Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51

1937-05-28 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:51, Andra lagutskottets utlåtande Nr 51

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1937 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående visst tillägg

till lagen om införsel i avlöning, pension och livränta.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 41 angående främjande av planmässigt sparande samt

inrättande av en statens bosättningslånefond m. m., väckta likalydande motioner,

vilka hänvisats till lagutskott, nämligen nr 205 i första kammaren av

herr Martin Svensson m. fl. och nr 410 i andra kammaren av herr Anderson

i Norrköping m. fl.

I motionerna har hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådant

tillägg till lagen om införsel i avlöning, pension och livränta § 21, att införsel

jämlikt denna lags bestämmelser även må meddelas för skuld å statligt bosättningslån

i enlighet med vad som gäller för oguldna utskylder eller allmänna

avgifter, med iakttagande av att vid konkurrens mellan underhållsbidrag,

oguldna utskylder eller allmänna avgifter och skuld å bosättningslån betalning

för sistnämnda fordran först i sista hand skall utgå».

Tillika har hemställts, att lagutskottet vid bifall till dessa motioner måtte

utarbeta vederbörlig lagtext.

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställlan, får utskottet

hänvisa till den i förevarande motioner åberopade motionen I: 204.

I ovannämnda proposition, vilken hänvisats till statsutskottet, har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen bl. a. att dels besluta att en statlig utlåningsfond,

benämnd Statens bosättningslånefond, skall inrättas, dels medgiva, att lån

ur nämnda fond må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som angivas i propositionen, dels ock såsom kapital för fonden anvisa

för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av 2 milj. kronor. Det i propositionen

innefattade förslaget örn bosättningslån utgör en överarbetning av

vad befolkningskommissionen i sådant hänseende föreslagit i ett den 12 december

1935 avgivet, vid propositionen fogat betänkande.

Grunderna för den statliga bosättningslåneverksamhct, som ifrågasättes i

propositionen, framgå av ett i densamma intaget utkast till kungörelse och

äro i korthet följande:

Trolovadc eller äkta makar kunna beviljas lån med ändamål att lämna tillgång

till inköp av möbler eller andra bosättningsföremål, vilkas anskaffande

föranledes av äktenskapets ingående. För behandling av frågor rörande sådana

lån skall i varje landstingsområde och i varje stad, som icke deltager

i landsting, finnas en nämnd (bosättningslånenämnd). Lån må ej beviljas

till högre belopp än ettusen kronor. Till säkerhet skall pantförskrivas brandförsäkringsbrev

å låntagarna tillhörig personlig lösegendom till ett värde ej

Biliana till riksdagens protokoll 10.17. 9 sami. 2 avd. Nr 51. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andru lagutskottets utlåtande Nr 51.

understigande lånebeloppet. Ä bosättningslån skall erläggas amortering i sådan

ordning, att lånet är återbetalt senast fem år efter utlämnandet; låntagarna

obetaget att före eljest fastställd tid inbetala lånet eller del därav. Amortering

och ränta skola erläggas var tredje månad, där ej på grund av särskilda

omständigheter annat bestämmes. Förfallen ränta och amortering skola, i

enlighet med de bestämmelser, som meddelats vid låns beviljande, inbetalas

till generalpoststyrelsen. Bosättningslånenämnd äger medgiva uppskov med

betalning av ränta och amortering å lån, som nämnden beviljat.

Befolkningskommissionen har i motsvarande utkast till kungörelse upptagit

den bestämmelsen, att »för förfallna räntor och amorteringar å bosättningslån

må utmätning äga rum utan föregående dom eller utslag», vilken

bestämmelse saknar motsvarighet i Kungl. Maj:ts förslag.

Kommissionen bar såsom motiv till stadgandet anfört:

Det lär ----icke kunna undvikas, att en viss förlustrisk för staten

kommer att uppstå. Det har under utredningsarbetet ifrågasatts att såsom

yttersta indrivningsmedel för här ifrågavarande inbetalningar, liksom för

skatteforaringar och för barnuppfostringsbidrag, medgiva införsel i lön. Då

bosättningslån utlämnas utan annan säkerhet än den, som ligger i låntagarens

personliga vederhäftighet, vore det i och för sig icke omotiverat att med

avseende å lånens indrivning ställa även denna utväg öppen. Kommissionen

har emellertid trott sig böra räkna med att ett medgivande av införsel

i lön såsom indrivningsmedel för ifrågavarande lån icke skulle uppbäras av

en allmän folkmening och har icke ansett sig kunna tillråda en bestämmelse

av denna innebörd. Kommissionen vill emellertid framhålla, att, därest erfarenheterna

framdeles skulle göra det erforderligt, denna fråga står öppen

för förnyat övervägande. Tillsvidare föreslår kommissionen, att oguldna belopp

skola kunna utmätas utan föregående lagsökning eller domstolsförfarande

i samma ordning som redan gäller beträffande vissa andra avgifter.

Detta stadgande blev föremål för uppmärksamhet i flera yttranden över

kommissionens betänkande.

Överståthållarämbetet har erinrat, att en dylik bestämmelse såtillvida innebure

en nyhet för svensk rätt, som personlig betalning på grund av skriftligt

fordringsbevis icke för närvarande kunde genom utmätning uttagas utan

att fordringsanspråket först prövats av domstol eller överexekutor. Ehuru

ämbetet väl insåge vikten av en snabb indrivning i fråga örn bosättningslånen,

måste ämbetet allvarligt ifrågasätta, om i förevarande fall så utomordentliga

förhållanden kunde anses föreligga, att de motiverade frångående

av eljest allmänt gällande rättsgrundsatser. Utmätning för gäldande av bosättningslån

torde emellertid komma att sakna någon avsevärd praktisk betydelse,

då väl med tämligen stor visshet kunde antagas, att de, som fått

förmånen av sådana lån, åtminstone under de närmaste åren efter bosättningen

befunne sig i sådan ekonomisk situation, att hos dem icke funnes

andra tillgångar än dem, som enligt utsökningslagens föreskrifter vore undantagna

från utmätning. Den enda exekutionstitel, under vilken dessa lån

skulle kunna med framgång indrivas, syntes vara införsel. Ansåges emellertid

låntagarna trots den betydande förmån, som staten genom bosättningslån

berett dem, icke böra underkastas denna exekutionsform, måste stats
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

3

makterna räkna med att bosättningslånen i betydande utsträckning icke

skulle kunna indrivas från försumliga betalare.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län har erinrat, att den föreslagna utmätningsbestämmelsen

skulle komma att stå i strid mot eljest gällande regler

beträffande indrivning av på skuldebrev grundad fordran.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett det knappast försvarligt att utan

vidare avvisa möjligheten av införsel i lön såsom yttersta indrivningsmedel,

därest ej någon annan form av säkerhet utöver låneförbindelsen kunde utformas.

Det vöre av största vikt att från början inarbeta i den allmänna

meningen, att bosättningslån ej finge bli faktiska understöd utan verkligen

vore avsedda som lån.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, yttrar i propositionen

nr dl i detta ämne:

Innan erfarenhet vunnits rörande bosättningslånen, torde det vara omöjligt

att avgöra, huruvida för dessa lån särskilda indrivningsbestämmelser äro

erforderliga. Min förhoppning är dock att de unga personer, som beviljas

dylika lån, skola i de allra flesta fall visa sig äga tillräcklig duglighet och

ansvarskänsla för att indrivningsåtgärder skola kunna undvikas. I avbidan

på närmare erfarenheter härutinnan vill jag förorda, att inga särbestämmelser

meddelas rörande indrivning av eller utmätning för bosättningslån.

Statsutskottet har i sitt över propositionen avgivna utlåtande, nr 163, tillstyrkt

propositionen. Utskottet har därvid yttrat bl. a.:

Utskottet finner den föreslagna anordningen lämplig som ett led i strävandena

att underlätta familjebildningen, överhuvud har förslaget, sådant detsamma

föreligger utformat i ett propositionen bifogat författningsutkast, ej

givit anledning till någon erinran eller något särskilt uttalande från utskottets

sida annat än i följande hänseenden.

Inom utskottet har ifrågasatts lämpligheten av att tillskapa en organisation

av den omfattning Kungl. Majit föreslagit för ifrågavarande låneverksamhet,

i varje fall redan från dess början. Därvid har syftats på den i 2 §

av författningsutkastet föreslagna bosättningslånenämnden, vars ordförande

och suppleant för denne skulle utses av Kungl. Majit, medan ledamöter och

suppleanter skulle utses av landstinget eller, vad beträffar stad, som ej

deltager i landsting, av stadsfullmäktige.

örn låneverksamheten i stället förlädes till riksbanken, kunde styrelserna

vid riksbankens huvudkontor och avdelningskontor fylla uppgiften som bosättningslånenämnd.

Det kan visserligen mot en sådan anordning anmärkas,

att en nämnd utsedd på det sätt Kungl. Majit föreslagit kunde äga större

förutsättningar än riksbankens lokalstyrelser att omhänderhava en verksamhet

av ifrågavarande beskaffenhet. Emellertid ligger det i sakens natur

att hur än en sådan nämnd sammansättes, måste dess personkännedom vara

begränsad och ortsombuden komma att få ett avsevärt inflytande i fråga

örn vilka som skola tilldelas bosättningslån.

Utskottet, som för egen del icke vill tagp definitiv ståndpunkt till det

sålunda framförda förslaget, anser, att Kungl. Majit bör ägna detsamma

uppmärksamhet och, om det befinnes acceptabelt, vidtaga härav föranledda

justeringar i författningsutkastet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

Statsutskottet har icke yttrat sig i frågan om indrivning av bosättningslån.

I anslutning till denna redogörelse vill utskottet erinra om vissa författningsbestämmelser,

som torde vara av intresse i förevarande sammanhang.

Enligt lagen den H juni 1917 om införsel i avlöning, pension och livränta

kan införsel äga rum för följande fordringar:

1. enskildas fordringar på underhållsbidrag av familjerättslig natur (1 §);

2. fattigvårdssamhälles fordran på bidrag av familjeförsörjare till försörjningsberättigad

persons underhåll (20 § första stycket);

3. barnavårdsnämnds fordran på bidrag till barns vård (20 § andra stycket)

; samt

4. oguldna utskylder eller allmänna avgifter (21 §).

I de tre förstnämnda fallen förutsätter införselåtgärden ansökan av den enskilde

fordringsägaren, resp. fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd. I

fråga örn utskylder och allmänna avgifter ankommer det, enligt vad 1 § i

1931 års restindrivningsförordning utvisar, på utmätningsmannen att, då indrivning

skall äga rum, själv bedöma, örn införsel bör tillgripas.

Införsel kan ske i a) avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning hos

enskild (1 §) eller hos stat eller kommun (18 §) samt b) pension eller livränta,

även sådan som enligt lag eller särskilt förordnande är undantagen från utmätning

(19 §).

Är införselsökanden enskild person utgöres exekutionsurkunden av domarens

eller rättens dom eller beslut, varigenom bidraget utdömts, eller ock

skriftligt och av två personer bevittnat avtal, varigenom gäldenären åtagit

sig bidragsskyldighet (2 § jämförd med 1 §). Införsel i sådant fall beviljas ej

för belopp, som förfallit till betalning mer än ett år före införselbeslutets dag

(6 §)• .

Om införselsökanden är fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd, utgöres

exekutionsurkunden av vederbörande myndighets beslut örn bidragsskyldighet

eller, i fråga om ansökan av barnavårdsnämnd, skriftligt, av två personer

bevittnat avtal om bidragets utgörande. Införseln avser endast bidrag efter

det beslutet meddelats eller avtalet träffats (20 §).

I fråga om förutsättningen för införsel för utskylder och allmänna avgifter

gäller, att sedan tre år förflutit, efter det utskylderna eller avgifterna förfallit

till betalning, införsel ej må beviljas eller meddelat beslut örn införsel äga

tillämpning. Om införsel beviljas till gäldande av såväl underhållsbidrag som

utskylder eller avgifter och det belopp, som får innehållas, icke förslår därtill,

skall detta belopp i första hand gå till betalning av bidraget (21 §).

1 § i 1931 års restindrivningsförordning är av följande lydelse:

Skall indrivning äga rum av

a) utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter,

som enligt särskilda stadgan den uppbäras och redovisas i sammanhang med

kronouppbörden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. J

b) kommunalutskylder och sådana medel, vilka uppbäras och redovisas

lika med kommunalutskylder, samt

c) de övriga avgifter eller andra liknande medel, för vilka enligt särskilda

av Kungl. Majit för allmänna kassor och inrättningar fastställda reglementen

eller i övrigt gällande föreskrifter utmätning må äga rum utan föregående

dom eller utslag,

åligger det vederbörande utmätningsman att med iakttagande av här nedan

givna föreskrifter verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta

utmätning eller, där indrivningen avser utskylder eller allmänna avgifter,

bevilja införsel ävensom avgiva redovisning.

Enligt 1 § i kungl, kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av

avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter får på ömsesidighet

grundad brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalt, vars

reglemente blivit fastställt av Kungl. Majit eller av K. B. och vars verksamhet

omfattar minst ett härad, meddelas rättighet att få delägarnas på landet

avgifter till anstalten debiterade, indrivna och redovisade i sammanhang med

kronouppbörden, i händelse anstaltens reglemente finnes innehålla nöjaktiga

bestämmelser med avseende å uttaxering av delägarnas avgifter.

Prövningen tillhör Kungl. Majit, om bolagets verksamhet omfattar mera

än ett län, men eljest K. B.

Jämlikt 3 § i kungörelsen äger dylik anstalt under vissa villkor erhålla rätt

att utan föregående utslag eller dom få avgifter, som delägare på landet i sådan

anstalt icke erlägga i behörig tid, uttagna genom utmätning hos dem.

Enligt utskottets mening är det i motionerna berörda spörsmålet örn indrivning

av bosättningslån förtjänt av statsmakternas uppmärksamhet. I likhet

med föredragande departementschefen anser emellertid utskottet, att det, innan

erfarenheter vunnits rörande dessa lån, torde vara omöjligt att avgöra,

huruvida särskilda stadganden om indrivning äro erforderliga. I avbidan på

närmare erfarenheter vill utskottet därför ansluta sig till departementschefens

uppfattning, att inga särbestämmelser för närvarande böra meddelas rörande

indrivning av bosättningslån.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, P. Sandström, Hagman, Sam

Larsson, Norman och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Pettersson i Hällbacken, Molander,

Hermansson, Thorell oell Gardell samt fröken Andersson.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 51.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.