Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående visst bemyndigande för fullmäktige att till riksbanken överlämna skattkammarväxlar m. m.

1937-03-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:20, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående visst bemyndigande för fullmäktige att till riksbanken överlämna skattkammarväxlar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning

angående visst bemyndigande för fullmäktige

att till riksbanken överlämna skattkammarväxlar m. m.

I skrivelse till bankoutskottet den 25 februari 1937 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

hemställt, att utskottet ville föreslå riksdagen besluta, att

fullmäktige skola äga att under tiden till och med den 31 maj 1937, när

så enligt framställning från fullmäktige i riksbanken med hänsyn till riksbankens

valutavårdande verksamhet erfordras, ställa till riksbankens förfogande

riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller skuldförbindelser i

annan form intill erforderligt belopp i svenskt mynt ävensom att genom

överenskommelse med fullmäktige i riksbanken träffa närmare bestämmelser

rörande skuldförbindelsernas form, belopp, löptid m. m.

I sin förevarande skrivelse hava fullmäktige i riksgäldskontoret till en

början meddelat, att fullmäktige i riksbanken i skrivelse den 5 februari

1937 till fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt, att fullmäktige i riksgäldskontoret

ville vidtaga åtgärder för sådan ändring av § 33 i reglementet för

riksgäldskontoret, att fullmäktige berättigades att ställa till riksbankens förfogande

riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller skuldförbindelser i

annan form även i inhemskt mynt, varjämte ifrågasatts borttagande av

gällande tidsbegränsning för sådana skuldförbindelser.

Beträffande innehållet i och tillkomsten av förenämnda § 33 i reglementet

för riksgäldskontoret får utskottet hänvisa till härvid fogad Bilaga.

Fullmäktiges i riksbanken skrivelse av den 5 februari 1937 är av följande

lydelse:

»Den svenska penningmarknaden har under de senaste åren kännetecknats

av mycket riklig tillgång på disponibla medel. En av de främsta orsakerna

härtill har varit exportindustriernas goda avsättningsmöjligheter

och den gynnsamma prisutvecklingen för våra viktigare exportvaror. Största

delen av det belopp av utländska valutor, som strömmat in i landet, har

sålts till riksbanken. Efterfrågan på valutor till finansierandet av införseln

har ej stigit i samma utsträckning som tillgången.

En konsekvens av den rikliga tillgången på penningar inom landet har

varit, att affärsbankerna frigjort sig från all rediskonteringsskuld i riksbanken

och i stället på checkräkning samlat stora tillgodohavanden. I riksbanken

innestodo sålunda på checkräkning för bankaktiebolagen den 30

januari icke mindre än 408 440 000 kronor; motsvarande siffra den 31

januari 1936 utgjorde 257 202 400 kronor.

Det är önskvärt att åtgärder vidtagas, som bereda riksbanken möjlighet

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 20. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

att, om det framdeles skulle visa sig erforderligt, åtstrama penningmarknaden.

För detta ändamål kunna olika utvägar tänkas.

En utväg torde vara, att fullmäktige i riksbanken begagna sig av den

fullmäktige enligt gällande banklag tillerkända rätten att, där omständigheterna

sådant påkalla, medgiva räntegottgörelse å i riksbanken insatta

medel.

En annan utväg alt nå det angivna målet är, att riksgäldskontoret ställer

till riksbankens förfogande skattkammarväxlar eller förbindelser på viss tid,

vilka riksbanken försäljer. Som valutan för dessa förbindelser icke skall

ställas till riksgäldskontorets förfogande, skall räntan på deni betalas av

riksbanken.

Enligt § 33 i det för riksgäldskontoret gällande reglementet äga fullmäktige

i riksgäldskontoret att till riksbankens förfogande ställa riksgäldskontorets

skattkammarväxlar elier skuldförbindelser i annan form till erforderligt

belopp i utländskt mynt med en löptid av högst två år, ävensom att

genom överenskommelse med fullmäktige i riksbanken träffa erforderliga

närmare bestämmelser rörande skuldförbindelsernas form, belopp, löptid,

myntslag, inlösen m. m. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava tidigare vid

ett par tillfällen på begäran av fullmäktige i riksbanken ställt till deras förfogande

dels skattkammarväxlar i utländsk valuta, dels utländsk kredit i

annan form till erforderliga belopp.

Nu anförda bestämmelser äro sålunda för det nu avsedda ändamålet icke

tillfyllest utan synas böra ändras så, att fullmäktige i riksgäldskontoret berättigas

att utlämna dylika förbindelser även i inhemskt mynt. Dessutom

är det önskvärt, att fullmäktige erhålla större frihet att bestämma löptidens

längd. Tidsbegränsningen synes därför böra borttagas.

Under sådana förhållanden få fullmäktige i riksbanken med åberopande

av det anförda hemställa, att fullmäktige i riksgäldskontoret ville vidtaga

åtgärder för ovannämnda ändring av riksgäldskontorets reglemente.»

Av fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse till bankoutskottet framgår,

att fullmäktige i riksgäldskontoret i skrivelse till fullmäktige i riksbanken

den 18 februari 1937 ifrågasatt ett uppskjutande av den föreslagna åtgärden

till maj månad, då riksdagen eventuellt lämnat direktiv för penningvården

i landet, men tillika meddelat, att, örn fullmäktige i riksbanken skulle anse

ett omedelbart avgörande nödvändigt, fullmäktige i riksgäldskontoret vore

beredda att ingå till bankoutskottet med erforderlig framställning. Vid frågans

avgörande syntes, framliöllo fullmäktige, två alternativ kunna ifrågakomma,

det ena att en omedelbar reglementsändring i av fullmäktige i riksbanken

önskad riktning beslötes och det andra att fullmäktige i riksgäldskontoret

bemyndigades att för viss begränsad tid tillhandahålla riksbanken

skuldförbindelser av ifrågasatt slag, i vilket senare fall någon reglementsändring

nu ej skulle ifrågakomma. Därest riksdagen skulle besluta i enlighet

med det förra alternativet och den föreslagna bestämmelsen sålunda omedelbart

bliva definitiv, borde densamma lämpligen intagas som ett nytt moment

i reglementets § 33. Fullmäktige framhöllo emellertid, att det syntes vara

lämpligast, att ett bemyndigande av ifrågavarande innebörd lämnades blott

för viss tid, förslagsvis till utgången av maj månad 1937. Därest det skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

3

visa sig erforderligt, kunde bemyndigandet före nämnda tidpunkt förnyas,

varvid finge övervägas, huruvida detsamma fortfarande skulle gälla för viss

tid eller bliva definitivt. Så länge bemyndigandet gällde endast för viss tid,

borde detsamma, såsom förut framhållits, icke intagas i riksgäldskontorets

reglemente, utan borde riksdagen endast lämna fullmäktige i riksgäldskontoret

bemyndigande att under den tid bemyndigandet avsåge till riksbanken

överlämna skattkammarväxlar m. m. på angivna villkor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sin skrivelse vidare meddelat, att

fullmäktige i riksbanken i skrivelse den 21 februari 1937 såsom sin mening

uttalat, att det vore önskvärt, att en ändring av riksgäldskontorets reglemente,

på sätt som ifrågasatts, eller en åtgärd av samma innebörd redan nu vidtoges.

Därest fullmäktige i riksgäldskontoret icke för närvarande ville hos bankoutskottet

göra framställning örn en reglementsändring, syntes förslaget, att

fullmäktige i riksgäldskontoret skulle av riksdagen bemyndigas att för viss

begränsad tid, förslagsvis till utgången av maj månad 1937, tillhandahålla

riksbanken skuldförbindelser av ifrågasatt slag, kunna tillgodose fullmäktiges

i riksbanken önskemål för den tid bemyndigandet skulle avse.

Vid fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse är fogat protokollsutdrag, utvisande,

att vid ärendets behandling inom fullmäktige yrkats dels av herr

Lindqvist att fullmäktige måtte ingå till bankoutskottet med hemställan om

ändring av § 33 i riksgäldskontorets reglemente i överensstämmelse med

bankofullmäktiges förenämnda framställning av den 5 februari, vilket yrkande

avslagits med samtliga röster mot en, dels ock av herr A. Anderson,

att fullmäktige i sin skrivelse till bankoutskottet i ärendet måtte uttala, att

det nu av bankofullmäktige föreslagna förfaringssättet finge komma till

användning endast under sådana förhållanden, då detsamma ställde sig fördelaktigare

för riksbanken än de övriga utvägar, som i förevarande avseende

stöde riksbanken till buds, och då det icke föranledde olägenhet för riksgäldskontoret,

vilket jakande avslagits med samtliga röster mot en.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, anse fullmäktige i riks- utskottet.

banken önskvärt, att riksbanken beredes möjlighet att, därest så framdeles

skulle visa sig erforderligt, i penningpolitiskt syfte åtstrama penningmarknaden.

I avseende härå hava fullmäktige ifrågasatt, att riksgäldskontoret

skulle tillhandahålla riksbanken skattkammarväxlar eller förbindelser av

annan typ, genom vilkas försäljning riksbanken skulle kunna indraga medel

från penningmarknaden och påverka denna i reslriktiv riktning. Det nu föreliggande,

av fullmäktige i riksgäldskontoret framförda och av fullmäktige

i riksbanken biträdda förslaget innebär, att riksgäldskontoret under en viss

begränsad tid, nämligen intill utgången av maj 1937, skulle erhålla bemyndigande

att utan inskränkning i fråga örn belopp, löptid m. m. för angivna

ändamål ställa statspapper lill riksbankens förfogande. Då vid en eventuell

försäljning av sådana statspapper valutan icke skulle komma riksgäldskon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

toret till godo, har det förutsatts, att därvid uppkommande räntekostnader

skola bestridas av riksbanken.

Utskottet har för sin del funnit sig böra tillstyrka, att riksdagen lämnar

riksgäldskontoret det begärda bemyndigandet, varigenom riksbanken skulle

utrustas med ett valutapolitiskt hjälpmedel, som i vissa situationer på penningmarknaden

kan bliva av betydelse för bankens valutavårdande uppgift.

Oaktat något omedelbart begagnande av bemyndigandet icke torde ifrågakomma,

har utskottet nied hänsyn till att läget på penningmarknaden kan

förändras i icke önskvärd riktning icke velat motsätta sig, att frågan trots

sitt nära samband med frågan örn riktlinjerna för valutapolitiken redan nu

underställes riksdagen. Att märka är ock, att den nu föreslagna anordningen

allenast innebär ett provisorium inom ramen av gällande valutadirektiv intill

utgången av den lid, för vilken riksbanken befriats från skyldigheten alt

vid anfordran inlösa sina sedlar med guld. Utskottet förutsätter, att därest

här avsedda bemyndigande skulle behöva förlängas frågan härom upptages

i samband med den förestående prövningen av valutapolitiken.

Utskottet hemställer alltså,

alt riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

förevarande framställning, må medgiva, att fullmäktige

skola äga att under tiden till och med den 31 maj 1937, när

så enligt framställning från fullmäktige i riksbanken med

hänsyn till riksbankens valutavårdande verksamhet erfordras,

ställa till riksbankens förfogande riksgäldskontorets skattkammarväxlar

eller skuldförbindelser i annan form intill

erforderligt belopp i svenskt mynt ävensom att genom överenskommelse

med fullmäktige i riksbanken träffa närmare

bestämmelser rörande skuldförbindelsernas form, belopp,

löptid m. m.

Stockholm den 5 mars 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindley*, Johansson i Friggeråker,

Ström i Lidköping, Bjurström, Nilsson i Mölndal, Swartling och von Horn;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

5

Bilaga.

P. M.

angående tillkomsten av § 33 i riksgäldskontorets reglemente.

§ 33.

Fullmäktige äga att på framställning av fullmäktige i riksbanken ställa

till riksbankens förfogande riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller

skuldförbindelser i annan form intill erforderligt belopp i utländskt mynt

med en löptid av högst två år ävensom att genom överenskommelse med

fullmäktige i riksbanken träffa erforderliga närmare bestämmelser rörande

skuldförbindelsernas form, belopp, löptid, myntslag, inlösen m. m.

Ett stadgande av i huvudsak motsvarande lydelse infördes första gången

i det år 1908 utfärdade reglementet för riksgäldskontoret. Anledningen

härtill utgjordes av en skrivelse från fullmäktige till statsutskottet vid

nämnda års riksdag, vari anfördes följande:

»Enligt § 74 i riksgäldskontorets reglemente skola riksgäldskontorets kontanta

tillgångar, så vitt och så länge de icke behöva användas för kontoret

åliggande utbetalningar, insättas i riksbanken eller hållas den allmänna

rörelsen till handa. Denna sin uppgift fyllde riksgäldskontoret förr på det

sätt, att medel av ifrågavarande slag utlånades huvudsakligen till enskilda

bankinrättningar inom landet. Numera har denna utlåning till enskilda

svenska bankinrättningar upphört. I stället har riksgäldskontoret under de

senaste åren bemödat sig att hålla största möjliga tillgodohavanden stående

i utlandet, vilka, efter hand som de behövt för verkställandet av riksgäldskontoret

åliggande utbetalningar indragas, eller då extra ordinära behov av

betalningsmedel på utlandet yppats, genom riksbankens förmedling ställts

lill den allmänna rörelsens förfogande.

Vid fyrfaldiga tillfällen och i all synnerhet vid sådana tidpunkter, då

dylika extra ordinära behov gjort sig gällande, har det visat sig vara till

stort gagn, att riksgäldskontoret kunnat på ett verksamt sätt bispringa den

allmänna rörelsen med utländska valutor. Denna erfarenhet bär under den

senaste tiden ånyo bekräftats.

Att riksgäldskontoret kunnat under de senaste månaderna i den utsträckning,

som skett, underlätta den allmänna rörelsen genom att tillhandahålla

utländska betalningsmedel, har berott av den tillfälliga omständigheten, att

riksgäldskontoret under sistlidna juni månad i utlandet upptagit ett nytt

. större lån samt att de medel, som influtit för delta lån, ännu icke kommit

till användning för därmed avsedda ändamål.

Det kan emellertid inträffa, alt extra ordinära behov av betalningsmedel

på utlandet framträda vid en tidpunkt, då riksgäldskontoret till sitt förfogande

har varken disponibla utländska tillgodohavanden till avsevärda

belopp, ej heller någon lånerätt. Då dylika behov kunna oväntat uppträda,

och då bristande förmåga från riksgäldskontorets sida att underlätta den

allmänna rörelsen genom alt tillhandahålla utländska valutor kan medföra

finansiella rubbningar av vittgående omfattning, synes riksgäldskontoret

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

böra sättas i stånd att, oberoende av kontorets lånerätt för andra ändamål,

kunna i omförmälda avseende understödja den allmänna rörelsen.

Vid övervägande av de olika utvägar, som för vinnande av detta ändamål

skulle kunna anlitas, hava fullmäktige i riksgäldskontoret efter gemensam

överläggning med fullmäktige i riksbanken oell i full överensstämmelse

med sistnämnda fullmäktiges enhälliga uppfattning kommit till det resultat,

att den bästa utvägen vore, att fullmäktige i riksgäldskontoret erhölle bemyndigande

att på framställning av fullmäktige i riksbanken ställa till

riksbankens förfogande intill visst belopp riksgäldskontorets skuldförbindelser

i form av skattkammarväxlar eller i annan form, i utländskt mynt.

Att åstadkomma någon utredning angående det belopp utländska betalningsmedel,

riksgäldskontoret sålunda borde sättas i stånd att vid framdeles

inträffande behov ställa till den allmänna rörelsens förfogande, låter sig

av naturliga skäl ej göra. En år 1899 företagen utredning rörande dd företagande

extra ordinära behov av dylika medel slutade på ett belopp av omkring

25 miljoner kronor. Med hänsyn därtill att näringslivet på de flesta

områden under tiden sedan dess undergått en högst betydande utveckling,

torde beloppet av ifrågavarande skuldförbindelser icke böra sättas lägre äin

till 40 miljoner kronor. Löptiden för skuldförbindelserna torde icke böra

överstiga två år. De närmare bestämmelserna rörande skuldförbindelsernas

form, belopp, löptid, myntslag, inlösen m. m. torde böra vid varje förekommande

fall fastställas genom avtal mellan fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret.

På grund av vad sålunda anförts tillåta sig fullmäktige i riksgäldskontoret

vördsamt hemställa, alt statsutskottet ville hos Riksdagen söka utverka

att i § 76 av riksgäldskontorets reglemente intages ett så lydande tillägg:

Fullmäktige äga att på framställning av fullmäktige i riksbanken ställa

till riksbankens förfogande riksgäldskontorets skuldförbindelser i form av

skattkammarväxlar eller i annan form intill ett belopp av 40 miljoner kronor

i utländskt mynt med en löpetid av högst två år; erforderliga närmare

bestämmelser rörande skuldförbindelsernas form, belopp, löpetid, myntslag,

inlösen m. m. träffas genom överenskommelse mellan fullmäktige och fullmäktige

i riksbanken.»

Enligt ett vid skrivelsen fogat utdrag av protokoll, hållet vid gemensamt

sammanträde av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret den 2

januari 1908, hade samtliga fullmäktige i riksbanken, efter föredragning av

nämnda skrivelse, uttalat, att de funne det framställda förslaget synnerligen

lämpligt och att de för sin del ville i allt ansluta sig till den i skrivelsen

uttalade uppfattningen.

På hemställan av det sammansatta stats- och bankoutskott, som behandlade

fullmäktiges skrivelse, beslöt riksdagen lämna fullmäktige det begärda

bemyndigandet.

I 1908 års reglemente infördes hithörande bestämmelser i § 86, som erhöll

följande lydelse:

Fullmäktige i riksgäldskontoret äga att på framställning av fullmäktige

i riksbanken ställa till riksbankens förfogande riksgäldskontorets skuldförbindelser

i form av skattkammarväxlar eller i annan form intill ett belopp

av 40 miljoner kronor i utländskt mynt med en löpetid av högst två år

ävensom att genom överenskommelse med fullmäktige i riksbanken träffa

erforderliga närmare bestämmelser rörande skuldförbindelsernas form, belopp,

löptid, myntslag, inlösen m. m.

Skillnaden mot nuvarande formuleringen i § 33 bestod sålunda huvud
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

7

sakligen i bestämmelsen om ett maximibelopp för överlämnade utländska

valutor.

I samtliga följande reglementen intill år 1930 återfinnes ifrågavarande

stadgande oförändrat.

I ett till bankoutskottet vid 1930 års riksdag av fullmäktige avgivet förslag

till nytt reglemente för riksgäldskontoret hade fullmäktige, som efter

samråd med bankofullmäktige ansett den förenämnda begränsningen till

40 000 000 kronor böra bortfalla, ändrat bestämmelsen om tillhandahållande

av skattkammarväxlar i överensstämmelse därmed. Samtidigt hade emellertid

jämväl orden »i utländskt mynt» uteslutits ur paragrafförslaget utan

att någon motivering därför lämnats.

Bankoutskottet yttrade härom följande: »Enligt vad utskottet under hand

inhämtat av förste deputeraden i riksbanken, är det med hänsyn till

den numera betydligt ökade omfattningen av kapitalrörelserna mellan vårt

land och utlandet ur riksbankens synpunkt önskvärt att upphäva den nuvarande

begränsningen av det belopp i svenska statens skuldförbindelser,

som fullmäktige i riksgäldskontoret äga efter framställning från bankolullmäktige

ställa lill riksbankens förfogande. Utskottet delar denna uppfattning

och tillstyrker därför det av fullmäktige i riksgäldskontoret i sådant

syfte framställda ändringsförslaget. Utskottet förutsätter därvid, att

det i paragrafen avsedda förfaringssättet för täckande av eventuellt uppkommande

behov av utländska valutor liksom hittills kommer att tillämpas

endast under sådana förhållanden, då detsamma ställer sig fördelaktigare

för riksbanken än de övriga utvägar, som i sådant avseende stå riksbanken

till buds, och då det icke föranleder olägenhet för riksgäldskontoret. De

utgifter i form av ränta, kapitalrabatt o. d., vilka kunna komma att uppstå

i följd av försäljning eller belåning av sålunda riksbanken tillhandahållna

skuldförbindelser, torde böra bestridas av riksbanken.

Såsom framgår av det nyss anförda, innebär emellertid det av fullmäktige

framlagda förslaget på denna punkt jämväl en sådan utsträckning av den

fullmäktige meddelade befogenheten, att fullmäktige skulle kunna ställa till

riksbankens förfogande svenska statens skuldförbindelser icke endast, såsom

hittills, i utländskt utan även i svenskt mynt. Enligt utskottets mening

bör emellertid en ändring av denna art och räckvidd icke i förevarande sammanhang

genomföras. Utskottet har därför i § 33 av sitt reglementsförslag

bibehållit stadgandet örn att skuldförbindelserna skola avse utländskt mynt.»

Riksdagen biföll utskottets förslag, och § 33 i riksgäldskontorets reglemente

har sålunda från år 1930 haft sin nuvarande lydelse.

Stockholm den 24 februari 1937.

Torsten Bjerlöw.

Notarie i riksgäldskontoret.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.