Sök i Ratio Lex

Andira kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

1937-03-12 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1937:4, Andira kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andira kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

5

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1937 kl. 11 f. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, angående

yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter i

vissa fall.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 389, har herr Lindberg i Umeå hemställt, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning

av frågan örn yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter i sådana fall,

då återgång till förutvarande vrke anses kunna medföra återfall i sjukdomen,

samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden

från medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och pensionsstyrelsen, varjämte

svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet inkommit med yttranden. Berörda

yttranden återfinnas såsom bilagor (A—F) till detta utlåtande.

Det spörsmål, som motionären här upptagit, synes väl förtjänt av beaktande

från det allmännas sida. Av den av medicinalstyrelsen lämnade redogörelsen

framgår med full tydlighet, att det här gäller — förutom patienternas

rent personliga och ideella intressen — mycket stora ekonomiska värden

att tillvarataga för samhället. I regel är det just ungdomen och personer

i sin bästa arbetsålder, som drabbas av tuberkulossjukdomar och deras för

arbetsförmåga och yrkesval menliga verkningar. Av de åberopade yttrandena

framgår vidare, att detta synnerligen viktiga samhällsspörsmål visserligen ej

förbisetts, ty flera utredningar och i begränsad omfattning även positiva

åtgärder i syfte att bereda de sjuka bistånd i annan form än rent medicinsk

vård hava verkställts.

Utskottet vill i detta sammanhang blott erinra örn de utredningar, som

igångsatts av pensionsstyrelsen (i fråga örn invaliditet i allmänhet) och av

nationalföreningen för tuberkulosens bekämpande. Kuratorsinstitutionen vid

sjukhus och sanatorier bör ej heller här utelämnas. Pensionsstyrelsens utredning

synes emellertid vara i huvudsak orienterad åt andra områden av

invaliditeten och dess bekämpande, och det torde kunna ifrågasättas örn

nationalföreningen är i stånd att ägna frågans samhällsekonomiska sida till
-

Motio nen.

Infordrade

yttranden.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

räckligt beaktande och bidraga till en effektiv lösning av detta mångsidiga

spörsmål. Då det kan förväntas, att eventuella åtgärder i motionens syfte

måste komma att vidtagas och bekostas av samhället självt, synes en offentlig

utredning i enlighet med motionärens önskemål vara berättigad. Endast

en av statsmakterna igångsatt allsidig utredning torde kunna åstadkomma

en ur social synpunkt tillfredsställande belysning av frågan och ge uppslag

till dess lösning under skilda förhållanden alltefter yrke, kön, landsdelar

o. s. v. Detta särskilt i betraktande av att kostnadsfrågan och spörsmålet

örn kostnadernas eventuella fördelning mellan stat och kommun, landsting,

pensionsväsen etc. vid utredningen i hög grad måste beaktas. Att härvid

redan i annan ordning verkställda utredningars resultat kunna bliva av stort

värde är naturligt.

I likhet med vad av medicinalstyrelsen framhållits synes det lämpligt, att

en utredning på hithörande område utvidgas utöver motionens ram till att

avse jämväl de sanitära och ekonomiska verkningarna av de tuberkulösa

sjukdomarna på ej blott de insjuknade utan även deras familjer och omgivning

(exempelvis en persons avstående under viss tid efter sjukhusvård

från utövande av yrke av hänsyn till omgivningens risker). Utskottet, som

ej torde hava att i detta sammanhang närmare ingå på ett dylikt utvidgat

program, utgår emellertid från att, därest en utredning av åsyftat slag kommer

till stånd, den får i uppdrag att verkställa en allsidig undersökning av

frågan.

Utskottet, som behjärtar vikten av att detta betydelsefulla spörsmål snarast

möjligt erhåller en tillfredsställande lösning, får därför — undei åberopande

av innehållet i de avgivna yttrandena och vad utskottet i övrigt

här ovan anfört — hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning av frågan örn yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter

i sådana fall, då återgång till förutvarande

yrke anses kunna medföra återfall i sjukdomen,

samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 12 mars 1937.

På utskottets vägnar:

GUSTAF NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristinehamn, Persson i Norrby, Silfverbrand, Söderdahl,

Lindholm, Hyling, fru Alvén, herrar Nilson i Eskilstuna*, Näsström och fröken

Hennings*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Bil. A.

Till Riksdagens Andra kammares andru tillfälliga utskott.

Genom beslul den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen

att senast den 5 mars 1937 till eder avgiva yttrande över en i riksdagens

andra kammare väckt motion (nr 389: 1937), vari på anförda skäl

hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

örn utredning av frågan örn yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter

i sådana fall, då återgång till förutvarande yrke ansåges kunna medföra

återfall i sjukdomen, samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

I anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

Styrelsen kan vitsorda, att de synpunkter, som framförts i motionen, äro

i hög grad beaktansvärda och att en utredning rörande organisationen av

yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter är synnerligen önskvärd.

Emellertid vill styrelsen farnhålm, att det vore fördelaktigt, örn en utredning

av det slag, motionären förutsätter, gåves en vidare omfattning, än vad i

motionen angivits. De tuberkulösa sjukdomarna orsaka nämligen för de insjuknade

ekonomiska och andra svårigheter av olika slag, bland vilka den i

motionen angivna är en. Det synes styrelsen angeläget, att en blivande utredning

komme att i hela dess vidd omfatta frågan örn den ogynnsamma inverkan

i ekonomiskt avseende, som de tuberkulösa sjukdomarna medföra för

de insjuknade och deras familjer, samt möjlighet att bringa hjälp i detta

avseende.

Styrelsen är i tillfälle meddela, alt en utredning av ifrågavarande slag för

närvarande pågår, anordnad av Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos.

Styrelsen har på begäran erhållit här bifogade avskrift av en skrivelse till

Nationalföreningens styrelse den 20 januari 1937 från f. d. generaldirektören

Nils Hellström och medicine doktorn Gustaf Neander. Styrelsen har inhämtat,

att Nationalföreningens styrelse vid sammanträde den 22 sistlidne

januari med anledning av förenämnda skrivelse tillsatt en kommitté med

uppdrag att verkställa den i skrivelsen föreslagna utredningen. Till medlemmar

av denna kommitté hava utsetts f. d. generaldirektören Hellström, ordförande,

direktören i Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet Karl J.

Höjer, direktörsassistenten i försäkringsaktiebolaget Fylgia G. Eklundh samt

sekreteraren i Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos, medicine doktorn

Neander. Styrelsen har sig bekant, att denna kommitté under sitt hittills förda

arbete även har beaktat frågan örn yrkesutbildning för tuberkuloskonvalescenter

och alt en utredning härom ingår i kommitténs program.

Stockholm den 4 mars 1937.

EINAR EDÉN.

Rustaf Neander.

I Einar Hedberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Av avskrift.

Till styrelsen för Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos.

Sjukdomen lungtuberkulos har utan tvivel i stort sett en ogynnsammare

återverkan på de sjukas ekonomiska situation än någon annan sjukdom.

Detta sammanhänger dels därmed, att insjuknandet oftast sker i den yngre

levnadsåldern, under studie- och yrkesutbildningstiden, eller under de första

åren av en egen verksamhet efter läroårens slut, dels med sjukdomens ofta

långvariga förlopp och den nedsättning av arbetsförmågan, som ofta inträtt

vid behandlingens slut. Ej sällan tvingar insjuknandet i lungtuberkulos till

avbrott i studier eller yrkesutbildning eller lil! upphörande med en påbörjad

verksamhet. Efter genomgången behandling, även örn resultatet av densamma

varit gynnsamt, kan återgång till förut bedriven verksamhet vara

förenad med stora vanskligheter. övergång till annat yrke eller annan verksamhet

erbjuder också vanligen stora svårigheter.

Förhållandena härvidlag ställa sig givetvis mycket olika, beroende bl. a.

på arten av föregående anställning eller verksamhet (stats- eller enskild

tjänst eller privat yrkesutövning) ävensom på vederbörandes ekonomiska

situation, örn i ena fallet skulder, i det andra besparingar eller förmögenhet

förefinnas.

För det övervägande flertalet av dem, som sjukna i lungtuberkulos, är

emellertid det ekonomiska läget säkerligen sådant, att sjukdomen, sjukvården

och eftervården medföra en påfrestning på ekonomien, som ger anledning

till oro och bekymmer.

De utredningar angående tuberkulosen och tuberkulosvården, som hittills

dels genom statens, dels genom Nationalföreningens försorg utförts, hava i

allmänhet icke inbegripit ovan antydda spörsmål.

En närliggande fråga beröres emellertid i statens sjukvårdskommittés betänkande

(1934), nämligen den s. k. eftervården för vissa kroniska fall avlungtuberkulos,

vilkas kurativa vård är avslutad, men vilka på grund avreducerad

arbetsförmåga icke kunna återgå till förvärvsarbete eller på grund

av den smittfara de utgöra för omgivningen helst icke böra leva i intim kontakt

med andra människor. Sjukvårdskommittén förordar, att dessa kroniska

tuberkulosfall beredas vård å mindre anstalter (B-anstalter), som för dem

skola fungera såsom konvalescenthem och där tillfälle till sysselsättning

borde beredas dem. Däremot avråder kommittén från inrättande av särskilda

arbetskolonier för dessa tuberkulospatienter. Det sistnämnda uttalandet torde

grunda sig på en undersökning, som Nationalföreningen utförde år 1926 rörande

möjligheten att i Sverige inrätta lantkolonier för sådana kroniska tuberkulossjuka

efter mönstret av de engelska »farm colonies», vilken undersökning

bibragte Nationalföreningens dåvarande styrelse den uppfattningen, att

lantkolonier av förenämnda art icke lämpade sig för .svenska förhållanden.

Någon allmän utredning rörande möjligheterna att genom särskilda åtgärder

från det allmännas sida minska tuberkulosens skadliga inverkan på den.

av sjukdomen angripnes ekonomi har däremot icke förekommit inom vårt

land ej heller finnas några allmänna stadganden rörande sådana åtgärder.

Däremot förefinnas bestämmelser örn att statstjänare, som på grund av

smittfara avstängas från tjänstgöring, kunna under viss tid åtnjuta oavkortade

avlöningsförmåner och örn ersättning till dem, som under militärtjänstgöring

ådragit sig sjukdom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfällifla utskotts utlåtande Nr A.

9

Genom dessa specialåtgärder synas oss de allmänna principiella synpunkter,

vi ovan antytt, i viss man vunnit statsmakternas beaktande.

Det har tidigare ifrågasatts, huruvida en utredning av detta slag skulle

falla inom ramen för Nationalföreningens uppgift, som är »att med alla till

bilds stående medel verka för bekämpandet av tuberkulosen som folksjukdom».

Emellertid torde enligt nutida uppfattning de ovan anförda ekonomiska

olägenheter, som tuberkulosen medför, vara en fråga som icke blott

gäller den enskilde sjuke och hans familj utan liven berör det allmännas intressen

därigenom att de kunna vålla svårighet eller t. o. m. utgöra ett bestämt

hinder för genomförande av en effektiv smittprofylax. Det kan t. ex.

från denna synpunkt bliva nödvändigt framställa krav på att tuberkulösa

personer, som äro bacillförande, men känna sig fullt arbetsföra, för längre

eller kortare tid avstå från sin verksamhet, om de genom denna kunna anses

utgöra en fara för omgivningen. Detta kan framför allt tänkas ifrågakomma

beträffande lärare eller andra personer, som i sin verksamhet komma i närmare

kontakt med barn och ungdom. Det synes för sådana fall rimligt och

rättvist att uppfyllandet av ett sådant i det allmännas intresse framställt

krav icke skall behöva innebära stora ekonomiska uppoffringar för den enskilde.

Åtgärder av denna art äro givetvis att anse såsom viktiga delar av det

förebyggande arbete, som måste anses såsom Nationalföreningens huvuduppgift.

Beträffande frågan, huruvida tuberkulossjuka i högre grad än andra sjuka

kunna hava anspråk på ekonomiskt bistånd av det allmänna, må erinras örn

den särställning tuberkulosen alltjämt intager såsom speciellt drabbande de

arbetsdugliga levnadsåldrarna. Här må erinras örn den utredning, av fil. lic.

E. Nylén, som ingår i Nationalföreningens kvartalsskrift 1936. I denna beräknas,

att de personer, till antalet 7 746, som avledo i tuberkulos år 1931,

skulle, därest tuberkulosen icke funnits, tillsammans haft möjlighet utföra

185 064 arbetsår. Den uteblivna inkomsten av dessa förlorade arbetsår, beräknad

till 166 779 000 kronor, är ett uttryck för den ekonomiska förlust de

under ett år avlidna tuberkulösa lidit. Även örn denna kalkyl kan sägas äga

mera teoretiskt än praktiskt intresse, visar den dock oförtydbart, att del är

värden av mycket hög storleksordning, som spolieras därigenom, ali tuberkulosen

i den utsträckning som fallet är, ödelägger mänsklig arbetskraft.

En utredning rörande möjligheten att i görligaste mån neutralisera den

ekonomiska skada tuberkulosen vållar de tuberkulossjuka stöter givetvis på

mycket stora svårigheter och det torde vara ovisst, huruvida det över huvud

laget är möjligt ali komma fram till ett genomförbart förslag till lösning av

frågan i dess helhet. Men även örn enbart förslag lill partiell lösning av densamma

skulle kunna åstadkommas, torde redan detta vara av värde. Det

synes oss också vara av stort gagn alf genom en närmare undersökning få

en uppfattning örn frågans hela räckvidd i vårt land ävensom all erhålla

närmare kunskap örn de försök i andra länder, som gjorts för atl tillgodose

denna angelägenhet, vilken så vitt vi veta, ingenstädes är på tillfredsställande

sätt ordnad. Det kan här omnämnas, att vid den Sale internationella tuberkuloskonferensen,

som hölls i Haag år 1932, ett huvudtema har liteln >Assislance

postsanatoriale», och atl därvid redogörelse lämnades från ett flertal

länder rörande de åtgärder som vidtagits för atl bistå de tuberkulösa efter

utskrivningen från sanatorierna, huvudsakligen i fråga örn lämplig konvalescentvård

samt underlättande av övergången till förvärvsarbete. Vi vilja

liven erinra örn att i några länder försök gjorts alt genom särskilda former

av socialförsäkring lösa denna fråga, såsom I. ex. fallet är i Italien. Huru
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

vida en sådan väg hos oss är framkomlig torde vara ett av de spörsmål, som

böra vid en utredning beaktas.

I anslutning till vad ovan anförts, tillåta sig undertecknade härmed föreslå,

att Nationalföreningens styrelse ville tillsätta en kommitté med uppdrag

att söka utreda frågan om möjligheterna att minska eller undanröja den

ogynnsamma inverkan i ekonomiskt avseende, som de tuberkulösa sjukdomarna

medföra för de insjuknade och deras familjer.

Stockholm den 20 januari 1937.

Nils Hellström. Gustaf Neander.

Bil. B.

Stockholm den 4 mars 1937.

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Sedan Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen att till riksdagens andra kammares

andra tillfälliga utskott senast den 5 mars 1937 avgiva yttrande över

motion nr 389 i andra kammaren angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter

i vissa fall, får socialstyrelsen, med remissaktens återstå!

lande, anföra följande.

Frågan om yrkesutbildning och arbetsanskaffning åt personer, som utskrivas

från vård- och andra anstalter, där de erhållit vård och hjälp, har varit

föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang. Frånvaron av lämplig

yrkesutbildning och arbetsanskaffning har ofta ställt dylika personer i en

svår belägenhet genom att de dels saknat möjlighet att förskaffa sig utkomst

och försörjning, dels stått inför risken att genom frånvaron av lämpligt

arbete äventyra värdet av den omvårdnad, de kommit i åtnjutande av. Problemet

återfinnes på olika områden av samhällets verksamhet, i det frågan >

olika sammanhang har tagits upp till behandling beträffande såväl fysiskt

som psykiskt sjuka ävensom i fråga örn personer, som på grund av moraliska

defekter varit föremål för samhällsvård. Även örn åtgärderna för omhändertagande

av från vård- och andra anstalter utskrivna måste differentieras

med hänsyn till de särdrag, som kunna känneteckna klientelet i de olika

fallen, vill det dock synas angeläget, att gjorda utredningar och vunna erfarenheter

tillvaratagas från olika områden för att kunna läggas till grund för

de åtgärder, som för en viss grupp kunna vara påkallade.

Beträffande den grupp, som beröres i den föreliggande motionen, nämligen

tuberkuloskonvalescenterna, omnämner motionären, att pensionsstyrelsen bedriver

en ganska omfattande yrkesutbildande verksamhet genom att lämna

bidrag till kostnaderna för utbildningen. Enligt motionären skulle emellertid

denna verksamhet av skilda orsaker icke ha den betydelse, som man skulle

vänta, och ytterligare åtgärder skulle därför vara påkallade för beredandet

av yrkesutbildning åt personer, som lämnat tuberkulosvårdanstalterna. Givet

är, att patienterna redan under vistelsen vid vårdanstalterna i tid böra inriktas

på frågan örn sättet för lämpligaste försörjning efter vårdtidens slut med

tanke bl. a. på att häva risken för återfall. Läkarens bedömande av patien
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

11

tornäs möjligheter och lämplighet för olika slag av arbete måste därvid vara

av stort värde. Fråga är emellertid, i vad mån de befintliga vårdanstalterna

äro så anordnade, att de redan under vårdtiden kunna praktiskt taga upp

frågan örn patientens behov av utbildning och sysselsättning med lämpligt

slag av arbete. Med anledning härav har tanken vid olika tillfällen varit uppe

att inrätta särskilda konvalescenthem, dit patienterna efter den egentliga

vårdtiden kunde överföras och där de skulle kunna sysselsättas med arbeten

av olika slag. Genom dylika konvalescenthem nied inkopplade arbetslinjer

skulle man redan före vederbörandes utskrivning kunna ha gjort denne

bättre rustad att själv försörja sig ute i det allmänna livet och samtidigt kunnat

bedöma i vad mån åtgärder för en längre gående yrkesutbildning skulle

vara erforderliga, därest klienten av medicinska skäl icke skulle kunna mottaga

arbete inom sitt gamla yrke.

Givet är, att en patient vid utskrivning från såväl vårdanstalt som konvalescenthem

kan vara i behov av stöd och vägledning, då fråga gäller att

finna sig till rätta i det praktiska livet. Det stöd och den vägledning, som

redan nu förekommer, räcker säkerligen i vissa fall, men fråga är, huruvida

icke mera systematiska anordningar på denna punkt skulle vara erforderliga.

Socialstyrelsen syftar i detta sammanhang på inrättandet av särskilda

kuratorsbefattningar, vilkas innehavare skulle ha till uppgift att handhava

det sociala arbetet vid olika sjukhus och anstalter. Det kan nämnas, att Centralförbundet

för socialt arbete verkställt utredning i detta ämne och under

år 1935 offentliggjort en broschyr i ämnet »Social kuratorsverksamhet».

Socialstyrelsen vill i förevarande sammanhang påpeka, att utredningar rörande

arbetsanskaffningen och förvärvsmöjligheterna för olika samhälleliga

vårdgrupper varit eller alltjämt äro föremål för utredning. Sålunda kan

nämnas, att chefen för socialdepartementet på Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 29 maj 1936 tillkallat sakkunniga för att inom departementet biträda med

utredning rörande de blindas och de dövstummas arbetsförhållanden och

förvärvsmöjligheter. De sakkunniga lia, enligt vad socialstyrelsen inhämtat,

ännu icke framlagt förslag i anslutning till sin utredningsuppgift, men av

allt att döma, torde utredningen även komma alt beröra frågan örn arbetsanskaffningens

anordnande. I detta sammanhang kan nämnas, att frågan

örn inrättandet av arbetscentraler och försäljningsorganisationer diskuterats

i sambad med åtgärder för frigivna fångar och likartade grupper, och de

synpunkter, som i dylikt sammanhang framförts, torde vara värda beaktande,

därest fråga blir örn inrättande av konvalescenthem med arbetslinjer.

I fråga örn organisationen av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande

frigivna fångar föreligger sedan några är ett betänkande (Statens offentliga

utredningar 1933: 11). Även örn utredningar av sist berört slag icke

kunna direkt läggas till grund för åtgärder för den grupp, varom i motionen

är fråga, synes det dock socialstyrelsen angeläget, att. såsom redan ovan

anförts, föreliggande utredningsförslag och erfarenheter från andra grenar

av den sociala omvårdnaden utnyttjas, därest frågan örn åtgärder i motionens

syfte skulle bli föremål för en särskild utredning.

GUNNAR HUSS.

/ Oskar Hagman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

Bil. C.

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 5 februari 1937 har Kungl. Maj:t anbefallt pensionsstyrelsen

att till utskottet avgiva yttrande över en inom andra kammaren

väckt motion, n:r 389, angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter

i vissa fall.

Med anledning härav får pensionsstyrelsen anföra följande.

Genom beslut den 22 januari 1937, varav avskrift här bifogas, har styrelsen

för Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos tillsatt en kommitté med

uppdrag att söka utreda frågan örn möjligheten att minska eller undanröja

den ogynnsamma inverkan i ekonomiskt avseende, som de tuberkulösa sjukdomarna

medföra för de insjuknade och deras familjer.

Enligt vad pensionsstyrelsen under hand inhämtat, kommer nämnda kommitté

att till behandling upptaga jämväl de spörsmål, som behandlas i föreliggande

motion.

Styrelsen finner för sin del den i motionen väckta frågan vara i hög grad

beaktansvärd, men får med hänsyn till ovannämnda utredning föreslå, att

motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I ärendets handläggning har, förutom undertecknade, deltagit byråchefen

Telander.

Stockholm den 26 februari 1937.

Paul Broberg.

Hugo Elliot.

Bil. 1).

Till andra kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 2 februari 1937 har utskottet berett Svenska landstingsförbundet

tillfälle att avgiva yttrande över en av herr Lindberg i Umeå väckt

motion nr 389 angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter i vissa

fall. Med anledning härav har förbundets styrelse äran anföra följande.

Det i motionen berörda spörsmålet är synnerligen behjärtansvärt, och åtgärder

synas även enligt styrelsens mening av behovet påkallade för att bereda

de tuberkuloskonvalescenter, som icke kunna återgå till sina gamla

yrken utan att riskera recidiv, möjlighet att övergå till nytt yrke. Med den

relativt låga tuberkulosfrekvens, som för närvarande råder, torde det väl

knappast kunna bliva frågan om något större antal dylika konvalescenter,

och när den nya tuberkuloslag, som nu förberedes i medicinalstyrelsen, blir

genomförd, torde sagda antal komma att ytterligare nedgå. Den yrkesutbildning,

som erfordras för att bereda nämnda patienter möjlighet att övergå till

annat yrke, bör enligt styrelsens mening väsentligen bekostas av staten.

Att närmare angiva de linjer, efter vilka organisationen bör utbyggas och

kostnaderna för densamma bestridas, är emellertid ej möjligt utan föregå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

13

ende utredning. Styrelsen får sålunda tillstyrka, att föreliggande fråga göres

till föremål för utredning.

Stockholm den 16 februari 1937.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

G. v. HOFSTEN.

/ Ivar Dahlgren.

Bil. E.

Till andra kammarens andra tillfälliga ilis kott.

Med anledning av att utskottet, genom remiss av inom andra kammaren

väckt motion nr 389 angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter

i vissa fall, berett landskommunernas förbund tillfälle att avge yttrande i

detta ärende, får förbundets styrelse härmed anföra följande.

Styrelsen anser, att ifrågavarande motion pekar på en brist i de nuvarande

åtgärderna i kampen mot tuberkulosen, vilken snarligen bör avhjälpas.

Denna kamp mot den förödande folksjukdomen bar som bekant varit

mycket framgångsrik, och resultatet skulle bli ännu bättre, örn den brist i

behandlingen av de sjuka, vilken motionären påpekat, bleve fylld. Det är

icke blott en humanitetsfråga att göra allt som kan göras för att förekomma,

att den övervunna sjukdomen utbryter på nytt i följd av olämpligt arbete

för konvalescenten, utan det är också en kostnadsfråga av betydelse för samhället

och den enskilde. Sedan länge har pensionsstyrelsen bedrivit en omfattande

verksamhet i syfte att förekomma, att en sjukdom får utveckla sig

till invaliditet för den sjuke, och att i stället full hälsa återvinnes och därmed

arbetskraften återställes. För både samhället och den enskilde innebär elt

sådant resultat en ekonomisk vinning.

Hur syftet lämpligen och på bästa sätt skall nås, kan ej sägas utan närmare

utredning, såsom också motionären framhåller. Det förefaller vara

lämpligt, att delta utredningsuppdrag lämnades åt de sakkunniga, som tillkallades

våren 1936 för att i samråd med pensionsstyrelsen verkställa utredning

och framställa förslag rörande ordnandet av den av pensionsstyrelsen

bedrivna verksamheten till förebyggande och hävande av invaliditet. I varje

fall anser styrelsen, att goda skäl tala för bifall till motionärens utredningsyrkande.

Stockholm den 23 februari 1937.

Styrelsen för Svenska Landskommunernas Förbund.

MAGNUS PALMSTIERNA.

/ ./. A. Zander.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Bil. F.

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 2 februari 1937 har utskottet velat bereda svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet tillfälle att senast den 15 mars 1937 avgiva

yttrande över en inom riksdagens andra kammare av herr Elof Lindberg

väckt motion nr 389 angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter

i vissa fall. Med anledning härav får förbundets byrå härigenom anföra

följande.

Såsom motionären framhåller, är det icke på ett tillfredsställande sätt ordnat

för patienter, vilka efter vård å tuberkulosvårdanstalter söka återvända

till förvärvsarbete. Det synes angeläget att beträffande dessa något göres för

att underlätta deras strävanden i dylik riktning. Stora svårigheter möta dem

på grund av arten av den sjukdom, av vilken de lidit, och det är ett verkligt

samhällsintresse, att de erhålla allt stöd, som kan givas. Emellertid torde det

få anses tveksamt örn yrkesutbildning är den väg, som framförallt bör anlitas.

I varje fall torde dylik utbildning icke vara den enda väg, som kan

ifrågakomma.

Enligt vad som kommit till byråns kännedom har Nationalföreningen mot

tuberkulos vid sammanträde den 22 januari 1937 tillsatt en kommitté med

uppdrag att söka utreda frågan om möjligheten att minska eller undanröja

den ogynnsamma inverkan i ekonomiskt avseende, som de tuberkulösa sjukdomarna

medföra för de insjuknade och deras familjer. Det torde kunna

antagas, att denna kommitté icke kan underlåta att överväga den för patienternas

ekonomi så betydelsefulla frågan, huru de efter tillfrisknandet skola

kunna erhålla anställningar eller eljest arbete, som — utan att innebära recidivrisk

— ger dem möjlighet att försörja sig själva och sina familjer.

Förbundsbyrån har härigenom velat rikta uppmärksamheten på att genom

Nationalföreningens initiativ frågan redan befinner sig under övervägande av

sakkunniga. Skulle emellertid en utredning från statsmakternas sida anses

påkallad, bör denna icke erhålla den begränsning, som motionären föreslagit,

utan avse hela problemet örn lämpliga åtgärder för att underlätta ifrågavarande

sjukas återvändande till förvärvsarbete.

Stockholm den 15 mars 1937.

Vördsamt

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets byrå.

KARL J. HÖJER.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1937

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:230 Skrivelse till Konungen angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter i vissa fall. a1 i texten