillgång på inspektionspersonal.
Kommerskollegium yttrade bland annat:
För egen del vill kollegium ej förneka, att den för hem- och familjebagerierna
medgivna friheten i fråga om arbetstidens förläggande måhända varit
ägnad att stärka dessa bageriers ställning i konkurrensen med de mera
vrkesbetonade bagerierna och i så måtto inneburit en i lagstiftningen ej åsyftad
olägenhet för dessa senare.
Även örn vissa omständigheter tyda på att hembageriernas undantagsställning
i viss mån gynnat dessa på yrkesbageriernas bekostnad, håller kollegium
dock före, att den underlägsenhet i konkurrensavseende, som ifrågavarande
lagbestämmelse medfört för de senare, knappast kan vara av nämnvärd
betydelse för dessa. Det ligger nämligen i sakens natur, att hembagerierna
med sin mycket begränsade arbetskraft och till följd härav ringa till
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
7
verkningskapacitet i regel icke äga möjlighet att i större omfattning inkräkta
på yrkesbageriernas arbetsområde. Mera begränsad teknisk utrustning och
större svårighet att rationellt ordna bröddistributionen innebära även för
hembagerierna ett hinder i konkurrensen med yrkesbagerierna, åtminstone
då det gäller de grövre brödsorterna, d. v. s. det egentliga matbrödet.
Vidare synes man vid frågans prövning ej heller böra helt bortse från att
även vissa humanitära skäl, särskilt risken att beröva ekonomiskt svagt situerade
personer deras enda existensmedel, tala mot alt utsträcka lagens tilllämpningsområde
till hem- och familjebagerierna.
Slutligen kan kollegium —- i anslutning till vad Stockholms bageriindustriförening
i sitt yttrande till lagutskottet anfört — icke underlåta att framhålla,
att vissa olägenheter av teknisk och nationalekonomisk natur onekligen
synas vara förknippade med gällande förbud mot nattarbete inom bageriyrket,
liksom det även vill synas som örn den forcering av jäsningsprocessen
vid brödtillverkningen, som förbudet framtvingat, medfört en viss försämring
av brödets hållbarhet i färskt tillstånd och måhända även i någon mån
av dess näringsvärde. Det synes med hänsyn härtill föga tilltalande att ytterligare
utvidga detta förbuds giltighetsområde.
På grund av vad sålunda anförts anser sig kollegium icke böra tillstyrka
bifall till den i förevarande motioner begärda lagändringen.
Sveriges bageriidkare förening tillstyrkte motionerna och framhöll bland
annat:
Ehuru frågan om nattarbete i hela dess räckvidd ej beröres av föreliggande
motioner, anse vi oss dock i detta sammanhang böra göra några uttalanden
i detta ärende. Förbudet mot nattarbete måste betraktas såsom en inskränkning
i bageriyrkets näringsfrihet.
Det är ett obestridligt faktum, bekräftat av alla utövare av bageriyrket
och vetenskapligt dokumenterat, att långtidsjäsning är lika förmånlig för
brödets kvalitet, som varje tidsforcering av brödproduktionen är oförmånlig
för densamma.
Då förbudet omöjliggör kontinuerlig drift i bagerierna, hämmas utnyttjandet
av de moderna maskinella anläggningarna och företagens driftskapacitet
minskas till ungefär en tredjedel av förefintliga prestationsmöjligheter. Ett
förbilligande av produktionskostnaderna hindras särskilt genom den ökning
i åtgången av bränslematerial, som uppstår genom det tvungna avbrottet i
driften. Dessutom ökas mångfaldigt kostnaderna för distributionen av brödet
genom den koncentrering av densamma inom viss, mycket kort tid, som
nödvändiggöres av nattbakningsförbudet. Utnyttjandet av lagens fastställda
8 timmars arbetstid bliver inskränkt till endast 6 å 7 timmars produktivt arbete,
då, liksom distributionen, även produktionen måste koncentreras till viss
kort tid till följd av förbudet och konsumenternas krav på bröd vid de tidiga
morgontimmarna.
Förbudet mot nattarbete i bagerierna har emellertid ej blott för folkhushållningen
skadliga konsekvenser, utan det kan även anses vara en antikverad
och otidsenlig åtgärd. Fordran på detta förbud uppstod nämligen vid
en tid, då man ännu ej kände till verklig industriell stordrift inom bageriyrket,
och då de nuvarande hygieniska anordningarna inom bageriföretagen
ännu ej existerade. Nuförtiden har däremot det manuella arbetet även
i mindre bagerier sedan långt tillbaka undanträngts av maskinarbete, och
skyddet för arbetarna i hälsoavseende är säkrat genom fastställda hygieniska
bestämmelser.
Med hänsyn till dessa fakta måste man fråga sig, örn ett obevekligt fasthållande
av nattbakningsförbudet längre kan vara försvarligt.
8
Andra lagutskottets. utlåtande Nr 45.
Efter detta principuttalande i den för bageriyrket så viktiga frågan om
nattarbete övergå vi till behandlande av det nu aktuella, i förutnämnda motioner
framställda förslaget om viss lagändring.
Visserligen står i lagen uttryckligen, att undantaget gäller »make och hemmavarande
barn», men i verkligheten har det blivit så, att den stora massan
av dessa företag bedrivas med hjälp av släktingar eller annan oorganiserad
arbetskraft, s. k. elever e. d. De verkliga yrkesidkarna lia lika litet som
fackföreningarna någon möjlighet att kontrollera dessa företag eller beivra
den illojala konkurrens, som dessa utöva. Givet är, att genom dessa företags
existens arbetstillfällena för de yrkesutbildade bageri- och konditoriarbetarna
i oerhört hög grad minskats.
Motiveringen till familjebageriernas undantagsställning har angivits vara
grundad på humanitetssynpunkter. Man ville bereda exempelvis husmödrar,
som genom familjeförsörjarens frånfälle kommit i svårigheter, med dessa likställda
ensamstående kvinnor och andra en utväg till försörjning. Man ansåg,
att den ringa kvantitet bröd, som i dessa »hembagerier» -— bokstavligt menat
— skulle kunna tillverkas, ej skulle kunna utgöra någon avsevärd konkurrens
med den yrkesmässiga produktionen. Ett faktum är emellertid, att familjebagerierna
genom sina möjligheter att förlägga tillverkningen till för yrkesbagarna
otillåten tid blivit fruktansvärda konkurrenter till yrkesbagerierna.
Familjebageriernas antal har särskilt till följd av den allmänna krisen enormt
tilltagit, i det att snart sagt envar, som på andra områden misslyckats i sin
näring, tror sig genom att öppna bageri kunna finna sin bärgning. Yrkesbagarnas
svårigheter lia härmed ökats till bristningsgränsen: på alla håll inskränkningar
av driften och avskedanden av de anställda. Företagarna bliva
ruinerade och bageriarbetarna öka de arbetslösas antal.
Även svenska livsmedelsarbetareförbundet tillstyrkte motionerna och anförde
därvid bland annat:
I och för sig är detta undantag inkonsekvent, enär lagen principiellt förbjuder
nattarbete och sålunda vill skydda individen för den skada, sådant
arbete medför. Såväl arbetarna som arbetsgivaren samt hans maka och barn
äro ju samhällsmedlemmar, vilka i lagens syfte böra skyddas. Finner samhället
nödigt att skydda den ene medborgarens hälsa genom att förbjuda
honom att arbeta å olämplig tid, måste ju samma princip gälla även den
andre. Om en samhällsmedlem med flera barn startar ett bageri och låter
barnen arbeta på natten, måste väl detta innebära samma sociala fara, som
om hans vuxna arbetare skulle sysselsättas på natten. Samhället har velat
skydda de vuxna för den verkliga fara, som är förenad med nattarbete; men
genom en lucka i lagen återinföres nattarbete — för småbarnen!
Att dessa företag tillväxa i antal, bevisas av undersökningarna, som vårt förbund
anställt på 75 platser. År 1930 fanns å dessa platser 700 företag, som
icke drevos med lejd arbetskraft. År »1933» (Anni.: skall vara 1935) hade
dessas antal stigit till 1,276. Samtidigt minskades antalet av de företag, som
hade lejd arbetskraft, under samma tidrymd från 1,392 till 1.309. Därtill
kommer de företag bland de sist nämnda, som äga bestånd men i avsevärd
grad minskat de anställda arbetarnas antal.
Nämnda siffror äro approximativa, enär räkning gjorts av vårt förbunds avdelningar
på olika platser, och det kan vara möjligt, att de å någon större plats
förbigått något eller å landsbygden icke känt till någon plats med sådana företag.
Säkert är emellertid, att siffrorna beträffande anförda företag utan lejd
arbetskraft ligga mera i under- än i överkant.
På de räknade platserna lia dessa företag nästan fördubblats på fem år.
Tager man med hela landet, kan man förstå, att det är många barn, som få ar
-
Andia lagutskottets utlåtande Nr 45.
9
beta i bagerierna på nätterna, medan de vuxna bageriarbetarna, som ha försörjningsplikt,
få gå utan sysselsättning.
Utskottet vill i anslutning härtill anmärka, att den i yttrandet omförmälda,
av förbundet verkställda utredningen finnes fogad som bilaga till de nedan
omförmälda motionerna I: 75 och II: 185 vid 1936 års riksdag.
Stockholms bageriindustriförening ville för sin del bestämt uttala, att bagerilagen
icke längre vore påkallad, utan att bagerinäringen borde inrangeras
under den för samtliga andra yrken gällande arbetstidslagen. Föreningen
anslöt sig till de av Sveriges bageriidkareförening gjorda uttalandena men ansåg
sig icke, ehuru med fullt instämmande i Sveriges bageriidkareförenings
anmärkningar angående inkonsekvensen av ifrågavarade lagbestämmelser och
dessas beklagliga följder i fråga om illojal konkurrens m. m., kunna tillstyrka
motionerna om en lagändring, som de facto skulle innebära en ytterligare
skärpning av det nattarbetsförbud, vars upphävande föreningen ansåg vara
en för vårt lands allmänna folkhushållning nödvändig åtgärd.
Utskottet anförde i sitt utlåtande:
Av de till utskottet avgivna yttrandena framgår, att åtminstone på vissa
orter antalet familjebagerier, varmed avses sådan bagerirörelse, som bedrives
utan biträde av annan än innehavarens make och hemmavarande barn, torde
hava ökats under de senaste åren. En av anledningarna härtill synes hava
varit den, att åtskilliga personer på grund av rådande arbetslöshet föranletts
att söka vinna sin utkomst såsom egna företagare inom bagerihanteringen.
Familjebagerierna torde dock på grund av ringa tillverkningskapacitet
i regel icke äga möjlighet att i större utsträckning inkräkta på yrkesbageriernas
arbetsområde.
Utskottet anser det vara angeläget, att den inom arbetarskyddslagstiftningen
eljest hävdade principen om frihet till arbete för arbetsgivaren och
hans familj upprätthålles. En lagändring av det innehåll, som föreslagits i
motionerna, skulle strida mot denna princip. Den skulle därjämte kunna
medföra, att åtskilliga ekonomiskt svagt situerade personer berövades sitt
enda existensmedel, vilket, då förhållandena på arbetsmarknaden fortfarande
äro synnerligen ovissa, synes vara betänkligt. På grund av vad sålunda
anförts finner utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att vidtaga ändring
i gällande lagbestämmelser rörande arbetstiden inom familjebagerierna.
Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Reservation anmäldes av herr Sigfrid Hansson jämte sex andra ledamöter
av utskottet. I reservationen yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning rörande
förutsättningarna för genomförande av sådan ändring av bageriarbetstidslagen,
att lagen bleve tillämplig på alla bagerier, vilka tillverkade bröd
för avsalu, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.
Första kammaren biföll utskottets hemställan, under det att andra kammaren
(efter lottdragning) biföll reservationen. Frågan hade alltså fallit.
Vid 1936 års riksdag framställdes i två likalydande motioner, I: 75 av herrar
Theodor Nilsson och Jacob Hansson samt II: 185 av herr Frankenberg
/lilläng lill riksdagens protokoll 19.17. .9 sami. 2 ard. Nr 45. 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
m. fl., samma yrkande som i den nyssnämnda reservationen av herr Sigfrid
Hansson m. fl. vid 1935 års riksdag.
Andra lagutskottet avstyrkte motionerna och yttrade i sitt utlåtande, nr 16:
Utskottet anser fortfarande, att den inom arbetarskyddslagstiftningen hävdade
principen om frihet till arbete för arbetsgivaren och hans familj bör
upprätthållas även inom bageriyrket. Med hänsyn härtill finner utskottet
icke någon anledning föreligga att tillstyrka riksdagen att hos Kungl. Majit
hemställa örn utredning rörande förutsättningarna för genomförande av en
sådan ändring av bageriarbetstidslagen, att densamma blir tillämplig även i
fråga om rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn. För övrigt synes det vara värt beaktande, att antalet arbetslösa
bland de till livsmedelsarbetareförbundet anslutna bageriarbetarna avsevärt
nedgått under det förflutna året.
Reservation avgavs av herr Olof Carlsson och ytterligare fyra ledamöter,
vilka yrkade, att utskottet måtte hemställa örn bifall till de i motionerna
framställda yrkandena.
Båda kamrarna avslogo därefter motionerna (andra kammaren efter lottdragning).
Utskottet övergår till att redogöra för vissa bestämmelser örn arbetstidens
förläggning i gällande kollektivavtal inom bageriyrket.
Mellan svenska livsmedelsarbetareförbundet och Sveriges bageriidkareförening
har den 11 juli 1933 träffats ett kollektivt riksavtal. Avtalet, som
gäller under perioder av ett år med automatisk förlängning, såvida icke uppsägning
sker, omsluter för närvarande Stockholm, Göteborg, Västerås, Norrköping,
Gävle, Eskilstuna, Nyköping, Södertälje, Uppsala, Köping, Karlstad,
Strömstad, Boden, Västervik, Bollnäs, Falun-Borlänge, Söderhamn, Oskarshamn,
Lidköping och Arvika.
I avtalet stadgas i fråga om arbetstidens förläggning:
Arbetstidens förläggning blir för denna avtalsperiod på varje arbetsplats
densamma som senaste år där tillämpats, i den mån ej organisationerna enas
om ändring härutinnan. För orter, där jämlikt protokollsuttalandet sid. 21
överenskommelser ingåtts om annan arbetstidsförläggning, förblir därvid,
därest ej vederbörande parter om annat enats.
För Stockholm och Eskilstuna gäller, att hos arbetsgivare därstädes, vilka
så önska, bageriarbetet skall börja klockan 5 f. m., i vilket fall deggörningen
börjar klockan 3.30 f. m. Vid företag, som tillämpa sådan arbetstidsförläggning,
skola bageri- och konditoriarbetare beredas en måltidsrast under arbetstiden
örn högst 30 minuter å tid, som av arbetsledningen anvisats (se
protokollsuttalanden sid. 21).
I de åberopade protokollsuttalandena utsäges, att huvudorganisationerna
enas om att icke lägga hinder i vägen för eller motsätta sig överenskommelse
mellan de lokala parterna om annan förläggning av arbetstiden än
den nu gällande.
Det tidigare påbörjandet av arbetet får, förutom i Stockholm och Eskilstuna,
på grund av särskilda överenskommelser äga rum i Norrköping, Gävle,
Nyköping, Södertälje, Västervik, Bollnäs och Oskarshamn. Ä övriga platser
får arbetet ej påbörjas före klockan 6 f. m.; dock har för samtliga bagerier
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
11
i Falun och Borlänge med omnejd den särskilda överenskommelsen träffats,
att arbetet å lördagar samt dag före helgdag skall påbörjas klockan 5 f. m.
Mellan Stockholms bageriindustriförening, å ena, samt svenska livsmedelsarbetareförbundet
och dess avdelning nr 6 i Stockholm, å andra sidan, förefinnes
kollektivavtal, dagtecknat den 11 juli 1933 och gällande för perioder
om ett år i sänder, såvitt ej uppsägning sker.
I fråga om arbetstidens förläggning stadgas i avtalet:
Arbetstidens förläggning blir för denna avtalsperiod på varje arbetsplats
densamma, som år 1927 där tillämpades, i den mån ej organisationerna enas
örn ändring härutinnan.
För mjukbrödsbagerierna gäller, att hos arbetsgivare, vilka så önska, bageriarbetet
skall börja klockan 5 f. m., i vilket fall deggörningen börjar klockan
3.30 f. m.
é
Beträffande måltidsrast, då arbetet börjar klockan 5 resp. 3.30 f. m. gäller
angående detta avtal samma regel som i det ovannämnda riksavtalet.
I protokollsuttalanden rörande bestämmelserna i avtalet sägs, bland annat,
att vid förläggning av bageriarbetets början till klockan 5 f. m. hänsyn
skall tagas till sådana arbetare, som äro bosatta långt från arbetsplatsen,
samt att arbetsgivaren, i den mån det är möjligt, skall låta dessa arbetare
börja senare.
I följande tabell hava sammanställts uppgifter angående arbetslöshet inom
bageriyrket m. m.
Tidpunkt
Till livsmedels- arbetareförbun- det anslutna
bageriarbetare
Därav
arbets-
lösa
Arbetslösa
Procent
31/u 1934 ..
9,450
2,500
Bageriarbetare......................
26.5
Inom hela livsmedelsarbetareförbundet
23.4
Inom samtliga fackförbund..........
25.0
31 In 1935 ..
9,550
2,300
Bageriarbetare......................
24.1
#
Inom hela livsmedelsarbetareförbundet
22.4
Inom samtliga fackförbund..........
22.5
31 In 1936 ..
9,600
2,500
Bageriarbetare......................
26.0
Inom hela livsmedelsarbetareförbundet
22.0
Inom samtliga fackförbund..........
18.5
Såsom framgår av utskottets redogörelse hava de båda i motionen berörda
frågorna nämligen spörsmålet, huruvida familjebagerierna skola vara undantagna
från bagerilagens tillämpning, samt frågan om tidpunkten för bageriarbetets
början på morgnarna sedan länge varit föremål för delade meningar.
I fråga örn familjebagerierna uttalade arbetstidskommittén på sin tid, att
den i syfte att förebygga illojal konkurrens låtit i sitt förslag inbegripa jämväl
Utskottet.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
dylika bagerier. Socialstyrelsen har vid flera tillfällen hävdat, att rättvisan
krävde avskaffande av undantaget för familjebagerier, samt framhållit, att
när staten för tillgodosende av något offentligt intresse pålade en näringsgren
vissa inskränkningar i dess verksamhet, den måste anses förpliktad att
såvitt möjligt tillse, att den ej därmed gynnade vissa grupper av företag på
andras bekostnad. Socialstyrelsen har emellertid i sitt ovan omförmälda yttrande
till andra lagutskottet vid 1935 års riksdag ansett sig med ganska hög
grad av säkerhet kunna säga, att familjebagerierna icke i någon mera avsevärd
omfattning började arbetet tidigare än i bagerilagen medgives eller klockan
5 f. m. Socialstyrelsen har i nämnda yttrande framhållit, att en allsidig
och fullt tillförlitlig bild av det nuvarande läget på bagerimarknaden givetvis
endast kunde erhållas genom en omfattande undersökning i ämnet liknande
den år 1925 företagna. Från svenska livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges
bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening har gjorts gällande,
att familjebagerierna till följd av nattarbete driva en för övriga bageriföretag
synnerligen besvärande konkurrens. Mot avskaffande av undantaget
för familjebagerier har bland annat framhållits, att detta undantag endast
utgjorde ett uttryck för den eljest inom arbetarskyddslagstiftningen godtagna
principen örn full frihet för arbetsgivaren att själv och med biträde av sina
familjemedlemmar utöva arbete. Vidare har uppgivits, att undantagets slopande
skulle kunna medföra, att åtskilliga ekonomiskt svagt situerade personer
berövades sitt enda existensmedel.
Såsom framgår av utskottets redogörelse har från vissa håll ifrågasatts, huruvida
det överhuvud taget längre kunde anses lämpligt att upprätthålla förbudet
mot nattarbete i bagerier. Sålunda har kommerskollegium uttalat, att
vissa betänkligheter av teknisk och nationalekonomisk natur onekligen syntes
vara förknippade med gällande förbud mot nattarbete, liksom det även ville
synas, som örn den forcering av jäsningsprocessen vid brödtillverkningen, som
förbudet framtvingat, medfört en viss försämring av brödets hållbarhet och
måhända även i någon mån av dess näringsvärde.
Sveriges bageriidkareförening har med instämmande av Stockholms bageriindustriförening
framhållit, att förbudet mot nattarbete ej blott hade för
folkhushållningen skadliga konsekvense^ utan även kunde anses vara en antikverad
och otidsenlig åtgärd. Dessa sammanslutningar hava bland annat
gjort gällande, att förbudet omöjliggjorde kontinuerlig drift i bagerierna, varigenom
utnyttjandet av de moderna maskinella anläggningarna och företagens
driftskapacitet minskades till ungefär en tredjedel av förefintliga prestationsmöjligheter.
Vid sin behandling av ifrågavarande ärende har utskottet kommit till den
uppfattningen, att tiden nu är inne att verkställa en allsidig och grundlig
undersökning av bagerilagens verkningar i olika hänseenden, varefter
en förutsättningslös översyn av de olika bestämmelserna i bagerilagen
bör komma till stånd. Vid en sådan utredning komma givetvis de synpunkter,
som framförts i de ovan omförmälda yttrandena till andra lagutskottet
vid 1935 års riksdag, att bliva föremål för ingående överväganden. I anled
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
13
ning av vissa uttalanden i de av kommerskollegium och ovannämnda arbetsgivareorganisationer
avgivna yttrandena vill utskottet framhålla, att det
torde finnas anledning antaga, att avskaffandet av bagerilagen skulle kunna
leda till att de större bageriföretagen genom sina möjligheter att anordna
skiftarbete och sina överlägsna resurser i. fråga om maskinell utrustning
i avsevärd utsträckning konkurrerade ut de mindre företagen från
marknaden.
Vid ifrågavarande undersökning måste synnerlig uppmärksamhet ägnas
familjebagerierna, vilkas förekomst, arbetstider, hygieniska förhållanden och
betydelse i olika hänseenden i görligaste mån böra klarläggas.
I fråga om de i bagerilagen stadgade tiderna för bageriarbetets början å
morgnarna bör vid den av utskottet förordade utredningen uppmärksamhet
ägnas frågan, huruvida en framflyttning av dessa begynnelsetider kan äga
rum. Det är otvivelaktigt förenat med olägenheter i åtskilliga avseenden
för arbetarna att börja dagens arbete så tidigt som klockan 5 f. m. Den av
utskottet lämnade redogörelsen för innehållet av gällande kollektivavtal inom
bagerifacket samt tillämpningen av dessa avtal synes giva vid handen, att
den möjlighet att påbörja det egentliga bageriarbetet klockan 5 f. m., som
gällande lag erbjuder, i praktiken icke blivit till fullo utnyttjad. Utskottet
vill framhålla, att därest begynnelsetiderna för bageriarbetet framflyttades
utan att undantaget för familjebagerier slopades, skulle dessas konkurrenskraft
ytterligare ökas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion,
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta
örn en allsidig och förutsättningslös utredning angående
bagerilagens verkningar samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning kan föranleda; samt
B) att motionen lii 113, i den mån den icke blivit beaktad
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
SIGFRID HANSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 45.
3
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, P. Sandström, Heiding, Hag
man, Sam Larsson, Wistrand och Sten;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken, Johanson
Hallagården, Molander, Sandström i Sollefteå, Thorell och Barnekow.
Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
371424
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:344 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen den 16 maj 1930 örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bag a1 i texten