Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende ändringar i fråga om skatten å automobilgummiringar.

1937-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1937:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende ändringar i fråga om skatten å automobilgummiringar.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1937 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

avseende ändringar i fråga om skatten å automobilgummiringar.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende ändringar

i fråga om skatten å automobilgummiringar, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 163 i första kammaren av herr Sederholm

m. fl. och nr 143 i andra kammaren av herrar Sjögren och Liedberg, i vilka

hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om snar

prövning av hela frågan örn skattens å automobilringar eventuella successiva

avveckling och örn de förslag, som därav kunna föranledas»; samt

2) motionen nr 328 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, vari hemställts,

»att riksdagen ville besluta, att 1 § förordningen den 2 juni 1922 om

särskild skatt å automobilgummiringar skall erhålla sådan ändrad lydelse, att

gummiringar av den beskaffenhet, att de endast kunna komma till användning

å medelst handkraft framförda fordon eller redskap bliva fria från beskattning

enligt nämnda förordning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Enligt 1 § förordningen den 2 juni 1922 om särskild skatt å automobilgummiringar,

sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 29 april

1932, utgår skatt å sådana ringar med 3 kronor 50 öre för kilogram för följande

arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas inom riket,

nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi eller delar

därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar. Vad sålunda stadgas

äger jämväl tillämpning i avseende å ringar till släpvagnar och traktorer

ävensom å ringar till bärgnings- och andra transportabla maskiner, Kungl.

Majit dock obetaget att i särskilda fall, där omständigheterna därtill föranleda,

medgiva befrielse från skattskyldighet.

I motioner vid 1936 års riksdag yrkades ändringar i fråga om automobilbeskattningen

i olika hänseenden. I motionen lii 552 föreslogs, att skatten å

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

7

gummiringar till automobiler måtte upphävas, och i de likalydande motionerna

I: 103 och II: 253 hemställdes om skattefrihet för gummiringar, som användes

till hästfordon.

Till bevillningsutskottet hade Jordbrukstekniska föreningen inkommit med

en den 28 februari 1936 dagtecknad skrivelse jämte promemoria med mera

i anledning av de nyssnämnda motionerna I: 103 och II: 253, i vilken skrivelse

föreningen underströk behovet av skattefrihet för gummiringar till hästfordon,

drag- och skottkärror, egentliga lantbruksmaskiner, redskap och

traktorer, som uteslutande begagnades för jordbruks- eller skogsdrift.

I anledning av de vid 1936 års riksdag väckta motionerna rörande automobilbeskattningen

hemställde riksdagen på förslag av bevillningsutskottet i

skrivelse den 18 april 1936, nr 154, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning

angående automobilbeskattningen och därvid beakta vad i bevillningsutskottets,

av riksdagen godkända betänkande nr 24 anförts samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Till stöd för detta förslag anförde bevillningsutskottet i sitt förenämnda

betänkande beträffande i motionerna framställda yrkanden örn lindring i

automobilbeskattningen bland annat följande:

»På sätt förut framhållits avses med automobilbeskattningen att av ägarna

till motorfordonen uttaga den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsaka,

och att i anslutning därtill skatten skall beräknas i förhållande till den

vägförstöring, varje fordon kan antagas utöva. Fordonsskatten torde så till

vida bryta mot grundprincipen för ifrågavarande skattesystem, att hänsyn

endast i viss mån tages till fordonens vägförstörande verkan men däremot

icke till den ytterligare faktor, som är bestämmande för själva vägslitningen,

nämligen den vägsträcka, fordonen tillryggalagt. Vad däremot angår

skatterna å förbrukningsartiklarna, gummiringarna och bensinen, överensstämma

dessa skatter i stort sett med berörda princip, enär såväl bensinskatten

som i regel även gummiringsskatten uttages av fordonsägaren i förhållande

till den utsträckning, i vilken fordonet nyttjas. Skatterna å förbrukningsartiklarna

överensstämma sålunda bättre än fordonsskatten med

syftet med ifrågavarande beskattning även om skatterna å förbrukningsartiklarna

stundom hårt kunna drabba ägare av i yrkesmässig trafik eller eljest

i intensiv drift begagnade motorfordon. I fråga om dylika fordon torde

emellertid i regel gälla, alt dessa på grund av körningens stora omfattning

i hög grad slita vägarna. Beträffande gummiringsskatten förtjänar framhållas,

att de under de senare åren gjerda förbättringarna i fråga om ringarna

medföra, att deras livslängd ökat, vilket i sin ordning föranleder en

minskning av den anpart av totala automobilskatten, som ringarna hava att

bära.

Med hänsyn till det nu anförda finner utskottet icke några mera vägande

principiella invändningar kunna göras mot skatterna å förbrukningsartiklarna.

— — —»

Utskottet framhöll därjämte, att den av utskottet föreslagna utredningen

även borde omfatta frågan örn skattefrihet för sådana gummiringar, som användes

å hästfordon eller å andra därmed jämförliga fordon, vilka icke vore

motordrivna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14-

I de likalydande motionerna I: 163 och II: 143 hava motionärerna framhållit

bland annat, att såväl hittills utförda försök som flerårig praktisk användning

av gummiringar för hästfordon visade samstämmigt, att dessa ringar

medförde stora besparingar i dragkraft. Detta gällde icke endast för

transporter av egentliga jordbruksprodukter utan i lika hög grad där skogsprodukter

måste transporteras på hjuldon. Användandet av gummiringar

till hästfordon skedde till en början i den formen, att ram och hjul från utrangerad

automobil med användbara ringar omändrades till hästfordon. Detta

skedde visserligen fortfarande, men den alltmer ökade användningen av

hästfordon med gummiringar hade medfört knapphet på användbara ringar,

vilket resulterat i prisstegring och mindervärdig kvalitet. Det vore därför

ett betydande intresse för jordbruket och skogsbruket men även för andra

hästtransporter, att speciellt för hästfordon tillverkade gummiringar bleve

tillgängliga till överkomligt pris i den svenska marknaden. Dessa borde

emellertid vara av samma dimensioner som vanliga automobilringar på grund

av att hästfordonens hjul ofta vore gamla bilhjul eller måste byggas för att

kunna använda gamla automobilringar jämsides med nya ringar. Jordbrukets

önskemål i mera inskränkt bemärkelse .skulle givetvis kunna tillgodoses,

örn gummiringsskatten enligt yrkande i motioner till 1936 års riksdag endast

komme att drabba gummiringar använda i den egentliga automobiltrafiken,

men de tekniska svårigheterna torde i hög grad lägga hinder i vägen för ett

dylikt förfarande; varken särskild färgning eller märkning torde praktiskt

kunna ordnas så, att ej en komplicerad kontrollapparat bleve nödvändig.

Man kunde sålunda knappast undgå att upptaga hela frågan örn gummiringsskattens

vara eller icke vara till behandling. Efter att hava erinrat om att av

automobilskattemedlens ökning under senare budgetår en förhållandevis ringa

del syntes hava fallit på gummiringsskatten, ifrågasätta motionärerna,

huruvida ej upptagande enbart av fordons- och bensinskatt kunde motsvara

de anspråk på automobilskattemedel, som ett tillgodoseende såväl av nu utgående

anslag som även av ett i rimlig skala fortsatt ut- och ombyggande

av landets vägnät komme att kräva. För automobiltrafiken skulle ett upphävande

av gummiringsskatten medföra en lättnad, som ingalunda syntes

orimlig. Det vore ej alltför optimistiskt att räkna med, att bensin- och fordonsskattebeloppen

även framgent komme att växa i någorlunda proportion

med utvecklingen under senaste år. Vid sådant förhållande borde frågan

om en successiv avveckling av gummiringsskatten upptagas till allvarlig

prövning.

I motionen 11:328 har motionären framhållit, att enligt nu gällande bestämmelser

uttages skatt å gummihjulringar vid införsel till riket, även om

ringarna icke äro avsedda att användas å motorfordon för trafik å allmän

väg. Det vöre vidare att märka, att skatt beräknades icke blott för ringar

av större dimensioner utan även för mindre ringar, som användes exempelvis

å hjul till skottkärror eller andra handkärror. Med den avfattning

bestämmelserna erhållit vore det endast helt naturligt, att en dylik jämförelsevis

sträng praxis utbildats. Vissa svårigheter syntes emellertid hava

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

9

gjort sig gällande att uppnå en fullt likformig tillämpning. Även om skäl

för skattefrihet uppenbarligen förefunnes i fråga om visst, till riket infört

parti hjulringar av kautschuk, kunde således tullmyndigheterna icke medgiva

någon befrielse från skattskyldigheten, utan importören hade att i varje

särskilt fall göra framställning därom hos Kungl. Majit. Enligt uppgift

hade till Kungl. Majit inkommit ett mycket stort antal ansökningar om sådan

befrielse, och antalet dylika framställningar bomme att bliva avsevärt

större, i den mån gummiringar funne ökad användning. Det vore uppenbart,

att behandlingen av dessa ärenden innebure ett betydande arbete för

såväl Kungl. Majit som myndigheterna. Härtill komme, att den nuvarande

ordningen medförde avsevärda olägenheter för handeln med gummiringar.

På senare tiden hade lantbrukarna börjat förse hjulen å stallkärror med

gummiringar (luftringar), enär arbetet vid utfodring och rengöring avsevärt

underlättades genom användandet av sådana ringar. Hjul med gummiringar

ställde sig emellertid ej obetydligt dyrare än vanliga hjul av trä eller järn.

Om ringar av nu ifrågavarande beskaffenhet även skulle falla under bestämmelserna

i förordningen örn särskild skatt å automobilgummiringar, komme

lagstiftningen uppenbarligen icke att verka i riktning för genomförandet av

lättnader i det tunga jordbruksarbetet. Det nu anförda syntes tala för, att

frågan om ändring av gällande bestämmelser utan dröjsmål toges under

övervägande. En ändring redan under innevarande år av ifrågavarande förordning

för undanröjande av förut berörda olägenheter syntes icke i nämnvärd

grad föregripa den utredning, som begärts av 1936 års riksdag angående

automobilbeskattningen.

Vad angår den i de likalydande motionerna I: 163 och lii 143 berörda frågan

om avveckling av gummiringsskatten finner utskottet i likhet med 1936

års bevillningsutskott, att skatterna å förbrukningsartiklarna, gummiringarna

och bensinen, bättre än fordonsskatten överensstämma med syftet med

automobilbeskattningen samt att med hänsyn härtill icke några mera vägande

principiella invändningar kunna göras mot skatterna å förbrukningsartiklarna.

Utskottet anser sig därför icke kunna förorda utredning om eventuell

avveckling av skatten å automobilgummiringar. I detta sammanhang

får utskottet erinra örn, att 1936 års riksdag under åberopande av bevillningsutskottets

betänkande nr 24 hos Kungl. Majit hemställt örn utredning rörande

automobilbeskattningen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer nämnda utredning

att igångsättas inom den närmaste framtiden.

Beträffande frågan örn skattefrihet för sådana gummiringar, som användas

å hästfordon, anförde 1936 års bevillningsutskott i sitt förenämnda betänkande,

att denna fråga även borde omfattas av den förut berörda utredningen

angående automobilbeskattningen. Utskottet, som visserligen i princip

delar motionärernas uppfattning, att sådana gummiringar, som användas

å hästfordon, skottkärror, dragkärror och dylikt, böra vara undantagna

från skatt, anser sig dock böra framhålla alt, enligt vad utskottet erfarit,

det torde vara förenat med svårigheter att på ett sådant sätt utforma bestäm
mtmnri

lill riksdagens protokoll 119.77. ~ runi!. Xr V) Vi. 2

Utskoltet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14-

melserna rörande de slag av gummiringar, som böra vara skattefria, att skattefriheten

icke kan obehörigen utnyttjas. Vid sådant förhållande finner utskottet

det icke vara lämpligt att genom ändring av förordningen om särskild

skatt å automobilgummiringar i enlighet med det i motionen 11:328 framlagda

förslaget föregripa förenämnda utredning angående automobilbeskattningen.

Utskottet förutsätter emellertid, att vid denna utredning kommer att

tagas under omprövning frågan örn skattefrihet icke blott för sådana gummiringar,

som användas å hästfordon eller å andra därmed jämförliga fordon,

vilka icke äro motordrivna, utan även för gummiringar som äro avsedda att

användas å medelst handkraft framförda fordon eller redskap eller å sådana

motordrivna fordon, som icke framföras å väg, gata eller annan allmän plats

utan inom järnvägs-, fabriks- eller annat enskilt område. På grund av det

anförda och under framhållande av önskvärdheten av att förslag beträffande

automobilbeskattningen snarast möjligt kan föreläggas riksdagen, får utskottet

hemställa,

1) att motionen II: 328 av herr Hagberg i Malmö, om viss

ändring av 1 § förordningen örn särskild skatt å automobilgummiringar,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

samt

2) att de likalydande motionerna I: 163 av herr Sederholm

m. fl. och II: 143 av herrar Sjögren och Liedberg, angående

eventuell avveckling av skatten å automobilgummiringar,

icke heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1937.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Wahlmark, Elof Andersson, Sjödahl,

Bengtsson, Ekman, Robert Berg, Gustaf Björkman, Löfvander och Eilif Sylwan; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i

Gävle, Johanson i Huskvarna, Hammarlund, Werner i Hultsfred, Hagberg i Malmö, Mårtensson

och Olsson i Kullenbergstorp.

Reservationer:

vid punkten 1 ):

av herr Hagberg i Malmö; samt

beträffande motiveringen:

av herr Löfvander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.