Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående viss ändring i 19 § förordningen om arvsskatt och skatt för gåva.

1937-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1937:24, Betänkande, i anledning av väckt motion angående viss ändring i 19 § förordningen om arvsskatt och skatt för gåva.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

viss ändring i 19 § förordningen om arvsskatt

och skatt för gåva.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Annér väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 142, har hemställts, »alt riksdagen beslutar anhålla att

Kungl. Majit måtte utreda och för riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring av 19 § av kungl, förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt

och skatt för gåva att i däri angivna tariff person, som minst tio år varit

anställd i testators eller gåvogivares tjänst, jämställes med under klass II

i skatteskalan uppräknade testaments- och gåvotagare».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 19 § förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt

för gåva beräknas skatten på grund av arv eller testamente enligt en tariff,

däri de skattskyldiga uppdelats i fyra särskilda klasser. Enligt klass I utgår

arvsskatt för andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer efterlevande

make, barn, adoptivbarn eller avkomling till barn eller adoptivbarn;

enligt klass II utgår nämnda skatt för andel, som tillkommer föräldrar, syskon

(halvsyskon) eller syskons (halvsyskons) avkomling, eller som på grund

av testamente tillkommer akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,

stipendiefond eller pensionsanstalt ävensom sjuk- eller fattigvårdsinrättning

eller annan from stiftelse; enligt klass III utgår skatt för

andel, som tillkommer kyrka eller religiöst samfund, landsting, kommun,

hushållningssällskap, registrerad sjukkassa, registrerad understödsförening

eller ock sådan förening eller annan sammanslutning, som, utan att hava

till ändamål att genom ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, fullföljer övervägande religiösa, välgörande, politiska, sociala,

vetenskapliga, konstnärliga eller eljest kulturella syften eller avser att

främja handel, industri eller övriga näringar inom landet; enligt klass IV

utgår skatt för andel, som tillkommer annan arvinge eller testamentstagare

än sådan, som omförmäles i klasserna I—III.

Enligt 38 § nämnda förordning beräknas skatt för gåva efter samma grunder

som skatt på grund av arv eller testamente.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

23

I motionen har bland annat framhållits, att i flertalet fall, då »trotjänare»

erhållit en ekonomisk fördel genom testamente eller gåva, tjänaren torde

hava gjort testator eller gåvogivaren sådana tjänster, att trotjänaren kunde

sägas stå vederbörande lika nära som vissa släktingar. Då testator eller

gåvogivare ville honorera en omvårdnad eller tjänst, vore det ur humanitär

synpunkt mindre tillfredsställande, att staten vid graderingen av arvs- eller

gåvoskatten icke gjorde någon åtskillnad mellan trotjänare och oskyld person

utan utsatte beloppet för en väsentlig reduktion genom uttagande av

skatt enligt klass IV. Såsom ytterligare skäl för överflyttande av trotjänare

till lägre klass än nyssnämnda kunde anföras, att det i regel vore fråga örn

personer i blygsam ekonomisk ställning. Ur statsfinansiell synpunkt vore

i detta fall icke fråga om några mera betydande skattebelopp, då det här

gällde en relativt begränsad kategori personer. Till »trotjänare» borde enligt

motionärens mening hänföras person, som i minst tio år varit i testator

eller gåvogivares tjänst. För rättskänslan skulle det vara tillfredsställande,

därest vid beräkning av arvs- eller gåvoskatt trotjänare hänfördes till klass II.

I likhet med motionären finner utskottet det icke vara tillfredsställande,

att den kategori av testaments- och gåvotagare, som i motionen betecknas

trotjänare, skall erlägga skatt för testamentslott och gåva enligt klass IV av

den i arvsskatteförordningen intagna tariffen. I många fall kan nämligen

en trotjänare under tjänstetiden hava stått testator eller gåvogivare minst

lika nära som vissa släktingar. Utskottet finner därför billighetsskäl tala

för att, då en person visat trotjänaren sin erkänsla genom att till denne bortgiva

ett belopp i syfte att därmed exempelvis trygga trotjänarens försörjning

efter slutad tjänst eller på ålderdomen, beloppet icke beskattas högre

än om detsamma skulle tillfallit någon av de skattskyldiga, som omförmälas

i klass II av tariffen. Med den relativt begränsade kategori skattskyldiga,

varom här är fråga, torde summan av de skatter, staten skulle gå förlustig,

därest en lindring i skatten medgåves, icke uppgå till mera betydande belopp,

varför statsfinansiella skäl icke kunna anföras mot den av motionären föreslagna

klassificeringen av trotjänare. Med hänsyn till det anförda ansluter

sig utskottet till motionärens uppfattning, att trotjänare i arvs- och gåvoskattehänseende

hänföras till förenämnda klass II.

Motionären har vidare föreslagit, att i förevarande hänseende med trotjänare

skall förstås person, som under minst tio år varit i testator eller gåvogivares

tjänst. I frågans nuvarande läge är utskottet icke berett att uttala

sig om, huruvida genom denna definition erhållcs en lämplig avgränsning av

begreppet trotjänare. Utskottet vill emellertid angiva några allmänna synpunkter

på frågan. I regel torde böra uppställas fordran å viss längre tids

anställning hos samma person eller familj. Skäl kunna även anföras för att

andra omständigheter än anställningens varaktighet tagas i betraktande,

såsom exempelvis tjänstens natur — vård under längre tid av sjuk person

— eller dylikt. Utskottet anser vidare, att från begreppet trotjänare icke

bör undantagas person, som stått i sådant skyldskapsförhållande till testa
-

Utskoltet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

tor eller gåvogivaren, att personen enligt gällande bestämmelser i arvsskatteförordningen

är att hänföra till klass IV, och som innehaft tjänst hos

testator eller gåvogivaren under enahanda förhållanden som en oskyld. Även

i sistnämnda fall finner utskottet skäligt, att tjänsteförhållandet och icke

skyldskapen bör vara avgörande för frågan, efter vilken klass i nämnda förordning

skatt skall beräknas.

På grund av det nu anförda får utskottet förorda, att det i förevarande

motion berörda spörsmålet måtte göras till föremål för närmare utredning,

varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas däråt, att bestämmelserna i ämnet

icke öppna möjlighet till kringgående av ifrågavarande beskattning.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 142 av

herr Annér, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Majit ville — med beaktande av vad i detta betänkande

anförts — föranstalta om utredning rörande ändring i förordningen

den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för

gåva beträffande sådana skattskyldiga, som kunna betraktas

såsom trotjänare, samt för riksdagen framlägga det förslag,

till vilket utredningen kan föranleda.

Stockholm den 11 maj 1937.

i

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 23.

377966. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:409 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om viss ändring av gällande bestämmelser rörande restitution av arvsskatt. s. 3 i texten