Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3—6 §§ lagen den 18 juni 1925

1937-05-21 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:49, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3—6 §§ lagen den 18 juni 1925

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1937 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 3—6 §§ lagen den

18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall för

bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1937 till riksdagen avlämnad proposition, nr 233,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 3—6 §§ lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom.

Härigenom förordnas, att 3—6 §§ lagen den 18 juni 1925 angående förbud

i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom1 skola,

6 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Bolag, förening eller stiftelse må förvärva fast egendom, som i den ordning

6 § stadgar prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen

vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats eller dylikt eller att

nyttjas till stenbrott, grus- eller lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall,

fiske eller annan dylik lägenhet eller vara av beskaffenhet att böra skyddas

på grund av säregen natur eller fornlämning eller av liknande anledning.

Prövning, varom nu sagts, åligger Konungens befallningshavande i det

län, där egendomen är belägen.

Sedan fast egendom förklarats vara av den beskaffenhet, att bolag, förening

eller stiftelse, efter vad nu sagts, må förvärva den, vare det gällande

även vid framtida överlåtelser av egendomen eller del därav.

4 §•

Konungen äger giva bolag, förening eller stiftelse tillstånd att förvärva fast

egendom av annan beskaffenhet än i 3 § sägs i fall,

1 Senaste lydelse av 3, 4 och 6 §§, se SFS 1932: 183.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

1. att egendomen vid tiden för denna lags trädande i kraft ägdes av bolag

eller ekonomisk förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet;
2.

att egendomen utgör fastighet, därav icke någon del lämpligen kan

nyttjas för jordbruk;

3. att egendomen utgör sådan del av en fastighets avrösningsjord med impedimenter,

vilken med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande

omständigheter prövas icke vara erforderlig för att återstående del

av fastigheten skall äga skogstillgång, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd

för drivande av självständigt jordbruk (stödskog), och icke heller vara att

hänföra till sådana till odling tjänliga myrmarker och andra odlingslägenheter,

som i anseende till läge, omfattning och jordens beskaffenhet ägna

sig för upptagande av självständiga jordbruk eller lämpligen kunna sammanslås

med andra brukningsdelar (odlingsområde); skolande vid beräkning av

stödskog hänsyn tagas dels till möjligheten att genom delning av förefintligt

jordbruk bilda nya självständiga jordbruk, dels, beträffande odlingsområde,

till möjligheten att av dylikt område bilda självständigt jordbruk

eller sammanslå sådant område med annan brukningsdel;

4. att egendomens förvärvande för bolaget, föreningen eller stiftelsen såsom

innehavare av angränsande fastighet äger avsevärd betydelse med hänsyn

till skogsvårdens främjande;

5. att med egendomens förvärvande är avsett att åt arbetare eller andra

hos bolaget, föreningen eller stiftelsen anställda personer bereda bostäder

eller att genom idkande av jordbruk tillgodose sådana personers behov av livsförnödenheter

eller jordbruksprodukter; eller

6. att med egendomens förvärvande är avsett att främja bildandet av egna

hem eller mindre jordbruk.

Tillstånd till förvärv enligt andra eller tredje punkten må ej utan särskilda

skäl förvägras bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens

ingivande senast förflutna tio åren genom överlåtelse till enskild person av

skogsmark eller till jordbruk tjänlig fastighet med efter ortens förhållanden

erforderlig skogstillgång eller ock genom sådan överlåtelse till enskild person

av odlad jord eller odlingsområde, som prövas gagnelig för befolkningens

näring i orten, avhänt sig egendom, vilken vid värdering, verkställd i den

ordning och efter de grunder Konungen föreskriver, finnes i värde ungefär

motsvara den egendom som med förvärvet avses. Med överlåtelse, som ovan

sagts, skall jämställas överlåtelse av skogsmark, jordbruksfastighet, odlad

jord eller odlingsområde till kommun eller till hushållningssällskap, bolag

eller förening, som utövar statsunderstödd egnahemsverksamhet. Har överlåtelse

av jordbruksfastighet eller skogsmark skett till enskild person, som

förvärvat egendomen huvudsakligen för att därav bereda sig inkomst annorledes

än genom dess utnyttjande för eget jordbruk eller i samband därmed

bedrivet skogsbruk, må hänsyn ej tagas till överlåtelsen.

Tillstånd enligt andra eller tredje punkten må, såvitt angår Nedan-Siljans

fögderi med undantag för Kopparbergs och Aspeboda socknar, Ovan-Siljans

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

3

fögderi, Väster-Dals fögderi med undantag för Säfsnäs socken samt Envikens,

Svärdsjö och Svartnäs socknar av Falu fögderi i Kopparbergs län, icke, utan

att särskild anledning därtill föreligger, givas till förvärv av mark, som vid

skogsåbodelning eller, där sådan ej förekommit, allmänt storskifte avsetts

till hemskog och fäbodskog.

I fråga om de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län skola, där heminägorna ännu ligga i storskifte,

vid tillämpning av bestämmelserna i tredje punkten samma ägare eller hans

make tillhöriga ägor, vilka gemensamt bilda en brukningsdel, betraktas såsom

en fastighet.

Vad enligt bestämmelserna i tredje punkten förvärvas skall avskiljas genom

avstyckning, därvid dock skall iakttagas, att rätt till delaktighet i sådana

samfälligheter, rättigheter och förmåner, som avses i 19 kap. 12 §

andra stycket lagen örn delning av jord å landet, ej må tilläggas den avstyckade

ägovidden.

Tillstånd till förvärv enligt fjärde punkten må icke, utan att särskild

anledning därtill föreligger, givas, om jordbruket å fastighet, varifrån förvärvet

göres, därigenom skulle bringas att upphöra eller märkligen försvagas.

5 §•

Prövas i andra fall än i 4 § angivits på grund av särskilda omständigheter

bolag, förening eller stiftelse böra medgivas rätt att förvärva fast egendom av

annan beskaffenhet än i 3 § sägs, äger Konungen giva tillstånd därtill. Såsom

sådan omständighet skall i fråga om förvärv, som göres av annan förening än

ekonomisk förening eller av stiftelse, anses, att föreningen eller stiftelsen

främjar ett allmännyttigt ändamål samt att förvärvet äger avsevärd betydelse

för föreningens eller stiftelsens verksamhet.

6 §■

Äskas sådan prövning, som i 3 § sägs, eller vill bolag, förening eller stiftelse

jämlikt 4 eller 5 § söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall

ansökan jämte fångeshandlingen ingivas till Konungens befallningshavande

inom tre månader från det fånget skedde. För sittes den tid eller prövas egendomen

icke vara sådan, som i 3 § sägs, och varder ej heller, där Konungens

tillstånd sökes, sådant beviljat, vare fånget ogillt.

Sölces Konungens---eller egnahemsnämnd.

Över Konungens---är stadgad.

Närmare föreskrifter---av Konungen.

Är i -— --fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 jidi 1937.

Vad i 4 § andra stycket stadgas skall allenast hava avseende å bolag, förening

eller stiftelse, som efter lagens ikraftträdande avhänt sig i samma

stycke omförmäld egendom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

dels fyra i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna i

första kammaren nr 263 av herr Tjällgren, nr 264 av herr Tamm m. fl. och

nr 267 av herr Lindhagen samt motionen i andra kammaren nr 527 av herr

Strindlund m. fl., dels ock en inom sistnämnda kammare väckt motion nr

270 av herr De Geer i Lesjöfors såvitt däri ifrågasatts ändringar i ovannämnda

lag. I övrigt har motionen II: 270 behandlats i utskottets utlåtande nr 32.

I motionen I: 263 har hemställts att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i det av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget, att 4 § andra stycket första

punkten samt andra stycket i slutstadgandet erhölle nedan angivna lydelse:
4

§ andra stycket: »Tillstånd till förvärv enligt andra eller tredje punkten

må icke, utan att särskild anledning därtill föreligger, meddelas annan än

bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens ingivande senast

förflutna tio åren genom överlåtelse lill enskild person av skogsmark

eller till jordbruk tjänlig fastighet med efter ortens förhållanden erforderlig

skogstillgång eller ock genom sådan överlåtelse till enskild person av odlad

jord eller odlingsområde, som prövas gagnelig för befolkningens näring i

orten, avhänt sig egendom, vilken vid värdering, verkställd i den ordning och

efter de grunder Konungen föreskriver, finnes i värde ungefär motsvara den

egendom som med förvärvet avses. Med —---överlåtelsen.»

Slutstadgandet, andra stycket: »Vid prövning av ansökan om tillstånd enligt

4 § andra stycket må hänsyn ej tagas till avhändelse av egendom som

bolag, förening eller stiftelse gjort före lagens ikraftträdande.»

I motionen 1:264 har hemställts att riksdagen ville besluta den ändring

i propositionen, att försäljningar, verkställda efter den 1 juli 1925, måtte få

räknas bolag till godo vid ansökan om rätt till förvärv av överloppsskog

under de förutsättningar i övrigt, som i propositionen innehölles.

I motionen I: 267 har hemställts,

I) att riksdagen ville, med avslag å propositionen, hos Kungl. Maj:t begära

skyndsamt övervägande och förslag till en tidsenlig och effektiv revision

av 1925 års lag om rätt att förvärva fast egendom i anslutning väsentligen

till jordkommissionens ännu ej prövade grundprinciper samt vad eljest

i anledning av propositionen i motionen erinrats;

II) att, om det under I) upptagna yrkandet icke bifölles, riksdagen ville

besluta följande ändringar i propositionens lagförslag, nämligen:

a) att 4 § första stycket första punkten utginge eller, om detta ej bifölles,

erhölle följande lydelse:

satt---samfällighet; och skall som särskilt skäl för vägran till kon
cession

bland annat anses, att örn genom koncessionen faran ökas, att priset

å virke kan för andra skogsägare i orten genom ett sådant jordmonopol i förening

med dess makt över flottlederna övervägande enväldigt dikteras;»

b) att 4 § första stycket andra punkten utginge, med hemställan hos Kungl.

Maj:t örn ovan ifrågasatt övervägande av ämnet, eller, om detta ej bifölles,

att till orden »nyttjas för jordbruk» fogades orden »eller något av dess tillbehör

i odlingsmark, äng, bete och stödskog»;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

5

c) att 4 § första stycket tredje punkten erhölle följande lydelse:

»att egendomen —--brukningsdel; och skall såsom bytesvärde för

medverkan vid avtal om avstyckning av självförsörjande jordbruk med tillbörliga

ägor enligt 1937 års avstyckningsbestämmelser ej i det särskilda

skogsavtalet medräknas värdet av inägojord med åbyggnader eller annan

dylik förmån, som avståtts i det förra avtalet;»

d) att innehållet i 4 § första stycket fjärde punkten utginge såsom tillbörligare

innefattat under stadgandet i 5 §;

III) att riksdagen ville, såsom en sedan gammalt trängande tillbyggnad i

förevarande förbudslagstiftning, antaga omedelbart en provisorisk lagstiftning

av huvudsakligen följande innehåll:

»Jordbruksfastighet på landet må ej besittas och behållas av enskild ägare,

vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i

sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen

i ändamål att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest bereda sig

inkomst annorledes än genom jordbruket.

Om åtgärder för upplösning av dylikt äganderättsförhållande med mera

gäde i tillämpliga delar, vad i lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållanden

i fråga om fast egendom stadgas.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter dess promulgerande och gäller

tillsvidare intill den 1 juli 1938.»

I motionen 11:527 har hemställts att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i Kungl. Maj:ts förslag, att 4 § andra stycket erhölle enahanda lydelse

som angivits vid motionen I: 263 här ovan, samt att andra stycket i slutstadgandet

utginge.

I motionen II: 270 har, såvitt nu är i fråga, hemställts att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning dels angående sådan modifikation

av lagen om förbud för bolag m. fl. att förvärva fastighet, att bolag medgåves

rätt att förvärva s. k. utskogar i enskild ägo, dock under den betingelsen

att bolaget samtidigt försålde till vederbörande hemman minst motsvarande

areal skog, som lämpade sig bättre för enskild ägo, dels ock angående

sådan ändring i samma lag, att bolag medgåves rätt att genom försäljning

eller byte förvärva fastighet från annat bolag.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen; och får utskottet i fråga om vad motionärerna anfört till stöd

för sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Gällande rätt. Lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för

bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom förbjuder aktiebolag,

handelsbolag och föreningar — ekonomiska såväl som ideella — samt

stiftelser att utan Konungens tillstånd förvärva fast egendom. Från lagens till - lämplighetsområde äro undantagna bolag och föreningar, som driva bankeller

annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, samt vissa allmänna stiftelser

(11 §). Förbudet avser ej fast egendom inom det till bebyggande planlagda

området i stad, köping eller annan ort, där den för städerna gällande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

ordning för bebyggande skall iakttagas, och ej heller fastighet, som av Konungens

befallningshavande prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller

huvudsakligen vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats eller dylikt

eller att nyttjas till stenbrott, grus- eller lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall,

fiske eller annan dylik lägenhet eller vara av beskaffenhet att böra

skyddas på grund av säregen natur eller fornlämning eller av liknande anledning

(1 och 3 §§).

Förvärvstillstånd må av Konungen meddelas i fall att vissa angivna koncessionsförutsättningar

äro för handen. Såsom allmän koncessionsgrund

upptages förhandenvaron av särskilda omständigheter i det enskilda

fallet. I fråga om förvärv, som göres av annan förening än ekonomisk

förening eller av stiftelse, skall såsom sådan omständighet alltid anses,

att föreningen eller stiftelsen främjar ett allmännyttigt ändamål samt att

förvärvet äger avsevärd betydelse för föreningens eller stiftelsens verksamhet

(4 § andra stycket).

Jämsides med den allmänna koncessionsregeln angiver lagen fem särskilda

koncessionsgrunder, beträffande vilka det vid lagens

tillkomst förutsattes att, örn grundförutsättningarna vore för handen, prövningen

i det särskilda fallet skulle ske efter en mindre sträng måttstock än

den som skulle äga rum efter huvudregeln (4 § första stycket). Sådana särskilda

eller s. k. lindrigare koncessionsgrunder äro, att fastigheten den 1 juli

1925 ägdes av bolag eller ekonomisk förening och sedermera alltjämt tillhört

dylik samfällighet (första punkten), att fastighetens förvärvande för

bolaget, föreningen eller stiftelsen såsom innehavare av angränsande fastighet

äger avsevärd betydelse med hänsyn till skogsvårdens främjande, s. k.

förvärv i arronderingssyfte (tredje punkten), att med fastighetens förvärvande

är avsett att åt arbetare eller andra hos bolaget, föreningen eller stiftelsen

anställda personer bereda bostäder eller att genom idkande av jordbruk tillgodose

sådana personers behov av livsförnödenheter eller jordbruksprodukter

(fjärde punkten), samt att med fastighetens förvärvande är avsett att

främja bildandet av egna hem eller mindre jordbruk (femte punkten). Tillstånd

till förvärv i arronderingssyfte må ej utan att särskild anledning därtill

föreligger givas, örn jordbruket å fastighet, varifrån förvärvet göres, därigenom

skulle bringas att upphöra eller märkligen försvagas. Ytterligare

har bland de lindrigare koncessionsfallen upptagits, att fastigheten utgör

sådan del av ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilken prövas

icke vara erforderlig såsom stödskog till återstående delen av hemmanet och

ej heller vara att hänföra till odlingsområde, s. k. förvärv av överloppsskog

(andra punkten). Med hemman avses här helt hemman eller hemmanslott.

Med odlingsområde menas sådana till odling tjänliga myrmarker och andra

odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning och jordens beskaffenhet

ägna sig för upptagande av självständiga jordbruk eller lämpligen kunna

sammanläggas med förutvarande jordbruk.

För bestämmandet av vad som skall hänföras till stödskog angiver lagen

dels (4 § första stycket andra punkten) en allmän regel, avseende hela landet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

dels ock därutöver (5 §) särskilda regler för vissa delar av Norrland, för vissa

delar av Kopparbergs län samt för Värmlands län. Enligt den allmänna

stöds kogsregeln förstås med stödskog sådan mark, som med hänsyn

till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande omständigheter erfordras

för att fastighet skall äga för drivande av självständigt jordbruk tillräcklig

skogstillgång. Hör till fastighet odlingsområde, skall i stödskogen inräknas

jämväl mark, som erfordras för att odlingsområdet skall äga tillräcklig

skogstillgång för därmed avsett nytt jordbruk eller sådant förutvarande

jordbruk, med vilket området kan komma att sammanläggas. Enligt uttalande

i motiven till lagen omfattar uttrycket »tillräcklig skogstillgång» även

saluskog, där sådan efter ortens förhållanden anses erforderlig för att ett

jordbruk skall vara ekonomiskt bärkraftigt. Nyssnämnda särskilda

stödskogsbestäm meisel- innehålla, att inom de delar av landet,

som med dem avses, förevarande koncessionsgrund ej må tillämpas

med mindre den fastighet, varifrån förvärvet göres, har kvar ett

visst angivet minimum av skogsmark. Sålunda skall (5 § a) ett hemman inom

Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt Hudiksvalls,

Ljusdals, Bollnäs och Söderhamns fögderier av Gävleborgs

län såsom stödskog behålla minst så mycken till skogsbörd duglig och i förhållande

till inägorna bekvämt belägen mark, som på hemmanet belöper efter

en areal för helt mantal av 1,500 hektar inom vissa delar, 1,200 hektar

inom andra delar samt 1,000 hektar inom återstoden av nu ifrågavarade områden.

Då fråga är om hemman, vars skattetal understiger ett åttondels

mantal, skall den sålunda bestämda arealen höjas med en fjärdedel, dock

ej till mera än vad på ett åttondels mantal belöper. Inom Nedan-Siljans,

Ovan-Siljans och Väster-Dals fögderier samt Envikens och Svärdsjö socknar

i Kopparbergs län skall kvarvarande fastigheten alltid behålla vad vid

verkställt storskifte betecknats såsom hemskog och fäbodskog (5 § b). Vad

slutligen Värmlands län beträffar är omförmälda minsta kvantitet skogsmark

sålunda bestämd (5 § c), att varje självständigt jordbruk skall äga till skogsbörd

duglig och i förhållande till inägorna bekvämt belägen mark i viss för

skilda delar av länet på tre olika sätt bestämd omfattning, nämligen 15 hektar

medelgod skogsmark och därjämte ett mot tre gånger åkerarealen svarande

område dylik mark inom norra delen av länet, 10 hektar medelgod skogsmark

och därjämte ett mot två gånger åkerarealen svarande område dylik

mark inom länets mellersta del samt 5 hektar medelgod skogsmark och därjämte

ett med åkerarealen lika stort område dylik mark inom södra delen

av länet. Då skogsmarken är under medelgodhet skall en motsvarande ökning

ske av skogsarealen; då skogsmarken är över medelgodhet må en motsvarande

minskning kunna äga rum.

Riksdagens skrivelse den 3 juni 1925, nr 317. De särskilda stödskogsbestämmelser,

för vilka ovan redogjorts, lia i oförändrad form överflyttats till

1925 års lag från den dessförinnan gällande s. k. norrländska förbudslagen

eller lagen den 4 maj 1906 (nr 21 s. 1) angående förbud i vissa fall för bolag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

och förening att förvärva fast egendom. Om lämpligheten härav voro meningarna

delade. Sålunda återfinnas bestämmelserna icke i det förslag av

Kungl. Maj:t, som låg till grund för 1925 års lag. Dåvarande chefen för

justitiedepartementet, på vars föredragning proposition i ärendet (nr 205:

1925) avläts till riksdagen, uttalade, att ett försök att vid en viss given tidpunkt

i arealsiffror fixera skogsbehovet för de bondejordbruk, vilka lagstiftningen

åsyftade att skydda, städse måste bli vanskligt och att norrländska

förbudslagen icke jävade detta uttalande. Bestämmelserna insattes i lagen

av riksdagen på förslag av andra lagutskottet (uti. nr 33). Utskottet anförde

såsom skäl härför, bland annat, att ett slopande av norrländska förbudslagens

detaljerade stödskogsbestämmelser i tillämpningen skulle kunna

leda till godkännande i väsentlig utsträckning av förvärv, vilka ditintills

varit att hänföra till stödskog och sålunda ansetts böra bibehållas vid bondejordbruken,

och att det icke kunde anses lämpligt att vid genomförande aven

rikslagstiftning av förevarande art antaga bestämmelser, vilka för de delar

av landet, där behovet av lagstiftningen vore störst, kunde anses medföra ett

mindre effektivt skydd än den då gällande lagstiftningen. Emellertid fann

utskottet, att norrländska förbudslagens stödskogsbestämmelser, såvitt anginge

Värmlands län och de under lagen fallande delarna av Kopparbergs

län, i vissa närmare angivna hänseenden gåve anledning till anmärkningar.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående behovet beträffande

Värmlands län och nämnda delar av Kopparbergs län av ändrade

bestämmelser i fråga om vad som skulle hänföras till stödskog samt i vad

mån motsvarande föreskrifter kunde anses önskvärda jämväl för andra

delar av sistnämnda län ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. Denna utskottets hemställan bifölls av

riksdagen enligt skrivelse den 3 juni 1925, nr 317.

1931 års skogssakkunniga. Sedan chefen för jordbruksdepartementet

år 1931 uppdragit åt särskilt tillkallade utredningsmän att inom departementet

verkställa utredning samt avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande

av, bland annat, förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket och

intensivare skogsvård, avgåvo dessa sakkunniga den 4 januari 1933 betänkande

(statens off. utredn. 1933: 2). Under uttalande, bland annat, att nu

gällande förbudslag i praktiken visat sig förhindra en ändamålsenlig arrondering

av bolagens skogsfastigheter, hemställde de sakkunniga om revision

av lagen till underlättande av sådan arrondering.

Riksdagens skrivelse den 20 juni 1933, nr 342. I anledning av motion av

herrar Gustaf Tamm och Elof B. Andersson (1:292) hemställde vid 1933

års riksdag andra lagutskottet (uti. nr 33), att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla om utredning, huruvida och på vad sätt vissa

jämkningar i den tekniska utformningen av de dispensbestämmelser, som

stadgats i 4 § andra och tredje punkterna samt i den därmed sammanhän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

9

gande 5 § av 1925 års lag, kunde vidtagas i syfte att, utan att lagens sociala

och jordpolitiska verkningar försvagades, möjliggöra att vid lagens tillämpning

mera hänsyn toges till de omständigheter som förelåge i det särskilda

fallet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen och skrivelse avläts till

Kungl. Majit den 20 juni 1933, nr 342. I sin motivering omnämnde utskottet,

bland annat, att ansökningar om koncession i vissa fall avslagits på den

grund, att efter försäljningen hemmanet icke skulle äga stödskog till de

arealer som i 5 § angåves, oaktat vederbörande myndigheter intygat att

den återstående skogen vore fullt tillräcklig för jordbrukets behöriga bedrivande.

I de fall, då mantalet ej längre motsvarade de faktiska förhållandena

beträffande den brukningsdel vars skogsbehov lagen avsåge att skydda,

hade bestämmelserna i 5 § a) kommit att verka på ett sätt, som icke varit

åsyftat. De särskilda stödskogsbestämmelserna gåve icke uttryck för det

verkliga behovet av stödskog till olika jordbruksfastigheter, då hänsyn toges

till kamerala enheter i stället för till faktiska brukningsdelar. Till följd

härav funnes icke möjlighet att fästa avseende vid omständigheter i det särskilda

fallet, vilka mången gång ur rent social synpunkt kunde anses värda

beaktande. Utskottet hade emellertid ingalunda ensidigt åsyftat en utvidgning

för den enskilde av hans rätt att överlåta fastighet utan hade även räknat

med den möjligheten, att de ifrågasatta jämkningarna skulle medföra

inskränkning i den rätt till fastighetsförvärv, som gällande lag medgåve. Utskottet

förutsatte, att den föreslagna utredningen jämväl komrne att omfatta

de särskilda stödskogsbestämmelserna för Värmland och vissa delar av Kopparbergs

län. Sedan lagen nu varit i tillämpning avsevärd tid och erfarenhet

om dess verkningar vunnits, framträdde helt säkert nya synpunkter med

avseende å de frågor, som varit föremål för 1925 års utredning.

Sociala jordutredningens förslag. Genom beslut den 28 augusti 1933

uppdrog Kungl. Majit åt den jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 4 december

1930 tillsatta sociala jordulredningen att verkställa den i riksdagens

sistnämnda skrivelse begärda utredningen. Sociala jordutredningen har den 20

september 1935 avgivit betänkande (statens off. utredn. 1935: 47) med förslag

tili lag om ändring i vissa delar av 1925 års förbudslag. — En sammanfattande

redogörelse för den utredning som legat till grund för förslaget

återfinnes å sid. 8—14 i propositionen.

Enligt sociala jordutredningens förslag skola de särskilda stödskogsbestämmelserna

för vissa delar av Norrland och Värmlands län utgå ur

lagen. Vad som i nämnda landsdelar bör förbehållas hemmanen såsom stödskog

föreslås skola avgöras med tillämpning allenast av den allmänna, hela

riket avseende stödskogsbestämmelsen i 4 § första stycket andra punkten.

Stödskogsbegreppet har i samband därmed givits en något förändrad utformning.

Sålunda har uttrycket »för drivande av självständigt jordbruk

tillräcklig skogstillgång» i förslaget utbytts mot »skogstillgång tillräcklig att

utgöra varaktigt stöd för drivande av självständigt jordbruk». Vidare har till

den allmänna regeln fogats det tillägget, att vid beräkning av stödskog hän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

syn skall tagas ej allenast -— såsom redan nu gäller — till möjligheten att

av förefintligt odlingsområde bilda självständigt jordbruk eller sammanslå

sådant område med befintlig brukningsdel utan jämväl till möjligheten att

genom delning av förefintlig brukningsdel bilda nya självständiga jordbruk.

De särskilda stödskogsbestämmelserna för Kopparbergs län hava bibehållits

med vissa jämkningar i utformningen. Slutligen har i förslaget införts den

nyheten, att koncession enligt 4 § första stycket andra punkten (förvärv

av s. k. överloppsskog) företrädesvis må beviljas bolag, förening eller stiftelse,

som efter den 1 juli 1925 genom avlåtelse av skogsmark eller till jordbruk

tjänlig fastighet med erforderlig skogstilldelning eller eljest genom sådan avlåtelse

av odlad jord eller odlingsområde, som prövas gagnelig för befolkningens

näring i orten, till enskild person eller till egnahemsbolag eller egnahemsförening

avhänt sig mark av ungefär samma taxeringsvärde som med

förvärvet avses.

Till motivering av sitt förslag örn upphävande av de särskilda stödskogsbestämmelserna

för Norrland har sociala jordutredningen anfört:

Den av sociala jordutredningen verkställda utredningen hade givit vid

handen, att de i 5 § bolagsförbudslagen givna normerna för beräkning av

stödskog tekniskt sett vore synnerligen otillfredsställande. Detta gällde särskilt

de bestämmelser, som angåve att stödskogen skulle i vissa delar av

landet beräknas efter mantal. Mantalet hade nämligen numera fullständigt

förlorat sin betydelse såsom mätare av en fastighets omfattning och avkastningsförmåga.

En fastighet med mycken inrösningsjord kunde sålunda betecknas

med ett mindre mantal än en fastighet med ringa inrösningsjord

och järnstöm fastigheter kunde ofta hava olika mantalsbeteckningar. Åtskilliga

hemman hade nämligen avsevärt utökat sin odlade jord, under det att

andra hemman i stället minskat åkerjorden genom försäljning av områden.

Trots sådana förändringar hade likväl sedan lång tid tillbaka skattetalet

bibehållits oförändrat. Enligt vad som framginge av de inkomna yttrandena

funnes fulla hemman, som numera icke ens hade skogsmark till husbehovet,

under det att hemmansdelar, som knappast hade inägor i den omfattning

att hemmansdelen kunde anses vara tjänlig till jordbruk, kunde

innehava en betydande areal skogsmark, långt utöver den efter mantal beräknade

stödskogen. Ett kvarblivande vid stödskogens beräkning efter mantal

hade efter vunna upplysningar synts sociala jordutredningen icke vara

lämpligt.

I fråga örn den föreslagna s. k. bytesprincipen för förvärv av överloppsskog

heter det i betänkandet:

Genom att för förvärv av överloppsskog uppställa sådana villkor, som nu

nämnts, skulle ett jämviktsförhållande i areal mellan bolagsskogar och bondeskogar

kunna för framtiden i huvudsak upprätthållas. Bolagen skulle

beredas möjlighet att, då detta vore ändamålsenligt för deras drift, förvärva

sådana i allmänhet avlägset belägna skogar, som icke behövdes såsom stöd

för bondejordbruken, under det att i bondebesittning skulle kunna återföras

den bolagsjord, som vore belägen i närheten av bruten bygd. Såsom av det

föregående framgått innebure det förslag, som sociala jordutredningen framställt,

att vid prövning av ansökan om rätt att förvärva bondeskog det sökande

bolaget borde tillgodoräknas försäljning av ej blott skogsmark utan

även till jordbruk tjänlig fastighet med erforderlig skogstilldelning samt i

vissa fall odlad jord och odlingsområde. I åtskilliga till sociala jordutred
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

11

ningen avgivna yttranden hade visserligen föreslagits, att sökanden skulle

tillgodoräknas försäljning av allenast skogsmark men ej av en jordbruksfastighets

inägor med därå uppförda hus. En lagbestämmelse i enlighet med

dessa yttranden skulle emellertid icke innebära tillräcklig anledning för bolagen

att företaga utbyten, som åstadkomme den förskjutning av bolagens

jordinnehav till mera avlägset belägna skogstrakter, vilken i det föregående

angivits som önskvärd.

Någon invändning mot att bolagen i byte skulle få förvärva överloppsskogar

torde rimligtvis icke kunna resas, då ju redan enligt gällande lagstiftning

förvärv av överloppsskog kunde ske enligt de lindrigare koncessionsgrunderna

utan att förvärvaren lämnade vare sig inägojord eller skogsmark

i vederlag. Enligt förslaget skulle däremot i allmänhet fordras Vederlag

för förvärv av överloppsskog. Sociala jordutredningen hade dock

icke genom kategorisk föreskrift om vederlag såsom villkor för förvärv av

överloppsskog velat binda Kungl. Majit utan hade ansett det lämpligt, att

i lagen stadgades att koncession för förvärv företrädesvis borde beviljas enligt

bytesprincipen. Det borde icke vara uteslutet att Kungl. Majit kunde,

där det funnes lämpligt, medgiva bolag, förening eller stiftelse rätt till förvärv

av överloppsskog, även om det icke kunde uppvisas, att bolaget, föreningen

eller stiftelsen tidigare på sätt i lagen föreskreves frånsålt jord eller

skog. Å andra sidan borde bolag, förening eller stiftelse, som uppfyllde föreskrifterna

om rätt att förvärva överloppsskog, icke utan särskilda skäl förvägras

detta.

I lagförslaget hade icke utsagts något därom, huruvida bolag, förening

eller stiftelse för förvärv av överloppsskog skulle hänvisas till allenast den

del av landet, där godkännbar avlåtelse tidigare skett. Det hade synts

sociala jordutredningen lämpligt att överlåta bestämmandet härom till

Kungl. Majit. Sociala jordutredningen förutsatte emellertid, att koncession

i allmänhet endast bomme att medgivas i fråga om förvärv av skogsmark

i län, där respektive bolag, förening eller stiftelse tidigare innehade skogskomplex.

---

För den händelse att den nu föreslagna bytesprincipen genomfördes för

huvuddelen av Norrland, borde tagas under övervägande, huruvida icke

samma princip lämpligen borde gälla jämväl för övriga delar av riket. De

jordpolitiska skäl, som talade för bytesprincipens genomförande i Norrland,

gällde enligt sociala jordutredningens mening med samma styrka i fråga om

Värmlands och Kopparbergs län samt de skogrika delarna av mellersta och

södra Sverige. Sociala jordutredningen föresloge därför, att omförmäld bytesprincip

infördes för hela riket. Den enhetlighet i lagtillämpningen, som

härigenom vunnes, vöre uppenbarligen till stor fördel.

Efter att hava uttalat att, därest bytesprincipen genomfördes för Värmlands

län, de för detta län givna särskilda stödskogsbestämmelserna syntes

kunna undvaras, har sociala jordutredningen anfört beträffande Kopparbergs

län:

I fråga om de särskilda stödskogsbestämmelserna för vissa delar av Kopparbergs

län ställde sig däremot saken annorlunda. Såsom framginge av

vad myndigheterna yttrat rörande förhållandena inom detta län, torde det

icke vara möjligt att utan att äventyra lagstiftningens allmänna syfte frigöra

sig från särskilda stödskogsbestämmelser för länets vidkommande. Sociala

jordutredningen föresloge därför, att de stödskogsbestämmelser, som i nuvarande

lag förefunnes beträffande Kopparbergs län, i huvudsak bibeliölles.

På grund av de anmärkningar, som från skilda håll riktats mot den när
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

mare utformningen av dessa bestämmelser, hade sociala jordutredningen

verkställt viss revision av desamma.

I betänkandet har slutligen anförts, att ett genomförande av bytesprincipen

för förvärv av överloppsskog icke borde rubba bestämmelserna om bolags,

förenings eller stiftelses rätt att få för arrondering inköpa bondeskog, enär

dessa bestämmelser möjliggjorde en tillämpning, som toge hänsyn till önskemål

vilka vore berättigade ur skogsvårdssynpunkt.

Yttranden över sociala jordutredningens förslag, över betänkandet hava

utlåtanden inhämtats av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. I

vad förslaget avser upphävande av nuvarande särskilda stödskogsbestämmelser

för Norrland och Värmlands län har det enhälligt tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Bibehållandet av särbestämmelser för vissa delar av

Kopparbergs län, i den utformning de i förslaget erhållit, har tillstyrkts av

länsmyndigheterna. Den nya regeln om tillämpning av bytesprincipen för

förvärv av överloppsskog har i allmänhet mottagits med gillande. Vissa erinringar

hava dock framställts mot förslaget härutinnan dels ur allmänna

synpunkter och dels med avseende å den närmare utformningen av bestämmelserna.

—- En redogörelse för de avgivna yttrandena återfinnes å sid.

18—23 i propositionen.

Föreliggande förslag. Det genom propositionen framlagda lagförslaget

ansluter sig i huvudsak till vad sociala jordutredningen föreslagit i sitt betänkande.

De särskilda stödskogsbestämmelserna för vissa delar av Norrland

samt Värmlands län skola sålunda bortfalla, och bytesprincipen införes

— i något ändrad utformning — för förvärv av överloppsskog. Tillämpningsområdet

för reglerna om tillstånd till sådant förvärv föreslås emellertid

utsträckt till att omfatta även förvärv av mark, tillhörande fastighet som

uppkommit genom jordavsöndring eller avstyckning. I anslutning härtill

har föreslagits en ny särskild koncessionsgrund, avseende fastighet varav icke

någon del lämpligen kan nyttjas för jordbruk. Jämväl för sistnämnda

fall skall bytesprincipen gälla.

I 4 § första stycket återfinnas under första, fjärde, femte

och sjätte punkterna i väsentligen oförändrad avfattning de i

nuvarande första resp. tredje, fjärde och femte punkterna stadgade lindrigare

koncessionsvillkoren.

Bestämmelserna om arronderingsförvärv hava alltså bibehållits i Kungl.

Maj :ts förslag. Deras upphävande påkallas i motionen 1: 267, däri även hemställes

att den i första punkten meddelade föreskriften rörande förvärv av

fastighet, som tillhört bolag eller ekonomisk förening sedan den 1 juli 1925,

skall helt utgå eller ock begränsas i syfte att förhindra trustbildning. I

detta sammanhang är även att erinra örn det i motionen II: 270 framställda

yrkandet örn utredning rörande rätt för bolag att — utan särskilt tillstånd

— förvärva fastighet från annat bolag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 49.

13

I andra punkten hava upptagits de nya bestämmelserna om tillstånd

till förvärv av självständig skogsfastighet, och i tredje punkten

återfinnas reglerna örn förvärv av överloppsskog. I fråga om upphävandet

av de särskilda stödskogsbestämmelserna för Norrland och Värmland har

föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, i sitt anförande

till statsrådsprotokollet (propositionen sid. 23 ff.) anfört bland

annat:

Då behovet av förevarande lagstiftning är ojämförligt större inom de områden,

där dessa bestämmelser gälla, än i övriga delar av landet, kommer

givetvis frågan om upphävande helt eller delvis av nämnda bestämmelser

väsentligen att bliva beroende av huruvida de intressen, bestämmelserna avse

att skydda, på annat sätt kunna erhålla tillfredsställande hägn. Ehuru

tillgängliga statistiska uppgifter synas giva vid handen, att bolagens jordinnehav

inom nämnda områden under de sista femton åren minskats såväl i absoluta

som relativa tal, är detsamma dock fortfarande av sådan storleksordning,

att någon mera väsentlig utökning av jordinnehavet ej bör av statsmakterna

tillåtas. Jordbrukets behov av stödskog är också betydligt större inom

förevarande områden än i övriga delar av landet. Det torde vara en känd

sak, att jordbrukarna i skogsbygderna, särskilt i Norrland, för sin bärgning

ofta äro beroende av betydande inkomsttillskott av skogskörsler eller skogsprodukter.

Sedan inkomsten av skogskörsler på grund av kommunikationsväsendets

utveckling avsevärt nedgått, har det egna skogsbrukets betydelse

såsom inkomstkälla blivit än mera framträdande.

Att de grunder, efter vilka stödskogstilldelningen för närvarande äger rum

i huvuddelen av Norrland, äro otillfredsställande, har allmänt vitsordats.

Enighet synes också råda därom, att stödskogsbestämmelserna i 5 § a) ej böra

i sin nuvarande form bibehållas. Detta är också min uppfattning. Av vad jag

nyss anfört lärer emellertid framgå, att jag ej kan förorda bestämmelsernas

upphävande, med mindre garantier givas, att ej den självägande bondeklassens

ställning därigenom kommer att försvagas. Sociala jordutredningens förslag

torde i stort sett inrymma sådana garantier. Såsom jordutredningen antori

torde med bytesprincipens införande ett jämviktsförhållande mellan

bonde- och bolagsskogar kunna för framtiden i huvudsak upprätthållas.

Med den avfattning de allmänna reglerna för stödskogsberäkningen i förslaget

erhållit torde det jämväl kunna förväntas att, örn reglerna rätt tillämpas,

jordbrukets behov av stödskog bliver behörigen tillgodosett. Det ligger

dock'' vikt uppå, att stödskogsbegreppet i praktiken ej gives en alltför snäv

tolkning. Kravet på att fastighet, varifrån förvärv göres, efter försäljningen

skall kunna bereda innehavaren och hans familj full sysselsättning och

bärgning får ej eftersättas. Detta krav kan ofta ej anses uppfyllt, med

mindre återstående fastigheten äger tillgång till så mycket skog av olika

åldrar, att en jämn årlig kontantinkomst därav kan erhållas.---

Av anförda skäl finner jag mig kunna i princip biträda det föreliggande

förslaget örn ändrade grunder för koncession till förvärv av s. k. överloppsskog

i Norrland. Därest bytesprincipen genomföres för denna del av riket,

torde, såsom sociala jordutredningen föreslagit, samma princip böra gälla

jämväl för rikets övriga delar. De särskilda stödskogsbestämmelserna för

Värmland synas i sådant lall kunna undvaras.

I sin motivering till den utvidgning av koncessionsmöjligheterna, som föislagct

i nu förevarande delar innebär, har departementschefen — under erinran

örn det förslag till ändrade bestämmelser rörande avstyckning av jord
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

bruksfastighet, som framlagts för årets riksdag (prop. nr 232) och numera,

i enlighet med andra lagutskottets hemställan (uti. nr 32), jämväl

antagits av denna — anfört bland annat följande:

Stadgandet i 4 g första stycket andra punkten av nu gällande förbudslag

avser endast förvärv av överloppsskog, som utgör del av hemman eller

hemmansdel. Förvärv av skogsmark, som bildar självständig fastighet eller

tillhör avsöndrad lägenhet, är således alltid underkastad de strängare reglerna

i andra stycket av samma paragraf. Vid tiden för 1925 års lags tillkomst

förelågo särskilda skäl att på sådant sätt begränsa räckvidden av

förevarande stadgande. Grundsatsen att skog, som erfordrades till stöd för

jordbruket, ej finge av bolag, förening eller stiftelse förvärvas, med mindre

särskild anledning till sådant förvärv förelåge, hade eljest lätteligen kunnat

kringgås.---Därest de ändrade bestämmelser örn skogstilldelning

vid avstyckning, som innehållas i förenämnda förslag och för vilka jag tidigare

redogjort, av statsmakterna antagas, synes på ett betryggande sätt vara sörjt

för att skogsmark, som erfordras till stöd för jordbruket, ej kommer att

frånskiljas detta. Därmed torde ur nyss angivna synpunkter anledning ej

föreligga att från de lindrigare koncessionsfallen helt utesluta förvärv av

mark, som bildar särskild fastighet eller tillhör lägenhet eller avstyckad

ägolott. Ej heller har jag funnit några andra skäl, som motivera att sådana

förvärv underkastas en strängare prövning än förvärv av mark från hemman

eller hemmansdel. Avgörande bör i det ena såväl som i det andra

fallet vara, vilken betydelse marken äger för jordbruket och den jordbrukande

befolkningen. Med hänsyn härtill vill jag förorda sådan ändring av nu

gällande bestämmelser, att enhetliga regler införas beträffande samtliga de

förvärv, som nyss omförmälts. Ändringen torde lämpligen kunna ske sålunda,

att dels ordet »hemman» i nuvarande 4 § första stycket andra punkten

ersättes med »fastighet» och dels en ny koncessionsgrund införes, avseende

förvärv av självständig fastighet. —---Jag vill därför förorda, att den

nya koncessionsbestämmelsen avfattas så, att den kommer att inrymma förvärv

av självständig fastighet, därav icke någon del lämpligen kan nyttjas

för jordbruk. Vid bedömande av huruvida sådant fall är förhanden bör hänsyn

tagas ej endast till ägornas naturliga beskaffenhet, läge och omfång utan

jämväl, då fråga är örn till odling tjänlig jord, till möjligheten att sammanslå

sådan jord med förefintlig brukningsdel. Därest bytesprincipen införes beträffande

förvärv av överloppsskog, synes densamma jämväl böra gälla förvärv

som nyss sagts.

På grund av särskilt stadgande i 4 § första stycket andra punkten gäller

för närvarande, att tillstånd till förvärv av överloppsskog icke utan särskild

anledning må givas, om den fastighet, vartill marken hör, undergått ägostyckning

utan iakttagande av vad i 3 § förenämnda lag den 25 juni 1909

var för där avsedda fall föreskrivet. Stadgandet innebär i huvudsak, att de

lindrigare koncessionsbestämmelserna ej må tillämpas, med mindre en var av

de jordbruksfastigheter, som ingått i den ägostyckning, varigenom den till förvärv

avsedda marken blivit utbruten, vid styckningsförrättningen tilldelats

erforderlig husbehovsskog. Lämpligheten av att bibehålla detta stadgande i

oförändrad eller med hänsyn till förutnämnda utvidgning av berörda bestämmelser

modifierad form torde kunna ifrågasättas. Anmärkas må, att

stadgandet numera icke tjänar det ändamål, för vilket det tillkommit. Enligt

uttalande i motiven tili lagen skulle detsamma ersätta en med hänsyn

till stödskogsreglernas effektivitet eljest nödvändig utsträckning av 1909 års

lags tillämplighetsområde till de delar av riket, där denna lag ej gällde.

---- Viktigast synes mig emellertid vara, att stadgandet endast tillgodoser

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

15

kravet på husbehovsskog och därför är ägnat att ingiva den enligt min mening

oriktiga föreställningen, att vid prövning av hithörande ärenden hänsyn

ej må tagas till vederbörande fastigheters behov av skog utöver husbehovet.

Av nu anförda skäl har jag kommit till den uppfattningen, att stadgandet ej

bör bibehållas i lagen.---Därest de synpunkter, åt vilka jag i det före
gående

givit uttryck, delas av riksdagen, torde det få ankomma på Kungl.

Majit att i administrativ ordning utfärda bestämmelser, ägnade att tillgodose

behovet av utredning vid ifrågavarande ärendens avgörande.

I motionen I: 267 hemställes, att den föreslagna nya koncessionsgrunden i

andra punkten skall utgå eller i allt fall inskränkas med hänsyn därtill att

det med ansökningen avsedda området, såvitt angår skog och odlingsmark,

kan finna användning för komplettering av förefintligt jordbruk.

I 4 § andra stycket återfinnas reglerna angående bytesprincipens

tillämpning. Tillstånd till förvärv enligt andra eller tredje punkten av första

stycket skall enligt Kungl. Maj:ts förslag ej utan särskilda skäl kunna

förvägras bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens ingivande

senast förflutna tio åren avhänt sig fast egendom under vissa angivna

förutsättningar. Enligt förslagets slutstadgande skall emellertid

den nu nämnda bestämmelsen hava avseende allenast å bolag, förening eller

stiftelse, som avhänt sig egendom efter lagens ikraftträdande.

Efter erinran örn bytesprincipens dubbla syfte att förhindra ett försvagande

av den nuvarande lagstiftningens sociala och jordpolitiska karaktär

samt stimulera till försäljning av bolagsjord, vars övergång i bondehand

måste betraktas såsom önskvärd, anför departementschef en till närmare utveckling

av förslaget i denna del:

För egen del är jag närmast böjd att anse tillräckliga skäl icke föreligga

att medgiva bytesförvärv, i fall att överlåtelsen skett före lagändringens

trädande i kraft. Uppenbart är, att en sådan bestämmelse icke skulle vara

ägnad att stimulera till nya försäljningar av bolagsjord. Det kan snarare

med fog ifrågasättas, örn icke bestämmelsen komme att få en i viss mån

motsatt verkan. Genom bytesprincipens införande kommer inägojord

i bolagshand att få ett visst värde som den tidigare icke haft, nämligen

såsom bytesobjekt vid förvärv av skogsmark. Därest, såsom jag i det

följande vill föreslå, bytesrätten begränsas till viss tid från överlåtelsen,

kunde den av jordutredningen föreslagna bestämmelsen komma att verka

på sådant sätt, att bolag, som under tiden mellan den 1 juli 1925 och lagändringens

ikraftträdande avyttrat en relativt stor myckenhet inägojord,

funne det lämpligt att ej företaga några ytterligare försäljningar av sådan

jord, förrän de tidigare försäljningarna blivit i byteshänseende fullt utnyttjade.

Farhågor lia också uttalats, att jordutredningens förslag i vissa trakter

komme att medföra ej önskvärda förskjutningar av det nuvarande förhållandet

mellan bonde- och bolagsskogar. Dessa farhågor torde icke kunna

frånkännas visst berättigande särskilt som förslaget förutsätter, att sökande,

som uppfyllt de föreskrivna fordringarna för bytesförvärv, ej utan

särskilda skäl må förvägras koncession. På grund av det anförda anser jag

försiktigheten bjuda att begränsa lagbestämmelsen örn bytesförvärv till de

fall, där bolagsjord försäljes efter lagändringens ikraftträdande. Jag vill därmed

icke hava sagt, att vid prövning av ansökningar örn förvärv av överloppsskog

ingen hänsyn må tagas till markförsäljningar före sistnämnda tid
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Andia lagutskottets utlåtande Nr 49.

punkt. En dylik regel skulle, såsom i flera yttranden över jordutredningens

preliminära förslag framhållits, kunna leda till vissa orättvisor. Emellertid

torde det få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall avgöra, vilken

betydelse som skall tillmätas sådana försäljningar. Därvid torde särskilt avseende

böra fästas vid försäljningarnas omfattning i förhållande till sökandens

jordinnehav den 1 juli 1925 ävensom till frågan om och i vad mån försäljningarna

befrämjat bildandet av självständiga, bärkraftiga jordbruk med

erforderlig skogstillgång.

Enligt sociala jordutredningens förslag fordras ej att överlåtelse, som må

tillgodoräknas för bytesförvärv, skall hava skett inom viss tid från ansökningen.

Det synes dock uppenbart, att ju längre tid som förflutit mellan

överlåtelsen och ansökningen, desto mindre anledning förefinnes att å överlåtelsen

grunda tillstånd till sådant förvärv. Om överlåtelsen ligger långt

tillbaka i tiden, torde det också bliva svårt att avgöra, vilket bytesvärde

som skall åtsättas den överlåtna egendomen. Jag hänvisar härutinnan till

den redogörelse, som i det följande kommer att lämnas rörande de grunder,

som enligt min mening böra vara bestämmande för värdesättningen. Å

andra sidan bör den tid, inom vilken överlåtelsen skall hava ägt rum, ej

tilltagas så kort, att bolagen finna det med sina intressen förenligt att uppskjuta

sina markförsäljningar, till dess tillfälle i det konkreta fallet yppats

att i stället förvärva annan mark. Med hänsyn till vad jag nu anfört vill

jag förorda, att nämnda tid bestämmes till tio år, räknat från koncessionsansökningens

ingivande.---

Den omständigheten att sökande uppfyllt fordringarna för bytesförvärv bör

cj utesluta en verklig prövning av förvärvet. Dock torde, såsom sociala jordutredningen

uttalat, sådan sökande icke böra utan särskilda skäl förvägras

koncession. Med hänsyn till den med bytesprincipen avsedda verkan att stimulera

till försäljning av bolagsjord torde detta böra komma till uttryck i

lagtexten. I likhet med jordutredningen anser jag, att tillstånd till förvärv av

överloppsskog utan tillämpning av bytesprincipen såsom regel endast bör

lämnas i fall, då det ej är möjligt eller lämpligt att framtvinga en bytesförsäljning.

Såsom jag i det föregående anfört bör dock denna regel ej utgöra

hinder för att tillåta förvärv, där sökanden visar sig hava under tiden mellan

den 1 juli 1925 och de nya bestämmelsernas trädande i kraft avhänt sig jord

under sådana förhållanden, att avhändelsen, om den skett efter sistnämnda

tidpunkt, skulle i byteshänseende ha räknats sökanden till godo.

I motionerna I: 263 och II: 527 har yrkats sålunda ändrad avfattning av

förevarande stadgande, att koncession icke utan att särskild anledning därtill

föreligger skall få meddelas annan än bolag, förening eller stiftelse, som

uppfyllt de angivna fordringarna för bytesförvärv. Enligt sistnämnda motion

skall emellertid den i förslagets slutstadgande gjorda inskränkningen i

fråga om bytesregelns tillämpning utgå. — Till motivering av det gemensamma

yrkandet anföres i motionerna:

I lagstiftningens natur av koncessionslagstiftning ligger att någon ovillkorlig

rätt för bolag, förening eller stiftelse, som uppfyllt de lagstadgade

fordringarna för koncession, att erhålla förvärvstillslånd icke föreligger. Det

måste förbehållas Kungl. Majit att från fall till fall bedöma lämpligheten av

förvärvet, även örn detta bedömande i vissa typfall kan göras mera summariskt

än i andra fall. På sådant sätt har lagen hitintills tolkats, och ingen

anledning finnes att antaga att Kungl. Majit genom den föreliggande propositionen

velat frångå hittills gällande praxis. I den framlagda propositionens

lagtext förekommer emellertid ett uttryck, som från nyssnämnda ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

17

gångspunkt giver anledning till farhågor att denna princip kan komma att

i en framtid frångås. I 4 § stadgas nämligen följande: »Tillstånd till förvärv

enligt andra eller tredje punkten må ej utan särskilda skäl förvägras bolag,

förening eller stiftelse, som---.» Detta lagstadgande torde kunna tolkas

på sådant sätt att Kungl. Maj:t icke skulle i nämnda fall kunna förvägra

koncession även om sådan av allmänna jordpolitiska skäl skulle vara mindre

önskvärd. Det kan med andra ord befaras att lagstadgandet kan komma

att givas den tolkningen, att rättighet skulle föreligga för bolag etc. att under

angiven förutsättning erhålla koncession, därest Kungl. Majit icke kan

påvisa särskilda skäl för avslag i det enskilda fallet. En lagändring av sådan

innebörd har uppenbarligen icke varit avsedd vare sig av sociala jordutredningen

eller vederbörande departementschef.---

För att säkerställa en riktig lagtillämpning synes det oss lämpligast att en

omformulering av det ovan återgivna lagrummet verkställes så att av detsamma

tydligt framgår att någon rättighet icke föreligger för bolag, förening

eller stiftelse att i angivna fall erhålla förvärvstillstånd.

I motionen 1: 264 yrkas att avbändelser, verkställda efter den 1 juli 1925,

skola få tillgodoräknas för byte. Under erinran örn de avsevärda försäljningar

av bolagsjord, som ägt rum sedan mitten av 1920-talet, hava motionärerna

till stöd för sin hemställan anfört bland annat:

Även örn dessa bolagens inägoförsäljningar sammanlagt fått en mycket

betydande omfattning, så torde de dock inom skilda företag lia bedrivits med

mycket olika intensitet. Åtskilliga företag överlämnade tidigt hela sitt bestånd

av arrendejordbruk till egnahems- och jordstyckningsföretag, som på

kort tid genomförde en mer eller mindre fullständig realisation därav. Andra

hava själva i mer eller mindre snabb takt sökt avveckla sitt bestånd av inägojord,

varvid arrendatorernas egen ovillighet att köpa ej sällan varit det

svåraste hindret för försäljningsplanens genomförande. Även många av

dessa bolag ha emellertid numera avyttrat hela sitt innehav av arrendejordbruk

eller i allt fall större delen därav. Slutligen finnes en tredje grupp företag,

som haft mindre intresse för dessa strävanden och som därför nu hava

en betydande del av jordbruken å sina fastigheter kvar i sin ägo.

Med hänsyn till nu skildrade förhållanden kommer Kungl. Maj:ts förslag

att verka synnerligen ojämnt och orättvist. De mest socialt betonade och

mot statsmakternas önskemål i nu förevarande hänseende lojalt inställda

bolagen bli sämst lottade. Många av dessa hava genom dc omfattande inägoförsäljningarna

med tillhörande skog fått sina fastighetskomplex sönderskurna

och splittrade samt äro i stort behov av att få verkställa en konsolidering

av dessa fastigheter genom att förvärva de mellan desamma liggande

överloppsskogar, som kunna erbjudas. För dylika förvärv kunna de emellertid

numera icke prestera något bytesmaterial, dä de ej redan tidigare avhänt

sig den inägojord nied skog, som de för skogsegendomarnas behöriga administration

oundgängligen behöva. Andra företag åter lia sålt obetydligt av

sitt inägoinnehav samt få nu ett utmärkt tillfälle lill skogsförvärv. --------

Till sist må även anmärkas, att de grunder för bolagsförbudslagstiftningen,

sorn Kungl. Maj:t här framlagt, säkerligen komma att på visst sätt vid sin

praktiska tillämpning möta motstånd från bolagsarrendatorerna själva. Ävcnsä

torde den nu för bolag gällande sociala arrendelagen komma att försvåra

eller rent av omöjliggöra eli tillämpande av de nya bestämmelserna. _■

— Man kan befara, att Kungl. Maj:ts utformning av bylesprincipen kommer

att vid arrendeperiodernas utlöpande föranleda en mer hårdhänt försäljning

av bolagsarrendena till andra än arrendatorerna, därest dessa icke

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 9 samt. 2 avd. Nr 49. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

själva vilja köpa. Denna olägenhet skulle helt undgås, om bolagslagen utformades

efter sociala jordutredningens förslag i nu förevarande hänseende.

Beträffande fordringarna i övrigt för bytesförvärv skall enligt Kungl.

Maj:ts förslag i detta hänsende få tillgodoräknas överlåtelse till enskild person

av skogsmark eller till jordbruk tjänlig fastighet med efter ortens förhållanden

erforderlig skogstillgång ävensom överlåtelse till enskild person

av odlad jord eller odlingsområde, såframt denna prövas gagnelig för befolkningens

näring i orten. Med nu nämnd överlåtelse till enskild person jämställes

överlåtelse av skogsmark, jordbruksfastighet, odlad jord eller odlingsområde

till kommun eller till hushållningssällskap, bolag eller förening, som

utövar statsunderstödd egnahemsverksamhet. Till förebyggande av markförsäljningar

till skogsspekulanter och egendomsjobbare undantages å andra

sidan överlåtelse av jordbruksfastighet eller skogsmark till enskild person,

som förvärvat egendomen huvudsakligen för att därav bereda sig inkomst

annorledes än genom dess utnyttjande för eget jordbruk eller i samband

därmed bedrivet skogsbruk. Till grund för bytesförfarandet skall ligga

en särskild värdering av den avhända egendomen och den egendom som vederbörande

önskar förvärva; närmare föreskrifter härom äro avsedda att

utfärdas i administrativ ordning.

Till motivering av förslagets ståndpunkt i fråga örn bytesobjektets beskaffenhet

anför departementschefen bland annat:

Åtskilliga av de myndigheter, som yttrat sig över sociala jordutredningens

förslag, hava ansett, att såsom bytesobjekt endast skulle få räknas försåld

skogsmark. ----Å andra sidan har den meningen också uttalats, att alla

försäljningar av odlad jord borde räknas sökande till godo. Vid övervägande

av de skäl, som anförts till stöd för de olika åsikterna i denna fråga,

bär jag ej funnit anledning frångå förslaget i annan mån än att jordbruksfastighets

åbyggnader ej torde böra inräknas i bytesvärdet. Det med bytesprincipen

förenade syftet att stimulera bolagen till att försälja sina arrendegårdar

torde i huvudsak uppnås även med sistberörda begränsning. Då jag

ansett mig kunna gå med på att jordbruksfastighets inägor må utgöra bytesobjekt,

har jag fäst särskilt avseende vid det härför uppställda villkoret, att

fastigheten skall vara tjänlig till jordbruk och äga för sådant ändamål erforderlig

skog. Uppställandet av nämnda villkor torde giva bolagen anledning

tillse, att mer eller mindre ofullständiga jordbruk, innan de försäljas, kompletteras

i sådant hänseende.

I motionen I: 267 yrkas, att värdet av inägojord med åbyggnader eller annan

dylik förmån icke skall få tillgodoräknas koncessionssökande.

4 § tredje och fjärde styckena innehålla särbestämmelser

för vissa delar av Kopparbergs län, väsentligen överensstämmande med sociala

jordutredningens förslag. De nuvarande grunderna för bestämmande

av vad som där är att hänföra till stödskog hava i huvudsak bibehållits. Till

undanröjande av de olägenheter som ansetts vidlåda gällande lags föreskrifter

härutinnan har emellertid definitionen på stödskog erhållit något ändrad

utformning, varjämte vidtagits vissa jämkningar av detta stadgandes tillämpningsområde

i lokalt hänseende. Stödskogsregeln skall äga motsvarande gil
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

19

tighet för förvärv av självständig skogsfastighet enligt andra stycket andra

punkten. Med hänsyn till de säregna jordförhållanden som äro rådande inom

de på bekostnad eller med understöd av staten storskiltade delarna av

länet, varest heminägorna ännu ligga i storskifte, föreslås slutligen att, då

fråga uppkommer örn förvärv av överloppsskog därstädes, såsom en fastighet

skola betraktas ägor, vilka tillhöra samma ägare eller hans make och

gemensamt bilda en brukningsdel.

Till 4 § femte och sjätte styckena hava överflyttats vissa i

nuvarande första stycket meddelade bestämmelser om avstyckning av förvärvad

överloppsskog samt om inskränkning i rätten att medgiva arronderingsförvärv.

Förslagets 5 § innehåller den allmänna koncessionsregeln, som finnes

upptagen i 4 § andra stycket av gällande lag. I 3 och 6 § § hava vidtagits

vissa jämkningar av huvudsakligen formell natur.

Slutstadgandet. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den

1 juli 1937. Beträffande den i slutstadgandets andra stycke upptagna övergångsbestämmelsen

hänvisas till vad ovan nämnts i anslutning till 4 § andra

stycket.

Till stöd för det i motionen I: 2ö7 framställda yrkandet om antagande

omedelbart av en provisorisk lag mot enskilda skogsspek

u 1 a n t e r har motionären, med åberopande av en av herr Gabrielsson i

första kammaren den 1 april 1937 framställd interpellation, uttalat att en

fara, som stege och sjönke med konjunkturernas ständigt växlande spel och

samtidigt gjorde sig städse gällande mer eller mindre, måste mötas med färdiga

lagar, vilka stöde till buds vid varje mötande behov. Under erinran om

de i jordkommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta fast

egendom meddelade bestämmelserna angående skogsspekulanter, har motionären

förordat införandet av ett tvångsförfarande mot dylika spekulanter,

motsvarande vad som för närvarande funnes stadgat i fråga örn bulvanköp.

Genom en sådan anordning skulle även vinnas den fördelen, att definitionen

på skogsspekulant i förbudslagen kunde ordagrant överensstämma med definitionerna

därå i arrende- och vanhävdslagarna.

«

Den av sociala jordutredningen företagna omfattande undersökningen rö- Utskottet,

rande verkningarna av de särskilda stödskogsbestämmelser, som enligt förbudslagen

gälla för vissa delar av landet, har till fullo bekräftat riktigheten

av den uppfattning, varåt utskottet vid 1933 års riksdag gav uttryck, eller

alt dessa bestämmelser äro i tekniskt avseende otillfredsställande. Vad särskilt

beträffar den för större delen av Norrland gällande grundsatsen, att

stödskogens areal bestämmes i visst förhållande till det fastigheten åsätta

mantalet, synes uppenbart att ett sådant sätt att mäta fastigheternas behov

av stödskog numera ofta måste giva missvisande resultat. Många hemman hava

genom nyodling eller sammanläggning med andra fastigheter i större eller

mindre omfattning utökat sitt inägovälde, medan på andra håll den odlade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

jordens areal förblivit oförändrad eller ock minskats till följd av att områden

frånsålts. Någon ändring av mantalet har detta icke föranlett. De för

Värmlands län meddelade särskilda föreskrifterna ansågos redan vid tiden

för deras införande i lagen vara behäftade med allvarliga brister. Såsom

föredragande departementschefen framhållit bör emellertid ett upphävande

av förevarande bestämmelser icke ifrågakomma med mindre säkerhet vinnes

för att de intressen, man velat tillgodose genom lagstiftningen i fråga, på

annat sätt beredes tillfredsställande skydd. Genom de av Kungl. Maj:t föreslagna

lagändringarna, särskilt bytesprincipens införande, i förening med de

nya bestämmelser rörande skogstilldelning vid avstyckning från jordbruksfastighet,

som numera trätt i kraft, komma enligt utskottets mening betryggande

garantier att skapas i nyssnämnda hänseende. Utskottet är med hänsyn

härtill berett tillstyrka en revision av lagen enligt de grunder som föreslagits

i propositionen.

Vidkommande bytesprincipens närmare utformning framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, att propositionen härutinnan erbjuder vissa skiljaktigheter

i förhållande till sociala jordutredningens förslag. I detta senare

hade bytesregeln formulerats sålunda, att tillstånd till förvärv av överloppsskog

företrädesvis finge beviljas bolag, förening eller stiftelse, som efter den

1 juli 1925 avhänt sig mark under övriga i förslaget angivna betingelser.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag åter skall gälla, att koncession ej må utan särskilda

skäl förvägras bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens

ingivande senast förflutna tio åren företagit sådan avhändelse. Ett

ytterligare alternativ har framlagts i motionerna 1:263 och 11:527, i vilka

hemställts att tillstånd till förvärv enligt ifrågavarande koncessionsgrunder

icke utan att särskild anledning därtill föreligger skall få meddelas annan än

bolag, förening eller stiftelse, som fullgjort de i propositionen angivna fordringarna

för bytesförvärv i övrigt. Till stöd för sistnämnda förslag, vilket

torde vara avsett att närmare ansluta sig till den av sociala jordutredningen

förordade avfattningen, har i huvudsak anförts, att de i propositionen använda

ordalagen syntes kunna tolkas på det sätt att Kungl. Maj:t icke skulle

i nämnda fall kunna vägra koncession, även örn sådan av allmänna jordpolitiska

skäl skulle vara mindre önskvärd. Rättighet skulle med andra ord

föreligga för sökanden att under angivna förhållanden erhålla koncession,

såvida Kungl. Maj:t icke kunde påvisa särskilda skäl för avslag i det enskilda

fallet.

Utskottet, som i likhet med motionärerna anser att en dylik tolkning står i

strid mot stadgandets syfte, finner dock de framförda farhågorna obefogade.

Den i propositionen föreslagna formuleringen ansluter sig, såvitt nu är i

fråga, till den av sociala jordutredningen lämnade motiveringen till dess

förslag och lär följaktligen icke innefatta någon saklig ändring i förhållande

till detta. Såsom departementschefen uttalat får den omständigheten att en

sökande uppfyllt fordringarna för bytesförvärv icke utesluta en verklig prövning

av förvärvet; å andra sidan bör, för att bytesprincipens syfte att stimu
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

21

lera till försäljning av bolagsjord skall vinnas, lagtextens avfattning bereda

en viss säkerhet för att avhändelser, vilka uppfylla de stadgade villkoren,

också komma att räknas sökanden till godo. Någon olägenhet härav synes

ej vara att befara, om, på sätt i propositionen föreslagits, allenast försäljningar

som ske efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande härvid få komma

i betraktande. Utskottet ansluter sig alltså till Kungl. Maj:ts förslag i förevarande

del och kan ej heller tillstyrka det i motionen I: 264 gjorda yrkandet,

att i lagen skall stadgas rätt att medgiva bytesförvärv, så snart avhändelsen

skett efter den 1 juli 1925. Dock vill utskottet i detta sammanhang understryka

vad departementschefen anfört därom, att av den föreslagna regeln

icke skall följa att vid prövning av ansökningar örn koncession ingen hänsyn

får tagas till markförsäljningar före lagändringens trädande i kraft. Har

sökande under tiden mellan den 1 juli 1925 och de nya bestämmelsernas

ikraftträdande avhänt sig jord under sådana förhållanden att avhändelsen,

örn den skett efter sistnämnda tidpunkt, skolat räknas sökanden till godo,

bör det ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall avgöra, vilken betydelse

i byteshänseende skall tillmätas nämnda omständighet.

Vidkommande de särskilda stödskogsbestämmelserna för vissa delar av

Kopparbergs län synas de av Kungl. Majit föreslagna jämkningarna ägnade

att avhjälpa de brister hos desamma, som utskottet tidigare påtalat.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot det i propositionen

framlagda lagförslaget. Utskottet kan således icke biträda de i

motionen I: 267 i andra hand gjorda yrkandena örn ändringar i vissa nu ej

närmare berörda delar av förslaget.

I motionen lii 270 har påkallats utredning i och för sådan revision av 1925

års lag, att bolag skulle medgivas rätt att under viss förutsättning förvärva

s. k. utskogar i enskild ägo. De önskemål som ligga till grund för yrkandet

synas utskottet bliva tillgodosedda, därest det nu framlagda förslaget upphöjes

till lag. Vidkommande den i samma motion gjorda hemställan om utredning

i syfte att införa rätt för bolag att förvärva fastighet från annat bolag,

har utskottet icke funnit anledning föreligga att ifrågasätta ett frångående

av den gällande rättens ståndpunkt, att jämväl förvärv från bolag till

bolag skall för sin giltighet bero av Kungl. Majits tillstånd och sålunda vara

underkastat den kontroll från det allmännas sida, som förbudslagen avser att

åvägabringa.

Vad slutligen beträffar det i motionen I: 267 framställda yrkandet örn antagande

omedelbart av en provisorisk lag mot skogsspekulanter har utskottet

inhämtat, att inom justitiedepartementet för närvarande pågår utredning

rörande behovet av lagstiftning på ifrågavarande område. Det synes utskottet

icke lämpligt att genom en, låt vara provisorisk, lagstiftning föregripa

resultatet av den av Kungl. Majit igångsatta utredningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

Utskottets hemställan.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;

B) att motionen II: 270, såvitt den blivit föremål för behandling

i detta utlåtande och i den mån den icke beaktats

genom vad utskottet ovan under A) hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd; samt

C) att motionerna I: 263, I: 264, I: 267 och II: 527 icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, Tamm, P. Sandström, Heiding,

Hagman, Knut Petersson och Sten;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, Molander, Sandström i

Sollefteå, Hermansson, Thorell, Nyblom och Barnekow*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 49.

23

Reservationer:

1) av herrar Tamm, P. Sandström, Knut Petersson, Sandström i Sollefteå,

Thorell och Barnekow, vilka anfört:

Utskottet har icke biträtt det motionsvis väckta yrkandet om bytesprincipens

lagfästande jämväl för sådana fall där marköverlåtelse skett under

tiden mellan den 1 juli 1925 och de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Den av utskottet tillstyrkta begränsningen finna vi visserligen i och förslg

otillfredsställande, men med hänsyn till den avfattning utskottets utlåtande

fått i fråga örn de föreslagna bytesbestämmelsernas tillämpning anse vi

oss dock kunna avstå från att fullfölja nämnda yrkande.

Däremot kunna vi ej underlåta att giva uttryck åt starka betänkligheter beträffande

ett annat stadgande i Kungl. Maj:ts av utskottet godkända förslag.

Enligt detta skall för bedömande av frågan örn bytesförvärv en särskild värdering

av fastigheterna ske i den ordning och efter de grunder, Kungl. Maj:t

föreskriver. Enligt det av sociala jordutredningen framlagda förslaget åter

skulle taxeringsvärdena vara grundläggande i detta avseende, därvid emellertid

för den överlåtna egendomens vidkommande värdet av sådana förbättringar

som verkställts efter överlåtelsen skulle frånräknas. Den av Kungl.

Majit föreslagna anordningen torde huvudsakligen vara föranledd därav att,

enligt propositionen men i motsats till sociala jordutredningens förslag, eventuella

åbyggnader å jordbruksfastighet ej skola få inräknas i bytesvärdet.

Enligt vår mening är denna inskränkning icke sakligt motiverad. I varje

fall kan den ekonomiska betydelsen därav icke tillnärmelsevis uppväga de

avsevärda besvär och kostnader, som äro förknippade med ett värderingsförfarande.

Grundsatsen att avdrag skall göras för åbyggnadernas värde kan

dessutom verka mycket ojämnt till nackdel för säljare som hållit sina byggnader

i gott stånd. Erinras må också därom att vid beräkning av värdet på

den egendom, som sökanden önskar förvärva, avdrag för åbyggnader icke

ansetts böra medgivas.

Med anledning av vad sålunda anförts vilja vi förorda ett godtagande av

sociala jordutredningens ståndpunkt i förevarande avseende samt hemställa,

att i 4 § andra stycket första punkten av lagförslaget orden

»egendom, vilken vid värdering, verkställd i den ordning

och efter de grunder Konungen föreskriver, finnes i värde

ungefär motsvara den egendom som med förvärvet avses»

måtte utgå och ersättas med följande: »mark av ungefär

samma taxeringsvärde som med förvärvet avses; skolande vid

beräkningen av den avhända egendomens värde frånräknas

värdet av förbättringar, som verkställts efter avhändelsen.»

2) av herr Nyblom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:402 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 3—6 §§ lagen den 18 juni 1925 a1 i texten