Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1937-05-21 · 162 sidor, varav 152 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 152 av 162 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1937:28, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
1
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1937 kl. 7 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående försäljning
av rusdrycker m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 5 mars 1937 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 242, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående försäljning av rusdrycker;
2) förordning om införande av förordningen angående försäljning av rusdrycker;
samt
3) förordning med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd.
Rörande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande, i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1. Motionen nr 241 i första kammaren av herr Stendahl, däri hemställts,
»att riksdagen måtte
A. besluta i huvudsak följande ändrade lydelse av nedan
angivna paragrafer i Kungl. Maj:ts, i proposition nr 242
framlagda
I.
Förslag
till
förordning angående försäljning av rusdrycker.
1 KAP.
5 §•
1 mom. Ledamot av styrelse för centralbolag, som i 2 kap. sägs, må ej den
vara---uppdraget.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 28. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
2 mom. Ämbets- eller tjänsteman — — — rätt till dylik tillverkning än
centralbolaget.
3 mom. Den, som ej kan vara styrelseledamot i bolag, som i 1 mom. avses,
må ej bedriva utskänkning och ej heller vara styrelseledamot i företag med
huvudsakligt syfte att bedriva utskänkning, som nu sagts.
4 mom. »Kontrollstyrelsen» utbytes mot »länsstyrelsen».
2 KAP.-.
1 §•
Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är om försäljning,
som i 6 § sägs, bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat aktiebolag,
som av Konungen erhållit tillstånd till sådan handel (centralbolag).
Försäljning för export må bedrivas allenast av centralbolaget samt tillverkare,
som avses i 6 §.
2, 3, 5 och 6 §§.
»Partihandelsbolaget» ändras till »centralbolaget».
7 §•
Utgår.
9 §•
För visst fall, såsom då fråga är om försäljning för konkursbo eller dödsbo
eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må utan hinder av vad
i denna förordning stadgas rusdrycker försäljas till centralbolaget jämlikt
de föreskrifter, som meddelats av Kontrollstyrelsen.
10 §.
1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av centralbolaget.
Utgår.
3 KAP.
1 §•
2 §.
Rätt till utminutering tillkommer allenast centralbolaget.
3 §■
Utminutering---invånare.
Centralbolaget äger, med iakttagande av föreskrifterna i första stycket, besluta
angående utminuteringsställenas antal och förläggning.
4 §•
Centralbolaget må---utminutering.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
3
6 §•
1 mom. Tillstånd till utskänkning meddelas av länsstyrelsen i det län, där
utskänkning skall äga rum.
7 §•
2 mom. Avser någon att i viss kommun bedriva årsutskänkning, skall ansökan
därom göras hos länsstyrelsen före utgången av året, innan utskänkning
är avsedd att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till
prövning upptagas ansökan, som avser tillstånd allenast för återstående del
av oktrojperioden.
8 §•
Ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall innehålla uppgift, huruvida
utskänkningen avser spritdrycker och vin eller enbart vin samt förslag
lill grunder för utskänkningens bedrivande och utskänkningsställenas förlägg-
ning.
9 §.
1 mom.
Orden
»av systembolag» utgå.
2 mom.
Utgår.
10 §.
t mom.
Utgår.
2 mom.
Utgår.
11 §•
1 mom.
Ansökan örn tillstånd till tillfällig utskänkning må ske när som
helst hos länsstyrelsen.
Ansökan---bedrivande.
3 mom. Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom
en kommun under oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige, efter hörande
av kommunens nykterhetsnämnd ävensom i annan stad än Stockholm magistraten
och på landet kommunalnämnden, uppdraga åt särskilt utsedda personer
att under berörda tid i fullmäktiges ställe avgiva yttrande över ansökning
örn tillstånd till tillfällig utskänkning.
Utgår.
12 §.
13 §.
4 mom. Utgår.
15 §.
Tillstånd till utskänkning, som omfattar spritdrycker, må ifråga örn restaurant,
som med hänsyn till sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
är att beteckna såsom folkrestaurant, ske allenast till restaurantbolag, upprättat
enligt grunderna i 6 kap. 15 §.
Andra stycket utgår.
16 §.
1 mom. Utgår.
2 mom. Med erhållande av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för
tillståndets innehavare att hos centralbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker; och skall centralbolaget med iakttagande av de föreskrifter
Konungen kan utfärda stadga sådana villkor för dylikt inköp, att innehavarens
ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på myckenheten
av utskänkta spritdrycker.
17 §•
Utgår.
18 §.
Utgår.
19 §.
1 mom. Tillstånd till utskänkning må av länsstyrelsen återkallas, örn skäl
därtill äro.
2 mom. Utgår.
20 §.
1 mom. Har den, som innehar tillstånd till utskänkning---borge
närssammanträdet.
Göres---meddelades.
2 mom. Utgår.
4 KAP.
1 §■
Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den, som av centralbolaget
erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.
2 §•
Tillstånd att inköpa rusdrycker må icke meddelas den, som icke fyllt 21 år.
3 §•
I övrigt må inköpstillstånd icke förvägras eller inköpsmyckenhet begränsas
för annan än:
den, som varit föremål för åtgärd enligt alkoholistlagen;
den---drycker;
den---drycker;
den, som, i strid mot vad i denna förordning eller eljest är stadgat, gjort
sig skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
5
den---varning; samt
den---avseende.
Angående meddelande av erforderliga uppgifter till ledning för centralbolagets
prövning förordnar Konungen.
4 §■
Utgår.
5 §•
För den, som erhållit tillstånd till inköp, skall centralbolaget utfärda inköpsbevis,
gällande för inköp å visst utminuteringsställe.
Vid utminutering skall å inköpsbeviset verkställas anteckning om den
försålda myckenheten och om dagen för försäljningen.
6 §•
1 mom. Vill någon stadigvarande verkställa inköp å annat utminuteringsställe
än det, för vilket inköpsbeviset gäller, äger sistnämnda utminuteringsställe
härtill lämna medgivande.
2 morn. Vill någon, som äger att hos visst utminuteringsställe verkställa
inköp, under kortare tid göra inköpen hos annat utminuteringsställe, må
förstnämnda ställe för viss tid, högst sex månader, utställa en anvisning, som,
åtföljd av inköpsbevis, berättigar till inköp hos ett eller flera i anvisningen
angivna utminuteringsställen.
3 mom. Utgår.
7 §•
Är köpare bosatt å ort, där utminuteringsställe ej finnes inrättat, äger centralbolaget
försända varan till köparens närmaste post-, järnvägs-, omnibuseller
ångbåtsstation. Kostnaden för sådan försändning skall uttagas genom
pristillägg å utminuterade rusdrycker.
Vid---tillhanda.
8 §•
Vid utminutering skall inköpsbeviset uppvisas samt betalning för varan
avlämnas, innan avhämtning å utminuteringsställe må ske eller försändning
till köpare äga rum.
9 §•
1 mom. »Motbok» ändras till »inköpsbevis».
10 §.
Utlämning av rusdrycker må ej ske till den, som synbarligen är berörd av
starka drycker.
Avhämtning---år.
Vid —---utminuteringsstället.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
15 §.
»Systembolag» ersättes med »centralbolaget».
Utgår.
16 §.
17 §.
Förmenar någon, att centralbolaget obehörigen vägrat honom inköpstillstånd,
eller utan tillräckliga skäl fastställt inskränkningar beträffande hans
inköp, må han däröver föra klagan hos Konungen.
5 KAP.
1 §•
2 mom. I första meningen utbytes »Kontrollstyrelsen» mot »Konungen».
Andra meningen utgår.
2 §•
2 mom. »Kontrollstyrelsen» utbytes mot »Konungen».
4 §•
1 mom. Utskänkning----eftermiddagen.
Länsstyrelsen må dock föreskriva, att utskänkning skall avslutas tidigare
än kl. 10 e. m. eller efter framställning av tillståndsinnehavaren medgiva, att
utskänkning må fortgå längre än till nämnda tidpunkt.
Yppas för särskilt tillfälle behov av att utskänkning fortgår efter kl. 10
e. m. eller den av länsstyrelsen enligt andra stycket bestämda tiden, må länsstyrelsen
medgiva sådan förlängning av utskänkningstiden.
Under---rum.
10 §.
Ombyte av utskänkningsställe må ej ske utan samtycke av länsstyrelsen;
och skall dessförinnan yttrande inhämtas från dem, som blivit hörda över
tillståndsansökningen.
6 KAP.
Om restaurantbolag.
1 §•
Utgår.
2 §•
Sådan rörelse, vilken jämlikt 3 kap. 15 § är att betrakta såsom folkrestaurant,
må, där i samband med rörelsen utskänkning av rusdrycker ifrågasättes,
drivas allenast av restaurantbolag.
3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§.
Utgå.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
7
10 §.
Centralbolaget må ej driva restaurantrörelse eller innehava aktie i restaurantbolag.
11, 12, 13 och 14 §§.
Utgå.
15 §.
1 mom. Aktierna---aktiekapital.
Varje---röst.
2 mom. Bolagsordning för restaurantbolag ävensom ändring i sådan bolagsordning
skall för att vara gällande godkännas av Konungen, och skall
bevis därom fogas vid registreringsansökningen.
3 mom. Restaurantbolag må ej bereda preferensaktieägarna vinning utöver
skälig utdelning å aktie eller låta ersättning till styrelseledamot eller avlöning
till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till storleken
av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse.
4 mom.
Restaurantbolag
---bolaget.
5 mom.
Restaurantbolag
--— förening,
6 mom.
Utgår.
7 mom.
Granskning --
--suppleant.
8 mom.
Utgår.
7 KAP.
3 §•
»Motbok» utbytes mot »inköpsbevis».
9 §•
Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning
och har han förut undergått bestraffning----förlustig.
12 §.
Den, som i följd av bestämmelserna i 2 kap. 8 § undfått del av där avsedd
tillverkares räkenskaper och verifikationer, så ock den, som haft eller har att
taga befattning med tillsyn å utskänkning, må icke---kunskap. Gör
---dagsböter. Sker---fängelse.
18 §.
Utgår.
20 §.
2 mom. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna, skola hembjudas till centralbolaget. Bolaget vare skyldig
att till skäligt pris inköpa den hembjudna varan. Är värdet så ringa, att
det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.
Samma---författningar.
Med---tillhanda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
II.
Förslag
till
förordning om införande av förordningen angående försäljning
av rusdrycker.
3, 4 och 5 §§.
Utgå.
6 §•
Ansökan om tillstånd till årsutskänkning, som avser tiden efter den 1 oktober
1938, skall göras senast den 31 mars 1938. Ifråga örn---tillämp
ning.
Ansökan---förordningen.
Tredje stycket utgår.
7 §•
Utgår.
8 §•
Konungen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande av
rörelsen å de bolag, som omförmälas i 17 § i förordningen den 14 juni 1917,
samt angående rörelsens övertagande av centralbolaget.
Andra stycket utgår.
III
Förslag
till
förordning med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd.
1 §■
Nykterhetsnämnd---åtgärder.
Andra stycket. »Systembolag» utbytes mot »centralbolaget».
2 §■
»Förordna» ersättes med »hos centralbolaget hemställa».
B. hos Kungl. Majit hemställa om verkställande av skyndsam
utredning och framläggande av förslag till nästa års riksdag
om närmare grunder för utgivande av ersättning till systembolag
och där anställd personal i samband med systembolagens
upphörande och Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens
övertagande av utminuteringen av rusdrycker i riket.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
9
2. Motionen nr 242 i första kammaren av herr Reuterskiöld, däri hemställts,
att riksdagen ville, därest proposition nr 242 i huvudsak bifalles, därvid
införa de ändringar i texten, som i motionen angivits.
3. De likalydande motionerna nr 268 i första kammaren av herr Eilif
Sylwan m. fl. och nr 511 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., i vilka
hemställts »att riksdagen vid behandling av förslaget till förordning angående
försäljning av rusdrycker för sin del måtte göra det uttalandet, att
restauratörernas rätt till handelsvinst å utskänkta spritdrycker och starka
viner måtte bestämmas i enlighet med rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag,
alternativ 6».
4. Motionen nr 269 i första kammaren av herr Oscar Gottfrid Karlsson,
däri hemställts »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 242 med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m.
måtte besluta att nedan angivna delar av förslagets 3 och 6 kap. skola erhålla
följande lydelse:
3 KAP.
Om rätt till detaljhandel.
3 §■
Utminutering må---femtusen invånare.
Systembolaget äger, med iakttagande av föreskrifterna i första stycket och
efter kontrollstyrelsens godkännande, besluta angående utminuteringsställenas
antal och förläggning.
15 §.
Tillstånd till turistutskänkning må ej överlåtas.
överlåtelse av annat tillstånd till utskänkning som omfattar---så
som
folkrestaurang.
Ej heller — —- — av systembolaget.
16 §.
1 mom. I andra---sådan överlåtelse.
Har avtal örn överlåtelse skett, skall bolaget söka fastställelse av avtalet
hos kontrollstyrelsen som har att med avseende å skälen och villkoren för
överlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos den å vilken överlåtelsen
ifrågasättes bifalla eller avslå bolagets framställning.
2 mom. Med överlåtelse---starkare viner.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
17 §.
1 mom. Har systembolag avslagit framställning örn överlåtelse av tillstånd
till utskänkning, må klagan däröver föras hos kontrollstyrelsen.
2 mom. Förmenar den å vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning,
att bolaget vid fastställandet av villkor för överlåtelse eller vid
tillämpning av det mellan honom och bolaget ingångna avtal åsidosatt hans
enskilda rätt eller eljest förfarit olämpligt, må han hos kontrollstyrelscn
göra framställning om rättelse.
6 KAP.
Om systembolag och restaurangbolag.
4 §.
Systembolags styrelse skall bestå av fem ledamöter, utsedda för ett år i
sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen två ledamöter, som tillika äro den
ena ordförande och den andra vice ordförande, landstinget en ledamot samt
bolagsstämman två ledamöter. För varje ledamot utses på enahanda sätt cn
suppleant.
Styrelsen för----den staden.»
5. De likalydande motionerna nr 270 i första kammaren av herr Oscar
Gottfrid Karlsson och nr 524 i andra kammaren av herr Andersson i Igelboda,
i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta att § 3 5 kap. i förslaget till
förordning angående försäljning av rusdrycker (Kungl. Maj:ts proposition nr
242 sid. 15) får följande lydelse:
Vid offentligt skådespel--r---sådan utskänkning. Samma lag vare be
träffande
offentlig danstillställning, dock att för dylikt fall medgivande ej
må lämnas med mindre omständigheterna äro sådana, att synnerliga skäl
föreligga, och må medgivandet endast avse utskänkning vid enstaka danstillställning.
»
6. Motionen nr 271 i första kammaren av herrar Lindmark och Karl
Bodin, däri hemställts, att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts proposition
nr 242 måtte hemställa till Kungl. Majit om förnyad omprövning av rusdryckslagstiftningen
med beaktande bl. a. av i motionen anförda synpunkter.
7. De likalydande motionerna nr 272 i första kammaren av herr Holmström
m. fl. och nr 508 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl., i
vilka hemställts »att 4 kap. 2 par. i ''Förordning angående försäljning av rusdrycker’
måtte erhålla följande lydelse:
Tillstånd att inköpa spritdrycker eller vin må icke meddelas den som ej
fyllt tjugoett år.’»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
11
8. Motionen nr 273 i första kammaren av herr Bjurström, däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta avslå propositionen 242, såväl i vad denna
avser ny förordning angående försäljning av rusdrycker som därmed
förbundna följdförfattningar».
9. De likalydande motionerna nr 274 i första kammaren av herrar Rahmn
och Borell samt nr 513 i andra kammaren av herr Liedberg m. fl., i vilka
hemställts, att termen »rusdrycker» i Kungl. Maj:ts »förordning angående
försäljning av rusdrycker» utbytes mot »starkdrycker»,
att efter de närmare grunder, som i motionerna angivits, fri inköpsrätt å
motbok av spritdrycker och vin medgives envar som ej jämlikt förordningens
4 kap. §§ 2 och 3 helt eller delvis underkastats inskränkning i denna rätt och
att följaktligen förordningens § 4 i kap. 4 örn utminutering måtte utgå, samt
att 4 kap. § 2 om utminutering måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Tillstånd att inköpa starkdrycker må icke meddelas den som ej fyllt 21 år.»
10. De likalydande motionerna nr 275 i första kammaren av herr Bergman
m. fl. och nr 510 i andra kammaren av herr Dahlbäck m. fl., i vilka
yrkats
I. att Kungl. Maj:ts proposition nr 242 måtte avslås och ny proposition
avlåtas till 1938 års riksdag, samt
11. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag
till 1938 års riksdag till lag angående förbättrad nykterhetsvård i huvudsaklig
överensstämmelse med rusdrvckslagstiftningsrevisionens år 1934 avgivna
förslag i detta avseende.
Alternativt har hemställts, att, därest yrkandet om avslag ej bifalles, riksdagen
måtte besluta ändringar i förslaget i enlighet med följande uttalanden:
1)
Den kommunala självbestämningsrätten må icke borttagas vare sig i
avseende på tillstånd i fråga om utminuterings- och utlämningsställen eller i
avseende på rätt till utskänkningsveto vid hälsobrunnar, badorter, turistorter
m. m.
2) Gällande förbud mot försändelse av rusdrycker genom postverket må
icke upphävas.
3) Maximikvantiteten för tilldelning av spritdrycker utminuteringsvis bör
ej få överskrida 3 liter i månaden.
4) Den tid, varunder efterhandsinköp skall få ske, bör åtminstone begränsas
till högst 3 månader. S. k. extra tilldelning bör försvinna eller
åtminstone inskränkas till rena undantagsfall.
5) Det hittills gällande förbudet mot utskänkning i förening med restaurangdans
bör icke upphävas. I detta sammanhang göres även en erinran
mot den »praxis* som flerstädes fått tillämpas i avseende på undantagsbestämmelser
örn rätt att för särskilda tillfällen medgiva utskänkning utöver
normalt gällande gränser».
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
6) Ledamöterna i systembolags styrelse böra utses en, tillika ordförande,
av kontrollstyrelsen, en av nykterhetsnämnden i bolagets hemstad, två av
landstinget samt en av bolagsstämman.
7) Förbud bör stadgas mot all utskänkning av rusdrycker å luftfartyg (3
kap. 13 § 3 morn.).
8) Författningstexten bör ändras så att i 3 kap. 16 § kontrollstyrelsen
insättes som fastställande myndighet i stället för länsstyrelsen, och i 17 §
likaledes kontrollstyrelsen bestämmes som den myndighet, hos vilken klagan
i överlåtelseärenden må föras.
9) Den bestämmelse, som ingår i nuvarande förordning därom att ecklesiastik
ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd
lärare ej må erhålla tillstånd till försäljning av rusdrycker, bör icke — såsom
i propositionen föreslagits — utgå.
11. Motionen nr 276 i första kammaren av herr Bergman, däri hemställts,
att, därest propositionen nr 242 skulle avslås, »riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag till 1938 års riksdag
örn införande av folkomröstning som avgörande instans angående frågan om
rätt till försäljning av rusdrycker inom kommun eller visst mera omfattande
försäljningsområde, därest viss del av den röstberättigade befolkningen
begär sådan omröstning».
Därest propositionen skulle läggas till grund för positivt beslut vid innevarande
års riksdag, yrkas i sistnämnda motion alternativt »att bestämmelse
måtte införas, att, därest den kommunala representationen tillstyrkt försäljningsrätt
men minst en tiondel av kommunens röstberättigade medborgare
begär folkomröstning i saken, sådan skall anordnas och dess resultat
lända till efterrättelse».
12. De likalydande motionerna nr 277 i första kammaren av herr Anders
Andersson och nr 519 i andra kammaren av herr Lindberg i Stockholm, i
vilka hemställts, att riksdagen ville besluta det 1 mom. i § 13 kap. 3 erhåller
sådan lydelse att sprit icke må serveras medan fartyg ligger i hamn eller vid
land, samt att mom. 3 samma § utgår och att erforderliga ändringar i andra
mom. och paragrafer som därav föranledas göras.
13. De likalydande motionerna nr 278 i första kammaren av herr Carl
Eriksson m. fl. och nr 517 i andra kammaren av herr Persson i Norrby m. fl.,
i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts
förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker, kap. 3 par. 3, att
utöver där angivna föreskrifter länsstyrelsen må äga rätt att där lokala omständigheter
därtill kunna föranleda och efter framställning, av vederbörande
kommun förordna om inrättande av utminuteringsställe även på andra orter
än där angivna och jämväl i sådana fall, där systembolag ej funnit skäl besluta
därom».
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
13
14. De likalydande motionerna nr 279 i första kammaren av herr Holmström
m. fl. och nr 512 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., i vilka
hemställts, »att riksdagen måtte vidtaga sådana ändringar i Kungl. Maj:ts
proposition nr 242 med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker,
att länsstyrelsen för de utskänkningsrättigheter, som avses i 3 kap. 6
§, tillerkändes alla befogenheter med rättigheternas meddelande och indragning
och att sålunda utskänkningsrättighet, efter ansökan, av länsstyrelsen meddelas
direkt till den — det mä vara systembolag eller enskild person — som
skall driva restaurangrörelsen».
15. Motionen nr 471 i andra kammaren av herr Paulsen, däri hemställts,
»1) att åldern för erhållande av spritdrycker genom utskänkning bestämmes
till 21 år,
2) att åldern för erhållande av sprit genom motbok bestämmes till 21 år,
3) att beskattningen lägges så, att brännvin i detaljhandeln erhålles till
följande priser:
16. Motionen nr 472 i andia kammaren av herr Paulsen, däri hemställts,
»att detaljhandelsområdena i Malmöhus län bestämmas till fyra med bolag
förlagda till Hälsingborg, Malmö, Trälleberg och Ystad».
17. Motionen nr 507 i andra kammaren av herrar Nilsson i Landskrona
och Landgren, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att ett systembolag
får finnas i samhällen vars invånareantal uppgår till minst fem tusen».
18. Motionen nr 509 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg,
däri hemställts, att riksdagen måtte avslå de vid propositionen nr 242 fogade
förslag, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om framläggande
av förslag dels till rusdrycksförsäljningsförordning med ett riksbolag
såsom försäljningsorgan i enlighet med i motionen angivna riktlinjer, dels till
lag örn nykterhetsvård i huvudsaklig överensstämmelse med rusdryckslagstiftningsrevisionens
förslag.
19. Motionen nr 514 i andra kammaren av herr Sundström i Vikmanshyttan,
däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl.
Maj:ts föreliggande proposition, att inom Kopparbergs län två detaljhandelsområden
inrättas, därvid ett med huvudort i Hedemora».
20. Motionen nr 515 i andia kammaren av herr Lindén m. fl., däri hemställts,
»att den nya rusdryckförsäljningslagen bestämmes så att den nuvarande
försäljningsorganisationen i princip bibehålies».
lia litern
kronor 1: 20
2:a »
3:e »
4:e »
» 2:40
» 4:80
» 9: —»,
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
21. Motionen nr 516 i andra kammaren av herr Kilbom, däri hemställts,
»att riksdagen måtte avslå bestämmelsen i 4 kap. 3 paragrafen i förslaget till
förordning angående försäljning av rusdrycker, innebärande att personer som
åtnjuta fattigvårdsunderstöd skola kunna få sin rätt till inköp av rusdrycker
begränsad eller helt avskaffad».
22. Motionen nr 518 i andra kammaren av herr Nilson i Eskilstuna, däri
hemställts, »att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts förevarande proposition
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Majit ville, efter
vederbörlig utredning, till kommande riksdag framlägga förslag till förordning
om försäljning av rusdrycker, örn förbättrad nykterhetsvård och om
andra åtgärder från statens sida ägnade att i vida avsevärdare mån än nu gällande
individuella kontroll eller den av Kungl. Maj :t föreslagna lagstiftningen
medverka till ett tillbakaträngande av dryckesseden i vårt land, till minskning
av den svenska rusdryckskonsumtionen och till undanröjande av de
gröva alkoholskadorna».
23. Motionen nr 520 i andra kammaren av herr Nylander, däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att 5 kap. § 5 i Kungl. Majits förslag till
förordning angående försäljning av rusdrycker erhåller en sådan lydelse att
möjlighet yppas för länsstyrelse att medgiva pensionat och därmed likställda
näringsställen, vilka företrädesvis frekventeras av främlingar på orten, att
låta sina gäster förtära egna medförda spritdrycker».
24. Motionen nr 521 i andra kammaren av fru Alvén m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen vid behandling av Kungl. Majits proposition nr 242
måtte besluta att 12 § i 3 kap. erhåller sådan lydelse, att rätt till utskänkning
icke må kunna meddelas utan de kommunala myndigheternas medgivande».
25. Motionen nr 522 i andia kammaren av herr Cruse m. fl., däri hemställts
att
åt 5 kap. 7 § gives sådan avfattning, att under stadgandet icke kan hänföras
förfrågan från serveringspersonalens sida, huruvida gäst, som icke uttagit
sin ''ranson’, önskade före den tid utskänkningen avslutades göra ytterligare
beställning av spritdrycker, samt
»afl till 7 kap. 8 § fogas ett tillägg — eller på annat ställe i förordningen
införes bestämmelse — av innehåll att systembolag icke må på något sätt påverka
innehavare av utskänkningstillstånd att entlediga anställd, vilken uppgivits
hava överträtt förordningen eller med stöd av denna meddelade bestämmelser,
med mindre han för uppgivna förseelsen genom lagakraftvunnen
dom fällts till ansvar».
26. Motionen nr 523 i andra kammaren av herrar Cruse och Eriksson i
Sandby, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
15
att ingen ändring vidtages i nu gällande bestämmelser angående de s. k.
vinstk vantiteterna;
att 5 kap. 1 § erhåller följande lydelse:
1 mom. Utan samband med måltid må högst 5 centiliter spritdrycker utskänkas,
dock ej brännvin. I samband med verklig måltid av lagad mat må
högst 20 centiliter spritdrycker utskänkas.
2 mom. Angående lägsta pris å måltid som i 1 mom. sägs äger kontrollstyrelsen
utfärda föreskrifter, samt
att 2 § 2 mom. utgår».
Beträffande de skäl, som i motionerna anförts till stöd för de däri framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i
det följande, hänvisa till motionerna.
Till utskottet ha i anledning av förevarande proposition inkommit skrivelser
från bland andra Nykterhetsnämndernas riksförbund, Sveriges centrala
hotell- och restaurantförening, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Stockholms
handelskammare samt flera personalsammanslutningar, drätselkammare
och systembolag. Stockholms handelskammares skrivelse bifogas detta
betänkande såsom bilaga (bilaga D).
Inledning.
Gällande rusdrycksförsäljningsförordning utfärdades den 14 juni 1917 och
trädde i kraft den 1 januari 1919. Ehuru förordningen på vissa punkter undergått
betydelsefulla ändringar, ha i åtskilliga avseenden, särskilt i vad angår
detaljhandeln, de ursprungliga bestämmelserna förblivit i stort sett orubbade.
I propositionen har lämnats en sammanfattande översikt rörande nu
gällande ordning på förevarande område. I denna del tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen (sid. 38—41).
På sin tid uppdrogs åt särskilda sakkunniga — 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning
— att verkställa utredning rörande olika spörsmål om den
lokala organisationen av rusdrycksförsäljningen. Denna utredning hann
emellertid aldrig leda till åsyftat resultat, innan frågan om en allmän revision
av försäljningslagstiftningen bragtes på dagordningen.
Yrkanden i sådant syfte framfördes i särskilda motioner vid 1928 års riksdag.
I en av dessa motioner — den av herr Lövgren i Nyborg inom andra
kammaren väckta motionen nr 348 —- anmärktes, att det gällande utminuteringssystemet
syntes ha åstadkommit en ökning i stället för en minskning
av alkoholkonsumtionen samt att detsamma visat sig ägnat att giva ökad
utbredning jämväl åt den olaga sprithanteringen. Fördenskull begärdes i motionen
en undersökning av de restriktionssystem, som praktiserades i de skilda
skandinaviska länderna, i syfte att få utrönt, örn ej för vårt land kunde
utformas ett system för rusdrycksförsäljning, vilket avskaffade den personliga
kontrollen och höjde statens inkomster men samtidigt holle konsum
-
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
tionen inom måttliga gränser. I två andra sinsemellan likalydande motioner
— de av herr Nils Anton Nilsson i första kammaren samt herrar Forssell
och Järte i andra kammaren väckta motionerna nr 156 respektive 268 —
framställdes vidare åtskilliga anmärkningar mot rusdrycksförsäljningsförordningens
bestämmelser i fråga om detaljhandeln samt mot det sätt, varpå denna
del av försäljningen i praktiken blivit ordnad. Dessa anmärkningar utmynnade
i ett yrkande örn revision av rusdrycksförsäljningsförordningen
jämte därmed sammanhängande författningar.
Över ifrågavarande motioner avgav kontrollstyrelsen utlåtande. Efter
att ha bemött de framställda erinringarna uttalade styrelsen därvid, att jämväl
styrelsen av närmare anförda orsaker funne tidpunkten vara inne
för en överarbetning av rusdrycksförsäljningsförordningen.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 37 erinrade bevillningsutskottet
därefter bland annat, hurusom ett tidigare vid 1923 års riksdag
framställt yrkande om en allmän revision av försäljningslagstiftningen avvisats
av bevillningsutskottet under motivering, att sådana erfarenheter rörande
verkningarna av försäljningsbestämmelserna då ännu icke vunnits,
att därav kunde dragas några säkra slutsatser rörande riktningen för ett
kommande reformarbete. Förutsättningar för ett dylikt bedömande syntes
emellertid utskottet numera föreligga. Särskilt borde det med kännedom om
den praxis, som bestämts genom de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifterna
och direktiven, låta sig göra att genom bestämmelser i författningen
reglera vissa förhållanden, vilka vid förordningens införande icke blevo föremål
för lagstiftning utan lämnades åt kontrollorganens prövning.
Utskottet, som sålunda ansåg rusdrycksförsäljningsförordningen böra göras
till föremål för revision, anförde vidare:
Den vägledande synpunkten vid en dylik revision bör enligt utskottets
mening vara strävan att vinna sådana bestämmelser, som i möjligaste mån
gagna nykterhetstillståndet i landet och genom vilkas tillämpning konsumtionen
förorsakar minsta möjliga skada och olägenheter. Därjämte får det
anses angeläget, att genom lagstiftningen dryckesseden, framförallt i dess
mera anstötliga former, kommer att motverkas, utan att sådana ytterligare
restriktioner införas, som äro ägnade att framkalla ett mera allmänt missnöje.
Vidare böra sådana i författningen meddelade eller genom praxis utbildade
bestämmelser, som sakna nvkterhetsfrämjande betydelse men äro
ägnade att framkalla irritation, i möjligaste mån avlägsnas.
Då det icke torde vara möjligt att utan en ingående utredning av föreliggande
spörsmål bedöma, efter vilka närmare riktlinjer de nya bestämmelserna
böra utformas, har utskottet inskränkt sig till att framhålla några av de frågor,
som närmast böra göras till föremål för undersökning.
Till en början torde böra verkställas en utredning rörande det svenska restriktionssystemets
verkningar i nykterhetshänseende samt anställas en jämförelse
mellan detta system och i utlandet, särskilt i Danmark, Norge och England
prövade system för begränsning av rusdrycksmissbruket. I den av herr
Lövgren i Nyborg väckta motionen har framhållits angelägenheten av att
uppmärksamhet ägnas det danska systemet, enligt vilket en hög beskattning
av spritdrycker införts, i avsikt bland annat att minska konsumtionen; och
även utskottet har ansett önskvärt, att de i Danmark vunna erfarenheterna
ägnas uppmärksamhet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
17
Utredningen bör omfatta såväl den individuella utminuteringskontrollen
som utskänkningsbestämmelserna. Inom sistnämnda område bör göras till
föremål för undersökning ställningen mellan kontrollstyrelsen och systembolagen,
å ena sidan, samt restauratörerna, å den andra, varvid framför allt
frågan örn formen för överlåtelse av rättighet till utskänkning och örn de
villkor, som må förknippas med dylik rätt, bör tagas under omprövning. I
samband härmed torde böra övervägas lämpligheten av att införa besyärsrätt
över systembolagens beslut angående överlåtelse av utskänkningsrättighet.
Såsom kontrollstyrelsen erinrat har styrelsen hos Kungl. Majit gjort
framställning örn åvägabringande av preciserade direktiv från statsmakternas
sida beträffande slutmålet för avvecklingen av det privatekonomiska intresset
i utskänkningsrörelsen och beträffande takten i avvecklingsarbetet. Denna
betydelsefulla fråga synes lämpligen kunna behandlas i samband med den
allmänna revision av lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker, vilken
utskottet ansett böra företagas.
Vidare torde även frågorna om detaljhandelsbolagens organisation och deras
rätt att driva verksamhet genom dotterbolag samt örn revision av dessas
förvaltning ävensom rörande det inbördes förhållandet mellan dessa bolag
och kontrollstyrelsen böra göras till föremål för övervägande i detta sammanhang.
I skrivelse den 15 maj 1928 (nr 203) anhöll riksdagen därefter, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning angående omläggning av lagstiftningen
rörande försäljning av rusdrycker samt för riksdagen framlägga de förslag,
till vilka utredningen kunde föranleda.
Vid anmälan inför Kungl. Majit den 24 september 1928 av riksdagens skrivelse
hänvisade chefen för finansdepartementet till vad utskottet uttalat samt
tilläde för egen del huvudsakligen allenast, att en blivande utredning borde
åsyfta en allmän översyn av bestämmelserna inom rusdryckslagstiftningen
och, utan att bindas av några på förhand givna anvisningar, avse alla frågor,
som berördes av sagda lagstiftning. Genom beslut samma dag bemyndigade
Kungl. Majit departementschefen att tillkalla högst nio sakkunniga
med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag angående revision
av nämnda lagstiftning. Det åt 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning
lämnade uppdraget blev i samband härmed återkallat.
Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 23 oktober 1928 sju sakkunniga,
vilka antogo benämningen 1928 års revision av rusdryckslagstiftningen
Sedan en av revisionens ledamöter erhållit entledigande från uppdraget och
tre nya ledamöter blivit tillsatta, anhöllo emellertid flera av de sakkunniga
efterhand örn befrielse från utredningsuppdraget. I anledning härav
återkallades den 20 juni 1930 samtliga förordnanden för revisionens dåvarande
ledamöter, och förordnades den 4 juli 1930 såsom ledamöter i revisionen
landshövdingen E. A. Beskow, tillika ordförande, dåvarande jourhavande
direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen E. A. Bernström, ledamoten
av riksdagens första kammare, förrådsförmannen A. J. Bärg i Katrineholm,
aktuarien, filosofie doktorn E. V. Englund, direktören i Karlstads systemaktiebolag
G. Gräslund, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
C. O. Johanson i Huskvarna, lasarettsläkaren i Malmö, medicine
doktorn M. J. J. Ljungdahl, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kam
tiihanq
till riksdagens protokoll 1037. 7 saini. A’r 28. %
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
mare, redaktören E. Ljunggren i örebro och dåvarande ledamoten av riksdagens
första kammare, byråchefen J. E. O. dison Thulin. Någon ytterligare
ändring i revisionens sammansättning ägde därefter icke rum.
Med skrivelse den 23 oktober 1934 överlämnade revisionen till chefen för
finansdepartementet »Betänkande med förslag till spritdrycksförordning
m. m.». I skrivelsen anfördes bland annat, att revisionen på grund av det
nära sambandet mellan vissa spörsmål inom lagstiftningen rörande försäljning
av spritdrycker och vin samt lagen om behandling av alkoholister funnit
sig böra upptaga till behandling jämväl vissa delar av sistnämnda lagstiftning.
I enlighet härmed innefattar betänkandet av motiv åtföljda förslag
till
1) förordning angående försäljning av spritdrycker och vin (spritdrycksförordning)
;
2) lag om nykterhetsvård;
3) förordning om införande av förordningen angående försäljning av spritdrycker
och vin (spritdrycksförordningen) samt lagen om nykterhetsvård;
4) kungörelse angående meddelande av vissa uppgifter för utminuteringskontrollen;
5)
bolagsordning för systembolag; samt
6) bolagsordning för restaurangbolag.
Efter remiss avgåvos yttranden över betänkandet av åtskilliga myndigheter,
korporationer och sammanslutningar.
Vid anmälan inför Kungl. Majit den 6 december 1935 av det av revisionen
framlagda förslaget till spritdrycksförordning anmärkte chefen för finansdepartementet,
att nämnda förslag syntes i det stora hela ägnat att kunna
läggas till grund för en lagstiftning i ämnet men att han likväl ville tillstyrka
att förslaget i viss del gjordes till föremål för ytterligare utredning innan
proposition avlätes till riksdagen. Departementschefen erinrade därvid, hurusom
förslaget avsåge genomförande av en betydande minskning av antalet
systembolag men att det föreliggande utredningsmaterialet icke syntes giva
tillräcklig ledning för överblickande av de ekonomiska förutsättningarna för
en dylik reform. Fördenskull hemställdes örn bemyndigande att tillkalla
högst fem sakkunniga med uppdrag att i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen angivna direktiv inom finansdepartementet verkställa
utredning av fragan örn de ekonomiska förutsättningarna för genomförande
av omorganisation av systembolagen.
Sedan nämnda hemställan av Kungl. Majit bifallits, tillkallades sagda
den 6 december såsom sakkunniga dåvarande militieombudsmannen T. P. J.
Petersson, tillika ordförande, verkställande direktören i aktiebolaget Stockholmssystemet
J. H. Bergvall, ledamoten av riksdagens första kammare, förenämnde
förrådsförmannen A. J. Bärg, överdirektören J. A. Kollberg samt
assessorn i Svea hovrätt E. G. Söderlund.
De sakkunniga avgåvo utlåtande i ämnet den 10 juni 1936. över detta utlåtande
inhämtades yttranden från kontrollstyrelsen — som i sin tur införskaffade
yttranden i ärendet från Systembolagens personalförening och Sy
-
19
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
stembolagsföreningarnas förtroendenämnd — ävensom från statskontoret
och riksräkenskapsverket.
Det av rusdryckslagstiftningsrevisionen avgivna betänkandet upptog, såsom
redan anmärkts, jämväl förslag till lag om nykterhetsvård, avsedd att träda
i stället för 1931 års lag örn behandling av alkoholister. Enligt detta förslag
skulle dels i varje län inrättas en de lokala nykterhetsnämnderna överordnad
länsnykterhetsnämnd med uppgift bland annat att öva tillsyn över de lokala
nämnderna samt lämna dem vägledning och bistånd, dels ock ingripande
från nykterhetsnämndernas sida kunna ske, ej blott såsom nu, då fråga är
om vissa grövre fall av alkoholmissbruk, utan även — låt vara med viss
begränsning och utan interneringspåföljd — i lindrigare fall och på ett tidigare
stadium än som för närvarande är möjligt.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av förslaget till ny försäljningslagstiftning
har föredragande departementschefen omnämnt, hurusom — med hänsyn
bland annat till de erinringar, som framställts i yttrandena över förslaget till
lag om nykterhetsvård — frågan om en mera genomgripande revision av alkoholistlagstiftningen
tillsvidare ansetts böra bliva föremål för ytterligare överväganden
inom socialdepartementet, i följd varav något förslag härutinnan
icke nu vore att förvänta. Departementschefen har emellertid ansett hinder
icke möta att, utan avvaktan på att detta spörsmål bringas till sin lösning,
redan nu upptaga till behandling frågan örn genomförande av den av riksdagen
begärda försäljningslagstiftningen.
Allmän översikt av revisionens förslag m. m.
I propositionen lämnas å sid 44 och 45 en allmän översikt av revisionens
förslag till ny försäljningslagstiftning. Detta kan i stort sett sägas ha lämnat
den nuvarande ordningen orubbad i sina huvuddrag. En principiell avvikelse
från den gällande ordningen föreligger emellertid såtillvida, att revisionen
— för ernående bland annat av större likformighet vid lagtillämpningen
— föreslagit, att kommunernas bestämmanderätt skall upphöra i fråga örn
utminuteringen samt inskränkas i fråga om utskänkningen. I fråga örn lagstiftningens
närmare utformande innefattar förslaget åtskilliga i och för sig
betydelsefulla ändringar på detaljhandelns område, till vilka utskottet får
återkomma.
Mot förslaget till försäljningsförordning lia av revisionens ledamöter i
skilda hänseenden anförts reservationer. Ändringsförslagen torde emellertid
vara av beskaffenhet att ur rent formell synpunkt föranleda allenast
relativt obetydliga jämkningar i det framlagda författningsförslaget, och
detta kan därför sägas i det stora hela ha vunnit stöd hos åtta av revisionens
nio ledamöter.
En ledamot har däremot ställt sig avvisande mot förslaget i dess helhet.
Enligt hans åsikt måste en allmän revision av försäljningslagstiftningen för
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2S.
närvarande anses såväl obehövlig som olämplig, och betänkandet borde enligt
hans förmenande allenast ha utmynnat i förslag om ändring av sådana
bestämmelser i gällande försäljningsförordning, som kunna sägas sakna
nykterhetsfrämjande betydelse och som samtidigt visat sig ägnade att framkalla
irritation.
Departementschefen har beträffande frågan, huruvida en ny lagstiftning
på förevarande område nu lämpligen bör komma till stånd, anfört följande:
> Redan tidigare, vid anmälan inför Kungl. Maj:t i december 1935 av det
föreliggande förslaget, har jag framhållit, hurusom enligt min mening förslaget
i åtskilliga hänseenden innebär en förbättring i förhållande till den
nu gällande ordningen och sålunda i det stora hela synes ägnat att kunna
läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. Jag får i samband med min
redogörelse för de olika delarna av förslaget tillfälle att i det följande närmare
motivera mili ståndpunkt härutinnan. I detta sammanhang skall jag
emellertid något uppehålla mig vid den förut berörda invändningen, att det
överhuvud skulle vara olämpligt eller obehövligt att nu verkställa en mera
omfattande revision av lagstiftningen på förevarande område.
Den förenämnde reservanten inom rusdryckslagstiftningsrevisionen anmärker
i sådant hänseende bland annat, att den framställning från riksdagen, som
föranledde revisionens tillsättande, torde ha möjliggjorts därigenom att representanter
för olika grupper av missnöjda förenade sig örn kravet på en
utredning. Under sådana förhållanden finner reservanten det ligga i sakens
natur, att någon enighet om de sakliga riktlinjerna för utredningen ej
kunnat vinnas. Lika litet som bevillningsutskottets utlåtande givit någon ledning
härutinnan finner reservanten de utredningar, som revisionen verkställt,
ha lämnat anvisning å de punkter i lagstiftningen, som borde bliva föremål
för ändring. Av revisionen infordrade yttranden hade sålunda närmast givit
vid handen, att man huvudsakligen vore nöjd med den nuvarande lagstiftningen
och att kravet på ändringar avsåge andra närliggande områden. Reservanten
anmärker i övrigt, att ett förverkligande i större utsträckning av
bevillningsutskottets krav på utformade detaljföreskrifter skulle leda till försvårad
tillämpning av författningen.
Vad reservanten sålunda anfört rörande behovet av ändrade bestämmelser
på förevarande område jävas av den uppfattning, som kommit till uttryck
bland revisionens övriga ledamöter samt i ett flertal yttranden. Även för
egen del finner jag det uppenbart, att den nuvarande lagstiftningen är behäftad
med ofullkomligheter, vilka det bör vara angeläget att undanröja.
Såsom en brist i lagstiftningen får exempelvis anses, att så betydelsefulla
anordningar som den individuella utminuteringskontrollen och utskänkningsrestriktionerna
endast ofullständigt eller icke alls regleras i författningen.
Förslaget innebär härutinnan en given förbättring i förhållande till gällande
lagstiftning. Jämväl i övrigt innehåller förslaget bestämmelser, som
torde vara ägnade att undanröja vissa med den nuvarande ordningen förenade
olägenheter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
21
Den omförmälde reservanten har, utöver vad förut angivits, erinrat jämväl
om nackdelen av alltför ofta återkommande ändringar i lagstiftningen på förevarande
område. Denna synpunkt förtjänar i och för sig helt visst att beaktas
men torde icke med nämnvärd styrka göra sig gällande i fråga örn ett
förslag, vilket i likhet med det nu föreliggande i stort sett avser allenast att
åvägabringa förbättringar på grundval av den bestående ordningen.
I enlighet med vad sålunda anförts och då härtill kommer, att förslaget i
allmänhet erhållit en avfattning, som bättre än den nu gällande förordningen
tillgodoser kravet på klarhet och reda i föreskrifterna på hithörande område,
har jag icke kunnat fästa avseende vid de angivna betänkligheterna
mot en ny lagstiftning i ämnet.»
Valet av restriktionssystem.
I propositionen lämnas å sid. 48—73 en redogörelse för revisionens yttrande
i fråga om valet av restriktionssystem ävensom för de i denna del avgivna
utlåtandena. Departementschefen har för egen del uttalat bland annat följande:
»Enligt
min mening finnes ingen anledning att frångå det system med
individuell kontroll och på förhand begränsad tilldelning, som i vårt land
sedan snart 20 år tillbaka tillämpats i fråga örn utminuteringen. Det torde
vara allmänt erkänt, att införandet av detta system på sin tid medförde en
mycket avsevärd förbättring i fråga om det grövre alkoholmissbruket. Samtidigt
inträdde också en betydande nedgång i konsumtionen av spritdrycker.
Man har emellertid på vissa håll velat göra gällande, att nedgången i spritdryckskonsumtionen
väsentligen förorsakades av andra omständigheter än
försäljningsrestriktionerna och att systemets verkningar i avseende å alkoholmissbruket
varit allenast av övergående natur. På det hela taget skulle
systemet efterhand ha visat sig ur nykterhetssynpunkt vara mera till skada
än till gagn, i det att den individuella kontrollen och det därmed förenade
ransoneringssvstemet funnits ägnade att utbreda och befästa bruket av
alkohol samt att främja förekomsten av olaga hantering. Man har erinrat
om den fortgående stegringen av motboksantalet, om det förhållandet att
spritdryckskonsumtionen i vårt land, räknat per invånare, alltjämt är högre
än i flertalet andra länder och under lång tid hållit sig på en i stort sett
oförändrad nivå, om det under senare år tilltagande fylleriet på landsbygden
och bland ungdomen, om förekomsten av olaga spritdryckshantering
o. s. v. Det har också framhållits, att den betydande förbättring i nykterhetstillståndet,
som ostridigt inträtt sedan tiden före världskriget, icke är
något enbart för vårt land utmärkande utan med ungefär samma styrka
gjort sig gällande även i länder utan nämnvärd nykterhetslagstiftning.
Det är otvivelaktigt riktigt, att den allmänna förbättringen i nykterhetstillståndet
i vårt land under senare tid i väsentlig grad är att tillskriva ändrade
levnadsförhållanden, förändrad inställning till alkoholbruket och åt
-
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
skilliga andra omständigheter, vilka icke ha något samband med försäljningslagstiftningen.
Å andra sidan är jag emellertid också övertygad om,
att det för utminuteringen gällande restriktionssystemet medverkat till denna
gynnsamma utveckling och att detsamma alltjämt har en betydelsefull
uppgift att fylla, då det gäller att motverka överdrivet bruk av alkohol. Ett
upphävande av den individuella utminuteringskontrollen och det därmed
förbundna ransoneringssystemet skulle med all säkerhet medföra en icke
önskvärd tillbakagång i riktning mot tidigare förekommande missförhållanden.
Enligt min åsikt bör en sådan åtgärd därför icke tagas under
övervägande med mindre än ett annat och bättre restriktionssystem kunnat
utfinnas såsom ersättning för det nu tillämpade. Att ett system med mycket
hög alkoholbeskattning skulle ha möjligheter att i vårt land, liksom fallet
varit i Danmark och England, starkt minska den genomsnittliga konsumtionen,
är jag böjd för att antaga. Däremot är det tvivelaktigt, om det socialt
mest skadliga bruket i tillnärmelsevis samma grad skulle nedbringas. Då det
danska systemet dessutom rullar upp svårlösta frågor rörande skattebördans
rimliga fördelning, och då stora delar av den svenska allmänheten torde stå
mycket avböjande gentemot denna metod att främja folknykterheten, synas
alldeles övervägande skäl tala för revisionens ståndpunkt, att en ersättning för
vårt nuvarande restriktionssystem icke kan sökas i ett system med kraftigt
stegrad alkoholbeskattning.
Jag vill emellertid icke bestrida, att det rådande utminuteringssystemet
även kan ha varit förenat med vissa nackdelar. I detta hänseende må framhållas,
att det föreliggande förslaget avser att avhjälpa sådana olägenheter,
som kunnat sammanhänga därmed, att utformningen av systemet tilläventyrs
icke varit den bästa möjliga eller att det på vissa håll kunnat brista i
tillämpningen därav. Genom förändrad organisation av systembolagen,
bestämmelser som möjliggöra mera enhetliga riktlinjer för den individuella
kontrollen, införandet av rätt till s. k. efterhandsköp m. m. torde härutinnan
kunna vinnas förbättringar i förhållande till den nu gällande ordningen.
Vad angår påståendet, att det rådande utminuteringssystemet skulla vara
ägnat att utbreda och befästa bruket av alkohol, finner jag det icke alldeles
uteslutet, att denna uppfattning kan äga ett visst fog. Verkningarna härutinnan
torde emellertid stundom ha överdrivits, och i varje fall synes en
dylik tendens icke böra motverkas genom ett frångående av restriktionsprincipen,
utan fastmera genom förbättring av det nuvarande systemets utformning
och tillämpning. Vill man emellertid på ett mera avgörande sätt
komma till rätta med själva bruket av alkohol, torde man främst ha att söka
påverka allmänhetens inställning till detta bruk, och härvid torde företrädesvis
andra utvägar böra anlitas än lagstiftningen. Det synes mig likväl icke
uteslutet, att systembolagen genom en förnuftig tillämpning av restriktionssystemet
och måhända också genom en lämpligt anordnad upplysningsverksamhet
skola kunna bidraga till att bruket av alkohol erhåller minskad
omfattning i samhället eller i allt fall inriktas mot mindre skadliga
former.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
23
Vad angår utskänkningsrestriktionerna har departementschefen funnit sig
på de skäl, som av revisionen anförts, böra tillstyrka, att bestämmelser örn
måltidstvång och kvantitetsbegränsning bibehållas jämväl under den nya
ordningen.
Revisionen hade i fråga om måltidstvång och begränsning av utskänkningskvantiteterna
anfört bland annat följande:
Förutom genom prissättningen regleras för närvarande utskänkningens
omfattning väsentligen genom föreskrifterna om måltidstvång och begränsning
av utskänkningskvantiteterna. Dessa båda slag av restriktioner stå
i ett visst samband med varandra, i det att måltidstvånget bildar en förutsättning
för att kvantitetsbegränsningen i praktiken skall kunna genomföras.
Om måltidstvånget ej gällde, skulle det icke erbjuda större svårigheter åtminstone
på platser med flera restauranger, där utskänkning äger rum,
att kringgå bestämmelserna om begränsning av utskänkningskvantiteten genom
s. k. krogronder.
Tillämpningen av bestämmelserna om måltidstvång och maximikvantiteter
har visserligen ingalunda överallt varit tillfredsställande, men den konsumtionsbegränsning,
som härigenom åstadkommits, torde dock lia medfört
ganska betydande verkningar i nykterhetsavseende.
Mot måltidstvånget har anmärkts, att detsamma flerstädes icke upprätthållits
på ett nöjaktigt sätt utan blivit åsidosatt genom medgivande av utskänkning
åt restauranggäster, som för formens skull beställt och betalat
s. k. restriktionsrätter utan att förtära dessa. För att dylikt slöseri med matvaror
måtte undvikas har det föreslagits, att måltidstvånget skulle ersättas
med en viss avgift, ungefär motsvarande det fastställda lägsta priset på den
nu föreskrivna måltiden. En sådan anordning skulle emellertid innebära
ett slags beskattning och väsentligen medföra samma verkningar som en
stegring av utskänkningspriserna. Samma betänkligheter som mot sistnämnda
åtgärd göra sig därför gällande även gentemot detta förslag, varför revisionen
icke anser sig kunna tillstyrka detsamma. Ett annat uppslag, som
framställts i diskussionen örn måltidstvånget, går ut på att ersätta detta med
ett slags tillståndsbevis för anmärkningsfria konsumenter, så kallade restaurangkort,
vilka skulle berättiga innehavaren att utskänkningsvis erhålla en
viss begränsad kvantitet spritdrycker. Detta förslag kan emellertid enligt
revisionens mening knappast genomföras i praktiken, då det förutsätter en
alltför vidlyftig kontroll för att förebygga överlåtelser av restaurangkorten
till misskötsamma personer. Båda de nu behandlade förslagen sakna därjämte
den förtjänst hos måltidstvånget, som ligger däri, att detta är ägnat
att giva alkoholkonsumtionen på restaurangerna en mindre skadlig form.
Såsom en ytterligare förtjänst hos måltidstvånget framstår, att detta synes
ha medverkat till en omläggning av driften på de med utskänkningsrätt försedda
restaurangerna i sådan riktning, att utskänkningen förlorat sin tidigare
dominerande betydelse och i stället matservenngsrörelsen blivit den viktigaste
grenen. Enligt revisionens mening har måltidstvånget även utövat en
uppfostrande inverkan på den restaurangbesökande allmänheten och därigenom
i sin mån fördelaktigt påverkat konsumtionsvanorna. Revisionen
har vid sina överväganden icke funnit, att det star någon annan utväg till
bilds, som är ägnad att utgöra fullgod ersättning för måltidstvånget i dessa
hänseenden.
Även bestämmelserna om begränsning av utskänkningskvantiteterna lia i
flera avseenden varit föremål för kritik. Det har gjorts gällande, att fastställande
av dylika kvantiteter innebär ett oberättigat ingrepp i enskildas va
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
"4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
nor, som lätt leder till trakasserier. Den omständigheten, att en viss maximikvantitet
fastställts, kan vidare enligt en uppfattning medföra benägenhet
hos restaurangbesökarna att till fullo utnyttja hela denna kvantitet och därför
ha till följd en ökning av konsumtionen. På vissa håll har man ansett,
att de fastställda kvantiteterna skulle vara för stora, medan från andra håll
hävdats att de skulle vara otillräckliga, särskilt med avseende å festliga tillställningar
av avsevärt längre varaktighet än ett vanligt restaurangbesök.
Slutligen häradet också framhållits, att tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser
på åtskilliga håll vore synnerligen bristfällig.
Gentemot de sålunda framställda anmärkningarna, vilka icke torde kunna
frånkännas ett visst fog, måste dock framhållas, att den obestridliga höjning
av restaurangsederna i nykterhetsavseende, som ägt rum under de senaste
decennierna, med största sannolikhet äger samband med de föreskrifter, som
förhindra utskänkning av alltför stora kvantiteter. Trots svårigheter vid
tillämpningen ha dessa restriktioner således enligt revisionens mening ett sådant
värde i nykterhetsavseende, att de i stort sett böra bibehållas.
Förutsättningar för rätt till utminutering m. m.
Revisionens förslag förutsätter, att riket skall vara indelat i detaljhandelsområden,
därvid varje län såsom regel skall utgöra ett detaljhandelsområde
(3 kap. 1 §). För vart och ett av dessa detaljhandelsområden skall finnas
ett systembolag (3 kap. 2 §). Sådant bolag skall antagas av länsstyrelsen för
tid intill dess länsstyrelsen annorlunda förordnar (6 kap. 1 §).
Enligt förslaget skall bolag, som sålunda antages såsom systembolag, därmed
förvärva ensamrätt till utminutering inom detaljhandelsområdet, och
denna rätt skall gälla tillsvidare utan särskild tidsbegränsning (3 kap. 2 och
3 §§ samt sid. 146 i betänkandet). Emellertid skall bolaget ej efter gottfinnande
äga anordna utminutering var som helst inom detaljhandelsområdet;
förslaget stadgar härutinnan, att utminutering må äga rum i stad, köping
eller municipalsamhälle, där utminutering bedrivits under år 1934, samt
jämväl eljest i stad, köping eller municipalsamhälle, där invånarantalet uppgår
till minst 5,000. På systembolaget skall ankomma att, med iakttagande
av denna begränsning och efter kontrollstyrelsens godkännande, besluta angående
utminuteringsställenas antal och förläggning. (3 kap. 3 §.) Förslaget
stadgar i övrigt, att rätt till utminutering ej må överlåtas (3 kap. 4 §).
Såsom framgår vid en jämförelse med den nu gällande ordningen innebära
de nu återgivna bestämmelserna i förslaget en avvikelse från motsvarande
föreskrifter i rusdrvcksförsäljningsförordningen bland annat såtillvida, att
rätt till utminutering icke vidare skall förutsätta annat tillstånd från länsstyrelsens
sida än som kan sägas ligga däri, att systembolag skall antagas av
länsstyrelsen. Icke heller förutsätter förslaget i fråga örn utminutering något
medgivande från de kommuner, där försäljningsställen skola vara inrättade.
Rätten till utminutering skall vidare icke längre vara begränsad till vissa
tidsperioder och icke vara underkastad sådana inskränkningar med hänsyn
till försäljningsställenas antal och förläggning eller rörelsens bedrivande, som
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 25
för närvarande kunna fastställas på förslag av vederbörande försäljningskommuner.
Förslaget om upphävande av den kommunala bestämmanderätten i fråga
om utminuteringen grundas väsentligen därpå, att kommunernas vetorätt
icke längre ansetts ha någon nämnvärd uppgift att fylla samt att kommunernas
rätt att bestämma villkor för utminuteringens bedrivande ansetts förenad
med betydande olägenheter.
Två av revisionens ledamöter, herrar Ljunggren och Johanson, ha avgivit
reservationer såvitt angår förslaget om den kommunala bestämmanderättens
upphävande i fråga om utminuteringen.
Utskottet tillåter sig att beträffande förevarande spörsmål i övrigt hänvisa
till den redogörelse, som i propositionen å sid. 76—88 lämnas för revisionens
förslag jämte däröver avgivna yttranden.
Departementschefen finner revisionen ha anfört vägande skäl för uppfattningen,
att det icke längre kan anses behövligt eller lämpligt att upprätthålla
principen om kommunernas bestämmanderätt i fråga om utminuteringen.
Den utväg, som två reservanter anvisat för att i viss mån tillmötesgå
kritiken av den nuvarande ordningen, synes departementschefen vara
så invecklad, att den icke torde vara framkomlig. Med denna uppfattning
och på i huvudsak de skäl, som revisionen i övrigt anfört, förklarar sig departementschefen
beredd tillstyrka, att systembolag utan särskild tidsbegränsning
skall äga rätt att driva utminutering inom sitt detaljhandelsområde
i och med att bolaget av länsstyrelsen antagits såsom systembolag.
Departementschefen har vidare anfört följande:
»Jag kan även i stort sett ansluta mig till revisionens förslag rörande grunderna
för utminuteringsställenas förläggande. I ett par avseenden synes emellertid
förslaget härutinnan böra underkastas jämkning. Jag anser det sålunda
utan olägenhet ur nykterhetssynpunkt kunna medgivas, att utminuteringsställe
alltjämt må bibehållas å ort, där sådant försäljningsställe på grund
av vederbörligt tillstånd funnits inrättat under år 1937. Stadgandet i förslagets
3 kap. 3 § första stycket bör alltså ändras därhän, att utminutering förklaras
kunna äga rum å ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937,
samt därjämte i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5,000 invånare.
Det må framhållas, att det av mig föreslagna undantaget i fråga örn
orter, där utminuteringsställen under år 1937 funnits inrättade, icke har avseende
å orter, där under sagda år funnits s. k. utlämningsställen, oavsett örn
tilläventyrs tillstånd skulle ha meddelats att å dylik ort inrätta ett verkligt utminuteringsställe.
I anslutning till vad kontrollstyrelsen anfört finner jag
det vidare kunna överlämnas åt systembolagen att besluta om utminuteringsställenas
antal och förläggning utan skyldighet för bolagen att härutinnan
inhämta kontrollstyrelsens godkännande. Då det är att förvänta, att bolagen
i hithörande frågor skola beakta såväl ordningssynpunkter som tillbörliga
önskemål från kommunernas sida, anser jag det däremot obehövligt, att
dessa frågor, på sätt i några utlåtanden föreslagits, dragas under länsstyrel
-
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
sens prövning eller hänskjutas till kommunerna för yttrande. I överensstämmelse
med vad jag nu anfört torde ändring böra ske jämväl beträffande föreskrifterna
i 3 kap. 3 § andra stycket samt i 6 kap. 10 § första punkten.
I vissa yttranden ha framställts önskemål om att utminuteringsställen skulle
kunna förläggas jämväl till orter av annat slag än som i förslaget angivits
ävensom att initiativ till inrättande av utminuteringsställen skulle, uteslutande
eller i särskilda fall, tillkomma annan än systembolag. Då något verkligt
behov av dylika bestämmelser mig veterligen icke förefinnes, anser jag
mig emellertid ej på denna punkt böra föreslå någon ändring i förslaget.»
Huvudgrunder för utminuteringens handhavande.
I propositionen (sid. 89—112) har departementschefen redogjort för revisionens
förslag i vad det avser de närmare villkoren för utminuteringens handhavande
ävensom för remissyttrandena i denna del. För egen del har departementschefen
till en början anfört följande:
»I fråga om villkoren för utminuteringens handhavande vill jag till en början
framhålla, att de regler, som härutinnan kunna finnas erforderliga — de
må intagas i försäljningsförordningen, meddelas av kontrollstyrelsen eller
uppställas av systembolagen — enligt min åsikt företrädesvis böra uppfattas
såsom direktiv för handhavande av försäljningen i enlighet med försäljningslagstiftningens
syfte. De böra med andra ord anses såsom föreskrifter, vilka
det åligger bolagen att tillämpa, däremot icke i första hand såsom stadgande^
varigenom allmänheten i större eller mindre omfattning betages möjligheten
att efter gottfinnande inköpa rusdrycker. Med denna reservation,
som knappast i sak innebär någon avvikelse från den uppfattning, varåt revisionen
givit uttryck, vill jag ansluta mig till revisionens förslag i 4 kap.
1 §, enligt vilket stadgande systembolag bör kunna utminutera rusdrycker
allenast till den, som erhållit tillstånd av hemortsbolaget att inköpa sådana
drycker.
Jag vill även tillstyrka förslaget i 4 kap. 3 §, att inköp må förvägras eller
inskränkningar i inköpen stadgas, där det av särskild anledning kan befaras,
att inköp skall lända till skada för köparen eller annan. Såsom en förbättring
i förhållande till gällande ordning torde få anses, att systembolagen enligt
förslaget erhålla möjlighet att vidtaga allenast begränsning i inköpen
jämväl i fall, som enligt 34 § punkterna 2)—8) rusdrycksförsäljningsförordningen
ovillkorligen skola medföra avstängning från inköp. De erinringar,
som Systembolagens personalförening framställt mot förslaget härutinnan,
torde så mycket mindre förtjäna avseende som bolagen redan nu i mycket
vidsträckt omfattning besluta om avstängning eller inskränkningar utan att
härvid ha någon ledning av föreskrifter i författningen. Det må också framhållas,
att de förändringar i avseende å bolagens organisation, som jag i det
följande ämnar föreslå, torde innebära ökade förutsättningar för bolagen
att väl fylla på dem ankommande uppgifter i förevarande hänseende.
27
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
Jag förutsätter, att bolagen vid sin tillämpning av stadgandet i förslagets
4 kap. 3 § skola iakttaga tillbörlig varsamhet; beslut om avstängning eller inskränkningar
böra sålunda icke fattas utan stöd av en verkligt tillförlitlig
utredning. Vid handläggning av hithörande frågor böra bolagen samarbeta
med nykterhetsnämnderna. I den mån något fog kan finnas för ett påstående,
att dylikt samarbete icke alltid upprätthållits i nödig omfattning, bör
tillses att rättelse härutinnan åvägabringas.
De i andra stycket av 4 kap. 3 § angivna exemplen å fall, då restriktiva
åtgärder särskilt böra övervägas, synas icke giva anledning till några befogade
erinringar. Vad angår de fall, då det av särskild anledning kan befaras,
att inköp av rusdrycker skall lända till skada av ekonomisk natur, vill
jag i anslutning till vissa anmärkningar i yttrandena framhålla, att fara för
dylika skadeverkningar i och för sig endast utgör en anledning för bolaget
att överväga, huruvida särskilda åtgärder äro påkallade. Det måste förväntas,
att bolagen även i dylika fall förvägra inköp eller stadga inskränkningar i
inköpsrätten endast i den mån så kan anses skäligt och förnuftigt. I detta
sammanhang må framhållas, att jag tillfullo delar revisionens åsikt att det
får anses ur nykterhetssynpunkt förkastligt att använda generella avstängningsbestämmelser
såsom ett medel för indrivning av skatt.
Revisionen har föreslagit, att det skall kunna ankomma på länsnykterhetsnämnd
att förordna örn förbud mot utminutering till viss person. Då förslaget
om inrättande av länsnykterhetsnämnder icke för närvarande avses skola
genomföras, torde ifrågavarande befogenhet böra anförtros åt de kommunala
nykterhetsnämnderna. Till de bestämmelser, som i anledning härav bliva
erforderliga, torde jag senare få återkomma.
Kontrollstyrelsen bör såsom hittills äga meddela de närmare föreskrifter,
som kunna finnas erforderliga för utminuteringens handhavande. Utan att
ingå på en granskning av de anvisningar, som härutinnan utfärdats i anslutning
till den nu gällande förordningen, vill jag framhålla, att styrelsen vid
utarbetande av de nya föreskrifter, som bliva erforderliga i händelse den
föreslagna försäljningslagstiftningen kommer till stånd, självfallet bör finna
det angeläget att undvika bestämmelser, som kunna väcka onödig irritation
eller som eljest icke äro påkallade av omständigheterna.
Under förväntan, att nu gällande praxis jämväl i fråga örn inköpsbestämmelser
för anmärkningsfria konsumenter kommer att bliva föremål för omprövning
från kontrollstyrelsens sida, finner jag mig kunna tillstyrka de grunder,
som härutinnan upptagits i förslagets 4 kap. 4 § första stycket. Mot den
föreslagna maximikvantiteten för tilldelning av spritdrycker har jag intet
att erinra.
Vad angår möjligheten till s. k. efterhandsköp finner jag lika med revisionen
anledning antaga, att denna anordning skall visa sig vara till icke obetydligt
gagn ur nykterhetssynpunkt. Jag vill därför tillstyrka förslaget i denna
del. I fråga om utsträckningen av den tid, varunder efterhandsköp skulle
få ske, ha olika meningar uttalats. Örn den åsyftade verkan skall åstad
-
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
kommas, synes denna tid knappast kunna göras kortare än sex månader,
såsom revisionen föreslagit.»
Efter att lia angivit vissa synpunkter rörande tillämpningen av bestämmelsen
om efterhandsinköp m. m. har departementschefen slutligen anfört följande:
»Mot
bestämmelsen i förslagets 4 kap. 4 § andra stycket angående s. k. extra
tilldelning har jag ej funnit anledning till erinran.
Vad angår den i 4 kap. 2 § stadgade åldersgränsen vill jag, i anslutning
till vad som föreslagits av vissa reservanter inom revisionen ävensom i ett
stort antal yttranden, förorda att ifrågavarande gräns bestämmes till 25 år,
dock med rätt för systembolagen att, örn särskilda skäl därtill äro, meddela
inköpstillstånd för den, som fyllt 21 år, men ej 25 år.
På skäl, som revisionen anfört, finner jag mig böra tillstyrka, att systembolagen
medgives verkställa s. k. kostnadsfri försändning i enlighet med vad
som angivits i förslagets 4 kap. 7 §. Det är att förvänta, att en dylik möjlighet
skall verksamt bidraga till en nedgång i fråga om lönnbränning och
annan olaga spritdryckshantering. Kostnaderna för ifrågavarande försändning
böra täckas på det sätt, att bolagen äga uttaga visst pristillägg å samtliga
utminuterade spritdrycker. Detta pristillägg bör vara detsamma över hela
landet samt lika stort för samtliga slag av utminuterade spritdrycker. Då
det för statsverkets del får anses tillräckligt, att pristillägget beräknas så, att
det täcker kostnaderna för nu berörda försändning i dess helhet, kan jag ej
finna fog för den av kontrollstyrelsen framställda invändningen, att ifrågavarande
anordning på sina håll möjligen kan tänkas medföra kostnader, vilka
överstiga utminuteringsvinsten.
I fråga om detaljerna i förslaget och den närmare tillämpningen av bestämmelserna
härutinnan kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de synpunkter,
som anförts av revisionen. Jag tillstyrker alltså även, att det nu
gällande förbudet mot försändning av spritdrycker med posten skall upphävas.
Jämväl förslaget om rätt för systembolagen att inrätta särskilda utlämningsställen
finner jag mig kunna biträda. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen
att, med iakttagande av vad jag nu anfört, utfärda erforderliga föreskrifter
rörande försändningsverksamheten.»
Huvudgrunder för utskänkningen m. m.
Enligt revisionens åsikt är det ur nykterhetssynpunkt erforderligt att sörja
för en begränsning av antalet utskänkningsställen. Då det nuvarande
tillståndsförfarandet synts revisionen i stort sett lia erbjudit tillräcklig garanti
härutinnan, förordar revisionen, att i förevarande hänseende jämväl
för framtiden bibehålies en tillståndsprövning av ungefärligen samma innebörd
som den nu gällande. I enlighet härmed skiljer sig förslaget såvitt
angår förutsättningarna för rätt att bedriva utskänkning i allmänhet endast
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
29
i detaljerna från den nu gällande ordningen. Rätt till utskänkning skall sålunda
alltjämt såsom regel tillkomma endast systembolag (3 kap. 2 §). Liksom
för närvarande skall för utskänkning erfordras särskilt tillstånd, och tillståndsprövningen
skall, med visst undantag, ankomma på länsstyrelsen (3 kap.
6 § 1 inom.). Befogenhet att söka tillstånd skall alltjämt i första hand tillkomma
systembolagen; i förslaget har emellertid viss initiativrätt tillagts
jämväl kommunerna (3 kap. 7 och 11 §§). I allmänhet skall varje kommun
alltjämt kunna förhindra, att utskänkningsställe förlägges inom kommunen,
och antalet utskänkningsställen må icke sättas högre än kommunen föreslagit
(3 kap. 10 och 11 §§).
Vad angår de närmare detaljerna i revisionens förslag, tillåter sig utskottet
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande hänvisa till sid. 117 ff.
i propositionen.
Bortsett från bestämmelser örn trafikutskänkning upptager förslaget två
olika typer av utskänkningstillstånd, nämligen sådana som avse årsutskänkning
och sådana som avse tillfällig utskänkning. Tillstånd av det förra slaget
skall komma till användning i fråga om utskänkning av mera stadigvarande
natur eller, närmare bestämt, i fråga om utskänkning, som skall bedrivas
året runt eller årligen under viss tidsperiod. Tillstånd till tillfällig utskänkning
skall meddelas, då fråga är örn utskänkning, som skall äga rum vid
enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (3 kap. 6 § 2 morn.).
Revisionens förslag om turistutskänkning innebär, att årsutskänkning
i undantagsfall skall kunna anordnas utan hinder av kommunens
avstyrkande. Tillstånd meddelas i dylikt fall av Kungl. Majit och må ifrågakomma
endast å hotell eller pensionat vid »hälsobrunn, badort eller annan
kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket viktig ort» samt
under förutsättning tillika, att det finnes vara av »allmän betydelse», att utskänkningen
kommer till stånd. Tillstånd, som skall kunna sökas av systembolag
eller annan inom en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga
kraft, kan meddelas endast för systembolaget och må ej avse utskänkning till
»annan än gäst, med vilken avtal om bespisning träffats för minst tre dagar».
Tillstånd skall vidare meddelas för oktrojperiod eller del därav, och Kungl.
Majit äger vid tillstånds meddelande utfärda de särskilda föreskrifter i avseende
å utskänkningen, som prövas erforderliga. (3 kap. 12 §.)
Revisionens förslag om tillstånd till trafikutskänkning (3 kap. 13 §),
d. v. s. utskänkning å fartyg och järnvägståg, skiljer sig huvudsakligen endast
i formellt hänseende från motsvarande föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Såsom en ändring i sak framstår emellertid, att tillstånd
av ifrågavarande slag skall kunna upplåtas ej blott såsom nu åt enskild
fysisk person, utan jämväl åt juridisk person. Revisionen avser härmed, att
tillstånd skall kunna meddelas såväl rederi- eller järnvägsbolag som även
systembolag.
Vad angår frågan örn överlåtelse av tillstånd till utskänkning
anser revisionen, att det bör ankomma på systembolagen att
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
handha utskänkningen å folkrestauranger, i den mån denna utskänkning
omfattar spritdrycker. Denna regel bör enligt revisionens uppfattning vinna
tillämpning jämväl i de fall, då en enskild restauratör i samband med utskänkning
å restaurang av högre klass bedriver spritutskänkning å s. k.
bakfickor eller annex, försåvitt dylik restaurangavdelning kan sägas lia karaktären
av folkrestaurang.
I likhet med vad för närvarande plägat ske finner revisionen vidare, att systembolagen
böra själva övertaga till enskilda restauratörer överlåten utskänkning
— av såväl spritdrycker som vin — så snart en dylik åtgärd kan
anses påkallad till främjande av nykterhet eller ordning. De restauranger,
som härvid närmast ifrågakomma, äro enligt vad revisionen uppgiver sådana,
som i vissa hänseenden stå folkrestaurangerna nära men som i ett eller
annat avseende avvika från denna typ. Ett annat exempel erbjuder en restaurang,
som befinner sig i sådan utveckling, att den tenderar till att bliva en
folkrestaurang. Om denna förskjutning enbart är att tillskriva innehavarens
sätt att sköta rörelsen, bör emellertid enligt revisionens mening utskänkningen
icke övertagas av systembolaget, utan andra motåtgärder vidtagas,
i sista hand överlåtelse av utskänkningen till annan lämpligare person.
I de nu nämnda fallen, då systembolagen sålunda förutsättas skola ha
skyldighet att själva handha utskänkningen, angives syftet därmed vara att
ernå en fullständig avveckling av det enskilda vinstintresset. Revisionen
erinrar emellertid, att ett indirekt enskilt vinstintresse alltjämt kommer att
förefinnes, så länge systembolagen i dessa fall ej omhändertaga jämväl
själva restaurangrörelsen. Fördenskull säger sig revisionen förutsätta, att
systembolagen — antingen direkt eller genom särskilda restaurangbolag —
skola, såsom ock nu i allmänhet är fallet, driva hela restaurangrörelsen beträffande
folkrestaurangerna. Revisionen har dock icke ansett lämpligt
föreslå en uttrycklig föreskrift härutinnan, enär särskilda omständigheter
kunna påkalla undantag från huvudregeln.
Revisionen uttalar, att, liksom hittills varit fallet, även för framtiden kunna
föreligga skäl för att systembolagen övertaga eller inrätta restaurangrörelse
av högre klass. Revisionen räknar emellertid med, att behovet av sådan
restaurangrörelse alltjämt kommer att i huvudsak tillgodoses genom den enskilda
näringsutövningen. För det fall, då ett systembolag avser att driva
dylik rörelse, förutsätter revisionen, att skälen härför noggrant övervägas
under särskilt beaktande av såväl nyttan av en dylik utvidgning ur nykterhetssynpunkt
som ock de ekonomiska betingelserna för rörelsens bedrivande.
För att i dessa avseenden trygga en omsorgsfull prövning föreslår revisionen
ett stadgande (6 kap. 2 §) om skyldighet för systembolag att inhämta medgivande
av kontrollstyrelsen för drivande av restaurangrörelse och därmed
sammanhängande verksamhet ävensom en bestämmelse (6 kap. 10 § första
punkten), enligt vilken systembolag icke må kunna inrätta restaurang utan
kontrollstyrelsens samtycke.
I detta sammanhang må jämväl erinras, hurusom revisionen ansett turistutskänkning
böra handhas av systembolagen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
31
I enlighet med vad nu angivits stadgas i revisionens förslag förbud mot
överlåtelse av utskänkningstillstånd i de fall, då systembolagen ansetts skola
ha skyldighet att själva handha utskänkningen (3 kap. 15 § 1 morn.), samt
förcskrives, att systembolag i övrigt må överlåta utskänkningstillstånd i enlighet
med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar (3 kap. 16 § 1 morn.).
Vad angår förbudet mot överlåtelse i fråga örn folkrestauranger anmärker
revisionen, att det knappast torde vara möjligt att giva en klar och uttömmande
definition av begreppet folkrestaurang. Revisionen finner emellertid, att
det i allmänhet icke torde erbjuda svårighet för sakkunniga personer inom
restaurangbranschen att i varje enskilt fall med ledning av restaurangens allmänna
beskaffenhet, varupris och kundkrets avgöra, huruvida densamma
är att beteckna såsom folkrestaurang eller restaurang av högre klass. Med
anledning härav bär revisionen ansett det böra ankomma på en särskild
nämnd — vilken skall utses av Kungl. Maj:t och vari systembolagen och de
enskilda restauratörerna skola vara företrädda — att avgöra, huruvida en
restaurang med hänsyn till nyssnämnda omständigheter är att anse såsom
folkrestaurang.
Denna nämnd har av revisionen tillagts jämväl en annan uppgift, nämligen
att bestämma ersättning, som enligt förslaget i vissa fall avsetts skola
utgå i händelse förnyad överlåtelse av utskänkningstillstånd icke
medgives. Revisionens förslag upptager härutinnan ett stadgande av
innehåll, att där beträffande viss restaurang förnyad överlåtelse avtillstånd
till utskänkning av spritdrycker icke meddelas, den som
innehaft tillståndet skall vara berättigad till ersättning av systembolaget,
såframt ej överlåtelse vägrats på grund av förseelse mot försäljningsförordningen
eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, överträdelse av
det tidigare avtalet eller vanskötsel av rörelsen (3 kap. 15 § 2 morn.).
Enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning är innehavare av överlåten
utskänkningsrätt skyldig att hos vederbörande systembolag inköpa alla
för rörelsen erforderliga rusdrycker, och åligger det bolaget att stadga sådana
villkor för dessa inköp, att rättighetsinnehavarens ekonomiska fördel,
så långt ske kan, ej göres beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker.
Kontrollstyrelsen har i anslutning härtill utfärdat närmare direktiv,
med stöd varav restauratörernas vinst å utskänkta rusdrycker på visst sätt
begränsats. Härom må i korthet anmärkas följande. Huvudprincipen är,
att restauratören får tillgodogöra sig vinst å all försäljning av svaga och
mousserande viner men att han äger tillgodonjuta vinst å försäljning av
starka viner och spritdrycker endast i den mån försäljningen icke överstiger
vissa i varje fall på förhand fastställda kvantiteter (vinstkvantiteter),
särskilda för starka viner och för spritdrycker. I enlighet härmed
stadgas i avtal örn överlåtelse, att restauratören vid inköp av svaga och mousserande
viner samt, i den mån vinstkvantiteterna icke överskridas, jämväl
starka viner och spritdrycker har att till systembolaget erlägga ett pris, det
s. k. grundpriset, som är lägre än utskänkningspriset. Vid försäljning av
32
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
viner och spritdrycker, inköpta på sådana villkor, uppbär restauratören alltså
ett vinstbelopp, motsvarande skillnaden mellan utskänkningspriset och
grundpriset. En mindre del av detta vinstbelopp — 15 procent för svaga viner
och 25 procent för övriga viner och spritdrycker — har restauratören
att inbetala till systembolaget såsom ett slags partihandelsvinst å dess försäljning.
Återstående 85 procent, respektive 75 procent utgöra restauratörens
direkta bruttovinst å utskänkningen. I den mån restauratören inköper
starka viner och spritdrycker till större myckenhet än vinstkvantiteterna, bär
han att erlägga ett pris, motsvarande utskänkningspriset, och försäljningen
medför alltså i sådant fall icke någon som helst direkt utskänkningsvinst för
restauratören. Såsom ersättning för spillmån äger restauratören emellertid
i sistnämnda fall tillgodoräkna sig en viss rabatt (2 procent) å utskänkningspriset.
Vinstkvantiteterna bestämmas av systembolagen med iakttagande av
kontrollstyrelsens anvisningar. I undantagsfall kunna vinstkvantiteter jämväl
fastställas av kontrollstyrelsen.
I 3 kap. 16 § 2 mom. föreslår revisionen en bestämmelse, enligt vilken vid
överlåtelse skola stadgas sådana villkor för inköp av rusdrycker, att restauratörens
ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på myckenheten
av utskänkta spritdrycker och starkare viner. Med stöd av detta
stadgande, vilket alltså nära överensstämmer med motsvarande föreskrifter
i gällande rusdrvcksförsäljningsförordning, förordar revisionen, såsom närmare
framgår av framställningen å sid. 132—135 i propositionen, bibehållande
i princip av det nu tillämpade vinstkvantitetsystemet, dock med vissa
jämkningar, vilka innebära att de nuvarande vinstkvantiteterna avsevärt
reduceras, samtidigt som restauratörerna skola erhålla kompensation
genom rätt att uppbära ökad andel av utskänkningsvinsten å rusdrycker, fallande
inom de nya vinstkvantiteterna. Vissa reservanter inom revisionen
ha däremot föreslagit en successiv avveckling av vinstkvantitetsystemet.
innebärande att de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande medgivna
vinstkyantiteterna för varje år skola minskas med en tjugufemtedel. I enlighet
härmed skulle efter en tid av tjugufem år icke vidare till restauratörerna
utgå någon direkt vinst å sådana drycker — spritdrycker och starkare
viner — som omfattas av vinstkvantitetsystemet. I fråga om andra viner
än starka viner ha reservanterna däremot ej föreslagit någon ändring i
nu gällande ordning, enligt vilken restauratörerna åtnjuta vinst å all utskänkning
av dylika drycker.
I fråga om de närmare grunderna för utskänkningens
anordnande och handhavan de skiljer sig förslaget från gällande
försäljningsförordning särskilt därutinnan, att stadganden om måltidstvång
och kvantitetsbegränsning upptagits i författningen samt att kommunernas
bestämmanderätt på visst sätt begränsats. Beträffande den kommunala bestämmanderätten
gäller för närvarande i nu förevarande avseende, att länsstyrelsen
skall vid upplåtande av rätt till utskänkning föreskriva de inskränkningar
med hänsyn till utskänkningsställenas förläggning och rörelsens
bedrivande, som föreslagits av kommunen, såvida kommunens beslut
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
33
ej finnes strida mot allmän lag eller författning eller innebära ett överskridande
av vederbörandes befogenhet (17 § 5 mom. och 18 § rusdrvcksförsäljningsförordningen).
Enligt revisionens förslag i denna del (3 kap. 10 §2 mom.)
skall vid meddelande av utskänkningstillstånd iakttagas, att utskänkningsställe
ej förlägges i del av kommun, där sådan förläggning enligt kommunens beslut
ej bör ske. Av fullmäktige föreslagna inskränkningar i fråga om rörelsens
bedrivande skola vidare av länsstyrelsen fastställas endast under förutsättning
dels att de icke angå måltidstvång eller kvantitetsbegränsning, dels att
de icke innefatta grunder för förbud mot utskänkning till viss person, dels
ock att de ej stå i strid med allmän lag eller författning eller med stadgandet
i 1 kap. 3 § av revisionens förslag. — Sistnämnda författningsrum föreskriver,
i enlighet med det av revisionen angivna syftet med försäljningslagstiftningen,
att all försäljning av spritdrycker och vin skall ordnas och handhas
så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.
Departementschefen har beträffande förevarande delar av revisionens förslag
anfört bland annat följande:
»Revisionens förslag, att särskilt tillstånd alltjämt skall erfordras för rätt
till utskänkning, vill jag tillstyrka. Likaså finner jag det riktigt och befogat,
att utskänkningstillstånd såsom regel ej skall kunna beviljas utan medgivande
av den kommun, där utskänkningen skall bedrivas, samt att antalet
utskänkningsställen ej må sättas högre än kommunen förordat. Någon olägenhet
av att kommunernas vetorätt sålunda i princip lämnas orubbad i
fråga om utskänkningen torde knappast vara att förvänta, därest, såsom revisionen
föreslagit och även jag vill tillstyrka möjlighet till undantag i vissa
fall medgives beträffande turistorter och därmed jämställda orter.
Jag finner mig vidare böra biträda förslaget att tillstånd till utskänkning
alltjämt såsom regel skall kunna meddelas endast för systembolag. Denna
anordning, som förutsätter att systembolagen i viss utsträckning skola äga
överlåta tillstånd till utskänkning å enskilda restauratörer, har av en reservant
inom revisionen liksom i vissa yttranden betecknats såsom olämplig
med hänsyn till den dubbelställning, som systembolagen skulle komma att
intaga i förhållande till de enskilda restauratörerna såsom på en gång konkurrenter
samt kontrollerande och bestämmande organ. Häremot kan emellertid
göras gällande, att i den mån några olägenheter härutinnan givit
sig till känna under den nu rådande ordningen, dessa för framtiden torde
kunna undvikas därigenom att restauratörerna erhålla besvärsrätt i frågor
angående överlåtelse. Det föreliggande förslaget upptager också i 3 kap. 17 §
ett stadgande av sådan innebörd.
Även vad beträffar de närmare reglerna för tillståndsförfarandet kan jag
i stort sett ansluta mig till revisionens förslag. Vissa förenklingar torde dock
utan olägenhet kunna genomföras, och jämväl i övrigt torde några smärre
jämkningar i de föreslagna bestämmelserna bliva erforderliga.
Till en början delar jag kontrollstyrclsens uppfattning, att det med hänsyn
till kommunernas vetorätt får anses obehövligt att systembolagens rätt att
Biliana till riksdagens protokoll 1!).''I7. 7 sami. A’r 28. 3
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
söka tillstånd till utskänkning i vissa fall göres beroende därav, att vederbörande
kommun i sådant syfte gjort framställning bos bolaget. De föreskrifter,
som i sådant hänseende intagits i förslagets 3 kap. 7 § 2 mom. och 11 §
1 morn., torde följaktligen böra utgå.
Enligt förslagets 3 kap. 7 § skall tillstånd till årsutskänkning avse en tid
av fyra år, som räknas från och med den 1 oktober 1937 och därefter från
och med samma dag vart fjärde följande år, dock att tillstånd undantagsvis
må meddelas för återstående del av oktrojperiod med början den 1 oktober.
Ansökan örn tillstånd till årsutskänkning skall av systembolag göras hos
länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen är avsedd att taga
sin början. Om tillstånd ej sökes av bolaget, äger kommunen göra ansökan
senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd att taga sin början. Dessa
ansökningstider skola gälla vare sig fråga är om tillstånd för hel oktrojperiod
eller del därav.
Revisionen har utgått från antagandet, att förslaget örn ny försäljningslagstiftning
skulle komma att föreläggas 1936 års riksdag och att lagstiftningen
därefter skulle träda i kraft den 1 oktober 1937. För den händelse ikraftträdandet
skulle äga rum först ett senare år, har revisionen avsett, att den första
oktrojperioden skulle i motsvarande mån förkortas. Att oktrojperiod föreslagits
skola löpa från och med den 1 oktober och ej såsom nu från och med
ingången av kalenderår motiveras av revisionen med att förhyrandet av utskänkningslokaler
i allmänhet sker med tillträde den 1 oktober.
I några yttranden har anmärkts, att enär systembolags räkenskapsår enligt
förslagets 6 kap. 6 § skall vara kalenderår, oktrojperiod alltjämt bör löpa
från och med ingången av visst kalenderår. I det stora flertalet yttranden
lämnas förslaget härutinnan emellertid utan anmärkning; bland annat har
kontrollstyrelsen godtagit bestämmelserna i denna del. Med hänsyn härtill
och då den nya lagstiftningen synes böra träda i kraft den 1 oktober 1938,
finner jag mig böra, i väsentlig överensstämmelse med revisionens förslag,
förorda, att oktrojperioderna skola omfatta första gången tiden den 1 oktober
1938 den 30 september 1941 och därefter en tid av fyra år, räknat från och
med den 1 oktober 1941, respektive från och med samma dag vart fjärde
följande år.
Enligt förslaget skall tillstånd, avseende återstående del av oktrojperiod,
kunna meddelas endast när särskild anledning därtill föreligger på grund
av förhållande, som icke skäligen bort kunna beaktas före det år, under vilket
oktrojperioden börjar. Revisionen anför såsom exempel å fall, då tillstånd
sålunda skall kunna meddelas, att behov av årsutskänkning inträder i
samband med att ett nytt företag med stor personal förlagts till kommunen
eller att en ny trafikled dragits fram genom densamma. Däremot bör enligt
levisionens asikt ett undantag fran eljest gällande regler ej vara motiverat
av en omsvängning i den nykterhetspolitiska uppfattningen inom kommunen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför gentemot den sistnämnda begränsningen,
att anledning ej kan föreligga att hindra en kommun att så snart ske
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
35
kan erhålla årsutskänkning, då kommunen själv önskar sådan. Till denna
uppfattning vill även jag ansluta mig. Ifrågavarande bestämmelse synes
emellertid böra göras tillämplig även i vissa andra fall, vilka jag nu skall
beröra.
Kontrollstyrelsen ävensom Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd ha
påvisat, hurusom de i förslaget stadgade ansökningstiderna kunna föranleda
olägenheter i fråga om sådan utskänkning, som visserligen avses skola bliva
av stadigvarande natur och sålunda enligt förslaget är att hänföra till årsutskänkning
men som skall utövas endast säsongmässigt. Örn utskänkning
å en viss ort sålunda finnes böra anordnas årligen under sommartid med
början sommaren 1942, skall enligt förslaget tillstånd sökas antingen av systembolaget
senast i december 1940 eller också av kommunen senast i mars
1941. Det lärer emellertid ej alltid vara möjligt att i tillräckligt god tid förutse
behovet av dylik utskänkning.
Kontrollstyrelsen föreslår av sådan anledning införande av särskilda bestämmelser
i fråga om säsongutskänkning. Ansökan om tillstånd till dylik
utskänkning skulle kunna göras när som helst, i likhet med vad revisionen
föreslagit beträffande tillfällig utskänkning, och utskänkningsrätten borde
kunna tagas i bruk vid den tidpunkt, som av vederbörande myndighet fastställdes.
I övrigt skulle i fråga om säsongutskänkning gälla samma regler
som beträffande årsutskänkning. Härav följer bland annat, att kommunerna
icke skulle kunna, såsom i fråga om tillfällig utskänkning, genom särskilda
delegerade avgiva yttrande rörande ansökan om säsongutskänkning.
För egen del finner jag det icke behövligt att införa särskilda regler i fråga
om säsongutskänkning. För att tillmötesgå de av kontrollstyrelsen och förtroendenämnden
framställda önskemålen härutinnan skulle man måhända
kunna tänka sig en vidgad användning av reglerna om tillfällig utskänkning.
Begreppet tillfällig utskänkning skulle emellertid härigenom erhålla en annan
innebörd än revisionen åsyftat, vartill kommer att kommunernas befogenhet
att delegera sin yttranderätt icke är avsedd att omfatta utskänkningsrätt
av mera stadigvarande natur. I stället synes möjligheten att bevilja tillstånd
till årsutskänkning under återstående del av oktrojperiod böra komma till
användning jämväl i nu avsedda fall.
Denna lösning torde få anses fullt tillfredsställande därest, på sätt jag även
vill förorda, ansökning om tillstånd för återstående del av oktrojperiod må
kunna göras när som helst och åt länsstyrelsen överlämnas att bestämma den
tid, från och med vilken tillståndet skall gälla.
I huvudsaklig överensstämmelse med det nu anförda torde ifrågavarande
undantagsbestämmelse böra ändras sålunda, att tillstånd till årsutskänkning,
örn särskilda skäl därtill äro, skall kunna meddelas för återstående del av
oktrojperiod. Ansökan bör i sådant fall kunna göras utan iakttagande av
eljest stadgad ansökningstid, och initiativrätt synes böra tillkomma såväl
systembolaget som kommunen. Jag vill emellertid framhålla, att tillstånd i
nu angiven ordning bör meddelas endast örn särskilda skäl därtill föreligga,
och att sålunda huvudregeln alltjämt bör vara, att ärenden örn årsutskänk
-
36
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
ning komma under behandling endast med vissa mellantider och såvitt möjligt
i ett sammanhang.
Kontrollstyrelsen och förtroendenämnden ha funnit det önskvärt, att jämväl
för framtiden måtte, såsom stundom hittills skett, kunna meddelas s. k.
reservrättigheter, avsedda att tagas i anspråk, där behov av utskänkning inträder
under löpande oktrojperiod. För egen del finner jag lika med revisionen
olämpligt, att rätt till utskänkning meddelas i annan omfattning än
som svarar mot ett direkt föreliggande behov. Då tillstånd till tillfällig utskänkning
och, enligt vad jag nyss föreslagit, i vissa fall även årsutskänkning
skall kunna sökas när som helst, torde för övrigt tillräckliga möjligheter föreligga
att anordna utskänkning utan anlitande av dylika reservrättigheter.
Stadgandet i förslagets 3 kap. 18 § om viss befogenhet för kontrollstyrelsen
att ålägga systembolag att anordna årsutskänkning, vartill tillstånd erhållits
på initiativ av kommunen, har av kontrollstyrelsen befunnits ägnat att framkalla
irritation och motsättningar, som helst borde undvikas. Styrelsen finner
det dessutom olämpligt, att ett systembolag skulle kunna påbördas en
utskänkningsrörelse, för vilken bolaget varken socialt eller ekonomiskt kan
göras ansvarigt.
Då ifrågavarande stadgande emellertid icke kan frånkännas en viss betydelse,
har jag icke ansett mig böra föreslå någon ändring i detta avseende.
Med hänsyn till den särskilda prövning, som måste föregå ett beslut örn åläggande
för systembolag att anordna utskänkning, har jag ej funnit mig böra
biträda ett av länsstyrelsen i Kristianstads län framställt yrkande, att ifrågavarande
befogenhet skall tillkomma länsstyrelsen i stället för kontrollstyrelsen.
Jag har redan antytt, att jag anser undantag från principen, att varje kommun
skall äga förhindra att utskänkning anordnas inom dess område, böra
medgivas i vissa fall i fråga om turistorter och andra i förslaget om turistulskänkning
avsedda orter. Dylika undantag böra emellertid förekomma
endast i begränsad omfattning. I huvudsaklig överensstämmelse med vad
revisionen uttalat finner jag till en början ett stadgande av förevarande slag
böra vinna tillämpning endast beträffande sådana hotell eller pensionat,
vilka redan förvärvat eller med visshet kunna väntas påräkna en publik
från hela landet — eventuellt från utlandet — men som däremot i regel icke
alls äro avsedda för hemortens befolkning. Såsom en ytterligare förutsättning
för undantagsbestämmelsens tillämpning bör gälla, att omständigheterna
skola vara sådana, att det med hänsyn till företagets omfattning och
befogade anspråk från gästernas sida framstår såsom en uppenbar brist, att
utskänkning icke äger rum å hotellet eller pensionatet.
I förslaget ha de sålunda angivna begränsningarna kommit till uttryck på
det sätt, att såsom förutsättning för meddelande av ifrågavarande utskänkningsrätt
uppställts att det skall vara »av allmän betydelse», att vid hälsobrunn,
badort eller annan kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket
viktig ort utskänkning bedrives å hotell eller pensionat. Ehuru uttrycket
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
37
»allmän betydelse» väl icke kan anses fullt tillfredsställande, har jag med
hänsyn till svårigheten att finna en lämpligare formulering, ansett mig böra
stanna vid att ej föreslå någon ändring på denna punkt.
Det i förslaget upptagna villkoret, att tillstånd av förevarande slag ej må
avse utskänkning till »annan än gäst, med vilken avtal om bespisning träffats
för minst tre dagar», finner jag mig däremot icke kunna godtaga. På
sätt i ett stort antal yttranden anmärkts torde en dylik begränsning komma
att föranleda svårigheter i tillämpningen samt dessutom vara ägnad att väcka
onödig irritation. Det av vissa reservanter inom revisionen föreslagna tilllägget,
enligt vilket utskänkning må äga rum även till gäster, som äro boende
å hotellet eller pensionatet, torde innebära en tydlig förbättring. För egen
del anser jag emellertid obehövligt, att villkor av nu angiven innebörd upptagas
i själva författningen. Tillstånd till turistutskänkning skall meddelas
av Kungl. Majit, som enligt förslaget härvid skall äga utfärda de särskilda
föreskrifter, som prövas erforderliga i avseende å utskänkningen. Det torde
i enlighet härmed kunna överlämnas åt Kungl. Majit att meddela de närmare
bestämmelser, som överhuvud erfordras för att utskänkningen skall bedrivas
på ett sätt, som överensstämmer med stadgandets syfte. I samband
med tillstånds beviljande torde i förevarande hänseende lämpligen kunna
förslagsvis föreskrivas, att utskänkning må äga rum endast till gäst, som är
boende å hotellet eller pensionatet eller å rum, som eljest anvisats av ledningen
för hotellet eller pensionatet, eller med vilken avtal örn bespisning träffats
för minst tre dagar. I undantagsfall kunna förhållandena emellertid
tänkas påkalla, att utskänkningen medgives avse även den, som eljest tillfälligt
uppehåller sig på orten för vila eller rekreation.
Beträffande förslaget om turistutskänkning har jag i övrigt i detta sammanhang
ej annat att erinra än att, på sätt anmärkts i ett av yttrandena,
det icke bör ifrågakomma, att tillstånd till turistutskänkning meddelas utan
samtycke av hotellets eller pensionatets innehavare.
Revisionens förslag om trafikutskänkning föranleder från min sida ej annan
erinran än att förslaget i viss utsträckning synes böra göras tillämpligt
även å lufttrafik. Till de närmare bestämmelserna härutinnan skall jag senare
återkomma.
Mot revisionens förslag rörande utskänkningsrörelsens uppdelning mellan
systembolagen och de enskilda restauratörerna har jag i stort sett intet att
erinra. 1 likhet med revisionen finner jag sålunda, att utskänkningen å folkrestauranger,
i den mån denna utskänkning omfattar spritdrycker, bör handhas
av systembolagen samt att utskänkningen av rusdrycker jämväl eljest
skall ankomma på bolagen, när sådant finnes påkallat till främjande av
nykterhet eller ordning. Jag ansluter mig även till revisionens uppfattning,
att systembolagen såsom regel böra driva själva restaurangrörelsen å sådana
folkrestauranger, där utskänkningen utövas av bolagen. Systembolagen böra
lia möjlighet att driva utskänknings- och restaurangrörelse även av högre
klass. I likhet med revisionen förutsätter jag emellertid, att behovet av dy
-
38
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
lik restaurangrörelse även för framtiden kommer att i huvudsak tillgodoses
genom enskilda näringsidkare.
I enlighet härmed kan jag i stort sett biträda revisionens förslag i 3 kap.
15 § 1 morn., i vad därigenom stadgats förbud i vissa fall mot överlåtelse av
tillstånd till utskänkning. Dylikt förbud synes emellertid icke böra gälla
i fråga om turistutskänkning; vad revisionen velat ernå med förslaget härutinnan,
nämligen avvisande av sådana intressen, som äro inriktade på direkt
vinst av utskänkningsrörelsen, lärer kunna vinnas enbart därigenom,
att någon direkt vinst å utskänkningen i dessa fall icke medgives tillkomma
utövaren av utskänkningsrätten. Till övriga i nämnda paragraf upptagna
föreskrifter skall jag senare återkomma.
Vad angår de i 3 kap. 16 § 1 mom stadgade grunder för överlåtelse vill
jag, i likhet med vad som förordats i åtskilliga yttranden, tillstyrka, att fastställelse
å avtal om överlåtelse, såsom hittills, meddelas av länsstyrelsen. Såsom
en följd härav torde den i förslagets 3 kap. 19 § 2 mom. omförmälda
befogenheten att förordna om upphörande av överlåtelseavtal jämväl böra
tilläggas länsstyrelsen. Med den sålunda föreslagna ordningen torde vidare
bäst överensstämma, att klagan i fall, som avses i 3 kap. 17 §, må föras hos
länsstyrelsen i stället för, såsom revisionen förordat, hos kontrollstyrelsen.
Jämväl i sistnämnda avseende torde alltså ändring i förslaget böra ske.»
I fråga örn de enskilda restauratörernas rätt till vinst å överlåten utskänkning
har departementschefen uttalat bland annat följande:
»För egen del finner jag övervägande skäl tala för, att en avveckling av
den direkta utskänkningsvinsten nu kommer till stånd i den omfattning, som
reservanterna föreslagit. Alltsedan i början av 1850-talet särskilda organ
inrättades för handhavande av rusdrycksförsäljning har det ansetts såsom
en förutsättning för ernående av försäljningslagstiftningens syfte, att från
försäljningen utestänges sådant vinstintresse, som kan antagas vara beroende
av omsättningens storlek. Såväl i fråga om partihandeln som utminuteringen
har lagstiftningen bringats i överensstämmelse med denna uppfattning.
På sätt reservanterna uttalat torde de skäl, som varit vägledande vid utvecklingen
härutinnan, äga sin fulla giltighet även i fråga örn utskänkningen.
Om alltså principiella skäl få anses tala för att direkt utskänkningsvinst ej
vidare skall utgå, kommer härtill, att den nuvarande ordningen på förevarande
område visat sig i skilda avseenden förenad med uppenbara brister och
olägenheter. Jag vill i sådant hänseende i väsentliga delar ansluta mig till
den kritik, som reservanterna ägnat hithörande spörsmål. Även ur statsekonomisk
synpunkt torde den gällande ordningen få anses otillfredsställande.
Vad angår den uppfattningen, att en avveckling av utskänkningsvinsten icke
borde ifrågakomma med hänsyn till den förlust, som härigenom skulle tillskyndas
restauratörerna, torde dylika synpunkter icke kunna tillmätas någon
avgörande betydelse, därest avvecklingen i enlighet med reservanternas förslag
genomföres under en så lång tid som 25 år samt därjämte utskänkningsvinst
medgives kunna utgå å andra viner än som omfattas av vinstkvantiteterna.
»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
39
Departementschefen har i anslutning härtill föreslagit en successiv avveckling
av vinstkvantitetsystemet m. m. enligt grunder, som utskottet senare
kommer att närmare angiva.
Departementschefen har slutligen anfört:
»I 3 kap. 15 § 2 mom. har revisionen föreslagit, att den, som på grund avöverlåtet
tillstånd driver utskänkning av spritdrycker, skall under närmare
angivna villkor vara berättigad till ersättning av systembolaget i händelse förnyad
överlåtelse av tillståndet icke meddelas. Genom dessa bestämmelser
avses bland annat att underlätta ett överförande på systembolagen av sådana
restauranger eller restaurangavdelningar, som äro att anse såsom folkrestauranger
eller beträffande vilka eljest gäller, att det ur ordnings- eller
nykterhetssynpunkt får anses påkallat att utskänkningen handhas av systembolag.
Ehuru förslaget härutinnan synes ägnat att ingiva vissa betänkligheter, vill
jag likväl icke motsätta mig en ordning, enligt vilken en restauratör under
nyss antydda omständigheter må erhålla ersättning av systembolaget. I anslutning
till den uppfattning, som uttalats av de reservanter, vilka förordat
en successiv avveckling av vinstkvantitetsystemet, finner jag emellertid, att
sådan ersättning skäligen bör ifrågakomma endast såvitt angår tillstånd, som
avser tid, fallande inom den av mig för vinstkvantitetsystemets avveckling
föreslagna perioden den 1 oktober 1938—den 30 september 1963.
Revisionen har avsett, att ersättning av nu ifrågavarande slag skulle fastställas
av en särskild, av Kungl. Majit tillsatt nämnd, vilken jämväl skulle ha
till uppgift att angiva i vad mån en restaurang är att anse såsom folkrestaurang
eller ej.
Förslaget härom anser jag mig dock icke böra biträda. Till en början må
erinras, att de fall, då under nu avsedda omständigheter förnyelse av överlåtelse
kan antagas bliva vägrad, torde komma att bliva relativt få. Det torde
vidare kunna antagas, att de uppgifter, som skulle ankomma på nämnden, i
allt väsentligt skulle vara slutförda inom en icke alltför långlid efter den nya
förordningens genomförande. Behovet av den föreslagna nämnden torde alltså
i och för sig kunna ifrågasättas. För min del anser jag, att liksom uppgörelse
i liknande fall redan nu plägat träffas mellan kontrahenterna inbördes,
det jämväl för framtiden bör kunna överlämnas åt systembolagen att
efter förhandling med vederbörande restauratör bestämma ersättningens belopp.
Med stöd av den befogenhet att meddela föreskrifter i avseende å bolagens
verksamhet, som jämlikt förslagets 6 kap. 12 § tillkommer kontrollstyrelsen,
torde det böra åligga styrelsen att utfärda erforderliga direktiv för bolagen
i hithörande hänseenden samt jämväl eljest tillse, att enhetliga grunder
vinna tillämpning. De av revisionen lämnade anvisningarna torde härvid i
sin mån kunna tjäna till ledning. På sätt uttalats av nyssnämnda reservanter
inom revisionen bör emellertid vid beräknande av ersättningsbeloppen
jämväl tagas hänsyn till den minskning i den direkta utskänkningsvinsten,
som skulle bliva en följd av vinstkvantitetsystemets successiva avveckling.
40
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
Vad angår prövningen av frågor i vad mån en restaurang skall anses såsom
folkrestaurang eller icke finner jag, i likhet med Överståthållarämbetet, dylika
spörsmål kunna avgöras på det sätt, att systembolaget i tveksamma fall vägrar
överlåtelse. Enligt vad förut angivits bör klagan därefter i händelse av missnöje
kunna föras hos länsstyrelsen.
I överensstämmelse med det nu anförda torde jämkning böra ske i 3 kap.
15 § 1 mom. av förslaget, och torde bestämmelserna i 2 mom. av samma paragraf
böra utgå. De förenämnda reservanterna ha funnit erforderligt att
föreslå upptagande i den särskilda promulgationsförordningen av ett stadgande
örn rätt till ersättning för restauratör i fall, varom nu är fråga. För min del
anser jag emellertid det vara obehövligt att överhuvud meddela någon författningsbestämmelse
i förevarande hänseende. Utbetalandet av ersättning i här
avsedda fall torde sålunda kunna anses såsom en förvaltningskostnad, som
vederbörande systembolag äger ikläda sig omedelbart på grund av de direktiv,
som meddelas i samband med den nya lagstiftningens antagande. På sätt jag
nyss uttalat böra emellertid bolagen härvid lia att ställa sig till efterrättelse av
kontrollstyrelsen utfärdade närmare anvisningar.
Såsom jag förut haft tillfälle framhålla torde klagan i frågor angående
överlåtelse böra föras hos länsstyrelsen i stället för, såsom i 3 kap. 17 § föreslagits,
hos kontrollstyrelsen. I övrigt har jag ej anledning till anmärkning
mot förslaget i denna del.
I fråga om de bestämmelser, som i detta sammanhang återstå att behandla,
torde endast erfordras några korta erinringar. Vad först angår föreskrifterna
i 5 kap. 1 och 2 §§ angående måltidstvång och begränsning av utskänkningskvantiteterna
finner jag lika med revisionen lämpligt, att åt kontrollstyrelsen
överlämnas att meddela närmare detaljföreskrifter i dessa hänseenden. I
författningen böra följaktligen endast angivas vissa allmänna riktlinjer. Mot
de av revisionen härutinnan föreslagna bestämmelserna har jag ej funnit anledning
till erinran. Jag finner mig sålunda icke böra biträda de i vissa yttranden
framställda önskemålen, att mindre kvantiteter oblandad sprit skulle
få serveras utan samband med måltid.
Icke heller såvitt angår de i 3 kap. 10 § 2 mom. stadgade grunderna för
kommunernas befogenhet att föreskriva inskränkningar i avseende å utskänkningsställenas
förläggning eller utskänkningsrörelsens bedrivande finner jag
mig böra föreslå någon avvikelse från förslaget.
Föreskrifterna i 5 kap. 8 § angående förbud mot utskänkning till minderåriga
m. fl. föranleder endast i ett avseende erinran från min sida. Såsom
förut anmärkts har revisionen ansett, att länsnykterhetsnämnd bör äga meddela
förbud mot utskänkning till viss person, och har i andra stycket av
förevarande paragraf intagits en föreskrift, att utskänkning ej må äga rum till
den, som avses med sådant förbud. Någon motsvarande befogenhet att meddela
förbud mot utskänkning har enligt gällande ordning icke tillagts de kommunala
nykterhetsnämnderna, och ändring härutinnan torde i allt fall för
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
41
närvarande icke böra ske. I anledning härav lärer nyssnämnda föreskrift i
förslaget till försäljningsförordning böra helt utgå.
Vad angår bestämmelserna i 5 kap. 3 § angående förbud mot utskänkning
i samband med vissa offentliga föreställningar m. m. finner jag lika med revisionen
övervägande skäl tala för, att i denna ordning icke vidare bör läggas
hinder i vägen för anordnande av dans å restaurang i samband med utskänkning.
Såsom revisionen påpekar skall i dylika fall enligt ordningsstadgan alltjämt
erfordras tillstånd av polismyndighet, och det torde kunna förutsättas,
att dylikt tillstånd meddelas först efter noggrann prövning. Då vidare enligt
5 kap. 4 § i det föreliggande förslaget alltjämt skall erfordras tillstånd av
länsstyrelsen, därest för särskilt tillfälle anses behövligt att utskänkningen
fortgår efter eljest fastställd tid, lärer det icke behöva antagas, att olägenheter
skola uppkomma på grund av den lättnad, som förslaget i förevarande avseende
innebär i förhållande till den nu gällande ordningen.
I likhet med revisionen finner jag däremot förbudet mot utskänkning i
samband med varietéföreställningar m. m. alltjämt böra upprätthållas. De
smärre jämkningar, som revisionen härutinnan förordat, torde icke böra föranleda
någon erinran. I några yttranden har uttalats, att skillnaden mellan
»varietéföreställning» och »konsert» borde klarare än som skett angivas i
författningstexten. Detta torde emellertid knappast låta sig göra på annat
sätt än att ordet »konsert» ersättes med en närmare beskrivning och betecknas
exempelvis såsom sådan musikalisk underhållning, som icke är att hänföra
till varietéföreställning. Den väsentliga svårigheten, nämligen att avgöra
vad som skall anses såsom varietéföreställning, skulle därmed emellertid
kvarstå. Med hänsyn härtill har jag ej funnit skäl att föreslå någon ändring
i den föreliggande författningstexten, utan torde tveksamma fall få lösas i
tillämpningen.
Vad slutligen beträffar det i 5 kap. 5 § 2 mom. föreslagna stadgandet, enligt
vilket länsstyrelsen skulle kunna medgiva undantag i vissa fall från det
eljest gällande förbudet mot förtäring av spritdrycker å sådana lokaler, där
utskänkning av vin men icke spritdrycker är medgiven, finner jag mig icke
kunna tillstyrka en bestämmelse av angiven innebörd. Jag erinrar, att såväl
inom revisionen som bland de hörda myndigheterna och sammanslutningarna
meningarna varit delade örn lämpligheten av förslaget härutinnan. Under
det att på vissa håll ansetts, att förslaget skulle vara ägnat att underlätta ett
upprätthållande av förbudet till den del detsamma alltjämt skulle kvarstå,
bär i andra fall antagits, att den föreslagna eftergiften skulle komma att leda
till ett helt motsatt resultat. I vissa yttranden har också framhållits, att anledning
saknas att begränsa möjligheterna till undantag så snävt som revisionen
föreslagit, och har i anslutning härtill framställts förslag örn mer eller
mindre vittgående utvidgningar i sådant hänseende.
För egen del är jag av den uppfattningen, att rådande missförhållanden
icke böra föranleda lättnader i förbudet. En författningsbestämmelse, enligt
vilken gästerna å hotell och pensionat skulle tillåtas förtära medförda spritdrycker
mäste i och för sig anses allt annat än tilltalande. I den mån en dylik
42
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
ordning kunnat vinna insteg såsom en följd av att det kommunala vetot utgjort
hinder mot anordnande av spritdrycksutskänkning även å vissa orter,
där ett obestridligt behov av dylik utskänkning må ha gjort sig gällande, synes
det riktiga förfarandet vara att medgiva undantag från principen om
kommunernas vetorätt; det föreliggande förslaget erbjuder också möjlighet
härtill genom bestämmelserna om turistutskänkning. Härutöver bör man
enligt min mening icke sträcka sig. Det nu ifrågavarande stadgandet skulle
väl i och för sig icke behöva medföra några nämnvärda olägenheter vare sig
ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt. A andra sidan kan det icke anses uteslutet,
att en eftergift i förevarande hänseende kan inverka menligt på upprätthållandet
av förbudet till den del det alltjämt skulle bibehållas. Stadgandet
torde dessutom komma att erhålla en mycket begränsad tillämpning och
alltså endast i obetydlig mån kunna medverka till en nedgång i överträdelserna
mot förbudet. Därest man ville genom lättnader bringa överträdelserna
att upphöra, skulle det vara erforderligt att gå vida längre än revisionen ansett
lämpligt, något som ur nykterhetssynpunkt icke kan anses tillrådligt.
Icke heller finner jag mig kunna biträda de på vissa håll framställda yrkandena,
att tillstånd skulle kunna meddelas att vid festligheter å hotell eller pensionat,
där utskänkning av spritdrycker icke är medgiven, förtära medförda
spritdrycker. Mot ett dylikt undantag kan, förutom annat, invändas, att härigenom
skulle beredas möjlighet att undgå erläggande av stadgad utskänkningsskatt.
I dessa fall torde böra anlitas den utväg, som förslaget anvisar
genom bestämmelserna om tillstånd till tillfällig utskänkning. Att anordnandet
av dylik utskänkning på sina håll måhända kan anses uteslutet med
hänsyn till den kommunala bestämmanderätten synes mig icke utgöra tillräcklig
anledning vare sig för en ytterligare inskränkning i kommunernas
vetorätt eller för en undantagsbestämmelse av ifrågasatt slag. Jag vill
alltså i enlighet med det nu anförda tillstyrka, att stadgandet i 5 kap. 5 § 2
mom. må utgå ur förslaget.»
I en till utskottet efter anmodan ingiven skrivelse har aktiebolaget Stockholmssgstemets
styrelse i anslutning till 3 kap. 15 § av förslaget till försäljningsförordning
gjort följande uttalande rörande definitionen av begreppet
folkrestaurang:
»Begreppet folkrestaurant i dess nu vedertagna betydelse torde första gången
lia fixerats i det program för aktiebolaget Stockholmssystemets verksamhet,
som offentliggjordes av bolagets stiftare den 10 april 1913, och i den
samtidigt med detta program offentliggjorda stiftelseurkunden för aktiebolaget
Stockholms folkrestauranter, vilket bolag senare ombildades till Stockholms
allmänna restaurantaktiebolag. Såsom folkrestauranternas ändamål
angavs där att ''med särskild hänsyn till kroppsarbetarnas behov bedriva restaurantrörelse
på ett för den allmänna folknykterheten gagnelig! sätt’.
Den sålunda formulerade uppgiften var inte ny. Den hade i själva verket
uppställts redan av det år 1865 bildade utskänkningsbolag i Göteborg,
som skulle komma att för decennier giva hela systembolagsorganisationen
dess namn. Göteborgs Utskänkningsaktiebolag, det senare aktiebolaget Göteborgssystemet,
hade nämligen kommit till för att ''bedriva utskänknings
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
43
rörelsen utan hänsyn till egen vinst, uteslutande med fästat avseende å den
arbetande klassens fördelar i moraliskt och ekonomiskt hänseende’. Exemplet
från Göteborg vann efter hand allmän efterföljd. De forna krogarna
förvandlades till snygga och välhållna systembolagsvärdshus.
När Stockholmssystemets stiftare i programmet för bolagets verksamhet
valde beteckningen folkrestauranter för dessa utskänknings- och matserveringsställen,
skedde det i syfte att markera ett nytt steg i arbetet på det tidigare
krogväsendets reformering. Värdshusen skulle bli folkrestauranter, där
den strängt reglerade utskänkningen av spritdrycker skulle komma i andra
planet oell där huvudsaken skulle vara servering av riklig, god och billig
mat med särskild hänsyn till kroppsarbetarnas behov.
De förändringar av befolkningens sociala och ekonomiska struktur, som
tidsutvecklingen fört med sig, ha haft till konsekvens, att folkrestauranterna
fått fylla ett liknande behov hos betydande samhällsskikt utanför de egentliga
kroppsarbetarnas kategori, t. ex. befattningshavare i affärer, på lager
och kontor, lägre tjänstemän med flera. Om dem alla gäller det, att de leva
under förhållanden, som i flera hänseenden äro jämförliga med kroppsarbetarnas
och som för dem göra förekomsten av en verklig folkrestaurantrörelse
till ett socialt önskemål av största vikt.
Redan de äldre systembolagsvärdshusen hade i allmänhet två avdelningar
med skilda ingångar, en enklare ''allmän avdelning’ och en ''källaravdelning’
av något högre typ. En motsvarande uppdelning har gjorts inom flertalet
folkrestauranter. Till den enklare avdelningen, populärt kallad tredje klassavdelningen,
komma gästerna i sina vanliga arbetskläder, oftast direkt från
arbetet. Den med tredje klass-avdelningen förenade högre avdelningen, i dagligt
tal vanligen kallad andra klass-avdelningen, ehuru den i prissättningshänseende
tillhör tredje klass, uppsöka gästerna, när de bytt ut de grövsta
arbetskläderna och kunna utan jäkt ägna en mindre snävt utmätt tid åt sin
måltid. Det utmärkande för folkrestauranterna, deras högre avdelningar ej
mindre än deras enklare avdelningar, är emellertid, att de principiellt icke
avse att vara annat än näringsställen, där gästen för en måttlig kostnad kan
få mat och dryck i enkla, ehuru gärna behagliga omgivningar, men som
däremot icke göra några anspråk på att tillgodose det behov av mera festlig
samvaro, som restauranter av annan klass räkna som en av sina uppgifter att
fylla. Detta förhållande bär i mycket stor utsträckning blivit markerat även
genom strängare begränsning av de medgivna utskänkningskvantiteterna oell
genom tidigare stängning, än som är gällande för övriga restauranter.
En lagtekniskt tillfredsställande definition av begreppet folkrestaurant lär
det, såsom redan rusdryckslagstiftningsrevisionen påpekat, vara ytterst svårt,
måhända ogörligt, att åstadkomma. I likhet med revisionen håller Stockholmssystemets
styrelse dock före, att det i praktiken icke torde erbjuda större
svårigheter för personer med erfarenhet från restaurantbranschen att i varje
enskilt fall med ledning av en restaurants allmänna beskaffenhet, varupris
och kundkrets avgöra, örn den bör betecknas som folkrestaurant eller som
restaurant av högre klass. En praktiskt framkomlig utväg att även utan
sträng definition av begreppet folkrestaurant i själva lagtexten likväl komma
förbi svårigheten att klassificera restauranterna synes den av rusdryckslagstiftningsrevisionen
i detta sammanhang ifrågasatta, redan tidigare av Stockholmssystemets
styrelse förordade särskilda, av Kungl. Maj:t utsedda nämnden
erbjuda.»
Till utredning angående verkningarna av den föreslagna vinstavvecklingen
har utskottet funnit sig böra införskaffa vissa närmare uppgifter från
44
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
kontrollstyrelsen ävensom från Sveriges centrala hotell- och restaurantförening.
Utskottet får härutinnan hänvisa till tre såsom bilagor (bilagorna
A—C) vid detta betänkande fogade promemorior med därtill hörande tabeller.
I detta sammanhang må även hänvisas till den förut omnämnda skrivelsen
från Stockholms handelskammare (bilaga D).
Antalet systembolag m. m.
Revisionens förslag till försäljningsförordning stadgar, att riket skall vara
indelat i detaljhandelsområden med ett systembolag inom varje detaljhandelsområde.
Stockholms stad och län skola utgöra ett sådant område. I övrigt
skall varje län utgöra ett detaljhandelsområde, dock att Kungl. Majit skall
äga bestämma, att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där
det av särskild anledning, såsom länets utsträckning eller folkmängd, finnes
nödigt. Slutligen skall kontrollstyrelsen, där det med hänsyn till kommunikationsförhållanden
eller andra omständigheter finnes lämpligt, kunna förordna,
att kommun skall hänföras till detaljhandelsområde utom det län, dit
kommunen hör. Örn huvudort för detaljhandelsbolag skall Kungl. Majit förordna.
(3 kap. 1 och 2 §§.)
1935 års sakkunniga ha verkställt en närmare utredning örn arten och
storleken av de ekonomiska förpliktelser, som kunde anses drabba det allmänna
på grund av personalindragningar i samband med en koncentration
av försäljningsverksamheten. Denna utredning har i första hand avsett
en organisation, omfattande 30 systembolag, inrättade i enlighet med
rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag. Dessutom ha de sakkunniga verkställt
vissa alternativa beräkningar avseende en organisation med respektive
34, 35 och 29 bolag. De i förevarande betänkande intagna uppgifterna hänföra
sig endast till första alternativet.
Såsom en sammanfattning uttala de sakkunniga, att en uppskattning av kostnaderna
för de nya bolagen i åtskilliga hänseenden måste framstå såsom mer
eller mindre approximativ och att de angivna besparingssiffrorna därför endast
inom vissa, tämligen vida gränser kunna anses tillförlitliga. Undersökningen
anses dock ha givit vid handen, att en omorganisation i enlighet med
första alternativet sannolikt kan antagas komma att medföra en årlig besparing
i fråga om centrala administrationskostnader av omkring en miljon
kronor.
Besparingen i centrala administrationskostnader skulle enligt de sakkunnigas
utredning till en början komma att väsentligt reduceras med hänsyn till
de övergångskostnader, som ansetts bliva förenade med den nya
ordningens genomförande. Den största utgiftsposten härutinnan skulle avse
gottgörelse åt övertalig personal.
I detta hänseende anföra de sakkunniga, att allmänna rättsregler ej kunna
åberopas till stöd för ett yrkande örn gottgörelse åt dem, som genom omorga
-
45
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
nisationen förlora sin anställning, men att billighetsskäl i föreliggande fall
uppenbarligen göra det påkallat, att omorganisationen, såsom rusdrvckslagstiftningsrevisionen
förutsatt, genomföres på ett sätt, som tillgodoser alla rimliga
krav på hänsynsfull behandling av den personal, som stadigvarande erfordrats
för den nuvarande organisationen.
De sakkunniga, som utgått från, att omorganisationen skall komma att
medföra förlust av anställning för ett antal befattningshavare i de nuvarande
bolagen, ha emellertid å andra sidan ansett sig kunna räkna med, att detta
antal ej skall bliva större än som är nödvändigt och att sålunda personalen
vid de nya bolagen, såvitt möjligt, skall rekryteras i första hand bland de nuvarande
bolagens personal. De sakkunniga ha härvid tillika förutsatt, att
befattningshavare, som erbjudes anställning å annan ort än den nuvarande
anställningsorten, skall vara skyldig underkasta sig härav betingad förflyttning.
Vägrar befattningshavare mottaga honom vid systembolag å annan
ort erbjuden anställning, vilken kan anses ungefär likvärdig med eller förmånligare
än den han innehar, bör han i regel icke därefter kunna göra anspråk
på att tillerkännas ersättning på grund av den anställning han till följd
av bolagskoncentrationen gått förlustig.
Vad angår den personal i övrigt, som kan tänkas icke bliva anställd vid de
nya bolagen, ha de sakkunniga principiellt ansett särskild gottgörelse böra
utgå för nastad anställning.
De sakkunniga anföra beträffande anordnandet av ett dylikt ersättningsförfarande,
bland annat, följande:
För systembolagspersonalen har i allmänhet den regeln tillämpats, att anställningen
skolat upphöra vid en uppnådd ålder av 65 år för man och 60
år för kvinna med rätt för vederbörande att efter avgång ur tjänsten uppbära
årligt understöd. Dylikt understöd — som är att jämställa med pensionsersättning
men som ej till någon del gäldas genom avdrag å befattningshavarens
lön -— utgår, därest vederbörande kan tillgodoräkna sig full tjänstetid,
d. v. s. 35 år för man och 30 år för kvinna, med belopp, som i regel
motsvarar 60 procent av senaste årslön, därvid i årslönen inbegripes dyrtidstillägg,
beräknat efter de vid varje tidpunkt gällande grunder. För den, som
icke uppnått full tjänstetid, utgår understöd med belopp, som avkortats i
förhållande till det mindre antalet tjänstår.
En av de sakkunniga verkställd undersökning har emellertid givit vid handen,
att vid systembolagen för närvarande finnas åtskilliga befattningshavare,
vilka fått kvarstå i tjänst, oaktat de uppnått den ålder, som enligt nyss
angivna regler skolat medföra deras avgång. Då kontrollstyrelsen med tanke
på den förestående omorganisationen av systembolagen för bolagen framhållit
angelägenheten av att nyanställning av personal icke äger rum i annan
mån än som för rörelsens bedrivande kan anses oundgängligen erforderlig,
torde man kunna utgå frän antagandet, att nyssnämnda personer i allmänhet
komma att tillsvidare behållas i tjänst. I samband med genomförandet
av den nya ordningen — vilket kan beräknas ske tidigast den 1 januari
1938 — borde denna personal, i den mån densamma alltjämt fått kvarstå i
tjänst, däremot kunna omedelbart entledigas med rätt att för framtiden uppbära
understöd enligt hittills gängse grunder.
Redan härigenom skulle ernås en viss minskning av antalet befattningshavare,
som böra placeras i de nya bolagen eller beredas kompensation för
46
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
i förtid mistad anställning. Detta antal skulle emellertid än ytterligare kunna
reduceras, därest på samma sätt entledigades även de befattningshavare,
som enligt nyss anmärkta regler stå i tur att avgå under återstoden av år
1936 samt under år 1937. Hela antalet befattningshavare, som på detta sätt
skulle kunna avföras på grund av uppnådd pensionsålder, uppgår till ej
mindre än 53, vilket utgör omkring en tredjedel av det tal, 149, vartill de
sakkunniga beräknat minskningen för hela landet av antalet befattningar i
samband med en nyorganisation, enligt vilken antalet systembolag skulle utgöra
allenast 30.
Av det nu sagda skulle den slutsatsen kunna dragas, att förtidsavskedande
behövde tillgripas endast beträffande 96 personer (skillnaden mellan 149 och
53). I själva verket torde man emellertid få räkna med ett något större antal
dylika fall, enär det måste förutsättas, att de nya bolagen i viss, om också
obetydlig, utsträckning kunna se sig nödsakade att förvärva personal från annat
håll än från de nuvarande systembolagen. Huru därmed än kommer att
förhålla sig, synes frågan angående ersättning för i förtid mistad anställning
i enlighet med vad nu angivits kunna i fortsättningen anses begränsad till
att avse allenast ett hundratal personer.
Såväl ur billighetssynpunkt som eljest har det synts de sakkunniga önskvärt,
att den ytterligare nedskärning av personalstyrkan, som måste bliva erforderlig,
måtte kunna åvägabringas enbart genom förtidspensionering av befattningshavare
vilka, därest de vunne anställning i de nya bolagen, enligt
förut berörda regler skulle avgå under åren närmast efter omorganisationens
genomförande. De sakkunniga ha fördenskull undersökt möjligheterna för
en dylik lösning. Det har härvid befunnits, att följande antal befattningshavare
skulle stå i tur att avgå under vart och ett av åren 1938—1942, nämligen
29 år 1938, 22 år 1939, 28 år 1940, 30 år 1941 och 39 år 1942. Genom
en förtidspensionering av ifrågavarande befattningshavare i samband med
de nuvarande bolagens upplösning skulle alltså den tillgängliga personalstyrkan
kunna nedbringas med ytterligare 148 personer.
De sakkunniga uttala, att en förtidspensionering inom nämnda gränser
torde vara fullt tillräcklig för att bereda samtliga återstående befattningshavare
möjlighet att erhålla anställning i de nya bolagen. Härutinnan stödja
sig de sakkunniga på en verkställd jämförelse mellan dels antalet befattningshavare
inom olika yrkesgrupper, som skulle lia att lämna sin anställning
i systembolagens tjänst, därest pensionering eller förtidspensionering
företoges i enlighet med nyss angivna riktlinjer, dels ock antalet befattningshavare
som, därest dylika åtgärder ej vidtoges, beräknats bliva övertaliga vid
en omorganisation, varigenom systembolagens antal nedbringades till 30.
Under hänvisning till det anförda och förutsatt, att den nya ordningen beräknas
träda i kraft vid något tillfälle under tiden 1938—1942, förorda de
sakkunniga, att den erforderliga nedskärningen av personalstyrkan genomföres
sålunda att i samband med de nuvarande bolagens upplösning verkställes
dels pensionering av samtliga befattningshavare, som vid tiden för
ikraftträdandet uppnått en ålder av 65 år för man och 60 år för kvinna, dels
ock förtidspensionering, i den omfattning som finnes erforderlig, av befattningshavare,
vilka senast under år 1942 skulle uppnå den ålder, som nyss
angivits.
Till befattningshavare som avgått i sålunda förutsatt ordning bör enligt de
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
47
sakkunnigas mening utgå understöd enligt de regler, som skolat tillämpas, därest
de nuvarande bolagen alltjämt ägde bestånd, dock att i fråga om förtidspensionerad
befattningshavare, som icke vid avgången uppnått full tjänstetid, skäligen
bör medgivas rätt att beräkna tjänstetid såsom om avgången skett först
vid en uppnådd ålder av 65 år för man och 60 år för kvinna.
Vad angår innebörden av ifrågavarande förslag ur kostnadssynpunkt uttala
de sakkunniga, att årsomkostnaden för pensionering och förtidspensionering
i föreslagen omfattning sannolikt icke komme att överstiga ett belopp
av omkring 375,000 kronor.
De sakkunniga anmärka, att förhållandet mellan utgifter för pensionering,
å ena, samt förtidspensionering, å andra sidan, uppenbarligen icke kommer
att förbliva konstant; utgifterna för pensionering komma sålunda att ökas
och kostnaderna för förtidspensionering att minskas allteftersom de understödsberättigade
uppnå full pensionsålder. Senast vid ingången av år 1943
skulle de extraordinära utgifterna för personalstyrkans nedskärning genom
förtidspensionering vara helt avvecklade.
Rörande storleken av i sådant hänseende erforderliga utgifter under första
året efter den nya ordningens ikraftträdande omnämna de sakkunniga, att av
förenämnda summa å 375,000 kronor ett belopp av 114,000 kronor avser personer,
som redan före den 1 januari 1938 skulle ha uppnått full pensionsålder.
Därest ikraftträdandet antages komma att ske sagda dag, skulle utgifterna
för förtidspensionering under år 1938 alltså icke överstiga 261,000
kronor; i själva verket måste de bliva lägre, enär 29 av de till entledigande
ifrågasatta befattningshavarna redan under loppet av nämnda år uppnå full
pensionsålder.
Beträffande de övergångskostnader, som eljest skulle
vara att emotse, framhålla de sakkunniga, att en tillämpning av en
av de sakkunniga upprättad löneplan i vissa fall komme att medföra en försämring
i lönevillkoren för befattningshavare, som efter omorganisationen
skulle ha att förrätta samma tjänstgöring som tidigare hos något av de nuvarande
bolagen. För sådant fall lia de sakkunniga ansett med billigheten
överensstämmande, att avlöning även efter omorganisationen utgår enligt förut
gällande grunder. De sakkunniga lia vidare funnit det böra förutsättas, att
disponenter och föreståndare i åtskilliga av de nuvarande bolagen efter omorganisationen
få åtnöjas med befattningar såsom filialföreståndare i de nya
bolagen. Då de löner, som ansetts böra tillkomma blivande filialföreståndare,
i regel betydligt understiga vad som nu utgår till bolagens chefer å motsvarande
orter, lia de sakkunniga ansett påkallat, att jämväl ifrågavarande
befattningshavare bibehållas vid förutvarande löneförmåner.
Nu berörda förhållanden skulle föranleda en icke oväsentlig ökning av den
förut beräknade lönekostnaden för de nya bolagen. En av de sakkunniga
verkställd överslagsberäkning uppgives sålunda lia givit till resultat, att sagda
merkostnad för de närmaste åren efter omorganisationens genomförande
skulle uppgå till årligen omkring 185,000 kronor, förutsatt att bolagens antal
bestämmes till 30.
48
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
En betydande utgiftspost uppgives vidare vara att emotse, därest
de nuvarande bolagens fastigheter genom stämpelpliktiga fång överlåtas å
de nya bolagen. Enär värdet av dessa fastigheter torde uppgå till över 20
miljoner kronor och då de nya bolagen avses skola bliva aktiebolag, skulle
sålunda i lagfartsstämpel komma att uttagas ett belopp av omkring 450,000
kronor.
Beträffande inom revisionen gjorda reservationer samt avgivna yttranden
i anledning av revisionens förslag och de sakkunnigas utlåtande tillåter sig
utskottet hänvisa till propositionen (sid. 198—208).
Departementschefen har yttrat följande:
»Revisionens förslag rörande antalet systembolag har, på sätt den föregående
framställningen visar, i yttrandena bedömts mycket olika. Under det att,
bland andra, kontrollstyrelsen och Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd
ansett betydande fördelar stå att vinna genom en organisation, som i
huvudsaklig överensstämmelse med förslaget skulle omfatta i stort sett ett
bolag för varje län, har å andra sidan i ett avsevärt antal yttranden uttalats
antingen att man borde stanna vid en indragning endast av de mindre bolagen
eller också att ändring ej alls borde ske i den nuvarande bolagsindelningen. På
vissa håll har även gjorts gällande, att man borde gå längre än revisionen ansett
lämpligt och sålunda anförtro detaljhandeln åt ett för hela riket gemensamt
bolag.
Vad angår det sistnämnda förslaget skall icke förnekas, att goda skäl kunna
anföras för detsamma, om hänsyn endast tages till uppgiften att på ett
effektivt sätt distribuera här åsyftade varor. Kombinationen av denna rent
kommersiella uppgift med handhavandet av restriktionssystemet ställer emellertid
särskilda krav, vilkas tillgodoseende under alla förhållanden måste
medföra en utbyggnad av den lokala organisationen. Huru dessa frågor skulle
lösas under förutsättning av ett riksbolag, kan icke sägas vara utrett, och
förslaget synes därför icke nu kunna tagas under allvarligt övervägande. Att
en minskning av antalet systembolag emellertid kan anses påkallad finner jag
tämligen uppenbart med hänsyn till de mycket betydande skiftningar, som
föreligga i avseende å de nuvarande bolagens storlek m. m. Mot den av revisionen
föreslagna länsbolagsindelningen har invänts bland annat, att förutsättningarna
för handhavandet av den individuella utminuteringskontrollen
skulle avsevärt försämras under en dylik ordning. Dessa farhågor torde få
anses obefogade. Såväl av revisionen som kontrollstyrelsen har framhållits,
hurusom redan med den nuvarande organisationen bolagens prövning i frågor
om inköpstillstånd och tilldelning i betydande omfattning måste grundas
på skriftligt material, därvid bolagen äro hänvisade att hos nykterhetsnämnder
och andra lokala organ inhämta upplysningar örn kundkretsen. Den personkännedom,
som förefinnes inom de nuvarande bolagen, torde sålunda icke
ha haft den betydelse för den individuella utminuteringskontrollen, som man
på sina håll måhända kunnat föreställa sig. Att ett genomförande av förslaget
icke behöver vara ägnat att medföra någon avsevärd rubbning i förutsättnin
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
49
garna för handhavandet av denna kontroll synes mig också framgå vid en
granskning av de förut omnämnda uppgifterna rörande antalet motboksinneliavare
dels i de nuvarande bolagen, dels ock i de bolag, som skulle komma
att inrättas i enlighet med förslaget. Dessa uppgifter giva sålunda till en början
vid handen, att förslaget i fråga om tre bolag — de i Visby, Östersund och
Sundsvall befintliga bolagen — ej avser att medföra någon ändring i den nuvarande
indelningen. Antalet motböcker vid bolaget i Stockholm -— som för
närvarande uppgår till omkring 230,000 —- skulle, om förslaget genomfördes,
komma att ökas med omkring 20,000. Motboksantalet vid de nya bolagen
skulle i övrigt i ett fall uppgå till omkring 11,000 samt i fråga om ett 20-tal
bolag komma att variera mellan ungefär 21,000 och 43,000. Till jämförelse
må nämnas, att — bortsett från bolagen i Stockholm, Göteborg och Malmö
— sju av de nuvarande bolagen lia en motboksstock, varierande mellan omkring
22,000 och 32,000 samt att antalet motböcker vid ytterligare nio bolag
uppgår till mellan 17,000 och 19,000. Flertalet av de nya bolagen skulle med
andra ord i fråga om antalet motböcker ej komma att avsevärt skilja sig från
vissa av de nuvarande bolagen. Endast i ett fåtal fall, nämligen i fråga om
bolaget i Skaraborgs län samt bolagen i Hälsingborg, Gävle och Karlstad,
skulle i enlighet med förslaget motboksantalet komma att mera väsentligt
avvika från vad som redan nu, under i övrigt motsvarande förhållanden, kunnat
förekomma. Jämväl vid bolagen i Göteborg och Malmö skulle motboksstocken
komma att undergå en betydande stegring.
Jag har med det nu anförda velat påvisa, att den föreslagna omläggningen
ingalunda kan anses innefatta ett så fullständigt avsteg från hittills prövade
organisationsformer, som man på vissa håll velat göra gällande. Därest denna
omläggning i och för sig kan väntas erbjuda tillräckliga fördelar, kan jag
sålunda icke finna, att hinder bör möta för dess genomförande.
I sistnämnda hänseende håller jag i likhet med revisionen och kontrollstyrelsen
för visst, att ett sammanförande av försäljningsorganen till större enheter
skulle innebära möjligheter till framsteg och förbättringar i olika avseenden.
Jag vill härutinnan särskilt erinra, att de krav, som böra ställas på
bolagens ledning, under en sådan ordning säkerligen komma att för landet i
dess helhet bliva bättre tillgodosedda än som för närvarande är möjligt. Vidare
torde få antagas, att det lättare låter sig göra för kontrollstyrelsen att
följa och leda bolagens verksamhet, därest dessa väsentligt nedgå i antal.
Verkställda utredningar giva härutöver vid handen, att jämväl besparingar
stå att vinna genom en koncentration av försäljningsverksamlieten. I princip
är jag sålunda beredd att ansluta mig lill revisionens förslag i denna del. Därmed
vill jag emellertid icke ha bundit mig vid den av revisionen framlagda
planen för bolagsindelningen i dess olika detaljer. Såväl i yttrandena som i
vissa sedermera inkomna framställningar lia åberopats omständigheter, som
kunna påkalla större eller mindre avvikelser från den föreslagna indelningen.
Jag är härutinnan icke nu i tillfälle att angiva min ståndpunkt närmare än
att undantag från regeln, att i varje län skall finnas endast ett bolag, synes
mig böra medgivas i större omfattning än revisionen avsett. Då det enligt
liihanq lill riksdagens protokoll 1937. 7 sand. Nr :.''S. 4
50
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
förslaget skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om dylikt undantag,
torde jag framdeles få återkomma härtill, därest förslaget örn ny försäljningsförordning
blir av Kungl. Maj :t och riksdagen antaget.
Beträffande de närmare bestämmelserna i förevarande del av förslaget har
jag ej anledning till annan erinran än att stadgandet om befogenhet för Kungl.
Majit att förordna örn undantag från länsbolagsindelningen synes böra givas
en något vidare avfattning än revisionen förordat; lämpligen torde sålunda
kunna föreskrivas, att dylikt undantag må ske, där det med hänsyn till länets
utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes påkallat.
Vad angår de verkningar, som en minskning av antalet systembolag skulle
få med avseende å personalen i de nuvarande systembolagen, kan jag till alla
delar ansluta mig till de förslag, som härutinnan framställts av 1935 års sakkunniga.
Jag vill alltså förorda, att den nedskärning av personalstyrkan,
som finnes påkallad, verkställes genom pensionering och — i erforderlig omfattning
— förtidspensionering på sätt och under villkor, som de sakkunniga
förordat. Lika med de sakkunniga finner jag det böra ankomma på kontrollstyrelsen
att, jämlikt stadgande i den särskilda promulgationsförordningen,
utfärda erforderliga föreskrifter i hithörande avseenden. Jag anser mig jämväl
böra tillstyrka, att befattningshavare i de nya bolagen må, under vissa av
de sakkunniga förutsedda omständigheter, bibehållas vid de löneförmåner,
som tillkommit dem under förutvarande anställning i de nuvarande bolagen.
»
De särskilda bolagens organisation m. m.
Enligt revisionens förslag gäller, att systembolag skall vara aktiebolag
(3 kap. 2 §). Aktieägare skall vara här i riket bosatt svensk medborgare,
som av länsstyrelsen erhållit tillstånd att äga aktie i bolaget. Antalet aktieägare
skall vara minst 10, högst 20. Aktieägare må äga endast en aktie. (6 kap.
3 §.) Systembolags styrelse skall bestå av fem ledamöter, utsedda för ett
år i sänder. Av dessa utses en, tillika ordförande, av kontrollstyrelsen, en
av landstinget, två av länsnykterhetsnämnden och en av bolagsstämman. I
styrelsen för det bolag, som skall vara gemensamt för Stockholms stad och
län, skola länsnykterhetsnämnderna för staden och länet utse vardera en ledamot.
Styrelsen för systembolag, vars detaljhandelsområde omfattar Stockholm
eller annan stad, som ej deltager i landsting, skall bestå av ytterligare
en ledamot, som utses av stadsfullmäktige. (6 kap. 4 §.)
Förslaget stadgar i övrigt bland annat, att bolagsordning för systembolag
skall underställas länsstyrelsen för godkännande (6 kap. 5 §; jämför 6 kap.
7 §), att till aktieägare må av systembolags utdelningsbara årsvinst utdelas
högst sex procent å aktiebeloppet, att utöver vad i aktiebolagslagen är föreskrivet
om avsättning till reservfond avsättningar till fonder och avskrivningar
skola företagas i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter, att
systembolags årsvinst, i den mån densamma ej skall användas till avsätt
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
51
ningar, avskrivningar eller utdelning, skall inlevereras till statsverket samt att
befogenhet eller skyldighet, som enligt aktiebolagslagen tillkommer bolagsstämma,
i fråga om systembolag skall med vissa undantag tillkomma dess
styrelse (6 kap. 6 och 7 §§).
Enligt förslagets 6 kap. 10 § skall systembolag i åtskilliga närmare angivna
hänseenden icke kunna vidtaga åtgärd utan samtycke av kontrollstyrelsen.
I 12 § samma kapitel stadgas härutöver, att systembolag vid utövande av sin
verksamhet står under överinseende av kontrollstyrelsen och har att ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar beträffande bolagets
förvaltning elier eljest i försäljningsförordningen särskilt angivna hänseenden.
Slutligen skall Kungl. Majit jämlikt 6 kap. 16 § kunna meddela
närmare föreskrifter angående tillämpning av bestämmelserna i samma kapitel
angående systembolag.
I fråga om revision av systembolagens förvaltning innehåller revisionens
förslag allenast i 6 kap. 13 § att granskning av systembolagens ekonomiska
förvaltning årligen skall företagas av kontrollstyrelsen, som det tillkommer
att på grundval av denna granskning å det allmännas vägnar besluta om ansvarsfrihet
åt bolagets styrelse eller vidtaga åtgärd, som må erfordras till
följd av att ansvarsfrihet vägras eller vartill anledning eljest må förefinnas.
Detta förslag upptager sålunda icke några detaljföreskrifter örn huru den
årliga granskningen skall utföras. Det i revisionens betänkande intagna
förslaget till bolagsordning för systembolag innefattar emellertid i sådant
hänseende i §§ 15, 16, 18 och 19 bestämmelser av i huvudsak samma innehåll
som i gällande rusdrycksförsäljningsförordning meddelade föreskrifter.
1935 års sakkunniga ha i samband med övriga undersökningar funnit anledning
ingå jämväl på frågan örn det allmännas kontroll å de nya systembolagens
ekonomiska förvaltning och framlagt förslag örn riktlinjer härutinnan.
De sakkunniga ha i fråga om organisationen av revisionsanordningarna yttrat
bland annat följande:
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör den granskning av systembolagens
ekonomiska förvaltning, som skall äga rum å det allmännas vägnar, företagas
av ett antal hos kontrollstyrelsen anställda revisorer, vilka lia till uteslutande
eller åtminstone huvudsaklig uppgift att verkställa denna granskning. Förutom
dessa revisorer böra jämväl siffergranskarna utses av kontrollstyrelsen.
Om så sker, torde kunna förutsättas att siffergranskningen blir utförd
av kompetenta personer och i den omfattning, som erfordras för att kravet
på tillförlitlighet skall kunna anses nöjaktigt tillgodosett.
Det torde vara tillräckligt, att kontrollstyrelsen för varje bolag utser allenast
en revisor, och att denne, tillsammans med den av aktieägarna utsedde
revisorn, vilken torde böra vara auktoriserad eller besitta häremot svarande
kompetens, utför granskningen. Den av kontrollstyrelsen utsedde revisorn
— vilken såsom strax skall angivas lärer böra anförtros att revidera ett visst
antal bolag — torde under revisonsåret i den omfattning, som må anses erforderlig
för att revisionsarbetet må fylla kravet på säkerhet, böra besöka
vart och ett av de honom anvisade bolagen och därstädes kontrollera siffergranskningens
behöriga utförande, företaga lagerinventeringar och i övrigt
utföra det revisionsarbete, som kan finnas böra verkställas å den ort, där bo
-
52
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
laget har sitt säte. Efter revisionsårets slut skola för varje bolag båda revisorerna
avgiva berättelse över den av dem verkställda granskningen av bolagets
förvaltning.--—
För revisionens utförande torde landet böra indelas i revisionsområden, förslagsvis
fem med en av kontrollstyrelsen utsedd revisor för varje revisionsområde.
De sakkunniga ha avsett, att den inspektionsverksamhet, som kontrollstyrelsen
utövar genom två resande inspektörer, skall bibehållas. Genom inrättandet
av en central revision, sådan som den nu föreslagna, blir det möjligt
för inspektörerna att i högre grad än hittills ägna uppmärksamhet åt den
sociala sidan av systembolagens verksamhet, något som under senare år i ej
ringa grad måst lämnas å sido, enär inspektörerna måst övervägande ägna
sig åt kontroll av den ekonomiska förvaltningen vid systembolagen. Förekomsten
av den fortlöpande revisionen utesluter emellertid icke, att inspektionen
jämväl framdeles ägnar uppmärksamhet åt den ekonomiska förvaltningen
vid bolagen. Det är sålunda städse av betydelse, att kassaställningen
vid inspektionsbesök fastställes.
Enligt 6 kap. 2 § förslaget till försäljningsförordning må systembolag driva
restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet, såvitt kontrollstyrelsen
därtill lämnar medgivande. I 9 § samma kapitel stadgas, att systembolag
för nu angivet ändamål äger bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag)-,
jämlikt 10 § erfordras emellertid härför även särskilt samtycke av kontrollstyrelsen.
Närmare bestämmelser om sådant bolag meddelas i 6 kap. 15 §.
Härutinnan skall gälla bland annat, att aktierna i restaurangbolag skola vara
dels stamaktier, dels preferensaktier, att stamaktie ej må ägas av annan än
systembolag, att stamaktiekapitalet skall utgöra lägst 10 och högst 20 procent
av bolagets sammanlagda aktiekapital samt att varje stamaktie medför
rätt till 10 röster och varje preferensaktie rätt till en röst. Bolagsordning
för restaurangbolag ävensom ändring i sådan bolagsordning skall för att
vara gällande godkännas av kontrollstyrelsen. Restaurangbolags styrelse skall
bestå av fem ledamöter, av vilka tre utses av stamaktieägarna och två av preferensaktieägarna.
Av stamaktieägaren utsedd styrelseledamot skall icke kunna
äga preferensaktie i bolaget; enahanda förbud skall gälla jämväl beträffande
verkställande direktör. Restaurangbolag skall vidare icke tillåtas äga
aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk förening. Liksom i fråga om
systembolag gäller även i fråga om restaurangbolag, att kontrollstyrelsens
samtycke erfordras för inrättande, flyttande eller nedläggande av restaurang.
Jämväl i övrigt skall i åtskilliga fall kontrollstyrelsens samtycke inhämtas.
Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall verkställas
av två revisorer, av vilka stamaktieägarna och preferensaktieägarna utse
vardera en. Den av stamaktieägarna utsedde revisorn skall vara auktoriserad
revisor eller besitta därmed jämställd kompetens. Kontrollstyrelsen skall äga
deltaga i revisorernas granskning samt när som helst kunna företaga särskild
granskning. Jämväl i avseende å restaurangbolag äger Kungl. Majit jämlikt
6 kap. 16 § utfärda närmare föreskrifter rörande tillämpningen av i samma
kapitel upptagna bestämmelser.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
53
I propositionen återfinnes å sid. 210—225 en närmare redogörelse för vad
som av revisionen och 1935 års sakkunniga föreslagits rörande de särskilda
bolagens organisation m. m. samt för däröver avgivna yttranden.
Departementschefen har i nu förevarande del yttrat följande:
»Mot nu berörda bestämmelser i 6 kap. av revisionens förslag angående
systembolag har jag i stort sett intet att erinra. I vissa detaljer torde förslaget
emellertid böra undergå jämkning. Till en början erfordras föreskrift örn
utseende av de två styrelseledamöter, som enligt förslaget skolat utses av
länsnykterhetsnämnden. Jag vill i sådant hänseende förorda, att länsstyrelsen
erhåller befogenhet tillsätta ifrågavarande ledamöter. Med hänsyn
till karaktären hos de nya bolagen kan jag däremot ej anse tillräckliga skäl
föreligga för att den stad, där bolagets styrelse skall ha sitt säte, må kunna
utse ledamot i styrelsen. I anslutning till vissa uttalanden i yttrandena finner
jag mig även böra föreslå den avvikelse från förslaget, att utdelning till
aktieägare bestämmes till högst fem procent å aktiebeloppet. På sätt ifrågasatts
av, bland andra, kontrollstyrelsen torde det böra överlämnas åt bolagsstämman
att, med iakttagande av nyssnämnda begränsning, besluta
örn utdelning till aktieägarna. Av kontrollstyrelsen har anförts, att det för
vinnande av lättnad i likviditetshänseende finge anses påkallat, att tiden för
inleverering till statsverket av systembolags årsvinst utsträcktes till utgången
av juni månad nästföljande år, i likhet med vad som föreslagits skola
gälla beträffande partihandelsbolaget. En ändring härutinnan vill jag icke
motsätta mig. Alltjämt i anslutning till vad kontrollstyrelsen uttalat, finner
jag det vidare obehövligt att, på sätt stadgats i förslagets 6 kap. 10 §, kontrollstyrelsens
samtycke skulle erfordras, därest systembolag avser att flytta
eller nedlägga restaurang. Kontrollstyrelsen har jämväl funnit önskvärt, att
i försäljningsförordningen upptages en i förslaget till bolagsordning för systembolag
under § 10 intagen föreskrift, enligt vilken systembolagsstyrelses
val av verkställande direktör i bolaget skall för godkännande underställas
kontrollstyrelsen. Då anledning väl knappast finnes att befara, att en dylik
föreskrift i bolagsordningen icke skulle iakttagas av systembolagens styrelser,
har jag emellertid ej funnit ändring på denna punkt erforderlig.
I fråga om kontrollen å systembolagens ekonomiska förvaltning vill jag
tillstyrka, att denna måtte erhålla err utformning, i huvudsak överensstämmande
med vad som föreslagits av förenämnda 1935 års sakkunniga. I
förslaget till försäljningsförordning torde i detta hänseende böra, i anslutning
till vad kontrollstyrelsen förordat, upptagas en bestämmelse av innebörd,
bland annat, att granskning av systembolagsstyrelses förvaltning och systembolags
räkenskaper skall för varje år under tiden mars—maj å tid, som av
kontrollstyrclsen bestämmes, verkställas för nästföregående år av
två revisorer, av vilka den ena förordnas av kontrollstyrelsen bland de hos
styrelsen anställda revisorerna för granskningen av systembolagens ekonomiska
förvaltning och den andre utses av aktieägarna. Vissa närmare föreskrifter
rörande granskning av systembolagens förvaltning oell räkenskaper
54
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
torde böra meddelas av Kungl. Majit eller, i den mån Kungl. Majit så förordnar,
av kontrollstyrelsen.
Då den nya försäljningsförordningen, såsom jag förut haft tillfälle framhålla,
synes böra träda i kraft först den 1 oktober 1938, torde frågan om de
anställningsvillkor, som böra gälla för de hos kontrollstyrelsen anställda revisorerna,
framdeles få komma under närmare övervägande.
Vad angår förslagets bestämmelser i 6 kap. 15 § angående resturangbolag
har jag icke funnit skäl att biträda de ändringsyrkanden, som i olika avseenden
framställts av bland andra kontrollstyrelsen. I överensstämmelse
med vad av mig föreslagits beträffande systembolag, synes det dock obehövligt
att resturangbolag skulle ha skyldighet att inhämta kontrollstyrelsens
samtycke, därest fråga är örn flyttande eller nedläggande av restaurang. En
jämkning i denna del torde alltså böra ske.»
Departementschefen har å sid. 227 ff. i propositionen uttalat sig om vissa
förhållanden berörande övergången till den nya ordningen m. m. Därefter
återfinnas i propositionen å sid. 231 ff. några korta erinringar i fråga om detaljerna
i förslaget till förordning angående försäljning av rusdrycker. I dessa
delar tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottets yttrande.
Återblick.
Innan utskottet går att angiva sin ståndpunkt till de föreliggande förslagen
anser utskottet lämpligt att i korthet återgiva några drag av den hittillsvarande
utvecklingen på förevarande område.
Den gällande ordningen karakteriseras väsentligen därav, att handeln med
rusdrycker i stort sett är förbehållen särskilda bolag, vilka driva rörelsen för
det allmännas räkning och ha sig ålagt att handha försäljningen så, att
därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt. Ett framträdande inslag
i försäljningslagstiftningen utgör emellertid också den kommunala bestämmanderätten,
vilken innebär dels att varje kommun äger förhindra att detaljhandel
med rusdrycker bedrives inom dess område, dels ock att en kommun,
som medgiver inrättande av försäljningsställe, kan ingripa reglerande i
avseende å villkoren för försäljningens handhavande.
Såväl anordningen med särskilda försäljningsbolag som den kommunala
bestämmanderätten härröra från mitten av 1800-talet. Sedan i vissa städer
tillkommit bolag med uppgift att omhändertaga detaljhandeln med brännvin
i och för utövande av rörelsen på ett ur nykterhetssynpunkt tillfredsställande
sätt, upptogs i 1855 års brännvinsförsäljningsförordning ett stadgande,
enligt vilket rätt till detaljhandel med brännvin i stad kunde överlåtas å ett
för ändamålet bildat bolag. I samma förordning infördes jämväl — i syfte
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
55
att erhålla kommunernas medverkan för rusdrycksmissbrukets tillbakaträngande
— bestämmelser av innebörd, att kommunerna ägde förhindra inrättande
av nya och bibehållande av redan förefintliga utminuterings- och
utskänkningsställen.
Den kommunala vetorätten blev till en början ett verksamt medel för stävjande
av alkoholmissbruket på landsbygden. Den förlorade emellertid avsevärt
i betydelse sedan landsbygdens befolkning med kommunikationsväsendets
utveckling erhållit ökade möjligheter att utom hemorten anskaffa spritdrycker.
Kommunernas vetorätt har dock alltjämt bibehållits, och deras befogenhet
i förevarande hänseende vidgades genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning
till att omfatta rätt jämväl att, där detaljhandel medgåves,
föreskriva villkor för försäljningens handhavande.
Om vetorätten efterhand kom att erhålla minskad betydelse såsom ett medel
för nykterhetens främjande, utvecklade sig förhållandena i avseende å
bolagsinstitutionen i motsatt riktning.
I allt större utsträckning kom detaljhandeln med brännvin att omhändertagas
av bolag. Genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning gjordes bolagsformen
obligatorisk i städerna och öppnades möjlighet att inrätta bolag
även på landsbygden. Slutligen blev genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning
praktiskt taget all detaljhandel med rusdrycker förbehållen
bolag.
Redan tidigt fastslogs såsom bolagens ändamål att i sedlighetens intresse
ordna brännvinsförsäljningen. Ur nykterhetssynpunkt betydelsefullt var
också, att bolagen hade skyldighet att avstå sin nettovinst, till en början till
fördelning mellan kommunen, landstinget och hushållningssällskapet, sedermera
till statsverket.
Bolagens verksamhet till nykterhetens främjande inriktades dock länge enbart
på att förbättra utskänkningsförhållandena. Med bolagssystemets fulla
genombrott skapades emellertid förutsättningar för reformer även på utminuteringens
område. Denna gren av försäljningen hade efterhand fått en allt
större omfattning och hämmades icke av några effektiva restriktioner. Inom
bolagen fann man flerstädes, att en dylik ordning icke läte sig väl förena med
syftet för bolagens verksamhet. För att komma till rätta med rådande missförhållanden
började man på många håll försöka hindra utminutering till
missbrukare m. fl. genom upprättande av avstängningslistor. I regel blev
emellertid denna anordning av ringa verkan, enär det icke kunde förhindras
de avstängda att inköpa brännvin genom ombud. Under dessa förhållanden
framfördes den tanken, att ett bolag borde medgiva försäljning endast till
dem, som funnos upptagna i en bolagets kundförteckning; genom en dylik
anordning skulle möjliggöras såväl registrering av inköpen som ock avstängning
av personer, till vilka försäljning icke borde ske. De första grunderna
för en individuell utminuteringskontroll voro därmed uppdragna. En dylik
kontroll anordnades under hösten 1912 vid systembolaget i Göteborg och
vann efterföljd jämväl på andra håll. I lagstiftningen blev den individuella
kontrollen erkänd år 1914, och det därpå följande året föreskrevs, att ut
-
56
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
minuteringskonlroll beträffande bännvin skulle vara obligatorisk från och
med år 1916. Under det att bolagen till en början lämnades valfrihet att på
förhand besluta om tilldelningsbegränsning eller att i efterhand vidtaga inskränkningar
i händelse av missbruk, upptogos i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning
föreskrifter örn individuell kontroll med obligatorisk förhandsbegränsning
för samtliga köpare. De närmare reglerna för den individuella
kontrollen ha sedermera utbildats väsentligen på grundval av de anvisningar,
som kontrollstyrelsen funnit sig böra meddela till ledning för systembolagen.
En följd av den individuella utminuteringskontrollens genomförande blev,
att särskilda restriktioner i form av måltidstvång och kvantitetsbegränsning
ansågos erforderliga på utskänkningens område. Dylika restriktioner hade
visserligen till en början införts såsom huvudsakligen betingade av krisförhållandena
under världskriget men ha sedermera på grund av föreskrifter
från kontrollstyrelsens sida kommit att bibehållas såsom ett komplement
till de för utminuteringen gällande restriktionerna.
Såsom förut nämnts äro bolagen skyldiga att till statsverket avstå nettovinsten
å sin rörelse. Sedan en motsvarande anordning kort efter rusdrycksförsäljningsförordningens
ikraftträdande genomförts även i fråga om partihandeln,
gäller att handeln med rusdrycker i stort sett är frigjord från beroende
av enskilt vinstintresse. Såsom ett undantag från denna princip
kvarstår, att systembolagen i vidsträckt omfattning överlåta rätten till utskänkning
å enskilda restauratörer, därvid dessa få tillgodogöra sig vinst å
försålda rusdrycker. I rusdrycksförsäljningsförordningen upptogs emellertid
den alltjämt gällande bestämmelsen, att bolagen vid överlåtelse av utskänkningsrätt
skola stadga sådana villkor i fråga örn inköp av rusdrycker,
att restauratörernas ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende
på myckenheten av utskänkta rusdrycker. En viss begränsning av restauratörernas
utskänkningsvinst har i anslutning härtill kommit att genomföras
med tillämpning av det s. k. vinstkvantitetsystemet.
Mot den nu gällande ordningen har riktats kritik i olika hänseenden.
Den individuella utminuteringskontrollen och därmed sammanhängande
restriktioner på utskänkningens område blevo på åtskilliga håll föremål för
missnöje och föranledde önskemål om mer eller mindre vittgående lättnader.
Inom vissa nykterhetskretsar började efterhand den meningen göra sig gällande,
att det för utminuteringen genomförda restriktionssystemet så långt
ifrån att vara till gagn ur nykterhetssynpunkt i stället visat sig ägnat att utbreda
och befästa bruket av alkohol samt främja förekomsten av olaga hantering.
Enligt sistnämnda uppfattning böra de nu tillämpade restriktionerna
avvecklas och ersättning sökas i ett annat system, därvid särskilt den i Danmark
och England genomförda höga spritdrycksbeskaltningen ansetts böra
tjäna såsom förebild.
Beträffande den kommunala bestämmanderätten har framhållits såsom
en olägenhet, bland annat, att en kommun, där systembolag funnes inrättat,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 57
ägde i fråga om utminuteringen föreskriva villkor för försäljning ej blott till
bolagskommunens invånare utan även till invånare i andra kommuner, tillhörande
bolagets kontrollområde.
önskan om införande av lokalt veto bar på sina håll kommit till uttryck.
Slutligen har den av systembolagen bedrivna affärsrörelsen gjorts till föremål
för kritik i olika avseenden, därvid särskilt uppmärksammats bolagens
verksamhet på restaurangnäringens område.
Sedan till en början frågan angående den lokala organisationen av rusdrycksförsäljningen
gjorts till föremål för vissa utredningar, fann sig 1928
års riksdag med anledning av den nu berörda kritiken föranlåten att hos
Kungl. Majit begära en allmän revision av den gällande försäljningslagstiftningen.
Utredning härutinnan har därefter verkställts av rusdryckslagstiftningsrevisionen,
som bland annat prövat förutsättningarna för införande i
vårt land av ett system med hög spritdrycksbeskattning.
Allmänna synpunkter på förslagen.
Såväl inom som utom riksdagen har den uppfattningen framförts, att tiden
nu skulle var inne att söka sig fram på nya vägar för rusdrycksmissbrukets
motverkande. Denna uppfattning, bland vars företrädare skiftande
meningar göra sig gällande örn huvudgrunderna för en nyordning på området,
kan utskottet icke dela. Betraktad mot den bakgrund, som utskottet
återgivit i den nyss lämnade översikten, framstår den i propositionen föreslagna
försäljningslagstiftningen såsom ett följdriktigt led i den hittillsvarande
utvecklingen. Med hänsyn härtill finner utskottet — efter övervägande av
de ingående utredningar, varpå propositionen bygger — att Kungl. Maj:ts
förslag i det stora hela innefattar en under förhandenvarande förhållanden
så tillfredsställande lösning av den föreliggande lagstiftningsfrågan, som står
att ernå.
Enligt förslaget skall handeln med rusdrycker alltjämt såsom hittills vara
i stort sett förbehållen särskilda bolag. Beträffande detaljhandelns organisation
föreslås emellertid, att de nuvarande 121 systembolagen skola ersättas
av ett relativt snävt begränsat antal större bolag. En dylik koncentration
torde få anses väl motiverad redan med hänsyn därtill, att de nuvarande bolagen
äro mycket ojämnt fördelade i olika landsdelar samt förete starkt påfallande
skiftningar i fråga örn rörelsens omfattning m. m. Då den ifrågavarande
omorganisationen därjämte torde innebära möjligheter till rationell
arbetsfördelning och en mera enhetlig lagtillämpning samt densamma, enligt
vad som uttalats från sakkunnigt håll, skulle vara ägnad att göra bolagen
bättre skickade att handha sin nykterhetsvårdande verksamhet, finner utskottet
förslaget härutinnan kunna betraktas såsom ett framsteg i förhållande
till den gällande ordningen.
58
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
Såsom ett ytterligare steg i riktning mot rusdryckshandelns frigörande från
beroendet av enskilt vinstintresse föreslås en successiv avveckling av vinstkvantitetsystemet.
Till detta spörsmål får utskottet senare återkomma.
Nu tillämpade restriktioner för detaljhandeln skola enligt förslaget bibehållas
i sina huvuddrag. Grunderna för restriktionssystemet ha emellertid
fullständigare än i gällande rusdrycksförsäljningsförordning kommit till uttryck
i författningen; kontrollstyrelsen skall dock alltjämt meddela för tilllämpningen
erforderliga detaljanvisningar. Förslaget medgiver i fråga om
utminuteringen en smidigare tillämpning av restriktionssystemet, i det att nu
gällande ovillkorliga avstängningsgrunder i stort sett ansetts böra bortfalla
och ersättas av befogenhet för systembolagen att efter fri prövning avgöra,
huruvida avstängning eller inköpsbegränsning bör ske. Av intresse i
detta sammanhang är även att förslaget, som upptager föreskrifter om obligatorisk
förhandsbegränsning i fråga om utminuteringen, öppnar möjlighet
att uttaga på viss månad belöpande tilldelning jämväl efter månadens utgång.
Såsom förut framhållits, har under förarbetena till förslaget ägnats särskild
uppmärksamhet åt frågan, om skäl kunna anses föreligga att utbyta den
individuella utminuteringskontrollen mot ett system med mycket hög spritdrycksbeskattning.
Såväl rusdryckslagstiftningsrevisionen som departementschefen
ha emellertid funnit sig icke kunna tillråda en ändring i detta avseende
och jämväl i övrigt ansett förutsättningar saknas att frångå det nu gällande utminuteringssystemet.
Utskottet finner sig i allt väsentligt kunna instämma i vad departementschefen
härutinnan anfört. Med den förändrade inställning till alkoholbruket,
som numera synes ha inträtt inom vida kretsar av vårt lands befolkning,
anser utskottet det emellertid icke uteslutet, att utvecklingen framdeles
skall visa sig medgiva fortgående jämkningar i avseende å restriktionssystemets
utformande. Den i förslaget anvisade möjligheten till efterhandsköp
lärer fa betraktas såsom ett steg i sådan riktning. Såsom departementschefen
antytt torde det kunna tänkas, att systembolagen genom en planmässigt
ordnad upplysningsverksamhet skola, i samverkan med andra krafter,
kunna bidraga till att bruket av alkohol erhåller en minskad omfattning i
samhället eller i allt fall inriktas mot mindre skadliga former.
Med bibehållande av gällande restriktioner i fråga örn utminuteringen lära
konsumtionsbegränsande åtgärder få anses erforderliga jämväl i fråga örn
utskänkningen. I enlighet med vad departementschefen förordat finner utskottet
nu tillämpade restriktioner i form av måltidstvång och kvantitetsbegränsning
böra i sådant hänseende upprätthållas även under den nya ordningen.
Enligt förslaget skall det ankomma på systembolagen att, med iakttagande
av i författningen meddelade närmare föreskrifter, besluta örn utminuteringsställenas
förläggning utan att medgivande från vederbörande kommun vidare
skall behöva inhämtas. Mot det upphävande av kommunernas vetorätt i
fråga örn utminuteringen, som förslaget härutinnan innebär, kan så mycket
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
59
mindre framställas någon invändning som utvecklingen gått därhän, att
den kommunala vetorätten förlorat praktiskt taget all betydelse såsom ett
återhållande moment i fråga om inrättande av utminuteringsställen.
I princip föreslås kommunernas vetorätt skola kvarstå i fråga om utskänkningen;
ett undantag härifrån utgör emellertid förslaget, att Kungl. Majit i
vissa fall skall kunna meddela tillstånd till turistutskänkning utan hinder av
de kommunala myndigheternas avstyrkande. Vad sålunda föreslagits föranleder
från utskottets sida ingen erinran.
Enligt förslaget skall kommunernas befogenhet att föreskriva inskränkningar
för detaljhandelns bedrivande upphöra i fråga örn utminuteringen
och på visst sätt begränsas i fråga om utskänkningen. Då större likformighet
vid lagtillämpningen härigenom torde stå att vinna och då ifrågavarande
befogenhet av kommunerna stundom utnyttjats på ett sätt som icke
täckes av lagstiftningens syfte, vill utskottet förorda en ändring i enlighet
med förslaget på denna punkt.
Utskottet vill i detta sammanhang beträffande den föreslagna försäljningslagstiftningen
i övrigt endast erinra, hurusom i enlighet med de önskemål,
som uttalades av bevillningsutskottet vid 1928 års riksdag, i förslaget upptagits
bestämmelser om besvärsrätt över systembolagens beslut angående
överlåtelse av utskänkningsrätt, om systembolagens organisation och deras
rätt att driva verksamhet genom dotterbolag, örn revision av dylika bolags
förvaltning samt om det inbördes förhållandet mellan dessa bolag och kontrollstyrelsen.
I motionerna 1:271 oell 273, 11:509 och 518 samt de likalydande motionerna
1:275 och 11:510 har yrkats avslag å propositionen under åberopande
bland annat, att frågan örn införande av en ny försäljningslagstiftning
icke lämpligen borde komma under övervägande utan att till samtidig behandling
förelåge förslag jämväl till ny lagstiftning angående nykterhetsvård
i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som i sådant hänseende
framlagts genom rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande. Utskottet
finner i likhet med departementschefen hinder icke möta att redan
nu upptaga till behandling frågan om genomförande av ny försäljmngslagstiftning.
Icke minst med tanke på att eftergifter i fråga örn försäljningsrestriktionerna
lättare skulle låta sig genomföras, därest nykterhetsnämnderna
sättas i stånd att utöva en verkligt effektiv nykterhetsvård, finner utskottet
det emellertid angeläget, att frågan örn lagstiftningsåtgärder för ernående
av en förbättrad nykterhetsvård icke måtte undanskjutas utan förslag
örn möjligt föreläggas nästa års riksdag.
Såsom skäl för yrkandet örn avslag å propositionen har i övrigt anförts i
motionerna I: 271 och II: 518, att det gällande restriktionssystemet icke kunde
anses ägnat att läggas till grund för en ny försäljningslagstiftning, samt i
motionen 1:273 och de likalydande motionerna 1:275 och 11:510, att förslaget
bland annat genom inskränkningarna i den kommunala bestämmanderätten
vore ägnat att stegra förbrukningen av alkohol och därmed öka faran
opaginerad Kontrollera mot PDF
GO
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
för missbruk. Liknande erinringar mot förslaget ha framställts jämväl i
motionen II: 518. Av vad utskottet i det föregående anfört framgår, att utskottet
icke kan tillmäta motionärernas synpunkter en så avgörande betydelse,
att utskottet skulle föranledas att, i likhet med motionärerna, ställa
sig avvisande till förslaget i förevarande delar. I motionen II: 509 har, utöver
vad förut angivits, såsom grund för avslagsyrkandet uttalats farhågor
för att den föreslagna minskningen av antalet systembolag skulle innebära
en försämring i förhållande till gällande ordning. Enligt motionärens uppfattning
borde utredas, huruvida icke detaljhandeln med rusdrycker kunde
anförtros åt ett för hela riket gemensamt bolag, varvid dock lokala styrelser
eller förtroendenämnder borde finnas å de orter, där utminuteringsställen
vore anordnade. I anledning härav vill utskottet erinra, hurusom med
den av departementschefen föreslagna och av utskottet i princip tillstyrkta
försäljningsorganisationen i främsta rummet åsyftats att vinna ökade möjligheter
för en enhetlig och effektiv lagtillämpning. Det vill synas utskottet
mindre troligt, att man med den av motionären avsedda anordningen —
som innebär en stark koncentration av företagets ledning samtidigt som åt
ett flertal underordnade organ skulle överlämnas att träffa viktiga avgöranden
— skulle ernå den effekt, som åsyftats med Kungl. Maj:ts förslag.
Med vad utskottet nu och i det föregående anfört torde utskottet få anses ha
angivit sin inställning jämväl till det i motionen I: 241 framställda förslaget
om upphävande av den individuella utminuteringskontrollen och örn rusdryckshandelns
överlämnande åt ett för riket gemensamt centralbolag ävensom
till ett i motionen II: 515 framställt yrkande, att den nuvarande försäljningsorganisationen
i princip måtte bibehållas.
Sedan utskottet nu angivit sin principiella ståndpunkt till den föreslagna
försäljningslagstiftningen, övergår utskottet till en granskning av förslaget
i dess olika delar. Härvid anser utskottet sig böra i huvudsak följa propositionens
uppställning.
Förutsättningar för rätt till utminutering m. m.
Enligt 3 kap. 3 § i rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag skulle för giltigheten
av systembolags beslut angående utminuteringsställenas antal och
förläggning erfordras kontrollstyrelsens godkännande. Departementschefen
har emellertid, i anslutning till vad kontrollstyrelsen förordat i yttrande över
revisionens förslag, funnit samtycke från styrelsens sida i förevarande hänseende
obehövligt. I motionen I: 269 har yrkats, att förslaget i denna del
måtte bringas i överensstämmelse med vad revisionen förordat. I de likalydande
motionerna I: 278 och II: 517 har vidare hemställts örn sådan ändring
av ifrågavarande stadgande, att länsstyrelsen medgåves rätt att, där lokala
omständigheter kunde därtill föranleda, efter framställning av vederbörande
kommun förordna om inrättande av utminuteringsställe såväl å
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
61
andra orter än som i stadgandet avsåges som ock i fall, då systembolag ej
funnit skäl besluta om anordnande av utminuteringsställe. På skäl som departementschefen
anfört bar utskottet emellertid icke funnit sig böra biträda
motionärernas hemställan.
De i motionerna I: 275 och II: 510 framställda yrkandena örn bibehållande
av den kommunala bestämmanderätten i fråga om utminuteringen ävensom
ett i motionen I: 276 framställt yrkande örn införande av bestämmelser angående
kommunal folkomröstning i ärenden rörande upplåtande av försäljningsrätt
torde få anses besvarade genom vad utskottet i det föregående anfört.
Huvudgrunder för utminuteringens handhavande.
I motionen 11:516 har yrkats sådan ändring i förslagets 4 kap. 3 §, att
personer, som åtnjuta understöd från allmänna fattigvården, icke av sådan
anledning måtte Iida inskränkning i möjligheten att inköpa rusdrycker. Utskottet
har emellertid icke funnit skäl till ändring i förslaget på denna punkt.
Förslagets bestämmelser i 4 kap. 4 § angående fastställande av tilldelning
m. m. lia i nedannämnda motioner föranlett följande yrkanden, nämligen
dels i de likalydande motionerna I: 274 och II: 513, att ifrågavarande bestämmelser
måtte helt utgå, dels i de likalydande motionerna I: 275 och II: 510,
alt för tilldelning måtte fastställas en maximigräns, som åtminstone ej överstege
tre liter i månaden, dels ock i sistnämnda båda motioner, att tiden för
rätt till efterhandsköp måtte begränsas till högst tre månader samt att möjligheten
till erhållande av s. k. extra tilldelning måtte bortfalla eller inskränkas
till att avse rena undantagsfall. Vad angår det först omnämnda yrkandet,
varmed alltså åsyftas ett upphävande av den generella förhandsbegränsningen,
anser utskottet tillräckliga förutsättningar för en reform i denna
riktning ännu icke föreligga. De i motionerna I: 275 och II: 510 framställda
yrkandena finner sig utskottet icke kunna biträda. Vad särskilt beträffar
tiden för rätt till efterhandsköp torde såsom departementschefen uttalat syftet
med ifrågavarande anordning kunna äventyras, därest tiden förkortas på
sätt motionärerna föreslagit.
Enligt 4 kap. 2 § i revisionens förslag skulle minimiåldern för rätt till inköp
av rusdrycker bestämmas till 21 år. I överensstämmelse med vad som
föreslagits av vissa reservanter inom revisionen har departementschefen emellertid
förordat, att dylikt tillstånd icke må meddelas den, som ej fyllt 25 år;
dock att, örn särskilda skäl därtill äro, tillstånd skall kunna meddelas den
som fyllt 21 år. I motionerna 1:241 och 11:471 samt de likalydande motionerna
1:272 och 11:508, respektive 1:274 och 11:513 har yrkats, att åldersgränsen
måtte bestämmas i enlighet med vad revisionen föreslagit. Ett
yrkande om en enda åldersgräns, sammanfallande antingen med vanlig myndighetsålder
21 år eller, örn högre ålder ansåges önskvärd, med rösträttsåldern
23 år, har vidare framställts i motionen 1:242.
62
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
Utskottet vill för sin del tillstyrka, att åldersgränsen måtte i enlighet med
revisionens förslag bestämmas till 21 år. Till stöd härför må till en början
erinras, hurusom redan i gällande rusdrycksförsäljningsförordning för rätt
att utminuteringsvis inköpa rusdrycker stadgas en minimiålder av 21 år.
Väl är det sant, att såsom förhållandena i praktiken gestaltat sig, inköpstillstånd
endast i ytterligt obetydlig omfattning meddelats personer, som icke
uppnått 25 års ålder. Denna utveckling torde emellertid väsentligen lia betingats
av att bolagen på grund av kontrollstyrelsens anvisningar eller för
bolagen bindande oktrojföreskrifter sett sig förhindrade att underskrida 25- årsgränsen. Enligt utskottets mening kan det dock med visst fog ifrågasättas,
huruvida denna praxis i det stora hela varit till gagn ur nykterhetssynpunkt.
Utskottet vill härutinnan hänvisa till rusdryckslagstiftningsrevisionens
uppfattning, att frånvaron av inköpsrätt för yngre personer på sina håll
kan ha främjat uppkomsten av olaglig hantering ävensom att möjligheten
för unga personer att erhålla inköpstillstånd i vissa fall kan tänkas vara
ägnad att gynnsamt påverka deras känsla av ansvar för sitt uppträdande i
nykterhetsavseende. Huru därmed än må förhålla sig, finner utskottet angeläget,
att ifrågavarande stadgande icke gives en avfattning, som skulle försvåra
en lämplig anpassning efter förhållandena. Utskottet vill emellertid
erinra, att bolagen äro skyldiga att förfara med all nödig urskillning vid
meddelande av inköpstillstånd för yngre personer ävensom att enligt förslagets
4 kap. 4 § tilldelningen skall fastställas med hänsyn bland annat till
köparens levnadsålder.
Det föreliggande förslaget torde förutsätta, att bolagen i princip äga försända
rusdrycker utan annan begränsning än som följer av stadgandet i 4 kap.
7 § tredje stycket jämte de föreskrifter, som kontrollstyrelsen med stöd av
16 § samma kapitel eljest kan finna erforderligt utfärda. I 4 kap. 7 § första
och andra styckena meddelas emellertid vissa bestämmelser, avsedda att underlätta
bolagens rusdrycksförsändning till orter, där utminuteringsställen ej
blivit inrättade. Å sådan ort skall sålunda kunna anordnas särskilt utlämningsställe.
Och köpare, bosatt å ort där utminuterings- eller utlämningsställe
ej finnes inrättat, skall, örn bolaget så finner skäligt, kunna få rekvirerade
rusdrycker försända till sin närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation
utan att härför behöva erlägga de uppkommande försändningskostnaderna.
Dessa skola i stället uttagas genom pristillägg å samtliga utminuterade
spritdrycker. Syftet med sist berörda bestämmelser skulle i huvudsak
vara en önskan att motverka såväl de olägenheter, vilka stå i samband
med inköp genom ombud, som även hembränning och annan olaga hantering
i trakter, där inköp från närmaste utminuteringsställe för köparna är
förenat med avsevärt besvär och dryga omkostnader.
Utskottet, som anser fördelar i nyss angivna hänseenden vara att förvänta
med de föreslagna bestämmelserna, vill i princip ansluta sig till förslaget i
denna del. I fråga om föreskrifterna i 7 § andra stycket synes ett förtydligande
vara påkallat. Utskottet vill i sådant hänseende föreslå ett stadgande av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
63
innehåll, att om köpare är bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe
ej linnes inrättat, bolaget äger medgiva, att försändning av varan till
köparens närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation må ske
utan skyldighet för köparen att gälda försändningskostnaden, ävensom att
utgifterna för sådan försändning skola, i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen
meddelar, uHagas genom pristillägg å utminuterade spritdrycker.
Med den av utskottet föreslagna avfattningen framstår tydligare än enligt
Kungl. Maj:ts förslag, att bolagen äga rätt men icke skyldighet att verkställa
s. k. kostnadsfri försändning. Detta torde innebära en fördel bland annat
såtillvida, som möjligheter till en restriktiv tillämpning böra föreligga i händelse
den föreslagna anordningen skulle visa sig bliva förenad med mera avsevärda
praktiska olägenheter. I likhet med rusdryckslagstiftningsrevisionen
anser utskottet det emellertid angeläget, att bolagen icke utan giltig orsak
skola vägra försändning på här avsedda villkor. Utskottet förväntar, att
frågan i vad mån köpare å viss ort skola komma i åtnjutande av ifrågavarande
förmån skall låta sig avgöras efter vad som finnes skäligt och tillbörligt
utan att formella synpunkter därvid tilläggas en avgörande betydelse. Då i
förslaget stadgas, att kostnadsfri försändning kan ske till köpare, som är bosatt
å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej finnes inrättat, torde
exempelvis ej böra uppställas krav på att vederbörande skall vara mantalsskriven
å sådan ort. Den närmare vägledning, som kan finnas behövlig för
tillämpningen, torde få meddelas av kontrollstyrelsen, därvid syftet med de
föreslagna bestämmelserna torde böra vara avgörande.
Förslaget förutsätter ett upphävande av det under år 1904 införda förbudet
mot försändning av spritdrycker med posten. I de likalydande motionerna
1:275 och 11:510 har yrkats, att ett dylikt förbud alltjämt måtte upprätthållas.
En för utskottets räkning verkställd undersökning har emellertid givit
vid handen, att man bär att räkna med ett alldeles försvinnande litet antal
orter, där postanstalt finnes inrättad men där möjlighet saknas att med järnväg,
ångbåt eller omnibus få spritdrycker sig tillsända. Redan med hänsyn
härtill finner utskottet ett bibehållande av postförsändningsförbudet icke vara
påkallat. Såsom ytterligare skäl för bävande av förbudet kan anföras, att
postförbindelsen med åtskilliga av de nyssnämnda orterna upprätthålles genom
postdiligens samt att anledning icke synes föreligga att hindra försändning
av spritdrycker med detta trafikmedel, då sådan försändning obehindrat
kan äga rum med vanlig omnibus. Utskottet vill även erinra, att generalpoststyrelsen
funnit hinder ur postväxlingens synpunkt icke möta mot förbudets
bävande.
I förslagets 4 kap. 17 § stadgas dels att klagan skall förås hos kontrollstyrelsen
i händelse av missnöje med bolags beslut att vägra inköpstillstånd eller
fastställa inskränkningar beträffande inköpen, dels ock att klagan ej må föras
över kontrollstyrelsens beslut. I motionen 1:242 har yrkats sådan ändring
av detta stadgande, alt kontrollstyrelsens beslut måtte kunna överklagas
hos Kungl. Maj:t. Utskottet finner icke tillräckliga skäl föreligga, för att kla
-
64
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
gali i dessa fall må fullföljas hos Kungl. Maj :t och tillstyrker därför, att stadgandet
godkännes i oförändrat skick.
Såsom förut omnämnts har i motionen I: 241 framställts förslag om upphävande
av den individuella kontrollen och rusdryckshandelns överförande
å ett centralbolag. Då utskottet redan förklarat sig icke kunna biträda ett
förslag av denna innebörd, torde det icke vara erforderligt att närmare än
som skett ingå på de av motionären angivna riktlinjerna för utminuteringens
anordnande och handhavande.
Huvudgrunder för utskänkningen m. m.
Utskottet har tidigare anmärkt, att förslaget om bibehållande i princip av
kommunernas vetorätt i fråga om utskänkningen ej föranleder erinran från
utskottets sida. Utskottet finner sig sålunda icke kunna biträda ett i motionen
I: 241 framställt förslag, att länsstyrelsen i frågor om tillstånd till utskänkning
väl skulle lämna kommunerna tillfälle att yttra sig men icke vara
bunden av de kommunala myndigheternas beslut.
Enligt förslaget skall tillstånd till utskänkning alltjämt såsom regel kunna
meddelas endast för systembolag, varvid emellertid förutsättes, att bolagen
skola äga i närmare angiven omfattning överlåta dem meddelade tillstånd å
enskilda restauratörer. Denna anordning har av en reservant inom rusdryckslagstiftningsrevisionen
liksom i vissa yttranden betecknats såsom
olämplig med hänsyn till den dubbelställning, som systembolagen skulle komma
att intaga i förhållande till de enskilda restauratörerna såsom på en gång
konkurrenter samt kontrollerande och bestämmande organ. Departementschefen
har häremot gjort gällande, att i den mån några olägenheter härutinnan
givit sig till känna under den nu rådande ordningen, dessa för framtiden
torde kunna undvikas därigenom att restauratörerna, på sätt i 3 kap.
17 § föresloges, erhålla besvärsrätt i frågor angående överlåtelse. I de
likalydande motionerna I: 279 och II: 512 har, i överensstämmelse med vad
som föreslagits av nyssnämnde reservant inom revisionen, yrkats, att tillstånd
till utskänkning måtte på ansökning kunna meddelas direkt till den,
som avses skola driva restaurangrörelsen. Enligt det i motionen I: 241 framställda
förslaget torde en liknande anordning vara åsyftad. Utskottet, som
biträder förenämnda av departementschefen uttalade uppfattning, har icke
funnit skäl tillstyrka en omläggning i den riktning, som motionärerna föreslagit.
I det vid motionen I: 241 fogade ändringsförslaget har, i överensstämmelse
med motionärens uppfattning att den kommunala vetorätten borde upphävas
jämväl i fråga om utskänkningen, uteslutits bestämmelser angående turistutskänkning.
I anledning av Kungl. Maj:ts förslag i 3 kap 12 §
angående turistutskänkning har i övrigt i de likalydande motionerna I: 275
och II: 510 ävensom i motionen II: 521 yrkats, att tillstånd till utskänk
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
65
ning icke måtte kunna meddelas mot kommunernas medgivande såsom
i nämnda paragraf förutsattes. För sin del finner utskottet de
av departementschefen anförda skäl för ifrågavarande undantagsbestämmelse
vara övertygande samt har beträffande paragrafens avfattning och
de av departementschefen för tillämpningen lämnade direktiven ej funnit anledning
till anmärkning.
I fråga örn förslagets bestämmelser i 3 kap. 13 § angående traf ^utskänkning
har yrkats i de likalydande motionerna 1:275 och II: 510, att förbud
måtte stadgas mot utskänkning å luftfartyg, samt i de likalydande motionerna
1:277 och 11:519, att paragrafen måtte undergå sådan ändring att
dels utskänkning av spritdrycker å fartyg förbjödes under det fartyget läge
i hamn eller vid land, dels ock utskänkning av rusdrycker å luftfartyg icke
medgåves.
Utskottet får i anledning härav erinra, hurusom varken gällande rusdrycksförsäljningsförordning
eller förslaget lägger hinder i vägen för utskänkning
å utländska fartyg, då dessa befinna sig på svenskt område. För att svenska
fartyg icke skola i konkurrensavseende ställas i ett sämre läge än de utländska
fartygen har enligt rusdrycksförsäljningsförordningen öppnats möjlighet
till anordnande av rusdrycksutskänkning å sådana svenska fartyg, som
förmedla regelbunden persontrafik till utländsk hamn. Har tillstånd härtill
erhållits, må utskänkning emellertid, under det fartyget ligger i hamn
eller vid land, allenast ske till besättningen och till sådana passagerare, som
intaga måltid i fartygets restaurationslokal. Motsvarande bestämmelser ha
upptagits jämväl i det föreliggande förslaget. Några föreskrifter angående
utskänkning å luftfartyg ha icke meddelats i gällande rusdrycksförsäljningsförordning.
I förslaget ha däremot upptagits bestämmelser i detta hänseende,
varigenom tillstånd kan meddelas till rusdrycksutskänkning å svenska
luftfartyg, som i linjefart befordra passagerare till eller från utländsk flygplats.
Såsom en särskild förutsättning gäller emellertid, att tillstånd kan
meddelas endast sådant företag för lufttrafik, som åtnjuter statsunderstöd.
Och lufttrafikutskänkning må äga rum endast under luftfärd.
Enligt utskottets mening tala de motiv, som föranlett de omförmälda bestämmelserna
örn trafikutskänkning å svenska fartyg, för att gällande föreskrifter
härutinnan, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, alltjämt bibehållas oförändrade.
Samma motiv kunna i tillämpliga delar åberopas jämväl till stöd
för förslagets bestämmelser örn lufttrafikutskänkning. Med hänsyn till det
anförda och då tillstånd till trafikutskänkning enligt förslagets 3 kap. 19 §
1 mom. kan, liksom hittills, omedelbart återkallas i händelse av missbruk,
bar utskottet icke kunnat biträda motionärernas yrkanden.
Utskottet ansluter sig i princip till departementschefens uppfattning angående
grunderna för utskänkningsrörelsens uppdelning mellan systembolag
och enskilda restauratörer och har fördenskull intet att erinra mot förslagets
bestämmelser härutinnan i 3 ka]). 15 § och 16 § 1 mom. första stycket.
Enär anledning torde saknas att i fråga örn möjligheten att överlåta utskänk
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 28. 5
66
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
ningstillstånd uppställa olika regler för de fall, då tillstånd till utskänkning
å turistorter meddelas i vanlig ordning efter kommunens medgivande,
och sådana fall, då tillstånd beviljas enligt bestämmelserna om turistutskänkning,
har utskottet icke ansett sig kunna biträda ett i motionen I: 269 framställt
yrkande, att tillstånd till turistutskänkning ej må överlåtas.
Vad angår systembolagens handhavande av restaurangrörelse har utskottet
icke funnit anledning till erinran mot departementschefens uttalande, att bolagen
såsom regel böra driva själva restaurangrörelsen å sådana folkrestauranger,
där utskänkningen utövas av bolagen, samt att bolagen böra ha möjlighet
att driva restaurangrörelse jämväl av högre klass. Enligt utskottets
mening böra bolagen emellertid endast i undantagsfall driva restaurangrörelsen
i egen regi; denna verksamhet bör i stället, såvitt möjligt, anförtros
åt restaurangbolag.
På sätt anmärkts å sid. 123 i propositionen har rusdryckslagstiftningsrevisionen
funnit, att det knappast torde vara möjligt att giva en klar och uttömmande
definition av begreppet folkrestaurang, men att det i allmänhet
icke torde erbjuda svårighet för sakkunniga personer inom restaurangbranschen
att i varje enskilt fall med ledning av restaurangens allmänna beskaffenhet,
varupris och kundkrets avgöra, huruvida densamma är att beteckna
såsom folkrestaurang eller restaurang av högre klass. Med anledning
härav har revisionen ansett det böra ankomma på en särskild nämnd
— vilken skulle utses av Kungl. Maj :t och vari systembolagen och de enskilda
restauratörerna skulle vara företrädda — att avgöra, huruvida en restaurang
med hänsyn till nyssnämnda omständigheter vore att anse såsom folkrestaurang.
Departementschefen har för sin del funnit den av revisionen föreslagna
nämnden obehövlig, och bestämmelser härom ha följaktligen icke upptagits
i det nu föreliggande förslaget. Enligt departementschefens mening
borde hithörande spörsmål kunna avgöras så, att systembolaget i tveksamma
fall vägrade överlåtelse av utskänkningstillstånd, varefter det skulle stå
restauratören öppet att i händelse av missnöje anföra besvär hos länsstyrelsen.
Ehuiu utskottet funnit sig kunna godtaga departementschefens uppfattning
härutinnan, har utskottet ansett det angeläget, att begreppet folkrestaurang
måtte, såvitt möjligt, något närmare klargöras än som skett i revisionens betänkande.
Utskottet har såsom förut angivits (jämför sid. 42) i sådant syfte
införskaffat ett utlåtande i frågan från aktiebolaget Stockholmssystemets
styrelse. Enligt detta utlåtande får såsom särskilt utmärkande för folkrestaurangerna,
deras högre avdelningar ej mindre än deras enklare avdelningar,
anses vara, »att de principiellt icke avse att vara annat än näringsställen,
där gästen för en måttlig kostnad kan få mat och dryck i enkla, ehuru gärna
behagliga omgivningar, men som däremot icke göra några anspråk på att
tillgodose det behov av mera festlig samvaro, som restauranger av annan klass
räkna som en av sina uppgifter att fylla». Då utskottet funnit sig kunna biträda
förslagets 3 kap. 15 §, har en förutsättning härför varit, att begreppet
folkrestaurang får anses äga ungefär den innebörd, som i nyssnämnda utlåtande
angivits.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28•
67
I motionen I: 269 ävensom de likalydande motionerna I: 275 och II: 510
har yrkats, att fastställelse jämlikt 3 kap. 16 § å avtal örn överlåtelse av utskänkningstillstånd
måtte meddelas av kontrollstyrelsen i stället för, såsom i
propositionen föreslagits, av länsstyrelsen ävensom att kontrollstyrelsen i stället
för länsstyrelsen måtte göras till klagoinstans i fall, som avses i 17 § samma
kapitel. Å andra sidan har i motionen I: 242 yrkats sådan ändring i 3
kap. 16 § 1 mom. första stycket, att det måtte ankomma på länsstyrelsen att
meddela föreskrifter till ledning för överlåtelse.
Utskottet får i anledning härav erinra örn följande. I revisionens förslag hade
ifrågavarande paragrafer den lydelse, som påyrkats i de tre förstnämnda motionerna.
Jämväl den befogenhet att förordna om hävande av överlåtelseavtal,
som jämlikt det föreliggande förslagets 3 kap. 19 § 2 mom. tillkommer
länsstyrelsen, hade av revisionen tillagts kontrollstyrelsen. Enligt utskottets
mening måste emellertid vägande skäl anses föreligga för de av departementschefen
förordade ändringarna. Vad först angår fastställelse å överlåtelseavtal
ankommer redan enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning
på länsstyrelsen att handlägga dylika ärenden. En sådan anordning får jämväl
anses naturlig såväl med hänsyn därtill, att tillstånd till utskänkning skall
meddelas av länsstyrelsen, som ur allmän ordningssynpunkt. Att gällande
regler om fastställelse måtte bibehållas hade också föreslagits av reservanter
inom revisionen samt av bland andra åtskilliga länsstyrelser och systembolagsföreningarnas
förtroendenämnd. Jämväl kontrollstyrelsen tillstyrkte en
ändring av revisionens förslag på denna punkt under uttalande, att styrelsen,
som funne fördelar och nackdelar av den nuvarande ordningen väga tämligen
jämnt med fördelar och nackdelar av revisionens förslag, inför den från
flera håll framförda oppositionen mot revisionens förslag för sin del intet hade
att invända mot, att fastställelse å överlåtelseavtal även i fortsättningen meddelades
av länsstyrelserna.
Örn fastställelseprövningen anses böra ankomma på länsstyrelsen, torde
det böra tillkomma samma myndighet jämväl att förordna örn hävande av
överlåtelseavtal enligt 3 kap. 19 § 2 mom. samt att avgöra besvär och pröva
frågor om rättelse jämlikt 3 kap. 17 §. På den fastställande myndigheten
skall ankomma att pröva såväl skälen och villkoren för överlåtelsen som
restauratörens lämplighet; samma myndighet synes då vara bäst skickad att
pröva, huruvida avtalet skall hävas i händelse av avtalsbrott. Av motsvarande
skäl torde det ligga mycket nära till hands, att en restauratör, som vid
avtalstidens slut ej får sitt avtal förnyat eller som finner bolaget tillämpa avtalsbestämmelserna
på ett otillbörligt sätt, skall lia att hos den fastställande
myndigheten söka rättelse. Utskottet vill i övrigt framhålla, att huru befogenheten
i nu avsedda fall än lägges, klagan slutligen kan föras hos Kungl.
Majit.
Vad till sist angår det i motionen I: 242 framställda yrkandet, att det måtte
ankomma på länsstyrelsen att meddela föreskrifter till ledning för överlåtelse,
har utskottet icke funnit skäl att tillstyrka den ändring i förhållande till gällande
bestämmelser, som innefattas i sagda yrkande.
68
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
Utskottet kommer i det följande (sid. 70—75) att behandla föreskrifterna
i 3 kap. 16 § 2 mom. och de i anslutning därtill framställda förslagen om en
avveckling av vinstkvantitetsystemet m. m.
Vad angår bestämmelserna i förslagets 5 kap. 1 och 2 §§ angående måltidstvång
och begränsning av utskänkningskvantiteterna har utskottet, som i det
föregående tillstyrkt bibehållande av restriktioner härutinnan, funnit sig icke
lia tillräcklig anledning att förorda de i motionerna I: 241 och II: 523 framställda
förslagen örn närmare angivna lättnader beträffande utskänkningsrestriktionerna.
Icke heller har utskottet funnit anledning biträda ett i motionen II: 471
framställt yrkande, att minimiåldern för utskänkning — som såväl i Kungl.
Maj:ts förslag som i gällande rusdrycksförsäljningsförordning är bestämd
till 18 år — måtte höjas till 21 år.
I 55 § 2 morn. gällande rusdrycksförsäljningsförordning stadgas förbud
mot utskänkning av rusdrycker förutom vid varietéföreställningar m. m. jämväl
vid offentlig danstillställning. Länsstyrelsen äger emellertid, efter magistratens
eller kommunalnämndens hörande, »för särskilt tillfälle» medgiva
undantag från förbudet.
På grund av detta stadgande erfordras länsstyrelsens medgivande för att
rusdrycksutskänkning skall kunna äga rum å restaurang i samband med
dans. För möjligheten att anordna dans å restaurang kräves emellertid härutöver,
jämlikt ordningsstadgans bestämmelser, särskilt tillstånd av polismyndighet.
Slutligen erfordras enligt 56 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,
om utskänkningen skall fortgå längre än som eljest är medgivet,
särskilt tillstånd härtill från länsstyrelsens sida.
I rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande (sid. 368) erinras, hurusom
undantag från förbudet mot utskänkning i samband med danstillställning
meddelats i synnerligen stor omfattning. Antalet tillstånd uppgick sålunda
år 1929 till 5,360, avseende utskänkning vid omkring 12,000 danstillställningar,
och år 1930 till 5,581, avseende utskänkning vid omkring 13,000
danstillställningar. Tillstånd lia lämnats på de flesta orter i landet, där
härför lämpade utskänkningslokal finnas att tillgå, och ha avsett icke blott
enstaka festligheter utan i många fall regelbundet återkommande tillfällen.
I vissa fall ha tillstånden innefattat generella medgivanden att under viss tid
anordna danstillställningar.
Under hänvisning till denna praxis har revisionen uttalat, att det knappast
kunde anses försvarligt att bibehålla en föreskrift med karaktär av undantagsbestämmelse,
då den i tillämpningen förvandlats till allmän regel. Enligt
revisionens mening hade man att välja mellan, å ena sidan, att upphäva länsstyrelsens
rätt att medgiva undantag från förbudet mot utskänkning i samband
med dans, frånsett möjligen alldeles speciella fall, samt, å andra sidan,
att tillåta utskänkning i samband med danstillställningar, eventuellt med viss
begränsning. För sin del har revisionen stannat för det senare alternativet.
Departementschefen har anslutit sig till revisionens uppfattning, och det
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
69
föreliggande förslaget — som i 5 kap. 3 § alltjämt stadgar förbud mot utskänkning
i samband med varietéföreställningar m. m. — lägger sålunda icke
hinder i vägen för anordnande av dans å restaurang i samband med utskänkning.
Skyldigheten att jämlikt ordningsstadgans bestämmelser inhämta polismyndighetens
tillstånd till anordnande av danstillställning kvarstår emellertid
orubbad. Och enligt förslagets 5 kap. 4 § erfordras alltjämt tillstånd
av länsstyrelsen, därest för särskilt tillfälle anses behövligt, att utskänkningen
fortgår efter eljest fastställd tid. Offentlig danstillställning å lokal, som
ej huvudsakligen är avsedd för restaurangrörelse, är enligt förslaget likställd
med varietéföreställning. Beträffande sådan danstillställning gäller i enlighet
härmed förbud mot utskänkning, dock att länsstyrelsen, sedan i annan
stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden
avgivit yttrande, kan »för särskilda fall» medgiva rätt till sådan utskänkning.
I de likalydande motionerna I: 270 och II: 524 har yrkats sådan ändring av
förslagets 5 kap. 3 §, att förbudet mot utskänkning i samband med varietéföreställningar
m. m. måtte göras tillämpligt å varje slag av offentlig danstillställning
ävensom att undantag från förbudet i sådant fall måtte kunna lämnas
endast örn synnerliga skäl därtill förelåge samt begränsas till att avse utskänkning
vid enstaka danstillställning. Jämväl i de likalydande motionerna
I: 275 och II: 510 har framställts ett yrkande i samma riktning.
Enligt utskottets mening ha gällande bestämmelser i förevarande hänseende
av myndigheterna på vissa håll tillämpats på ett sätt, som kan giva anledning
till befogade erinringar. För framtiden måste anses önskvärt, att tillstånd till
dans i samband med utskänkning å restaurang meddelas med större urskillning
och varsamhet än som hittills skett. Särskilt finner utskottet det icke vidare
böra ifrågakomma, att medgivande lämnas för viss tidsperiod utan angivande
av de särskilda dagar, då dans skall äga rum. Då det för tillgodoseende
av dessa synpunkter icke torde vara tillräckligt att lägga avgörandet enbart
i polismyndighetens hand, vill utskottet för sin del förorda sådan ändring
av Kungl. Maj:ts förslag, att för utskänkning i samband med dans å restaurang
alltjämt skall erfordras jämväl medgivande från länsstyrelsens sida.
Under 5 kap. 5 § i revisionens förslag hade upptagits ett särskilt moment
av innehåll, att om tillstånd till utskänkning av vin meddelats beträffande
hotell eller pensionat vid hälsobrunn, å badort eller å annan plats, där kurortsrörelse
eller därmed likartad verksamhet bedreves, länsstyrelsen kunde,
därest utskänkning av spritdrycker ej ägde rum å orten, efter magistratens
eller kommunalnämndens hörande medgiva, att gäst med vilken avtal om
bespisning träffats för minst tre dagar finge å utskänkningsstället förtära
spritdrycker, som av honom medförts. Medgivande av förevarande slag skulle
kunna meddelas för högst ett år i sänder. På av departementschefen anförda
skäl, som i det föregående återgivits (sid. 41—42), har detta stadgande
uteslutits i Kungl. Maj:ts förslag. I motionen 11:520 tiar yrkats, att
5 kap. 5 § av det föreliggande förslaget måtte erhålla sådan lydelse, alt länsstyrelsen
gåves möjlighet att medgiva pensionat och därmed likställda nä
-
70
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
ringsställen, vilka företrädesvis frekventerades av främlingar på orten, att
låta sina gäster förtära egna medförda spritdrycker.
Utskottet vill för sin del icke frånkänna motionärens yrkande ett visst fog.
Rådande förhållanden kunna sålunda anses långt ifrån tillfredsställande. Att
komma till rätta med det föreliggande spörsmålet stöter emellertid på stora
svårigheter. Till en början är det tydligt, att man icke har att räkna med att
tillstånd till utskänkning kommer att i vanlig ordning beviljas för de av motionären
avsedda näringsställena. Bestämmelserna om turistutskänkning ha
en begränsad uppgift att fylla och torde därför endast på enstaka håll vara
ägnade att undanröja de av motionären åsyftade olägenheterna. Ett stadgande
av den innebörd, som motionären föreslagit, kan däremot väntas erhålla
tillämpning i ett stort antal fall men lärer å andra sidan kunna medföra
särskilda olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt, varför utskottet
icke heller anser denna väg framkomlig. Under dessa förhållanden
saknar utskottet möjlighet att nu anvisa någon lämplig utväg. Det här avhandlade
spörsmålet förtjänar emellertid att uppmärksammas och torde, därest
särskilda åtgärder skulle befinnas erforderliga, få underkastas förnyat
övervägande.
Då utskottet tidigare avvisat i motionen I: 241 framställda yrkanden örn
inrättande av ett centralbolag för rusdryckshandeln samt om upphävande
av den kommunala bestämmanderätten i fråga om utskänkningen, torde det
icke vara erforderligt att närmare än som skett ingå på de av motionären föreslagna
grunderna för utskänkningens anordnande och handhavande.
Avveckling av vinstkvantitetsystemet; 3 kap. 16 § 2 mom.
I 3 kap. 16 § 2 mom. har föreslagits en bestämmelse, enligt vilken vid
överlåtelse av utskänkningstillstånd skola stadgas sådana villkor för inköp
av rusdrycker, att restauratörens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej
göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare
viner. Med stöd av detta stadgande, vilket nära överensstämmer med
motsvarande föreskrifter i gällande rusdrycksförsäljningsförordning, hade
rusdryckslagstiftningsrevisionen förordat bibehållande i princip av det
nu tillämpade vinstkvantitetsystemet, dock med vissa jämkningar, vilka
skulle innebära att de nuvarande vinstkvantiteterna avsevärt reducerades,
samtidigt som restauratörenka skulle erhålla kompensation genom
rätt att uppbära ökad andel av utskänkningsvinsten å rusdrycker,
fallande inom de nya vinstkvantiteterna. Vissa reservanter inom revisionen
hade däremot föreslagit en successiv avveckling av vinstkvantitetsystemet,
innebärande att de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande
medgivna vinstkvantiteterna för varje år skulle minskas med en tjugufemtedel.
I enlighet härmed skulle efter en tid av tjugufem år icke vidare till
restauratörenka utgå någon direkt vinst å sådana drycker — spritdrycker
och starkare viner — som omfattas av vinstkvantitetsystemet. I fråga örn
andra viner än starka viner hade reservanterna däremot ej föreslagit någon
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. <1
ändring i nu gällande ordning, enligt vilken restauratörerna åtnjuta vinst å
all utskänkning av dylika drycker. Departementschefen har för sin del i anslutning
till reservanternas förslag tillstyrkt en avveckling av vinstkvantitetsystemet
på det sätt, att de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande medgivna
vinstkvantiteterna under tiden från och med den 1 oktober 1938 till och
med den 30 september 1963 bomme att minskas med en tjugufemtedel för
varje år. För tiden därefter borde direkt vinst icke vidare utgå å spritdrycker
och starkare viner. Någon ändring i fråga om utskänkningsvinsten å
övriga viner har däremot ansetts tillsvidare icke böra genomföras. Lika med
reservanterna har departementschefen vidare funnit någon särskild omreglering
av de nuvarande vinstkvantiteterna icke böra ske i samband med den
nya ordningens införande. På kontrollstyrelsen borde ankomma att utfärda
erforderliga föreskrifter i enlighet med sålunda angivna direktiv. Departementschefen
har ytterligare anfört, att han i likhet med reservanterna icke
ville motsätta sig, att under övergångstiden, om skäl därtill förelåge, vinstkvantiteter
tilldelades nytillkommande restauranger. Dessa kvantiteter borde
emellertid från början ha reducerats i samma proportion som de äldre restaurangernas
vinstkvantiteter samt borde uppenbarligen avvecklas med iakttagande
i tillämpliga delar av de regler, som gällde beträffande de äldre restaurangerna.
Vinstkvantiteter borde icke ifrågakomma, där tillstånd meddelats
till turistutskänkning. Även i dessa avseenden skulle kontrollstyrelsen ha att
utfärda erforderliga bestämmelser. Departementschefen har slutligen, såsom
reservanterna jämväl förutsatt, ansett det böra ankomma på kontrollstyrelsen
att i fråga om den utskänkning, som utövas av systembolagen å egna eller
enskilda restauranger, tillse, att där i sådant fall utskänkningsvinst i en eller
annan form överföres till restaurangrörelsen, en avveckling av denna ordning
kommer till stånd efter enahanda grunder, som skulle gälla beträffande
de enskilda restauratörerna.
I de likalydande motionerna I: 268 och II: 511 har yrkats, att riksdagen
vid behandling av det föreliggande förslaget för sin del måtte göra det uttalandet,
att restauratörernas rätt till handelsvinst å utskänkta spritdrycker och
starka viner måtte bestämmas i enlighet med ett av revisionen såsom alternativ
6 betecknat förslag, innebärande dels en minskning av restauratörernas
på visst sätt beräknade vinstkvantiteter med 25 procent, dels en höjning av
restauratörernas vinstandel från för närvarande 75 procent1 upp till 100 procent.
Vidare har i motionen II: 523 yrkats bibehållande av det nuvarande
vinstkvantitetsystemet, och jämväl i motionen I: 241 har framställts ett liknande
yrkande.
För folknykterhetens främjande har det länge ansetts önskvärt att frigöra
rusdrycksförsäljningen från beroendet av enskilt vinstintresse. Detta har
kunnat fullständigt uppnås i den mån försäljningen övertagits av de för
sådant ändamål tillskapade bolagen. Beträffande den del av utskänkningen,
som bedrives av enskilda restauratörer, har föreskrivits, att villkoren
1 Jämför den ovan å sid. 31—32 lämnade redogörelsen för vinstkvantitetsystemet samt prop.
sid. 132—133.
72
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
för inköp av rusdrycker skola så bestämmas, att restauratörernas ekonomiska
fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker.
Såsom ett medel att genomföra den vinstbegränsning, som stadgandet
förutsätter, har vinstkvantitetsystemet kommit till användning. Detta
system innebär enligt vad förut angivits, att restauratörerna å försäljningen
av spritdrycker och starka viner äga tillgodonjuta vinst endast å den del av
försäljningen, som faller inom ramen av vissa på förhand fastställda kvantiteter.
Förutsatt att vinstkvantiteterna äro så avpassade, att de regelmässigt ligga
avsevärt under den normala försäljningen, kunde denna metod sägas motsvara
ett krav på, att det för restauratörerna ej får framstå såsom ekonomiskt
förmånligt att öka omsättningen av rusdrycker. Av den såsom bilaga A
till utskottets betänkande fogade promemorian angående vinstkvantiteterna
framgår emellertid (bil. sid. 3—4), att dessa varit så bestämda, att i fråga
om spritdrycker ej långt ifrån hälften och beträffande starka viner inemot
tre fjärdedelar av restauratörerna kunnat bereda sig ökad vinst genom ytterligare
försäljning av dylika drycker.
Revisionens förslag utgör ett försök att bringa vinstkvantitetsystemet i
överensstämmelse med nyss antydda krav. Departementschefen däremot
har ansett, att steget bör kunna tagas fullt ut och att vinstkvantiteterna böra
successivt avvecklas under en tid av 25 år. En motsvarande avskrivning har
därjämte ansetts böra ske i fråga om sådan utskänkningsersättning, som i
viss utsträckning tillkommer systembolag och restaurangbolag.
Enligt utskottets mening föreligga övervägande skäl för en avveckling av
vinstkvantitetsystemet. Redan systemets invecklade och svårhanterliga beskaffenhet
gör, att dess värde måste ifrågasättas. För att systemet skall
fungera någorlunda tillfredsställande krävas ingående och tidsödande beräkningar
samt en oavlåtlig uppmärksamhet såväl från kontrollstyrelsens som
systembolagens sida. Trots de försök, som gjorts att förbättra systemet, har
syftet med detsamma icke kunnat ernås. Det lärer vidare ha visat sig omöjligt
att vid vinstkvantiteternas utskiftande ernå en rättvis fördelning i avseende
å restauratörernas vinstmöjligheter. Sveriges centrala hotell- och
restaurantförening har också i yttrande över rusdryckslagstiftningsrevisionens
förslag givit uttryck åt den uppfattningen, att de nuvarande vinstkvantiteterna
äro i stort sett godtyckligt avvägda, varför en fortsatt tillämpning
av systemet icke borde ifrågakomma utan i stället skälig handelsvinst
utgå å samtliga utskänkta rusdrycker.
Även örn revisionens förslag innebär en förbättring i förhållande till nu
gällande ordning, komma nyss berörda olägenheter att i huvudsak kvarstå.
Syftet med vinstkvantitetsystemet torde icke heller med den av revisionen
föreslagna omläggningen stå att ernå. En justering av de nya vinstkvantiteterna
lärer sålunda bliva tid efter annan erforderlig. Då härvid icke torde
kunna undvikas, att hänsyn tages till sådana förhållanden som att omkostnaderna
på grund av ökad eller minskad rusdrycksutskänkning stegrats,
respektive minskats, skulle restauratörerna för framtiden alltjämt äga ett
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2S
-
73
visst intresse av att rusdrycksförsäljningen icke minskas utan i stället ökas.
Under den av revisionen föreslagna ordningen, liksom överhuvud i de fall,
då en restauratör medgives uttaga handelsvinst å försålda rusdrycker, komma
vidare vissa missförhållanden att kvarstå, som visat sig förenade med nuvarande
anordning. Utskottet åsyftar härmed bland annat sådana fall, då
utskänkningsvinsten tagits till utgångspunkt för bestämmande av oskäliga
hyresbelopp för restauranglokalerna eller kan sägas i större eller mindre utsträckning
ha åtgått till täckande av kostnaden för sådana lokaler, som icke
äro avsedda för själva restaurangrörelsen.
Beträffande innebörden av den föreslagna avvecklingen må till en början
hänvisas till den såsom bilaga B till utskottets betänkande fogade promemorian
jämte därtill hörande tabeller (bil. sid. 7 ff). Med ledning av uppgifterna
i denna bilaga må lämnas följande sammanställning, angivande antalet restauranger,
tillhöriga enskilda, systembolag och restaurangbolag, jämte företagen
tillkommande vinst å spritdrycker och starka viner under år 1936.
Utskänkningsvinst å spritdrycker oell
starka viner år 1936
kronor
Antal restauranger
Tillhöriga
enskilda
Tillhöriga
systembolag
Tillhöriga
restaurangbolag
Mer än 100,000 ......................
11
1
_
50,000-100,000 ......................
36
16
41
25,000- 50,000 ......................
76
27
9
15,000 - 25,000 ......................
54
18
2
10,000— 15,000 ......................
50
2
4
5,000- 10,000 ......................
57
8
4
2,000— 5,000 ......................
60
1
4
Under 2,000 ..........................
45
—
—
Vad angår de enskilda restaurangerna understeg vinsten i fråga om drygt
två femtedelar 10,000 kronor, och den årliga vinstminskningen under avvecklingstiden
skulle sålunda i dessa fall kunna beräknas uppgå till mindre än
400 kronor.
Av promemorian framgår vidare bland annat, att — om till grund för beräkningarna
läggas 1936 års omsättningssiffror — full kompensation för utskänkningsvinstens
bortfallande skulle vinnas genom en årlig förhöjning av
priset å matvaror m. m., uppgående i genomsnitt till 0.67 procent för de enskilda
restaurangerna, 0.94 procent för de omförmälda systembolagsrestaurangerna
och 0.43 procent för restaurangerna, tillhörande restaurangbolag.
Under ärendets behandling i utskottet ha betänkligheter framförts bland annat
mot att vinstavvecklingen föres så långt, att icke ens skälig ersättning gives
för av utskänkningen föranledda kostnader. Utskottet vill i anledning
1 Ifrågavarande fyra restauranger utvisa vinster å respektive 87,000, 63,000, 61,000 och
54,000 kronor.
74
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
härav erinra, att rätten till utskänkning i och för sig synes innebära en så
stor förmån för innehavaren, att särskild ersättning icke lärer vara motiverad.
Även om utskänkningsvinsten för närvarande får i åtskilliga fall anses utgöra
en betingelse för att rörelsen skall kunna betraktas såsom ekonomiskt
lönande, behöver detta ingalunda utesluta att rörelsen efter nödig anpassning
skall kunna drivas med gott resultat även efter utskänkningsvinstens avveckling.
Enligt det siffermaterial, som ställts till utskottets förfogande, synes utskänkningsvinstens
bortfallande på sina håll kunna innebära, att priserna å
matvaror m. m. vid avvecklingstidens utgång skulle ha behövt höjas ända upp
till 30 procent eller däröver för att full kompensation skulle ernås för mistad
utskänkningsvinst.1 För ett flertal av de här avsedda restaurangerna torde
emellertid gälla vad utskottet tidigare antytt, nämligen att utskänkningsvinsten
fått utgöra grund för uttagande av orimligt höga hyresbelopp eller att därmed
bestridas kostnader, som icke böra belasta den egentliga restaurangrörelsen.
Därest rättelse ernås i fråga örn dylika missförhållanden -—- och tillfälle härtill
torde förefinnas med hänsyn till avvecklingstidens längd — lärer den erforderliga
prisförhöjningen komma att stanna vid ett vida mindre procenttal.
Skulle, då vinstavvecklingen fortskridit tillräckligt långt för att verkningarna
därav må kunna bedömas, särskilda skäl finnas påkalla, att frågan örn ersättning
för av utskänkningen föranledda kostnader tages under omprövning,
förutsätter utskottet, att utredning verkställes på vad sätt dylik ersättning kan
beredas utan att densamma får karaktären av vinst. Skulle en dylik utredning
komma till stånd, torde densamma böra omfatta icke blott de av vinstavvecklingen
berörda restaurangerna, utan samtliga restauranger, oavsett den klass
de tillhöra.
Inom utskottet har framhållits, att vinstavvecklingen i vissa fall skulle
komma att gå ut över städer med egna hotellfastigheter eller sådana företag,
som eljest tillkommit för att tillgodose lokala önskemål om inrättande i samband
med restaurangrörelse av särskilda representationslokaler m. m. Utskottet
förbiser ingalunda de svårigheter, som i dylika fall kunna uppstå,
men kan, i enlighet med vad förut anförts, icke anse det rimligt, att utskänkningsvinsten
med hänsyn till dylika förhållanden skall fortbestå. Utskottet
tänker sig dock, att, om så anses önskvärt och omständigheterna i övrigt göra
det påkallat, själva restaurangrörelsen i nu avsedda fall lämpligen skall kunna
övertagas av system- eller restaurangbolag. Så har redan nu i betydande utsträckning
skett. Beträffande dylika företag bör emellertid tillses, att icke
kommun eller annan kommer att på det allmännas bekostnad få sitt ekonomiska
intresse tillgodosett genom oskäligt höga hyresbelopp eller därigenom
att andra lokaler övertagas än som kan anses försvarligt med hänsyn till
restaurangrörelsens uppgifter.
Utskottet vill här i övrigt anmärka, att någon ändring ej ifrågasättes beträffande
restauratörernas vinst å andra viner än starka viner samt att s. k.
1 Jämför den såsom bilaga A betecknade promemorian, bil. sid. 6.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
75
spillmånsersättning alltjämt bär utgå i fråga om spritdrycker och starka
viner i den mån fråga ej är om inköp inom kvarstående vinstkvantitet.
I anledning av departementschefens uttalande, att någon särskild omreglering
av de nuvarande vinstkvantiteterna ej bör ske i samband med den nya
ordningens införande, vill utskottet för sin del framhålla, att hinder ej bör
möta att, i samband med avvecklingen eller där så eljest finnes erforderligt,
enligt hittills tillämpade grunder nedskära sådana vinstkvantiteter, som tilläventyrs
befinnas alltför höga. En dylik nedskärning torde sålunda redan
från början kunna ske exempelvis i de fall, då försäljningen avsevärt understigit
vinstkvantiteten. I övrigt ansluter sig utskottet till de av departementschefen
uttalade synpunkterna såväl i fråga örn de egentliga vinstkvantiteternä
som även beträffande den motsvarande avvecklingen av den utskiinkningsersättning,
som utgår till systembolagens och restaurangbolagens restauranger.
Antalet systembolag; de särskilda bolagens organisation m. m.
Utskottet, som redan i det föregående uttalat sin principiella anslutning
till förslaget örn en avsevärd begränsning av antalet systembolag, har icke
funnit anledning till erinran mot de bestämmelser härutinnan, som återfinnas
i förslagets 3 kap. 1 och 2 §§. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka bifall till
det i motionen II: 507 framställda yrkandet, att systembolag måtte kunna inrättas
i samhällen med minst 5,000 invånare. Enär det med tillämpning av
förslagets 3 kap. 1 § skall ankomma på Kungl. Majit att bestämma, huruvida
i ett län må finnas mer än ett systembolag, har utskottet icke heller funnit
sig kunna förorda bifall till vissa i motionerna II: 472 och II: 514 framställda
yrkanden angående antalet bolag i respektive Malmöhus och Kopparbergs
län.
Beträffande valet av aktieägare i systembolag vill utskottet uttala, att det
måste anses angeläget att dessa komma att företräda skilda delar av bolagets
detaljhandelsområde.
Enligt förslagets 6 kap. 4 § skall systembolags styrelse bestå av fem ledamöter,
av vilka en ledamot, tillika ordförande, utses av kontrollstyrelsen, två
ledamöter av länsstyrelsen, en ledamot av landstinget och en ledamot av bolagsstämman.
I styrelsen för systembolaget för Stockholms stad och län
skola Överståthållarämbetet och länsstyrelsen utse vardera en ledamot. Styrelsen
för systembolag, vars detaljhandelsområde omfattar Stockholm eller
annan stad, som ej deltager i landsting, skall bestå av ytterligare en ledamot,
som utses av stadsfullmäktige. I motionen I: 269 har yrkats, att kontrollstyrelsen
måtte äga utse två styrelseledamöter, därav den ena tillika ordförande
och den andra vice ordförande, landstinget en ledamot och bolagsstämman
två ledamöter. I de likalydande motionerna I: 275 och II: 510 har yrkats, att
i stället för de styrelseledamöter, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle utses
av länsstyrelsen, nyktcrhetsnämnden i bolagets hemstad finge tillsätta en
76
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
ledamot och landstinget en, i följd varav landstinget i styrelsen borde äga
utse sammanlagt två ledamöter.
Utskottet, som finner det utgöra en fördel att en av de ordinarie styrelseledamöterna
tjänstgör såsom vice ordförande, vill för sin del tillstyrka sådan
ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att länsstyrelsen må utse endast en ledamot
och i stället kontrollstyrelsen två ledamöter, därav en skall vara ordförande
och den andre vice ordförande. I händelse en dylik ändring genomföres,
torde vidare föreskriften i andra stycket av 6 kap. 4 § kunna utgå;
med stöd av 14 § i samma kapitel skall det nämligen i fråga om systembolaget
för Stockholms stad och län ankomma på Överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Stockholms län att gemensamt utse den styrelseledamot, som enligt
vad nyss är sagt skall utses av länsstyrelsen.
I fråga örn bestämmelserna i 6 kap. 15 § angående restaurangbolag vill
utskottet förorda vissa ändringar i paragrafens 5 och 6 mom. Vad angår
förstnämnda moment synes sålunda, i överensstämmelse med vad som gäller
beträffande systembolag, böra stadgas, att restaurangbolag ej utan samtycke
av kontrollstyrelsen må förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag
eller ekonomisk förening. Det i Kungl. Maj:ts förslag stadgade förbudet
för restaurangbolag att äga dylika aktier eller andelar skulle enligt utskottets
mening kunna utgöra hinder för bedrivande av bolagets verksamhet på ett
affärsmässigt sätt. Utskottet förväntar emellertid, att kontrollstyrelsen skall
tillse, att restaurangbolagens rörelse ej genom bildandet av dotterbolag eller
liknande organisationer utsträckes till områden eller eljest gives en omfattning,
som måste anses mer eller mindre främmande för bolagens egentliga
ändamål. Likaså förutsätter utskottet, att kontrollstyrclsen skall utfärda erforderliga
bestämmelser i syfte att förebygga att systembolagen skulle bliva
i tillfälle att på ett otillbörligt sätt förskaffa restaurangbolagens dotterföretag
särskilda förmåner framför andra företag på samma verksamhetsområden.
Utskottet ansluter sig härutinnan till ett uttalande å sid. 348 i rusdryckslagstiftningsrevisionens
betänkande, enligt vilket systembolagen böra vara förhindrade
att i samband med överlåtelse av utskänkningstillstånd föreskriva
skyldighet för restauratör att från viss säljare inköpa andra varor än rusdrycker.
Den nu förordade ändringen torde böra föranleda, att bestämmelserna
i 6 mom. första stycket överflyttas till 5 mom.
Vad angår 6 mom. andra stycket i Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet tillstyrka,
att däri upptages en hänvisning jämväl till 6 kap. 12 §, i följd varav
för restaurangbolagen, liksom för systembolagen, skulle gälla, att de vid utövande
av sin verksamhet stå under överinseende av kontrollstyrelsen och
ha att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar
beträffande bolagens förvaltning eller eljest i förordningen särskilt angivna
hänseenden.
I motionen I: 242 har, i anslutning till bestämmelserna i 6 kap. 12 §, yrkats,
att i förordningen måtte klart utsägas, att en var, som vore missnöjd
med kontrollstyrelsens >''beslut rörande föreskrifter», ägde föra klagan hos
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. •>
Kungl. Maj:t eller att dylika föreskrifter i allt fall måtte kunna underställningsvis
prövas av Kungl. Maj:t. Då klagan över kontrollstyrelsens beslut
emellertid torde kunna föras hos Kungl. Maj:t utan att särskilt stadgande härom
upptages i nu förevarande författning, har utskottet icke funnit sig böra
tillstyrka särskilda bestämmelser i den av motionären föreslagna riktningen.
Enär utskottet icke kunnat biträda det i motionen 1:241 framställda yrkandet
örn inrättande av ett centralbolag för rusdryckshandeln, finner utskottet
icke anledning ingå på vissa med nämnda yrkande sammanhängande
ändringsförslag beträffande de delar, varom nu närmast varit fråga.
Övriga erinringar.
I motionen I: 242 ävensom i de likalydande motionerna I: 274 och II: 513
har yrkats, att den i förslaget använda benämningen rusdrycker måtte utbytas
mot benämningen starkdrycker. I förstnämnda motion har därjämte
uttalats, att fullgoda skäl syntes föreligga att beteckna den föreslagna försäljningslagstiftningen
såsom lag, i följd varav författningens benämning
borde bliva starkdryckslag. Utskottet har emellertid icke funnit skäl för införande
av den nya benämningen starkdrycker. Vad angår förslaget att författningen
borde betecknas såsom lag torde visserligen skäl kunna anföras
för en ändring i denna riktning. Med hänsyn till att övriga av Kungl. Maj:t
och riksdagen antagna författningar angående tillverkning och försäljning av
alkoholhaltiga drycker benämnas förordningar har utskottet emellertid icke
ansett tillräcklig anledning föreligga att frångå Kungl. Maj :ts förslag på denna
punkt.
I yttrande över revisionens förslag hade kontrollstyrelsen tillstyrkt vissa
åtgärder i syfte att förbud måtte införas mot användande av utländska bär
och frukter för inhemsk vinberedning. Departementschefen har emellertid
avvisat av kontrollstyrelsen härutinnan framställda förslag under anförande,
att lämpligheten av desamma kunde ifrågasättas samt att en ändring av angiven
innebörd i allt fall torde förutsätta vidare utredning. Utskottet vill i
anledning härav framhålla, att det får anses angeläget att ifrågavarande utredning
vcrkställes och att det förslag, vartill utredningen kan föranleda, förelägges
riksdagen.
I 1 kap. 5 § 2 mom. av det föreliggande förslaget har upptagits en bestämmelse,
enligt vilken ledamot av partihandelsbolagets styrelse skall kunna utses
till styrelseledamot i system- eller restaurangbolag. Mot detta stadgande
— som torde förutsätta en ändring av vissa på förslag av 1930 års riksdag
meddelade bestämmelser i bolagsordningen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen
— har utskottet ej funnit skäl till erinran.
I förslagets 4 kap. 6 § 2 mom. har anvisats en utväg för den, som äger att
hos visst bolag inköpa rusdrycker, alt tillfälligtvis verkställa inköp även vid
78
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
ett eller flera andra bolag. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla, att
detta stadgande icke torde lägga hinder i vägen för att kontrollstyrelsen med
stöd av 4 kap. 16 § meddelar sådana kompletterande föreskrifter, som må
anses erforderliga, exempelvis angående möjligheten att vid annat bolag än
där inköpen regelmässigt skola ske verkställa inköp sedan genom förfrågan
i telefon eller på annat sätt erhållits visshet, att hinder för inköp icke möter.
1 motionen II: 522 har yrkats sådan ändring i förslaget till försäljningsförordning,
att under förbudet i 5 kap. 7 § mot att söka förmå gäst å utskänkningsställe
att inköpa rusdrycker icke måtte kunna hänföras enbart en förfrågan
från serveringspersonalens sida, huruvida ytterligare rusdrycker
önskades före utskänkningstidens slut. Då en dylik förfrågan i och för sig
icke rimligen lärer kunna anses såsom stridande mot nämnda förbud, har
utskottet emellertid icke ansett någon ändring härutinnan erforderlig.
I samma motion har vidare yrkats, alt till föreskrifterna i 7 kap. 8 § eller
annat författningsrum måtte fogas en bestämmelse av innehåll att systembolag
icke må på något sätt påverka innehavare av utskänkningstillstånd att
entlediga anställd, vilken uppgivits ha överträtt förordningen eller med stöd
av denna meddelade bestämmelser, med mindre han för uppgivna förseelsen
genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar. Utskottet, som icke anser sig
kunna tillstyrka en bestämmelse av föreslagen innebörd, vill i detta sammanhang
erinra, att det enligt förslagets 7 kap. 8 § blir möjligt att i laga ordning
beivra överträdelser mot bestämmelserna angående måltidstvång och begränsning
av utskänkningskvantiteterna, under det att detta hittills icke lärer ha
kunnat ske med hänsyn till att dylika restriktioner för närvarande tillämpats
allenast med stöd av bestämmelser i avtal angående överlåtelse av utskänkningsrätt.
Utskottet har, utöver vad förut angivits, på några punkter ansett smärre
jämkningar böra ske i fråga om förslaget till försäljningsförordning. Då dessa
ändringar omedelbart torde framgå av utskottets hemställan, har utskottet
emellertid icke funnit erforderligt att närmare ingå härpå. Kungl. Maj:ts
förslag i övrigt har icke givit anledning till erinran från utskottets sida.
De i motionerna gjorda uttalanden och förslag, som icke blivit föremål för
närmare överväganden här ovan, ha ansetts icke böra föranleda någon åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition nr 242, i vad den avser förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker, icke kunnat oförändrad
av riksdagen bifallas — antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
79
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas som följer:
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §■
Med spritdrycker förstås i denna förordning varje vätska som håller mer
än två och en fjärdedels volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra
till vin eller maltdryck.
Med vin förstås i denna förordning varje genom alkoholisk jäsning framställd
dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra
växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå
volymprocent etylalkohol.
Spritdrycker och vin benämnas gemensamt rusdrycker.
2 §•
Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan som äger rum enligt
4 § delas i partihandel och detaljhandel.
Med partihandel förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse
ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.
Detaljhandel delas i försäljning till avhämtning eller försändning på rekvisition
(utminutering) och försäljning till förtäring på stället (utskänkning).
Vad i denna förordning är stadgat angående utskänkning skall jämväl tilllämpas
i fråga om tillhandahållande av rusdrycker i samband med sådan
tillställning som avses i förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt
tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets
städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. 3
3 §•
Ali försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav
uppkommer så ringa skada som möjligt.
80
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)
4 §•
1 morn. Rusdrycker må å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig
läkares, veterinärs eller tandläkares recept och med iakttagande av de
särskilda föreskrifter som därom utfärdas.
1 avseende å försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gäller vad därom är
särskilt stadgat.
2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga
preparat m. m. gäller vad därom är särskilt stadgat.
3 mom. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall än förut i denna
paragraf omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.
5 §.
1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag
som i 2, 3 och 6 kap. sägs må ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd,
ej heller annan än den som gjort sig känd för ordentlighet samt
prövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.
2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som till följd av sin befattning kan
komma att deltaga i beslut om tillverkning eller försäljning av rusdrycker
eller att däröver utöva tillsyn må ej vara ledamot av styrelse för sådant bolag
som i 1 mom. sägs. Samma lag vare beträffande den som till avsalu äger
tillverka rusdryTcker eller maltdrycker eller är ledamot av styrelse för annat
företag med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget.
3 mom. Den som ej kan vara styrelseledamot i bolag som i 1 mom. avses
må ej bedriva trafikutskänkning enligt 3 kap. 13 § eller utskänkning till
vilken tillstånd överlåtits enligt 3 kap. 16 § och ej heller vara styrelseledamot
i företag med huvudsakligt syfte att bedriva utskänkning som nu sagts.
4 mom. Där utskänkning bedrives av annan än enskild person, skall för
rörelsen finnas en av kontrollstyrelsen godkänd föreståndare. Till föreståndare
må ej utses annan än den som enligt vad i 1 och 2 mom. är stadgat kan
vara styrelseledamot i bolag som i 1 mom. avses. Vad nu är sagt skall ej
hava avseende å utskänkning varom i 3 kap. 13 § 3 mom. förmäles. 6
6 §■
1 mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdrycker
må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom försäljning
avhända sig sådan dryck till annan.
2 mom. Ej må någon genom byte mot vara av annat slag avhända sig
rusdrycker eller eljest använda sådan dryck som betalningsmedel.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
81
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 KAP.
Om partihandel och import.
1 §•
Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är om försäljning
som i 6 och 7 §§ sägs, bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat
aktiebolag, som av Konungen erhållit tillstånd till sådan handel (partihandclsbolag).
Försäljning för export må bedrivas allenast av partihandelsbolaget samt
tillverkare som avses i 6 §.
2 §•
Tillstånd för partihandelsbolaget lämnas för viss tid, högst sex år. Ansökan,
åtföljd av bolagsordningen, skall före ingången av året näst före det, då
försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.
Ej må tillstånd lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen eller
på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten beretts övervägande inflytande
å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedrivande
vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen
prövar nödig.
3 §.
1 morn. Partihandelsbolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig
ränta å de av honom tillskjutna kontanta medel.
2 mom. Av den vinst som å partihandelsbolagets rörelse årligen uppstår
må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar
och avsättning till fonder. Återstoden skall, sedan utdelning till aktieägarna
ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång
insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.
4 §•
Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt i konkurs,
må försäljningsrätten av Konungen återkallas att upphöra å tid som
av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall föreskriva viss
annan tid än i 2 § sägs för avgivande av ansökan om rätt att från den tidpunkt,
då försäljningsrätten sålunda upphör att gälla, vara partihandelsbolag.
5 §.
Närmare bestämmelser i de i 2 § andra stycket och 3 § 2 mom. angivna
hänseenden ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolagets
verksamhet och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal
som upprättas i samband med bolagets antagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 28.
6
82
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
6 §•
1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat
brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.
Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin vare pliktig
att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket.
2 morn. Inom riket tillverkat vin som ej utföres ur riket må försäljas allenast
till partihandelsbolaget.
7 §•
Systembolag som i 3 kap. sägs må försälja rusdrycker till annan innehavare
av rätt till detaljhandel i och för dennes rörelse.
8 §•
Tillverkare av rusdrycker skall hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från kontrollstyrelsen
och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter, kontrollstyrelsen för tillsyn å försäljningen meddelar.
9 §.
För visst fall, såsom då fråga är om försäljning för konkursbo eller dödsbo
eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må, utan hinder av vad
i denna förordning stadgas, rusdrycker försäljas till partihandelsbolaget eller
systembolag jämlikt de föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.
10 §.
1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolaget samt,
efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av systembolag.
2 mom. Vid varje tullplats i riket skall över därstädes till förtullning anmälda
rusdrycker föras särskild förteckning enligt formulär som av generaltullstyrelsen
fastställes efter kontrollstyrelsens hörande. Denna förteckning
skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.
3 mom. Rusdrycker vilka inkommit från utlandet må utlämnas allenast
till bolag som äger rätt till införsel enligt 1 mom. eller den som erhållit sådant
bolags medgivande att mottaga varorna.
4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må
a) rusdrycker till riket införas av den som enligt särskilt stadgande äger
åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma från utlandet;
b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av vederbörligen legitimerad
handelsresande, införas i vanlig ordning;
c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot erläggande av
stadgad tull införa rusdrycker intill viss mindre av Konungen fastställd myckenhet;
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
83
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
d) till proviant hänförliga å fartyg eller luftfartyg medförda rusdrycker
behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker, vilka
förtullats såsom överskottsproviant, icke föras från fartyget eller luftfartyget
annorledes än för återutförsel i vederbörlig ordning;
e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager på sätt i särskild författning
är stadgat; dock att å provianteringsfrilager upplagd sådan dryck ej må,
utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorledes än
till fartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning; samt
f) sändningar av rusdrycker med bantåg forslas genom riket till utrikes
ort, när de åtföljas av järnvägsfraktbrev, som utställts i enlighet med internationella
fördraget om godsbefordran å järnväg.
5 mom. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.
6 mom. Angående införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alkoholhaltiga
preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.
3 KAP.
Om rätt till detaljhandel.
1 §•
För detaljhandeln med rusdrycker skall riket vara indelat i detaljhandelsområden.
Stockholms stad och län utgöra ett detaljhandelsområde. I övrigt
utgör varje län ett detaljhandelsområde, dock att Konungen äger bestämma,
att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där sådant
med hänsyn till länets utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i övrigt
finnes påkallat.
Om huvudort för detaljhandelsområde förordnar Konungen.
Där det med hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter
finnes lämpligt, må kontrollstyrelsen förordna, att kommun hänföres
till detaljhandelsområde utom det län dit kommunen hör.
2 §■
Rätt till detaljhandel tillkommer, med de undantag som i 13 § avses, allenast
för handhavande av sådan handel särskilt bildade aktiebolag (systembolag).
Inom ett detaljhandelsområde må ej finnas mer än ett systembolag. 3
3 §•
Utminutering må äga rum å ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år
1937. Därjämte må utminutering anordnas i stad, köping eller municipalsamhälle
med minst femtusen invånare.
84
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Systembolaget äger, med iakttagande av föreskrifterna i första stycket, besluta
angående utminuteringsställenas antal och förläggning.
4 §•
Systembolag må ej å annan överlåta rätt till utminutering.
5 §•
Utskänkning må ej äga rum, med mindre tillstånd därtill lämnats i den
ordning nedan stadgas.
6 §•
1 mom. Tillstånd till annan utskänkning än sådan som omförmäles i 12
och 13 §§ meddelas av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen skall äga
rum.
2 mom. Tillstånd enligt 1 mom. må avse
utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod
(årsutskänning); eller
utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka
tidsperiod (tillfällig utskänkning).
7 §•
1 mom. Tillstånd till årsutskänkning skall avse en tid av fyra år (oktrojperiod),
dock att första oktrojperioden efter denna förordnings ikraftträdande
skall omfatta tiden från och med den 1 oktober 1938 till och med den 30
september 1941, varefter oktrojperiod räknas från och med den 1 oktober
1941 och sedermera från och med samma dag vart fjärde följande år. Tillstånd
må jämväl, om särskilda skäl därtill äro, meddelas för återstående del
av oktrojperiod.
2 mom. Avser systembolag att i viss kommun bedriva årsutskänkning, skall
ansökan därom göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen
är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan,
må sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det år utskänkningen är
avsedd att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning
upptagas ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för
återstående del av oktrojperiod.
8 §.
Ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall innehålla uppgift angående
antalet utskänkningsställen dels för spritdrycker och vin, dels för enbart vin,
samt förslag till grunder för utskänkningens bedrivande och utskänkningsställenas
förläggning.
9 §•
1 mom. över ansökan av systembolag om tillstånd till årsutskänkning
skall länsstyrelsen omedelbart inhämta yttrande av fullmäktige i kommunen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
85
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Dessa hava att i ärendet höra kommunens nykterhetsnämnd ävensom i annan
stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden.
2 mom. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd till årsutskänkning,
skola yttranden inhämtas från systembolaget, kommunens nykterhetsnämnd
ävensom i annan stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden.
10 §.
1 mom. Har ansökan om tillstånd till årsutskänkning som gjorts av systembolag
blivit av fullmäktige avstyrkt, må ej tillstånd av länsstyrelsen meddelas.
2 mom. Ej må vid tillstånds meddelande utskänkningsställenas antal sättas
högre än det av fullmäktige föreslagna eller utskänkningsställe förläggas
i del av kommunen, där fullmäktige ansett sådan förläggning ej böra äga
rum. Hava fullmäktige föreslagit sådana inskränkningar i fråga om rörelsens
bedrivande, som ej röra de i 5 kap. 1 och 2 §§ omförmälda ämnen och
ej heller innefatta grunder för förbud mot utskänkning till viss person, skola
dessa fastställas av länsstyrelsen, såframt de ej stå i strid med det i 1 kap. 3 §
angivna syfte eller med allmän lag eller författning.
3 mom. över meddelat tillstånd skall länsstyrelsen utfärda bevis med angivande
av den tid tillståndet avser och de föreskrifter som fastställts att
gälla. Avskrift av beviset skall tillställas kontrollstyrelsen ävensom för annan
stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden och landsfiskalen.
Länsstyrelses beslut skall kungöras i den eller de tidningar inom orten, där
allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av
besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet,
vilken dag skall angivas i kungörelsen.
11 §■
1 mom. Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst
hos länsstyrelsen göras av systembolag eller fullmäktige i den kommun, där
utskänkningen är avsedd att äga rum.
Ansökan örn tillstånd till tillfällig utskänkning skall innehålla förslag till
grunder för utskänkningens bedrivande.
2 mom. Vad i 9 och 10 §§ föreskrives skall i tillämpliga delar gälla jämväl
i fråga om tillfällig utskänkning.
3 mom. Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom
en kommun under oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige, efter hörande
av kommunens nykterhetsnämnd ävensom i annan stad än Stockholm magistraten
och på landet kommunalnämnden, uppdraga åt särskilt utsedda
personer att under berörda tid i fullmäktiges ställe avgiva yttrande över ansökningar
från systembolaget örn tillstånd till tillfällig utskänkning. I enahanda
ordning må fullmäktige även åt särskilt utsedda personer lämna upp
-
86
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
drag att ansöka om dylikt tillstånd för oktrojperiod eller del därav. Lämna
fullmäktige uppdrag som förut nämnts, skola de jämväl fastställa allmänna
villkor för upplåtande av tillstånd till utskänkning varom nu är fråga.
12 §.
Finnes det vara av allmän betydelse, att vid hälsobrunn, badort eller annan
kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket viktig ort årsutskänkning
äger rum å hotell eller pensionat, må Konungen, där systembolags ansökan
om sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige eller inom
fullmäktige väckt fråga örn utskänkningen avslagits, meddela bolaget tillstånd
till utskänkningen (turistutskänkning). Ansökan om tillstånd skall
göras av bolaget eller annan inom en månad från det fullmäktiges beslut
vunnit laga kraft. Tillstånd meddelas för oktrojperiod eller del därav.
Konungen äger vid tillstånds meddelande utfärda de särskilda föreskrifter
1 avseende å utskänkningen som prövas erforderliga.
13 §.
1 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å
passagerarfartyg meddelas av länsstyrelsen i det län där fartygets rederi har
sitt säte. För fartyg som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk
hamn må tillståndet avse jämväl spritdrycker.
Sådan utskänkning må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land,
allenast ske till besättningen och till sådana passagerare som intaga måltid i
fartygets restaurationslokal.
2 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin i
restaurangvagn å järnvägståg meddelas av länsstyrelsen i det län, där järnvägens
styrelse har sitt säte.
3 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka rusdrycker
å luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare till eller från
utländsk flygplats må av länsstyrelsen i det län, där luftfartyget har sin
hemort, meddelas företag för lufttrafik, som åtnjuter statsunderstöd. Utskänkning,
varom nu är fråga, må äga rum endast under luftfärd.
i mom. Har tillstånd till utskänkning enligt 1 mom. första punkten eller
2 mom. meddelats annan än systembolag, vare denne skyldig att inköpa
alla för rörelsen erforderliga viner hos det systembolag länsstyrelsen bestämmer.
5 mom. över tillstånd till utskänkning enligt denna paragraf (traf^utskänkning)
skall utfärdas bevis med angivande av den tid tillståndet avser
och de föreskrifter, som fastställts att gälla. Avskrift av beviset skall tillställas
kontrollstyrelsen.
14 §.
Länsstyrelsen äger att, vid meddelande av tillstånd lill utskänkning eller
ock sedermera, föreskriva de inskränkningar angående utskänkningen som
finnas erforderliga.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
87
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
15 §.
Överlåtelse av tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker må icke
ske i fråga om restaurang eller avdelning av restaurang som med hänsyn
till sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom
folkrestaurang.
Ej heller må tillstånd till utskänkning överlåtas, där det till främjande av
nykterhet eller ordning eljest finnes påkallat, att utskänkningen handhaves
av systembolaget.
16 §.
1 morn. I andra fall än de i 15 § omförmälda må systembolag överlåta
tillstånd till utskänkning i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen
meddelar till ledning för sådan överlåtelse.
Har avtal örn överlåtelse skett, skall bolaget söka fastställelse av avtalet
hos länsstyrelsen som har att med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen
samt lämpligheten och behörigheten hos den å vilken överlåtelsen
ifrågasättes bifalla eller avslå bolagets framställning. Meddelas fastställelse
skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.
2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för
tillståndets innehavare att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker; och skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen
därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för
dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres
beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner.
17 §.
1 mom. Har systembolag avslagit framställning om överlåtelse av tillstånd
till utskänkning, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen.
2 mom. Förmenar den å vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning,
att bolaget vid fastställandet av villkor för överlåtelse eller vid
tillämpning av det mellan honom och bolaget ingångna avtal åsidosatt hans
enskilda rätt eller eljest förfarit olämpligt, må han hos länsstyrelsen göra
framställning örn rättelse.
3 mom. Avskrift av länsstyrelsens beslut i fall som avses i denna paragraf
skall tillställas kontrollstyrelsen.
18 §.
Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill
meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må kontrollstyrelsen,
på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande, föreskriva
systembolaget, att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.
19 §.
1 mom. Tillstånd till trafikutskänkning må av länsstyrelsen återkallas,
om skäl därtill äro. över sådant beslut må ej klagan förås.
88
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 morn. Bryter den å vilken tillstånd till utskänkning överlåtits mot bestämmelserna
i det mellan honom och systembolag upprättade avtal, må
länsstyrelsen, där rättelse på annat sätt ej vinnes, förklara, att avtalet skall
upphöra att gälla. Avskrift av länsstyrelsens beslut skall i sådant fall tillställas
kontrollstyrelsen.
3 mom. Därest av detaljhandel vid upprepade tillfällen oordningar föranledas
eller detaljhandel så bedrives, att nykterhetstillståndet å viss ort menligt
påverkas, må länsstyrelsen tillsvidare förbjuda försäljningens fortsatta
bedrivande eller ock återkalla meddelat tillstånd. Länsstyrelsens beslut gånge
i verkställighet utan hinder av anförda besvär.
20 §.
1 mom. Har den som efter överlåtelse från systembolag innehar tillstånd
till utskänkning avlidit eller råkat i konkurs, åligger det dödsbodelägarna
eller konkursboet, därest de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad från
dödsfallet eller första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos
länsstyrelsen med uppgift å föreståndare för rörelsen. Till föreståndare må
ej utses annan än den som enligt vad i 1 kap. 5 § 1 och 2 mom. är stadgat
kan vara styrelseledamot i bolag som i nyssnämnda 1 mom. avses. Godkännes
föreståndaren av länsstyrelsen, må rörelsen fortsättas under högst
ett år från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet.
Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,
anses utskänkningstillståndet hava upphört den dag anmälningstiden utgick
eller beslut angående föreståndaren meddelades.
Meddelande angående länsstyrel- Meddelande angående länsstyrelsens
beslut i fall som avses i detta sens beslut i fall som avses i detta
moment skall tillställas kontrollstyrel- moment skall tillställas kontrollstyrelsen
och systembolaget. sen och systembolaget ävensom för
annan stad än Stockholm magistraten
samt pd landet kommunalnämnden
och landsfiskalen.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall ock gälla, där tillstånd till trafikutskänkning
meddelats annan än systembolag och tillståndsinnehavaren avlidit
eller råkat i konkurs; dock att meddelande om länsstyrelsens beslut i sådant
fall skall tillställas endast kontrollstyrelsen.
21 §.
Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning,
vapenövningsmöte eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag
eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,
ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länssty
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
89
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
reisen ävensom polischefen i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle
förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar med avseende
å densamma.
22 §.
Då krig eller omedelbar krigsfara råder så ock då arbetslöshet eller nöd
i större omfattning föreligger, må Konungen, där så prövas nödigt, meddela
förbud mot bedrivande av detaljhandel eller föreskriva erforderliga inskränkningar
däri. I fall varom nu är sagt må ock sådant förordnande, även om
det ej kan anses erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av
länsstyrelsen, där Konungen det medgivit.
4 KAP.
Om utminutering.
1 §•
Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av systembolaget
i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort
(hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.
För den som ej är kyrkobokförd inom riket är systembolaget i Stockholm
att anse såsom hemortsbolag. 2 3
2 §■
Tillstånd att inköpa rusdrycker må
icke meddelas den som ej fyllt tjugufem
är; dock må, örn särskilda skål
därtill åro, tillstånd meddelas den som
fyllt tjuguett år men ej tjugufem år.
3 §.
Kan det av särskild anledning befaras, att inköp av rusdrycker skall lända
till skada för köparen eller annan, må inköp ej medgivas eller ock de
inskränkningar i inköpen stadgas vilka finnas påkallade.
Prövning huruvida dylik åtgärd bör företagas skall särskilt äga rum i
fråga om:
den som varit föremål för åtgärd enligt alkoholistlagen;
den som vårdats för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått
genom bruk av alkoholhaltiga drycker;
den som gjort sig skyldig till straffbelagd handling och därvid varit påverkad
av alkoholhaltiga drycker eller som eljest varit överlastad av sådana
drycker;
2 §•
Tillstånd att inköpa rusdrycker må
icke meddelas den som ej fyllt tjuguett
år.
90
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
den som, i strid mot vad i denna förordning eller eljest är stadgat, gjort
sig skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker eller kan befaras
göra sig skyldig till sådan befattning;
den som för lösdriveri ådömts tvångsarbete eller tilldelats varning; samt
den som åtnjuter understöd från allmänna fattigvården eller, genom underlåtenhet
att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående
eller det allmänna, ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende.
Angående meddelande av erforderliga uppgifter till ledning för systembolagens
prövning förordnar Konungen.
4 §.
I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget, med hänsyn till köpares ålder
och levnadsförhållanden, fastställa den högsta myckenhet som må av
honom inköpas. Denna myckenhet må ej överstiga fyra liter för varje kalendermånad.
Den må uttagas jämväl efter månadens utgång, dock ej senare
än sex månader därefter.
Om särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen
inköpa större myckenhet än vad sålunda fastställts.
5 §•
För den som erhållit tillstånd till inköp skall bolaget utställa motbok,
gällande för inköp å visst utminuteringsställe.
Vid utminutering skall i motboken verkställas anteckning om den försålda
myckenheten och örn dagen för försäljningen.
6 §•
1 mom. Vill någon stadigvarande verkställa inköp å utminuteringsställe,
lydande under annat bolag än hemortsbolaget, äger sistnämnda bolag härtill
lämna medgivande.
2 mom. Vill någon, som äger att hos ett bolag verkställa inköp, under kortare
tid göra inköpen hos annat bolag, må förstnämnda bolag för viss tid,
högst sex månader, utställa ett bevis som, åtföljt av motbok, berättigar till
inköp hos ett eller flera i beviset angivna bolag.
3 mom. De föreskrifter angående inköpen som av hemortsbolaget meddelats
skola lända till efterrättelse jämväl i fall som i 1 och 2 mom sägs. 7
7 §•
Där det finnes påkallat för ordnande av försändning av rusdrycker till
ort, där utminuteringsställe ej är beläget, äger bolag att å sådan ort inrätta
särskilt utlämningsställe.
Är köpare bosatt å ort, där utminu- Är köpare bosatt å ort, där utminuterings-
eller utlämningsställe ej finnes terings- eller utlämningsställe ej finnes
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
91
(Kungl. Maj.ts förslag.)
inrättat, äger bolaget försända varan
till köparens närmaste post-, järnvägs-,
omnibus- eller ångbåtsstation.
Kostnaden för sådan försändning
skall, i enlighet med de föreskrifter
kontrollstyrelsen meddelar, uttagas
genom pristillägg å utminuterade rusdrycker.
(Utskottets förslag.)
inrättat, äger bolaget medgiva, att försändning
av varan till köparens närmaste
post-, järnvägs-, omnibus- eller
ångbåtsstation må ske utan skyldighet
för köparen att gälda försändningskostnaden.
Utgifterna för sådan
försändning skola, i enlighet med de
föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar,
uttagas genom pristillägg å utminuterade
spritdrycker.
Vid försändning har bolaget att vidtaga sådana anordningar, att varan ej
kommer annan än köparen tillhanda.
8 §•
Vid utminutering skall motboken uppvisas samt köparens egenhändigt undertecknade
rekvisition ävensom betalning för varan avlämnas, innan avhämtning
å utminuteringsställe må ske eller försändning till utlämningsställe
eller köpare äga rum.
9 §•
1 mom. Motbok gäller endast för den å vilken den är utställd, och må
förty ej någon tillhandagå med att å egen motbok för annans räkning anskaffa
rusdrycker eller med att låta egen motbok av annan användas för
inköp för dennes räkning.
2 mom. Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller
eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.
10 §.
Utlämning av rusdrycker må ej ske till den som synbarligen är berörd
av starka drycker eller beträffande vilken nvkterhetsnämnd efter vad särskilt
stadgas meddelat förbud mot utminutering.
Avhämtning må icke äga rum genom ombud som kan antagas ej hava fyllt
aderton år.
Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres på utminuteringsstället.
11 §■
önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av
bolaget, skall bolaget, därest köparen ställer erforderlig säkerhet för betalningens
fullgörande, söka anskaffa varan för försäljning på sedvanliga villkor
till köparen.
12 §.
Ej må någon, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, till annan
än försäljare av rusdrycker till salu utbjuda sådana drycker eller därå upp
-
92
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
taga beställningar eller eljest, för egen eller annans vinning, söka förmå någon
att å utminuteringsställe inköpa rusdrycker.
13 §.
Försäljning till avhämtning må äga rum endast söckendagar mellan klockan
nio förmiddagen och klockan fem eftermiddagen; dock må ej sådan försäljning
å dag före sön- eller helgdag fortgå längre än till klockan fyra eftermiddagen.
Utan hinder av vad nu stadgats må dock försäljning ske till den
som befinner sig i lokalen, då försäljningen skall upphöra.
14 §.
Å utminuteringsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom
prislista å rusdrycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.
Å särskilt anslag skall tydligt angivas å vilka tider försäljning av rusdrycker
å utminuteringsstället äger rum.
15 §.
Det åligger systembolag alt efter anfordran lämna dem som hava att taga
befattning med tillsyn över denna förordnings efterlevnad tillträde till de
försäljningsställen vilka deras tjänsteåligganden avse.
16 §.
Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter i de ämnen som ovan
i detta kapitel sägs.
17 §.
Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat honom inköpstillstånd eller
utan tillräckliga skäl fastställt inskränkningar beträffande hans inköp, må
han däröver föra klagan hos kontrollstyrelsen,
över kontrollstyrelsens beslut må ej klagan föras. 5
5 KAP.
Örn utskänkning.
1 §•
/ mom. Utskänkning av spritdrycker må äga rum endast i samband med
verklig måltid bestående av lagad mat. Spritdryck som genom utspädning
med vatten eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt må
dock utskänkas utan samband med måltid.
2 mom. Angående lägsta pris å måltid som i 1 mom. sägs samt utskänk •
ning av spritdryck som enligt samma moment må utskänkas utan samband
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
93
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
nied måltid äger kontrollstyrelsen utfärda föreskrifter. Kontrollstyrelsen må
jämväl föreskriva, att till gäst må vid samma besök utskänkas allenast viss
högsta myckenhet spritdrycker.
2 §•
1 mom. Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara att tillgå, där ej
utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror.
2 mom. Där vin på grund av hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen
är ägnat att tjäna såsom ersättning för spritdrycker, äger kontrollstyrelsen
föreskriva, att vinet må utskänkas endast i samband med mål
-
tid och till viss högsta myckenhet.
3 §.
Vid offentligt skådespel, varieté- eller
cirkusföreställning eller, med undantag
av konsert, annan föreställning
till vilken allmänheten har tillträde
md ej utskänkning ske i lokal
eller å plats, där föreställningen äger
rum, eller i annan därmed i inre förbindelse
stående lokal; dock må länsstyrelsen,
sedan i annan stad än
Stockholm magistraten samt på landet
kommunalnämnden avgivit yttrande,
för särskilda fall medgiva rätt
till sådan utskänkning. Vad nu är
sagt skall gälla jämväl beträffande offentlig
danstillställning å lokal som ej
huvudsakligen är avsedd för restaurangrörelse.
4
3 §■
Vid offentligt skådespel, varieté- eller
cirkusföreställning eller, med undantag
av konsert, annan föreställning,
till vilken allmänheten har tillträde,
så ock vid offentlig danstillställning
må utskänkning ej ske i lokal
eller å plats, där föreställningen
eller danstillställningen äger rum, eller
i annan därmed i inre förbindelse
stående lokal; dock må länsstyrelsen,
sedan i annan stad än Stockholm magistraten
samt på landet kommunalnämnden
avgivit yttrande, för särskilda
fall medgiva rätt till sådan utskänkning.
4 §•
1 mom. Utskänkning må ej begynna före klockan tolv middagen och ej
fortfara efter klockan tio eftermiddagen.
Länsstyrelsen må dock föreskriva, att utskänkningen skall avslutas tidigare
än klockan tio eftermiddagen, eller, efter ansökan av systembolaget, medgiva,
att utskänkningen må fortgå längre än till nämnda tidpunkt, över sådan ansökan
skall yttrande inhämtas i Stockholm av stadsfullmäktige, i annan stad
av magistrat och stadsfullmäktige samt på landet av kommunalnämnd och
kommunalfullmäktige. Ej må senare tid för utskänknings avslutande bestämmas
än fullmäktige förordat.
Yppas för särskilt tillfälle behov av att utskänkningen fortgår efter klockan
tio eftermiddagen eller den av länsstyrelsen enligt andra stycket bestäm
-
94
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
da tiden, må länsstyrelsen, efter hörande av magistraten i annan stad än
Stockholm samt kommunalnämnden på landet, jämlikt de grunder som av
stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige må hava bestämts, medgiva sådan
förlängning av utskänkningstiden.
Under högmässogudstjänst må ej utskänkning äga rum.
2 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv
timme före utskänkningstidens utgång.
3 mom. Å tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet att låta
rusdrycker å utskänkningsställe förtäras.
4 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å turisteller
trafikutskänkning.
5 §•
Har tillstånd erhållits att utskänka endast vin, vare det förbjudet att låta
spritdrycker eller ersättningsmedel därför förtäras å utskänkningsstället. Ej
heller må spritdrycker förvaras å detta ställe eller eljest på sådant sätt, att
gästerna äga tillgång till desamma. Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant
utskänkningsställe förtära spritdrycker eller ersättningsmedel därför.
6 §•
Den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd må ej tilllåta,
att något av det sålda medföres från utskänkningsstället; och vare det
gäst förbjudet att därifrån medföra utskänkt rusdryck.
7 §•
Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd söka
förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker.
8 §•
Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt aderton
år.
Ej heller må utskänkning äga rum till den som veterligen missbrukar starka
drycker eller därav synbarligen är berörd; och må person som sist nämnts
ej heller tillåtas att uppehålla sig å utskänkningsställe. 9
9 §■
1 mom. Utskänkningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller
torg eller eljest på sådant sätt att tillsyn däröver ej försvåras.
Ej må utskänkningsställe förläggas inom eller, utan Konungens tillstånd,
invid kasernområde, läger eller annat område, som blivit för krigsmaktens
behov upplåtet.
2 mom. Utskänkningslokal skall vara ljus och luftig, hava en i förhållande
till rörelsens omfattning tillräcklig storlek samt hållas i ordentligt skick.
I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten hållas för gäst tillgängligt.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
95
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
10 §.
Ombyte av utskänkningsställe må ej ske utan samtycke av den myndighet
som meddelat tillstånd till utskänkningen; och skall dessförinnan yttrande
inhämtas från dem som blivit hörda över tillståndsansökningen.
11 §■
Utskänkning må endast äga rum i lokal eller å plats som vid besiktning
blivit godkänd; och skall, där utskänkning fortgår under mer än en oktrojperiod,
ny besiktning verkställas före ingången av varje sådan period.
Besiktning hålles i stad av stadsfiskal eller den länsstyrelsen därtill förordnar
och på landet av landsfiskal med biträde av två personer, av vilka den
ena utses av nykterhetsnämnden i kommunen samt den andra i Stockholm
av Överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden
.
Kostnad för besiktning gäldas av tillståndsinnehavaren enligt taxa som
länsstyrelsen fastställer. Länsstyrelsen äger jämväl i övrigt meddela erforderliga
föreskrifter angående besiktning.
Har lokal eller plats för utskänkning ej blivit godkänd vid besiktning, må
klagan däröver föras hos länsstyrelsen.
12 §.
1 mom. Utskänkning må icke vara förenad med annan handel till vars
drivande särskild anmälan fordras.
2 mom. I öppen salubod för handel med andra varor än rusdrycker
ävensom i de för sådan rörelse använda lägenheter, vid torghandel och auktioner,
vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel
med andra varor än rusdrycker vare utdelning av sådana drycker även
utan betalning förbjuden.
13 §.
Vad i 4 kap. 14 § sägs örn utminuteringsställe skall äga motsvarande tilllämpning
å utskänkningsställe.
14 §.
Beträffande den som innehar tillstånd till utskänkning eller i dennes frånvaro
ombesörjer försäljningen skall vad i 4 kap. 15 § sägs äga motsvarande
tillämpning.
96
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
6 KAP.
Om systembolag och restaurangbolag.
1 §•
Systembolag som i 3 kap. 2 § sägs antages av länsstyrelsen för tid intill
dess länsstyrelsen annorlunda förordnar.
2 §•
Systembolag må driva restaurangrörelse och därmed sammanhängande
verksamhet, såvitt kontrollstyrelsen därtill lämnar medgivande, ävensom idka
detaljhandel med pilsnerdricka samt alkoholfria och därmed jämförliga drycker.
3 §.
Stiftare av systembolag så ock annan aktieägare i sådant bolag skall vara
här i riket bosatt svensk medborgare som av länsstyrelsen erhållit tillstånd
att äga aktie i bolaget.
Antalet aktieägare som ej må understiga tio eller överstiga tjugu skall vara
i bolagsordningen bestämt.
Aktieägare må icke äga mer än en aktie.
Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant
tillstånd till länsstyrelsen avlämnat förbindelse att på anmodan av länsstyrelsen
överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande av aktiens nominella
belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan
innestår hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från
löpande årets början till dess betalning sker.
Å aktiebrev skola de rörande aktieägare i första, tredje och fjärde styckena
meddelade bestämmelserna finnas angivna.
Nedgår antalet aktieägare under det antal som är bestämt i bolagsordningen,
skall bolaget träda i likvidation, där ej tillräckligt antal aktieägare inträtt
inom sex månader.
4 §•
Systembolags styrelse skall bestå av
fem ledamöter, utsedda för ett år i
sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen
en ledamot som tillika är ordförande,
länsstyrelsen två ledamöter,
landstinget en ledamot samt bolagsstämman
en ledamot. För varje leda
-
4 §•
Systembolags styrelse skall bestå av
fem ledamöter, utsedda för ett år i
sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen
två ledamöter samt länsstyrelsen,
landstinget och bolagsstämman
vardera en ledamot. De av kontrollstyrelsen
utsedda ledamöterna skola
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
97
(Kungl Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
mot utses på enahanda sätt en supp- tillika vara den ena ordförande och
leant. den andra vice ordförande. För varje
I styrelsen för systembolaget för ledamot utses på enahanda sätt en
Stockholms stad och län skola över- suppleant.
slåthållarämbetet och länsstyrelsen
utse vardera en ledamot jämte suppleant.
Styrelsen för systembolag vars detaljhandelsområde omfattar Stockholm
eller annan stad som ej deltager i landsting skall bestå av ytterligare en ledamot
som, jämte suppleant för honom, utses av stadsfullmäktige i den staden.
5 §•
Då stiftelseurkunden ingives till länsstyrelsen, skall vid densamma vara fogat
förslag till bolagsordning som underställes länsstyrelsen för godkännande.
Varder ej å konstituerande bolagsstämman förslaget till bolagsordning utan
ändring antaget, vare frågan örn bolagets bildande förfallen.
Ansökning om bolagets registrering, vid vilken ansökning skall finnas fogat
bevis om länsstyrelsens godkännande av bolagsordningen ävensom förteckning
över dem som erhållit länsstyrelsens tillstånd att vara aktieägare, må göras
av den ledamot av bolagets styrelse som utsetts å bolagsstämma; och skall i
avseende å detta ärende vad i lagen örn aktiebolag är stadgat om styrelsen och
styrelseledamöterna gälla den av stämman valda ledamoten.
Sedan övriga styrelseledamöter och suppleanter utsetts samt beslut fattats
rörande befogenheten att teckna bolagets firma, skall styrelsen ofördröjligen
göra anmälan härom för registrering.
6 §.
Systembolags räkenskapsår skall vara kalenderår.
Av systembolags utdelningsbara årsvinst må till aktieägare utdelas högst
fem procent å aktiebeloppet.
Utöver vad i lagen om aktiebolag är föreskrivet om avsättning till reservfond
skall avsättning till fonder och avskrivningar företagas i enlighet med
kontrollstyrelsens föreskrifter.
Systembolags årsvinst skall, i den
mån densamma ej skall användas till
avsättning till reservfonden eller andra
fonder, till avskrivningar i enlighet
med vad i nästföregående moment
sägs eller till utdelning åt aktieägarna,
tillkomma statsverket och skall
inom utgången av juni månad nästpåföljande
år insättas å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning.
Systembolags årsvinst skall, i den
mån densamma ej skall användas till
avsättning till reservfonden eller andra
fonder, till avskrivningar i enlighet
med vad i nästföregående stycke
sägs eller till utdelning åt aktieägarna,
tillkomma statsverket och skall
inom utgången av juni månad nästpåföljande
år insättas å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning.
Bihang till riksdagens protokoll 1937.
7 sami. Nr 28-
98
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Det överskott som vid upplösning av systembolag må finnas, sedan bolagets
samtliga skulder blivit guldna och till aktieägarna utbetalats aktiernas nominella
belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan innestår
hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande
årets början till dess betalning sker, skall tillkomma statsverket.
7 §•
Befogenhet eller skyldighet som enligt lagen om aktiebolag tillkommer bolagsstämma
skall i fråga örn systembolag tillkomma dess styrelse; dock att
bolagsstämma skall äga besluta örn ändring av bolagsordningen, fastställande
av balansräkning, beviljande å aktieägarnas vägnar av ansvarsfrihet för styrelsen,
utdelning åt aktieägarna, val och entledigande av en styrelseledamot
och en revisor samt suppleanter för dessa.
Ändring av bolagsordningen må beslutas av bolagsstämma i den ordning
som är föreskriven i lagen örn aktiebolag men skall för att bliva gällande godkännas
av länsstyrelsen. Ej må ändringen registreras med mindre sådant godkännande
styrkes.
Varder ej ansvarsfrihet styrelsen beviljad, må å bolagets vägnar talan å
förvaltningen efter vad i lagen örn aktiebolag är stadgat föras av aktieägare i
bolaget.
8 §.
Systembolag må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver
utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen
till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till storleken av
omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolag vidtaga åtgärd
som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.
9 §■
Systembolag äger bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag) för drivande
av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.
10 §.
Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen
1) inrätta restaurang;
2) inköpa eller avhända sig fastighet;
3) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring
än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga
utövande;
4) ingå viktigare hyresavtal och inom förhyrd lägenhet utföra större ändrings-
eller reparationsarbeten;
5) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
99
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
6) bilda restaurangbolag samt för- 6) bilda restaurangbolag samt förvärva
eller avhända sig aktier och an- värva eller avhända sig aktier eller andelar
i bolag eller ekonomisk förening; delar i bolag eller ekonomisk förening;
7) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets
inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat
bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt;
8) placera kapital annorledes än å bankräkning; eller
9) besluta rörande lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget,
rörande grunder för avlöning till annan personal eller för pensionering
av personal samt rörande understöd till anställd person som till följd av ålder
eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring.
11 §•
Ledamot och suppleant i systembolags styrelse ävensom revisor och suppleant
för denne äga av bolaget åtnjuta ersättning enligt kontrollstyrelsens
föreskrifter.
12 §.
Systembolag står vid utövande av sin verksamhet under överinseende av
kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen
meddelar beträffande bolagets förvaltning eller eljest i denna
förordning särskilt angivna hänseenden.
13 §.
Granskning av styrelsens förvaltning
och bolagets räkenskaper skall
varje år under tiden mars—maj å tid
som av kontrollstyrelsen bestämmes
verkställas för nästföregående år av
två revisorer, av vilka den ena förordnas
av kontrollstyrelsen bland de hos
styrelsen anställda revisorerna för
granskning av systembolagens ekonomiska
förvaltning och den andra utses
av aktieägarna. På enahanda sätt
tillsättas jämväl två suppleanter, över
revisionen skola revisorerna avgiva
berättelse, vilken, utom redogörelse
för bolagets ekonomiska ställning och
förvaltning samt vad övrigt revisorerna
kunna finna skäl omnämna, skall
innehålla dels yttrande huruvida bolaget
förvaltats i överensstämmelse
med det i 1 kap. 3 § angivna syfte,
13 §.
Granskning av styrelsens förvaltning
och bolagets räkenskaper skall
varje år under tiden mars—maj å tid
som av kontrollstyrelsen bestämmes
verkställas för nästföregående år av
två revisorer, av vilka den ena förordnas
av kontrollstyrelsen bland de hos
styrelsen anställda revisorerna för
granskning av systembolagens ekonomiska
förvaltning och den andra utses
av aktieägarna. På enahanda sätt
tillsättas jämväl två suppleanter, över
revisionen skola revisorerna avgiva
berättelse, vilken, utom redogörelse
för bolagets ekonomiska ställning och
förvaltning samt vad övrigt revisorerna
kunna finna skäl omnämna, skall
innehålla dels yttrande huruvida bolaget
förvaltats i överensstämmelse
med det i t kap. 3 § angivna syfte,
100
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
dels till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet.
Av revisionsberättelsen skola,
sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle
att förklara sig över i berättelsen
möjligen gjorda anmärkningar, revisorerna
före juni månads utgång
översända exemplar till länsstyrelsen
och de myndigheter som äro företrädda
i bolagets styrelse. Till dem som
sålunda erhålla del av revisionsberättelsen
må bolagets styrelse även insända
sin förklaring.
(Utskottets förslag.)
dels till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet.
Av revisionsberättelsen skola,
sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle
att förklara sig över i berättelsen
möjligen gjorda anmärkningar, revisorerna
före juni månads utgång
översända exemplar till de myndigheter
som äro företrädda i bolagets
styrelse. Till dem som sålunda erhålla
del av revisionsberättelsen må
bolagets styrelse även insända sin förklaring.
övriga föreskrifter rörande granskningen av systembolagens förvaltning
och räkenskaper meddelas av Konungen eller, i den mån Konungen så förordnar,
av kontrollstyrelsen.
14 §.
I fråga om systembolaget för Stockholms stad och län skall vad enligt detta
kapitel ankommer på länsstyrelsen ankomma på Överståthållarämbetet och
länsstyrelsen i Stockholms län gemensamt; dock må tillstånd att äga aktie i
nämnda bolag meddelas beträffande den som är bosatt i staden av Överståthållarämbetet
och den som är bosatt inom länet av länsstyrelsen.
15 §.
/ mom. Aktierna i restaurangbolag skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier;
och skall stamaktiekapitalet utgöra lägst tio och högst tjugu procent
av bolagets sammanlagda aktiekapital.
Stamaktie må ej ägas av annan än systembolaget.
Varje stamaktie medför rätt till tio röster och varje preferensaktie rätt till
en röst.
2 mom. Bolagsordning för restaurangbolag ävensom ändring i sådan bolagsordning
skall för att vara gällande godkännas av kontrollstyrelsen och
skall bevis därom fogas vid registreringsansökningen.
3 mom. Restaurangbolag må ej bereda preferensaktieägarna vinning utöver
skälig utdelning å aktie, och äger vad i 8 § stadgas jämväl i övrigt motsvarande
tillämpning å restaurangbolag.
4 mom. Restaurangbolags styrelse skall bestå av fem ledamöter med lika
många suppleanter. Tre ledamöter och tre suppleanter utses av stamaktieägaren,
två ledamöter och två suppleanter av preferensaktieägarna.
Av stamaktieägaren utsedd ledamot och suppleant så ock verkställande direktör
i bolaget må ej äga preferensaktie i bolaget.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
101
(Kungl. Maj:ts förslag.)
5 mom. Restaurangbolag må ej
äga aktier eller andelar i bolag eller
ekonomisk förening.
6 mom. Restaurangbolag må ej
utan samtycke av kontrollstyrelsen
inrätta restaurang, ingå affärsavtal
med enskilda styrelseledamöter eller
företaga åtgärd som i 10 § under 2)—
4) eller 8)—9) sägs.
Bestämmelserna i 11 § skola äga
motsvarande tillämpning å restaurangbolag.
(Utskottets förslag.)
5 mom. Restaurangbolag må ej
utan samtycke av kontrollstyrelsen
förvärva eller avlxända sig aktier eller
andelar i bolag eller ekonomisk förening.
Ej heller må restaurangbolag
utan samtycke av kontrollstyrelsen
inrätta restaurang, ingå affärsavtal
med enskilda styrelseledamöter eller
företaga åtgärd som i 10 § under 2)—
4) eller 8)—9) sägs.
6 mom. Bestämmelserna i 11 och
12 §§ skola äga motsvarande tillämp
-
ning å restaurangbolag.
7 mom. Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skall verkställas av två revisorer för vilka skola utses suppleanter.
Å ordinarie bolagsstämma utses årligen av stamaktieägaren en revisor och
en suppleant, och må härtill utses endast av handelskammare auktoriserad revisor
eller någon som i avseende å lämplighet kan jämställas med sådan.
Å samma stämma utse preferensaktieägarna en revisor och en suppleant.
8 mom. Kontrollstyrelsen äger genom sin chef eller annan person som styrelsen
förordnat deltaga i revisorernas granskning av restaurangbolags förvaltning
och räkenskaper ävensom när som helst företaga särskild granskning.
16 §.
Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel. 7
7 KAP.
Ansvarsbestämmelser lii. m.
1 §•
1 mom. Den som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning
avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med dagsböter, dock ej
under tio.
Beträdes någon, som förut fällts till straff för olovlig försäljning av rusdrycker,
andra gången eller oftare med sådan förbrytelse eller bedriver någon
olovlig försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med dagsböter,
dock ej under trettio, eller med fängelse i högst ett år.
Har förbrytelse varom ovan sägs icke skett i större omfattning eller yrkesmässigt,
må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas
till fem eller, vid upprepad förbrytelse, tio dagsböter.
102
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Har den som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker förut
fällts till straff för förbrytelse som avses i 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom. förordningen
angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i 22 § 1
mom. eller 23 § 1 mom. förordningen angående handel med skattefri sprit eller
i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående
vissa alkoholhaltiga preparat m. m., straffes såsom för upprepad olovlig försäljning
av rusdrycker.
3 mom. I fall som i denna paragraf avses vare de å försäljningsstället
med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda
rusdrycker tillika med kärl och emballage vari de förvaras underkastade
beslag och förbrutna.
4 morn. Vad i denna paragraf stadgas skall jämväl äga tillämpning, om
någon i strid mot föreskrifterna i 1 kap. 6 § 2 mom. genom byteshandel avhänder
sig rusdrycker eller eljest använder sådan dryck som betalningsmedel.
2 §.
Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 4 kap. 9 § 1 mom. med anskaffande
av rusdrycker, straffes med dagsböter. Sker förbrytelsen i större omfattning
eller yrkesmässigt eller beträdes någon som förut fällts till straff för förbrytelse
som nu sagts andra gången eller oftare med sådan förbrytelse, eller
bryter någon mot föreskriften i 4 kap. 9 § 2 morn., vare straffet dagsböter, ej
under tjugu, eller fängelse i högst sex månader.
3 §.
Har någon med motbok vidtagit åtgärd i syfte att därigenom möjliggöra
inköp av rusdrycker i större myckenhet än den vartill motboken eljest berättigar,
och har han eller med hans vetskap annan gjort bruk av den ändrade
motboken, straffes, där ej gärningen eljest är belagd med straff, med dagsböter.
4 §•
Överskrides rätt till partihandel, vare straffet dagsböter, dock ej under
fem. Äro omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången
eller oftare, må till fängelse dömas. 5
5 §•
1 mom. överskrider någon den i 1 kap. 4 § 1 mom. stadgade rättighet till
försäljning av rusdrycker i visst fall å apotek, straffes som i 1 § 1 mom. sägs.
2 mom. Har den som äger rätt att utfärda recept å rusdrycker genom missbruk
av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av dylika drycker,
straffes med dagsböter. Sker förbrytelsen i större omfattning och mot ersättning,
vare straffet dagsböter, ej under tjugu, eller fängelse i högst sex månader.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
103
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
6 §•
1 mom. Avyttrar någon vid detaljhandel med rusdrycker sådana drycker
av annat slag än försäljningsrättigheten avser,
eller beträdes någon vid utminutering med olovlig utskänkning eller vid utskänkning
med olovlig utminutering,
eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än därtill
uppgivet eller medgivet är,
eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning
eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,
straffes som i 1 § 1 mom. sägs.
2 mom. Har försäljning skett av drycker av annat slag än försäljningsrätten
avser, skall i fråga om sådana drycker med kärl och emballage tillämpas
även vad i 1 § 3 mom. finnes stadgat.
7 §.
Bryter någon mot 4 kap. 14 § eller 5 kap. 2 § 1 morn., 7 §, 9 § 2 mom.
andra stycket eller 13 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 5 kap. 5
eller 6 §, straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.
8 §•
Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller någon hos
honom anställd i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna
förordning är stadgat eller mot de föreskrifter som vederbörande myndighet
1 enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes, där ej annorlunda
särskilt stadgas, med dagsböter.
9 §.
Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,
till vilken tillstånd innehaves av annan än systembolag, och har han förut
undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot någon
av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till
försäljning förlustig.
10 §.
Bryter någon som ej handhar försäljning enligt denna förordning mot
4 kap. 12 § eller förbryter sig någon mot stadgandet i 5 kap. 12 § 2 morn.,
straffes med dagsböter.
11 §•
/ mom. Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt
2 kap. 10 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i
behörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras. Skor ej återutförsel
inom fyra månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses
104
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
hava mottagits av tullanstalt, hemfaller varan till kronan, och skall för dess
räkning med varan förfaras på sätt i 20 § 2 mom. är stadgat.
2 mom. Är införsel av rusdrycker belagd med straff enligt gällande bestämmelser
om ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende
meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning av
olovligt införda rusdrycker skall gälla vad i 20 § 2 mom. sägs.
3 mom. Den som mot stadgandet i 2 kap. 10 § 4 mom. från fartyg eller
luftfartyg förer rusdrycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, straffes
med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage underkastade
beslag och förbrutna.
4 mom. Den som mot stadgandet i 2 kap. 10 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.
5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter angående behandlingen av
till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordna huru med varan skall förfaras.
12 §.
Den som i följd av bestämmelserna i 2 kap. 8 § undfått del av där avsedd
tillverkares räkenskaper och verifikationer, så ock den som haft eller har att
taga befattning med tillsyn å sådan utskänkning, vartill tillstånd överlåtits,
må icke, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden
varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna,
att han örn de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han ej innehaft dylik befattning, straffes med dagsböter. Sker det för
att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans
fördel, må dömas till fängelse.
13 §.
Skulle den som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning själv
beträdas med olovlig försäljning av rusdrycker, vare det ansett som försvårande
omständighet, och vare han därjämte förlustig tjänsten.
14 §•
Den som under tid då han är ställd under åtal för förbrytelse mot denna
förordning fortsätter samma förbrytelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres
fällas till särskilt ansvar; dock må, där till fängelse dömes, sammanlagda
fängelsestraffet ej överstiga två år.
15 §.
1 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i
1—3 §§ sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen
hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
105
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet, dock i
mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat, straffes
efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.
Den till vilken rusdrycker avyttrats eller eljest anskaffats vare ej förfallen
till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.
2 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse som vid handhavande av detaljhandel
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,
liksom vore förbrytelsen begången av honom själv, därest ej omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
16 §.
Den som idkar detaljhandel vare pliktig tillhandagå nykterhetsnämnd eller
av nämnden utsett ombud med erforderliga upplysningar.
17 §.
Det åligger länsstyrelsen att övervaka iakttagandet av vad i denna förordning
är stadgat.
Polischefen i orten så ock kommunalnämnd skola tillse, att å ställe där
detaljhandel idkas ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade
föreskrifter noga efterföljas.
För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för
rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig
polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polischef.
18 §.
Tredskas systembolag att fullgöra
de i denna förordning för sådant bolag
meddelade föreskrifter eller de föreskrifter
som kontrollstyrelsen för
bolaget utfärdat, äger länsstyrelsen
efter omständigheterna förelägga bolagets
styrelseledamöter vite eller förbjuda
bolaget att efter utsatt skälig
tid fortsätta med försäljningen, örn
de åsidosatta föreskrifterna ej iakttagas.
18 §.
Tredskas systembolag att fullgöra
de i denna förordning för sådant bolag
meddelade föreskrifter eller de föreskrifter
som kontrollstyrelsen för
bolaget utfärdat, äger länsstyrelsen
efter omständigheterna förelägga bolagets
styrelseledamöter vite eller förbjuda
bolaget att efter utsatt skälig
tid fortsätta med försäljningen, örn
de åsidosatta föreskrifterna ej iakttagas.
Förelagt vite md av länsstyrelsen
utdömas.
106
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
19 §.
1 mom. Allmän åklagare samt de vilka särskilt antagits att vaka över förordningens
efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.
2 mom. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej
heller annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll,
ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under
den tid de äro i tjänsten.
3 mom. Då åtal anställes av annan än den som är nämnd i 1 mom. give
han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att denne må kunna övervara
målets utförande.
4 mom. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.
20 §.
1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer tulltjänsteman i fall som
i 11 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.
2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hembjudas
till systembolag eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna drycker
på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas
till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda hembjudits
vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder som av kontrollstyrelsen
fastställas inköpa den hembjudna varan. Är värdet så ringa, att det ej
kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.
Samma lag vare, där rusdrycker som ej förklaras förbrutna försäljas på
grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.
Med den erlagda köpesumman för rusdrycker som försålts på grund av
stadgandet i 11 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i tillämpliga
delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesumman för
gods som enligt samma stadga blivit genom tullverkets försorg försålt å auktion;
skolande, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas från auktionsdagen,
tiden i stället räknas från den dag, då betalning kommit tullverket
tillhanda.
21 §.
Böter som äro ådömda efter denna
förordning skola, om tillgång saknas
till deras gäldande, förvandlas enligt
allmän strafflag.
21 §.
Böter och vitén som äro ådömda
efter denna förordning skola, om tillgång
saknas till deras gäldande, förvandlas
enligt allmän strafflag.
22 §.
Av böter som ådömas enligt denna förordning samt värdet av rusdrycker
jämte kärl och emballage som enligt denna förordning dömas förbrutna tillfälle
en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
107
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men om så ej är
fallet, ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens
samt på landet till länsstyrelsens förfogande att, i enlighet med föreskrifter
som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän som
ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig hantering av rusdrycker.
Återstoden tillfaller kronan.
Andel som nu sagts tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett av föräldrar
mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra,
annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn
mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid de äro
i tjänsten.
Utdömt vite tillfaller kronan.
23 §.
Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning av rusdrycker
endast på den grund att han därvid tillhandlat sig eller förtärt sådana
drycker.
24 §.
Vad enligt denna förordning tillhör kommunalfullmäktiges handläggning
skall, där fullmäktige ej finnas, tillkomma kommunalstämma.
Vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkommer
poliskammare i stad, där sådan finnes.
b) att riksdagen måtte — med bifall i dessa delar till
Kungl. Maj:ts förevarande proposition — antaga följande
vid propositionen fogade
1) Förslag
till
förordning om införande av förordningen angående försäljning
av rusdrycker.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den nya förordningen angående försäljning av rusdrycker skall, såvitt ej
nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 oktober
1938.
Genom nya förordningen upphävas
förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;
-
108
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
förordningen den 13 maj 1846 (nr 15 sid. 8) om ansvar å den som åt fånge
eller kronoarbetskarl olovligen anskaffar brännvin eller andra sprirituösa
drycker; samt
kungörelsen den 21 december 1904 (nr 69 sid. 1) angående förbud mot
postbefordran av paket, innehållande brännvin eller andra brända eller destillerade
spirituösa drycker;
tillika med alla de särskilda stadganden som innefatta ändring av vad de
sålunda upphävda författningarna innehålla eller tillägg därtill;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
nya förordningens bestämmelser.
2 §•
Sådan rättighet till detaljhandel med rusdrycker som avses i förordningen
den 14 juni 1917 må icke meddelas för längre tid än till den 1 oktober 1938.
3 §•
Indelning av riket i detaljhandelsområden jämlikt 3 kap. 1 § nya förordningen
skall ske före den 1 augusti 1937 att gälla från och med den 1 oktober
1938.
4 §■
Ledamöter och suppleanter i systembolags styrelser skola utses första
gången enligt nya förordningen å följande tider:
de ledamöter och suppleanter, vilka skola utses av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen
och stadsfullmäktige, före den 15 september 1937,
de ledamöter och suppleanter, vilka skola väljas av landstingen, vid 1937
års lagtima möte, samt
de ledamöter och suppleanter, vilka skola väljas av aktieägarna, å konstituerande
bolagsstämma.
5 §.
Systembolag som ämnar bedriva verksamhet från den 1 oktober 1938 skall
söka antagande av länsstyrelsen före den 1 november 1937. Å sådant bolag
skola bestämmelserna i 6 kap. nya förordningen om tillstånd att äga aktie
i systembolag samt om systembolags bildande och vad därmed sammanhänger
äga tillämpning.
6 §•
Ansökan om tillstånd till årsutskänkning som avser tiden efter den 1 oktober
1938 skall göras av systembolag senast den 31 december 1937 samt av
fullmäktige eller stämma i vederbörande kommun senast den 31 mars 1938.
I fråga örn sådan ansökan skola bestämmelserna i 3 kap. nya förordningen
i tillämpliga delar lända till efterrättelse och skola därvid i förekommande
fall jämväl reglerna örn turistutskänkning träda i tillämpning.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
109
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning eller trafikutskänkning som
avser tiden efter den 1 oktober 1938 skall, även där ansökan göres före sistnämnda
dag, behandlas i den ordning som föreskrives i 3 kap. nya förordningen.
Har tillstånd till utskänkning meddelats på grund av sådan ansökan som
ovan i denna paragraf sägs, skall om överlåtelse av tillståndet gälla vad i
3 kap. nya förordningen stadgas angående sådan överlåtelse.
7 §•
I samband med likvidation av bolag som avses i 17 § förordningen den
14 juni 1917 skall upprättas skriftlig handling, innefattande överlåtelse av
tillgångar och skulder i bolaget å det i nya förordningen avsedda systembolag,
inom vars detaljhandelsområde det förra bolagets styrelse har sitt
säte, varvid skall iakttagas ej mindre att borgenär, som icke godtager det nya
bolaget i det tidigares ställe, erhåller betalning för sin fordran än även att,
i den mån befintligt överskott därtill förslår, av delägarna i det tidigare bolaget
tillskjutna medel återbetalas jämte ränta därå efter högst fem procent
örn året för tid, för vilken utdelning tidigare ej ägt rum.
8 §■
Kontrollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande
av rörelsen å de bolag som omförmälas i 17 § förordningen den 14 juni
1917 samt angående rörelsens övertagande av systembolag som avses i nya
förordningen.
Styrelseledamöterna i sistnämnda bolag skola, sedan de utsetts jämlikt
4 § här ovan, biträda vid förberedelserna för rörelsens övertagande.
9 §.
Bestämmelserna i 19 § 6—8 mom. förordningen den 14 juni 1917 skola tilllämpas
beträffande granskning av bolags förvaltning och räkenskaper för
tiden från den 1 januari till den 1 oktober 1938.
10 §.
Bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. nya förordningen om stamaktier
och preferensaktier i restaurangbolag skola icke utgöra hinder för att i dylika
bolag, där vid nya förordningens ikraftträdande annat förhållande mellan
olika slag av aktier är gällande, detta förhållande bibehålies; dock att
stamaktiernas sammanlagda röstetal icke må utgöra mindre del av samtliga
aktiers röstetal än vad nämnda bestämmelser medgiva.
11 §■
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall denna bestämmelse
i stället tillämpas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2) Förslag
till
förordning med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Nykterhetsnämnd i kommun har att övervaka nykterhetstillståndet inom
kommunen samt att i enlighet med vad i denna förordning sägs eller eljest
finnes stadgat vidtaga för dess höjande erforderliga åtgärder.
Det åligger nykterhetsnämnd därvid särskilt
att söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenskap genom upplysningar,
råd och anvisningar till systembolag och andra försäljare av alkoholhaltiga
drycker eller ersättningsmedel härför samt genom åtgärder mot
olaglig försäljning av sådana drycker eller ersättningsmedel;
att verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar och
yttranden till vederbörande myndigheter; samt
att tillhandagå enskilda personer med de råd och upplysningar som äga
samband med nämndens uppgifter.
Nykterhetsnämnd skall, i stad till stadsfullmäktige och på landet till kommunalfullmäktige
eller kommunalstämma, avgiva årlig berättelse över nykterhetstillståndet
inom kommunen samt angående nämndens verksamhet.
2 §•
Brukar någon som vistas inom kommunen alkoholhaltiga drycker till uppenbar
skada för sig eller annan, äger nykterhetsnämnden förordna, att under
viss tid, högst ett år i sänder, rusdrycker icke må till honom utminuteras.
över beslutet må besvär inom trettio dagar från delfåendet anföras hos
länsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1938.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
lil
c) att följande motioner, nämligen:
väckta inom första kammaren:
nr 241 av herr Stendahl,
» 242 av herr Reuterskiöld,
» 268 av herr Eilif Sylwan m. fl.,
» 269 av herr Oscar Gottfrid Karlsson,
» 270 av herr Oscar Gottfrid Karlsson,
» 271 av herrar Lindmark och Karl Bodin,
» 272 av herr Holmström m. fl.,
» 273 av herr Bjurström,
» 274 av herrar Rahmn och Borell,
» 275 av herr Bergman m. fl.,
» 276 av herr Bergman,
» 277 av herr Anders Andersson,
» 278 av herr Carl Eriksson m. fl.,
» 279 av herr Holmström m. fl.,
väckta inom andra kammaren:
nr 471 av herr Paulsen,
472 av herr Paulsen,
» 507 av herrar Nilsson i Landskrona och Landgren,
» 508 av herr Hagberg i Malmö m. fl.,
» 509 av herr Andersson i Falkenberg,
» 510 av herr Dahlbäck m. fl.,
» 511 av herr Henriksson m. fl.,
» 512 av herr Henriksson m. fl.,
» 513 av herr Liedberg m. fl.,
» 514 av herr Sundström i Vikmanshyttan,
» 515 av herr Lindén m. fl.,
» 516 av herr Kilbom,
» 517 av herr Persson i Norrby m. fl.,
» 518 av herr Nilson i Eskilstuna,
» 519 av herr Lindberg i Stockholm,
» 520 av herr Nylander,
» 521 av fru Alvén m. fl.,
» 522 av herr Cruse m. fl.,
» 523 av herrar Cruse och Eriksson i Sandby samt
» 524 av herr Andersson i Igelboda
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 21 maj 1937.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
112
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, friherre Lagerfelt, Wohlin,
Wahlmark, Elof Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander och Eilif Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Andersson i Dunker,
Olsson i Gävle, Johanson i Huskvarna, Hammarlund, Werner i Hultsfred, Hagberg i Malmö,
Blomquist och Mårtensson.
dock att vid behandlingen av 3 kap. 3 § förslaget till förordning angående försäljning av
rusdrycker deltagit herr Bengtsson i stället för herr Velander.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28• Reservationer.
113
Reservationer:
1) av herr Johanson i Huskvarna, som anfört:
»Den av Kungl. Maj:t framlagda propositionen med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker m. m. har synts mig i väsentliga delar
icke motsvara de önskemål, som riksdagen uttalade, då den år 1928 uppdrog
riktlinjerna för en ny, reviderad rusdrycksförsäljningslagstiftning.
Riksdagen framhöll, att revisionens syfte skulle vara att vinna sådana bestämmelser,
som i möjligaste mån gagna nykterhetstillståndet och genom
vilkas tillämpning konsumtionen förorsakar minsta möjliga skada och olägenheter.
Därjämte framhölls angelägenheten av, att genom lagstiftningen
dryckesseden komme att motverkas, framför allt i dess mest anstötliga former.
Då, såvitt jag kan finna, av de såväl i propositionen som i utskottsutlåtandet
föreslagna bestämmelser åtskilliga torde —• tvärtemot vad sålunda åberopats
såsom av riksdagen åsyftat — vara ägnade snarare att utbreda dryckesseden
än att tillbakatränga den, bl. a. genom en alltmer underlättad åtkomst
av rusdrycker, och då en dylik lagstiftning otvivelaktigt måste komma
att bidraga till ett försämrat nykterhetstillstånd, har jag icke kunnat
undgå att anmäla reservation mot utskottets beslut.
I det betänkande med förslag till spritdrycksförordning m. m., som avgavs
den 23 oktober 1934 av Rusdryckslagstiftningsrevisionen, ingick såsom
en väsentlig och integrerande del ett ''förslag till omläggning av alkoholistlagstiftningen’,
ett förslag alltså till lag örn samhällelig nykterhetsvård,
innefattande en effektivisering av nykterhetsnämndsinstitutionen, avseende
förbättrad vård av alkoholister samt anvisning av åtgärder att på ett tidigare
stadium ingripa mot fall av individuellt och socialt skadligt och farligt
alkoholmissbruk. Denna väsentligt förbättrade nykterhetsvårdslagstiftning,
örn vars behövlighet skiljaktiga meningar icke rådde inom revisionen, står
enligt min uppfattning i så nära samband med rusdryckslagstiftningen både
i fråga om systembolagsorganisationen och i flera andra viktiga avseenden,
att starka skäl synas mig tala för att dessa två frågor lösas i ett sammanhang.
Det är med hänsyn såväl härtill som till beskaffenheten av ett flertal
av de i sagda lagstiftning föreslagna speciella bestämmelser, vilka jag anser
icke på tillfredsställande sätt främja folknykterheten, som jag ansett mig
böra
dels yrka avslag på föreliggande proposition i dess helhet,
dels ock hemställa, att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran att för 1938 års riksdag framlägga förnyat förslag till rusdrycksförsäljningslagstiftning,
därvid ej mindre av mig här nedan föreslagna änd
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 28. 8
114 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer.
ringar böra vinna beaktande än även förslag till förbättrad nykterhetsvård
föreläggas riksdagen.
Skulle detta mitt huvudyrkande icke vinna bifall utan propositionen detta
år läggas till grund för positiva beslut, får jag, som ansluter mig till
Kungl. Maj:ts förslag rörande åldersbestämmelserna för utminuteringen och
som jämväl biträder utskottets uttalande rörande vinstkvantiteternas avveckling,
yrka, att nedan angivna författningsrum erhålla den lydelse som
framgår av det följande:
3 KAP.
3 §•
Utminutering må, sedan tillstånd därtill lämnats i den ordning nedan stadgas,
äga rum å ort där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937 samt i
stad, köping eller municipalsamhälle med minst femtusen invånare.
Systembolaget äger, med iakttagande av föreskrifterna i första stycket,
ansöka om inrättande av utminuteringsställe så ock örn inrättande av utlämningsställe,
varom nedan i 4 kap. 7 § förmäles.
6 §.
1 mom. Tillstånd till inrättande av utminuterings- eller utlämningsställe
så ock tillstånd till annan utskänkning än sådan som omförmäles i 13 § meddelas
av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum.
2 mom. Tillstånd till utskänkning enligt 1 mom. må avse utskänkning
som---(tillfällig utskänkning).
8 §.
Ansökan örn tillstånd till inrättande av utminuterings- eller utlämningsställe
så ock örn tillstånd till årsutskänkning skall innehålla uppgift örn antalet
försäljnings- eller utlämningsställen och deras förläggning samt vad
angår utskänkning jämväl uppgift örn antalet försäljningsställen dels för
spritdrycker och vin, dels för enbart vin ävensom förslag till grunder för utskänkningens
bedrivande. 9
9 §•
1 mom. över ansökan av systembolag örn tillstånd till inrättande av ut
minuterings-
eller utlämningsställe, så ock om tillstånd till årsutskänkning
---landet kommunalnämnden.
2 mom. Innan fullmäktige---landet kommunalnämnden.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer. 115
10 §.
1 mom. Har ansökan om tillstånd till inrättande av utminuterings- eller
utlämningsställe eller systembolags ansökan om tillstånd till årsutskänkning
blivit av fullmäktige avstyrkt, må ej tillstånd av länsstyrelsen meddelas.
2 mom. Ej må vid meddelande av tillstånd, som i 1 mom. sägs, antalet
försäljnings- eller utlämningsställen sättas högre än fullmäktige föreslagit
eller dylikt ställe förläggas i del av kommunen, där fullmäktige ansett sådan
förläggning ej böra äga rum. Hava fullmäktige beträffande utskänkningsställe
föreslagit sådana inskränkningar----eller författning.
3 mom. över meddelat---och landsfiskalen.
Länsstyrelses beslut---i kungörelsen.
12 §.
Denna § föreslås skola utgå.
19 §.
1 mom. Tillstånd till---klagan föras.
2 mom. Bryter den---tillställas kontrollstyrelsen.
3 mom. Därest av---meddelat tillstånd. Göra fullmäktige i kom
mun,
där utminuterings- eller utlämningsställe finnes inrättat, framställning,
att dylikt ställe skall upphöra, är länsstyrelsen pliktig förbjuda rörelsens fortsatta
bedrivande därstädes. Länsstyrelsens beslut gånge i verkställighet utan
hinder av anförda besvär.
4 KAP.
7 §•
Där det----äger bolag, sedan tillstånd därtill jämlikt 3 kap. 10 §
lämnats, att å sådan ort inrätta särskilt utlämningsställe.
Är köpare---äger bolaget medgiva att försändning av varan till kö
parens
närmaste järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation må ske utan skyldighet
för köparen att gälda försändningskostnaden. Utgifterna för sådan
försändning skola, i enlighet---utminuterade spritdrycker.
Vid försändning--— köparen tillhanda.» 2
2) av herrar Velander och Eilif Sylwan, som anfört:
»Den nu gällande rusdrycksförsäljningsförordningen upptog i sitt ursprungliga
skick icke något stadgande, syftande till en begränsning av systembolagens
antal. En avsevärd ökning av antalet dylika bolag under åren när
-
116 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer.
mast efter förordningens ikraftträdande föranledde emellertid år 1922 införande
i förordningens 17 § 5 mom. av vissa bestämmelser med nyss angiven
innebörd. Till följd av dessa bestämmelser nedgick under de följande åren
bolagens antal icke oväsentligt. För närvarande finnas 121 bolag, därav 2
dock bedriva allenast utskänkning. Fördelningen av bolagen på skilda län
kan sägas vara mycket ojämn, detta såväl absolut som i förhållande till
folkmängd och ytvidd. Även omfattningen av de olika bolagens rörelse är
mycket växlande.
Rusdryckslagstiftningsrevisionen hade vid sitt övervägande av hithörande
spörsmål stannat för ett förordande av en organisation med i regel ett bolag
för varje län, dock att Kungl. Majit skulle äga bestämma att i ett län kunde
få inrättas mer än ett bolag respektive detaljhandelsområde, där det av särskild
anledning, såsom länets utsträckning eller folkmängd, funnes nödigt.
Propositionen har i princip anslutit sig till revisionens förslag i denna del.
Till stöd för sitt förslag hade revisionen anfört, bland annat, att de uppgifter,
som åvilade systembolagen, vore så skiftande och tillika så krävande,
att det måste förutsätta stor duglighet hos ledningen samt möjlighet att i
erforderlig utsträckning specialisera personalens arbetsuppgifter. Revisionen
funne uppenbart, att ett litet bolag icke ägde lika goda förutsättningar
att fylla dessa anspråk som ett stort bolag. Kravet på enhetlighet i lagtillämpningen
skulle med den av revisionen föreslagna organisationen bliva väl tillgodosett.
Förutsättningarna för en effektiv tillämpning av lagstiftningen
skulle vidare ökas i och med att bolagen för framtiden skulle förvärva verkligt
kompetenta arbetskrafter samt komme att stå mera obundna gentemot
obehöriga lokala inflytelser. Slutligen skulle bespaiingar i förvaltningskostnaderna
komma till stånd, varigenom statsverkets vinst av försäljningen
skulle ökas.
I propositionen hava av revisionen sålunda anförda skäl och synpunkter
godtagits. Departementschefen har emellertid i samband därmed konstaterat,
att revisionens förslag rörande antalet systembolag uti däröver avgivna yttranden
bedömts mycket olika. Under det att i vissa av dessa yttranden ansetts,
att betydande fördelar stöde att vinna genom en organisation i huvudsaklig
överensstämmelse med revisionens förslag, hade i andra yttranden
uttalats antingen att man borde stanna vid en indragning endast av de mindre
bolagen eller också att ändring ej alls borde ske i den nuvarande bolagsindelningen.
På vissa håll hade åter gjorts gällande, att man borde gå längre än
revisionen ansett lämpligt och sålunda anförtro detaljhandeln åt ett för hela
riket gemensamt bolag. Beträffande sistnämnda förslag har departementschefen
icke velat förneka, att goda skäl kunde anlöras för detsamma, örn
hänsyn endast toges till den rent kommersiella uppgiften. Kombinationen av
denna uppgift med handhavandet av restriktionssystemet ställde emellertid
enligt departementschefens förmenande särskilda krav, vilkas tillgodoseende
under alla förhållanden måste medföra en utbyggnad av den lokala organisationen.
Huru dessa frågor skulle lösas under förutsättning av ett riksbolag
kunde icke sägas vara utrett och förslaget syntes därför icke nu kunna tagas
under övervägande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer. 117
Mot en koncentration i antydd utsträckning — en förvaltningsenhet för
hela riket — hade ock revisionen ansett att särskilda svårigheter måste an*
tagas möta med avseende å såväl den av systembolagen bedrivna utskänkningen
och restaurangverksamheten som ock utövandet av den individuella
kontrollen.
Vad av revisionen och departementschefen sålunda anförts är enligt vår
uppfattning näppeligen av beskaffenhet att böra utan vidare godtagas. En
koncentration av försäljningsorganisationen behöver icke i och för sig innebära
någon minskning av antalet försäljningsställen. Den mera regelmässiga
förbindelse med allmänheten, som nu äger rum vid utminuteringen, torde
sålunda kunna bibehållas. Däremot skulle genom en sådan koncentration
komma att beröras de förbindelser mellan allmänheten och bolagen, där särskilda
beslut ifrågakomma från bolagens sida, exempelvis angående inköpstillstånd
eller indragning därav samt förändring av inköpstillståndens omfattning.
Proceduren vid prövningen av sådana ärenden är emellertid, såsom
jämväl revisionen framhåller, redan för det närvarande i stor utsträckning
skriftlig och måste under alla omständigheter taga en viss tid på grund
av nödvändigheten för bolagen att genom samarbete mellan å ena sidan
dessa och å andra sidan nykterhetsnämnder, andra kommunala institutioner
eller med förhållandena inom de olika delarna av respektive kontrollområden
förtrogna enskilda personer inhämta upplysningar i och för kontroll av
föreliggande uppgifter m. m. Departementschefen understryker detta förhållande
samt tillägger, att den personkännedom, som förefinnes inom de
nuvarande bolagen, icke torde haft den betydelse för den individuella utminuteringskontrollen,
som man på sina håll måhända kunnat föreställa sig.
Denna uppfattning lärer säkerligen vara med verkliga förhållandet överensstämmande.
Men därav synes oss följa, att den nu i princip föreslagna länsbolagsindelningen
icke kommer att äga någon lokal förankring eller anknytning
av värde, som ett eventuellt riksbolag skulle vara i avsaknad av, eller
någon större rörelsefrihet i fråga om verksamhetens liandhavande, som icke
skulle stå riksbolaget till buds. För vår del kunna vi sålunda icke finna annat
än att de skäl, som av revisionen och andra anförts till stöd för en väsentlig
inskränkning av systembolagens antal, även och detta måhända i än högre
grad kunna åberopas till stöd för en koncentration av ifrågavarande verksamhet
till en enda förvaltningsenhet, riksbolaget. Såväl sociala som ekonomiska
synpunkter skulle därigenom i största möjliga utsträckning befordras.
Förutsättningar för en verkligt effektiv, enhetlig och objektiv tilllämpning
av lagstiftningen skulle genom en dylik koncentration skapas. Garantier
för oberördhet och självständighet gentemot skiftande lokala intressen
och opinioner skulle vinnas.
Till belysande av att systembolag av den storleksordning och den regionala
omfattning, som de avsedda länsbolagen skulle erhålla, icke vore något
alldeles oprövat, har hänvisats till att intet av de tänkta länsbolagen ens tillnärmelsevis
skulle omfatta så stor folkmängd eller uppnå det motboksantal,
varmed Aktiebolaget Stockholmssystemet sedan länge arbetat. Detta bolag
118
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer.
Ilar dock, ehuru omfattande Stockholms stad och icke mindre än 61 kommuner
utanför densamma, veterligen icke i större utsträckning än övriga
bolag givit anledning till berättigad kritik vare sig för byråkratism eller för
eftersättande av sina sociala uppgifter. Det synes oss icke uteslutet att just
detta bolag i fråga om såväl organisation som verksamhet i skilda hänseenden
kan utgöra s. a. s. en förebild till det av oss åsyftade riksbolaget.
Enligt vad tidigare antytts, hava i vissa föreliggande yttranden en härmed
åtminstone i vissa hänseenden sammanfallande uppfattning kommit till uttryck.
Särskild betydelse i sådant hänseende torde böra tillerkännas styrelsens
för Aktiebolaget Vin- och spritcentralen på erfarenhet och ingående
sakkunskap grundade uttalande, där det bland annat heter: ''Styrelsen vill
till denna fråga — bolagsorganisationen — endast erinra örn att i Finland
och Norge, där alkoholhanteringens handhavande liksom hos oss är helt anförtrodd
åt offentliga organ, utom importen och partihandeln jämväl detaljhandeln
utövas av det statliga monopolföretaget — i Finland utan inskränkning
och i Norge i de största städerna. Revisionen, som även berör detta
förhållande, påpekar, att från desa länder icke försports några nackdelar av
denna långt gående centralisering, men framhåller tillika, att det vore förhastat
att därav draga den slutsatsen, att effekten av en motsvarande åtgärd
skulle bli lika gynnsam i Sverige. Anledningen härtill vore, att två uppgifter,
som åvilade den svenska detaljhandelsorganisationen, icke förekomme
i fråga om den finska eller norska men måste försvåra en starkare centralisering
i vårt land. Ben ena av dessa uppgifter vore den av systembolagen
själva bedrivna utskänkningen och den därmed förknippade restaurangverksamheten,
som krävde en ledning, vilken dels ägde stor rörelsefrihet och
dels vore representerad på den ort, där verksamheten bedreves. Den andra
uppgift, vilken skulle bereda en centraliserad förvaltning svårigheter, vore
den individuella kontrollen, i vilket hänseende ett riksbolags förmåga till anpassning
efter de lokala förhållandena vöre avgjort underlägsen den nuvarande
försäljningsorganisationen med dess starka lokala förankring.
Steget mellan den av revisionen föreslagna centraliseringen från de nuvarande
122 (nu 121) lokala systembolagen till de 30 länsbolagen förefaller i
sina konsekvenser icke vara alltför långt skild från det läge. som skulle bli
en följd av en fullständig koncentration till ett enda riksbolag. De olägenheter
— särskilt svårigheten för lokal anpassning — som befaras av ett genomförande
av den sistnämnda åtgärden, men vilka i praktiken sannolikt
skola visa sig överkomliga, framträda, såsom också revisionen anmärkt,
även inom en organisation med länsbolag. Det torde däremot vara ostridigt,
att det syfte, som revisionen främst velat vinna med sitt organisationsförslag,
nämligen en enhetlig lagtillämpning, säkrare kan tillgodoses inom ett enda
bolag, som omsluter hela riket, än inom en på 30 sinsemellan relativt självständiga
enheter splittrad förvaltning.’
I diskussionen angående denna fråga heter det understundom, att visserligen
bör riksbolaget eftersträvas men propositionens linje bör dock nu
accepteras såsom varande ett steg i rätt riktning. Vi kunna icke tillägna oss
119
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer.
en sådan tankegång. Den omorganisation av systembolagsverksamheten, som
ett antagande av propositionen skulle föranleda, blir ju synnerligen omfattande
samt medför avsevärda kostnader ävensom konsekvenser i personalhänseende
m. m. Det kan därför icke vara tillrådligt att nu söka genomföra
denna organisation för att om något år upptaga till förnyat övervägande frågan
örn övergång till en förvaltningsenhet för hela riket. Med hänsyn härtill och då,
på sätt vi i det föregående gjort gällande, synnerligen vägande skäl måste
anses tala för en koncentration av den av systembolagen nu bedrivna verksamheten
till ett enda bolag men denna fråga jämte därmed sammanhängande
spörsmål förutsätter ytterligare utredning, hava vi inom utskottet hemställt,
att utskottet ville föreslå,
att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag i fråga
om systembolagsorganisationen, måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville, med beaktande av vad
ovan anförts, till fortsatt utredning och övervägande upptaga
frågan om systembolagens organisation samt för 1938 års
riksdag framlägga förslag i ämnet.»
3) av herr Bengtsson beträffande 3 kap. 3 § förslaget till förordning angående
försäljning av rusdrycker.
4) av herrar Johan Bårg och Elof Andersson, som anfört:
»Ehuru vi i åtskilliga avseenden finna utskottets föreliggande förslag till
förordning angående försäljning av rusdrycker mindre tillfredsställande, inskränka
vi oss till att framställa erinringar endast beträffande följande tre
punkter:
1. Stadgandet i 3 kap. 15 § är liksom i propositionen så avfattat, att överlåtelse
av utskänkningstillstånd kan ske även i fråga örn turistutskänkning
enligt 12 § samma kapitel. Rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag innefattade
förbud mot sådan överlåtelse. Såsom skäl för avvikelse från detta
förslag har departementschefen anfört, att vad revisionen velat ernå med
förslaget härutinnan, nämligen avvisande av sådana intressen som äro inriktade
på direkt vinst av utskänkningsrörelsen, torde kunna vinnas enbart därigenom
att någon direkt vinst å utskänkningen i dessa fall icke medgåves
tillkomma utövaren av utskänkningsrätten. Vi anse dock ett bibehållande
av revisionens förslag i denna del alltjämt vara pakallat. I det ömtåliga läge,
då Kungl. Majit har att medgiva utskänkningstillstånd i strid mot kommunens
beslut, synas oss de bästa garantier böra givas för att tillståndet skall
kunna utövas på ett anmärkningsfritt sätt. Ur denna synpunkt kommer enligt
vårt förmenande större säkerhet att föreligga, därest turistutskänkningen
handhaves direkt av systembolaget än örn bolaget skulle kunna överlåta utskänkningstillståndet.
Inom utskottet ha vi därför yrkat, att 3 kap. 15 § i
nu berörda avseende måtte bringas i överensstämmelse med revisionens förslag.
120 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer.
2. Enligt 3 kap. 16, 17 och 19 §§ tillerkännes länsstyrelsen viss befogenhet
i fråga om fastställelse å avtal om överlåtelse av utskänkningstillstånd,
klagan i anledning av vägrad överlåtelse m. m. samt hävande av överlåtelseavtal.
I revisionens förslag hade motsvarande befogenhet tillagts kontrollstyrelsen.
Enär det tillkommer kontrollstyrelsen att meddela föreskrifter till ledning
för överlåtelse samt i övrigt att överväka det sätt, varpå systembolagen handhava
sin verksamhet, kan det befaras, att en ändring i revisionens förslag i
enlighet med vad nyss angivits skulle kunna leda till, att länsstyrelsen och
kontrollstyrelsen, såsom med varandra sidoordnade myndigheter, komme att
intaga olika ståndpunkt och fatta mot varandra stridande avgöranden i samma
fråga. Vi ha därför även i denna punkt inom utskottet framställt yrkande
om bifall till revisionens förslag.
3. Enligt 4 kap. 2 § i Kungl. Maj:ts förslag skulle minimiåldern för rätt
att utminuteringsvis inköpa rusdrycker bestämmas till 25 år, dock att, om
särskilda skäl därtill vore, tillstånd till inköp skulle kunna meddelas den,
som fyllt 21 år. I utskottets förslag har minimiåldern bestämts till 21 år.
Emellertid förutsättes enligt utskottets motivering, att varsamhet skall iakttagas
vid meddelande av inköpstillstånd för yngre personer. Någon väsentlig
ändring synes sålunda icke vara åsyftad i den nu gällande ordningen, enligt
vilken inköpstillstånd endast i undantagsfall plägat meddelas beträffande
personer, som icke uppnått 25 års ålder.
Under dessa förhållanden synes det oss uppenbart, att Kungl. Maj:ts förslag
är att föredraga framför utskottets förslag. Enligt förstnämnda förslag
skulle bolagen få sin uppgift i här avsedda fall begränsad till att undantagsvis
medgiva inköpstillstånd för personer under 25 år. Denna uppgift blir
otvivelaktigt för bolagen lättare att fylla än den prövning, som skulle bliva
erforderlig i händelse utskottets förslag genomfördes. Sistnämnda förslag
skulle nämligen medföra skyldighet för bolagen att i flertalet fall besluta i
skärpande riktning för personer inom de yngre årsklasser, varom här är
fråga.
På grund härav hade enligt vår uppfattning utskottets yttrande i denna
del, sid. 62 första stycket, bort erhålla följande lydelse:
''Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärernas yrkanden
i denna del. Införandet av en lägre åldersgräns än den av Kungl. Maj :t
föreslagna torde icke böra föranleda någon väsentlig ändring i den nu gällande
ordningen, enligt vilken inköpstillstånd endast i undantagsfall plägat
meddelas beträffande personer, som icke uppnått 25 års ålder. Under dessa
förhållanden torde Kungl. Maj:ts förslag vara att föredraga framför motionärernas
förslag. Enligt förstnämnda förslag skulle bolagen få sin uppgift i
här avsedda fall begränsad till att undantagsvis medgiva inköpstillstånd för
personer under 25 år. Denna uppgift blir otvivelaktigt för bolagen lättare
att fylla än den prövning, som skulle bliva erforderlig i händelse motionä
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer. 121
rernas förslag genomfördes. Sistnämnda förslag skulle nämligen medföra
skyldighet för bolagen att i flertalet fall besluta i skärpande riktning för personer
inom de yngre årsklasser, varom här är fråga.’
Vi ha alltså ansett, att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,
att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:s förslag till lydelse
av 4 kap. 2 §.»
5) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Velander, Eilif
Sylwan och Hagberg i Malmö, som anfört:
»13 kap. 16 § 2 mom. av föreliggande förslag till förordning angående
försäljning av rusdrycker har upptagits en bestämmelse, enligt vilken vid
överlåtelse av tillstånd till utskänkning skola stadgas sådana villkor för inköp
av rusdrycker, att restauratörens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej
göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare
viner. Med stöd av detta stadgande, vilket nära överensstämmer med
motsvarande föreskrifter i gällande rusdrycksförsäljningsförordning, hade
rusdryckslagstiftningsrevisionen förordat bibehållande i princip av det
nu tillämpade vinstkvantitetsystemet, dock med vissa jämkningar, vilka
skulle innebära att de nuvarande vinstkvantiteterna avsevärt reducerades,
samtidigt som restauratörerna skulle erhålla kompensation genom
rätt att uppbära ökad andel av utskänkningsvinsten å rusdrycker, fallande
inom de nya vinstkvantiteterna. Vissa reservanter inom revisionen
hade däremot föreslagit en successiv avveckling av vinstkvantitetsystemet,
innebärande att de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande medgivna
vinstkvantiteterna för varje år skulle minskas med en tjugufemtedel. I enlighet
härmed skulle efter en tid av tjugufem år icke vidare till restauratörerna
utgå någon direkt vinst å sådana drycker — spritdrycker och starkare
viner — som omfattas av vinstkvantitetsystemet. I fråga om andra viner
än starka viner hade reservanterna däremot ej föreslagit någon ändring i nu
gällande ordning, enligt vilken restauratörerna åtnjuta vinst å all utskänkning
av dylika drycker. Departementschefen har för sin del i anslutning till
reservanternas förslag tillstyrkt en avveckling av vinstkvantitetsystemet på
det sätt, att de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande medgivna vinstkvantiteterna
under tiden från och med den 1 oktober 1938 till och med den
30 september 1963 komme att minskas med en tjugufemtedel för värjo år.
För tiden därefter borde direkt vinst icke vidare utgå å spritdrycker och starkare
viner. Någon ändring i fråga örn utskänkningsvinsten å övriga viner
har däremot ansetts tillsvidare icke böra genomföras. Departementschefen
har vidare, såsom reservanterna jämväl förutsatt, ansett det böra ankomma
på kontrollstyrelsen att i fråga örn den utskänkning, som utövas av systembolagen
å egna eller enskilda restauranger, tillse, att där i sådant fall utskänkningsvinst
i en eller annan form överföres till restaurangrörelsen, en
avveckling av denna ordning kommer till stånd efter enahanda grunder,
som skulle gälla beträffande de enskilda restauratörerna.
122 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. lieser v ationer.
I de likalydande motionerna 1:268 och 11:511 har yrkats, att riksdagen
vid behandling av det föreliggande förslaget för sin del måtte göra det uttalandet,
att restauratörernas rätt till handelsvinst å utskänkta spritdrycker
och starka viner måtte bestämmas i enlighet med ett av revisionen såsom alternativ
6 betecknat förslag, innebärande dels en minskning av restauratörernas
på visst sätt beräknade vinstkvantiteter med 25 procent, dels en höjning
av restauratörernas vinstandel från för närvarande 75 procent upp till
100 procent. Vidare har i motionen II: 523 yrkats bibehållande av det nuvarande
vinstkvantitetsystemet, och jämväl i motionen I: 241 bär framställts
ett liknande yrkande.
Den uppfattning, som beträffande detta spörsmål kommit till uttryck i
revisionsmajoritetens förslag och motionärernas yrkanden, kunna vi i stort
sett ansluta oss till. Rusdrycksförsäljningen utgör ju en av staten tillåten
näring. Denna näringsverksamhet må icke begränsas i annan eller vidare
utsträckning än som betingas av sociala eller andra allmänna hänsyn. Från
denna utgångspunkt får anses påkallat, att sådana anordningar vidtagas att
restauratörens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende av
myckenheten utskänkta spritdrycker och viner. En begränsning av restauratörens
ekonomiska intresse, så angivet, torde ock, åtminstone i stort sett,
vara möjlig. För att detta syfte skall kunna vinnas synes varje vinstkvantitet
böra vara så avpassad, att den regelmässigt ligger icke oväsentligt under
den normala omsättningen. Då vinstkvantiteterna första gången fastställdes,
skedde detta under en period med synnerligen höga försäljningssiffror
och de vinstkvantiteter, som i samband därmed bestämdes, hava sedermera
icke reducerats i sådan utsträckning, att de väsentligen kommit att ligga under
de faktiska försäljningskvantiteterna. Med hänsyn härtill torde kunna sägas,
att systemet hittills icke erhållit den utformning, som ursprungligen avsågs.
Rättelse härutinnan synes böra ske. En strävan i sådan riktning får emellertid
icke leda till en avveckling av hela systemet. Skälen mot en sådan
avveckling äro många och vägande. Sålunda anför revisionen bl. a., att
ifrågavarande näringsutövare, i likhet med vad som gäller för enskilda företagare
i allmänhet, sedan ålder åtnjutit handelsvinst å sådana drycker, som
utskänkas i samband med rörelsen. En följd härav är, att förevarande del
av restaurangrörelsen i grunden är anpassad efter denna ordning och att
en förändring härutinnan skulle innebära en synnerligen vittgående omgestaltning
av denna närings ekonomiska förutsättningar. Revisionen tillägger vidare:
''Vid bedömande av frågan, huruvida ersättning för handhavande av utskänkningen
bör utgå eller ej, måste vidare beaktas, att det icke är likgiltigt från
allmän synpunkt, örn ifrågavarande del av restaurangnäringen arbetar under
goda eller dåliga ekonomiska betingelser. I detta avseende må erinras örn det
ovan gjorda påpekandet, att utvecklingen i det nutida samhället synes medföra
ökat behov av en högtstående restaurangrörelse. Men även från speciell
nykterhetssynpunkt är det av betydelse, att restaurangerna med utskänkningsrätt
icke hava en svag ekonomi. Erfarenheten har nämligen givit vid
handen, att det ingalunda är lyckligt med hänsyn till en god tillämpning av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer. 123
de för utskänkningen gällande bestämmelserna, att restauranginnehavarna
lia att kämpa med ekonomiska svårigheter. Även de av systembolagen och
restaurangbolagen drivna restaurangerna av högre klass erfordra för övrigt
i allmänhet ekonomiskt bidrag för utskänkningens handhavande. Vidare
må framhållas, att det ovan påpekade förhållandet, att de allmänna omkostnaderna
för en restaurang med utskänkningsrätt äro högre än motsvarande
kostnader för en restaurang utan sådan rätt, visserligen är en följd av att
utskänkningsvinst hittills utgått men dock icke kan förutsättas skola försvinna,
örn utskänkningsvinsten bortfölle. Dessa omkostnader äro nämligen
i betydande omfattning bundna för framtiden, såsom exempelvis är fallet,
då en restaurang med utskänkningsrätt övergått till ny ägare och försäljningspriset
med hänsyn till den beräknade utskänkningsvinsten varit högre
än örn sådan vinst ej varit att påräkna. En avskrivning av utskänkningsvinsterna
för de enskilda restaurangerna med utskänkningsrätt kan därför
icke undgå att för de nuvarande innehavarna av dessa mången gång få karaktären
av en konfiskationsåtgärd.’
För vår del kunna vi understryka av revisionen sålunda gjorda uttalanden.
Därav följer, att ett bibehållande av den enskilde restauratörens rätt
till vinst å utskänkningsrörelsen icke strider mot lagstiftningens syfte. Så
kan nämligen bliva förhållandet allenast i den mån utövandet av denna rätt
kan vara ägnat att skadligt inverka på nykterhetstillståndet eller motverka
nykterhetssträvandena. Att nykterhetstillståndet skulle i något hänseende
vara bättre å restauranger, där utskänkningsvinst icke får av restauratören
åtnjutas, än å sådana, där sådan vinst utgår, har icke ens påståtts, än mindre
ådagalagts. Det bör också i detta sammanhang uppmärksammas, att enligt
gällande rusdrycksförsäljningsförordning resturatören eller hos honom anställd
icke äger stimulera gäst till inköp eller förtäring av spritdrycker eller
vin samt att på grund av måltidstvång och kvantitetsbegränsning endast en
tämligen snävt tillmätt spritkonsumtion är möjlig. Erfarenheten ger säkerligen
icke heller stöd för den uppfattningen, att nykterhetstillståndet i regel
skulle vara sämre å de restauranger, för vilka de fastställda vinstkvantiteterna
icke uppnåtts och alltså restauratören skulle haft direkt intresse av
en ökad spritförtäring än å restauranger, där omsättningen väsentligt överstigit
vinstkvantiteten. Talet örn att utskänkningsvinstens avlägsnande skulle
på något sätt främja nykterhetsintresset torde sålunda äga föga stöd i verkligheten.
Av vissa reservanter inom revisionen har gjorts gällande, att restaurangerna,
om utskänkningsvinsten avskreves, skulle kunna kompensera detta genom
en förändrad prissättning av maten. För ett köpmannamässigt betraktelsesätt
framstår emellertid detta resonemang, såsom Stockholms handelskammare
ock anfört, som resultat av teoretiska överväganden. Varje affärsman
vet, att det i längden icke är möjligt att sälja en vara utan vinst och kompensera
detta genom högre pris å andra varor. Den allmänna konkurrensen
förbjuder detta och leder ofelbart till en omsättningsminskning av de för högt
prissatta varorna. Det synes för övrigt i och för sig orättmätigt, att omkost
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer.
naderna för en gren av rörelsen få belasta en annan gren. I själva verket
skulle de gäster, som icke förtära sprit eller vin, få delvis betala kostnaderna
för utskänkningen till övriga gäster.
Av det siffermaterial, som stått till utskottets förfogande, har också framgått,
att möjligheten till kompensation av utskänkningsvinsten genom en
förändrad prissättning av maten måste betraktas såsom för flertalet restauranger
utesluten. Av restaurangernas rörelse utgör försäljningen av spritdrycker
och starkare viner c:a Vs av den totala omsättningen, och då övriga
grenar av rörelsen näppeligen tåla någon ökad belastning i prishänseende
lär en kostnadsöverflyttning icke kunna vidtagas utan menliga återverkningar
på besöksfrekvens och omsättning. En indragning av utskänkningsvinsten
för dessa restaurangers vidkommande måste därför komma att utgöra
ett hinder för restaurangväsendets fortsatta utveckling, lika betänkligt för
den nuvarande restaurangstandardens upprätthållande som för den däri anställda
personalens befogade krav på trygg och skälig utkomst. Ej heller
torde kunna förväntas, att dessa mindre önskvärda konsekvenser kunna
mildras därigenom att indragningen företages under en längre övergångstid.
Redan med beslutet om vinstavvecklingen tillkommer ett osäkerhetsmoment,
som måste verka oroande och föranleda alla i näringen arbetande
eller intresserade att, så vitt möjligt, säkerställa sig mot en oviss framtid
med befarade förluster av olika slag, minskade inkomster och svårare
anställningsförhållanden. Därtill kommer att restaurangnäringen med sin
konjunkturkänslighet och sina höga fasta kostnader vid ett konjunkturomslag
alltid har att kämpa med betydande svårigheter.
Såsom ovan antytts, finna vi de av revisionen framförda riktlinjerna för
en omläggning av vinstkvantitetsystemet innebära en avgjord förbättring i
förhållande till nu gällande ordning. Under den behandling, som hithörande
spörsmål ägnats efter det att revisionen avgav sitt betänkande, lia emellertid
framförts åtskilliga synpukter på frågan örn i vilka former och i vilken
utsträckning restaurangnäringens berättigade krav på att åtnjuta skälig handelsvinst
vid utskänkning av spritdrycker och vin skola kunna tillgodoses. Det
under utskottsbehandlingen framkomna materialet för belysande av den föreslagna
vinstindragningens innebörd och verkningar har ytterligare framhävt
frågans komplicerade natur och de konsekvenser i olika hänseenden,
som förslagets genomförande skulle innebära. Tanken på att ersättning
i någon form skulle kunna utgå till restauratörerna för de av utskänkningen
föranledda kostnaderna synes icke heller längre möta motstånd
från avvecklingslinjens principiella anhängare. Under sådana förhållanden
finna vi starka sakliga skäl tala för att frågan om vinstkvantitetsystemets
framtida gestaltning icke nu avgöres utan att densamma blir föremål för
ytterligare utredning genom Kungl. Maj:ts försorg med beaktande av alla
de synpunkter, som i avgivna yttranden och under riksdagsbehandlingen
framkommit. Vi vilja särskilt understryka vikten av att den lösning, som på
grundval av en sådan utredning kan ernås, bör bliva definitiv. Såväl ur allmänna
synpunkter som med hänsyn till den därav berörda näringens in
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer. 125
tressen måste en definitiv reglering av frågan om restauratörernas handelsvinst
å utskänkningen vara att föredraga framför Kungl. Maj:ts förslag, som
skapar ett 25-årigt provisorium med därav följande osäkerhetstillstånd och
friktionsanledningar.
I anslutning till det ovan anförda hemställa vi alltså,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kung. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville — med bibehållande i princip av den enskilda
restaurangnäringen nu tillkommande rätt lill vinst å
utskänkning av spritdrycker och vin — till fortsatt utredning
och övervägande upptaga härmed sammanhängande
spörsmål samt för nästkommande års riksdag framlägga förslag
till definitiv reglering därav.»
6) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Velander, Eilif
Sylwan och Hagberg i Malmö, vilka ansett, att utskottets yttrande å sid. 76
från och med raden 13 uppifrån till raden 3 nedifrån bort hava följande
lydelse:
»Bestämmelserna i 6 kap. 15 § angående restaurangbolag ansluta sig till
rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag med den jämkning att det i förslaget
upptagna stadgandet om skyldighet för restaurangbolag att inhämta
kontrollstyrelsens samtycke, därest fråga vore om flyttande eller nedläggande
av restaurang, av departementschefen ansetts obehövligt och därför uteslutits.
Såsom revisionen framhållit, har mot de nuvarande restaurangbolagen
anmärkts, att dessa stundom utvidgat sin rörelse utöver gränserna för sitt
egentliga verksamhetsområde. I likhet med revisionen håller utskottet före,
att restaurangbolagen, som tillskapats för ett speciellt ändamål, böra begränsa
sig till detsamma. På grund härav upptages i 5 mom. förbud för restaurangbolag
att äga aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk förening. Detta
förbud skall enligt revisionens förslag gälla utan undantag, och har alltså
icke ens — såsom från visst håll föreslagits — skäl ansetts föreligga att
tillåta restaurangbolagen att vara delägare i sådana bolag eller föreningar,
vilka bedriva en verksamhet, som sammanhänger med restaurangbolagens
rörelse. Enligt revisionens mening skulle nämligen härigenom lämnas möjlighet
till en alltför stor expansion och därmed sammanhängande betydande
ekonomiska risker samt svårigheter i fråga örn övervakning och kontroll.
Något hinder för en ändamålsenlig organisation av restaurangbolagens
rörelse torde detta förbud icke utgöra. Det betager nämligen icke dessa bolag
möjlighet att inrätta exempelvis ett bageri eller ett slakteri såsom ett led
i den egna rörelsen och för tillgodoseende av denna. Däremot förhindras,
att det för sådant ändamål bildas fristående organisationer.
Mot bestämmelserna i förevarande paragraf har utskottet sålunda saknat
anledning till erinran.
126 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer.
Utskottet ansluter sig ock till ett uttalande å sid. 348 i revisionens betänkande,
enligt vilket systembolagen böra vara förhindrade att i samband
med överlåtelse av utskänkningstillstånd föreskriva skyldighet för restauratör
att från viss säljare inköpa andra varor än rusdrycker.
Vi ha alltså ansett, att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag till lydelse
av 6 kap. 15 §.»
Särskilda yttranden:
av herr Anderson i Norrköping (med instämmande av friherre Lagerfelt
och herr Hagberg i Malmö) beträffande frågan om antalet systembolag:
»Den i propositionen föreslagna begränsningen av antalet systembolag synes
mig icke utgöra en tillfredsställande lösning av frågan om den lämpligaste
systembolagsorganisationen. Från skilda håll till utskottet framförda
erinringar mot de föreslagna indragningarna av ett mycket stort antal
systembolag synes mig icke kunna frånkännas berättigande för så vitt man
fasthåller vid att systembolagen skola även i fortsättningen tillgodose i
stort sett nuvarande krav på försäljningsorgan och handhavandet av individuell
kontroll. Å andra sidan synes förslaget innebära allenast en halvmesyr
örn uppgiften skall vara att åstadkomma den i flera utlåtanden förordade
koncentrationen i besparingssyfte. Jag har därför ansett att denna
fråga bör göras till föremål för ytterligare utredning varvid jämväl den i motionen
I: 241 föreslagna organisationen med ett riksbolag bör ägnas en ingående
prövning.»
av herrar Wahlmark, Ekman och Lövgren beträffande frågan om avvecklingen
av de enskilda restauratörernas vinst på utskänkningen av spritdrycker
och starkviner:
»Vi kunna icke dela den i propositionen framförda uppfattningen i fråga
örn avvecklingen av utskänkningsvinsten för de enskilda restauratörerna, därför
att det enligt vår mening är ett legitimt intresse att dessa erhålla täckning
för de kostnader av olika slag, som äro förenade med utskänkningen. Å
andra sidan äro vi väl medvetna örn, att det nuvarande systemet lämnar
rum för befogade anmärkningar och att en ny ordning är av behovet påkallad.
Av denna anledning ha vi under utskottsbehandlingen gjort ett försök
att vinna anslutning till ett förslag, vilket genomfört skulle innebära en
kraftig beskärning av vinstkvantiteterna för restauranger vilka nu ha en vinstkvantitet
som är lika stor eller större än den verkliga omsättningen, och för
övrigt åstadkomma en försäljningsvinst, som någorlunda motsvarade kostnaderna
för lagerhållning, servis, kontroll och andra med utskänkningen förenade
utgifter. Enligt vår mening borde man ta organisationen av tobakshandeln
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Reservationer. 127
till förebild och bestämma en viss procent å försäljningen som legitim handelsvinst,
men samtidigt tillmötesgå önskemålet om ett frigörande av det enskilda
intresset från en ökad försäljning genom att lägga de fem senaste
årens genomsnittsförsäljning till grund för vinstkvantiteten och bestämma,
att vinst finge åtnjutas endast på 75 procent av denna. Genom att på detta
sätt topphugga utskänkningsvinsten skulle man vinna den fördelen, att
restauratörens intresse av försäljningen starkt minskas, sedan hans vinstkvantum
var utnyttjat. Och örn man därtill fogade en kompletterande regel
som bestämde, att vinstprocenten skulle sänkas med t. ex. 0.5 % för varje
liter, som utskänkningen översteg 60 liter per 1,000 kronors matkassa, skulle
man erhålla ännu ett kraftigt återhållande moment i fråga om utskänkningen.
När det sedan gällde att bestämma den vinstprocent på utförsäljningspriset,
som restauratören skulle ha rätt att åtnjuta, borde denna icke
sättas högre än som vore nödvändigt för att täcka de kostnader, som äro
förenade med utskänkningen. Enligt de uppgifter som tillhandahållits utskottet
ha restauratörernas vinster i relation till försäljningsvärdet, för samtliga
företag, under år 1936 utgjort å spritdrycker 31 % och å starkvin 37 °/o.
Med ledning av dessa uppgifter och den erfarenhet, som vunnits i den av
systembolagen bedrivna restaurangrörelsen, borde det vara en lätt sak att
fixera en vinstprocent på utförsäljningspriset, som, samtidigt som den tillförde
statskassan en ökad inkomst, skapade större rättvisa mellan olika
restauratörer och en rationellare ordning överhuvud taget på detta område,
där man i nuvarande stund icke kan tala om någon ordning, men väl om
en på gammal hävd, slentrian eller godtycke vilande oordning och orättvisa
olika företag emellan.
Då det icke varit oss möjligt att vinna en starkare anslutning till detta förslag
och vi i övrigt äro tillfredsställda med den ordning i fråga örn handeln
med rusdrycker som propositionen och utskottsförslaget innehåller, och då
utskottet nu ställt i utsikt att frågan om ersättning för de med utskänkningen
förenade kostnaderna skall kunna upptagas till omprövning sedan
verkningarna av den föreslagna avvecklingslinjen hunnit visa sig, ha vi ansett
att vi icke böra till utskottets betänkande foga en reservation med ett positivt
yrkande på denna punkt utan endast velat genom detta särskilda yttrande
anföra våra synpunkter på frågan.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Utlagor.
1
Bilaga A.
P. M.
angående vinstkvantiteterna,
upprättad inom kontrollstyrelsen i april 1937.
A. Vinstkvantitetssgstemets uppkomst och utveckling.
Från och med år 1914 införde aktiebolaget Stockholmssystemet i avtalen
med de enskilda personer (restauratörer), till vilka bolaget överlät rättigheter
till utskänkning av spritdrycker, att dessa ägde att med vinst för sig utskänka
en viss, på förhand bestämd mängd dels punsch, dels andra spritdrycker än
punsch, under det att de för bolagets räkning skulle utskänka vad som däröver
konsumerades på vederbörandes restauranger. Det närmast liggande skälet
för bestämmelsernas införande var en önskan att förekomma stegring av
spirituosakonsumtionen på utskänkningsställena såsom en följd av restriktionerna
å utminuteringen. Inträffade i allt fall en sådan stegring, kom dock en
dylik »oförtjänt» värdestegring det allmänna till godo. Till grund för fastställandet
av vinstkvantiteterna lades medelsiffran för restauratörernas rekvisitioner
under åren 1910—1912. Ifrågavarande medelsiffror modifierades därefter i
olika riktningar, för att man skulle komma fram till ett sa rättvist resultat
som möjligt. ... , , ,
Vinstkvantitetssystemet tillämpades enligt ovan nämnda grunder under de
följande åren i Stockholm.
Inom kontrollstyrelsen upptogs till övervägande införandet av vmstkvantitetssystemet
under år 1916 att gälla från och med början av år 1917. Pa
grund av de inskränkningar i spritdrycksförsäljningen, som kommo att äga
rum under senare hälften av 1916 samt under hela 1917 och 1918, ansags det
vid det dåvarande icke vara påkallat att begränsa de kvantiteter, varå restauratörerna
ägde uppbära vinst vid försäljningen. Ej heller för år 1919 infördes
bestämmelser örn vinstkvantiteter med hänsyn till att för större delen av detta
år spritdrycksförsäljningen blev inskränkt på grund av särskilt utfärdade
föreskrifter. Först under senare hälften av år 1919 upptogs^ frågan om införande
av bestämmelser om vinstkvantiteter, gällande för ar 1920. Efter
förhandlingar i kontrollstyrelsen med representanter för bolagen och restauratörerna
samt i enlighet med tillstyrkan av kontrollrådet bestämdes, att vinstkvantiteter
särskilt för punsch och särskilt för andra spritdrycker än punsch
skulle fastställas vid de överlåtelser, som ägde rum för år 1920; för punsch
skulle vinstkvantiteterna utgöra fyra gånger den punschkvantitet, som restauratören
inköpt under år 1919 samt i fråga örn andra spritdrycker än
punsch 80 procent av restauratörens inköp av sådana drycker under sagda år.
En uppdelning av vinstkvantiteterna på punsch och andra spritdrycker än
punsch befanns emellertid icke vara ändamålsenlig, och vid utarbetande av
föreskrifterna för överlåtelse av utskänkningsrättigheter för år 1921 övergick
man till alt föreskriva fastställandet av vinstkvantiteter för spritdrycker över
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 28- (Bilaga.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
huvud. På grund av särskilda omständigheter, som inträffade under år 1920,
ansågs det jämväl erforderligt att fastställa vinstkvantiteter för starkviner.
Enligt de den 29 november 1920 utfärdade föreskrifterna skulle vinstkvantiteterna
utgöra högst s/4 av vederbörande restaurators försäljning till allmänheten
av spritdrycker respektive starkviner under månaderna januari till
oell med september 1920, ökad med försäljningen under månaderna januari
till och med mars samma år. Med ledning av dessa försäljningssiffror sökte
man alltså beräkna försäljningen vid en restaurang under ett helt år och på
grundvalen av den erhållna omsättningssiffran fastställa vinstkvantiteten till
högst 75 procent av omsättningssiffran. I de av kontrollstyrelsen utfärdade
föreskrifterna framhölls uttryckligen, att styrelsen ej direkt fastställt vinstkvantiteternas
storlek utan allenast angivit den högsta gräns, som ej finge
överskridas. Bolaget vore i följd härav skyldigt att inom ovannämnda av
kontrollstyrelsen angivna gräns söka på lämpligt sätt avväga vinstkvantiteternas
storlek. Vad som vore stadgat i 25 § rusdrycksförsäljningsförordningen
skulle härvid vara vägledande, och alltså finge restaurators ekonomiska
fördel, så långt ske kunde, icke göras beroende på myckenheten utskänkta
rusdrycker. Särskild uppmärksamhet borde av bolagen ägnas sådana fall,
då de av kontrollstyrelsen för år 1921 medgivna maximikvantiteterna överstege
1920 års sammanlagda vinstkvantiteter för punsch och för andra spritdrycker.
Örn i något fall en restaurators försäljning under den tid, som
skulle läggas till grund vid beräkningen av de högsta medgivna vinstkvantiteterna,
på grund av restaurangens ombyggnad, reparation, eldsvåda eller annan
liknande omständighet varit särskilt ringa, finge bolaget göra framställning
till kontrollstyrelsen örn fastställande av vinstkvantiteter, som överstege den
av kontrollstyrelsen angivna maximigränsen.
flur tillämpningen av de sålunda meddelade bestämmelserna utvecklade
sig under åren 1921—1923 framgår av följande sammanställning.
A r
S
pritdrvcker
Starkviner
Vinst-
kvantitet
liter
För-
säljning
liter
Antal
restau-
ranger
med
vinst-
kvantitet
därav
rest., som
överskri- dit vinst- kvanti- teten
Vinst-
kvantitet
liter
För-
säljning
liter
Antal
restau-
ranger
med
vinst-
kvantitet
därav
rest., som
överskri- dit vinst- kvanti- teten
19-1 ......
1,894,103
1,947,389
365
201
429,874
235,574
767
117
v.m ......
1,897,151
1,751.045
365
127
400,333 1
171,696
777
68
1923 ......
2,053,685
1,860,605
376
123
407 345 |
184.869
795
47
Såsom härav framgår uppnåddes icke det syfte, som man velat realisera
genom 1920 års bestämmelser. Orsakerna härtill utgjordes av olika omständigheter,
som i det följande skola angivas.
Utgångspunkten för fastställandet av vinstkvantiteterna, nämligen 1920
års försäljning, visade sig hava varit olämplig; år 1920 uppvisar nämligen
den största försäljning från överlåtna rättigheter, som ägt rum sedan ikraftträdandet
av den gällande förordningen, eller 2,503,382 liter. Denna stora försäljning
sammanhängde med de under år 1920 rådande goda konjunkturerna;
i viss mån torde även hava medverkat, att på åtskilliga håll de för utskänkning
av spritdrycker fastställda restriktionerna icke i tillräcklig grad upprätthöllos.
Den alltmera minskade försäljningen under åren 1921, 1922 och
1923 berodde dels på de försämrade konjunkturerna dels ock på den för
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
varje år stegrade spritdrycksbeskattningen i form av omsättnings- och utskänkningsskatterna.
Örn vinstkvantiteterna skulle anpassas efter det nya
läge, som sålunda av olika anledningar inträtt i fråga örn utskänkningen,
hade man uppenbarligen endast att välja mellan två vägar, nämligen att antingen
räkna örn samtliga vinstkvantiteter från ett nytt utgångsläge och därigenom
lägga nya medeltal till grund eller också att företaga en individuell
justering av vinstkvantiteterna för olika restauranger och därvid taga hänsyn
till de vid olika restauranger rådande förhållanden. Den första utvägen avvisades
av olika skäl. Man beslöt i stället att företaga individuella justeringar
av vinstkvantiteterna för år 1924, och vid dessa justeringar använde
man sig av föreliggande uppgifter örn restaurangers totalomsättning, matomsättning,
förhållandet mellan försålda spritdrycker och försåld mat m. m.
Under de följande åren fortsattes denna justering av vinstkvantiteterna,
som framgår av följande sammanställning.
A r
S
p r i t d
ryck
r
Stark
viner
Vinst-
kvantitet
liter
För-
säljning
liter
Antal
restau-
ranger
med
vinst-
kvantitet
därav
rest., som
överskri- dit vinst- kvanti- teten
Vinst-
kvantitet
liter
För-
säljning
liter
Antal
restau-
ranger
med
vinst-
kvantitet
därav
rest., som
överskri- dit vinst- kvanti- teten
1924 ......
1,819,058
1.762,817
380
169
375.787
189,276
813
84
1925 ......
1,700,728
1,750,969
389
203
365,117
214,537
816
122
1926 ......
1,646,894
1,729,008
389
203
370,393
223,639
828
162
1927 ......
1,600,503
1,748,499
383
223
368,122
233,548
830
161
1928 ......
1,447,990
1,703,086
368
242
255,538
234,796
821
217
1929 ......
1,449,111
1,761,539
371
253
261,726
249,817
830
262
1 1930 ......
1.454,239
1,732,397
374
246
265,588
247,172
838
248
1931 ......
1,448,662
1,688,618
383
231
265,639
237,764
848
226
. 1932 ......
1,447,503
1,502,982
387
177
266,997
201,290
852
145
1933 ......
1,431,001
1,326,363
393
129
267,081
187,328
860
128
! 1934 ......
1,388,879
1,427,565
397
177
266,505
206,674
853
163
1935 ......
1,399,470
1,546,433
406
222
268,889
231,723
861
220
Vid justeringen av vinstkvantiteterna försökte man först skaffa sig en föreställning
örn vederbörande restaurangs skötsel ur nykterhetssynpunkt. En
uppfattning härom kunde erhållas ur uppgifterna om litertalet försålda spritdrycker
i förhållande till matförsäljningen. Då enligt bestämmelserna högst
15 cl. spritdrycker få försäljas till måltid till ett pris av kr. 1:50, men då
det i verkligheten inträffar, att gäster på en restaurang antingen icke ens uttaga
spritdrycker eller uttaga endast en mindre kvantitet, bör relationstalet
för försålda spritdrycker och matomsättning ligga åtskilligt högre än kr.
1: 50 för 15 cl. spritdrycker. Erfarenheten visar, att detta relationstal för välskötta
restauranger ligger vid 3 kr. och däröver för mat pr 15 cl spritdrycker.
1 fråga örn restauranger, som hade ett relationstal vid ungefär 2 kr. oell därunder
för 15 cl. spritdrycker, företogs i regel en justering nedåt av vinstkvantiteten,
oavsett om restaurangens försäljning hade överskridit vinstkvantiteten
eller ej. Var relationstalet mellan mat och spritdrycker högre än
2 kr. per 15 cl., företogs jämväl justering av vinstkvantiteten nedåt, om vinstkvantiteten
översteg 60 liter per 1,000 kr. matkassa, något som motsvarar
15 cl. per kr. 2:50 mat. Vinstkvantiteterna fastställdes i dylika fall i regel
till c:a 60 liter per 1,000 kr. matkassa. Slutligen justerades vinstkvantiteterna
nedåt, där det visade sig, atl desamma under flera år i följd varit större jin
den verkliga försäljningen.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
Genom nu angivna åtgärder avpassades vinstkvantiteterna till den verk
liga försäljningsnivån på restaurangerna. Under den bättre konjunktur, som
efterträdde lågkonjunkturen i början av 1920-talet, höll sig försäljningen mellan
oc^ 4.8 miljon liter. Då vinstkvantiteterna samtidigt justerades nedåt,
kommo dessa, som 1923 överstego försäljningen med 10 %, att år 1929
(toppkonjunkturåret) understiga försäljningen med nära 18 %. Det försämrade
konjunkturläget under början av 1930-talet ledde till att försäljningen
nedgick till mellan 1.3 och 1.4 miljon liter (1933), något som medförde,
att vinstkvantiteterna åter överstego försäljningen, denna gång med
8 %>. Den stigande försäljningen under de förbättrade konjunkturerna de
senare åren har lett till att vinstkvantiteterna understiga försäljningen med
åtminstone 10 %.
Av den föregående framställningen torde den slutsatsen kunna dragas, att
det icke är möjligt att upprätthålla en viss bestämd relation mellan vinstkvantiteterna
och försäljningen. Vinstkvantiteterna äro avsedda att vara så
vitt möjligt fasta i syfte att eliminera ett förefintligt intresse hos den enskilde
restauratören att öka försäljningen utöver den gräns, som vinstkvantiteten
utgör. Försäljningen åter är rörlig och beror i stort sett på de rådande
konjunkturerna.
Liksom vinstkvantiteter justerats nedåt, har i ett antal fall en justering uppåt
av vinstkvantiteter ägt rum. Där en restaurang utvidgats eller upparbetat
sin omsättning, har det ansetts rimligt att öka vinstkvantiteten. Jämväl
har dylik ökning ansetts befogad, där vederbörande restaurang fått sin vinstkvantitet
av särskilda skäl nedskuren men sedan ändrat karaktär och förbättrat
relationen mellan försäljningen av mat och spritdrycker. Ökning av
vinstkvantitet får endast ske efter medgivande av kontrollstyrelsen, och för
beviljande av sådan ökning har krävts, dels att vinstkvantiteten varit mindre
än 75 % av försäljningen, dels att vinstkvantiteten pr 1,000 kr:s matkassa
understigit 25 liter. En självklar förutsättning för ökning har varit, att relationen
mat och spritdrycker varit förmånlig.
I fråga örn nyinrättade restauranger, där det gäller att fastställa ny vinstkvantitet,
äro i regel icke några faktorer kända, som möjliggöra ett mera
exakt fastställande av vinstkvantiteten. För en ny restaurang har därför fastställts
en jämförelsevis låg kvantitet på försök. Sedan någon tids erfarenhet
vunnits, Ira, om relationssiffrorna varit gynnsamma, höjningar företagits.
B. Vinstkvantitetssystemets nuvarande utformning.
För år 1936 hade vinstkvantiteter fastställts för 405 spritdrycksrättigheter
och 464 vinrättigheter. Inom den förra gruppen hade 95, eller 23 °/o, överskridit
vinstkvantiteten såväl av spritdrycker som av starkviner, 139, eller 34 °/o,
enbart vinstkvantiteten spritdrycker och 24, eller 6 %, enbart vinstkvantiteten
starkviner. Av de överlåtna vinrättigheter, för vilka vinstkvantitet fastställts,
hade försäljningen å 133, eller 29 °/o, överskridit vinstkvantitelen.
Vinst å hela spritdrycksutskänkningen hade .således åtnjutits av 43 °/o av
samtliga spritdrycksrättigheter och vinst å hela vinutskänkningen av 71 %
av såväl spritdrvcksrättigheterna som vinrättigheterna.
För de spritdrycker och starkviner, som restauratör inköper inom vinstkvantiteten,
erlägger han till vederbörande bolag ett grundpris, som svarar
mot bolagets inköpspris, ökat i förekommande fall med omsättningsskatt och
utskänkningsskatt för resp. varor; för svaga och musserande viner finnes
icke vinstkvantitet och sammanfaller restauratörens inköpspris med bolagets.
Av skillnaden mellan grundpriset och utskänkningspriset (bruttovinsten) har
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor. 5
restauratören att tillgodogöra sig 85 °/o för svaga viner och 75 °/o för övriga
rusdrycker (vinstandelar). Vid försäljning över vinslkvantitet äger restauratör
att såsom ersättning för spillmän åtnjuta 2 % rabatt å utskänkningspriset.
Bolagens vinst frän den överlåtna utskänkningsrörelsen uppstår dels vid
försäljning inom vinstkvantitet spritdrycker och starkviner med 25 % av
skillnaden mellan utskänkningspris och grundpris, dels vid försäljning över
vinstkvantitet av hela utskänkningsvinsten minskad med 2 %> spillmånsersättning,
dels ock vid försäljning av svagviner med 15 % och vid försäljning
av musserande viner med 25 °/o av skillnaden mellan utskänkningspris och
grundpris.
Av upprättade sammanställningar rörande vinstkvantitetssystemets innebörd
och verkningssätt för varje särskild överlåten rättighet framgår, att
systembolagens försäljning till innehavare av överlåtna spritdrycksutskänkningsrättigheter
år 1936 uppgår till sammanlagt 1.68 milj. liter spritdrycker
och 0.63 milj. liter vin. Då den totala till innehavare av överlåtna utskänkningsrättigheter
försålda myckenheten vin är 0.95 milj. liter, belöpa alltså
två tredjedelar å de i nyssnämnda utredning medtagna rättigheterna och en
tredjedel å rättigheterna till utskänkning av enbart vin.
Systembolagens totala försäljning till innehavare av överlåtna spritdrycksutskänkningsrättigheter
representerar ett värde av 34.71 milj. kr., varav belöpa
28.89 milj. kr., eller 83 °/o, å spritdrycker och starkvin och 5.82 milj. kr.,
eller 17 %, å övriga viner. A restauranger av högre klass stannar andelen
av spritdrycker och starkvin vid 81 % och utgör alltså andelen av övriga
viner 19 % men å restauranger av II klass är andelen av spritdrycker och
starkvin hela 93 % och andelen av övriga viner blott 7 °/o. De förskjutningar
mellan starkare och svagare rusdrycker, som framträda i de senast anförda
siffrorna, hava dock helt förorsakats av spritdryckernas lägre andel å
de högklassiga än å de övriga restaurangerna. Starkvinernas andel av den
totala försäljningen är nämligen större å restauranger av högre än å de av
lägre klass, ehuruväl skiljaktigheten i fråga om starkvinerna ej är på långt
när så stor som i fråga om de övriga vinerna.
Den sammanlagda vinst innehavare av överlåtna spritdrycksutskänkningsrättigheter
erhållit å försäljningen av rusdrycker uppgår till 11.57 milj. kr.1
Lägges härtill ett vinstbelopp å 0.85 milj. kr., som tillfallit restauratörer med
rättighet till utskänkning av enhart vin. stiger det sammanlagda beloppet
restauratörvinster till 12.42 milj. kr. A spritdrycksresturangerna uppgår
vinsten av spritdrycker och starkvin till resp. 8.26 milj. och 0.81 milj. kr.,
d. v. s. till sammanlagt 9.07 milj. kr., eller till 78 %>, och av övriga viner till
2.50 milj. kr., eller till 22 %. Motsvarande procenttal för enbart restauranger
av högre klass äro resp. 76 och 24 samt för restauranger av II klass resp.
90 och 10. Även i detta fall är alltså andelen av de starkare rusdryckerna
lägre å restauranger av högre än å de av lägre klass. Systembolagens vinst
å motsvarande totala försäljning utgör 5.69 milj. kr., varav å spritdrycker
4.71 milj. kr., å starkvin 0.38 milj. kr. och å övriga viner 0.60 milj. kr.
I relation till försäljningsvärdet utgör restauratörvinsten för .samtliga företag
å spritdrycker 31 %, å starkvin 37 % och å övriga viner 43 %. För
restauranger av högre klass äro siffrorna i ordning 32, 38 och 43 % och för
restauranger av lägre klass resp. 27, 34 och 39 %. I relation till försäljningsvärdet
utgör systembolagsvinsten å den sammanlagda försäljningen å
spritdrycker 18 %, å starkvin 17 % och å övriga viner 10 %. Sättes restau
1
Harvid ilar liksom vid utredningen liortsetts frän de belopp, som tillfallit restauratörerna
i spillmånsersättning oell genom vinstutjämning (spillmånsersättning c:a 80,000 kr. samt vinstutjämning
till restauratörernas förmån c:a 15,000 kr. oell till bolagens förmån c:a 70,000 kr.).
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
ratörvinsten lika med 100, blir systembolagsvinsten å spritdrycker blott 57
a starkvin blott 47 och å övriga viner allenast 24.
Av särskilt intresse är att jämföra restauratörvinsten å spritdrycker och
starkvin med restaurangernas omsättning av andra varor än rusdrycker,
d. v. s. å mat, maltdrycker o. d. Sistnämnda omsättning uppgår å samtliga
de restauranger, från vilka fullständiga dylika uppgifter kunnat erhållas,
till ej mindre än 52.29 milj. kr. — ett belopp för övrigt, som är nära dubbelt
sa stort ° som motsvarande omsättning av starkare rusdrycker — medan
vinsten å spritdrycker och starkvin stannar vid 8.84 milj. kr. Det sistnämnda
beloppet utgör blott 16.9 % av det förra. I allmänt genomsnitt skulle
alitsa försäljningspriserna å mat, maltdrycker o. d. behöva höjas med ej
fullt 17 % för att ersättning skulle erhållas för de bortfallna spritdrycks- och
stal kvinsvinsterna. I genomsnitt skulle höjningen å resturangerna av högre
klass behöva bliva 17.1 % och å restaurangerna av II klass 15.7 %.
Sjävfallet avvika dock procenttalen i en del fall ganska märkbart från de
nämnda genomsnittstalen. Av de 269 här ifrågavarande restaurangerna av
högre klass visa emellertid endast 4 siffror över 30 ®/o — högst kommer en
restaurang i Övre Norrland med 35.5 % — men ej mindre än 221 siffror
mellan 10 och 30 Vo samt 44 siffror under 10 Vo — lägst en restaurang i en
skånsk stad med 2.2 Vo. Något större äro avvikelserna å II klass restaurangerna.
Av de 136 här ifrågavarande restaurangerna visa 15 siffror över
30 Vo, 93 siffror mellan 10 och 30 % och 28 siffror under 10 Vo. Frånsett
maximi- och minimisiffrorna, 43.8 resp. 1.3 Vo, vilka återfinnas den förra
å en klubbrestaurang och den senare å en mindre badortsrestaurang, och
några andra mycket höga och låga siffror å vissa andra ej typiska restaurangföretag,
växla siffrorna mellan 34.2 Vo å en restaurang i Västra Sverige
och 2.7 °/o å en restaurang å ett järnvägshotell i Skåne.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28- liilagor.
7
Bilaga B.
P. M.
angående förhållandet mellan å ena sidan 1 25 av vinsten å spritdrycker
och starkviner och å andra sidan hela omsättningen av mat, maltdrycker
o. d. å såväl restaurangbolags- och systembolagsrestauranger
som restauranger med överlåtna spritdrycksrättigheter,
upprättad inom kontrollstyrelsen.
Till fullständigande av verkställda utredningar rörande vinstkvantitetssystemet
m. m. har en undersökning utförts i syfte att för ett vart restaurangföretag
utröna med vilket belopp och med vilken procentsats priserna å mat,
maltdrycker, kaffe och läskedrycker å nuvarande försäljningssumma räknad
årligen måste höjas för att full ersättning skall vinnas för den bortfallande
vinsten å spritdrvcker och starkviner. Utredningen, som bygger å 1936
års siffermaterial, omfattar såväl restaurangbolags- och systembolagsrestaurangerna
som restaurangerna med överlåtna rättigheter. Utredningen har
begränsats i fråga örn de båda förstnämnda slagen av restauranger till endast
verkliga restaurangföretag — rent tillfälliga rättigheter hava alltså uteslutits
_ och i fråga örn det sistnämnda slaget av restauranger till de före
tag,
för vilka vinstkvantitet spritdrycker fastställts och fullständig uppgift
å omsättningen av mat, maltdrycker etc. kunnat erhallas. Vid bearbetningen
hava företagen inom de tre huvudgrupperna av restauranger ordnats efter
storleken av de år 1936 erhållna vinsterna å spritdrycker och starkviner,
resp. restaurangbolagsrestaurangerna efter utskänkningsersättningens storlek.
För varje restaurang har angivits den klass, företaget med hänsyn till
sin allmänna karaktär kan anses tillhöra. Indelningen ansluter sig till rådande
klassificering i fråga örn spritdryckspriserna. Med siffran 1 hava betecknats
de företag, som i nämnda hänseende räknas till klass I (och lyxklass),
med siffran 2 de företag, som hava avdelningar av såväl klass I som
klass II resp. klass III, med siffran 3 de företag, som räknas till klass II,
med siffran 4 de företag, som hava avdelningar av såväl klass II som klass
III, och med siffran 5 de företag, som räknas till klass III, dock hava företag,
som uppenbarligen med hänsyn tili sin allmänna karaktär äro att räkna
till annan klass än de i fråga örn spritdryckspriserna tillhöra, betecknats
med siffra inom parentes, som angiver den klass, de rätteligen tillhöra.
Klubbrestauranger hava betecknats med bokstaven k och sommarrestauranger
med bokstaven s.
1 den efterföljande tabellsammanställningen angives i kol. 1 den vinst företagen
år 1936 åtnjöto å spritdrycker och starkviner och i kol. 2 tjugufemtedelen
av nämnda vinst, d. v. s. det belopp som årligen skall bortfalla under
den 25-åriga övergångsperioden. I kol. 3 angives omsättningen år 1936 av
mat, maltdrycker, kaffe och läskedrycker och i kol. 4 det procenttal, förenämnda
tjugufemtedel utgör av sistnämnda omsättningssumma. Av
siffrorna i kolumnen framgår med vilket procenttal, beräknat a 1936
års omsättning (och prisläge), priserna å mat, maltdrycker etc. årligen
skola höjas för erhållande av full kompensation av den bortfallande
vinsten å spritdrycker och starkviner. Det må framhållas, att,
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
såsom en följd av den successiva stegringen av priserna, den procentuella
stegringen med varje följande år kommer att sjunka därest beräkning
i stället verkställes å närmast föregående års omsättning. 1 kol. 5 angives
för restaurangbolags- och systembolagsrestaurangerna nettovinsten å hela rörelsen
minskad med vinsten å spritdrycker och starkviner. Med nettovinst
förstås här den vinst, som uppstår sedan inkomsterna minskats med alla omkostnader
utom centrala administrationskostnader och utskylder samt avdrag
ej verkställts för avskrivningar av något slag. I kol. 6 slutligen upprepas
för de företag, där den totala nettovinsten understiger vinsten å spritdrycker
och starkviner, de i kol. 4 angivna procenttalen medan för de företag
åter, där även för det fall vinsten å spritdrycker och starkviner bortfaller
driftsöverskott uppstår, jämförelsetalet betecknats med 0. Av siffrorna i
kolumnen framgår med vilket procenttal, beräknat å 1936 års omsättning
(och prisläge), priserna å mat, maltdrycker, etc. årligen skola höjas för undvikande
av driftsunderskott resp. i de fall, dylikt underskott redan nu föreligger,
större underskott än nu.
Enligt den föreliggande utredningen utgjorde antalet företag med vinst å
spritdrycker och starkviner och storleken av ifrågavarande vinst (enligt
kol. 1):
Antal
Vinst å sprit- drycker och
företag
starkviner
Restaurangbolagsrestauranger ......
.................. 27
Kr.
721,982
Systembolagsrestauranger...........
................... 73
2,778,306
Överlåtna restauranger.............
................... 389
8,861,785
Tillsammans 489
12,362,073
Av de 27 vinstberättigade restaurangbolagsrestaurangerna (tab. I a kol. 1)
hade 26 utskänkningsersättning och 1 ersättning i form av vinstkvantitet. —
Ett antal av 31 restaurangbolagsrestauranger (tab. I b kol. 1) åtnjöto ingen
ersättning. — Störst, eller 87,000 kr., var vinstbeloppet å företaget med vinstkvantitet.
För restaurangerna med utskänkningsersättning växlade denna
senare mellan 63,000 kr. å en restaurang i Stockholm och 3,000 kr. å en
badortsrestaurang i östra Sverige.
För de 73 systembolagsrestaurangerna växlade vinsten mellan 103,000 kr.
å en folkrestaurang i en av de större mellansvenska städerna och 4,900 kr.
å en III klass restaurang i en sydsvensk stad. För endast förstnämnda restaurang
översteg vinsten 100.000 kr. För 16 restauranger låg vinsten mellan
50.000 och 100,000 kr., för 27 mellan 25,000 och 50,000 kr., för 18 mellan
15.000 och 25,000 kr., för 2 mellan 10,000 och 15,000 kr. och för 8 mellan
5.000 och 10,000 kr. samt för 1 stannade densamma under 5,000 kr.
För de 389 överlåtna restaurangerna växlade vinsten mellan 197,000 kr.
å en högklassig restaurang i Stockholm och 300 kr. å en ävenledes högklassig
badortsrestaurang i Skåne, där dock utskänkning allenast en kortare tid
utövats. För 11 företag översteg vinsten 100,000 kr., för 36 låg densamma
mellan 50,000 och 100.000 kr., för 76 mellan 25,000 och 50,000 kr., för 54
mellan 15,000 och 25,000 kr., för 50 mellan 10,000 och 15,000 kr., för 57
mellan 5,000 och 10,000 kr. och för 60 mellan 2,000 och 5,000 kr. samt för
45 understeg densamma 2,000 kr. För drygt 2/5 av de överlåtna restaurangerna
understeg vinsten alltså 10,000 kr. För intet enda av dessa företag utgör
följaktligen den årliga vinstminskningen ens 400 kr.
I relation till omsättningen av mat, maltdrycker etc. utgjorde V25 av de angivna
vinsterna å spritdrycker och starkviner i genomsnitt å de 27 restau
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Utlagor.
9
rangbolagsrestaurangerna 0.43 %> (tab. Ia kol. 4) å de 73 systembolagsrestaurangerna
0.94 % (tab. II kol. 4) och å de 389 överlåtna restaurangerna 0.67 %
(tab. lil kol. 4).
Att procenttalen för de olika huvudslagen av företag äro så numeriskt olika
beror i huvudsak dels därpå att vinsten å spritdrycker och starkviner (d. v.
s. beloppen i kol. 1) för systembolagsrestaurangerna är lika med hela bruttovinsten,
för de vinstberättigade resturangbolagsrestaurangerna är en efter en
annan och lägre norm beräknad ersättning för utskänkningens handhavande
och för de överlåtna restaurangerna utgör för de företag, där vinstkvantiteten
ej överskridits, 75 % av bruttovinsten och för övriga företag mindre än 75 °/o
av bruttovinsten, dels därpå, att priserna å mat, maltdrycker etc. (d. v. s. de
priser, som påverka beloppen i kol. 3), i genomsnitt äro avsevärt mycket
lägre å folkrestaurangerna än å övriga restauranger.
Nämnda siffror angiva de procentsatser, med vilka priserna å mat, maltdrycker
etc. i genomsnitt å de olika huvudslagen av restauranger måste höjas
för att full kompensation skall erhållas för de bortfallande vinsterna å spritdrycker
och starkviner. Då emellertid veterligt å ett ej ringa antal restaurangbolagsrestauranger
och systembolagsrestauranger och måhända även å
en del överlåtna restauranger nettovinsten av rörelsen är större än den vinst,
som skall bortfalla, kommer för dessa restauranger i och för undvikande av
driftsförlust höjning över huvud taget ej att erfordras och detta ej ens det
sista av de 25 övergångsåren. Att höjning ej behöver ske för de företag, som
nu inleverera en mera ansenlig vinst å övrig varuomsättning, synes uppenbart.
Genom att överskotten äro ganska växlande hos skilda företag, bliva de anförda
siffrorna sinsemellan ej fullt jämförbara. För att erhålla en mera
rättvisande mätare å de eventuella höjningarnas procentuella andel av omsättningen
har därför, såsom nämnts, i den efterföljande tabellsammanställningen
liksom i sifferuppställningen här nedan vid sidan örn de i det föregående
omnämnda procenttalen även angivits den procentuella höjning av
priserna å mat, maltdrycker etc., som erfordras med hänsyn till den i rörelsen
över huvud taget uppkomna vinsten.
Den höjning, som skulle erfordras för ernående av full kompensation för
den bortfallna vinsten å spritdrycker och starkvin, utgör för de 27 vinstberättigade
restaurangbolagsrestaurangerna som nämnts 0.43 °/o (tab. Ia kol. 4),
men, därest överskottet i nettovinsten utöver vinsten å spritdrycker och starkviner
tages i anspråk, blott 0.33 °/o (tab. la kol. 6). För de särskilda företagen
växlar siffran i den första serien mellan 0.93 °/o å en första klass restaurang
och 0.06 °/o å tre tredje klass restauranger. Därest överskottet i nettovinsten
tages i anspråk, d. v. s. enligt den andra serien, erfordras blott höjning
å 16 av de sammanlagt 58 restaurangbolagsrestaurangerna.
Motsvarande relationstal utgjorde inom de särskilda storleksgrupperna av
systembolagsrestauranger (tab. II kol. 4 och 6) och överlåtna restauranger
(tab. III kol. 4):
Å restauranger
med vinst
System-
bolags-
restauranger
ltestaurang-
bolags-
restauranger
Överlåtna
rest.
%
%
%
över 100,000
50.000— 100,000
25.000— 50,000
15.000— 25,000
10.000— 15,000
5.000- 10,000
2.000— 5,000
under 2,000
kr.............
.............. 0.99
0
0.69
)> ............
.............. 1.06
0.39
O.G9
»
.............. 0.92
0.48
0.77
»
.............. 0.78
0.46
0.73
» ............
.............. 0.92
0.92
0.G1
» ............
.............. 0.64
0.34
0.48
»
...............| 0.80
0
0.34
» ............
...............1
0.20
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28■ Bilagor.
För systembolagsrestaurangerna är enligt den törsta sifferserien procenttalet
högst, eller 1.06, inom gruppen 50,000—100,000 kr. och lägst, eller 0.64,
inom gruppen 5,000—10,000 kr. Enligt den andra sifferserien är procenttalet
högst, eller 0.92, inom gruppen 10,000—15,000 kr. Inom såväl den högsta
som den lägsta gruppen (med blott 1 företag vardera) erfordras ingen höjning.
För de särskilda företagen växlar relationen enligt den första sifferserien
mellan 1.35 å en II klass restaurang i en stad i Småland och 0.40 å en
III klass restaurang i en mindre stad i Bergslagen. Enligt den andra sifferserien
är maximisiffran 1.27 å en I klass restaurang i en norrlandsstad. För
ej mindre än 36 systembolagsrestauranger erfordras enligt samma beräkning
ingen höjning. Genomsnittssiffran enligt den andra sifferserien stannar vid
0.42 % mot 0.94 % enligt den första.
För de överlåtna restaurangerna är siffran högst, eller 0.77 °/o, inom gruppen
25,000—50,000 kr. och lägst, eller 0.26 %, inom gruppen under 2,000 kr.
För de särskilda företagen är siffran, frånsett å tvenne klubbrättigheter med
resp. 1.77 och 1.60%, högst eller 1.42%, å ett stadshotell i övre Norrland och
lägst, eller 0.05 %, å en badortsrestaurang i östra Sverige. Därest vinsten å
spritdrycker och star k viner bortfölle, skulle det första året för ernående av
full kompensation priserna å mat, maltdrycker etc. å endast 44 av de 389
överlåtna restaurangerna behöva höjas med minst 1.00 %. För 119 skulle höjningen
i fråga utgöra 0.75—1.00 %, för 118 0.50—0.75 %, för 77 0.25—0.50 %
och för 31 ej ens 0.25 %,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor
11
År 1936.
I. Restaurangbolagsrestauranger.
1
2
3
i
5
6
Nr
Kl.
Utskänkn.
ersätta.
V25 av
kol. 1
Varuom- sättn.1
Kol. 2 i %
av kol. 32
Netto v.
— kol. 1
Kol. 2 i % av
kol. 3 för rest.
där höjning
erfordras8
a. Restauranger med utskänkning sersättning.
i
1
87,406
3,496
376,824
0.93
- 78,757
0.93
9
3
63,127
2,525
348,115
0.73
- 21,929
0.73
3
3
61,371
2,455
356,133
0.69
- 18,457
0.69
4
3
54,136
2.165
380,819
0.57
+ 18,005
0
5
3
49,566
1,983
431,237
0.46
- 50,910
0.46
6
3
47,410
1,896
340,550
0.56
- 423
0.56
7
3
42,304
1,692
260,928
0.65
+ 3,914
0
8
3
37.504
1,500
329,856
0.45
- 25,793
0.45
9
S 3
33,704
1,348
221,491
0.61
- 12,481
0.61
10
4
30,362
1,214
418,639
0.29
- 66,422
0.29
11
4
28,800
1,152
317.684
0.36
- 16,137
0.36
12
4
28,800
1.152
339,775
0.34
- 16,354
0.34
13
3
27,738
1.110
180,568
0.61
- 1,771
0.61
14
3
20,824
833
165,666
0.50
- 2,413
0.50
15
4
17,881
715
280,101
0.26
- 4,809
0.26
16
3
12,000
480
150,482
0.32
- 8,372
0.32
17
5
12,000
480
141,253
0.34
+ 11,928
0
18
5
12,000
480
232.106
0.21
+ 29,198
0
19
S 3
11,300
452
63,032
0.72
- 9,118
0.72
20
5
9,000
360
101.482
0.35
+ 4,012
0
21
1
7,750
310
95,317
0.33
+ 3,216
0
22
5
7,200
288
203,015
0.14
+ 20,665
0
23
5
5.399
216
350,665
0.06
4- 18,566
0
24
5
4,800
192
226,299
0.08
+ 22,405
0
25
5
3,393
136
217,822
0.06
+ 26,678
0
26
5
3,207
128
206,686
0.06
+ 20,329
0
27
S 1
3,000
120
26,775
0.45
- 3,356
0.45
1—27
721,982
28,878
6,763.320
0.43
- 337.502
+ 178,916
- 158,586
0.33
1 Omsättning av mat, maltdrycker, kaffe och läskedrycker. — 2 Det procenttal, beräknat å
1936 års omsättning, med vilket priserna å mat, maltdrycker etc. årligen skola höjas för erhållande
av full kompensation av vinsten å spritdrycker och starkviner. — 3 Det procenttal,
beräknat å 1936 års omsättning, med vilket priserna å mat, maltdrycker etc. årligen skola höjas
för undvikande av driftsunderskott resp. i de fall, dylikt underskott redan nu föreligger, större
underskott än nu.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
Nr
Kl.
1
2
3
4
Utskänkn.
ersätta.
av kol. 1
Varuomsättn.
Kol. 2 i %
av kol. 3
b. Restauranger utan utskänkningsersättning.
28
4
—
657,686
29
4
—
1,215,741
30
S 3
—
87,067
31
5
—
126,994
32
5
—
86,704
33
5
—
347,986
34
5
—
325,102
35
5
—
865,214
36
5
—
262,389
37
5
—
226,037
38
5
—
438,725
39
0
—
530,591
1?
jj
—
663*157
41
5
—
358,905
42
5
—
129,428
43
5
—
169*818
44
5
—
117,387
45
5
—
327*963
46
5
—
194,162
47
5
—
198,459
48
5
—
316^039
49
5
—
280,799
50
5
—
390,421
51
5
—
367,554
52
5
—
279,309
53
5
—
243,043
54
5
—
194,585
55
5
—
323,826
56
5
—
299,969
57
5
—
266,161
58
5
—
282,711
28—58
10,573,932
1-58
17,837,252
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor
13
II. Systembolagsrestauranger.
Nr
Kl.
1
2
3
4
5
6
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
7sö av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2
i % av
kol. 3
Nettovinst
- kol. 1
Kol. 2 i % av
kol. 3 för rest.
där höjning
erfordras
1
4
102,612
4,104
414,267
0.99
+
63,195
0
102,612
4,104
414,267
0.99
+
63,195
0
2
4
98,094
3,924
329,544
1.19
34,616
0
3
4
90,135
3,605
385,494
0.94
+
2,537
0
4
1
87,117
3.485
275,440
1.27
_
20,466
1.27
5
4
85,461
3,418
312,782
1.09
+
89,968
0
6
4
84,652
3.386
346,244
0.98
+
18,043
0
7
4
84,297
3,372
251,005
1.34
+
32,317
0
8
4
78,883
3,155
329,291
0.96
—
11,748
0.96
9
4
74,825
2,993
311,383
0.96
_
18,267
0.96
10
4
72,814
2,913
233,988
1.24
_
20,438
1.24
11
5
64,252
2,570
256,777
1.00
+
17,903
0
12
4
62,909
2,516
206,480
1.22
+
10,399
0
13
5
59,378
2,375
242,519
0.98
_
1,431
0.98
14
4
56,140
2,246
220,134
1.02
+
17,715
0
15
4
55,822
2,233
215,530
1.04
_
10,043
1.04
16
4
55,126
2,205
251,267
0.88
+
12,102
0
17
5
50,937
2,037
218,727
0.93
+
18,168
0
1^
1
©1
1,160,842
46.433
4,386,605
1.06
4-
316,963
0.39
-
82,393
+
234,570
18
5
49,812
1,992
192,100
1.04
+
23,733
0
19
5
48,780
1,951
210,470
0.93
+
10,829
0
20
5
47,807
1,912
172,437
1.11
+
8,590
0
21
5
46,956
1,878
194,424
0.97
+
9,618
0
22
3
46,721
1,869
197,640
0.95
20,536
0.95
23
5
44,757
1,790
161,641
1.11
+
1,946
0
24
3
44,415
1,777
157,063
1.13
25,419
1.13
25
5
43,398
1,736
210,867
0.82
_
24,242
0.82
26
1
43,034
1,721
176,954
0.97
_
31,617
0.97
27
2
42,966
1,719
225,547
0.76
_
10,624
0.76
28
4
42,335
1,693
177,708
0.95
_
25,167
0.95
29
5
42.068
1,683
159,395
1.06
4-
9,381
0
30
4
41,764
1,671
198,138
0.84
+
20,617
0
31
1
41.624
1,665
149,318
1,12
18,088
1.12
32
4
41,469
1,659
197,562
0,84
+
5,900
0
33
4
40,875
1,635
145,008
1.13
6,556
1.13
34
4
40,526
1,621
232,990
0.70
_
6,729
0.70
35
4
38,705
1,548
184,751
0.84
_
3,686
0.84
36
1
38,050
1,522
155,390
0.98
_
16,270
0.98
37
1
37,232
1,489
202,408
0.74
_
29,922
0.74
38
5
34,247
1,370
148,354
0.92
4-
16,449
0
39
4
34,110
1,364
132,483
1.03
4,929
0
40
1
31,486
1,259
171,435
0.73
_
19,798
0.73
41
1
31,382
1,255
129,155
0.97
+
1,053
0
42
3
27,085
1,083
106,995
1.01
18,440
1.01
43
4
27,031
1,081
150,354
0.72
+
7,344
0
44
4
26,143
1,046
133,937
0.78
+
9,128
0
18-44
1,074,778
42,9S!)
4,674,524
0.92
+
129,517
0.48
—
257,094
-
127,577
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
'' Nr
Kl.
1
*
a
4
5
6
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
l/aB av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2
i % av
kol. 3
Nettovinst
- kol. 1
Kol. 2 i % av
kol. 3 för rest.
där höjning
erfordras
45
5
23,861
954
114,155
0.84
+ 16,127
0
46
2
22,781
911
132,818
0.69
- 15,052
0.69
47
3
22,681
907
67,132
1.35
+ 2,424
0
48
2
22,395
896
114,942
0.78
+ 353
0
49
5
22,170
887
131,495
0.67
+ 2,454
0
f 50
4
21,785
871
110.908
0.79
- 6,965
0.79
51
5
21,555
862
134,536
0.64
- 4,392
0.64
52
5
20,303
812
81,091
1.00
— 25
1.00
53
4
19,710
788
79,971
0.99
- 16,770
0.99
54
5
19,521
781
72,615
1.08
+ 2,285
0
55
5
18,681
747
66,805
1.12
- 8,059
1.12
18,163
727
104,090
0.70
+ 10,127
0
1 57
2
17,597
704
126,139
0.56
- 5,004
0.56
! 58
4
16,747
670
126,234
0.53
- 1,100
0.53
59
4
16,387
655
87,729
0.75
- 2,118
0.75
60
5
15,830
633
58,443
1.08
- 5,826
1.08
61
4
15,399
616
122,339
0.50
+ 4,176
0
62
5
15,048
602
76,999
0.78
- 530
0.78
45 62
350,614
14,023
1,808,441
0.78
- 65,841
0.46
+ 37,946
- 27,895
1
63
5
11,396
456
49,113
0.93
- 2,102
0.93
64
5
10,206
408
45,257
0.90
- 2,054
0.90
63-64
21,602
864
94,370
0.92
— 4,156
0.92
65
5
9,719
389
54,241
0.72
+ 13,334
0
66
5
9,324
373
43,696
0.85
- 1,197
0.85
67
5
8,514
341
49,008
0.70
- 5,526
0.70
68
5
8,382
335
45,828
0.73
- 3,949
0.73
69
5
7,372
295
27,590
1.07
+ 2,564
0
70
5
7,041
282
58,477
0.48
- 7,370
0.48
71
5
6,973
279
56,958
0.49
+ 6,758
0
72
5
5,620
225
56,177
0.40
+ 5,295
0
65—72
62,945
2,519
391,975
0.64
- 18,042
0.34
+ 27,951
+ 9,909
73
5
4,913
197
24,537
0.80
+ 946
0
4,913
197
24,537
0.80
3
4-
0
1—73
2,778,306
111.129
11,794,719
0.94
— 427,526
0.42
+ 576,518
.
+ 148,992
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
15
lil. Överlåtna restauranger.
Nr
Kl.
1
2
3
4
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
Vas av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2 i %
av kol. 3
1
1
196,512
7,860
1,269,331
0.62
2
1
168,750
6,750
1,536,665
0.44
3
1 (2)
157,622
6,305
792,046
0.80
4
1
141,403
5.656
703,499
0.80
5
1 (2)
135,505
5.420
573.354
0.95
6
1
134,217
5,369
646,757
0.83
7
1
132,860
5,314
706,661
0.75
8
1 (2)
114,640
4,586
720,138
0.64
9
1
111,977
4,479
546,798
0.82
10
1
103,296
4,132
606,447
0.68
11
1
100,014
4,001
633,624
0.63
1—11
1,496,796
59,872
8,735,320
0.69
12
1 (2)
92,109
3,684
475,565
0.77
13
1
90,917
3,637
550,961
0.66
14
1
89,779
3,591
542,789
0.66
15
1
83,999
3,360
497,175
0.68
16
1
82,891
3,316
487,835
0.68
17
1
81,727
3,269
618,610
0.53
18
1
76,906
3,076
337,688
0.91
19
1 (2)
73,698
2,948
491,684
0.60
20
1 (2)
71,765
2,871
364,360
0.79
21
1 (2)
71.710
2,868
293,974
0.98
22
1
71,368
2,855
413,464
0.69
23
1
70,116
2,805
306,069
0.92
24
1
67,864
2,715
413,008
0.66
25
1
65,650
2,626
376,978
0.70
26
1 (2)
65,544
2,622
338,713
0.77
27
1 (2)
65,406
2,616
351,636
0.74
28
1 (2)
64,994
2,600
305.709
0.85
29
1
63,628
2,545
406,885
0.63
30
1
63,576
2.543
319,506
0.80
31
1
63,318
2,533
297,844
0.85
32
1
62,388
2,496
402,491
0.62
33
1 (2)
60,989
2,440
288,739
0.85
34
1
60,064
2,403
338,500
0.71
35
S 1
58,881
2,355
558,718
0.42
36
1
57,858
2,314
412,061
0.56
37
1
57,744
2,310
376,824
0.61
38
1
57,129
2,285
365,926
0.62
39
1
56,297
2,252
226,578
0.99
40
1
55,706
2.228
397,232
0.56
41
1
55,594
2,224
351,499
0.63
42
1
55,344
2.214
425,242
0.52
43
3
53,347
2,134
414,228
0.52
44
1
53,189
2,128
291,811
0.73
45
1
52,119
2,085
266,776
0.78
46
1 (3)
50,373
2,015
229,688
0.88
47
1
50,124
2,005
187,737
1.07
12-47
2,374,111
94,968
13,724,503
0.69
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor
1
2
3
4
Nr
Kl.
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
1/s5 av
kol. 1
V aruom- sättning
Kol. 2 i %
av kol. 3
48
1 (2)
49,459
1,978
305,288
0.65
49
1
49,132
1,965
234,234
0.84
50
3
48,921
1,957
192.289
1.02
51
1 (3)
48,652
1.946
245,989
0.79
52
1 (2)
48,543
1,942
203,004
0.96
53
1
48,438
1,938
246,968
0.78
54
S 1
47,027
1,881
399,599
0.47
55
1 (2)
46,790
1,872
286,846
0.65
56
3
46,522
1,861
250,976
0.74
57
1
46,074
1,843
243,916
0.76
58
1(2)
45,811
1,832
198,903
0.92
59
1
45,358
1,814
204,589
0.89
60
3(4)
44,692
1,788
152,119
1.18
61
1
43,719
1,749
237,363
0.74
62
1
42,831
1,713
197.762
0.87
63
1
42,795
1,712
167,896
1.02
64
1 (2)
42,614
1,705
240,567
0.71
65
1
42,542
1,702
178,778
0.95
66
1
41,653
1,666
168,834
0.99
67
1 (2)
41,549
1,662
238,830
0.70
68
3
41,173
1,647
194,321
0.85
69
1
40,649
1,626
234,375
0.69
70
1
40,168
1,607
236,900
0.68
71
S 1
39,903
1,596
482,224
0.33
72
1
39,869
1,595
182,966
0.87
73
1
39,386
1,575
170,790
0.92
74
1
39,149
1,566
234,656
0.67
75
1
38,591
1,544
372,953
0.41
76
1 (2)
38,061
1,522
184,335
0.83
77
1
37.523
1,501
186,884
0.80
78
1
36,989
1,480
199,194
0.74
79
3
36,362
1,454
158,362
0.92
80
3
34,737
1,389
111,591
1.24
81
1(3)
33,919
1,357
165,628
0.82
82
1
33,318
1,333
226,408
0.59
83
1(2)
33,197
1,328
121,057
1.10
84
1(3)
32,325
1,293
140,601
0.92
85
1
32,077
1,283
165,151
0.78
86
3
31,922
1,277
129,086
0.99
87
1
31,848
1,274
154,532
0.82
88
1
31,822
1,273
228,266
0.56
89
3
31,762
1,270
145,798
0.87
90
1(2)
31,635
1,265
179,097
0.71
91
1(2)
31,623
1,265
108,396
1.17
92
1(2)
31,501
1,260
138,018
0.91
93
1(2)
31,416
1,257
117,764
1.07
94
1 (2)
31,394
1,256
117,420
1.07
95
3
30,721
1,229
221,749
0.5»
96
S 1
30,534
1,221
172,719
0.71
97
1 (2)
30,350
1,214
203,158
0.60
98
1(2)
30,349
1,214
110,818
1.10
99
1
29,988
1,200
152,777
0.79
100
Kl
29,944
1,198
128,827
0.93
101
1
29,781
1,191
162,545
0.73
102
1 (2)
29,598
1,184
212,228
0.56
103
S 1
29,520
1,181
200,633
0.59
104
1 (2)
28,591
1,144
144,089
0.79
105
1
28,589
1,144
125,564
0.91
106
K3
28,576
1,143
127,509
0.90
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
17
Nr
Kl.
1
2 (
3
4
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
V25 av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2 i %
av kol. 3
107
1 (3)
28,473
1.139
128,159
0.89
108
S 1
27,509
1,100
171,424
0.64
109
S 1
27,253
1,090
152,538
0.71
110
1
27,026
1,081
136,836
0.79
lil
3
26,971
1,079
111,183
0.97
112
1
26,928
1,077
83,871
1.28
113
1(2)
26,812
1,072
112,921
0.95
114
1
26,081
1,043
135,753
0.77
115
1 (2)
26,067
1,043
126223
0.83
116
1(2)
26,044
1,042
88,324
1.18
117
S 1
25,747
1,030
186,498
0.55
118
1(2)
25,743
1,030
120,259
0.86
119
3
25,725
1,029
88,616
1.16
120
1
25,555
1,022
115,533
0.88
121
1
25,500
1,020
110.778
0.92
122
3
25,287
1,011
165,745
0.61
123
1
25,046
1,002
125,482
0.80
48-123
2,669,749
106,792
13,804,282
0.77
124
3
24,922
997
242,782
0.41
125
1
24,813
993
126,203
0.79
126
1(2)
24,501
980
154,178
0.64
127
1
24,138
966
109,889
0.88
128
3
23,841
954
145,107
0.66
129
1(2)
23,653
946
138,037
0.69
130
1 (2)
23,630
945
98,666
0.96
131
3
23,607
944
78,763
1.20
132
1
23,596
944
123,026
0.77
133
3
23,488
940
84,855
1.11
134
1
23,084
923
96,479
0.96
135
1 (2)
22,771
911
101,175
0.90
136
1
22,634
905
99,570
0.91
137
1
22,191
888
109,366
0.81
138
1 (2)
22,179
887
124,975
0.71
139
1(2)
21,971
879
110,593
0.79
140
3
21,840
874
86,287
1.01
141
1
21,687
867
114,997
0.75
142
1 (2)
21,592
864
87,573
0.99
143
1
21,411
856
134,238
0.64
144
1
21,364
855
122,746
0.70
145
1(2)
21,190
848
96,732
0.88
146
1
20,816
833
100,825
0.83
147
3
20,395
816
138,364
0.59
148
1
20,037
801
205,856
0.39
149
3
19,844
794
182,880
0.43
150
1 (2)
19,443
778
99,782
0.78
151
1
19,412
776
104,419
0.74
152
1
19,402
776
111,635
0.70
153
1 (3)
18,864
755
89,772
0.84
154
3
18,752
750
135,519
0.55
155
1 (2)
18,602
744
92,275
0.81
156
1
18,484
739
91,313
0.81
157
3
18,224
729
108,616
0.67
158
1(2)
17,885
715
67,697
1.06
159
S 1
17,753
710
156,705
0.45
160
S 1
17,347
694
91,379
0.76
161
1
17,338
694
80,378
0.86
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 28. {Bilaga.)
2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
1
2
3
4
Vinst å
Varuom-
sättning
Nr
Kl.
spritdrycker
och starkvin
V26 av
kol. 1
Kol. 2 i %
av kol. 3
162
S 1
16,922
677
69,048
0 98
163
1 (3)
16,799
672
62jl48
1.08
164
S 1
16,695
668
118^564
0.66
165
1
16,553
662
56*343
1.17
166
3
16,411
656
93,482
0.70
167
S 1
16,127
645
82,373
0.78
168
3
16,036
641
123,212
0.52
169
S 1
16,020
641
118^059
0.54
170
S .1
15,980
639
82''764
0.77
171
1
15,776
631
48,763
1.29
172
1
15,719
629
84i273
0.75
173
1 (2)
15,623
625
83,092
0.76
174
S 1
15,558
622
89*372
0.70
175
3
15,453
618
109,283
0.57
176
177
S 1
1(2)
15,149
15,005
606
600
13l’956
59,226
0.46
1.01
124—177
1,062,527
42,502
5,855,610
0.73
178
1
14,900
596
85,002
0.70
179
1 (2)
14,874
595
41,848
1.42
180
3
14,269
571
84*892
0 67
181
1 (2)
14,180
567
73,679
0.77
182
3
14,023
561
59,414
0.94
183
3
13,964
559
131,000
0.43
184
1 (2)
13,828
553
68;244
0.81
185
S 1
13,740
550
65j740
0.84
186
1 (3)
13,730
549
72,692
0.76
187
3
13,706
548
77466
0.71
188
3
13,688
548
62,063
0.88
189
1 (2)
13,548
542
74^954
0.72
190
1
f 13,493
540
19i;818
0.28
191
I< 3
13,347
534
46^02
1.16
192
S 1
13,044
522
105*857
0.49
193
1 (2)
12,935
517
154,347
0.33
194
1 (2)
12,894
516
83*007
0.62
195
1 (2)
12,886
515
58^501
0.88
196
3
12,728
509
76^061
0.67
197
S 1
12,649
506
103*894
0.49
198
1 (2)
12,478
499
60,763
0.82
199
1 (3)
12,411
496
567299
0.88
200
3
12,244
490
93,885
0.52
201
1 (2)
12,191
488
in;ii2
0.42
202
1 (2)
12,129
485
78*132
0.62
203
1 (2)
12,128
485
61*207
0.79
204
S 1
11,974
479
96*343
0.50
205
3
11,920
477
77*774
0.61
206
3
11,741
470
118,941
0.40
207
3
11,683
467
74,592
0.63
208
3
11,665
467
59,630
0.78
209
S 1
11,511
460
50,652
0.91
210
1(3)
11,439
458
49,958
0.92
211
3
11,345
454
64.570
0.70
212
1(2)
11,305
452
51,900
0.87
213
3
11,265
451
59;766
0.75
214
1 (2)
11,207
448
79*706
0.56
215
1(2)
11,192
448
64,281
0.70
216
3
11,182
447
104,706 |
0.43
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor,
19
Nr
Kl.
1
‘2
3
4
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
''/as av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2 i %
av kol. 3
217
1 (2)
11,160
446
52,831
0.84
218
1 (2)
10,883
435
80,818
0.54
219
3
10,808
432
60,816
0.71
220
S 1
10,550
422
47,369
0.89
221
K3
10,542
422
30,800
1.37
222
3
10,422
417
81,348
0.51
223
3
10,359
414
61,772
0.67
224
3
10,329
413
53,180
0.78
225
3
10,287
411
261,916
0.16
226
1 (2)
10,210
408
127,821
0.82
227
3
10,024
401
32,250
1.24
178—227
611,010
24,440
4,027,619
0.61
228
3
9,983
399
70,849
0.56
229
3
9,854
394
68,071
0.58
230
3
9,605
384
88,059
0.44
231
1
9,430
377
134,951
0.28
232
3
9,422
377
103,666
0.36
233
S 1
9,389
376
49,779
0.76
234
3
9,372
375
49,545
0.76
235
3
9,359
374
50,188
0.75
236
3
9,257
370
52,407
0.71
237
3
9,001
360
112,431
0.32
238
1
8,940
358
105,285
0.34
239
1 (2)
8,870
355
42,127
0.84
240
3
8,843
354
55,590
0.64
241
S 1
8,772
351
141,825
0.25
242
S 1
8,535
341
127,302
0.27
243
S 1
8,054
322
122,117
0.26
244
3
7,886
315
47,366
0.67
245
S 1
7,791
312
75,212
0.41
246
3
7,715
309
35,864
0.86
247
S 1
7,427
297
51,414
0.58
248
S 1
7,366
295
68,740
0.43
249
3
7,265
291
47,639
0.61
250
3
7,220
289
42,660
0.68
251
1 (2)
7,199
288
36,850
0.78
252
S 1
7,090
284
49,781
0.57
253
3
6,906
276
85,825
0.32
254
K 3
6,507
260
22,628
1.15
255
S 1
6,480
259
51,087
0.51
256
1 (2)
6,450
258
40,248
0.64
257
K 3
6,406
256
20,512
1.25
258
3
6,391
256
42,230
0.61
259
3
6,364
255
72,343
0.35
260
S 1
6,330
253
36,413
0.69
261
S 1
6,268
251
52,691
0.48
262
3
6,239
250
73,412
0.34
263
K 3
6,206
248
20,410
1.22
264
S 1
6,204
248
31,122
0.80
265
S 1
6,169
247
45,180
0.55
266
3
6,094
244
27,460
0.89
267
3
5,982
239
33,092
0.72
268
1 (2)
5,869
235
25,662
0.92
269
S 1
5,864
235
50,936
0.46
270
K 3
5,859
234
39,755
0.69
271
S 3
5,853
234
36,516
0.64
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
Nr
Kl.
1
2
3
4
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
Vas av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2 i %
av kol. 3
272
S 1
5,687
227
67,630
0.34
273
3
5,677
227
79,195
0.29
274
S 1
5,613
225
62,636
0.36
275
3
5,503
220
36,235
0.61
276
1 (2)
5,465
219
62,325
0.35
277
3
5,460
218
19,364
1.13
278
3
5,423
217
44,234
0.49
279
S 1
5,354
214
47,904
0.45
280
1 (2)
5,312
212
55,012
0.39
281
S 1
5,212
208
67.716
0.31
282
S 1
5,154
206
49,115
0.42
283
1
5,098
204
70,880
0.29
284
S 1
5,029
201
36,200
0.56
228-284
402,078
16,083
8,835,686
0.48
285
S 1
4,860
194
36,224
0.54
286
3
4,855
194
76,176
0.25
287
3
4,644
186
22,354
0.83
288
S 1
4,595
184
50,569
0.36
289
1 (2)
4,525
181
51,410
0.35
290
3
4,476
179
47,893
0.37
291
S 1
4,410
176
36,987
0.48
292
1 (2)
4,399
176
97,572
0.18
293
1 (2)
4,373
175
72,567
0.24
294
S 1
4,325
173
56,470
0.31
295
S 1
4,299
172
47,420
0.36
296
3
4,297
172
19,792
0.87
297
S 1
4,263
171
50,779
0.34
298
S 1
4,152
166
34,193
0.49
299
K3
4,119
165
14,079
1.17
300
1(2)
4,117
165
183,160
0.09
301
S 3
4,059
162
20,553
0.79
302
1
3,954
158
57,020
0.28
303
S 3
3,915
157
21,998
0.71
304
S 1
3,845
154
38,567
0.40
305
S 1
3,840
154
12,566
1.23
306
1 (2)
3,789
152
55,813
0.27
307
S 1
3,729
149
21,673
0.69
308
S 1
3,610
144
39,689
0.36
309
1(2)
3,539
142
68,255
0.21
310
3
3,427
137
33,612
0.41
311
S 3
3,387
135
26,835
0.50
312
K3
3,343
134
25,047
0,53
313
S 1
3,190
128
13,576
0.94
314
S 1
3,117
125
26,748
0.47
315
3
3,060
122
20,729
0.59
316
3
2,974
119
26,261
0.45
317
S 1
2,965
119
92,422
0.13
318
S 1
2,958
118
18,042
0.65
319
S 3
2,943
118
20,704
0.57
320
1(2)
2,842
114
21,416
0.53
321
3
2,838
114
22,164
0.51
322
S 1
2,824
113
66,481
0.17
323
K3
2,748
110
7,973
1.38
324
Kl
2,719
109
10,056
1.08
325
S 1
2,702
108
26,174
0.41
326
1(2)
2,637
105
21,030
0.50
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor,
21
Nr
Kl.
1
2
8 .
4
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
Vä5 av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2 i %
av kol. 3
327
3
2,553
102
50,841
0.20
328
S 1
2,427
97
21,348
0.46
329
3
2,424
97
85,040
0.11
330
K3
2,418
97
6,061
1.60
331
KS 1
2,413
97
11,544
0.84
332
1 (2)
2,383
95
26,142
0.36
333
3 ''
2,351
94
25,420
0.37
334
S 1
2,335
93
15,282
0.61
335
K3
2,254
90
15,651
0.58
336
3
2,249
90
39,062
0.23
337
S 1
2,230
89
13,470
0.66
338
1
2,226
89
41,305
0.22
339
3
2,131
85
63,194
0.13
340
S 1
2,129
85
36,413
0.23
341
O
2,110
84
15,794
0.53
342
S 1
2,029
81
67,473
0.12
343
S 1
2,025 .
81
26,530
0.31
344
3
2,003
80
37,649
0.21
285-344
196,353
7,855
2,311,268
0.34
345
3
1,950
78
39,536
0.20
346
S 1
1,913
77
8,050
0.96
347
S 1
1,787
71
29,489
0.24
348
3
1,732
69
31,499
0.22
349
S 1
1,729
69
25,252
0.27
350
S 1
1,615
65
25,999
0.25
351
K3
1,612
64
5,328
1.20
352
K3
1,592
64
67,762
0.09
353
S 1
1,509
60
12,495
0.48
354
3
1,502
60
40,467
0.15
355
K3
1,502
60
11,587
0.52
356
S 3
1,444
58
20,851
0.28
357
S 1
1,433
57
46,942
0.12
358
1 (2)
1,426
57
28,287
0.20
359
3 ''
1,410
56
19,765
0.28
360
S 3
1,346
54
13,411
0.40
361
S 1
1,272
51
15,434
0.33
362
S 1
1,105
44
20,378
0.22
363
K 3
1,083
43
3,290
1.81
364
S 3
1,059
42
26,630
0.16
365
3
1,055
42
39,181
0.11
366
S 3
1,008
40
12,986
0.31
367
S 1
1,005
40
8,782
0.46
368
3
983
39
16,405
0.24
369
S 1
935
37
25,305
0.15
370
S 1
929
37
21,705
0.17
371
K3
915
37
3,624
1.02
372
S 3
893
36
29,232
0.12
373
K3
879
35
2,839
1.23
374
3
872
35
10,621
0.33
375
K 3
844
34
1,926
1.77
376
K 3
793
32
2,299
1.39
377
Kl
785
31
3,405
0.91
378
K3
728
29
2,950
0.98
379
K 3
708
28
2,754
1.02
380
K 3
700
28
2,019
1.39
381
Kl
692
28
3,088
0.91
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor,
Nr
Kl.
1
2
3
4
Vinst å
spritdrycker
och starkvin
Vss av
kol. 1
Varuom-
sättning
Kol. 2 i %
av kol. 3
382
K 3
689
28
2,093
1.34
383
K 3
682
27
2,997
0.90
384
S 1
673
27
9,525
0.28
385
S 3
643
26
50,504
0.05
386
KS 1
597
24
6,741
0.36
387
K 3
576
23
2,519
0.91
388
K 3
298
12
1,037
1.16
389
S 1
263
11
6,224
0.18
345—389
49,166
1,965
763,213
0.26
1—389
8,861,785
354,477
52,557,501
0.67
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
23
Bilaga C.
P. M.
angående en av Sveriges Centrala Hotell- och Restaurantförening till
bevillningsutskottet överlämnad utredning.
Den utredning, som verkställts av Sveriges Centrala Hotell- och Restaurantförening
i syfte att belysa vissa allmänna ekonomiska förhållanden vid de
enskilda restauranterna i vårt land, har på grund av ärendets brådskande
natur måst göras representativ. Det representativa urvalet har verkställts på
sådant sätt, att alla stockholmsrestauranter med fastställda vinstkvantiteter
samt tjugutvå dylika företag från städer inom skilda delar av landet tillställts
ett frågeformulär med uppmaning att lämna uppgifter rörande omsättningen
av olika varuposter samt bruttovinsten å samma poster under år 1936. Dessutom
ha uppgifter begärts rörande vinstkvantiteternas storlek och företagets
hela nettobehållning. Fyra företag i Stockholm ävensom två i annan stad
hava trots påminnelser underlåtit att besvara frågeformulären. Ett företag
i Stockholm är icke anslutet till föreningen och har icke ombetts avgiva svar.
Samtliga i utredningen medtagna 20 företag belägna utanför Stockholm
driva såväl hotell- som restaurantrörelse. Av stockholmsföretagen äro 28
rena restaurantföretag medan vid sidan av restaurantrörelsen 5 jämväl driva
hotell.
I tabeller, som ställts till utskottets förfogande, redovisas för vart och ett
av de i undersökningen medtagna företagen omsättningsbelopp och bruttovinster
för olika varuslag inom restaurantrörelsen.
Enligt tabellerna utgör totalomsättningen å de 53 i undersökningen ingående
företagen 34.09 milj. kr., därav 25.82 milj. kr. å de 33 stockholmsföretagen
och 8.27 milj. kr. å de 20 företagen utanför Stockholm. Av den totala
omsättningssuinman belöpa 13.71 milj. kr. (40.2 %>) å matvaror, 1.63 milj. kr.
å maltdrycker, 1.61 milj. kr. å vatten, 2.10 kr. å kaffe, 1.33 milj. kr. å tobaksvaror,
0.67 milj. kr. å »övriga varor», 9.32 milj. kr (27.3 %>) å spritdrycker,
0.92 milj. kr. (2.7 °/o) å starka viner samt 2.80 milj. kr. (8.2 °/o) å övriga viner.
Omsättningen av matvaror är således ungefär en tredjedel större
än omsättningen av spritdrycker och starka viner. Den andel, varmed
spritdrycker och starka viner ingå i den totala omsättningen, varierar för de
särskilda företagen mellan lägst 19.2 och högst 49.4 °/o. Procenttalet, som i
genomsnitt för de 53 företagen är 30, kommer för endast 1 företag under 20
samt ligger för 17 företag mellan 20 och 30, för 26 företag mellan 30 och 40
samt för återstående 9 företag mellan 40 och 50.
För de 53 företagen uppgives bruttovinsten av de i restaurantrörelsen ingående
varuposterna till sammanlagt 14.63 milj. kr., därav 11.29 milj. kr. å
de 33 Stockholmsföretagen. Av den från samtliga företag härflutna bruttovinsten
belöpa 5.50 milj. kr. (37.6 %) å matvaror, 0.85 milj. kr. å maltdrycker,
1.14 milj. kr. å vatten, 1.53 milj. kr. å kaffe, 0.20 milj. kr. å tobaksvaror,
0.65 milj. kr. å »övriga varor», 3.20 milj. kr. (22.6 %) å spritdrycker, 0.36
milj. kr. (2.5 °/o) å starka viner och 1.10 milj. kr. (8.2 %>) å övriga viner.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
Bruttovinsten a de särskilda varuslagen i procent av omsättningen av
samma varuslag utgör i gpnomsnitt för samtliga företag: matvaror 40 l
maltdrycker 52.2, vatten 70.5, kaffe 73.2, tobak 13.8, spritdrycker 34.2, starka
ymer 39.6 och övriga viner 42.7. Den högsta procenten lämnas sålunda av
katte och vatten och den lägsta av tobaksvaror. Procenten för matvaror,
vilken såsom nämnts i genomsnitt är 40.1, varierar för stockholmsföretagen
mellan lägst 23.0 och högst 63.3 och för landsortshotellen mellan lägst 11.4
och högst 40.7. Åtskilliga av de företag, som uppvisa de lägsta procentsiffrorna
för mat, äro restauranter med höga matpriser, medan bland företag
med höga procentsiffror återfinnas sådana, som äro av enklare karaktär.
Procenten för spritdrycker — för samtliga 34.3 — varierar för stockholmsföretagen
mellan lägst 12.0 och högst 39.7 samt för landsortshotellen mellan
lägst 2o.7 och högst 41.3. Motsvarande procenttal varierar beträffande starka
viner för Stockholmsföretagen mellan lägst 27.0 och högst 47.1 samt för
landsortshotellen mellan lägst 20.9 och högst 51.0 I fråga örn bruttoprocenttalen
för spritdrycker och viner bero olikheterna mellan skilda företag på
två faktorer, nämligen dels pa företagens karaktär i prishänseende såsom
företag a\ 2.dra-, 1 ista- eller lyxklass, dels på relationerna mellan försäljningssumman
och vinstkvantiteten.
I bifogade tab. 1 lämnas en översikt av vinstkvantiteternas storlek samt
bruttovinsten å spritdrycker och stark viner. För de i undersökningen medtagna
företagen är såsom förut nämnts bruttovinsten av spritdrycker 3.20
milj. kr. och av starkviner 0.36 milj. kr. eller sammanlagt 3.56 milj. kr., vilken
siffra motsvarar den inkomstminskning, som dessa restauranter skulle
fä vidkännas, därest Kungl. Majits proposition nr 242 på denna punkt godkändes.
I tab. 1 kol. 4 redovisas företagens hela nettobehållning för år
1936, sedan de i kol. 5 upptagna avskrivningarna frånräknats. De med —
utmarka nettobehållningarna äro förluster. Vid fastställandet av nettovinsterna
ha tillagts direktörslönerna för sådana bolag, där aktiemajoriteten
äges av förelagets ledare. Vid de företag, som driva såväl hotell- som
restaurantrörelse, äro nettobehållningarna en sammanfattning av de ekonomiska
resultat, som nåtts vid båda dessa former av verksamhet. Då nästan
alla utgifter såsom hyra, skatter, ljus, vatten, räntor, personalkostnader m. m.
äro gemensamma för såväl hotell- som restaurantdriften har en uppdelning
pa dessa verksamhetsgrenar icke verkställts. Då under högkonjunkturåret
1936 knappast i något fall hotellrörelsen torde hava lämnat underskott utan
bidragit till att höja nettovinsten skulle siffrorna i kol. 4 av tab. 1 sannolikt
lia blivit lägre än de där nu angivna, därest desamma avsett allenast
restaurantrörelsen. För de tjuguåtta restaurantföretagen i Stockholm, som
ej stå i samband med hotell, är bruttovinsten av spritdrycker oell starkvin
2,014,992 kr. och den redovisade nettobehållningen allenast 565,184 kr.
1 bifogade tab. 2 angnes för de i utredningen ingående företagen i Stockholm,
som endast driva restaurantrörelse, förhållandet år 1936 mellan bruttovinsten
å spritdrycker och starkvin samt omsättningen av matvaror resp. matvaror,
maltdrycker, kaffe och vatten. Kol. 1 och 2 i denna tabell motsvara kol.
3 och 4 i tab. 1. Kol. 3 i tab. 2 angiver det överskott resp. underskott som
skulle uppkomma i händelse den i kol. 1 angivna bruttovinsten bortfölle. I
kol. 4 och 5 angives omsättningen av matvaror resp. matvaror, maltdrycker,
vatten och kaffe. I kol. 6 och 7 angivas de procenttal, med vilka priset å matvaror
(kol. 4) resp. matvaror m. m. (kol. 5) skulle behöva ökas, därest bruttovinsten
å spritdrycker och starka viner enligt kol. 1 helt bortfölle och rörelsen
ändock skulle lämna oförändrad nettobehållning enligt kol. 2. Kol. 8 och
9 angiva motsvarande procenttal för att vid sagda bruttovinsts bortfallande
rörelsen skulle gå jämnt ihop.
25
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
Tabell 1. Vinstkvantiteter, nettobehållningar och avskrivningar.
(Stockholm).
—
1
2
3
4
5
Företag
Vinstkvantitet i liter
Bruttovinst
å sprit- drycker &
starkviner
kr.
Företagets
hela netto-
Avskriv-
ningar
kr.
Sprit-
drycker
Stark-
viner
behållning
kr.
1 ......................
15,467
2.700
107,174
59,387
2 ......................
7,500
350
49,583
12,514
—
3 ......................
30,000
3.700
177,817
28
6,818
4 ......................
3,400
500
25,668
13,585
—
5 ......................
18,017
1,850
131,087
142,277
8,256
6 ......................
4,000
1,000
24,410
33,862
—
7 ......................
5,800
1,000
32,286
13,713
6,655
8 ......................
5,300
300
34,714
11,900
2,260
9 ......................
3,800
200
30,891
654
7,315
1 10 ......................
18,000
2,800
150,968
59,094
30,465
11 ......................
10,000
1,458
80,286
44,000
—
12 ......................
14,000
2,000
103,937
21,326
39,409
13 ......................
17,000
7.800
186,034
121,862
162,634
14 ......................
7,200
600
54.114
10,026
—
15 ......................
10,000
3,372
93,234
54,432
31,215
16 ......................
7,500
1,600
61,921
—
28,744
; 17 ......................
7,500
1,500
56,079
58,565
10,894
18 ......................
4.900
450
23,286
203
2,321
19 ......................
12,000
2,400
110,906
58,224
39,960
20 ......................
11,000
1,600
72,068
1,706
9,500
j 21 ......................
20,000
5,000
201,062
11,677
73,251
22 ......................
6,700
600
47,595
32,549
4,998
23 ......................
8,000
1,300
67,922
70,737
9,665
1 24 ......................
11,500
1,500
98,613
21,783
—
2f> ......................
12,400
3,000
84,083
-38,000
—
26 ......................
6,900
1,000
56,097
107
8,006
27 ......................
17,300
2,774
150,525
36,363
20,539
28 ......................
17.000
3,200
142,456
86,226
—
29 ......................
7,300
500
55,338
5,440
12,762
30 ......................
7,500
300
52,142
520
12,370
31 ......................
9,735
900
77,388
23,579
3,959
32 ......................
3.000
700
16,162
27,062
2,509
33 ......................
4,320
450
28,834
861
13,800
Summa
344,039
58,404
2,685,680
996,262
548,305
Därav företag med hotell-
431,078
210,299
& restaurantrörelse......
81,484
17,550
670,688
Företag med enbart restau-
565,184
338,006
rantrörelse ............
262,555
40,854
2,014,992
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
Tabell 1. (forts.). Vinstkvantiteter, nettobehållning och avskrivningar.
(Företag utanför Stockholm).
1
2
3
4
5
Företag
Vinstkvantitet i liter
Brutto vinst
å sprit- drycker och
starkviner
kr.
Företagets
hela netto-
Av-
skrivningar
kr.
Sprit-
drycker
Stark-
vin
behållning
kr.
34 ....................
3,800
400
28,264
3,200
15,969
35 ......................
3,800
250
23,167
15,603
1,870
36 ...................
4,800
477
25,800
10,929
13,965
37 ....................
8,000
1,000
53,447
638
25,289
38 ......................
9,000
1.400
81,780
68,822
_
39 ....................
4,800
500
25,363
5,718
20,000
40 .....................
7,300
1,200
61,135
32,885
4,867
41 ..................
3,000
400
24,138
16,944
2,466
42 ....................
3,967
350
26,783
21,309
5,889
43 ......................
1,725
113
11,706
- 3,851
6,634
44 .....................
8,900
750
59,876
3,031
18,795
45 ......................
5,000
1,100
39,987
5,582
11,523
46 ......................
10,200
1,500
68,088
34,480
_
47 ......................
4,000
400
24,421
8,985
6,205
48 ......................
12,000
1,000
84,022
28,872
_
49 .....................
9,700
700
58,207
46,232
18,103
50 ......................
4,300
575
33,316
5,701
17,700
51 ......................
10,300
1,200
72,801
37,408
_
52 ......................
7,000
700
50,027
37,792
_
53 ......................
3,500
300
26,440
1,263
70
Summa
125,092
14,315
878,768
381,543
169,345
Motsvarande uppgifter för
Stockholm ............
344,039
58,404
2,685,680
996,262
548,305
Summa summarum
469,131
72,719
3,564,448
1,377,805
717,650
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor
27
Tabell 2. Förhållandet år 1936 mellan bruttovinsten å spritdrycker och starkvin
samt omsättningen av matvaror resp. matvaror, maltdrycker, kaffe och vatten.
(Uppgifterna avse företag i Stockholm, som endast driva restaurantrörelse.)
Företag
1
2
3
4
5
6
7
8
9
Brutto- vinst
å sprit- drycker
och
starkvin
Kr.
Före-
tagens
netto-
behåll-
ning
Kr.
Över- skott +
Under- skott —
efter av- drag av
kol. 1
Omsättning av
I kol. 1 angivna
bruttovinst
I kol. 3 angivna
underskott
Mat
Kr.
mat,
malt- drycker,
vatten
och kaffe
Kr.
i % av i
kol. 4
angiven
omsätt- ning.
i % av i
kol. 5
angiven
omsätt- ning
i % av i
kol. 4
angiven
omsätt- ning
i % av i
kol. 5
angiven
omsätt- ning
2
49,583
12,514
- 37,069
104,260
152,120
47.6
32.6
35.6
24.4
3
177,817
28
-177,789
600,032
837,438
29.6
21.2
29.6
21.2
4
25,668
13,585
- 12,083
57,622
86,288
44.5
29.8
21.0
14.0
6
24,410
33,862
+ 9,452
270199
348,658
9.0
7.0
—
—
7
32,286
13,713
- 18,573
102,104
144,088
31.6
22.4
18.2
12.9
8
34,714
11,900
- 22,814
82,336
129,086
42.2
26.9
27.7
17.6
9
30,891
654
- 30,237
99,036
144,833
31.2
21.3
30.5
20.9
10
150,968
59,094
- 91,874
517,865
706,661
29.2
21.4
17.7
13.0
11
80,286
44,000
- 36,286
369,654
491,708
21.7
16.3
9.8
7.4
14
54,114
10,026
- 44,088
150,720
229,688
35.9
23.6
29.3
19.2
15
93,234
54,432
- 38,802
508,727
653,961
18.3
14.3
7.6
6.0
16
61,921
—
- 61,921
309,766
425,242
20.0
14.6
20. o
14.6
17
56,079
58,565
+ 2,486
300,434
397,233
18.7
14.1
—
—
18
23,286
203
- 23,083
57,396
84,855
40.6
27.4
40.2
27.2
19
110,906
58,224
- 52,682
311,541
475,565
35.6
23.3
17.9
11.1
20
72,068
1,706
- 70,362
210,893
306,829
34.2
23.5
33.4
22.9
21
201.062
11,677
-189,385
989,227
1,269,331
20.3
15.8
19.1
14.9
22
47,595
32,549
- 15,046
131,128
194,321
36.3
24.5
11.5
7.7
23
67,922
70,737
+ 2,815
296,646
414.229
22.3
16.4
—
—
24
98,613
21,783
- 76,830
397,814
550,961
24.8
17.9
19.3
13.9
25
84,083
-38,000
-122,083
379,743
497,196
22.1
16.9
32.1
24.6
26
56,097
107
- 55,990
222,487
305,288
25.2
18.4
25.2
18.3
27
150,525
36,363
-114,162
559,897
778,891
26.9
20.0
20.4
14.7
29
55,338
5,440
- 49,898
172.207
250,975
32.1
22.0
29.0
19.9
30
52,142
520
- 51,622
117,567
181,874
44.4
28.7
43.9
28.3
31
77,388
23,579
- 53,809
246,525
338,712
31.4
22.8
21.8
15.9
32
16,162
27,062
+ 10,900
41,457
62,148
39.0
26.0
—
—
33
28,834
861
- 27,973
61,854
87,641
46.6
32.9
45.2
31.9
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
Bilaga D.
Till Riksdagens Bevillningsutskott.
I proposition nr 242 till årets riksdag har Kungl. Majit framlagt förslag
till ny förordning angående försäljning av rusdrycker m. m. Förslagets
framläggande har föregåtts av en utav den s. k. rusdryckslagstiftningsrevisionen
företagen utredning i ämnet. Enligt Kungl. Majits förslag skall bl. a.
den vinst å utskänkningen, som restaurangerna nu åtnjuta, avvecklas på
sådant sätt, att de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 oktober
1938 medgivna vinstkvantiteterna avskrivas under en tjugufemårsperiod med
1/25 för varje år. För tiden efter den 30 september 1963 skulle alltså vinst
icke vidare utgå på restaurangernas försäljning av spritdrycker och starkare
viner. Kungl. Maj :ts förslag i förevarande hänseende överensstämmer med
vad som föreslagits av en minoritet inom rusdryckslagstiftningsrevisionen.
Kommitténs majoritet hade däremot yrkat på det nuvarande vinstkvantitetssystemets
bibehållande med vissa jämkningar.
Därest Kungl. Majits förslag om utskänkningsvinstens avskrivning realiseras,
kommer detta att på sätt här nedan närmare utvecklas innebära ett
mycket hårt slag mot den enskilda restaurangnäringen. Då handelskamrarna
ha att tillvarataga näringslivets allmänna intressen, har Stockholms Handelskammare
funnit sig böra till närmare granskning upptaga Kungl. Majits
förslag, -och tillåter Handelskammaren sig att för Bevillningsutskottet framlägga
sina synpunkter å förevarande spörsmål. Handelskammaren har ansett
sig ha så mycket större anledning härtill, som varken den statsmyndighet,
Kungl. Kommerskollegium, som närmast företräder näringslivets intressen,
eller handelskamrarna såsom näringslivets egna representativa organ bereus
tillfälle att avgiva yttrande över rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande.
Då Kungl. Majit föreslår en avveckling av restaurangernas utskänkningsvinst,
motiveras detta i finansministerns yttrande till statsrådsprotokollet
i främsta rummet med önskvärdheten att för ernående av försäljningslagstiftningens
syfte avkoppla det enskilda vinstintresset ur utskänkningsrörelsen
liksom redan tidigare skett inom partihandeln och utminuteringen av
spritdrycker och vin. Den uppfattningen, att en dylik avveckling icke borde
komma till stånd på grund av den förlust, som härigenom skulle tillskyndas
restauratörerna, avvisas av finansministern under hänvisning till den
tidsperiod av 25 år, som föreslagits för avvecklingen, samt till den utskänkningsvinst,
som alltfortfarande skulle medgivas å lätta och mousserande
viner.
Försäljningslagstiftningens syfte angives i 1 kap. 3 § av det framlagda
författningsförslaget vara, att »all försäljning av rusdrycker skall ordnas
så, att därav uppkommer så ringa skada som möjligt». Privatvinstens avlägsnande
inom rusdryckslagstiftningen är sålunda icke något självändamål,
utan bibehållande av det enskilda vinstintresset strider mot lagstiftningens
syfte endast i den mån detta kan vara ägnat att skada nykterhets
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Hildgar.
29
tillståndet. Det återstår därför för dem, som anse att det rådande systemet
med vinst å restaurangernas utskänkning står i strid med nykterhetssträvandena,
att visa detta. Finansministern har i sådant avseende allenast
uttalat, att den nuvarande ordningen på förevarande område visat sig
i skilda avseenden förenad med uppenbara brister och olägenheter. I övrigt
ansluter sig finansministern i väsentliga delar till den kritik, som reservanterna
i rusdrycksrevisionen ägnat hithörande spörsmål. Vad reservanterna
i dylikt avseende anfört inskränker sig huvudsakligen till ett allmänt
hållet uttalande, enligt vilket de anse tämligen uppenbart, att vinstkvantitetssystemet
i dess nuvarande utformning ej kunnat förebygga lockelse för
restauråtörerna att söka höja omsättningen av vinstgivande rusdrycker.
Några belägg för riktigheten av detta uttalande lia emellertid icke anförts.
Visserligen kan uttalandet vid första påseendet synas ganska bestickande,
men inför en kritisk granskning håller det icke streck. Dels är det genom
stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen förbjudet för restauranginnehavare
eller någon hos honom anställd att söka förmå gäst att å utskänkningsstället
inköpa spritdrycker eller vin. Och dels är det genom måltidstvång
och kvantitetsbegränsning faktiskt icke möjligt att animera till annat
än en tämligen snävt tillmätt spritkonsumtion. Att bestämmelserna härom
icke överträdas är numera sörjt för genom tekniska kontrollanordningar
av olika slag. Skulle verkligen vinstkvantiteten innebära en för nykterhetstillståndet
farlig lockelse för restauratörerna att söka höja omsättningen
av spritdrycker, borde detta ha avspeglat sig i ett sämre tillstånd ur nykterhetssynpunkt
på de restauranger, för vilka vinstkvantiteterna varit så
fastställda, att de icke uppnåtts, och vilka därför skulle haft anledning att
påverka gästerna till ökad spritförtäring. Att tillståndet skulle hava varit
sådant, bär emellertid icke kunnat påvisas eller för övrigt ens gjorts gällande.
Påståendet att utskänkningsvinstens avlägsnande skulle främja nykterhetsintresset
synes därför vara allenast en fiktion utan stöd i verkligheten.
Privatvinstens avkopplande ur hanteringen betyder intet för omsättningens
storlek. Restauratörernas möjligheter att påverka denna äro redan
med de bestämmelser, som enligt vad nyss anförts gälla ifråga örn måltidstvång,
kvantitetsbegränsning och teknisk kontroll, helt avskurna. Då avskrivningen
av utskänkningsvinsten .sålunda icke tjänar något nykterhetsändamål,
återstår att granska hithörande spörsmål med hänsyn till övriga berörda
intressen.
Reservanterna i rusdrycksrevisionen lia skjutit i förgrunden vissa allmänt
sociala synpunkter och göra gällande, att vinsten å utskänkningen
till kundkretsen å de enklare ställena helt går till statsverket, medan motsvarande
vinst såvitt angår de finare restaurangerna delvis kommer dessas
kundkrets till godo genom högre standard i fråga om lokal, betjäning,
servis m. m. Dessa olikheter måste — framhålla reservanterna — anses
föga tilltalande och höra så mycket mindre sanktioneras, som statsverket
hiir lia lika rätt till utskänkningsvinsten, oavsett örn den härrör från kundkretsen
å en folkrestaurang eller å en ^restaurang. Dessa uttalanden
från reservanternas sida kunna vara ägnade att ingiva den föreställningen,
att de av systembolagen själva eller genom dotterföretag drivna restaurangerna
icke skulle åtnjuta någon vinst av utskänkningsrörelsen. En dylik
uppfattning torde också inom vida kretsar vara allmän. Den överensstämmer
emellertid icke med de verkliga förhållandena och vederliigges av den
officiella statistiken. 1 kontrollstyrelsens redogörelse för rusdrycksförsäljningen
limmas i tablå nr 7 en sammanställning belysande systembolagens
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
egen utskänkningsrörelse. Av denna framgår, att systembolagen gottskrivit
sig full utskänkningsvinst av rusdrycker på hela den försålda kvantiteten.
Vid en del systembolagsrestauranger överskrider visserligen den å hela rörelsen
erhållna nettovinsten inkomsten av rusdrycker (detta torde huvudsakligen
gälla sådana systembolag, som driva ren folkrestaurangrörelse), men
vid andra företag uppgår den redovisade nettovinsten till avsevärt lägre belopp
än inkomsterna av rusdrycker. Såsom exempel må framhållas, att
hruttoinkomsterna av rusdrycker respektive nettovinsten å hela rörelsen år
1935 uppgick till följande belopp i kronor vid nedanstånde systembolagsrestauranger:
-
Bruttovinst Nettovinst
å rusdrycker å hela rörelsen
Norrtälje .................... 33,990 10,089
Eskilstuna.................... 216,833 191,390
Eksjö........................ 101,846 84,858
Skänninge.................... 30,472 10,258
Hässleholm .................. 21,538 9,146
Landskrona .................. 35,139 24,057
Falkenberg .................. 55,717 24,229
Falköping.................... 45,491 19,300
Nyssnämnda siffror avse verksamheten under år 1935, under vilket år
omsättningen torde vara relativt hög. Den genomsnittliga nettobehållningen
vid samtliga systembolagsrestauranger utgjorde detta år 71.1 °/o av bruttovinsten
å rusdrycker. Under exempelvis lågkonjunkturåret 1933 voro inkomsterna
av rusdrycker i Norrtälje ej mindre än 30,000 kronor högre än
nettovinsten, i Eksjö 53,000, i Falkenberg 46,000, i Falköping 39,000 samt
i Eskilstuna 80,000 kronor högre än nettovinsten. Det förut återgivna genomsnittstalet
71.1 °/o motsvaras för sistnämnda år av ett så lågt tal som 61 %.
Det bör observeras, att samtliga, nu speciellt nämnda systembolag driva företag
av högre klass, i allmänhet i kombination med hotellrörelse, och de anförda
siffrorna utvisa, att icke en enda av dessa systembolagsrestauranger
skulle kunna drivas med vinst, därest icke företagen åtnjöte inkomst av
spritdrycksförsäljningen.
Vad nu anförts ger tydliga belägg för att en restaurang med någorlunda
anspråk på en god standard icke kan drivas utan vinst å rusdrycksförsäljningen.
Lika litet som detta låter sig göra för en systembolagsrestaurang,
lika litet är detta möjligt för ett privat restaurangföretag. Det är visserligen
sant, att blotta innehavet av spriträttigheter ger en restaurang ett visst försteg
framför en restaurang utan dylika rättigheter. På mindre orter lär det emellertid
i och för sig knappast vara möjligt att vid sidan om en restaurang
med dylika rättigheter driva en restaurang i egentlig mening utan spriträttigheter.
Den kundkrets, som där skulle kunna tänkas besöka en dylik restaurang,
är icke tillräckligt stor för att trygga dess framgång. Något utrymme
för båda restaurangkategorierna finnes icke, och talet örn en konkurrens dem
emellan är därför endast en chimär, då det gäller mindre orter. Konkurrensproblemet
existerar allenast i de större städerna och är strängt taget inskränkt
till de egentliga storstäderna. Där är emellertid kundkretsen så stor
och differentierad, att i viss utsträckning restauranger även utan spriträttigheter
ha sitt givna och säkra klientel, om de skötas rätt. Exempel kunna
anföras från Stockholm på ett flertal dylika restaurangföretag, som kunnat
bereda sig på en säker plats på marknaden och skapa sig en icke föraktlig
framgång. Då det gäller storstaden, existerar i själva verket icke någon mera
31
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2S- Bilagor.
betydande direkt konkurrens mellan restauranger utan spriträttigheter oell
restauranger med utskänkningsrätt, utan vardera typen har sitt klientel att
tillgodose.
Det försteg, som restaurangerna med utskänkningsrätt likväl må äga, är
emellertid icke sådant, att det tillåter dem att sälja spriten utan någon handelsvinst
därå. Redan de anförda siffrorna för systembolagsrestaurangernas
vidkommande utvisa detta. Det ligger också i sakens natur, att utskänkningen
är förenad med kostnader, som måste täckas genom försäljningen.
För utskänkningen bedrivande kräves ofta anskaffande av automatiska
mätapparater, betingande rätt höga kostnader. Vid flertalet restauranger,
särskilt sådana där teknisk kontroll är införd, är det vidare nödvändigt att
ha särskilda kassaapparater, som kosta 8 å 9,000 kr. per styck. För kontroll
av utskänkningen måste anställas särskilda kassörskor ävensom hovmästare,
en eller flera allt efter företagens storlek, med uppgift att kontrollera spritutskänkningen.
Vidare må nämnas, att kontorsarbetet med efterkontroll i
många fall ökats i sådan omfattning, att en eller flera personer måst anställas
enbart för dylikt arbete.
Utöver dessa direkta omkostnader för handhavande av spritutskänkningen
måste dessutom hänsyn tagas till den del av de allmänna omkostnaderna,
som falla på spritutskänkningen, såsom avlöningar, hyra, skatter, belysning,
tvätt, disk o. s. v.
Det är givetvis vanskligt att bedöma huru stor del av restaurangernas
bruttovinst på spritförsäljningen, som åtgår för att täcka omkostnaderna,
och någon exakt beräkning härav torde näppeligen kunna utföras. Enligt
uppgift har rusdryckslagstiftningsrevisionen försökt att vid ett antal Stockholmsrestauranger
genom studium av räkenskaperna verkställa dylika beräkningar
men funnit det omöjligt att göra ens approximativa sådana. Att emellertid
en synnerligen stor anpart av de gemensamma omkostnaderna faller
på utskänkningens konto är uppenbart.
Det har av rusdryckslagstiftningsrevisionens minoritet gjorts gällande, att
restaurangerna, om utskänkningsvinsten avskreves, skulle kunna kompensera
detta genom en förändrad prissättning av maten. För ett köpmannamässigt
betraktelsesätt framstår emellertid detta resonemang — liksom så många
andra av minoritetens argument — såsom resultatet av teoretiska överväganden
och avslöjar en anmärkningsvärd brist på insikt i det ekonomiska livets
förhållanden. Varje affärsman vet, att det i längden icke är möjligt att sälja
en vara utan vinst och kompensera detta genom högre pris å andra varor.
Den allmänna konkurrensen förbjuder detta och leder ofelbart till en omsättningsminskning
av de för högt prissatta varorna. På samma sätt skulle de
restauranger, som höjde matpriserna, komma att minska i omsättning på
de övrigas bekostnad och rörelsen komme att utvisa förlust. Det synes för
övrigt i och för sig orättmätigt, att omkostnaderna för en gren av rörelsen
få belasta en annan gren. I själva verket skulle de gäster, som icke förtära
sprit eller vin, få delvis betala kostnaderna för utskänkningen till övriga
gäster.
i detta sammanhang må anföras några inför Handelskammaren företedda
siffror till belysande av de faktiska svårigheterna alt kompensera utskänkningsvinstens
avkoppling genom höjda matpriser. Av minoriteten i rusdryckskommiltén
framhålles, alt därest avvecklingen skedde under en så
lång tid som 50 år, en årlig höjning av matpriset ä de av avvecklingen berörda
restaurangerna med 1 V2 öre per måltid, som nu betingar ett pris avil
kronor, skulle vara tillräcklig för att helt kompensera förlusten av utskänkningsvinsten.
Detta skulle med andra ord betyda, alt en höjning av priset
32
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
för en måltid från 3 kr. till kr. 3: 75 eller en höjning med 25 °/o skulle fullt
motsvara nämnda förlust. För det praktiska livets män förefaller förslaget
att under ett antal år successivt höja matpriserna för en måltid på angivet
sätt tämligen verklighetsfrämmande. Även oavsett detta framgår det ohållbara
i de presterade kalkylerna — förutom av vad ovan anförts om den omsättningsminskning,
som måste följa av höjda matpriser — jämväl av i
det följande återgivna siffror från tre restaurangföretag i Stockholm, representerande
olika typer:
Restaurang
Omsättning
av mat
Brutto vinst
av mat
Bruttovinst
av spritdrycker
och starka viner
Kr.
Kr.
Kr.
A............
......... 104,260
27,024
49,583
B............
......... 524,522
120,666
142,456
C............
......... 117,567
35,444
52,142
Örn matpriserna höjdes med 25 %>, skulle det totala beloppet av matomsättningen
vid restaurang A. — under förutsättning av oförändrad omsättningskvantitet
— höjas från 104,259 till 130,323 kronor, men bruttovinsten
på matvarorna skulle — även örn omsättningsökningen icke skulle motsvaras
av några stegrade kostnader — ökas med endast c:a 26,000 kr., medan den
förlorade bruttovinsten å spritdryckerna utgör 49,583 kr. Vid restaurang B.
skulle en höjning av matpriserna med 25 °/o innebära, att totalomsättningen
stege från 524,522 till 655,653 kr., men det synes föga sannolikt och är för
övrigt icke ens teoretiskt tänkbart, att bruttovinsten härigenom skulle stiga
från 120,666 till 263,122 kr., vilket skulle erfordras för att kompensera utskänkningsvinstens
bortfallande. Siffrorna för restaurangen C. lämna ytterligare
belägg för oriktigheten av de framlagda beräkningarna.
Redan de ovan återgivna siffrorna ge en viss föreställning om utskänkningsvinstens
ekonomiska betydelse för en restaurang. Till ytterligare belysning
härav må anföras följande.
Enligt vad för Handelskammaren uppgivits, torde vid restauranger med
normal vinstkvantitet bruttovinsten på försäljningen av spritdrycker uppgå
i genomsnitt till c:a 30 °/o vid 2:a klass företag, 35 % vid l:a klass företag
och inemot 40 % vid de två lyxrestaurangerna i landet.1 Den procentuella
vinsten å starkviner ligger i allmänhet åtskilligt högre än å spritdrycker.
Av Sveriges centrala Hotell- och Restaurantförening har verkställts en undersökning
rörande storleken av den andel, som försäljningen av spritdrycker
och starkviner har i restaurangernas totala omsättning. Uppgifter ha
införskaffats från ett femtiotal representativt utvalda företag av skilda typer
inom olika delar av landet. Det vid undersökningen inhämtade siffermaterialet
har enligt vad för Handelskammaren anförts givit vid handen, att icke
mindre än en tredjedel av dessa restaurangers totala omsättning utgöres av
spritdrycker och starkviner. Även härvidlag vore det möjligt att utläsa en
tydlig differentiering, i det att dessa varugruppers andel i den totala omsättningen
vid Ira klass restauranger läge något under nyssnämnda medeltal, medan
vid 2:a klass restauranger denna andel i allmänhet vore högre, i vissa
fall ända till 40 °/o av totalomsättningen.
Ännu mera påtaglig blir utskänkningsvinstens betydelse för restaurangföretagens
ekonomi, om en jämförelse anställes mellan företagens totala nettovinst
av hela rörelsen och inkomsterna av spritdrycker och starkviner. Av
1 Restaurangerna äro med avseende å spritutskänkningen indelade i 2:a och l:a klass samt
lyxklass.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
ovan omnämnda utredning har framgått, att endast två av de undersökta företagen
skulle lämna nettoöverskott, därest företagen vore berövade ali vinst
av nyssnämnda varor, medan samtliga övriga företag skulle utvisa förlust.
Vid flertalet skulle förlusten t. o. m. vara högst betydande. Såsom exempel
härå lia för Handelskammaren angivits några av Stockholms mest välskötta
och bekanta restauranger. Vid en av dessa redovisas en nettovinst av 76,000
kr., under det att vinsten å spritdrycker och starkviner är 160,000 kr. Vid
en annan är nettovinsten 59,000 kr. och inkomsten av nyssnämnda varuslag
112.000 kr. Vid två andra restauranger utgöra motsvarande siffror 24,000
och 70,000 resp. 25,000 och 140,000 kr. Beträffande de mindre restaurangerna
i Stockholm har som exempel anförts, att nettovinsten vid ett av hithörande
företag är 13,000 kr. samt bruttovinsten å spritdrycker och starkviner
30.000 kr., vid ett annat 203 resp. 23,000 kr., samt vid ytterligare ett företag
25.000 resp. 54,000 kr. Förhållandena vid företag i landsorten lära vara i stort
sett enahanda.
Det nu anförda siffermaterialet ger en god föreställning om den utomordentliga
betydelse, som utskänkningsvinsterna ha för restaurangnäringen. Redan
tidigare har påvisats, hurusom det i praktiken icke låter sig göra att kompensera
en eventuell avskrivning av utskänkningsvinsten genom högre prisei
å exempelvis matvaror. Resultatet av en avkoppling av vinsten å rusdrycksutskänkningen
kan därför icke bli annat än en ekonomisk försvagning och
en allmän sänkning av standarden å de spritutskänkande restaurangerna, i
den mån dessa över huvudtaget kunna existera. Såsom förslagets upphovsmän
själva medgivit, är detta intet nykterhetsintresse, då det ur sådan synpunkt’är
av vikt, att restauranger med utskänkningsrätt icke ha svag eko
nomi.
, , .. . ..
Lika litet som en sänkning av restaurangernas standard ar eftersträvansvärd
ur nykterhetssynpunkt, lika litet är en dylik förskjutning önskvärd ur
andra synpunkter. Försämrade ekonomiska möjligheter för företagen komma
säkerligen att taga sig uttryck i en försämring av de matvaror, som tillhandahållas,
till förfång icke allenast för restauranggästerna utan aven for
leverantörerna. Tack vare en strävsam och omtänksam restauratorkar har
standarden å restaurangväsendet — trots alla restriktioner, som äro ålagda
näringen, och trots alla svårigheter i övrigt — kunnat undan för undan lyftas
upp på ett högre plan. Denna utveckling bär fört med sig, att var
restaurangkultur numera även internationellt sett står jämförelsevis högt. Det
är en betydande missuppfattning, örn man tror, att våra s. k. finare restauranger
skulle ha sin publik endast bland de övre befolkningskikten och att deras
bibehållande på nuvarande nivå skulle utgöra allenast ett överklassintresse
Erfarenheten visar nämligen, att dessa restauranger rekrytera sin klientel
jämväl bland de breda lagren. Icke minst är detta fallet, da det galler
högtidssammankomster av olika slag. Det gamla slagordet »guldkrog», som
leder sin upprinnelse från en tid, då ett besök på en bättre restaurang hade
en mera lyxbetonad karaktär och var förbehållet ett fåtal, saknar resonans
i de nutida förhållandena. Med kommunikationsväsendets snabba utveckling
oell resandelivets kraftiga stegring lia restaurangerna erhållit allt större
betydelse inom trafikväsendet. Då staten i resandehvets intresse medverkar
vid och stödjer strävandena att förbättra de för trafikanterna avsedda kommunikationsmedlen,
hör staten icke motverka dessa åtgärder genom att lagga
hinder i vägen för upprätthållande av standarden å de för trafikanterna nödvandina
hotell- och restaurangföretagen. Vad speciellt Stockholmsforhallan(lena
angår, så har med stadens utbredning och de i mångå fall avsevarda av
Bihanq
tilt riksdagens protokoll lita7. 7 sami. Ar 28- (Bilaga.)
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor.
stånden mellan bostad och arbetsplats skapats ett nytt behov av tillgång till
lämpliga restauranger. Dylika krävas jämväl för att tillgodose landsortens
affärsmän, som i allt större utsträckning nödgas tillfälligt uppehålla sig i huvudstaden
för förhandlingar av olika slag. Under årens lopp har en viss typ
och en viss standard å restaurangerna framvuxit, som visat sig passa och
tillfredsställa kundkretsen. Det bör därför vara av intresse att tillse, att denna
standard upprätthålles.
I diskussionen kring frågan örn utskänkningsvinstens avveckling har framhållits
vikten av att jämväl med hänsyn till de utländska turister och affärsmän,
som besöka Sverige, den nuvarande höga standarden å hotell och restauranger
bibehålies. Betydelsen härav kan av Handelskammaren vitsordas.
Det kan icke undvikas, att för dem, som mera tillfälligt och under en kortare
tid besöka ett land, restaurangkulturen i viss mån får tjäna som exponent
för landets materiella kultur i allmänhet. —■ Det torde finnas få andra länder,
där arbetstidsförhållandena inom hotell- och restaurangnäringen äro så
strängt reglerade som i Sverige. Genom en avkoppling av vinsten å utskänkningen
— vartill motsvarighet enligt vad för Handelskammaren uppgivits
saknas i andra länder — skulle ett ytterligare handicap läggas på de svenska
hotell- och restaurangföretagen. I våra dagar pågår ett energiskt arbete att
i konkurrens med andra länder locka utländska turister hit, och hotell och
restauranger lia i betydande omfattning undergått ombyggnad och modernisering.
. Skulle de nu tvingas ned på lägre standard i fråga örn komfort och
utrustning, vore detta ägnat att motverka strävandena att göra Sverige uppskattat
som turistland, ty det lär vara tvivelaktigt örn den utländska resandeströmmen,
som från sina hemländer är van vid en viss standard ä hotell och
restauranger, då skulle finna samma trivsel i vårt land som hittills. Att denna
synpunkt icke saknar sin betydelse i detta sammanhang framgår av det
förhållandet, att enligt Svenska Trafikförbundets statistik vårt land under år
1935 tillfördes ett belopp av 52 milj. kr. genom den utländska resandeströmmen,
ett belopp som man har anledning antaga vtterligare stegrats under år
1936.
Liksom alla ingrepp i en näring medföra återverkningar utanför näringens
gränser, skulle detta inträffa även i händelse av ett sådant kraftigt ingripande
som utskänkningsvinstens avlägsnande. De fastigheter, i vilka restaurangerna
äro inrymda, äro ofta byggda just i syfte att tjäna som lokal för
ett företag med utskänkningsrättigheter. I fastigheter och inventarier investerat
kapital har avvägts med hänsyn till beräknad vinst å rusdrycksomsättningen.
Mången gång lia unga restauratören som startat egen verksamhet,
lånat upp avsevärda belopp för att bli i tillfälle härtill. Som förlagsgivare
stå ofta företagens leverantörer. Givetvis skulle alla de, som på ett eller annat
sätt ekonomiskt intresserat sig i restaurangnäringen, komma att bli lidande,
örn näringens existensmöjligheter äventyras. Det kan i detta sammanhang
påpekas, att jämväl kommunerna i betydande utsträckning äro ekonomiskt
engagerade i restaurangrörelsen på resp. orter.
Slutligen må framhållas, att försämrade ekonomiska förhållanden inom
näringen otvivelaktigt komma att inverka på yrkets rekrytering. Det blir givetvis
föga lockande för dugande unga män och kvinnor att söka sig in på
en bana, där möjligheterna till en god ställning skulle komma att avsevärt
minskas. Redan nu äro svårigheterna att få övertaga egna restauranger betydande,
och skulle det framlagda förslaget antagas i riksdagen, kommer
detta att göra banan än mindre lockande.
Inom hotell- och restaurangyrket arbeta ett mycket stort antal anställda,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Bilagor. 35
vilka äro helt beroende av de inkomster, de kunna erhålla från näringen.
Självfallet har denna personal i likhet med personal inom andra yrken strävat
att erhålla förbättrade anställningsvillkor och avlöningsförmåner. Det
torde emellertid icke råda tvivel örn, att denna personals möjligheter i sådant
avseende skulle avsevärt beskäras, därest hotell- och restaurangnäringen successivt
utarmas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får Stockholms Handelskammare
hemställa, att Bevillningsutskottet måtte, med avstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag angående avskrivning av restaurangernas utskänkningsvinst,
föreslå Riksdagen, att restaurangerna i den nya lagstiftningen tillerkännas
skälig handelsvinst vid försäljning av spritdrycker och starkviner.
Stockholm den 10 april 1937.
För STOCKHOLMS HANDELSKAMMARE:
John Josephson.
Olof Leffler.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:413 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. rn. a1 i texten