Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn effektivare tillämpning av alkoholistlagen å vagabonderande alkoholister.

1937-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:54, Utlåtande i anledning av väckt motion örn effektivare tillämpning av alkoholistlagen å vagabonderande alkoholister.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1937 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn effektivare

tillämpning av alkoholistlagen å vagabonderande

alkoholister.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 72,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Otto Wangson hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om förslag till sådana

ändringar i den nuvarande alkoholistlagen, att densamma bleve i av lagstiftningen

åsyftad utsträckning tillämplig jämväl å de vagabonderande alkoholisterna.

I motiveringen till motionen har uttalats bland annat, att det syntes nödvändigt,

örn alkoholistlagen över huvud skulle bliva effektivt tillämplig å den

lösa befolkningen, att ej mindre de lokala myndigheterna — och bland dessa

också polismyndighet — bereddes möjlighet till ett snabbt ingripande och

omhändertagande av vagabonderande alkoholister än även att ersättning för

vården av desamma utan återhållande inskränkningar garanterades av statsmedel.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

I 1 § lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlagen)

stadgas, att om någon är hemfallen åt alkoholmissbruk och han i följd

därav finnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller

utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja, för

nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan

person, eller ligga det det allmänna, sin familj eller annan till last, eller

vara ur stånd att taga vård örn sig själv, eller föra ett för närboende eller

andra grovt störande levnadssätt, åtgärder skola vidtagas för hans återförande

till ett nyktert och ordentligt liv. Detsamma gäller, där någon, som

är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit under de två senast förflutna åren

tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri. Enligt 15 § i samma lag

äger nykterhetsnämnden, om någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom

i 1 § sägs, icke genom hjälpåtgärd kunnat återföras till ett nyktert och

ordentligt liv eller örn det eljest uppenbarligen saknas utsikt att utan tvång

återföra honom därtill, hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande, att han må

intagas å allmän alkoholistanstalt. Vidare stadgas i 16 §, att örn någon är

hemfallen åt alkoholmissbruk och han i följd därav finnes vara farlig för

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 54.

1800 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 54.

annans personliga säkerhet eller eget liv, nykterhetsnämnden, ändå att fall,

som avses i 15 §, ej är för handen, så ock polismyndigheten i orten äger hos

länsstyrelsen ansöka örn förordnande, att han må intagas å allmän alkoholistanstalt.

Är faran så överhängande, att åtgärd, som ankommer på länsstyrelsen,

ej utan våda kan avvaktas, har polismyndigheten att ofördröjligen på lämpligt

sätt tillsvidare omhändertaga den, örn vilken är fråga. Varder någon sålunda

omhändertagen, innan ansökning gjorts örn förordnande, att han må intagas å

allmän alkoholistanstalt, skall polismyndigheten utan uppskov göra sådan

ansökning.

I det år 1926 av särskilt tillkallade sakkunniga framlagda förslaget till

lag angående åtgärder mot dryckenskap och fylleri (Stat. off. utr. 1926: 17)

voro vissa särskilda regler rörande vagabonderande alkoholister upptagna.

23 § i lagförslaget innehöll bland annat den bestämmelsen, att även polismyndighet

skulle kunna göra ansökan örn intagande å allmän alkoholistanstalt

av en åt dryckenskap hemfallen person, som under de senaste två

åren upprepade gånger blivit dömd till ansvar för fylleri, stryker omkring

från en ort till en annan utan sysselsättning, varigenom han må antagas

kunna förskaffa sig sitt uppehälle, och utan att, såvitt omständigheterna

ådagalägga, söka arbete eller eljest efter förmåga söka ärligen försörja sig.

I samma paragraf stadgades vidare, att polismyndigheten i sådant fall hade

att tillsvidare på lämpligt sätt omhändertaga den åt dryckenskap hemfallne.

I motiveringen till dessa bestämmelser (betänkandet sid. 103) anfördes, att

polismyndigheten, när en person å främmande ort gjorde sig skyldig till

fylleri, borde — helst telegrafiskt eller per telefon — hos systembolaget i

hans hemort göra förfrågan angående hans föregående fylleriförseelser och

platserna, där han dömts, för att, där förseelserna då visade sig hava förekommit

upprepade gånger och inträffat på olika orter, vidtaga åtgärd för att

få personen ifråga intagen å alkoholistanstalt.

Bestämmelser av samma eller liknande innebörd inflöto icke i 1931 års

alkoholistlag och upptogos ej heller i det förslag till lag örn nykterhetsvård,

som år 1934 framlades av rusdryckslagstiftningsrevisionen (Stat. off. utr.

1934:39). I kontrollstyrelsens år 1935 avgivna yttrande över revisionens betänkande

har däremot föreslagits ett stadgande av innehåll bland annat, att

örn någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, fört ett kringflackande liv,

polismyndigheten i den ort, där han vistas eller äger hemortsrätt, skall äga

göra ansökan om hans intagande å allmän alkoholistanstalt. Där det kan befaras,

att vederbörande kommer att avvika från orten, innan länsstyrelsen

vidtager åtgärd med anledning av ansökningen, skall polismyndigheten enligt

sistnämnda förslag äga att på lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga honom.

Här må även erinras, att nykter hetsnämndernas riksförbund i en den 28

november 1936 till socialdepartementet inkommen skrift hemställt örn vidtagande

av sådan ändring u alkoholistlagen, att densamma kunde komma till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 54. 3

användning även å de vagabonderande alkoholisterna. Denna framställning

är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I 1937 års statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 110), har chefen

för socialdepartementet framhållit, att han — i betraktande av de erinringar,

som framställts i yttranden över rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag till

lag örn nykterhetsvård, ävensom vissa senare framställningar i ämnet —

funnit frågan örn en revision av alkoholistlagstiftningen böra bliva föremål

för ytterligare överväganden.

Genom propositionen nr 35 till årets riksdag med förslag till lag örn verkställighet

av bötesstraff, m. m. har för riksdagen framlagts förslag till vissa

lagändringar, syftande bland annat till en effektivisering av alkoholistlagens

bestämmelser beträffande återfallsfyllerister. Chefen för justitiedepartementet

har i denna proposition (sid. 79) uttalat, att frågan om vilka åtgärder,

som borde vidtagas för att förhindra, att vagabonderande alkoholister undandroge

sig de reaktioner, som samhället uppställt, otvivelaktigt borde upptagas

till lösning i hela sin vidd.

Första lagutskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 14 icke

gjort någon erinran mot detta uttalande.

I propositionen nr 242 till innevarande års riksdag med förslag till förordning

angående försäljning av rusdrycker m. m. har chefen för finansdepartementet

hänvisat till ovannämnda yttrande i 1937 års statsverksproposition.

I de vid årets riksdag väckta motionerna I: 271 och 273, II: 509 och 518

samt de likalydande motionerna I: 275 och II: 510 har yrkats avslag å sistnämnda

proposition under åberopande bland annat, att frågan örn införande

av en ny försäljningslagstiftning icke lämpligen borde komma under övervägande

utan att till samtidig behandling förelåge förslag jämväl till ny lagstiftning

angående nykterhetsvård i huvudsaklig överensstämmelse med det

förslag, som i sådant hänseende framlagts genom rusdryckslagstiftningsrevisionens

betänkande.

Bevillningsutskottet har i sitt i ämnet avgivna betänkande nr 28 anfört,

att utskottet i likhet med departementschefen funne hinder icke möta att

redan nu upptaga till behandling frågan örn genomförande av ny försäljningslagstiftning.

Icke minst med tanke på att eftergifter i fråga örn försäljningsrestriktionerna

lättare skulle låta sig genomföras, därest nykterhetsnämnderna

sattes i stånd att utöva en verkligt effektiv nykterhetsvård, funne utskottet

det emellertid angeläget, att frågan örn lagstiftningsåtgärder för ernående

av en förbättrad nykterhetsvård icke måtte undanskjutas utan för

slag örn möjligt föreläggas nästa års riksdag.

Det i motionen berörda spörsmålet är enligt utskottets mening av sådan

betydelse, att det väl förtjänar tagas under övervägande. Såsom av den i det

föregående lämnade redogörelsen framgår har spörsmålet under den senaste

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 54.

tiden i flera olika sammanhang aktualiserats. Sålunda är en framställning i

ämnet för närvarande beroende på Kungl. Marits prövning. Därjämte har

bevillningsutskottet i sitt ovannämnda betänkande framhållit angelägenheten

av att förslag till lagstiftningsåtgärder för ernående av en förbättrad nykterhetsvård

örn möjligt föreläggas nästa års riksdag. Med hänsyn härtill anser

sig utskottet kunna förutsätta, att Kungl. Majit kommer att ägna den föreliggande

frågan erforderlig uppmärksamhet. Utskottet finner därför icke skäl

föreslå riksdagen att i anledning av motionen göra någon framställning till

Kungl. Majit.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, P. Sandström, Hagman,

Sam Larsson, Norman, Nordborg och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Pettersson i Hällbacken,

Molander, Hermansson, Thorell och Gardell samt fröken Andersson.

Stockholm 1937* K* L. Beckmans BoktrjckerL

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.