Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställning om ersättning till en tjänsteman vid riksbankens huvudkontor för viss under tjänstgöring såsom kassör liden förlust.

1937-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:15, Utlåtande, i anledning av framställning om ersättning till en tjänsteman vid riksbankens huvudkontor för viss under tjänstgöring såsom kassör liden förlust.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Rankoutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställning om ersättning till en

tjänsteman vid riksbankens huvudkontor för viss under

tjänstgöring såsom kassör liden förlust.

I en till bankoutskottet ställd, till fullmäktige i riksbanken ingiven, den

9 januari 1937 dagtecknad skrift har tjänstemannen i 22 :a lönegraden vid

riksbankens huvudkontor Allan Thorsten Widar Stenberg gjort framställning

örn ersättning för en av honom i tjänsten liden förlust å 10 000 kronor.

Berörda skrift är av följande innehåll:

»Den 11 september 1936 upptäcktes vid expeditionstidens slut i förrätt - ningskassan nr 4 vid riksbankens huvudkontor, där jag tjänstgjorde såsom

ordinarie kassör, en brist på 10 000 kronor. Någon upplysning örn hur

bristen uppkommit har trots ivriga efterforskningar med alla till buds stående

medel ej stått att vinna. Ej heller har kriminalpolisen, som jag omedelbart

anhöll få tillkalla, lyckats åstadkomma klarhet i saken.

Beloppet kan ju för den oinvigde synas stort, men den som är något

förtrogen med arbetet i en kassa som ifrågavarande med dess dagligen förekommande

stora kontanta såväl in- som utbetalningar — omslutningen för

år 1936 uppgick till kr. 5 876 539 506:20 — inser säkerligen, att, när olyckan

är framme, en förlust på 10 000 kronor kan uppstå lika lätt som en

på 1 000 eller 100 kronor.

Jag anställdes i riksbankens tjänst 1903, blev ordinarie tjänsteman 1911

och har under de senaste 15—20 åren längre eller kortare tid tjänstgjort

i samtliga riksbankens kassor, ordinarie såväl som mera tillfälliga. Jag vågar

därför anse mig väl förtrogen med dylika göromål. Den 11 september,

då omsättningen utgjorde kr. 24 494 221:72, gick arbetet i kassan fullkomligt

som vanligt, utan att göromålen vid något särskilt tillfälle hopades eller

något annat irriterande inträffade, varför bristens uppkomst måste anses

som ren olyckshändelse.

Då jag ej har personlig förmögenhet eller annars realiserbara tillgångar,

har det visat sig omöjligt för mig att täcka bristen. Jag har fyllt femtiotre

år och börjar alltså bli till åren kommen och min hälsa är ej den bästa —

har två gånger legat svårt sjuk i blödande magsår — och jag vet alltså ej,

hur länge jag kan få ha krafter eller tillfälle att arbeta och hålla ihop det

hela.

Då jag anser mig kunna påstå, att bristen ej uppstått lill följd av bristande

nit eller påpasslighet från min sida, utan, som redan sagts, snarare är

att anse som ren olyckshändelse, vågar jag därför härmed vördsamt hemställa,

att bankoutskottet ville hos riksdagen utverka befrielse för mig från

skyldigheten att ersätta det förkomna beloppet samt bemyndigande för riksbanken

att i räkenskaperna avskriva detsamma.»

Ritning till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 15.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Med skrivelse den 28 januari 1937 hava fullmäktige i riksbanken till

bankoutskottet överlämnat Stenbergs skrift jämte vissa handlingar rörande i

ärendet verkställd utredning och jämlikt bestämmelserna i § 41 bankoreglementet

avgivit följande utlåtande:

»Vid föregående tillfällen hava fullmäktige i liknande fall framhållit, att

det kunde verka slappande på kassörernas uppmärksamhet och ansvarskänsla

vid fullgörandet av deras tjänståligganden, om brister, uppkomna

genom felräkningar eller felexpedieringar i kassorna, ersattes av bankens

medel. Fullmäktige hade därför varit och vöre fortfarande av den meningen,

att, så länge nuvarande bestämmelser om felräkningspengar gälla, man

principiellt måste ställa sig avvisande mot framställningar av nu ifrågavarande

slag och att man borde skänka sitt understöd åt desamma, endast örn

särskilt vägande skäl förelåge.

Emellertid har det visat sig, att kassabrist emellanåt kan uppgå till så betydande

belopp, att det blir omöjligt för vederbörande kassör att själv ersätta

förlusten och även obilligt med hänsyn till felräkningspenningarnas

storlek. I dylika fall hava fullmäktige hos bankoutskottet tillstyrkt framställning

örn efterskänkande av viss del av bankens fordran på grund av

uppkommen kassabrist.

Då Stenberg, som numera icke längre tjänstgör som kassör, icke haft

tillfälle att av egna medel ersätta förlusten, häftar han ännu i skuld till banken

för hela det förlorade beloppet.

Stenberg, som är född 1883 och som varit i riksbankens tjänst under en

tid av något mera än 33 år, har städse visat sig vara en duglig och pålitlig

tjänsteman. Han har även med gott vitsord bestritt kassörsbefattning under,

såsom i ansökningen uppgives, längre eller kortare tid de senaste 15—20

åren. Därvid bar han erhållit felräkningspengar efter 1 500 kronor per år,

nied undantag för tid, då han icke tjänstgjort.

Trots noggranna undersökningar, även genom polisens medverkan, har

det icke kunnat utrönas huru bristen i kassan uppstått.

Fullmäktige anse sig böra omnämna, att Stenberg under viss tid ifrågavarande

dag varit nödsakad överlämna skötseln av kassan till en yngre biträdande

tjänsteman. Även denne är en pålitlig tjänsteman och intet tyder

på att bristen kunde härledas till försummelse från hans sida. Men det kan

således icke bevisas, att förlusten berott på fel eller försummelse av Stenberg

personligen. Enligt gällande bestämmelser är emellertid kassör ansvarig

för kassan, även vid sådana tillfällen då han för någon kortare tid varit

nödsakad överlämna kassaexpeditionen till biträde.

Med hänsyn till vad Stenberg i sin skrift framhållit samt vad utredningen

i övrigt givit vid handen synes det fullmäktige vara billigt, att Stenberg av

riksbankens medel erhåller bidrag till täckande av den uppkomna bristen,

men anse fullmäktige sig icke kunna tillstyrka hela det belopp, som av

Stenberg begäres, utan torde någon del därav böra drabba honom själv.

Slutligen vilja fullmäktige omnämna, att fullmäktige, i enlighet med sin

principiella ståndpunkt att förluster på grund av felväxling såvitt möjligt

böra täckas av felräkningspengarna, för närvarande hava under övervägande

sådan modifikation beträffande utbetalning av felräkningspengar till

kassör, att framställningar av förevarande art såsom regel icke skulle behöva

ifrågakomma.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

3

I anslutning härtill hava fullmäktige hemställt, att utskottet ville hos riksdagen

utverka medgivande till att tre fjärdedelar av den förlust å 10 000

kronor, som Stenberg lidit, eller 7 500 kronor må efterskänkas och ur riksbankens

räkenskaper avskrivas.

I likhet med fullmäktige anser utskottet, att det kan vara ägnat att slappa

kassörernas uppmärksamhet och ansvarskänsla vid fullgörandet av deras

tjänsteåligganden, om brister, uppkomna genom felräkning eller felexpediering,

ersättas av riksbankens medel, samt att med hänsyn härtill och till

den kassörerna tillkommande förmånen av felräkningspengar framställningar

örn ersättande av lidna kassaförluster principiellt böra avvisas. Utskottet

har ock vid föregående tillfällen, då sådana framställningar varit föremål

för behandling, uttalat den uppfattningen, att efterskänkande av förlust endast

i undantagsfall, då särskilt vägande skäl förelåge, borde ifrågakomma.

Utskottet är fortfarande av samma mening. Enligt vad utredningen i förevarande

ärende giver vid handen, torde här föreligga ett sådant undantagsfall.

1 betraktande av de omständigheter, som fullmäktige anfört, synes det

utskottet billigt, att Stenberg av riksbankens medel erhåller bidrag till täckande

av den förlust å 10 000 kronor, han lidit. Särskilt det förhållandet att det

icke kunnat visas, att förlusten berott på fel eller försummelse av Stenberg

personligen, talar enligt utskottets mening starkt till förmån för en sådan åtgärd,

även om enligt gällande bestämmelser Stenberg ensam varit ansvarig

för kassan. Å andra sidan synes med hänsyn till att kassaförluster så vitt

möjligt böra täckas av de för ändamålet utgående felräkningspengarna

— vilka enligt vad utskottet inhämtat för Stenberg uppgått till sammanlagt

omkring 12 000 kronor, varav omkring 1 100 kronor disponerats för täckande

av kassaförluster — Stenberg icke helt böra befrias från ersättningsskyldighet.

Vad fullmäktige i sådant avseende föreslagit finner utskottet sig böra

biträda. I enlighet härmed skulle alltså tre fjärdedelar av förlusten efterskänkas

och återstående fjärdedel täckas av Stenberg.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att tre fjärdedelar av den förlust

å 10 000 kronor, som den 11 september 1936 uppkommit

för tjänstemannen i 22 :a lönegraden vid riksbankens

huvudkontor Allan Thorsten Widar Stenberg under tjänstgöring

såsom kassör, eller 7 500 kronor må efterskänkas och

ur riksbankens räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 23 februari 1937.

Utskottet.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Leffler, Johansson i Friggeråker,

Bjurström, Berling, Danielsson och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,

Gustavson i Västerås*, Osberg, Andersson i Munkaljungby, Andersson i Lindome

och Wallén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Paulsen och Wallén, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Utskottet är av den uppfattningen, att endast i undantagsfall, då särskilt

vägande skäl äro för handen, understöd bör skänkas åt framställningar av

nu ifrågavarande slag. Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att

här föreligger ett dylikt undantagsfall, och torde omständigheterna hava

varit sådana, att det måste anses vara billigt, att — i likhet med vad tidigare

i liknande fall ägt rum — ersättning beredes Stenberg för hela den förlust

han vid ifrågavarande tillfälle lidit. Att ålägga Stenberg betalningsskyldighet

för en del av förlusten synes enligt utskottets mening icke böra ifrågakomma,

enär det icke kunnat visas, att förlusten berott på fel eller försummelse

av Stenberg. På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att den förlust å 10 000 kronor,

som den 11 september 1936 uppkommit för tjänstemannen i

22 :a lönegraden vid riksbankens huvudkontor Allan Thorsten

Widar Stenberg under tjänstgöring såsom kassör, må

efterskänkas och ur riksbankens räkenskaper avskrivas.»

Centraltryckeriet, Esselte ab. Slockholm 1937

741114

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.