Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 171 i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 347 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.

1937-02-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 171 i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 347 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1937 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss

ändring i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 171

i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 347 i andra kammaren av

herr Bagge m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, »att i lag örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

värnpliktstjänstgöring, skola i § 1 utgå orden: ''eller av annan jämförlig

orsak’».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Lagen den 12 juni 1925 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, innehåller i § 1 den bestämmelsen, att

värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig

orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i

den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall kunna få fullgöra viss annan

tjänstgöring. Örn hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,

kan han få fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens

bruk eller bära vapen eller ammunition (§ 1 a)). Avse däremot hans samvetsbetänkligheter

varje tjänstgöring vid krigsmakten, kan han i stället

för sådan tjänstgöring få utföra civilt arbete för statens räkning (§ 1 b)).

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas av

vederbörande inskrivningsrevision (§ 2). Beträffande samvetsömma värnpliktiga

är tjänstgöringstiden längre än för andra värnpliktiga (§ 3). Den,

som fullgör tjänstgöring enligt § 1 a) skall tjänstgöra ett antal dagar, som

med 90 överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i

fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen skolat åligga honom. Utföres

arbete enligt § 1 b), utgör motsvarande ökning i antalet tjänstgöringsdagar

120.

Genom kungörelse den 23 december 1925 (nr 516), vilken i vissa delar

erhållit ändrad lydelse genom kungörelse den 9 januari 1935 (nr 1), hava

i administrativ ordning (med stöd av § 9 i lagen) utfärdats vissa tillämpBihang

till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 9—10. 860 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

ningsföreskrifter. Vid ansökan av värnpliktig att få fullgöra tjänstgöring

enligt lagens bestämmelser skall (enligt § 1 i kungörelsen) fogas vissa intyg

rörande sökanden. Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter grunda sig på

religiös övertygelse, skall förete intyg, utfärdat av präst i den församling, där

sökanden är kyrkobokförd (respektive präst i främmande trossamfund), vilket

intyg skall uttryckligen angiva, antingen vilken uppfattning intygsgivaren

bildat sig i frågan, huruvida sökanden hyser allvarliga, på religiös övertygelse

grundade samvetsbetänkligheter mot visst angivet slag av värnpliktstjänstgöring

i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, eller mot varje slag

av tjänstgöring vid krigsmakten, eller ock att samma fråga undandrager

sig intygsgivarens bedömande. Skälen för vad sålunda angives skola i varje

fall finnas införda i intyget. Eeligiöst samvetsöm värnpliktig skall vidare

förete intyg, utfärdat på heder och samvete av två andra, myndiga,

ojäviga och trovärdiga personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden

förvärvat ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, att

de anse honom hysa allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter

mot tjänstgöring i vanlig ordning eller vid krigsmakten överhuvud.

Intyget skall innehålla utförliga upplysningar såväl örn intygsgivarnas

bekantskap med sökanden som örn de omständigheter, på vilka intygsgivarnas

omdöme grundas. Slutligen skall religiöst samvetsöm förete

intyg av polismästare eller stadsfiskal i stad eller landsfogde eller landsfiskal

å landet om de ovan senast omförmälda två intygsgivarnas trovärdighet.

— Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter hava annan grund än religiös

övertygelse (etiskt samvetsöm), skall förete skriftlig, på heder och samvete

avgiven försäkran av sökanden själv angående hans samvetsbetänkligheter

ävensom intyg, utfärdat på heder och samvete av två myndiga, o jäviga och

trovärdiga personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden förvärvat

ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, av enahanda

beskaffenhet som motsvarande för religiöst samvetsöm föreskrivna intyg.

Etiskt samvetsöm skall vidare förete intyg av polismästare eller stadsfiskal

i stad eller landsfogde eller landsfiskal på landet dels i fråga om sökandens

vandel och dels beträffande de två intygsgivarnas trovärdighet.

Enligt § 2 i 1925 års kungörelse skola genom inskrivningsnämnds — inskrivningsbefälhavares

— försorg de uppgifter, som meddelats i ansökningshandlingar

av värnpliktig, varom nu är fråga, fullständigas med de ytterligare

upplysningar angående sökandens personliga förhållanden, vilka äro

av beskaffenhet att kunna inverka på ärendets avgörande.

Örn inskrivningsrevisionens ordförande finner föreliggande utredning otillräcklig

för bedömande av frågan, huruvida sökanden hyser samvetsbetänkligheter

av den art, han uppgiver, åligger det enligt § 3 i kungörelsen ordföranden

att föranstalta örn vidare utredning i ärendet. Sökanden kan, vid

äventyr att ärendet ändock avgöres, föreläggas att inställa sig personligen

vid inskrivningsrevisionens sammanträde, att vidtaga av honom beroende

åtgärder i syfte att person, vilkens hörande ordföranden anser vara av vikt,

kommer tillstädes vid nämnda sammanträde ävensom att ingiva skriftlig utredning

i avseende, som av ordföranden uppgives.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Vissa av de ovan omförmälda bestämmelserna i § 1 av 1925 års kungörelse

hava tillagts genom kungörelsen den 9 januari 1935. Detta är fallet med föreskrifterna

örn att de två myndiga, ojäviga och trovärdiga intygsgivarna skola

vara sådana personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden förvärvat

ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, att nämnda intygsgivares

intyg skall innehålla utförliga upplysningar örn — förutom de

omständigheter, på vilka intygsgivarnas omdöme grundas — intygsgivarnas

bekantskap med sökanden samt att intyg av föreskriven beskaffenhet skall

företes i fråga örn intygsgivarnas trovärdighet.

Frågan örn behandling av värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, har sedan lång tid tillbaka varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet och behandling. Upplysningar om vad därutinnan

förekommit hava lämnats i andra lagutskottets utlåtande nr 5/1935, till vilket

utskottet nu anhåller att få hänvisa.

I två vid 1935 års riksdag väckta likalydande motioner, I: 4 av herr Johan

Bernhard Johansson m. fl. och 11:30 av herr Lindman m. fl., framställdes

samma yrkande som i den nu föreliggande motionen.

Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 5 bland annat, att utskottet

ansåge det vara angeläget, att möjlighet förelåge att vid bedömandet av värnpliktigas

ansökningar av det slag, varom här vore fråga, skilja de fall, då

samvetsbetänkligheterna grundade sig på en ärlig och varaktig övertygelse,

från fall av annan art. Utskottet, som icke ansåg sig kunna tillstyrka det

i motionerna framförda yrkandet om lagändring, hemställde i anslutning

härtill, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

från samtliga inskrivningsrevisioner i riket redan under våren 1935 infordra

dels uppgifter angivande huru antalet inkomna och bifallna ansökningar

från samvetsömma värnpliktiga efter de grunder, som däri åberopats, vore

att fördela i grupper enligt lagens bestämmelser, dels ock meddelanden,

i vad mån erfarenheterna givit vid handen, att de genom kungörelsen den

9 januari 1935 (nr 1) utfärdade nya bestämmelserna i ämnet åstadkomme

ökad trovärdighet hos åberopade intyg och möjliggjorde en tillförlitlig och

rättvis prövning av de uppgivna samvetsbetänkligheternas verkliga innebörd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Resultatet av den utav riksdagen begärda utredningen anmäldes i 1936

års statsverlcspropositicn (fjärde huvudtiteln, punkt 180). I propositionen

påpekades bland annat, att sammanlagda antalet år 1935 beviljade ansökningar

från värnpliktiga örn tillstånd att fullgöra tjänstgöring enligt bestämmelserna

i § 1 av 1925 års lag i jämförelse med motsvarande siffror för de

närmast föregående åren innebure en icke oväsentlig minskning av ifrågavarande

kategori värnpliktiga. Såsom särskilt anmärkningsvärd framhölls

nedgången av antalet etiskt samvetsömma. Beträffande spörsmålet, i vad

mån de genom kungörelsen den 9 januari 1935 utfärdade nya bestämmelserna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

äro ägnade att åstadkomma ökad trovärdighet hos åberopade intyg och att

möjliggöra en tillförlitlig och rättvis prövning av de uppgivna samvetsbetänkligheternas

verkliga innebörd, hade av vissa inskrivningsrevisioner framhållits,

att resultatet av 1935 års inskrivningsförrättningar på grund av den

korta tid, som förflutit från tidpunkten för de nya bestämmelsernas utfärdande

intill inskrivningsförrättningarnas början, icke gå ve tillräcklig ledning för ett

bedömande av verkningarna av bestämmelserna ifråga. I vissa av de avgivna

yttrandena hade uttalats, att de nya bestämmelserna icke med säkerhet syntes

ägnade att undanröja missbruk. Ett flertal inskrivningsrevisioner hade slutligen

förklarat sig anse, att bestämmelserna medfört ökad trovärdighet hos

åberopade intyg. Föredragande departementschefen, statsrådet Vennerström,

uttalade i detta sammanhang, att han funne frågan örn en revision av lagstiftningen

rörande samvetsömma värnpliktiga böra tills vidare anstå för att,

sedan en mera tillförlitlig erfarenhet vunnits rörande verkningarna av de

genom kungörelsen den 9 januari 1935 utfärdade bestämmelserna, framdeles,

därest så kunde komma att visa sig erforderligt, upptagas till prövning.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 225 till 1936 års riksdag angående försvarsväsendets

ordnande (sid. 866) hänvisade departementschefen till sitt uttalande

i statsverkspropositionen.

I anledning av propositionen nr 225 väcktes vid sistnämnda riksdag flera

motioner rörande samvetsömma värnpliktiga.

I motionerna I: 381 av herr Bagge m. fl. och II: 752 av herr Skoglund m. fl.

framhölls angelägenheten av att slutgiltiga bestämmelser angående tjänstgöring

m. m. för sådana värnpliktiga snarast bleve fastställda. I anslutning

därtill yrkades, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa örn förslag i

frågan till 1937 års riksdag.

Vidare hemställde herr Ossbahr i motionen II: 734 bland annat, att riksdagen

måtte för sin del besluta upphäva den nu gällande lagen i ämnet.

I motionen II: 760 av herr Meyerhöffer m. fl. föreslogs sådan ändring i

nämnda lag, att utbyte av militärutbildning i vanlig ordning mot annan tjänstgöring

icke längre finge medgivas på grund av samvetsömhet på etiska skäl

samt att religiöst samvetsömma borde få fullgöra militärtjänst såsom sjukvårdare

eller eljest såsom icke stridande personal.

Särskilda utskottet anslöt sig i sitt utlåtande nr 1 (sid. 170), som av riksdagen

i denna del lämnades utan erinran, till departementschefens uppfattning,

att frågan örn en revision av förevarande lagstiftning borde tills vidare

anstå. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Majit även i fortsättningen

ägnade frågan sin uppmärksamhet och för riksdagen framlade de förslag i

ämnet, som kunde påkallas av omständigheterna.

Utskottet lämnar här nedan vissa statistiska uppgifter, som kunna vara

av intresse i detta sammanhang.

I fråga örn antalet värnpliktiga, vilka under åren 1921—1936 beviljats

tillstånd att fullgöra tjänstgöring enligt bestämmelserna i § 1 av 1925 års

lag, får utskottet sålunda hänvisa till följande tabell:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Antalet samvetsöm!»» värnpliktiga åren 1921—1986.

5

År

Civilarbetare, § 1 b)

Övriga, § 1

a)

Summa

Summa

av

religiösa

skäl

av

etiska

skäl

summa

av

religiösa

skäl

av

etiska

skäl

summa

av

religiösa

skäl

av

etiska

skäl

1921 ......

151

151

344

344

495

495

1922 ......

152

—

152

259

—

259

411

—

411

1923 ......

210

—

210

189

—

189

399

—

399

1924 ......

245

—

245

149

—

149

394

_

394

1925 ......

178

—

178

46

—

46

224

_

224

1926 ......

283

7

290

99

i

100

382

8

390

1927 ......

264

4

268

61

2

63

325

6

331

1928 ......

407

14

421

61

3

64

468

17

485

1929 ......

378

7

385

56

2

58

434

9

443

1930 ..

446

29

475

53

1

54

499

30

529

1931 ..

429

102

531

53

1

54

482

103

585

1932 .....

449

149

598

39

3

42

488

152

640

1933 .....

540

270

810

36

4

40

576

274

850

1934 ......

489

242

731

44

8

52

533

250

783

1935 ......

452

86

538

44

—

44

496

86

582

1936 ......

322

89

411

43

1

44

365

90

455

Beträffande antalet samvetsömma värnpliktiga inom olika inskrivningsområden

får utskottet i följande tabell lämna uppgifter för de senaste två

åren.

Samvetsömma värnpliktiga inom olika inskrivningsområden åren 1935 oell 1936.

Civilarbetare, § 1 b)

Övriga, § 1 a)

Inskrivningsområde.

av religiösa

av etiska

av religiösa

av etiska

skäl

skäl

skäl

skäl

1935

1936

1935

1936

1935

1936

1935

1936

Malmöhus södra

2

5

Malmöhus norra

13

10

—

—

1

2

—

—

Hallands ............

3

5

1

—

_

_

—

—

.Kronobergs.........

27

13

1

2

5

6

—

—

Norra Smålands

47

47

l

2

5

3

—

—

Ostergötlands ....

25

17

1

—

1

4

—

—

Orebro...............

54

34

5

9

2

4

—

1

Södermanlands ...

24

25

—

—

3

5

—

—

Stockholms.........

10

9

1

—

7

5

—

_

Uppsala ............

27

15

3

2

3

3

—

—

V ästgöta—Bohus

11

4

1

—

—

2

—

—

Älvsborgs ........

21

18

1

1

—

1

_

—

Skaraborgs.........

36

26

7

8

2

_

_

—

Värmlands .........

42

13

—

1

2

1

—

—

Kopparbergs ......

22

17

1

1

5

3

—

—

Gävleborgs.........

15

15

2

—

2

1

—

—

Jämtlands .

19

6

—

!

1

1

—

—

Västernorrlands ..

18

17

40

33

1

—

—

_

Västerbottens....

16

12

20

28

2

1

—

—

Norrbottens .

5

8

1

—

2

1

—

—

Gotlands ...........

15

6

—

1

—

—

—

—

Summa

452

322

86

89

44

43

—

1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Motsvarande uppgifter för åren 1932—1934 återfinnas i andra lagutskottets

utlåtande nr 5/1935.

Utskottet får slutligen lämna uppgifter angående fördelningen på olika

yrkeskategorier av samvetsömma värnpliktiga, vilka varit skyldiga att fullgöra

tjänstgöring i enlighet med föreskrifterna i 1925 års lag under åren

1935 och 1936 (i de angivna siffrorna ingå sålunda även värnpliktiga, vilka

inskrivits före år 1935 men som icke tidigare fullgjort tjäiistgöring; däremot

icke värnpliktiga, som erhållit uppskov med tjänstgöringen till ett

senare år än 1936):

Kroppsar-

betare utan

Bok-

Bygg-

Skogs-

Skriv-

Å r

Bil-

förings-

kun-

niga

Kockar

Målare

Smeder

Stup

Sten-

Såg-

angiven

yrkes-

förare

snic-

kare

arbe-

tare

biträ-

den

kare

arbe-

tare

kun-

niga

Summa

utbildning

1985 ......

425

10

10

8

2

8

72

51

7

15

3

ii

622

1936 ...

265

10

6

7

—

8

60

32

4

19

—

8

419

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att sammanlagda

antalet beviljade ansökningar från samvetsömma värnpliktiga, som åren 1933

och 1934 utgjorde 850 respektive 783, år 1935 nedgick till 582. Under det sistförfluten

kalenderåret har antalet ytterligare minskats till 455. Särskilt framträdande

är nedgången av antalet värnpliktiga, som åberopat samvetsbetänkligheter

på annan grund än religiös övertygelse. De samvetsömma av denna

kategori uppgingo åren 1933 och 1934 till 274 respektive 250. Under åren

1935 och 1936 omfattade denna grupp 86 respektive 90 värnpliktiga.

Utskottet finner det icke uteslutet, att den påvisade minskningen av antalet

samvetsömma värnpliktiga står i samband med den genom kungörelsen

den 9 januari 1935 företagna skärpningen av föreskrifterna örn sättet att

styrka påstådda samvetsbetänkligheter. Med hänsyn bland annat härtill

synes det utskottet tillrådligt att avbida ytterligare någon tids erfarenhet av

utvecklingen på området. Enligt utskottets mening föreligger alltså i varje

fall icke för närvarande anledning att ingripa med en lagstiftningsåtgärd.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 171 och II: 347, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, Tamm*, P. Sandström,

Heiding, Norman*, Knut Petersson och Sten;

från andra kammaren: herrar Österström,, Hage, Olovson, Johanson i Hallagården,

Sandström i Sollefteå, Hermansson och Hansson i örebro samt fröken Andersson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.