Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2
1937-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1937:2, Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1937 kl. 2 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts idlåtande, nr 2, om
utredning angående sättet för erläggande av vårdavgift
vid statens sinnessjukhus.
I en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 10, har herr Otto fängson
hemställt att — sedan medicinalstyrelsen i skrivelse den 7 augusti 1936 hos
Kungl. Maj :t hemställt bland annat örn viss utredning rörande sättet för erläggande
av vårdavgift vid statens sinnessjukhus närmast beträffande medlemmar
i sjukkassor — riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att vid berörda
utredning frågan örn sättet för erläggande av dylik vårdavgift upptoges
till behandling i hela dess vidd.
Första kammaren hänvisade ärendet till sitt andra tillfälliga utskott, som
efter att hava inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen över densamma avgivit
utlåtande (nr 2).
Beträffande motiveringen har sistnämnda utskott meddelat följande:
”Till stöd för sin hemställan anför motionären i huvudsak följande:
I 79 § 1 mom. i Kungl. Maj :ts stadga angående sinnessjukvården i riket föreskrives,
att avgift för dem, som intagits å sinnessjukhus, skall inbetalas kvartalsvis
eller, där betalningen erlägges av fattigvårdssamhälle eller kommun,
halvårsvis i förskott. I enlighet härmed erlägges vid intagningen betalning för
återstoden av det löpande kvartalet eller halvåret, räknat från och med dagen
för intagningen. Där sjukhusvistelsen kan antagas bli särskilt kortvarig, kan
dock sjukhuschefen bestämma, att avgiften skall förskottsvis erläggas för viss
kortare tid. Detta stadgande om förskottsbetalning hade lett och ledde fortfarande
till vissa socialt föga önskvärda och väl icke vid lagens antagande
förutsedda konsekvenser. Kravet på erläggande av betalning förskottsvis för
så lång tid — som regel tre månader — måste ställa sig synnerligen obekvämt
för flertalet enskilda betalningspliktiga och för många av dem bliva ouppfyllbart,
bland annat emedan en aldrig så vederhäftig borgen för fullgörande av
betalningen icke godtoges. Detta ledde till att fattigvården nödgades träda
emellan i ett stort antal fall, trots att något verkligt fattigvårdsbehov ‘icke
förelåge. Olägenheterna av denna betalningsordning hade mest framträtt, när
det gällde personer, som genom medlemskap i sjukkassa trott sig vara tillförsäkrade
erforderlig sjukvård utan fattigvårdens mellankomst. Missförhållandena
i sistnämnda avseende hade nu emellertid uppmärksammats och, på sätt
ovan antytts, föranlett framställning örn utredning för deras undanröjande.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 13 sami. 2 avd. Nr 2.
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
Härvid hade likväl allenast sjukkassemedlemmarnas ställning beaktats. Någon
hänsyn hade icke tagits till de utanför sjukkassorna stående enskilda betalningspliktiga,
som äga förmåga att erlägga betalning men sakna möjlighet att göra
detta förskottsvis för längre tid. Medicinalstyrelsen hade också funnit det
enklaste sättet att undanröja det befintliga missförhållandet i fråga om sjukkassorna
vara att deras stadgar ändrades så, att kassorna finge möjlighet erlägga
förskottsbetalning. Möjligheten att sinnessjukstadgan ändrades därhän, att
efterskottsbetalning finge mottagas, hade visserligen övervägts, men medicinalstyrelsen
syntes rygga tillbaka för en sådan lösning på grund av de huvudsakligen
bokföringsmässiga svårigheter, som härigenom skulle uppkomma. Motionären
ansåge sig för sin del böra förorda en ändring av hela stadgandet örn
förskottsbetalning i sådan riktning, att dels tidrymden, för vilken förskott skall
erläggas, väsentligen förkortades (ned till en månad) och dels för vårdkostnaden
ställd vederhäftig borgen finge godtagas. Saken vore av den både principiella
och praktiska betydelse, att den av medicinalstyrelsen redan påkallade utredningen
hos Kungl. Maj :t borde utsträckas att gälla frågan örn betalningssättet
i hela dess vidd. ’ ’
För egen del anförde första kammarens andra tillfälliga utskott:
”Medicinalstyrelsens framställning — i vilken hemställts örn utredning jämväl
rörande frågor utan samband med nu förevarande motion — grundar sig i första
hand på en av fattigvårdsstyrelsen i Borås hos medicinalstyrelsen gjord hemställan,
att medicinalstyrelsen måtte medverka till att en sådan ändring av sinnessjukvårdsstadgan
komme till stånd, att statens sinnessjukhus berättigades
godtaga av erkänd sjukkassa utfärdade ansvarsförbindelser för sjukkassemedlems
vård å dylikt sjukhus.
I anslutning härtill har svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, med
instämmande i syftet med fattigvårdsstyrelsens i Borås framställning hos medicinalstyrelsen
hemställt, att medicinalstyrelsen måtte taga initiativ till ett allsidigt
övervägande, vilka åtgärder som borde vidtagas för att vårdkostnaden å
sinnessjukhus för sjukkassemedlemmar måtte kunna bestridas utan fattigvårdens
mellankomst.
Påpekande sinnessjukstadgans föreskrift, att vårdavgift å statens sinnessjukhus
skall erläggas i förskott, ifrågasätter medicinalstyrelsen tvenne alternativ
till reglering av spörsmålet i vad det avser medlemmar av sjukkassor. Det ena
sättet skulle vara, att de erkända sjukkassorna, som med nu gällande bestämmelser
icke äga utbetala sjukhjälp förskottsvis, skulle erhålla sådan befogenhet
efter företagen ändring i deras stadgar, av innehåll att undantag från förbudet
på förskottsbetalning medgåves för vårdavgift, som enligt Kungl. Maj :ts stadgande
skall erläggas förskottsvis. Det andra av medicinalstyrelsen berörda
sättet skulle vara, att sinnessjukvårdsstadgan ändrades därhän, att sjukkassa,
som ansvarar för å sinnessjukhus intagen medlems vårdavgift, medgåves rätt
att betala avgiften i efterskott. Enligt medicinalstyrelsens mening skulle det
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
3
först angivna alternativet vara det enklaste sättet till ernående av det med
framställningen avsedda syftet. Det andra alternativet skulle däremot föranleda
betydande svårigheter rent bokföringsmässigt vid sjukhuskontoren, då alla andra
avgifter skola redovisas i förskott, och skulle dessutom medföra en förryckning
i beräkningen av inkomstbudgeten för det år, under vilket ett sådant medgivande
trädde i kraft. Utskottet finner de i motionen påtalade missförhållandena kräva
beaktande och i behov av en undersökning i det större sammanhang, som av
motionären avsetts. Av vad inhämtats rörande den av medicinalstyrelsen påkallade
utredningen rörande omläggning av betalningssystemet vid statens sinnessjukhus
i visst avseende finner utskottet framgå, att en utredning jämväl i
av motionären begärd riktning med fördel torde kunna anknytas till den förstnämnda
numera igångsatta utredningen. Enligt vad utskottet inhämtat inom
medicinalstyrelsen lärer icke heller från dess sida betänklighet möta mot den
begärda utredningens utsträckning till av motionären avsedda område.
Utskottet får därför hemställa, att första kammaren för sin del med bifall till
ifrågavarande motion, nr 1:16, beslutar i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
vid den på grund av medicinalstyrelsens hemställan den 7 augusti 1936 föranstaltade
utredningen rörande erläggande av avgifter för vård å statens sinnessjukhus
frågan örn sättet för erläggande av dylika vårdavgifter upptages till
behandling i hela dess vidd. ’ ’
Första kammaren beslöt i enlighet med vad utskottet sålunda hemställt. Andra
kammaren, som delgivits detta beslut, har hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga
utskott.
Utskottet instämmer i vad första kammarens andra tillfälliga utskott yttrat i
ärendet och hemställer,
att andra kammaren måtte biträda första kammarens i ärendet
fattade beslut.
Stockholm den 26 februari 1937.
På utskottets vägnar:
GUSTAF NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristinehamn, Silfverbrand, Söderdahl, Lindholm, fru Alvén,
herrar Nilsson i Eskilstuna, Hansson i Vännäsby och fröken Hennings.
Första
kammarens
beslut.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:229 Skrivelse till Konungen angående sättet för erläggande av vårdavgifter vid statens sinnessjukhus. a1 i texten