Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tullar eller tillåggstullar.
1937-02-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1937:5, Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tullar eller tillåggstullar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner,
avseende ändringar i gällande tullar eller tillåggstullar.
(lia avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende ändringar
i gällande tullar eller tilläggstullar. Av dessa motioner har det synts
utskottet lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:
motionen nr 144 i andra kammaren av herr Henriksson, örn avskaffande av
tilläggstullen å sådan bensylalkohol, som är avsedd uteslutande för tillverkning
av stenciler;
motionen nr 63 i första kammaren av herr Hörstadius, om tull å tennisrackets
och ramar därtill;
motionen nr 81 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, om höjning
av tullen å s. k. stativstämplar och delar därtill; samt
motionen nr 35 i första kammaren av herr Leffler, om höjning av tullen
å s. k. högohmsmotstånd.
Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.
Byråchefen i generaltullstyrelsen E. Sandquist har av utskottet anlitats såsom
sakkunnig vid behandlingen av samtliga förevarande motioner.
Bensylalkohol, avsedd uteslutande för tillverkning av s. k. stenciler. I
motionen nr 144 i andra kammaren har herr Henriksson hemställt, »att riksdagen
måtte besluta, att tilläggstull jämlikt kungl, förordningen den 31 januari
1932 (nr 15) icke skall utgå för bensylalkohol, som är avsedd uteslutande
för tillverkning av stenciler».
Bensylalkohol tulltaxeras för närvarande enligt vad för luktämnen, använda
inom parfymindustrien, är bestämt och hänföres därför till ettdera av
tulltaxenumren 257 eller 258 (stat. nr 587 eller 588) med grundtullar av 200
resp. 300 kronor för 100 kilogram, allteftersom varan införes i kärl vägande
brutto 1 kilogram eller däröver resp. under 1 kilogram. Till var och en av
dessa grundtullar kommer från och med den 1 februari 1932 en särskild t i 11 - läggstull av 200 kronor för 100 kilogram. Från nämnda tilläggstull har emellertid
genom beslut av 1933 års riksdag undantagits vissa lill ovannämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami Nr 5 10. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
U t s kottet.
tulltaxenummer hänförliga artiklar, som äro avsedda uteslutande för tillverkning
av putsmedel för läderarbeten eller för skodon.
Det i motionen framlagda förslaget innebär, att sistnämnda undantag från
tilläggstullen skulle utsträckas till att gälla även bensylalkohol, som är avsedd
uteslutande för tillverkning av s. k. stenciler. Till stöd för detta förslag har
i huvudsak anförts följande:
Då inköpspriset för bensylalkohol utgjorde omkring 4.35 kronor per kilogram
uppginge tullbelastningen till cirka 100 %> av värdet. Då fråga vore
örn bensylalkoholens användning för framställning av lukt- eller toalettvatten,
kompenserades förenämnda tilläggstull därigenom, att dessa produkter
ävenledes åsatts en tilläggstull med samma belopp. Tullsatsen för stenciler
vore däremot låg (50 eller 75 kronor för 100 kg. enligt stat. nr 877 eller 874)
och konkurrensen med utländska fabrikat synnerligen hård. Den fördyring
av framställningskostnaderna, som den höga tullen å bensylalkohol medförde,
innebure därför ett allvarligt försvagande av den inhemska stenciltillverkningens
konkurrenskraft. Försök hade gjorts att ersätta bensylalkohol med
andra lägre tullbeskattade preparat, men dessa försök hade icke givit önskat
resultat. Med hänsyn till nämnda omständigheter vore en väsentlig nedsättning
av nu utgående tull för bensylalkohol synnerligen önskvärd. Riksdagen
hade tidigare vid flera tillfällen haft att taga ställning till liknande spörsmål
beträffande med tilläggstull belagda varor, som delvis funnit användning
såsom halvfabrikat för framställning av artiklar, vilka icke undergått någon
dylik tullförhöjning. Härvid hade befrielse från tilläggstullen medgivits eller
ock andra åtgärder vidtagits för att undanröja dylika icke avsedda verkningar
av tilläggstullarna. De omständigheter, som föranledde beslutet att från
tilläggstull undantaga vissa till förevarande tulltaxenr hänförliga artiklar,
som vore avsedda uteslutande för tillverkning av putsmedel för läderarbeten
eller för skodon, vore i lika grad för handen beträffande bensylalkohol, som
användes för stenciler.
Tillverkning av stenciler är en för vårt land helt och hållet ny industriverksamhet,
i det att densamma påbörjades först under föregående år. De färdiga
stencilerna tulltaxeras såsom pappersarbeten, varigenom tillverkningen i fråga
åtnjuter ett nominellt tullskydd av i regel 75 kronor för 100 kilogram, motsvarande
i genomsnitt omkring 10 % av värdet. Det effektiva tullskyddet är
avsevärt lägre på grund av de tullkostnader, som åvila bl. a. den för framställningen
av stencilerna erforderliga bensylalkoliolen. Enligt vad som uppgivits
åtgår för tillverkningen av 1,000 kartonger stenciler, vägande 1,300 kilogram,
65 kilogram bensylalkohol. Under förutsättning att bensylalkoholen
införes i kärl, vägande brutto 1 kilogram eller däröver, skulle alltså nuvarande
tullkostnader för enbart bensylalkoholen uppgå till 20 öre för 1 kilogram
färdiga stenciler. Vid bifall till motionärens förslag komme tullbelastningen
för bensylalkoholen att nedgå till 10 öre för kilogram färdiga stenciler.
Enligt vad som uppgivits förekommer icke någon framställning av bensylalkohol
inom landet och torde förutsättningar för närvarande saknas för
igångsättande av en dylik tillverkning. Med hänsyn härtill och då den föreslagna
tulländringen icke äger nämnvärd betydelse ur statsfinansiell synpunkt,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
3
får utskottet, som finner de av motionären åberopade skälen förtjäna beaktande,
tillstyrka det i motionen framförda förslaget.
Tennisrackets och ramar därtill. I motionen nr 63 i första kammaren
av herr Hörstadius har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av gällande tulltaxa, att räckets och ramar därtill åsättas en tull av 20
procent av värdet».
Tennisrackets tulltaxeras som trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda,
och draga såsom sådana en tull av 60 kronor för 100 kilogram. Ramar till
tennisrackets äro underkastade samma tull, under förutsättning att de, såsom
i regel torde vara fallet, införas i polerat, bonat eller lackerat skick.
I föreliggande motion har hemställts, att såväl räckets som ramar därtill
måtte åsättas en tull av 20 procent av värdet. Till stöd för sitt yrkande har
motionären anfört i huvudsak följande:
Tillverkning av tennisrackets hade i mindre omfattning bedrivits i Sverige
sedan lång tid tillbaka, men hade först under de senaste åren nått mera betydande
omfattning. Numera funnes inom landet ett företag, som för denna
tillverkning anskaffat specialmaskiner och vore fullt rustat att under sakkunnig
ledning bedriva tillverkning i större skala. Verkställda överslagsberäkningar
hade givit vid handen, att årskonsumtionen med all sannolikhet kunde
beräknas uppgå till närmare en miljon kronor. Förbrukningen vore dessutom
stadd i stark ökning. För den mera fabriksmässiga rackettillverkningen
sysselsattes f. n. c:a 50 personer och ungefär samma antal torde finna
sysselsättning med strängning av ramar. Importen vore emellertid med all
säkerhet större än värdet av den inhemska tillverkningen, även om i detta
värde inräknades den strängning på importerade racketramar, som ägde
rum inom landet. Med nu tillgänglig maskinutrustning vore det möjligt att
bedriva en avsevärt vidgad fabrikation, och i kvalitativt hänseende vore
svenska märkesrackets fullt jämbördiga med de importerade av ledande fabrikat.
Därest större omsättning kunde vinnas på hemmamarknaden, förefunnes
även goda möjligheter för ökad export. Såsom framginge av i motionen
intagna uppgifter läge nettoinköpspriserna på utländska räckets i genomsnitt
över 20 procent lägre än motsvarande priser på svenska räckets, oaktat
att de senare kalkylerats så, att de praktiskt taget utgjorde rena självkostnadspriser
och sålunda icke inkluderade någon vinst. Utjämning i någon
mån av prisdifferensen vore en oundgänglig förutsättning för att den inhemska
rackettillverkningen skulle kunna utvecklas på ett tillfredsställande sätt.
Med hänsyn till den stora variation som förelåge beträffande kvaliteter och
priser på räckets vore den lämpligaste formen för tullbeskattning införande
av värdetull, vilken borde utgå såväl för tennisrackets som räckets för badminton
och liknande spel.
I motionen är intagen en sammanställning, vari angivas nettopriserna per
styck för sex av de mera gångbara svenska kvaliteterna (I—VI) jämförda
med tvenne ledande utländska märken, här nedan betecknade A och B.
Sammanställningen är av följande utseende:
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Utskottet.
Kvalitet
Svensk
tillverkning
Utländsk tillverkning
märke A
märke B
I.........................
44: —
40
50
38
II ...................
37: 50
30
30
50
III.....................
32- 50
26
50
26
50
IV............................
27: 50
21
22
V.....................
21: —
15
50
14
50
VI..................................
16:25
13
13
Såsom i motionen anföres torde den nuvarande tullen å tennisrackets motsvara
icke fullt 25 öre per styck. Tillverkningen av tennisrackets åtnjuter
sålunda för närvarande ett mycket lågt tullskydd. Vid ett genomförande av
motionärens förslag skulle tullen, med utgångspunkt från de i motionen meddelade
värdeuppgifterna, i stället komma att för räckets av utländsk tillverkning
uppgå till i genomsnitt omkring 4 kronor 85 öre per styck. Emellertid
må ifrågasättas, huruvida en tullförhöjning för närvarande kan anses
vara ur tullskyddssynpunkt behövlig. Av de uppgifter rörande tillverkningen
av tennisrackets, som genom utskottets försorg införskaffats från ett av
de svenska företagen på området, framgår nämligen, att produktionen trots
den utländska konkurrensen kunnat icke oväsentligt utökas. Medan sålunda
fabrikationen av räckets vid berörda företag under år 1934 representerade
ett värde av allenast 26,000 kronor, har densamma under åren 1935 och
1936 sedan erforderliga specialmaskiner anskaffats kunnat utvidgas, så att
värdet av årsproduktionen uppgått till 100,000 resp. 125,000 kronor. Samtidigt
har, enligt vad från olika håll vitsordats, kvaliteten på de svenska tennisrackets
undergått en successiv förbättring, så att dessa räckets numera
äro fullt jämförbara med de bästa utländska fabrikaten.
På grund av vad sålunda anförts och då det enligt utskottets mening icke
kan anses lämpligt att utan tvingande skäl vidtaga en åtgärd, som är ägnad
att motverka ytterligare spridning och popularisering av tennissporten, finner
sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.
Stativstämplar och delar därtill. I motionen nr 81 i andra kammaren av
herr Hagberg i Malmö har hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan
ändring i gällande tulltaxa, att s. k. stativstämplar och delar därtill åsättas
en tull av 400 kr. för 100 kg.»
Under tulltaxenr 938 äro med en gemensam tull av 25 kronor för 100 kilogram
upptagna dels tryckstämplar och delar därtill (stat. nr 1660) dels stilar
och vissa andra för boktryckerier och bokbinderier avsedda artiklar av
liknande slag (stat. nr 1661). Under den förstnämnda varugruppen falla
bl. a. sådana, huvudsakligen för kontorsbruk avsedda tryckstämplar — s. k.
stativstämplar — som beröras i föreliggande motion.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
5
Enligt motionärens förslag skulle tullen å sagda stämplar, som alltså för
närvarande utgår med 25 kronor för 100 kilogram, höjas till 400 kronor
för 100 kilogram.
Införseln till Sverige av till stat. nr 1660 och 1661 hänförliga varor omfattade
åren 1932—-1936 följande kvantiteter och värden:
Å r
Stat.
nr 1660
Stat
nr 1661
Kg
Kr.
Medel- värde kr.
per kg
Tull i %
av medel- värde
Kg
Kr.
Medel- värde kr.
per kg
Tull i %
av medel- värde
1932........
5,207
70,762
13:59
1.8
73,207
493,922
6: 75
3.7
1933........
5,212
62,384
11:97
2.1
83,539
515,687
6:17
4.0
1934........
6,112
103,902
17: 00
1.5
76,201
536,372
7: 04
3.6
1935........
6,747
123,081
18: 24
1.4
97,336
688,611
7:07
3.5
1936 1......
9,310
155,411
16: 69
1.5
108,636
734,213
6: 76
3.7
I importsiffrorna under stat. nr 1660 ingå även andra än här ifrågakommande
stämplar, ehuru huvudparten torde utgöras av stativstämplar. Införseln
förskriver sig huvudsakligen från Tyskland, varifrån under åren
1932—1936 infördes respektive 4,390, 4,490, 5,115, 5,800 och 7,450 kilogram
under stat. nr 1660.
Såsom framgår av tabellen utgöra införselns medelvärden för stilar omkring
hälften av samma värden för stämplarna.
Enär vid tiden för fastställandet av den vid tulltaxenr 938 gällande tullsatsen
av 25 kronor för 100 kilogram någon inhemsk tillverkning av tryckstämplar
icke förefanns inom landet, torde sagda tullsats hava avvägts huvudsakligen
med tanke på övriga under samma nummer fallande varor, av
vilka särskilt boktrycksstilar äro en betydande artikel. Uppenbart är även
att, örn föreliggande tullfråga bedömes ur synpunkten av en rättvis avvägning
av tullskyddet, en närmast för boktrycksstilar avsedd tullsats icke väl
lämpar sig för en så långt förädlad vara som här ifrågavarande stativstämplar.
Emellertid torde för närvarande knappast någon anledning föreligga att
på denna fråga anlägga tullskyddssynpunkter. Den fabrikation av stativstämplar,
som för kort tid sedan upptagits här i landet, är väsentligen att
betrakta såsom en försökstillverkning. Densamma bedrives nämligen av
ett företag, vars egentliga verksamhet ligger på ett helt annat område och
som för framställningen av stativstämplar för närvarande torde sysselsätta
endast några få arbetare. Antalet typer av stativstämplar, som hittills tillverkats,
inskränker sig till 2 å 3, men enligt uppgift skulle detta antal under
den närmaste tiden komma att utökas till 6 å 8. Emellertid lär för tillgodoseende
av de svenska köparnas behov av stativstämplar erfordras inemot ett
Utskottet.
1 Preliminära uppgifter.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
60-tal olika typer. En betydande import av stativstämplar måste sålunda
under alla förhållanden komma att äga rum, varför en tullförhöjning å
varan huvudsakligen komme att medföra ett onödigt fördyrande av denna
viktiga kontorsartikel.
Utskottet finner sig med hänsyn till vad sålunda anförts icke kunna tillstyrka
bifall till motionärens förslag.
Högohmsmotstånd. I motionen nr 35 i första kammaren av herr Leffler
har hemställts »att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande tulltaxa,
att s. k. högohmsmotstånd åsättas en tull av 5, 8 och 10 kronor per 100 stycken
för respektive 1f,, 1 och 2 watts motstånd».
S. k. högohmsmotstånd hava huvudsakligen användning i radiomottagningsapparater
och tulltaxeras på denna grund enligt vad för delar till sådana
apparater är bestämt. Varorna i fråga bliva därigenom hänförliga till
tulltaxenr 1044 (stat. nr 1885: 1) och underkastade dels en grundtull av 10
procent av värdet dels en tilläggstull av samma storlek.
Enligt motionärens yrkande skulle denna tull av sammanlagt 20 procent
av värdet utbytas mot stycketullar av 5, 8 och 10 kronor per 100 stycken för
respektive V2, 1 och 2 watts motstånd. Till stöd för den sålunda föreslagna
tullförändringen har motionären anfört i huvudsak följande:
Den årliga förbrukningen av motstånden i fråga syntes kunna uppskattas
till cirka 1 miljon stycken. Före år 1033 tillgodosågs förbrukningen uteslutande
genom import. Sagda år hade ett svenskt företag upptagit tillverkningen
av högohmsmotstånd, och år 1934 lyckades detta företag täcka tre
fjärdedelar av den inhemska förbrukningen. Under åren 1935 och 1936
hade fabrikationen emellertid särskilt till följd av konkurrens från Tyskland
gått avsevärt tillbaka, så att densamma knappast utgjorde en tredjedel av
konsumtionen. Från att år 1934 hava sysselsatt 28 personer för tillverkningen
i fråga hade företaget sett sig nödsakat att år 1935 reducera antalet till
6 och år 1936 sysselsattes i genomsnitt 8 personer.
Högohmsmotstånden tillverkades huvudsakligen i trenne storlekar 1/2 watt,
1 watt och 2 watt, varav V2 watts motstånden utgjorde huvudparten. Före
år 1933 kostade de importerade V2 watts motstånden 17 öre per styck, vilket
pris, så snart det blev bekant att ett svenskt företag upptagit tillverkningen,
sänktes till 13 öre. För närvarande utbjödes ifrågavarande motstånd från
Tyskland till 6,5 öre, vilket pris väsentligt understege det inhemska företagets
tillverkningskostnader, varför det syntes nödvändigt, att genom ett
höjt tullskydd trygga denna fabrikations bestånd och utveckling.
Det ville måhända synas som ett tullskydd uppgående till 20 procent av
varuvärdet skulle vara tillräckligt, men å ena sidan sjunker med fallande importvärden
tullens nominella belopp, i föreliggande fall för V2 watts motstånd
från cirka 3 öre före 1933 till cirka 1 öre, å andra sidan måste större
delen av råmaterialierna importeras, och då huvudparten vore belagd med
samma tull som de färdiga motstånden, bleve nettotullskyddet i själva verket
ej mera än cirka 10 procent av tillverkningsvärdet.
Av vad i motionen anförts framginge, att den nuvarande värdetullen ej utgjorde
något effektivt skydd för tillverkningen i fråga och att en värdetull i
föreliggande fall knappast vore lämplig, utan att tullsatsen borde utgå per
stycke.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
7
Medan den nuvarande tullen å högohmsmotstånd, enligt vad ovan
nämnts, utgår med 20 procent av värdet, skulle den av motionären föreslagna
tullen, såvitt av lämnade prisuppgifter framgår, komma att motsvara
omkring 40 procent av värdet, innebärande en fördubbling av den nuvarande
tullen. Det är uppenbart, att en dylik tullförhöjning komme att te sig mycket
oläglig för de svenska tillverkarna av radiomottagningsapparater, vilka
tillverkare alltjämt hava att kämpa med en hård konkurrens från utlandet.
Det svenska företag, som upptagit tillverkning av högohmsmotstånd, bedriver
denna tillverkning såsom en specialitet vid sidan av en omfattande
framställning av andra produkter och kan därför icke anses vara i högre
grad beroende av tullskyddet för här ifrågavarande artikel. För övrigt synes
tillverkningen i fråga, efter att under år 1935 hava undergått en tillfällig
minskning, åter vara stadd i uppgång. Enligt uppgift har sålunda antalet
tillverkade högohmsmotstånd, vilket år 1935 utgjorde 281,450, under år
1936 uppgått till 349,487. Det förefaller alltså som om den svenska tillverkningen
av högohmsmotstånd åter skulle tämligen väl hävda sig i den utländska
konkurrensen.
Vid nu angivna förhållanden anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall
till den föreslagna tullförhöjningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 144
av herr Henriksson, besluta, att den genom kungörelse den
26 juni 1933 (nr 402) i förordningen den 31 januari 1932
(nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa införda anmärkningen
till tulltaxenumren 257—258 (stat. nr 587—588) skall
från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla följande
ändrade lydelse:
Anm. till nr 257—258 (stat. nr 587—588). För flyktiga vegetabiliska oljor,
som äro avsedda uteslutande för tillverkning av putsmedel för läderarbeten
eller för skodon, ävensom för bensylalkohol, som är avsedd uteslutande för
tillverkning av s. k. stenciler, skall tilläggstull icke utgå.
2) att motionen 1:63 av herr Hörstadius, örn tull å tennisrackets
och ramar därtill, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
3) att motionen 11:81 av herr Hagberg i Malmö, om höjning
av tullen å s. k. stativstämplar och delar därtill, ickfe
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
4) att motionen 1:35 av herr Leffler, örn höjning av tullen
å s. k. högohmsmotstånd, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1937.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Utskottet.
Hemställan.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bårg, Domö, Viktor Larsson, Wahlmark, Sjödahl,
Bengtsson, Ekman, Gustaf Björkman, Löfvander och Johan Larsson, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Nylander, Björklund,
Andersson i Dunker, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Hammarlund, Werner i Hultsfred
och Sandberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:71 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om avskaffande av tillag g stullen å sådan bensylalkohol, som är avsedd uteslutande för tillverkning av sten a1 i texten