Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren för skogsvårdsstgrelsemas befattningshavare.
1937-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1937:25, Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren för skogsvårdsstgrelsemas befattningshavare.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren
för skogsvårdsstgrelsemas befattningshavare.
I en inom andra kammaren under nr 158 väckt motion har herr Hilding
hemställt, att riksdagen måtte besluta om sådan revision av pensionsvillkoren
för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, som i motionen föreslagits, att
träda i kraft från och med 1 januari 1938, ävensom att den vid genomförandet
av ifrågavarande förslag erforderliga fondökningen i statens pensionsanstalt
måtte av staten garanteras.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
Enligt kap. VII § 69 mom. a) reglementet för statens pensionsanstalt tillkommer
pensionsrätt i anstalten, bland andra, befattningshavare hos skogsvårdsstyrelser.
Pensionsåldern är jämlikt § 72 samma reglemente 65 år för manlig och
60 år för kvinnlig befattningshavare, dock att vid tjänstens reglering må
på framställning av huvudmannen bestämmas en pensionsålder av 62 år för
manlig befattningshavare, där tjänstgöringens art prövas vara sådan, att den
gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. Vidare stadgas
i § 73 av reglementet, att för hel pension fordras 33 tjänstår för manlig
och 30 tjänstår för kvinnlig befattningshavare.
I den föreliggande motionen föreslås, att pensionsåldern måtte sänkas
till 63 år för tjänstemän med högre skoglig utbildning, såsom länsjägmästare
och biträdande länsjägmästare m. fl., samt till 60 år för länsskogvaktare
och extra länsskogvaktare, ävensom att antalet tjänstår för hel tjänstepension
skulle nedsättas till 30 tjänstår för samtliga befattningshavare hos
skogsvårdsstyrelserna. I motionen uppgives, att kostnaderna för ifrågavarande
åtgärders genomförande approximativt kunde beräknas till omkring
710 000 kronor. Dessa kostnader måste enligt motionärens uppfattning anses
vara av den art, att de icke till någon del borde belasta vederbörande befattningshavare.
Då det vidare syntes uteslutet, att skogsvårdsstyrelserna
skulle kunna erlägga de betydande belopp, varom här vore fråga, ansåge motionären,
att staten borde ikläda sig garanti för den vid förslagets genomförande
erforderliga fondökningen i statens pensionsanstalt.
Såsom stöd för motionen har åberopats, att genom civila tjänstepensions
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 25. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 25,
reglementet fastställts för domänverkets tjänstemän pensionsåldrar, som utgjorde
för Överjägmästare, byrådirektör i domänstyrelsen, jägmästare, skogsskoleföreståndare,
skogsingenjör och skogstaxator 63 år samt för assistent
och kronojägare 60 år. Det vore därför motiverat, att samma pensionsåldrar
bestämdes för skogsvårdsstyrelsernas motsvarande befattningshavare. Vad
särskilt beträffade länsskogvaktarna vore deras tjänstgöring i skog och mark
av den påfrestande natur, att en sänkning av pensionsåldern till 60 år liksom
för kronojägare vore en nödvändig betingelse för att länsskogvaktarna klanderfritt
skulle kunna utföra sina åligganden.
En framställning av i stort sett samma innebörd som den genom motionen
framställda gjordes hos Kungl. Majit den 23 januari 1935 av centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som beträffande länsskogvaktarnas
pensionsålder alternativt hemställde, att densamma skulle fastställas till
62 år. Av framställningen inhämtas bland annat, att den föreslagna sänk
ningen av pensionsåldrarna skulle omfatta 284 tjänstemän.
I utlåtande den 18 mars 1935 anförde domänstyrelsen, att den nära överensstämmelse,
som rådde i fråga örn tjänstgöringsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas
och domänverkets befattningshavare, utgjorde vägande skäl
för att pensionsvillkoren för förstnämnda befattningshavare, så långt ske
kunde och i den mån hinder ur kostnadssynpunkt ej mötte, bringades til!
likställighet med motsvarande, numera gällande villkor för domänverkets
personal.
Statens pensionsanstalt framhöll i yttrande den 17 maj 1935 bland annat
följande:
Även om skäl kunde anses tala för att en viss anpassning skedde av gällande
föreskrifter i fråga om pensionsålder och tjänstår för sådana befattningshavare,
vilka vore delaktiga i statens pensionsanstalt, efter de bestämmelser
i berörda hänseenden, som genom civila tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande bleve gällande för motsvarande statens befattningshavare,
ansåge sig anstalten icke för det dåvarande kunna tillstyrka bifall till centralrådets
framställning. Då en ändring av anstaltens reglemente i av centralrådet
åsyftad riktning skulle erfordra jämväl ändring beträffande de på kostnadsberäkningar
— gemensamma för alla till kap. VII ursprungligen hörande
befattningshavare — grundade bestämmelserna om årliga pensionsavgifter,
holle nämligen pensionsanstalten före, att det av centralrådet väckta
spörsmålet vore av sådan räckvidd, att det icke lämpligen för en enstaka
grupp befattningshavare borde upptagas till prövning, utan i stället borde
behandlas i samband med en allmän revision av anstaltens reglemente, vid
vilken revision gällande bestämmelser för pensionering av statens befattningshavare
torde få förutsättas bliva i erforderlig utsträckning beaktade.
Beträffande det av centralrådet alternativt framförda förslaget örn nedsättning
av länsskogvaktarnas pensionsålder till 62 år ville anstalten erinra,
all en sådan nedsättning redan nu kunde ifrågakomma med stöd av bestämmelserna
i § 72 av anstaltens reglemente, därest tjänstgöringens art prövades
vara sådan, att den gjorde nedsättningen synnerligen önskvärd. Anstalten
upplyste emellertid, att sådan lägre pensionsålder icke bestämts för
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
3
någon befattning hos skogsvårdsstyrelse. Anstalten hemställde slutligen, att
centralrådets framställning icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.
Statskontoret anslöt sig i utlåtande den 9 november 1935 till vad statens
pensionsanstalt i ärendet anfört och hemställt.
Genom beslut den 6 december 1935 fann Kungl. Maj.t förenämnda framställning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Utskottet får erinra, att frågan örn en revision av reglementet för statens Utskottet.
pensionsanstalt länge varit aktuell. Sedan omorganisationen av den statliga
pensioneringen — i och med att bestämmelserna i det av 1936 års riksdag
beslutade allmänna familjepensionsreglementet träda i kraft — får anses
vara i huvudsak slutförd, lärer en översyn av föreskrifterna i reglementet
för statens pensionsanstalt inom en nära framtid komma att upptagas till
behandling. Det torde därför, såsom pensionsanstalten också i sitt ovan återgivna
yttrande framhållit, icke vara lämpligt att nu vidtaga ändring beträffande
pensionsvillkoren för en enstaka grupp befattningshavare med delaktighet
i anstalten — här befattningshavarna hos skogsvårdsstyrelserna —
utan synes härmed böra anstå till en allmän revision av reglementet, varvid
gällande pensionsbestämmelser för statens befattningshavare torde kunna
förutsättas bliva i erforderlig utsträckning beaktade. Anstalten har även
framhållit den möjlighet till sänkning av pensionsåldern för skogsvårdsstyrelsernas
manliga befattningshavare till 62 år, som redan nu jämlikt
reglementet kan vidtagas, därest så med hänsyn till tjänstgöringens art befinnes
önskvärt.
De av pensionsanstalten anförda synpunkterna beträffande föreliggande
pensionsfråga hava förefallit utskottet bärande. Utskottet förutsätter, att vid
revisionen av reglementet ett likställande i pensionshänseende av skogsvårdsstyrelsernas
och domänverkets befattningshavare såvitt möjligt kommer
till stånd. Oavsett nu anförda synpunkter synes den i motionen berörda
frågan vara av sådan ekonomisk räckvidd, att densamma icke kan avgöras
utan ytterligare utredning, som lämpligen torde böra föranstaltas av Kungl.
Majit.
Utskottet finner sig alltså böra avstyrka bifall till den föreliggande motionen
och hemställer förty,
att förevarande motion II: 158 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1937.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Ehrnberg, Lindley*, Leffler*, Johans
son i Friggeråker*, Ström i Lidköping, Bjurström och Nilsson i Mölndal;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, K. A. Westman, Gus
tauson i Västerås, Svedman, Frankenberg och Åqvist.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1937
741419
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.