Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende ändringar i fråga om skatten å automobilgummiringar.
1937-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1937:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende ändringar i fråga om skatten å automobilgummiringar.
Dokumentets text
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1937 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
avseende ändringar i fråga om skatten å automobilgummiringar.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende ändringar
i fråga om skatten å automobilgummiringar, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 163 i första kammaren av herr Sederholm
m. fl. och nr 143 i andra kammaren av herrar Sjögren och Liedberg, i vilka
hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om snar
prövning av hela frågan örn skattens å automobilringar eventuella successiva
avveckling och örn de förslag, som därav kunna föranledas»; samt
2) motionen nr 328 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, vari hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att 1 § förordningen den 2 juni 1922 om
särskild skatt å automobilgummiringar skall erhålla sådan ändrad lydelse, att
gummiringar av den beskaffenhet, att de endast kunna komma till användning
å medelst handkraft framförda fordon eller redskap bliva fria från beskattning
enligt nämnda förordning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.
Enligt 1 § förordningen den 2 juni 1922 om särskild skatt å automobilgummiringar,
sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 29 april
1932, utgår skatt å sådana ringar med 3 kronor 50 öre för kilogram för följande
arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas inom riket,
nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi eller delar
därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar. Vad sålunda stadgas
äger jämväl tillämpning i avseende å ringar till släpvagnar och traktorer
ävensom å ringar till bärgnings- och andra transportabla maskiner, Kungl.
Majit dock obetaget att i särskilda fall, där omständigheterna därtill föranleda,
medgiva befrielse från skattskyldighet.
I motioner vid 1936 års riksdag yrkades ändringar i fråga om automobilbeskattningen
i olika hänseenden. I motionen lii 552 föreslogs, att skatten å
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
7
gummiringar till automobiler måtte upphävas, och i de likalydande motionerna
I: 103 och II: 253 hemställdes om skattefrihet för gummiringar, som användes
till hästfordon.
Till bevillningsutskottet hade Jordbrukstekniska föreningen inkommit med
en den 28 februari 1936 dagtecknad skrivelse jämte promemoria med mera
i anledning av de nyssnämnda motionerna I: 103 och II: 253, i vilken skrivelse
föreningen underströk behovet av skattefrihet för gummiringar till hästfordon,
drag- och skottkärror, egentliga lantbruksmaskiner, redskap och
traktorer, som uteslutande begagnades för jordbruks- eller skogsdrift.
I anledning av de vid 1936 års riksdag väckta motionerna rörande automobilbeskattningen
hemställde riksdagen på förslag av bevillningsutskottet i
skrivelse den 18 april 1936, nr 154, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning
angående automobilbeskattningen och därvid beakta vad i bevillningsutskottets,
av riksdagen godkända betänkande nr 24 anförts samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Till stöd för detta förslag anförde bevillningsutskottet i sitt förenämnda
betänkande beträffande i motionerna framställda yrkanden örn lindring i
automobilbeskattningen bland annat följande:
»På sätt förut framhållits avses med automobilbeskattningen att av ägarna
till motorfordonen uttaga den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsaka,
och att i anslutning därtill skatten skall beräknas i förhållande till den
vägförstöring, varje fordon kan antagas utöva. Fordonsskatten torde så till
vida bryta mot grundprincipen för ifrågavarande skattesystem, att hänsyn
endast i viss mån tages till fordonens vägförstörande verkan men däremot
icke till den ytterligare faktor, som är bestämmande för själva vägslitningen,
nämligen den vägsträcka, fordonen tillryggalagt. Vad däremot angår
skatterna å förbrukningsartiklarna, gummiringarna och bensinen, överensstämma
dessa skatter i stort sett med berörda princip, enär såväl bensinskatten
som i regel även gummiringsskatten uttages av fordonsägaren i förhållande
till den utsträckning, i vilken fordonet nyttjas. Skatterna å förbrukningsartiklarna
överensstämma sålunda bättre än fordonsskatten med
syftet med ifrågavarande beskattning även om skatterna å förbrukningsartiklarna
stundom hårt kunna drabba ägare av i yrkesmässig trafik eller eljest
i intensiv drift begagnade motorfordon. I fråga om dylika fordon torde
emellertid i regel gälla, alt dessa på grund av körningens stora omfattning
i hög grad slita vägarna. Beträffande gummiringsskatten förtjänar framhållas,
att de under de senare åren gjerda förbättringarna i fråga om ringarna
medföra, att deras livslängd ökat, vilket i sin ordning föranleder en
minskning av den anpart av totala automobilskatten, som ringarna hava att
bära.
Med hänsyn till det nu anförda finner utskottet icke några mera vägande
principiella invändningar kunna göras mot skatterna å förbrukningsartiklarna.
— — —»
Utskottet framhöll därjämte, att den av utskottet föreslagna utredningen
även borde omfatta frågan örn skattefrihet för sådana gummiringar, som användes
å hästfordon eller å andra därmed jämförliga fordon, vilka icke vore
motordrivna.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14-
I de likalydande motionerna I: 163 och II: 143 hava motionärerna framhållit
bland annat, att såväl hittills utförda försök som flerårig praktisk användning
av gummiringar för hästfordon visade samstämmigt, att dessa ringar
medförde stora besparingar i dragkraft. Detta gällde icke endast för
transporter av egentliga jordbruksprodukter utan i lika hög grad där skogsprodukter
måste transporteras på hjuldon. Användandet av gummiringar
till hästfordon skedde till en början i den formen, att ram och hjul från utrangerad
automobil med användbara ringar omändrades till hästfordon. Detta
skedde visserligen fortfarande, men den alltmer ökade användningen av
hästfordon med gummiringar hade medfört knapphet på användbara ringar,
vilket resulterat i prisstegring och mindervärdig kvalitet. Det vore därför
ett betydande intresse för jordbruket och skogsbruket men även för andra
hästtransporter, att speciellt för hästfordon tillverkade gummiringar bleve
tillgängliga till överkomligt pris i den svenska marknaden. Dessa borde
emellertid vara av samma dimensioner som vanliga automobilringar på grund
av att hästfordonens hjul ofta vore gamla bilhjul eller måste byggas för att
kunna använda gamla automobilringar jämsides med nya ringar. Jordbrukets
önskemål i mera inskränkt bemärkelse .skulle givetvis kunna tillgodoses,
örn gummiringsskatten enligt yrkande i motioner till 1936 års riksdag endast
komme att drabba gummiringar använda i den egentliga automobiltrafiken,
men de tekniska svårigheterna torde i hög grad lägga hinder i vägen för ett
dylikt förfarande; varken särskild färgning eller märkning torde praktiskt
kunna ordnas så, att ej en komplicerad kontrollapparat bleve nödvändig.
Man kunde sålunda knappast undgå att upptaga hela frågan örn gummiringsskattens
vara eller icke vara till behandling. Efter att hava erinrat om att av
automobilskattemedlens ökning under senare budgetår en förhållandevis ringa
del syntes hava fallit på gummiringsskatten, ifrågasätta motionärerna,
huruvida ej upptagande enbart av fordons- och bensinskatt kunde motsvara
de anspråk på automobilskattemedel, som ett tillgodoseende såväl av nu utgående
anslag som även av ett i rimlig skala fortsatt ut- och ombyggande
av landets vägnät komme att kräva. För automobiltrafiken skulle ett upphävande
av gummiringsskatten medföra en lättnad, som ingalunda syntes
orimlig. Det vore ej alltför optimistiskt att räkna med, att bensin- och fordonsskattebeloppen
även framgent komme att växa i någorlunda proportion
med utvecklingen under senaste år. Vid sådant förhållande borde frågan
om en successiv avveckling av gummiringsskatten upptagas till allvarlig
prövning.
I motionen 11:328 har motionären framhållit, att enligt nu gällande bestämmelser
uttages skatt å gummihjulringar vid införsel till riket, även om
ringarna icke äro avsedda att användas å motorfordon för trafik å allmän
väg. Det vöre vidare att märka, att skatt beräknades icke blott för ringar
av större dimensioner utan även för mindre ringar, som användes exempelvis
å hjul till skottkärror eller andra handkärror. Med den avfattning
bestämmelserna erhållit vore det endast helt naturligt, att en dylik jämförelsevis
sträng praxis utbildats. Vissa svårigheter syntes emellertid hava
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
9
gjort sig gällande att uppnå en fullt likformig tillämpning. Även om skäl
för skattefrihet uppenbarligen förefunnes i fråga om visst, till riket infört
parti hjulringar av kautschuk, kunde således tullmyndigheterna icke medgiva
någon befrielse från skattskyldigheten, utan importören hade att i varje
särskilt fall göra framställning därom hos Kungl. Majit. Enligt uppgift
hade till Kungl. Majit inkommit ett mycket stort antal ansökningar om sådan
befrielse, och antalet dylika framställningar bomme att bliva avsevärt
större, i den mån gummiringar funne ökad användning. Det vore uppenbart,
att behandlingen av dessa ärenden innebure ett betydande arbete för
såväl Kungl. Majit som myndigheterna. Härtill komme, att den nuvarande
ordningen medförde avsevärda olägenheter för handeln med gummiringar.
På senare tiden hade lantbrukarna börjat förse hjulen å stallkärror med
gummiringar (luftringar), enär arbetet vid utfodring och rengöring avsevärt
underlättades genom användandet av sådana ringar. Hjul med gummiringar
ställde sig emellertid ej obetydligt dyrare än vanliga hjul av trä eller järn.
Om ringar av nu ifrågavarande beskaffenhet även skulle falla under bestämmelserna
i förordningen örn särskild skatt å automobilgummiringar, komme
lagstiftningen uppenbarligen icke att verka i riktning för genomförandet av
lättnader i det tunga jordbruksarbetet. Det nu anförda syntes tala för, att
frågan om ändring av gällande bestämmelser utan dröjsmål toges under
övervägande. En ändring redan under innevarande år av ifrågavarande förordning
för undanröjande av förut berörda olägenheter syntes icke i nämnvärd
grad föregripa den utredning, som begärts av 1936 års riksdag angående
automobilbeskattningen.
Vad angår den i de likalydande motionerna I: 163 och lii 143 berörda frågan
om avveckling av gummiringsskatten finner utskottet i likhet med 1936
års bevillningsutskott, att skatterna å förbrukningsartiklarna, gummiringarna
och bensinen, bättre än fordonsskatten överensstämma med syftet med
automobilbeskattningen samt att med hänsyn härtill icke några mera vägande
principiella invändningar kunna göras mot skatterna å förbrukningsartiklarna.
Utskottet anser sig därför icke kunna förorda utredning om eventuell
avveckling av skatten å automobilgummiringar. I detta sammanhang
får utskottet erinra örn, att 1936 års riksdag under åberopande av bevillningsutskottets
betänkande nr 24 hos Kungl. Majit hemställt örn utredning rörande
automobilbeskattningen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer nämnda utredning
att igångsättas inom den närmaste framtiden.
Beträffande frågan örn skattefrihet för sådana gummiringar, som användas
å hästfordon, anförde 1936 års bevillningsutskott i sitt förenämnda betänkande,
att denna fråga även borde omfattas av den förut berörda utredningen
angående automobilbeskattningen. Utskottet, som visserligen i princip
delar motionärernas uppfattning, att sådana gummiringar, som användas
å hästfordon, skottkärror, dragkärror och dylikt, böra vara undantagna
från skatt, anser sig dock böra framhålla alt, enligt vad utskottet erfarit,
det torde vara förenat med svårigheter att på ett sådant sätt utforma bestäm
mtmnri
lill riksdagens protokoll 119.77. ~ runi!. Xr V) Vi. 2
Utskoltet.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14-
melserna rörande de slag av gummiringar, som böra vara skattefria, att skattefriheten
icke kan obehörigen utnyttjas. Vid sådant förhållande finner utskottet
det icke vara lämpligt att genom ändring av förordningen om särskild
skatt å automobilgummiringar i enlighet med det i motionen 11:328 framlagda
förslaget föregripa förenämnda utredning angående automobilbeskattningen.
Utskottet förutsätter emellertid, att vid denna utredning kommer att
tagas under omprövning frågan örn skattefrihet icke blott för sådana gummiringar,
som användas å hästfordon eller å andra därmed jämförliga fordon,
vilka icke äro motordrivna, utan även för gummiringar som äro avsedda att
användas å medelst handkraft framförda fordon eller redskap eller å sådana
motordrivna fordon, som icke framföras å väg, gata eller annan allmän plats
utan inom järnvägs-, fabriks- eller annat enskilt område. På grund av det
anförda och under framhållande av önskvärdheten av att förslag beträffande
automobilbeskattningen snarast möjligt kan föreläggas riksdagen, får utskottet
hemställa,
1) att motionen II: 328 av herr Hagberg i Malmö, om viss
ändring av 1 § förordningen örn särskild skatt å automobilgummiringar,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,
samt
2) att de likalydande motionerna I: 163 av herr Sederholm
m. fl. och II: 143 av herrar Sjögren och Liedberg, angående
eventuell avveckling av skatten å automobilgummiringar,
icke heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1937.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Wahlmark, Elof Andersson, Sjödahl,
Bengtsson, Ekman, Robert Berg, Gustaf Björkman, Löfvander och Eilif Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Johanson i Huskvarna, Hammarlund, Werner i Hultsfred, Hagberg i Malmö, Mårtensson
och Olsson i Kullenbergstorp.
Reservationer:
vid punkten 1 ):
av herr Hagberg i Malmö; samt
beträffande motiveringen:
av herr Löfvander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.