Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer m. m.

1937-05-28 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1937 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer m. m.

Genom en den 13 maj 1937 dagtecknad proposition, nr 313, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord

å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen den 17

juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas

av olycksfall i arbetet, skola, med tillämpning i övrigt av vad i nämnda

lag stadgas, i fråga om sådant olycksfall följande särskilda bestämmelser

gälla.

2 §.

Vid beräkning för bestämmande av sjukpenning eller livränta av årlig arbetsförtjänst

skall, om arbetsförtjänsten överstiger fyratusenåttahundra kronor,

det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning samt, örn arbetsförtjänsten

understiger tvåtusenniohundra kronor, densamma beräknas till detta

belopp.

3 §•

Hel sjukpenning skall utgå med belopp, som framgår av följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten

Sjukpenningens

belopp

kronor öre

uppgår till

(kronor)

men ej till

(kronor)

2,900

3,105

5

50

3,105

3,375

6

—

3,375

3,645

6

50

3,645

3,915

7

_

3,915

4,185

7

50

4,185

4,455

8

—

4,455

4,725

8

50

4,725

—

9

—

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 53.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

4 §•

Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tiondel,

vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för framtiden bestående,

skall, utöver livränta, till den skadade utgivas vid förlust av arbetsförmågan,

örn den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl, ett belopp,

motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta månadslön,

som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst femtusen och

högst niotusen kronor, och eljest ett belopp av fyratusenåttahundra kronor

samt vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen.

Undergår, sedan ersättning, varom i denna paragraf sägs, blivit för den skadade

genom beslut av försäkringsinrättningen bestämd, den skadades tillstånd

väsentlig försämring i förhållande till vad som vid beslutets fattande

antagits, må jämkning i ersättningen äga rum.

5 §.

Har olycksfallet medfört döden, skall, utöver livränta, till den avlidnes efterlevande

utgivas ett belopp motsvarande det, som enligt 4 § skall utgå

vid förlust av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels begravningshjälp,

som utgives jämlikt 7 § första stycket a) lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete, dels ock vad som må hava utgivits jämlikt 4 §.

Med efterlevande avses i denna paragraf allenast make, barn, som äger

rätt till arv efter den avlidne, och adoptivbarn jämte deras avkomlingar samt

föräldrar och adoptivföräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make, tillfaller

hela det enligt första stycket utgående beloppet maken. Finnas jämte

make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som utgår

till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de regler, som

gälla för fördelning av arvfallen egendom.

6 §.

Arbetsgivare är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos honom

anställda äro försäkrade jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete,

erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas

av tillämpningen av denna lag.

7 §•

Försäkring enligt denna lag må meddelas jämväl för olycksfall utom arbete,

därvid föreskrifterna i 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete

skola äga tillämpning.

8 §•

Bestämmelserna i denna lag avse ej personer, som tjänstgöra ombord å

krigsfartyg, och äga ej heller tillämpning i fråga örn skada, som kan uppkomma

därav att Sverige råkat i krig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

3

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om

försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Arbetsgivare vare---delägares arbetare.

Har försäkring---till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än

i denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag, som

i 4 § avses, dock att dels försäkringsinrättning, som nyss nämnts, må meddela

försäkring enligt lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer, dels ock riksförsäkringsanstalten må, enligt vad därom särskilt är

stadgat, sluta avtal örn livränta åt barn utom äktenskap och örn livförsäkring

i samband med egnahemslån samt meddela olycksfallsförsäkring för fiskare

ävensom, med Konungens begivande, övertaga bestämmande och utgivande

av ersättning, som på grund av olycksfall skall utgivas av annan än anstalten.

Vad i---samma värde.

Har anstalten —--livräntan övertagits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Liksom i propositionen behandlas i detta utlåtande under särskilda lubriker

först spörsmålen om krigsförsäkringslagstiftning samt därefter frågan om

en fristående ändring av 35 § olycksfallsförsäkringslagen.

I. Lagstiftning om krigsförsäkring.

Gällande allmänna bestämmelser örn försäkring för olycksfall i arbete

återfinnas i lagen den 17 juni 1916 i detta ämne. Enligt denna lag, som

trädde i kraft den 1 januari 1918, är som huvudregel envar arbetare för
-

1 Senaste lydelse se SFS 1928:135.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

säkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet (1 §). Med arbetare förstås

i lagen envar, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning utan

att i förhållande till honom vara att anse såsom självständig företagare, så

ock envar som för vinnande av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt

arbete (2 §). Enligt dessa bestämmelser äro således ombord å svenska fartyg

tjänstgörande personer obligatoriskt försäkrade för olycksfall i arbete,

oberoende av om olycksfallet förorsakats av krigsförhållanden eller icke. Den

obligatoriska försäkringen gäller i riksförsäkringsanstalten; arbetsgivaren

äger emellertid rätt att i stället taga försäkring i sådant för ändamålet bildat

ömsesidigt försäkringsbolag, som omnämnes i lagens 4 §.

Skadas arbetare till följd av olycksfall i arbetet, skall — örn olycksfallet

medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

— på grund av försäkringen under vissa förutsättningar till honom i ersättning

utgivas sjukpenning, som vid förlust av arbetsförmågan utgår med

visst belopp per dag, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst

(hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan med det lägre

belopp, som svarar mot nedsättningen (6 § första stycket 1) b)). Högsta sjukpenning

är 5 kronor 50 öre, som utbetalas, om den årliga arbetsförtjänsten

uppgår till eller överstiger 2,835 kronor. Medför olycksfallet, efter upphörande

av därav förorsakad sjukdom, under längre eller kortare tid bestående

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, skall utgivas livränta med belopp,

som står i visst närmare angivet förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst

(6 § första stycket 2) a)). På ansökan av den skadade äger försäkringsrådet,

när synnerliga skäl därtill äro för handen, besluta, att i stället

för livränta eller del därav till den skadade skall utgivas ett kapital för en

gång, till belopp motsvarande högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde

enligt gällande beräkningsgrunder.

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas begravningshjälp

(7 § första stycket a)) med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock lägst 100 kronor, samt livräntor (7 § första stycket b)) till

efterlevande — änka eller änkling, barn och adoptivbarn, som ej fyllt sexton

år, samt fader, moder, adoptivfader och adoptivmoder, därest de för sitt

uppehälle varit väsentligen beroende av den avlidnes arbete — beräknade på

visst sätt i förhållande till den årliga arbetsförtjänsten.

överstiger den årliga arbetsförtjänsten 3,000 kronor, tages det överskjutande

beloppet icke i beräkning. Understiger densamma 450 kronor, skall den

beräknas till detta belopp (9 § fjärde stycket).

Enligt 35 § tredje stycket får avtal örn annan försäkring eller försäkring till

högre ersättningsbelopp än i lagen stadgas — med vissa undantag beträffande

riksförsäkringsanstalten — icke avslutas av anstalten eller bolag, som avses

i 4 §.

En redogörelse för vissa tidigare bestämmelser angående krigsförsäkring

har lämnats å sid. 7—10 i propositionen. Denna redogörelse innehåller närmare

upplysningar rörande de åtgärder, som av statsmakterna i vårt land

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

5

vidtagits för att bereda befäl och manskap å fartyg samt eventuellt deras

efterlevande ersättning för skada till följd av olycksfall, förorsakade av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig.

Vidare hava å sid. 10—11 i propositionen lämnats vissa uppgifter rörande

krigsförsäkringslagstiftningen i grannländerna.

Utskottet tillåter sig att hänvisa till dessa redogörelser.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 december 1936 har Sveriges redareförening

hemställt, att till prövning måtte upptagas spörsmålet örn lagstiftning

rörande krigsförsäkring av de ombord anställda vid fart på spanska

hamnar.

Sedermera hava i skrivelser den 20 februari 1937 av redareföreningen, Sveriges

fartygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet samt den 24

mars 1937 av redareföreningen, svenska sjöfolksförbundet, svenska stewartsföreningen

och Sveriges radiotelegrafistförening framställningar gjorts, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att få till stånd en lag om krigsförsäkring, vilken

lag emellertid avsågs skola gälla icke allenast under det pågående spanska

inbördeskriget utan även eljest, då förhållandena därtill kunde föranleda.

Vid de båda sistnämnda skrivelserna hava fogats avskrifter av två särskilda

mellan redareföreningen, å ena sidan, samt övriga nämnda organisationer,

å andra sidan, upprättade avtal angående krigsförsäkring av ombordanställda.

Avtalen finnas återgivna å sid. 36—38 i propositionen.

Enär — som förut nämnts ■— riksförsäkringsanstalten (med vissa undantag)

eller bolag, som avses i 4 § olycksfallsförsäkringslagen, jämlikt 35 § samma

lag icke får avsluta avtal örn annan försäkring eller försäkring till högre

ersättningsbelopp än i lagen stadgas, kan försäkring, som avser de genom

de nyss omförmälda avtalen bestämda ersättningarna, i den mån de äro

större än ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen, ej meddelas av

riksförsäkringsanstalten eller de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen.

För övertagande av försäkring avseende de genom avtalen bestämda ersättningarna

hava vissa svenska olycksfallsförsäkringsbolag bildat en särskild

sammanslutning, benämnd svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool

för krigsolycksfallsförsäkring år 1937. Poolen övertager även ansvaret för

ersättning enligt bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall i arbete

i fråga om olycksfall, som föranletts av krigsförhållandena.

I skrivelserna den 20 februari och den 24 mars 1937 har hemställts, att

bestämmelserna i den lag angående krigsförsäkring, örn vars utfärdande

framställning gjorts, måtte grundas å föreskrifterna i nyss omförmälda avtal.

över de tre nämnda skrivelserna hava utlåtanden avgivits av vissa myndigheter,

varefter inom socialdepartementet på grundval av handlingarna

i ärendet upprättats ett lagutkast. Sedan detta varit föremål för remissbehandling,

har detsamma överarbetats inom departementet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

Den i propositionen föreslagna lagstiftningen, som avser obligatorisk försäkring

för olycksfall i visst slags arbete, har så utformats, att vissa särskilda

regler givas rörande högre ersättningar vid krigsförsäkring än de enligt

allmänna olycksfallsförsäkringslagen utgående. Därutöver föreskrives allenast,

att sistnämnda lags bestämmelser i övrigt utan undantag skola gälla.

Vad nu anförts har direkt blivit utsagt i 1 §. I denna paragraf hava därutöver

vissa erforderliga stadganden av grundläggande natur intagits. Sålunda

har föreskrivits, att de särskilda reglerna skola gälla inom område

och under tid, som Konungen äger bestämma. I paragrafen har vidare föreskrivits,

att stadgandena skola hava avseende å alla å svenskt fartyg tjänstgörande

personer, som enligt 1916 års lag äro försäkrade för skada till följd

av olycksfall i arbetet. Undantag har dock gjorts i fråga örn personer, som

tjänstgöra ombord å krigsfartyg. Föreskrift härom har intagits i 8 §. Särskilda

bestämmelser rörande beräkning av den årliga arbetsförtjänsten för

bestämmande av sjukpenning eller livränta hava givits i 2 §. Sålunda halden

i 1916 års lag i sådant hänseende stadgade minimigränsen höjts från

450 till 2,900 kronor, medan maximigränsen höjts från 3,000 till 4,800 kronor.

I 3 § har i tabellform angivits storleken av sjukpenning vid olika inkomstbelopp.

Lägsta angivna inkomstbelopp har med hänsyn till bestämmelserna

i 2 § upptagits till 2,900 kronor. Den övre inkomstgränsen för en sjukpenning

av 5 kronor 50 öre — som enligt 1916 års lag utgår vid en årsinkomst

av 2,835 kronor eller därutöver — har i tabellen i förevarande paragraf,

med iakttagande av att intervallen beträffande inkomstbelopp enligt

gällande lag är 270 kronor, bestämts till 3,105 kronor. I tabellen äro intervallerna

i fråga om inkomstbelopp jämväl i övrigt 270 kronor. Beträffande

sjukpenningens belopp äro intervallerna liksom i 1916 års lag 50 öre. Högsta

sjukpenning, 9 kronor, utgår, då årsinkomsten uppgår till eller överstiger

4,725 kronor. Enligt 4 § skola i vissa fall, utöver livränta, utgå vissa engångsbelopp.

Detta gäller, örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad

sjukdom, medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av

densamma med minst en tiondel samt denna förlust eller nedsättning kan

antagas bliva för framtiden bestående. Sådant engångsbelopp bestämmes,

om den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl, till ett belopp,

motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta månadslön,

som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst femtusen och

högst niotusen kronor, och eljest till ett belopp av fyratusenåttahundra kronor

samt vid nedsättning av arbetsförmågan till det lägre belopp, som svarar

mot nedsättningen. Undergår, sedan dylik ersättning blivit bestämd, den

skadades tillstånd väsentlig försämring, må jämkning i ersättningen äga

rum. I 5 § stadgas, att örn olycksfallet medfört döden, till den avlidnes efterlevande

skall, utöver livränta, utgivas ett belopp motsvarande det, som enligt

4 § skall utgå vid förlust av arbetsförmågan. Därvid skall dock avdragas

dels begravningshjälp, som utgives jämlikt 7 § första stycket a)

lagen om försäkring för olycksfall i arbete, dels ock vad som må hava utgivits

jämlikt 4 §. I 5 § lämnas vidare föreskrifter örn vilka som i den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

7

föreliggande lagens mening äro att anse såsom efterlevande samt örn fördelningen

av ersättning, varom i 5 § sägs. Enligt 6 § är arbetsgivare pliktig

att till den försäkringsinrättning, i vilken hos honom anställda äro försäkrade

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, erlägga det tilllägg

till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämpningen

av den nu föreslagna lagen. I 7 $ medgives, att försäkring enligt

krigsförsäkringslagen må meddelas jämväl för olycksfall utom arbete. Enligt

8 § skola bestämmelserna i lagen, såsom redan i det föregående anmärkts,

ej avse personer, som tjänstgöra ombord å krigsfartyg. De skola ej

heller äga tillämpning i fråga om skada, som kan uppkomma därav alt Sverige

råkat i krig. Lagen är avsedd att träda i kraft dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Vidare har föreslagits bl. a. sådan ändring av 35 § i 1916 års lag,

att riksförsäkringsanstalten och bolag, som avses i 4 § av sistnämnda lag,

erhålla rätt att meddela försäkring enligt den föreslagna lagen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i den allmänna

motiveringen till propositionen anfört bl. a. följande:

De sjömän, som begiva sig ut till av krig berörda områden, synas ----

med visst fog kunna räkna med att samhället självt tillser, att, örn en olycka

skulle inträffa, skälig högre ersättning under alla förhållanden är dem tillförsäkrad.

Häremot kan visserligen invändas, att samhället icke annat än

i undantagsfall bör för en särskild grupp arbetare giva bestämmelser örn

olycksfallsersättning, vilka avvika från de i den allmänna olycksfallsförsäkringslagen

meddelade. Ett sådant undantagsförhållande synes mig emellertid

föreligga beträffande nu ifrågavarande slags arbetare, vilka fullgöra sina

tjänsteåligganden i farvatten, som på grund av krig eller krigsfara äro för

sjöfarten osäkra. Det är nämligen ett samhällsintresse av stor vikt, att samfärdseln

över haven till och från vårt land under alla förhållanden upprätthålles

i så stor utsträckning som möjligt. I våra grannländer Danmark och

Norge hava också nyligen lagbestämmelser antagits, enligt vilka vissa högre

ersättningsbelopp utgå till sjömän vid olycksfall i arbete, som förorsakas av

krigshändelser. Med hänsyn till det anförda har jag ansett mig böra föreslå

införande i svensk rätt av lagbestämmelser angående obligatorisk krigsförsäkring

för olycksfall i arbete av ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Det synes mig lämpligt, att — liksom i Danmark och Norge — den nja

lagstiftningen icke inskränkes till att avse allenast det nu förevarande krigs
förhållandet

utan erhåller allmängiltig karaktär.--—- Undantag torde

dock böra göras i fråga örn skada, som kan uppkomma därav att vårt Iand

råkat i krig.

Beträffande sättet för anordnandet av obligatorisk olycksfallsförsäkring

för krigsrisk säger det sig självt, att reglerna härom böra utformas i nära

anslutning till allmänna olycksfallsförsäkringslagen. Den nya lagstiftningen

kan därvid genomföras antingen i form av särskild lag, upptagande vissa

speciella bestämmelser men i övrigt hänvisande till 1916 års lag, eller på sådant

sätt, att till vissa paragrafer i sistnämnda lag göras tillägg, som innehålla

nyss omförmälda speciella bestämmelser. Vid valet mellan dessa två

alternativ har det först angivna synts mig lämpligast, varför jag låtit utarbeta

förslag till särskild lag i ämnet.

I enlighet med vad i ärendet föreslagits synes den nya lagen böra erhålla

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

Utskottet.

karaktär av fullmaktslag. Enligt densamma bör sålunda Konungen äga bestämma

inom vilket område och under vilken tid olycksfall skall inträffa

för att stadgandena i lagen skola tillämpas.---

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har de

ombord å fartyg anställda genom överenskommelser mellan Sveriges redareförening

och de anställdas organisationer tillförsäkrats förhöjda ersättningar

att utgå vid olycksfall, förorsakade av krigshändelser vid fart inom områden,

som beröras av det nu pågående spanska inbördeskriget. I de i ärendet till

Kungl. Majit ingivna framställningarna har påyrkats införande av allmängiltiga

lagbestämmelser örn förhöjd ersättning vid olycksfall, som förorsakats

av krigsförhållanden. En lagstiftning av sistnämnda innebörd har redan

antagits i Danmark och Norge.

Även enligt utskottets mening böra statsmakterna endast undantagsvis för

en särskild grupp av arbetstagare meddela speciella bestämmelser om olycksfallsersättning.

Omständigheterna i de fall, örn vilka nu är fråga, synas

emellertid utskottet vara av sådan säregen beskaffenhet, att vissa undantagsregler

för dem torde vara väl motiverade. Härför talar givetvis hänsynen

till sjöfolket, som trots de genom pågående eller hotande krig betydligt ökade

riskerna skall färdas till sjöss inom därav berörda områden. Ett ytterligare

skäl för dylika undantagsregler utgör det allmänna intresset av att samfärdseln

över haven till och från vårt land under alla förhållanden upprätthålles

i så stor utsträckning som möjligt. Utskottet finner sig sålunda böra

tillstyrka en lagstiftning i ämnet, utformad enligt de i propositionen angivna

riktlinjerna. Emellertid vill utskottet i detta sammanhang framhålla angelägenheten

av att vid bestämmandet av de tillägg till tidigare bestämda försäkringsavgifter,

som må föranledas av tillämpningen av denna lag, hänsyn

tages till premiesättningen på den inteniationella försäkringsmarknaden.

Utskottet övergår härefter till att under de olika paragraferna verkställa

detaljgranskning av ifrågavarande lagförslag. I den mån de särskilda bestämmelserna

icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan

erinran.

4 §•

Enligt de mellan redareföreningen och de ombordanställdas organisationer

ingångna avtalen skall i anledning av olycksfall, utöver livränta, utgå

ett engångsbelopp. Om den skadade varit befälhavare, styrman eller maskinbefäl,

skall beloppet vid förlust av arbetsförmågan motsvara en årslön, därvid

denna beräknas på grundval av den vid olyckstillfället för envar gällande

kontanta månadslönen enligt grundtarifferna i gällande kollektivavtal mellan

redareföreningen och befälsorganisationerna. Beloppet skall dock uppgå till

lägst 5,000 kronor och högst 9,000 kronor. Till övriga ombord anställda skall

vid förlust av arbetsförmågan utgå 4,800 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan

utgår det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 63. 9

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit att, om olycksfallet, efter upphörande

av därav förorsakad sjukdom, medfört för framtiden bestående förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan, till befälhavare, styrman eller maskinbefäl

skulle utgivas ett belopp motsvarande vid förlust av arbetsförmågan

ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta månadslön, som den skadade

åtnjutit vid tiden för olycksfallet, dock lägst 5,000 och högst 9,000

kronor, och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarade

mot nedsättningen, samt till övriga ombord anställda vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp av 4,800 kronor och vid nedsättning av arbetsfönnågan

det lägre belopp, som svarade mot nedsättningen.

Departementschefen har beträffande förevarande paragraf anfört bl. a.:

Enligt 4 § skall utöver livränta utgå ett engångsbelopp. Bestämmelser örn

dylikt engångsbelopp, till sin karaktär väsentligen annorlunda beskaffat än

livränta, finnas i de föreliggande avtalen. Motsvarighet härtill förekommer

också i de danska och norska lagarna i ämnet. De regler rörande beloppets

storlek, vilka föreslagits av riksförsäkringsanstalten och vilka i huvudsak

överensstämma med de i avtalen upptagna, har jag ansett lämpliga. Då det

här är fråga om utbetalning av ett engångsbelopp, lärer det vara nödvändigt,

att, så snart av olycksfallet förorsakad sjukdom upphört, ett avgörande träffas

rörande storleken av nyssnämnda belopp.--- — För det fall att, se
dan

ersättning enligt denna paragraf blivit bestämd genom beslut av försäkringsinrättningen,

den skadades tillstånd undergår väsentlig försämring i

förhållande till vad som vid beslutets fattande antagits, synas emellertid reglerna

om jämkning av ersättning böra tillämpas.---Återbetalning skall

däremot givetvis icke ifrågakomma, i vilken grad den skadades tillstånd än

förbättrats.

På grund av nu ifrågavarande ersättningsbelopps karaktär av engångsersättning

anser jag anledning icke föreligga att genom lagstadgande medgiva

den skadade möjlighet till beloppets utbytande mot årlig livränta.

Av vad ovan anförts framgår, att storleken av de engångsbelopp, som förutsättas

skola utgå till befälspersoner vid krigsolycksfall, i det föreliggande

lagförslaget bestämts på annat sätt än i ovannämnda avtal mellan redareföreningen

och befälsorganisationerna. Enligt avtalet skall beräkningen av

engångsbeloppen ske på grundval av den enligt grund tarifferna i gällande

kollektivavtal bestämda kontanta månadslönen. Avfattningen av 4 § första

stycket i lagförslaget, som i denna del grundas på riksförsäkringsanstaltens

förslag, torde däremot föranleda till att vid beräkningen av engångsbeloppens

storlek hänsyn bör tagas även till de tillägg till grundlönen, som enligt kollektivavtalen

i vissa fall utgå. Det torde ur flera synpunkter vara olämpligt att

i lagtexten inskriva regler för nyssnämnda beräkning, vilka hänföra sig till

bestämmelserna i ett kollektivavtal. Utskottet bar icke kunnat undgå att beakta

de svårigheter, som skulle uppstå, därest giltighetstiden för ett kollektivavtal

utlöpte utan att nytt sådant träffats. Samma svårigheter skulle föreligga

i fråga om parter, som stöde utanför de avtalsslutande organisationerna.

Enligt utskottets mening får betydelsen av den föreliggande skiljaktigheten

ej överskattas. Genom att i lagen angivits maximum oell minimum

Bihang lill riksdagens protokoll 19117. 9 sami. 2 avd. Nr 53. 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

för engångsbeloppets storlek kan skiljaktigheten för övrigt förefinnas endast

inom den sålunda angivna ramen. Utskottet har för sin del ansett sig böra

lämna Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseende utan erinran.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot bestämmelserna

i den nu behandlade paragrafen.

5 §.

Departementschefen har vid remissen till lagrådet rörande engångsbelopp,

som avses i denna paragraf, anfört bl. a.:

Enligt min mening bör beloppet tillfalla den avlidnes närmaste efterlevande,

till vilka jag räknar make, barn, som äger rätt till arv efter den avlidne, och

adoptivbarn jämte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar.

Örn annan efterlevande av nyssnämnda kategorier än make ej finnes, skall

beloppet tillfalla maken. Finnas andra efterlevande, synes mig maken böra

erhålla halva beloppet. Mellan övriga efterlevande bör enligt min mening

fördelning ske enligt vanliga arvsregler. Då med efterlevande icke avses andra

än i det föregående särskilt uppräknade, få syskon icke någon del i belopp,

varom här är fråga.---

Därest engångsbelopp, som avses i 5 §, skall utgå, synes begravningshjälp,

som skall utgivas jämlikt 7 § första stycket a) lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, icke samtidigt böra ifrågakomma. I anledning härav har,

oaktat de till begravningshjälp och engångsersättning berättigade personkategorierna

icke äro fullständigt desamma, stadgats, att från engångsbelopp

enligt 5 § i förevarande lag skall avdragas sådan begravningshjälp.

Enär engångsbelopp, varom nu är fråga, synes böra utgå i varje fall, då

orsakssammanhang föreligger mellan olycksfallet och döden och sålunda

oberoende av tidpunkten för dödsfallet, samt engångsersättning jämlikt 4 §

under mellantiden kan hava utbetalats, synes vidare — på sätt försäkringsrådet

framhållit — föreskrift böra meddelas, att i sådant fall avdrag från

ersättning enligt 5 § skall ske med ersättningsbelopp, som utgått enligt 4 §.

Vid lagrådets behandling av föreliggande förslag har en ledamot av lagrådet

med instämmande av två andra angående 5 § yttrat bl. a. följande:

Att finna en enkel och lätt tillämpad princip, som under alla förhållanden

möjliggör en tillfredsställande fördelning av beloppet, torde icke låta sig göra.

Då beloppet icke ingått i den avlidnes bo och fyller en speciell uppgift, nämligen

att, i den mån det låter sig göra genom ekonomisk kompensation, lindra

förlusten, kan någon direkt ledning icke heller lämnas av reglerna för arvsdelning

eller av bestämmelserna örn tilldelning av livränta. Ersättningens

särskilda uppgift synes emellertid anvisa en sådan fördelning, att beloppet

åtminstone huvudsakligen tillfaller den eller dem, som förlusten får antagas

ekonomiskt sett drabba hårdast.

Med hänsyn till det sagda och vad av departementschefen anförts synas

starka skäl tala för den lösning som i förslaget träffats rörande fördelning

mellan make och barn. För det fall åter att endast make och föräldrar leva

efter, synes förslaget icke tillräckligt hava tillgodosett makens — i regel

änkas — intresse. I flertalet dylika fall lärer änkan i ekonomiskt avseende

genom mannens död drabbas ojämförligt hårdare än dennes föräldrar. De

fall då mannen i någon väsentlig mån underhåller sina föräldrar, sedan han

bildat egen familj, torde icke vara särdeles talrika, och där så skett kan det

stöd föräldrarna haft av hans inkomst näppeligen jämföras med det som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

11

kommit hustrun till del. Med hänsyn till bestämmelserna om tilldelande av

livränta måste de ekonomiska följderna av dödsfallet mindre ofta för föräldrarna

bliva av samma genomgripande betydelse som för hustrun. En

regel, som ger hustrun företräde framför föräldrarna, synes därför bättre

tillgodose vad som genomsnittligt kan antagas vara av förhållandena påkallat.

I samma riktning leder även den uppfattning som kommit till uttryck i arvsreglerna.

Den i 5 § avsedda engångsersättningen är nämligen endast en

utbyggnad av den ersättning som föreskrives i 4 §, och ett enligt sistnämnda

paragraf utgående ersättningsbelopp går till fördelning direkt enligt arvsreglerna.

De omständigheter, under vilka beloppen enligt de båda paragraferna

tänkas utgå, torde icke vara så olikartade att de kunna motivera en alltför

stor skillnad i reglerna för deras fördelning.

Med stöd av det anförda hemställer jag att fördelningsreglerna i andra stycket

jämkas så, att då de efterlevande utgöras av make och föräldrar, make

erhåller hela beloppet eller i varje fall en större del därav än föräldrarna.

Vid anmälan av lagrådets utlåtande i statsrådet har departementschefen

anfört:

Vid fastställandet av regler rörande fördelning av ifrågavarande belopp synes

mig hänsyn böra tagas icke enbart till ekonomiska behovssynpunkter.

Örn de efterlevande utgöras av make och föräldrar, anser jag, att jämväl

föräldrarna böra erhålla visst »ideellt skadestånd» för den förlust de lidit.

Annan fördelning än hälften till make och hälften till föräldrarna synes mig

därvid icke lämpligen kunna komma i fråga. Med hänsyn till det sålunda

anförda finner jag den av tre ledamöter av lagrådet gjorda hemställan icke

böra föranleda till ändring i det upprättade förslaget till lag om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

I förevarande sammanhang må erinras om bestämmelserna i 2 kapitlet

lagen om arv, vilka innebära bl. a., att om arvlåtare är gift och ej lämnar

efter sig bröstarvinge, kvarlåtenskapen tillfaller maken. Lever vid makens

död den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling, äga de,

som då äro närmast till arv efter den först avlidne, i regel taga hälften av

efterlevande makens bo.

På sätt tre av lagrådets ledamöter framhållit torde det icke låta sig göra

att finna en enkel och lätt tillämpad princip, som under alla förhållanden

möjliggör en tillfredsställande fördelning av det belopp, varom i förevarande

paragraf är fråga. Detta gäller i synnerhet det fall, att endast make och föräldrar

leva efter. Å ena sidan tala starka skäl för att make i sådant fall skall

erhålla hela beloppet eller åtminstone en större del därav än föräldrarna. Till

stöd härför kan bl. a. åberopas den uppfattning, som kommit till uttryck i

gällande lagbestämmelser örn makes arvsrätt. De förbättringar, som på senare

år vidtagits i fråga om folkpensioneringen, torde vidare hava bidragit

till att göra barns försörjningsplikt mot sina föräldrar mindre aktuell än tidigare

varit fallet. Till stöd för den uppfattning, som kommit till uttryck i propositionen,

kan å andra sidan anföras, att hänsyn icke bör tagas enbart till

ekonomiska behovssynpunkter. Såsom departementschefen yttrat, torde ifrågavarande

ersättning i viss mån hava karaktären av ett »ideellt skadestånd»,

av vilket även föräldrarna böra erhålla del.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för den uppfattning rörande

fördelningen av ifrågavarande belopp, som företrätts av departementschefen.

Vad utskottet under 4 § uttalat äger motsvarande tillämpning på ersättning,

som här avses. Utskottet har ej heller i övrigt något att erinra mot stadgandena

i förevarande paragraf.

II. Förslag till ändring av 35 § lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, föranledd av riksförsäkringsanstaltens skrivelse

den 5 april 1937.

35 § tredje, fjärde och femte styckena i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

lyda på följande sätt:

Avtal örn annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än i

lagen stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag, som i 4 §

avses, dock att utan hinder härav riksförsäkringsanstalten må, enligt vad därom

särskilt är stadgat, sluta avtal örn livränta åt harn utom äktenskap och

om livförsäkring i samband med egnahemslån samt meddela olycksfallsförsäkring

för fiskare ävensom, enligt Konungens bestämmande, övertaga utgivande

av livränta, som på grund av olycksfall skall utgivas av annan än anstalten.

Vad i 234 och 237 §§ i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse

sägs om inländskt försäkringsbolag skall, där Konungen för visst fall

så bestämmer, i fråga om övertagande av försäkringar av livräntor enligt

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i

arbete och denna lag i tillämpliga delar gälla jämväl riksförsäkringsanstalten,

och skall administrationsbo, som i 231 § i lagen örn försäkringsrörelse

omförmäles, omfatta jämväl livräntor, som varda fastställda under administrationstiden,

i följd varav fordringsrätt, varom i sista stycket av sistnämnda

paragraf sägs, skall omfatta jämväl kapitalvärdet av sådana livräntor,

ökat med en tjugondei av samma värde.

Har anstalten i enlighet med vad nu sagts övertagit ansvaret för utgivande

av livränta, skall anstalten inträda i samtliga de rättigheter och skyldigheter,

som i avseende å ersättnings bestämmande och utgivande i förhållande till

livräntetagaren tillkommit det bolag, från vilket försäkringen av livräntan

övertagits.

I propositionen har å sid. 31—33 lämnats en närmare redogörelse för dessa

bestämmelsers tillkomst, till vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

I skrivelse till Kungl. Majit den 5 april 1937 har riksförsäkringsanstalten

anfört bl. a., att anstalten för sin del funne starka skäl tala för att anstalten,

som redan övertagit den visst olycksfallsförsäkringsbolag, vilket trätt i likvidation,

åvilande skyldigheten att utgiva livränta, jämväl övertoge dess förpliktelser

i övrigt enligt 1901 års lag angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete och 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Emellertid syntes

anstalten på grund av bestämmelserna i tredje stycket av 35 § olycksfallsförsäkringslagen

vara förhindrad därtill. Även i andra fall än det föreliggande

syntes det vara önskvärt, att anstalten kunde övertaga ifrågavarande slag av

förpliktelser, t. ex. då arbetsgivare, som stått självrisk, trädde i likvidation

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

13

utan samband med konkurs. Rikslän säkringsanstalten har i anslutning härtill

föreslagit, att 35 § tredje stycket måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Avtal---ävensom, enligt Konungens bestämmande övertaga bestäm
mande

och utgivande av ersättning, som på grund av olycksfall skall utgivas

av axman än anstalten.»

Försäkringsrådet och försäkringsinspektionen hava förklarat sig icke hava

något att erinra mot den av riksförsäkringsanstalten föreslagna lagändringen.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att han av riksförsäkringsanstaltens

skrivelse funnit det framgå, att starka skäl talade för att anstalten

skulle äga möjlighet att — dock allenast med Konungens begivande — övertaga

bestämmande och utgivande av även annan ersättning än livränta, som

på grund av olycksfall skulle utgivas av annan än anstalten. Den redogörelse

för gällande lag och omständigheterna vid dess tillkomst, som lämnats i propositionen

utvisade enligt departementschefens mening, att anstalten för närvarande

icke torde äga sådan möjlighet. Departementschefen tillstyrkte därför,

att erforderlig ändring av lagen vidtoges. Bestämmelser härutinnan hade

upptagits i det förslag till lag angående ändring av 35 § olycksfallsförsäkringslagen,

som upprättats i samband med förslaget till lag örn krigsförsäkring för

ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Utskottet har intet att erinra mot den föreslagna lagändringen i nu ifrågavarande

del.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 28 maj 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, P. Sandström, Hagman, Sam

Larsson, Nordborg, Olof Carlsson* och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Olovson* Pettersson i Hällbacken,

Molander, Sandström i Sollefteå och Gardell samt fröken Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 53.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 53.

Reservationer:

1) av herrar P. Sandström, Holstenson, Hage och Gardell, vilka under

åberopande av de skäl, som anförts av lagrådets majoritet, hemställt, att

5 § andra stycket i utskottets förslag måtte erhålla följande lydelse:

»Med efterlevande — —--halva beloppet maken; dock att, om jämte

make allenast föräldrar eller adoptivföräldrar leva efter, tre fjärdedelar av

beloppet skola tillfalla maken. Belopp, som---arvfallen egendom.»

2) av herr Nordborg.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

372487

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer m. m. a1 i texten