Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tullar eller tillåggstullar.

1937-02-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1937:5, Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tullar eller tillåggstullar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner,

avseende ändringar i gällande tullar eller tillåggstullar.

(lia avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende ändringar

i gällande tullar eller tilläggstullar. Av dessa motioner har det synts

utskottet lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:

motionen nr 144 i andra kammaren av herr Henriksson, örn avskaffande av

tilläggstullen å sådan bensylalkohol, som är avsedd uteslutande för tillverkning

av stenciler;

motionen nr 63 i första kammaren av herr Hörstadius, om tull å tennisrackets

och ramar därtill;

motionen nr 81 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, om höjning

av tullen å s. k. stativstämplar och delar därtill; samt

motionen nr 35 i första kammaren av herr Leffler, om höjning av tullen

å s. k. högohmsmotstånd.

Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.

Byråchefen i generaltullstyrelsen E. Sandquist har av utskottet anlitats såsom

sakkunnig vid behandlingen av samtliga förevarande motioner.

Bensylalkohol, avsedd uteslutande för tillverkning av s. k. stenciler. I

motionen nr 144 i andra kammaren har herr Henriksson hemställt, »att riksdagen

måtte besluta, att tilläggstull jämlikt kungl, förordningen den 31 januari

1932 (nr 15) icke skall utgå för bensylalkohol, som är avsedd uteslutande

för tillverkning av stenciler».

Bensylalkohol tulltaxeras för närvarande enligt vad för luktämnen, använda

inom parfymindustrien, är bestämt och hänföres därför till ettdera av

tulltaxenumren 257 eller 258 (stat. nr 587 eller 588) med grundtullar av 200

resp. 300 kronor för 100 kilogram, allteftersom varan införes i kärl vägande

brutto 1 kilogram eller däröver resp. under 1 kilogram. Till var och en av

dessa grundtullar kommer från och med den 1 februari 1932 en särskild t i 11 - läggstull av 200 kronor för 100 kilogram. Från nämnda tilläggstull har emellertid

genom beslut av 1933 års riksdag undantagits vissa lill ovannämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami Nr 5 10. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

U t s kottet.

tulltaxenummer hänförliga artiklar, som äro avsedda uteslutande för tillverkning

av putsmedel för läderarbeten eller för skodon.

Det i motionen framlagda förslaget innebär, att sistnämnda undantag från

tilläggstullen skulle utsträckas till att gälla även bensylalkohol, som är avsedd

uteslutande för tillverkning av s. k. stenciler. Till stöd för detta förslag har

i huvudsak anförts följande:

Då inköpspriset för bensylalkohol utgjorde omkring 4.35 kronor per kilogram

uppginge tullbelastningen till cirka 100 %> av värdet. Då fråga vore

örn bensylalkoholens användning för framställning av lukt- eller toalettvatten,

kompenserades förenämnda tilläggstull därigenom, att dessa produkter

ävenledes åsatts en tilläggstull med samma belopp. Tullsatsen för stenciler

vore däremot låg (50 eller 75 kronor för 100 kg. enligt stat. nr 877 eller 874)

och konkurrensen med utländska fabrikat synnerligen hård. Den fördyring

av framställningskostnaderna, som den höga tullen å bensylalkohol medförde,

innebure därför ett allvarligt försvagande av den inhemska stenciltillverkningens

konkurrenskraft. Försök hade gjorts att ersätta bensylalkohol med

andra lägre tullbeskattade preparat, men dessa försök hade icke givit önskat

resultat. Med hänsyn till nämnda omständigheter vore en väsentlig nedsättning

av nu utgående tull för bensylalkohol synnerligen önskvärd. Riksdagen

hade tidigare vid flera tillfällen haft att taga ställning till liknande spörsmål

beträffande med tilläggstull belagda varor, som delvis funnit användning

såsom halvfabrikat för framställning av artiklar, vilka icke undergått någon

dylik tullförhöjning. Härvid hade befrielse från tilläggstullen medgivits eller

ock andra åtgärder vidtagits för att undanröja dylika icke avsedda verkningar

av tilläggstullarna. De omständigheter, som föranledde beslutet att från

tilläggstull undantaga vissa till förevarande tulltaxenr hänförliga artiklar,

som vore avsedda uteslutande för tillverkning av putsmedel för läderarbeten

eller för skodon, vore i lika grad för handen beträffande bensylalkohol, som

användes för stenciler.

Tillverkning av stenciler är en för vårt land helt och hållet ny industriverksamhet,

i det att densamma påbörjades först under föregående år. De färdiga

stencilerna tulltaxeras såsom pappersarbeten, varigenom tillverkningen i fråga

åtnjuter ett nominellt tullskydd av i regel 75 kronor för 100 kilogram, motsvarande

i genomsnitt omkring 10 % av värdet. Det effektiva tullskyddet är

avsevärt lägre på grund av de tullkostnader, som åvila bl. a. den för framställningen

av stencilerna erforderliga bensylalkoliolen. Enligt vad som uppgivits

åtgår för tillverkningen av 1,000 kartonger stenciler, vägande 1,300 kilogram,

65 kilogram bensylalkohol. Under förutsättning att bensylalkoholen

införes i kärl, vägande brutto 1 kilogram eller däröver, skulle alltså nuvarande

tullkostnader för enbart bensylalkoholen uppgå till 20 öre för 1 kilogram

färdiga stenciler. Vid bifall till motionärens förslag komme tullbelastningen

för bensylalkoholen att nedgå till 10 öre för kilogram färdiga stenciler.

Enligt vad som uppgivits förekommer icke någon framställning av bensylalkohol

inom landet och torde förutsättningar för närvarande saknas för

igångsättande av en dylik tillverkning. Med hänsyn härtill och då den föreslagna

tulländringen icke äger nämnvärd betydelse ur statsfinansiell synpunkt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

3

får utskottet, som finner de av motionären åberopade skälen förtjäna beaktande,

tillstyrka det i motionen framförda förslaget.

Tennisrackets och ramar därtill. I motionen nr 63 i första kammaren

av herr Hörstadius har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

av gällande tulltaxa, att räckets och ramar därtill åsättas en tull av 20

procent av värdet».

Tennisrackets tulltaxeras som trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda,

och draga såsom sådana en tull av 60 kronor för 100 kilogram. Ramar till

tennisrackets äro underkastade samma tull, under förutsättning att de, såsom

i regel torde vara fallet, införas i polerat, bonat eller lackerat skick.

I föreliggande motion har hemställts, att såväl räckets som ramar därtill

måtte åsättas en tull av 20 procent av värdet. Till stöd för sitt yrkande har

motionären anfört i huvudsak följande:

Tillverkning av tennisrackets hade i mindre omfattning bedrivits i Sverige

sedan lång tid tillbaka, men hade först under de senaste åren nått mera betydande

omfattning. Numera funnes inom landet ett företag, som för denna

tillverkning anskaffat specialmaskiner och vore fullt rustat att under sakkunnig

ledning bedriva tillverkning i större skala. Verkställda överslagsberäkningar

hade givit vid handen, att årskonsumtionen med all sannolikhet kunde

beräknas uppgå till närmare en miljon kronor. Förbrukningen vore dessutom

stadd i stark ökning. För den mera fabriksmässiga rackettillverkningen

sysselsattes f. n. c:a 50 personer och ungefär samma antal torde finna

sysselsättning med strängning av ramar. Importen vore emellertid med all

säkerhet större än värdet av den inhemska tillverkningen, även om i detta

värde inräknades den strängning på importerade racketramar, som ägde

rum inom landet. Med nu tillgänglig maskinutrustning vore det möjligt att

bedriva en avsevärt vidgad fabrikation, och i kvalitativt hänseende vore

svenska märkesrackets fullt jämbördiga med de importerade av ledande fabrikat.

Därest större omsättning kunde vinnas på hemmamarknaden, förefunnes

även goda möjligheter för ökad export. Såsom framginge av i motionen

intagna uppgifter läge nettoinköpspriserna på utländska räckets i genomsnitt

över 20 procent lägre än motsvarande priser på svenska räckets, oaktat

att de senare kalkylerats så, att de praktiskt taget utgjorde rena självkostnadspriser

och sålunda icke inkluderade någon vinst. Utjämning i någon

mån av prisdifferensen vore en oundgänglig förutsättning för att den inhemska

rackettillverkningen skulle kunna utvecklas på ett tillfredsställande sätt.

Med hänsyn till den stora variation som förelåge beträffande kvaliteter och

priser på räckets vore den lämpligaste formen för tullbeskattning införande

av värdetull, vilken borde utgå såväl för tennisrackets som räckets för badminton

och liknande spel.

I motionen är intagen en sammanställning, vari angivas nettopriserna per

styck för sex av de mera gångbara svenska kvaliteterna (I—VI) jämförda

med tvenne ledande utländska märken, här nedan betecknade A och B.

Sammanställningen är av följande utseende:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Utskottet.

Kvalitet

Svensk

tillverkning

Utländsk tillverkning

märke A

märke B

I.........................

44: —

40

50

38

II ...................

37: 50

30

30

50

III.....................

32- 50

26

50

26

50

IV............................

27: 50

21

22

V.....................

21: —

15

50

14

50

VI..................................

16:25

13

13

Såsom i motionen anföres torde den nuvarande tullen å tennisrackets motsvara

icke fullt 25 öre per styck. Tillverkningen av tennisrackets åtnjuter

sålunda för närvarande ett mycket lågt tullskydd. Vid ett genomförande av

motionärens förslag skulle tullen, med utgångspunkt från de i motionen meddelade

värdeuppgifterna, i stället komma att för räckets av utländsk tillverkning

uppgå till i genomsnitt omkring 4 kronor 85 öre per styck. Emellertid

må ifrågasättas, huruvida en tullförhöjning för närvarande kan anses

vara ur tullskyddssynpunkt behövlig. Av de uppgifter rörande tillverkningen

av tennisrackets, som genom utskottets försorg införskaffats från ett av

de svenska företagen på området, framgår nämligen, att produktionen trots

den utländska konkurrensen kunnat icke oväsentligt utökas. Medan sålunda

fabrikationen av räckets vid berörda företag under år 1934 representerade

ett värde av allenast 26,000 kronor, har densamma under åren 1935 och

1936 sedan erforderliga specialmaskiner anskaffats kunnat utvidgas, så att

värdet av årsproduktionen uppgått till 100,000 resp. 125,000 kronor. Samtidigt

har, enligt vad från olika håll vitsordats, kvaliteten på de svenska tennisrackets

undergått en successiv förbättring, så att dessa räckets numera

äro fullt jämförbara med de bästa utländska fabrikaten.

På grund av vad sålunda anförts och då det enligt utskottets mening icke

kan anses lämpligt att utan tvingande skäl vidtaga en åtgärd, som är ägnad

att motverka ytterligare spridning och popularisering av tennissporten, finner

sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Stativstämplar och delar därtill. I motionen nr 81 i andra kammaren av

herr Hagberg i Malmö har hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan

ändring i gällande tulltaxa, att s. k. stativstämplar och delar därtill åsättas

en tull av 400 kr. för 100 kg.»

Under tulltaxenr 938 äro med en gemensam tull av 25 kronor för 100 kilogram

upptagna dels tryckstämplar och delar därtill (stat. nr 1660) dels stilar

och vissa andra för boktryckerier och bokbinderier avsedda artiklar av

liknande slag (stat. nr 1661). Under den förstnämnda varugruppen falla

bl. a. sådana, huvudsakligen för kontorsbruk avsedda tryckstämplar — s. k.

stativstämplar — som beröras i föreliggande motion.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

5

Enligt motionärens förslag skulle tullen å sagda stämplar, som alltså för

närvarande utgår med 25 kronor för 100 kilogram, höjas till 400 kronor

för 100 kilogram.

Införseln till Sverige av till stat. nr 1660 och 1661 hänförliga varor omfattade

åren 1932—-1936 följande kvantiteter och värden:

Å r

Stat.

nr 1660

Stat

nr 1661

Kg

Kr.

Medel- värde kr.

per kg

Tull i %

av medel- värde

Kg

Kr.

Medel- värde kr.

per kg

Tull i %

av medel- värde

1932........

5,207

70,762

13:59

1.8

73,207

493,922

6: 75

3.7

1933........

5,212

62,384

11:97

2.1

83,539

515,687

6:17

4.0

1934........

6,112

103,902

17: 00

1.5

76,201

536,372

7: 04

3.6

1935........

6,747

123,081

18: 24

1.4

97,336

688,611

7:07

3.5

1936 1......

9,310

155,411

16: 69

1.5

108,636

734,213

6: 76

3.7

I importsiffrorna under stat. nr 1660 ingå även andra än här ifrågakommande

stämplar, ehuru huvudparten torde utgöras av stativstämplar. Införseln

förskriver sig huvudsakligen från Tyskland, varifrån under åren

1932—1936 infördes respektive 4,390, 4,490, 5,115, 5,800 och 7,450 kilogram

under stat. nr 1660.

Såsom framgår av tabellen utgöra införselns medelvärden för stilar omkring

hälften av samma värden för stämplarna.

Enär vid tiden för fastställandet av den vid tulltaxenr 938 gällande tullsatsen

av 25 kronor för 100 kilogram någon inhemsk tillverkning av tryckstämplar

icke förefanns inom landet, torde sagda tullsats hava avvägts huvudsakligen

med tanke på övriga under samma nummer fallande varor, av

vilka särskilt boktrycksstilar äro en betydande artikel. Uppenbart är även

att, örn föreliggande tullfråga bedömes ur synpunkten av en rättvis avvägning

av tullskyddet, en närmast för boktrycksstilar avsedd tullsats icke väl

lämpar sig för en så långt förädlad vara som här ifrågavarande stativstämplar.

Emellertid torde för närvarande knappast någon anledning föreligga att

på denna fråga anlägga tullskyddssynpunkter. Den fabrikation av stativstämplar,

som för kort tid sedan upptagits här i landet, är väsentligen att

betrakta såsom en försökstillverkning. Densamma bedrives nämligen av

ett företag, vars egentliga verksamhet ligger på ett helt annat område och

som för framställningen av stativstämplar för närvarande torde sysselsätta

endast några få arbetare. Antalet typer av stativstämplar, som hittills tillverkats,

inskränker sig till 2 å 3, men enligt uppgift skulle detta antal under

den närmaste tiden komma att utökas till 6 å 8. Emellertid lär för tillgodoseende

av de svenska köparnas behov av stativstämplar erfordras inemot ett

Utskottet.

1 Preliminära uppgifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

60-tal olika typer. En betydande import av stativstämplar måste sålunda

under alla förhållanden komma att äga rum, varför en tullförhöjning å

varan huvudsakligen komme att medföra ett onödigt fördyrande av denna

viktiga kontorsartikel.

Utskottet finner sig med hänsyn till vad sålunda anförts icke kunna tillstyrka

bifall till motionärens förslag.

Högohmsmotstånd. I motionen nr 35 i första kammaren av herr Leffler

har hemställts »att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande tulltaxa,

att s. k. högohmsmotstånd åsättas en tull av 5, 8 och 10 kronor per 100 stycken

för respektive 1f,, 1 och 2 watts motstånd».

S. k. högohmsmotstånd hava huvudsakligen användning i radiomottagningsapparater

och tulltaxeras på denna grund enligt vad för delar till sådana

apparater är bestämt. Varorna i fråga bliva därigenom hänförliga till

tulltaxenr 1044 (stat. nr 1885: 1) och underkastade dels en grundtull av 10

procent av värdet dels en tilläggstull av samma storlek.

Enligt motionärens yrkande skulle denna tull av sammanlagt 20 procent

av värdet utbytas mot stycketullar av 5, 8 och 10 kronor per 100 stycken för

respektive V2, 1 och 2 watts motstånd. Till stöd för den sålunda föreslagna

tullförändringen har motionären anfört i huvudsak följande:

Den årliga förbrukningen av motstånden i fråga syntes kunna uppskattas

till cirka 1 miljon stycken. Före år 1033 tillgodosågs förbrukningen uteslutande

genom import. Sagda år hade ett svenskt företag upptagit tillverkningen

av högohmsmotstånd, och år 1934 lyckades detta företag täcka tre

fjärdedelar av den inhemska förbrukningen. Under åren 1935 och 1936

hade fabrikationen emellertid särskilt till följd av konkurrens från Tyskland

gått avsevärt tillbaka, så att densamma knappast utgjorde en tredjedel av

konsumtionen. Från att år 1934 hava sysselsatt 28 personer för tillverkningen

i fråga hade företaget sett sig nödsakat att år 1935 reducera antalet till

6 och år 1936 sysselsattes i genomsnitt 8 personer.

Högohmsmotstånden tillverkades huvudsakligen i trenne storlekar 1/2 watt,

1 watt och 2 watt, varav V2 watts motstånden utgjorde huvudparten. Före

år 1933 kostade de importerade V2 watts motstånden 17 öre per styck, vilket

pris, så snart det blev bekant att ett svenskt företag upptagit tillverkningen,

sänktes till 13 öre. För närvarande utbjödes ifrågavarande motstånd från

Tyskland till 6,5 öre, vilket pris väsentligt understege det inhemska företagets

tillverkningskostnader, varför det syntes nödvändigt, att genom ett

höjt tullskydd trygga denna fabrikations bestånd och utveckling.

Det ville måhända synas som ett tullskydd uppgående till 20 procent av

varuvärdet skulle vara tillräckligt, men å ena sidan sjunker med fallande importvärden

tullens nominella belopp, i föreliggande fall för V2 watts motstånd

från cirka 3 öre före 1933 till cirka 1 öre, å andra sidan måste större

delen av råmaterialierna importeras, och då huvudparten vore belagd med

samma tull som de färdiga motstånden, bleve nettotullskyddet i själva verket

ej mera än cirka 10 procent av tillverkningsvärdet.

Av vad i motionen anförts framginge, att den nuvarande värdetullen ej utgjorde

något effektivt skydd för tillverkningen i fråga och att en värdetull i

föreliggande fall knappast vore lämplig, utan att tullsatsen borde utgå per

stycke.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

7

Medan den nuvarande tullen å högohmsmotstånd, enligt vad ovan

nämnts, utgår med 20 procent av värdet, skulle den av motionären föreslagna

tullen, såvitt av lämnade prisuppgifter framgår, komma att motsvara

omkring 40 procent av värdet, innebärande en fördubbling av den nuvarande

tullen. Det är uppenbart, att en dylik tullförhöjning komme att te sig mycket

oläglig för de svenska tillverkarna av radiomottagningsapparater, vilka

tillverkare alltjämt hava att kämpa med en hård konkurrens från utlandet.

Det svenska företag, som upptagit tillverkning av högohmsmotstånd, bedriver

denna tillverkning såsom en specialitet vid sidan av en omfattande

framställning av andra produkter och kan därför icke anses vara i högre

grad beroende av tullskyddet för här ifrågavarande artikel. För övrigt synes

tillverkningen i fråga, efter att under år 1935 hava undergått en tillfällig

minskning, åter vara stadd i uppgång. Enligt uppgift har sålunda antalet

tillverkade högohmsmotstånd, vilket år 1935 utgjorde 281,450, under år

1936 uppgått till 349,487. Det förefaller alltså som om den svenska tillverkningen

av högohmsmotstånd åter skulle tämligen väl hävda sig i den utländska

konkurrensen.

Vid nu angivna förhållanden anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall

till den föreslagna tullförhöjningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 144

av herr Henriksson, besluta, att den genom kungörelse den

26 juni 1933 (nr 402) i förordningen den 31 januari 1932

(nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa införda anmärkningen

till tulltaxenumren 257—258 (stat. nr 587—588) skall

från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla följande

ändrade lydelse:

Anm. till nr 257—258 (stat. nr 587—588). För flyktiga vegetabiliska oljor,

som äro avsedda uteslutande för tillverkning av putsmedel för läderarbeten

eller för skodon, ävensom för bensylalkohol, som är avsedd uteslutande för

tillverkning av s. k. stenciler, skall tilläggstull icke utgå.

2) att motionen 1:63 av herr Hörstadius, örn tull å tennisrackets

och ramar därtill, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

3) att motionen 11:81 av herr Hagberg i Malmö, om höjning

av tullen å s. k. stativstämplar och delar därtill, ickfe

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

4) att motionen 1:35 av herr Leffler, örn höjning av tullen

å s. k. högohmsmotstånd, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1937.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Utskottet.

Hemställan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bårg, Domö, Viktor Larsson, Wahlmark, Sjödahl,

Bengtsson, Ekman, Gustaf Björkman, Löfvander och Johan Larsson, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Nylander, Björklund,

Andersson i Dunker, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Hammarlund, Werner i Hultsfred

och Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:71 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om avskaffande av tillag g stullen å sådan bensylalkohol, som är avsedd uteslutande för tillverkning av sten a1 i texten