Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 191A
1937-05-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1937:32, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 191A
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
13
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1937 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november
191A (nr 383) angående stämpelavgiften, ävensom
vissa motioner angående stämpelavgiften.
I en den 5 mars 1937 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 244, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi
ves:
3 §•
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om
inteckningskontrollstämpel, denna tariff:
Bevis — — — — — — — — — — — —
> angående anteckning om innehav —--sådan
handling, tecknat å företedd handling ..........
1
Avd.
2
Avd.
3
Avd.
4
Avd.
5
Avd.
K*
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
f
Kr.
ö.
Kr.
ö.
> av lagsökningsdomare jämlikt 27 § lagsöknings- lagen ........................................
1
i
_
_
1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928:317 (där förordningen i dess helhet är återgiven)
samt 1929:143 och 259, 1930: 243, 1931:169, 1932: 285, 1933:378, 1934:327, 1935: 310 och
1936:330.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Bevis annat, av underdomstol eller därstädes anställd
tjänsteman, — — — — — — — — —
— — — genom icke laga kraft ägande utslag
..........................................
> angående godkännande av nytt släktnamn......
> av chefen för justitiedepartementet — — —
— — — tjänstepensionsreglementet för arbetare
..........................................
» varom förmäles i 8 § 2 mom. och 9 § allmänna
familjepensionsreglementet......................
» varom förmäles i 9 § 2 mom. och 10 § familjepensionsreglementet
för arbetare ................
» varom förmäles i 25 § — — — — — —
Resolution — — — — — — — — — —
> kommunikations-: av lagsökningsdomare____
» kommunikations-: annan ..................
dock skall stämpel--— — — -— —
— — — — tecknad å företedd handling
> med rubrik; lika med Utslag under rubrik.
Se för övrigt 6 §.
Utslag under rubrik:
som utgives till part, vilken, utan särskild begäran,
författningsenligt är skyldig att lösa detsamma:
första arket ....................................
andra arket ....................................
varje av de övriga ..............................
som på begäran utgives till part, vilken eljest icke
författningsenligt är skyldig att lösa detsamma:
första arket ....................................
andra arket ....................................
varje av de övriga..............................
som eljest utgives; lika med Avskrift.
1
Avd.
Kr.
2
Avd.
Kr.
1 25
fri
25
50
3
Avd.
Kr.
fritt -
4 5
Avd. Avd.
Kr.
1 25
fri
25
50
fritt ■
I
fritt -
I
frill -
60
ö. Kr.
2
20
20
4
4
20 j
-
40
40
10
10
8 §.
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig
myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Skuldebrev skall, då---i järnväg.
Då inteckning---å skuldebrevet.
Skuldebrev skall ock---skall gälla.
Inteckningskontrollstämpel skall jämväl åsättas skuldebrev, som till rätten
ingives för att i enlighet med bestämmelserna i 21 eller 34 § av förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom eller 10 § av lagen den
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
15
14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt sättas i stället för
äldre inteckningshandling, så ock skuldebrev, som enligt 9 § av lagen den 8
april 1927 om dödande av förkommen handling utfärdats i stället för dödad
inteckningshandling och förses med bevis om inteckningsrätt.
Se för övrigt 17 och 18 §§.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937; dock skall vad som stadgas
i 3 § örn bevis av lagsökningsdomare, kommunikationsresolution samt
utslag under rubrik gälla först från och med den 1 januari 1938.
Beträffande vad departementschefen anfört till motivering för ifrågavarande
förslag, far utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till nämnda statsrådsprotokoll.
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit
lämpligt att jämväl upptaga följande, under motionstiden vid riksdagens
början väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1:°) motionen nr 64 i första kammaren av herr Otto Wangson, däri hemställts,
»att riksdagen måtte dels besluta sådan ändring av 91 § i 1 kap. stämpelförordningen,
att nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter måtte erhålla
befrielse från erläggande av stämpelavgift i samma utsträckning som
t. ex. fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder, och dels i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring av 13 § expeditionslösenförordningen,
att nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter befrias från erläggande
av lösen, med rättighet att ändå erhålla nödiga expeditioner»; samt
2:o) de likalydande motionerna nr 162 i första kammaren av herr Bäckström
m. fl. och nr lil i andra kammaren av herr Lövgren m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit täcktes låta utreda och till riksdagen inkomma med förslag till
åtgärder, som förebygga att staten undandrages lagfartsstämpel eller att tiden
för dess erläggande onödigt uppskjutes, ävensom de förslag i övrigt, vilka
med denna fråga kunna äga sammanhang».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.
De i propositionen framlagda förslagen gå i huvudsak ut på ändringar i
stämpelförordningen i nedan angivna hänseenden.
1 I motionen torde åsyftas 7 § i stämpelförordningen.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
1. Expeditioner i lagsöknings- och handräckningsmål.
Förslaget i denna del sammanhänger med i proposition nr 156 lill årets
riksdag framlagt förslag till lag örn lagsökning och om handräckning för
fordran (lagsökningslag). Enligt detta lagförslag, som av riksdagen godkänts,
skola lagsöknings- och handräckningsmål, vilka enligt nu gällande ordning
handläggas av överexekutor — d. v. s. länsstyrelse, Överståthållarämbetet, magistrat
eller magistratsledamot — överflyttas till särskild lagsökningsdomare.
Lagsökningsdomare skall vara i domsaga å landet häradshövdingen eller den,
som är därtill särskilt förordnad, och i stad med rådhusrätt en av rättens lagfarna
befattningshavare. På grund av stadgandet i 2 § stämpelförordningen
blir i fråga örn stämpel till expeditionerna lagsökningsdomare å landet hänförlig
till andra avdelningen i 1 § samma förordning och lagsökningsdomare
i stad till första avdelningen.
Enligt gällande tariff är kommunikationsresolution i första och andra avdelningarna
stämpelfri, under det att för sådan expedition i tredje avdelningen,
till vilken avdelning länsstyrelse och Överståthållarämbetet hänföras,
stämpel utgår.
I den nu förevarande propositionen föreslås, att kommunikationsresolution
av lagsökningsdomare skall stämpelbeläggas med 1 krona 25 öre i första och
andra avdelningarna. Vidare föreslås, att i stämpelförordningen under rubriken
utslag under rubrik i andra avdelningen, i vilken för närvarande dylika
expeditioner icke förekomma, upptagas samma stämpelavgifter som nu finnas
i första avdelningen, nämligen för utslag som utgives till part, vilken, utan
särskild begäran, författningsenligt är skyldig att lösa detsamma: första arket
4 kronor, andra arket 3 kronor och varje av de övriga 3 kronor 25 öre saint
för utslag som på begäran utgives till part, vilken eljest icke författningsenligt
är skyldig att lösa detsamma: första arket 2 kronor, andra arket 2 kronor
och varje av de övriga 2 kronor 50 öre.
Slutligen föreslås, att bevis av lagsökningsdomare jämlikt 27 § lagsökningslagen
skall stämpelbeläggas med 1 krona i första och andra avdelningarna.
2. Bevis angående godkännande av nytt släktnamn.
Kungl. Maj:ts beslut i ärenden angående antagande av nya släktnamn expedieras
för närvarande i form av resolutioner. I syfte att förenkla det nuvarande
expeditionssättet avses att ersätta resolutionerna med bevis undertecknade
på samma sätt som departementsskrivelser. En dylik omläggning
förutsätter — för att de stämpelavgifter som utgå i dessa ärenden skola bibehållas
— sådan ändring i stämpelförordningen, att samma stämpelavgifter
som nu påföras resolutionerna komma att utgå för de motsvarande bevisen.
För ernående härav föreslås, att ur den i 3 § stämpelförordningen intagna
tariffen skall utgå rubriken resolution med rubrik angående godkän
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
17
nande av nytt släktnamn och i stället i tariffen införas en ny rubrik bevis
angående godkännande av nytt släktnamn nied en avgift i femte avdelningen
av 20 kronor.
3. Stämpelfrihet för bevis om familjepension m. m.
Enligt allmänna familjepensionsreglementet (1936: 542) och familjepensionsreglementet
för arbetare (1936: 543) skola, då familjepension beviljas,
de pensionsberättigade erhålla skriftligt bevis därom. Tillika skall befattningshavare
eller arbetare, som äger rätt till familjepension för sina efterle
vande, vid avgång ur tjänst eller anställnings upphörande erhålla skriftligt
bevis örn berörda rätt.
Då ifrågavarande bevis, i likhet med vad som gäller angående pensionsbrev
ävensom bevis om pensionsrätt med mera enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena
samt tjänstepensionsreglementet för arbetare, anses
böra vara fria från stämpel, föreslås i 3 § stämpelförordningen ett stigande
örn sådan stämpelfrihet.
4. Åsättande av inteckningskontrollstämpel i visst fall.
Det föreliggande förslaget, vilket är föranlett av en av riksdagens justitieombudsman
i skrivelse den 16 december 1936 till Kungl. Maj:t gjord framställning,
innebär, att inteckningskontrollstämpel skall åsättas jämväl skuldebrev,
som enligt lagen om dödande av förkommen handling utfärdats i stället
för dödad inteckningshandling och förses med bevis örn inteckningsrätt.
Från stämpelavgift till statsmyndigheternas expeditioner äro enligt 7 §
stämpelförordningen bland annat nykterhetsnämnder, alkoholistanstalter och
enskilda parter befriade i mål och ärenden rörande tillämpning av vad särskilt
är stadgat örn behandling av alkoholister.
Enligt lagen den 12 juni 1931 örn behandling av alkoholister skall nykterhetsnämnd,
där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit under
de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri,
vidtaga åtgärder enligt nämnda lag. Har sådan person icke kunnat genom
hjälpåtgärd återföras till ett nyktert och ordentligt liv eller saknas eljest
uppenbarligen utsikt att utan tvång återföra honom därtill, äger vederbörande
nykterhetsnämnd hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande, att han
må intagas å allmän alkoholistanstalt.
I motionen I: 64 bar framhållits, att vid sådan ansökan, som förut omförmälts,
skola i förevarande fall bifogas minst tre domstolsutslag jämte bevis,
att de vunnit laga kraft. Vid domstolarna i skilda delar av landet hade en
skiftande praxis utbildat sig beträffande nykterhetsnämndernas skyldighet
att i dylikt fall erlägga stämpel- och lösenavgifter å utslagen och lagakraftbevisen.
Då anskaffandet av utslag och lagakraftbevis i dessa fall utgjorde
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 samt. Nr 29—33. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
en förutsättning för nykterhetsnämndernas ingripande, syntes det skäligt,
att de medgåves rätt att utfå erforderliga expeditioner utan att därför nödgas
erlägga stämpelavgift och lösen.
Utskottet har under hand från styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar
och från föreningen Sveriges stadsdomare erhållit yttranden i anledning
av förevarande motion. Sistnämnda förening har för sin del icke
funnit anledning till erinran mot det i motionen väckta förslaget.
Styrelsen för den förstnämnda föreningen har framhållit, att enligt 7 §
stämpelförordningen torde nvkterhetsnämnder och alkoholistanstalter vara
berättigade att utbekomma ifrågavarande expeditioner utan erläggande av
stämpelavgift. Styrelsen hade därför ej något att erinra mot att, till förebyggande
av en motsatt tolkning, en förtydligande bestämmelse meddelades
i berörda avseende. Däremot har styrelsen icke kunnat finna, att giltiga
skäl förelåge för att medgiva nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter rätt
att utbekomma omförmälda expeditioner utan lösen.
Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång
överlåtelsehandling, då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall,
förses med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde, örn densamma förvärvats av annan än aktiebolag.
För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor
av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat
att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,
och bankbolag i fråga örn förvärv av annan fastighet än sådan, som är avsedd
för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona
för varje fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg till eller
förändring i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,
räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt
köpeavhandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats
eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes upptagen
i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats på grund av
tillskott vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande, äger lindring i
stämpelbeskattningen rum, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen
icke åsatts högre värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter
egendomen, själv förvärvat densamma.
Jämlikt 2 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fast egendom
skall lagfart sökas å landet inom sex månader och i stad inom tre
månader sedan fånget skedde. Sökes ej lagfart inom stadgad tid, äger
rätten, på framställning av allmänna åklagaren eller av den, vars rätt
är beroende därpå, att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige
att fullgöra sitt åliggande. (3 §.)
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
19
I anledning av två vid 1934 års riksdag väckta motioner (1:232 och
11:422), vari framställdes enahanda yrkande som i de nu förevarande motionerna
I: 162 och II: lil, hemställde bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 52, att motionerna icke måtte föranleda någon åtgärd. Denna hemställan
bifölls av riksdagen.
I de förevarande motionerna 1:162 och 11:111 häribland annat framhållits,
att inga åtgärder ännu vidtagits av Kungl. Maj:t, oaktat närmare tre
år gått, sedan frågan behandlades av riksdagen. Enligt motionärernas mening
kunde med gällande bestämmelser icke ernås någon verkligt tillfyllestgörande
kontroll på detta område. Det vore likväl icke åtgärder rörande
den för sent erlagda stämpeln, som i främsta rummet erfordrades. De många
nu befintliga kryphål och bristfälligheter, som för samvetslösa personer
gjorde det möjligt att helt undandraga statskassan densamma rätteligen tillkommande
lagfartsstämpel, vore kanske ett problem, som borde göra statsmakterna
ännu mera betänksamma. I sammanhang med denna frågas
prövning borde också övervägas frågan om det kringgående av stämpelförordningen,
som ägde rum genom bildandet av aktiebolag och ekonomiska
föreningar, vars andelsbevis sedan ginge ur hand i hand.
Riksdagen har numera på hemställan av första lagutskottet i huvudsak
antagit Kungl. Maj:ts proposition nr 156 med förslag till lag örn lagsökning
och om handräckning för fordran (lagsökningslag). De i den nu förevarande
propositionen föreslagna ändringarna i slämpelförordningen hava icke
givit utskottet anledning till erinran.
Det i motionen I: 64 framställda yrkandet, att nykterhetsnämnder och
alkoholistanstalter måtte erhålla befrielse från skyldighet att erlägga stämpelavgift
i samma utsträckning som exempelvis fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder,
är föranlett därav att för ett visst fall en skiftande praxis
skulle hava utbildats vid domstolarna beträffande tillämpningen av 7 § stämpelförordningen
i fråga örn nykterhetsnämndernas skyldighet att erlägga
stämpelavgift. Detta förhållande är givetvis icke tillfredsställande. I vilken
omfattning bestämmelsen icke tillämpas på ett enhetligt sätt, saknar utskottet
närmare kännedom om. En ändring av bestämmelsen i den av motionären
angivna riktningen, utan att en närmare utredning verkställts i ämnet,
skulle kunna leda till stämpelfrihet för icke avsedda fall liksom ock till
bibehållande av stämpelplikt för sådana fall, då frihet från stämpelavgift
bör föreligga. Med hänsyn till det nu anförda och då det är av vikt, att
bestämmelserna i ämnet äro så tydligt avfattade, att de icke kunna föranleda
olika tillämpning vid skilda domstolar, får utskottet förorda, att en närmare
utredning måtte komma till stånd beträffande den i motionen berörda
frågan örn nykterhetsnämnders och alkoholistanstalters skyldighet att erlägga
stämpelavgift.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att den i de likalydande motionerna
I: 162 och II: lil berörda frågan örn åtgärder mot uteblivet eller
försenat erläggande av lagfartsstämpel varit löremål för prövning av 1934
Utskottet.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
års riksdag. I sitt betänkande nr 52 framhöll 1934 års bevillningsutskott i
anledning av då väckta motioner i ämnet bland annat, att på grund av praktiska
svårigheter att övervaka tillämpningen av bestämmelserna rörande erläggande
av stämpelavgift vid lagfart å fast egendom denna avgift i många
fall hade influtit först avsevärd tid efter det densamma skolat gäldas, varjämte
i andra fall jvgiften icke kunnat uttagas, exempelvis där fastigheten
försålts exekutivt utan att lagfart sökts å det tidigare, stämpelpliktiga fånget.
På flera håll hade åtgärder vidtagits för att förstärka kontrollen över lagfartsstämpelns
behöriga erläggande. En effektivare övervakning av att lagfart
söktes inom föreskriven tid borde enligt utskottets mening även kunna
leda till förbättringar på nu omförmälda område. Med hänsyn härtill och
på i övrigt anförda skäl hemställde utskottet, att sistnämnda motioner icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev även riksdagens beslut.
Enligt vad utskottet inhämtat måste förhållandena på förevarande område
fortfarande anses vara otillfredsställande. I icke ringa omfattning torde
alltjämt förekomma, att staten icke erhåller föreskriven stämpelavgift eller
att avgiften erlägges för sent. Då det får anses angeläget, att dessa och
därmed sammanhängande missförhållanden ägnas uppmärksamhet, vill utskottet
förorda, att frågan om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande
av lagfartsstämpel göres till föremål för närmare utredning. Under förhandenvarande
förhållanden kan utskottet givetvis icke uppdraga några bestämda
riktlinjer för den föreslagna utredningen. Utskottet förutsätter emellertid,
att olika utvägar att komma till rätta med ifrågavarande olägenheter
skola omprövas, därvid bland annat torde övervägas, huruvida en skärpning
av gällande föreskrifter för åklagarna att fullgöra övervakningen över stämpelavgiftens
erläggande i förening med andra kontrollföreskrifter kan förväntas
bidraga till att åstadkomma reda och ordning på detta område.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 244, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 och
8 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften;
2) att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 64 av
herr Otto Wangson, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville föranstalta örn utredning rörande nykterhetsnämnders
och alkoholistanstalters skyldighet att enligt
7 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
erlägga dylik avgift samt för riksdagen framlägga
det förslag, som må av utredningen föranledas: ävensom
3) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 162 av herr Bäckström m. fl. och II: lil av herr
Lövgren m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
21
Majit ville föranstalta om utredning beträffande frågan om.
åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel
samt för riksdagen framlägga det förslag, som må
av utredningen föranledas.
Stockholm den 27 maj 1937.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, friherre Lagerfelt, Wohlin,
Elof Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander*, Heuman och Hagberth; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Ericson
i Boxholm, Hammarlund, Werner i Hultsfred, Hagberg i Malmö, Mårtensson, Olsson
i Kullenbergstorp och De Geer i Lesjöfors.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten