Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 191A

1937-05-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1937:32, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 191A

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

13

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1937 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november

191A (nr 383) angående stämpelavgiften, ävensom

vissa motioner angående stämpelavgiften.

I en den 5 mars 1937 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 244, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi

ves:

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

Bevis — — — — — — — — — — — —

> angående anteckning om innehav —--sådan

handling, tecknat å företedd handling ..........

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

K*

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

f

Kr.

ö.

Kr.

ö.

> av lagsökningsdomare jämlikt 27 § lagsöknings- lagen ........................................

1

i

_

_

1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928:317 (där förordningen i dess helhet är återgiven)

samt 1929:143 och 259, 1930: 243, 1931:169, 1932: 285, 1933:378, 1934:327, 1935: 310 och

1936:330.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Bevis annat, av underdomstol eller därstädes anställd

tjänsteman, — — — — — — — — —

— — — genom icke laga kraft ägande utslag

..........................................

> angående godkännande av nytt släktnamn......

> av chefen för justitiedepartementet — — —

— — — tjänstepensionsreglementet för arbetare

..........................................

» varom förmäles i 8 § 2 mom. och 9 § allmänna

familjepensionsreglementet......................

» varom förmäles i 9 § 2 mom. och 10 § familjepensionsreglementet

för arbetare ................

» varom förmäles i 25 § — — — — — —

Resolution — — — — — — — — — —

> kommunikations-: av lagsökningsdomare____

» kommunikations-: annan ..................

dock skall stämpel--— — — -— —

— — — — tecknad å företedd handling

> med rubrik; lika med Utslag under rubrik.

Se för övrigt 6 §.

Utslag under rubrik:

som utgives till part, vilken, utan särskild begäran,

författningsenligt är skyldig att lösa detsamma:

första arket ....................................

andra arket ....................................

varje av de övriga ..............................

som på begäran utgives till part, vilken eljest icke

författningsenligt är skyldig att lösa detsamma:

första arket ....................................

andra arket ....................................

varje av de övriga..............................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

1

Avd.

Kr.

2

Avd.

Kr.

1 25

fri

25

50

3

Avd.

Kr.

fritt -

4 5

Avd. Avd.

Kr.

1 25

fri

25

50

fritt ■

I

fritt -

I

frill -

60

ö. Kr.

2

20

20

4

4

20 j
-

40

40

10

10

8 §.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Skuldebrev skall, då---i järnväg.

Då inteckning---å skuldebrevet.

Skuldebrev skall ock---skall gälla.

Inteckningskontrollstämpel skall jämväl åsättas skuldebrev, som till rätten

ingives för att i enlighet med bestämmelserna i 21 eller 34 § av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom eller 10 § av lagen den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

15

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt sättas i stället för

äldre inteckningshandling, så ock skuldebrev, som enligt 9 § av lagen den 8

april 1927 om dödande av förkommen handling utfärdats i stället för dödad

inteckningshandling och förses med bevis om inteckningsrätt.

Se för övrigt 17 och 18 §§.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937; dock skall vad som stadgas

i 3 § örn bevis av lagsökningsdomare, kommunikationsresolution samt

utslag under rubrik gälla först från och med den 1 januari 1938.

Beträffande vad departementschefen anfört till motivering för ifrågavarande

förslag, far utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till nämnda statsrådsprotokoll.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit

lämpligt att jämväl upptaga följande, under motionstiden vid riksdagens

början väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1:°) motionen nr 64 i första kammaren av herr Otto Wangson, däri hemställts,

»att riksdagen måtte dels besluta sådan ändring av 91 § i 1 kap. stämpelförordningen,

att nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter måtte erhålla

befrielse från erläggande av stämpelavgift i samma utsträckning som

t. ex. fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder, och dels i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring av 13 § expeditionslösenförordningen,

att nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter befrias från erläggande

av lösen, med rättighet att ändå erhålla nödiga expeditioner»; samt

2:o) de likalydande motionerna nr 162 i första kammaren av herr Bäckström

m. fl. och nr lil i andra kammaren av herr Lövgren m. fl., däri hemställts,

»att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit täcktes låta utreda och till riksdagen inkomma med förslag till

åtgärder, som förebygga att staten undandrages lagfartsstämpel eller att tiden

för dess erläggande onödigt uppskjutes, ävensom de förslag i övrigt, vilka

med denna fråga kunna äga sammanhang».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

De i propositionen framlagda förslagen gå i huvudsak ut på ändringar i

stämpelförordningen i nedan angivna hänseenden.

1 I motionen torde åsyftas 7 § i stämpelförordningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1. Expeditioner i lagsöknings- och handräckningsmål.

Förslaget i denna del sammanhänger med i proposition nr 156 lill årets

riksdag framlagt förslag till lag örn lagsökning och om handräckning för

fordran (lagsökningslag). Enligt detta lagförslag, som av riksdagen godkänts,

skola lagsöknings- och handräckningsmål, vilka enligt nu gällande ordning

handläggas av överexekutor — d. v. s. länsstyrelse, Överståthållarämbetet, magistrat

eller magistratsledamot — överflyttas till särskild lagsökningsdomare.

Lagsökningsdomare skall vara i domsaga å landet häradshövdingen eller den,

som är därtill särskilt förordnad, och i stad med rådhusrätt en av rättens lagfarna

befattningshavare. På grund av stadgandet i 2 § stämpelförordningen

blir i fråga örn stämpel till expeditionerna lagsökningsdomare å landet hänförlig

till andra avdelningen i 1 § samma förordning och lagsökningsdomare

i stad till första avdelningen.

Enligt gällande tariff är kommunikationsresolution i första och andra avdelningarna

stämpelfri, under det att för sådan expedition i tredje avdelningen,

till vilken avdelning länsstyrelse och Överståthållarämbetet hänföras,

stämpel utgår.

I den nu förevarande propositionen föreslås, att kommunikationsresolution

av lagsökningsdomare skall stämpelbeläggas med 1 krona 25 öre i första och

andra avdelningarna. Vidare föreslås, att i stämpelförordningen under rubriken

utslag under rubrik i andra avdelningen, i vilken för närvarande dylika

expeditioner icke förekomma, upptagas samma stämpelavgifter som nu finnas

i första avdelningen, nämligen för utslag som utgives till part, vilken, utan

särskild begäran, författningsenligt är skyldig att lösa detsamma: första arket

4 kronor, andra arket 3 kronor och varje av de övriga 3 kronor 25 öre saint

för utslag som på begäran utgives till part, vilken eljest icke författningsenligt

är skyldig att lösa detsamma: första arket 2 kronor, andra arket 2 kronor

och varje av de övriga 2 kronor 50 öre.

Slutligen föreslås, att bevis av lagsökningsdomare jämlikt 27 § lagsökningslagen

skall stämpelbeläggas med 1 krona i första och andra avdelningarna.

2. Bevis angående godkännande av nytt släktnamn.

Kungl. Maj:ts beslut i ärenden angående antagande av nya släktnamn expedieras

för närvarande i form av resolutioner. I syfte att förenkla det nuvarande

expeditionssättet avses att ersätta resolutionerna med bevis undertecknade

på samma sätt som departementsskrivelser. En dylik omläggning

förutsätter — för att de stämpelavgifter som utgå i dessa ärenden skola bibehållas

— sådan ändring i stämpelförordningen, att samma stämpelavgifter

som nu påföras resolutionerna komma att utgå för de motsvarande bevisen.

För ernående härav föreslås, att ur den i 3 § stämpelförordningen intagna

tariffen skall utgå rubriken resolution med rubrik angående godkän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

17

nande av nytt släktnamn och i stället i tariffen införas en ny rubrik bevis

angående godkännande av nytt släktnamn nied en avgift i femte avdelningen

av 20 kronor.

3. Stämpelfrihet för bevis om familjepension m. m.

Enligt allmänna familjepensionsreglementet (1936: 542) och familjepensionsreglementet

för arbetare (1936: 543) skola, då familjepension beviljas,

de pensionsberättigade erhålla skriftligt bevis därom. Tillika skall befattningshavare

eller arbetare, som äger rätt till familjepension för sina efterle

vande, vid avgång ur tjänst eller anställnings upphörande erhålla skriftligt

bevis örn berörda rätt.

Då ifrågavarande bevis, i likhet med vad som gäller angående pensionsbrev

ävensom bevis om pensionsrätt med mera enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena

samt tjänstepensionsreglementet för arbetare, anses

böra vara fria från stämpel, föreslås i 3 § stämpelförordningen ett stigande

örn sådan stämpelfrihet.

4. Åsättande av inteckningskontrollstämpel i visst fall.

Det föreliggande förslaget, vilket är föranlett av en av riksdagens justitieombudsman

i skrivelse den 16 december 1936 till Kungl. Maj:t gjord framställning,

innebär, att inteckningskontrollstämpel skall åsättas jämväl skuldebrev,

som enligt lagen om dödande av förkommen handling utfärdats i stället

för dödad inteckningshandling och förses med bevis örn inteckningsrätt.

Från stämpelavgift till statsmyndigheternas expeditioner äro enligt 7 §

stämpelförordningen bland annat nykterhetsnämnder, alkoholistanstalter och

enskilda parter befriade i mål och ärenden rörande tillämpning av vad särskilt

är stadgat örn behandling av alkoholister.

Enligt lagen den 12 juni 1931 örn behandling av alkoholister skall nykterhetsnämnd,

där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit under

de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri,

vidtaga åtgärder enligt nämnda lag. Har sådan person icke kunnat genom

hjälpåtgärd återföras till ett nyktert och ordentligt liv eller saknas eljest

uppenbarligen utsikt att utan tvång återföra honom därtill, äger vederbörande

nykterhetsnämnd hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande, att han

må intagas å allmän alkoholistanstalt.

I motionen I: 64 bar framhållits, att vid sådan ansökan, som förut omförmälts,

skola i förevarande fall bifogas minst tre domstolsutslag jämte bevis,

att de vunnit laga kraft. Vid domstolarna i skilda delar av landet hade en

skiftande praxis utbildat sig beträffande nykterhetsnämndernas skyldighet

att i dylikt fall erlägga stämpel- och lösenavgifter å utslagen och lagakraftbevisen.

Då anskaffandet av utslag och lagakraftbevis i dessa fall utgjorde

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 samt. Nr 29—33. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

en förutsättning för nykterhetsnämndernas ingripande, syntes det skäligt,

att de medgåves rätt att utfå erforderliga expeditioner utan att därför nödgas

erlägga stämpelavgift och lösen.

Utskottet har under hand från styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

och från föreningen Sveriges stadsdomare erhållit yttranden i anledning

av förevarande motion. Sistnämnda förening har för sin del icke

funnit anledning till erinran mot det i motionen väckta förslaget.

Styrelsen för den förstnämnda föreningen har framhållit, att enligt 7 §

stämpelförordningen torde nvkterhetsnämnder och alkoholistanstalter vara

berättigade att utbekomma ifrågavarande expeditioner utan erläggande av

stämpelavgift. Styrelsen hade därför ej något att erinra mot att, till förebyggande

av en motsatt tolkning, en förtydligande bestämmelse meddelades

i berörda avseende. Däremot har styrelsen icke kunnat finna, att giltiga

skäl förelåge för att medgiva nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter rätt

att utbekomma omförmälda expeditioner utan lösen.

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång

överlåtelsehandling, då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall,

förses med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde, örn densamma förvärvats av annan än aktiebolag.

För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat

att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,

och bankbolag i fråga örn förvärv av annan fastighet än sådan, som är avsedd

för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona

för varje fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg till eller

förändring i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,

räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt

köpeavhandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats

eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes upptagen

i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning

rum allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats på grund av

tillskott vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande, äger lindring i

stämpelbeskattningen rum, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen

icke åsatts högre värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter

egendomen, själv förvärvat densamma.

Jämlikt 2 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fast egendom

skall lagfart sökas å landet inom sex månader och i stad inom tre

månader sedan fånget skedde. Sökes ej lagfart inom stadgad tid, äger

rätten, på framställning av allmänna åklagaren eller av den, vars rätt

är beroende därpå, att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige

att fullgöra sitt åliggande. (3 §.)

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

19

I anledning av två vid 1934 års riksdag väckta motioner (1:232 och

11:422), vari framställdes enahanda yrkande som i de nu förevarande motionerna

I: 162 och II: lil, hemställde bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 52, att motionerna icke måtte föranleda någon åtgärd. Denna hemställan

bifölls av riksdagen.

I de förevarande motionerna 1:162 och 11:111 häribland annat framhållits,

att inga åtgärder ännu vidtagits av Kungl. Maj:t, oaktat närmare tre

år gått, sedan frågan behandlades av riksdagen. Enligt motionärernas mening

kunde med gällande bestämmelser icke ernås någon verkligt tillfyllestgörande

kontroll på detta område. Det vore likväl icke åtgärder rörande

den för sent erlagda stämpeln, som i främsta rummet erfordrades. De många

nu befintliga kryphål och bristfälligheter, som för samvetslösa personer

gjorde det möjligt att helt undandraga statskassan densamma rätteligen tillkommande

lagfartsstämpel, vore kanske ett problem, som borde göra statsmakterna

ännu mera betänksamma. I sammanhang med denna frågas

prövning borde också övervägas frågan om det kringgående av stämpelförordningen,

som ägde rum genom bildandet av aktiebolag och ekonomiska

föreningar, vars andelsbevis sedan ginge ur hand i hand.

Riksdagen har numera på hemställan av första lagutskottet i huvudsak

antagit Kungl. Maj:ts proposition nr 156 med förslag till lag örn lagsökning

och om handräckning för fordran (lagsökningslag). De i den nu förevarande

propositionen föreslagna ändringarna i slämpelförordningen hava icke

givit utskottet anledning till erinran.

Det i motionen I: 64 framställda yrkandet, att nykterhetsnämnder och

alkoholistanstalter måtte erhålla befrielse från skyldighet att erlägga stämpelavgift

i samma utsträckning som exempelvis fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder,

är föranlett därav att för ett visst fall en skiftande praxis

skulle hava utbildats vid domstolarna beträffande tillämpningen av 7 § stämpelförordningen

i fråga örn nykterhetsnämndernas skyldighet att erlägga

stämpelavgift. Detta förhållande är givetvis icke tillfredsställande. I vilken

omfattning bestämmelsen icke tillämpas på ett enhetligt sätt, saknar utskottet

närmare kännedom om. En ändring av bestämmelsen i den av motionären

angivna riktningen, utan att en närmare utredning verkställts i ämnet,

skulle kunna leda till stämpelfrihet för icke avsedda fall liksom ock till

bibehållande av stämpelplikt för sådana fall, då frihet från stämpelavgift

bör föreligga. Med hänsyn till det nu anförda och då det är av vikt, att

bestämmelserna i ämnet äro så tydligt avfattade, att de icke kunna föranleda

olika tillämpning vid skilda domstolar, får utskottet förorda, att en närmare

utredning måtte komma till stånd beträffande den i motionen berörda

frågan örn nykterhetsnämnders och alkoholistanstalters skyldighet att erlägga

stämpelavgift.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att den i de likalydande motionerna

I: 162 och II: lil berörda frågan örn åtgärder mot uteblivet eller

försenat erläggande av lagfartsstämpel varit löremål för prövning av 1934

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

års riksdag. I sitt betänkande nr 52 framhöll 1934 års bevillningsutskott i

anledning av då väckta motioner i ämnet bland annat, att på grund av praktiska

svårigheter att övervaka tillämpningen av bestämmelserna rörande erläggande

av stämpelavgift vid lagfart å fast egendom denna avgift i många

fall hade influtit först avsevärd tid efter det densamma skolat gäldas, varjämte

i andra fall jvgiften icke kunnat uttagas, exempelvis där fastigheten

försålts exekutivt utan att lagfart sökts å det tidigare, stämpelpliktiga fånget.

På flera håll hade åtgärder vidtagits för att förstärka kontrollen över lagfartsstämpelns

behöriga erläggande. En effektivare övervakning av att lagfart

söktes inom föreskriven tid borde enligt utskottets mening även kunna

leda till förbättringar på nu omförmälda område. Med hänsyn härtill och

på i övrigt anförda skäl hemställde utskottet, att sistnämnda motioner icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev även riksdagens beslut.

Enligt vad utskottet inhämtat måste förhållandena på förevarande område

fortfarande anses vara otillfredsställande. I icke ringa omfattning torde

alltjämt förekomma, att staten icke erhåller föreskriven stämpelavgift eller

att avgiften erlägges för sent. Då det får anses angeläget, att dessa och

därmed sammanhängande missförhållanden ägnas uppmärksamhet, vill utskottet

förorda, att frågan om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande

av lagfartsstämpel göres till föremål för närmare utredning. Under förhandenvarande

förhållanden kan utskottet givetvis icke uppdraga några bestämda

riktlinjer för den föreslagna utredningen. Utskottet förutsätter emellertid,

att olika utvägar att komma till rätta med ifrågavarande olägenheter

skola omprövas, därvid bland annat torde övervägas, huruvida en skärpning

av gällande föreskrifter för åklagarna att fullgöra övervakningen över stämpelavgiftens

erläggande i förening med andra kontrollföreskrifter kan förväntas

bidraga till att åstadkomma reda och ordning på detta område.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 244, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 och

8 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften;

2) att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 64 av

herr Otto Wangson, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville föranstalta örn utredning rörande nykterhetsnämnders

och alkoholistanstalters skyldighet att enligt

7 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

erlägga dylik avgift samt för riksdagen framlägga

det förslag, som må av utredningen föranledas: ävensom

3) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 162 av herr Bäckström m. fl. och II: lil av herr

Lövgren m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

21

Majit ville föranstalta om utredning beträffande frågan om.

åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel

samt för riksdagen framlägga det förslag, som må

av utredningen föranledas.

Stockholm den 27 maj 1937.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, friherre Lagerfelt, Wohlin,

Elof Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander*, Heuman och Hagberth; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Ericson

i Boxholm, Hammarlund, Werner i Hultsfred, Hagberg i Malmö, Mårtensson, Olsson

i Kullenbergstorp och De Geer i Lesjöfors.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten