Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 171 i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 347 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.
1937-02-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1937:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 171 i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 347 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1937 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss
ändring i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 171
i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 347 i andra kammaren av
herr Bagge m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, »att i lag örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
värnpliktstjänstgöring, skola i § 1 utgå orden: ''eller av annan jämförlig
orsak’».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Lagen den 12 juni 1925 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, innehåller i § 1 den bestämmelsen, att
värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig
orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i
den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall kunna få fullgöra viss annan
tjänstgöring. Örn hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,
kan han få fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens
bruk eller bära vapen eller ammunition (§ 1 a)). Avse däremot hans samvetsbetänkligheter
varje tjänstgöring vid krigsmakten, kan han i stället
för sådan tjänstgöring få utföra civilt arbete för statens räkning (§ 1 b)).
Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas av
vederbörande inskrivningsrevision (§ 2). Beträffande samvetsömma värnpliktiga
är tjänstgöringstiden längre än för andra värnpliktiga (§ 3). Den,
som fullgör tjänstgöring enligt § 1 a) skall tjänstgöra ett antal dagar, som
med 90 överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i
fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen skolat åligga honom. Utföres
arbete enligt § 1 b), utgör motsvarande ökning i antalet tjänstgöringsdagar
120.
Genom kungörelse den 23 december 1925 (nr 516), vilken i vissa delar
erhållit ändrad lydelse genom kungörelse den 9 januari 1935 (nr 1), hava
i administrativ ordning (med stöd av § 9 i lagen) utfärdats vissa tillämpBihang
till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 9—10. 860 87
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
ningsföreskrifter. Vid ansökan av värnpliktig att få fullgöra tjänstgöring
enligt lagens bestämmelser skall (enligt § 1 i kungörelsen) fogas vissa intyg
rörande sökanden. Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter grunda sig på
religiös övertygelse, skall förete intyg, utfärdat av präst i den församling, där
sökanden är kyrkobokförd (respektive präst i främmande trossamfund), vilket
intyg skall uttryckligen angiva, antingen vilken uppfattning intygsgivaren
bildat sig i frågan, huruvida sökanden hyser allvarliga, på religiös övertygelse
grundade samvetsbetänkligheter mot visst angivet slag av värnpliktstjänstgöring
i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, eller mot varje slag
av tjänstgöring vid krigsmakten, eller ock att samma fråga undandrager
sig intygsgivarens bedömande. Skälen för vad sålunda angives skola i varje
fall finnas införda i intyget. Eeligiöst samvetsöm värnpliktig skall vidare
förete intyg, utfärdat på heder och samvete av två andra, myndiga,
ojäviga och trovärdiga personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden
förvärvat ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, att
de anse honom hysa allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter
mot tjänstgöring i vanlig ordning eller vid krigsmakten överhuvud.
Intyget skall innehålla utförliga upplysningar såväl örn intygsgivarnas
bekantskap med sökanden som örn de omständigheter, på vilka intygsgivarnas
omdöme grundas. Slutligen skall religiöst samvetsöm förete
intyg av polismästare eller stadsfiskal i stad eller landsfogde eller landsfiskal
å landet om de ovan senast omförmälda två intygsgivarnas trovärdighet.
— Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter hava annan grund än religiös
övertygelse (etiskt samvetsöm), skall förete skriftlig, på heder och samvete
avgiven försäkran av sökanden själv angående hans samvetsbetänkligheter
ävensom intyg, utfärdat på heder och samvete av två myndiga, o jäviga och
trovärdiga personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden förvärvat
ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, av enahanda
beskaffenhet som motsvarande för religiöst samvetsöm föreskrivna intyg.
Etiskt samvetsöm skall vidare förete intyg av polismästare eller stadsfiskal
i stad eller landsfogde eller landsfiskal på landet dels i fråga om sökandens
vandel och dels beträffande de två intygsgivarnas trovärdighet.
Enligt § 2 i 1925 års kungörelse skola genom inskrivningsnämnds — inskrivningsbefälhavares
— försorg de uppgifter, som meddelats i ansökningshandlingar
av värnpliktig, varom nu är fråga, fullständigas med de ytterligare
upplysningar angående sökandens personliga förhållanden, vilka äro
av beskaffenhet att kunna inverka på ärendets avgörande.
Örn inskrivningsrevisionens ordförande finner föreliggande utredning otillräcklig
för bedömande av frågan, huruvida sökanden hyser samvetsbetänkligheter
av den art, han uppgiver, åligger det enligt § 3 i kungörelsen ordföranden
att föranstalta örn vidare utredning i ärendet. Sökanden kan, vid
äventyr att ärendet ändock avgöres, föreläggas att inställa sig personligen
vid inskrivningsrevisionens sammanträde, att vidtaga av honom beroende
åtgärder i syfte att person, vilkens hörande ordföranden anser vara av vikt,
kommer tillstädes vid nämnda sammanträde ävensom att ingiva skriftlig utredning
i avseende, som av ordföranden uppgives.
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Vissa av de ovan omförmälda bestämmelserna i § 1 av 1925 års kungörelse
hava tillagts genom kungörelsen den 9 januari 1935. Detta är fallet med föreskrifterna
örn att de två myndiga, ojäviga och trovärdiga intygsgivarna skola
vara sådana personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden förvärvat
ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, att nämnda intygsgivares
intyg skall innehålla utförliga upplysningar örn — förutom de
omständigheter, på vilka intygsgivarnas omdöme grundas — intygsgivarnas
bekantskap med sökanden samt att intyg av föreskriven beskaffenhet skall
företes i fråga örn intygsgivarnas trovärdighet.
Frågan örn behandling av värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, har sedan lång tid tillbaka varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet och behandling. Upplysningar om vad därutinnan
förekommit hava lämnats i andra lagutskottets utlåtande nr 5/1935, till vilket
utskottet nu anhåller att få hänvisa.
I två vid 1935 års riksdag väckta likalydande motioner, I: 4 av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och 11:30 av herr Lindman m. fl., framställdes
samma yrkande som i den nu föreliggande motionen.
Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 5 bland annat, att utskottet
ansåge det vara angeläget, att möjlighet förelåge att vid bedömandet av värnpliktigas
ansökningar av det slag, varom här vore fråga, skilja de fall, då
samvetsbetänkligheterna grundade sig på en ärlig och varaktig övertygelse,
från fall av annan art. Utskottet, som icke ansåg sig kunna tillstyrka det
i motionerna framförda yrkandet om lagändring, hemställde i anslutning
härtill, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
från samtliga inskrivningsrevisioner i riket redan under våren 1935 infordra
dels uppgifter angivande huru antalet inkomna och bifallna ansökningar
från samvetsömma värnpliktiga efter de grunder, som däri åberopats, vore
att fördela i grupper enligt lagens bestämmelser, dels ock meddelanden,
i vad mån erfarenheterna givit vid handen, att de genom kungörelsen den
9 januari 1935 (nr 1) utfärdade nya bestämmelserna i ämnet åstadkomme
ökad trovärdighet hos åberopade intyg och möjliggjorde en tillförlitlig och
rättvis prövning av de uppgivna samvetsbetänkligheternas verkliga innebörd.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Resultatet av den utav riksdagen begärda utredningen anmäldes i 1936
års statsverlcspropositicn (fjärde huvudtiteln, punkt 180). I propositionen
påpekades bland annat, att sammanlagda antalet år 1935 beviljade ansökningar
från värnpliktiga örn tillstånd att fullgöra tjänstgöring enligt bestämmelserna
i § 1 av 1925 års lag i jämförelse med motsvarande siffror för de
närmast föregående åren innebure en icke oväsentlig minskning av ifrågavarande
kategori värnpliktiga. Såsom särskilt anmärkningsvärd framhölls
nedgången av antalet etiskt samvetsömma. Beträffande spörsmålet, i vad
mån de genom kungörelsen den 9 januari 1935 utfärdade nya bestämmelserna
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
äro ägnade att åstadkomma ökad trovärdighet hos åberopade intyg och att
möjliggöra en tillförlitlig och rättvis prövning av de uppgivna samvetsbetänkligheternas
verkliga innebörd, hade av vissa inskrivningsrevisioner framhållits,
att resultatet av 1935 års inskrivningsförrättningar på grund av den
korta tid, som förflutit från tidpunkten för de nya bestämmelsernas utfärdande
intill inskrivningsförrättningarnas början, icke gå ve tillräcklig ledning för ett
bedömande av verkningarna av bestämmelserna ifråga. I vissa av de avgivna
yttrandena hade uttalats, att de nya bestämmelserna icke med säkerhet syntes
ägnade att undanröja missbruk. Ett flertal inskrivningsrevisioner hade slutligen
förklarat sig anse, att bestämmelserna medfört ökad trovärdighet hos
åberopade intyg. Föredragande departementschefen, statsrådet Vennerström,
uttalade i detta sammanhang, att han funne frågan örn en revision av lagstiftningen
rörande samvetsömma värnpliktiga böra tills vidare anstå för att,
sedan en mera tillförlitlig erfarenhet vunnits rörande verkningarna av de
genom kungörelsen den 9 januari 1935 utfärdade bestämmelserna, framdeles,
därest så kunde komma att visa sig erforderligt, upptagas till prövning.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 225 till 1936 års riksdag angående försvarsväsendets
ordnande (sid. 866) hänvisade departementschefen till sitt uttalande
i statsverkspropositionen.
I anledning av propositionen nr 225 väcktes vid sistnämnda riksdag flera
motioner rörande samvetsömma värnpliktiga.
I motionerna I: 381 av herr Bagge m. fl. och II: 752 av herr Skoglund m. fl.
framhölls angelägenheten av att slutgiltiga bestämmelser angående tjänstgöring
m. m. för sådana värnpliktiga snarast bleve fastställda. I anslutning
därtill yrkades, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa örn förslag i
frågan till 1937 års riksdag.
Vidare hemställde herr Ossbahr i motionen II: 734 bland annat, att riksdagen
måtte för sin del besluta upphäva den nu gällande lagen i ämnet.
I motionen II: 760 av herr Meyerhöffer m. fl. föreslogs sådan ändring i
nämnda lag, att utbyte av militärutbildning i vanlig ordning mot annan tjänstgöring
icke längre finge medgivas på grund av samvetsömhet på etiska skäl
samt att religiöst samvetsömma borde få fullgöra militärtjänst såsom sjukvårdare
eller eljest såsom icke stridande personal.
Särskilda utskottet anslöt sig i sitt utlåtande nr 1 (sid. 170), som av riksdagen
i denna del lämnades utan erinran, till departementschefens uppfattning,
att frågan örn en revision av förevarande lagstiftning borde tills vidare
anstå. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Majit även i fortsättningen
ägnade frågan sin uppmärksamhet och för riksdagen framlade de förslag i
ämnet, som kunde påkallas av omständigheterna.
Utskottet lämnar här nedan vissa statistiska uppgifter, som kunna vara
av intresse i detta sammanhang.
I fråga örn antalet värnpliktiga, vilka under åren 1921—1936 beviljats
tillstånd att fullgöra tjänstgöring enligt bestämmelserna i § 1 av 1925 års
lag, får utskottet sålunda hänvisa till följande tabell:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Antalet samvetsöm!»» värnpliktiga åren 1921—1986.
5
År
Civilarbetare, § 1 b)
Övriga, § 1
a)
Summa
Summa
av
religiösa
skäl
av
etiska
skäl
summa
av
religiösa
skäl
av
etiska
skäl
summa
av
religiösa
skäl
av
etiska
skäl
1921 ......
151
151
344
344
495
495
1922 ......
152
—
152
259
—
259
411
—
411
1923 ......
210
—
210
189
—
189
399
—
399
1924 ......
245
—
245
149
—
149
394
_
394
1925 ......
178
—
178
46
—
46
224
_
224
1926 ......
283
7
290
99
i
100
382
8
390
1927 ......
264
4
268
61
2
63
325
6
331
1928 ......
407
14
421
61
3
64
468
17
485
1929 ......
378
7
385
56
2
58
434
9
443
1930 ..
446
29
475
53
1
54
499
30
529
1931 ..
429
102
531
53
1
54
482
103
585
1932 .....
449
149
598
39
3
42
488
152
640
1933 .....
540
270
810
36
4
40
576
274
850
1934 ......
489
242
731
44
8
52
533
250
783
1935 ......
452
86
538
44
—
44
496
86
582
1936 ......
322
89
411
43
1
44
365
90
455
Beträffande antalet samvetsömma värnpliktiga inom olika inskrivningsområden
får utskottet i följande tabell lämna uppgifter för de senaste två
åren.
Samvetsömma värnpliktiga inom olika inskrivningsområden åren 1935 oell 1936.
Civilarbetare, § 1 b)
Övriga, § 1 a)
Inskrivningsområde.
av religiösa
av etiska
av religiösa
av etiska
skäl
skäl
skäl
skäl
1935
1936
1935
1936
1935
1936
1935
1936
Malmöhus södra
2
5
Malmöhus norra
13
10
—
—
1
2
—
—
Hallands ............
3
5
1
—
_
_
—
—
.Kronobergs.........
27
13
1
2
5
6
—
—
Norra Smålands
47
47
l
2
5
3
—
—
Ostergötlands ....
25
17
1
—
1
4
—
—
Orebro...............
54
34
5
9
2
4
—
1
Södermanlands ...
24
25
—
—
3
5
—
—
Stockholms.........
10
9
1
—
7
5
—
_
Uppsala ............
27
15
3
2
3
3
—
—
V ästgöta—Bohus
11
4
1
—
—
2
—
—
Älvsborgs ........
21
18
1
1
—
1
_
—
Skaraborgs.........
36
26
7
8
2
_
_
—
Värmlands .........
42
13
—
1
2
1
—
—
Kopparbergs ......
22
17
1
1
5
3
—
—
Gävleborgs.........
15
15
2
—
2
1
—
—
Jämtlands .
19
6
—
!
1
1
—
—
Västernorrlands ..
18
17
40
33
1
—
—
_
Västerbottens....
16
12
20
28
2
1
—
—
Norrbottens .
5
8
1
—
2
1
—
—
Gotlands ...........
15
6
—
1
—
—
—
—
Summa
452
322
86
89
44
43
—
1
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Motsvarande uppgifter för åren 1932—1934 återfinnas i andra lagutskottets
utlåtande nr 5/1935.
Utskottet får slutligen lämna uppgifter angående fördelningen på olika
yrkeskategorier av samvetsömma värnpliktiga, vilka varit skyldiga att fullgöra
tjänstgöring i enlighet med föreskrifterna i 1925 års lag under åren
1935 och 1936 (i de angivna siffrorna ingå sålunda även värnpliktiga, vilka
inskrivits före år 1935 men som icke tidigare fullgjort tjäiistgöring; däremot
icke värnpliktiga, som erhållit uppskov med tjänstgöringen till ett
senare år än 1936):
Kroppsar-
betare utan
Bok-
Bygg-
Skogs-
Skriv-
Å r
Bil-
förings-
kun-
niga
Kockar
Målare
Smeder
Stup
Sten-
Såg-
angiven
yrkes-
förare
snic-
kare
arbe-
tare
biträ-
den
kare
arbe-
tare
kun-
niga
Summa
utbildning
1985 ......
425
10
10
8
2
8
72
51
7
15
3
ii
622
1936 ...
265
10
6
7
—
8
60
32
4
19
—
8
419
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att sammanlagda
antalet beviljade ansökningar från samvetsömma värnpliktiga, som åren 1933
och 1934 utgjorde 850 respektive 783, år 1935 nedgick till 582. Under det sistförfluten
kalenderåret har antalet ytterligare minskats till 455. Särskilt framträdande
är nedgången av antalet värnpliktiga, som åberopat samvetsbetänkligheter
på annan grund än religiös övertygelse. De samvetsömma av denna
kategori uppgingo åren 1933 och 1934 till 274 respektive 250. Under åren
1935 och 1936 omfattade denna grupp 86 respektive 90 värnpliktiga.
Utskottet finner det icke uteslutet, att den påvisade minskningen av antalet
samvetsömma värnpliktiga står i samband med den genom kungörelsen
den 9 januari 1935 företagna skärpningen av föreskrifterna örn sättet att
styrka påstådda samvetsbetänkligheter. Med hänsyn bland annat härtill
synes det utskottet tillrådligt att avbida ytterligare någon tids erfarenhet av
utvecklingen på området. Enligt utskottets mening föreligger alltså i varje
fall icke för närvarande anledning att ingripa med en lagstiftningsåtgärd.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 171 och II: 347, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 februari 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
SIGFRID HANSSON.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
7
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, Tamm*, P. Sandström,
Heiding, Norman*, Knut Petersson och Sten;
från andra kammaren: herrar Österström,, Hage, Olovson, Johanson i Hallagården,
Sandström i Sollefteå, Hermansson och Hansson i örebro samt fröken Andersson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.