Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren för skogsvårdsstgrelsemas befattningshavare.

1937-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:25, Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren för skogsvårdsstgrelsemas befattningshavare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren

för skogsvårdsstgrelsemas befattningshavare.

I en inom andra kammaren under nr 158 väckt motion har herr Hilding

hemställt, att riksdagen måtte besluta om sådan revision av pensionsvillkoren

för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, som i motionen föreslagits, att

träda i kraft från och med 1 januari 1938, ävensom att den vid genomförandet

av ifrågavarande förslag erforderliga fondökningen i statens pensionsanstalt

måtte av staten garanteras.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Enligt kap. VII § 69 mom. a) reglementet för statens pensionsanstalt tillkommer

pensionsrätt i anstalten, bland andra, befattningshavare hos skogsvårdsstyrelser.

Pensionsåldern är jämlikt § 72 samma reglemente 65 år för manlig och

60 år för kvinnlig befattningshavare, dock att vid tjänstens reglering må

på framställning av huvudmannen bestämmas en pensionsålder av 62 år för

manlig befattningshavare, där tjänstgöringens art prövas vara sådan, att den

gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. Vidare stadgas

i § 73 av reglementet, att för hel pension fordras 33 tjänstår för manlig

och 30 tjänstår för kvinnlig befattningshavare.

I den föreliggande motionen föreslås, att pensionsåldern måtte sänkas

till 63 år för tjänstemän med högre skoglig utbildning, såsom länsjägmästare

och biträdande länsjägmästare m. fl., samt till 60 år för länsskogvaktare

och extra länsskogvaktare, ävensom att antalet tjänstår för hel tjänstepension

skulle nedsättas till 30 tjänstår för samtliga befattningshavare hos

skogsvårdsstyrelserna. I motionen uppgives, att kostnaderna för ifrågavarande

åtgärders genomförande approximativt kunde beräknas till omkring

710 000 kronor. Dessa kostnader måste enligt motionärens uppfattning anses

vara av den art, att de icke till någon del borde belasta vederbörande befattningshavare.

Då det vidare syntes uteslutet, att skogsvårdsstyrelserna

skulle kunna erlägga de betydande belopp, varom här vore fråga, ansåge motionären,

att staten borde ikläda sig garanti för den vid förslagets genomförande

erforderliga fondökningen i statens pensionsanstalt.

Såsom stöd för motionen har åberopats, att genom civila tjänstepensions
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 25. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 25,

reglementet fastställts för domänverkets tjänstemän pensionsåldrar, som utgjorde

för Överjägmästare, byrådirektör i domänstyrelsen, jägmästare, skogsskoleföreståndare,

skogsingenjör och skogstaxator 63 år samt för assistent

och kronojägare 60 år. Det vore därför motiverat, att samma pensionsåldrar

bestämdes för skogsvårdsstyrelsernas motsvarande befattningshavare. Vad

särskilt beträffade länsskogvaktarna vore deras tjänstgöring i skog och mark

av den påfrestande natur, att en sänkning av pensionsåldern till 60 år liksom

för kronojägare vore en nödvändig betingelse för att länsskogvaktarna klanderfritt

skulle kunna utföra sina åligganden.

En framställning av i stort sett samma innebörd som den genom motionen

framställda gjordes hos Kungl. Majit den 23 januari 1935 av centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som beträffande länsskogvaktarnas

pensionsålder alternativt hemställde, att densamma skulle fastställas till

62 år. Av framställningen inhämtas bland annat, att den föreslagna sänk

ningen av pensionsåldrarna skulle omfatta 284 tjänstemän.

I utlåtande den 18 mars 1935 anförde domänstyrelsen, att den nära överensstämmelse,

som rådde i fråga örn tjänstgöringsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas

och domänverkets befattningshavare, utgjorde vägande skäl

för att pensionsvillkoren för förstnämnda befattningshavare, så långt ske

kunde och i den mån hinder ur kostnadssynpunkt ej mötte, bringades til!

likställighet med motsvarande, numera gällande villkor för domänverkets

personal.

Statens pensionsanstalt framhöll i yttrande den 17 maj 1935 bland annat

följande:

Även om skäl kunde anses tala för att en viss anpassning skedde av gällande

föreskrifter i fråga om pensionsålder och tjänstår för sådana befattningshavare,

vilka vore delaktiga i statens pensionsanstalt, efter de bestämmelser

i berörda hänseenden, som genom civila tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande bleve gällande för motsvarande statens befattningshavare,

ansåge sig anstalten icke för det dåvarande kunna tillstyrka bifall till centralrådets

framställning. Då en ändring av anstaltens reglemente i av centralrådet

åsyftad riktning skulle erfordra jämväl ändring beträffande de på kostnadsberäkningar

— gemensamma för alla till kap. VII ursprungligen hörande

befattningshavare — grundade bestämmelserna om årliga pensionsavgifter,

holle nämligen pensionsanstalten före, att det av centralrådet väckta

spörsmålet vore av sådan räckvidd, att det icke lämpligen för en enstaka

grupp befattningshavare borde upptagas till prövning, utan i stället borde

behandlas i samband med en allmän revision av anstaltens reglemente, vid

vilken revision gällande bestämmelser för pensionering av statens befattningshavare

torde få förutsättas bliva i erforderlig utsträckning beaktade.

Beträffande det av centralrådet alternativt framförda förslaget örn nedsättning

av länsskogvaktarnas pensionsålder till 62 år ville anstalten erinra,

all en sådan nedsättning redan nu kunde ifrågakomma med stöd av bestämmelserna

i § 72 av anstaltens reglemente, därest tjänstgöringens art prövades

vara sådan, att den gjorde nedsättningen synnerligen önskvärd. Anstalten

upplyste emellertid, att sådan lägre pensionsålder icke bestämts för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

3

någon befattning hos skogsvårdsstyrelse. Anstalten hemställde slutligen, att

centralrådets framställning icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Statskontoret anslöt sig i utlåtande den 9 november 1935 till vad statens

pensionsanstalt i ärendet anfört och hemställt.

Genom beslut den 6 december 1935 fann Kungl. Maj.t förenämnda framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Utskottet får erinra, att frågan örn en revision av reglementet för statens Utskottet.

pensionsanstalt länge varit aktuell. Sedan omorganisationen av den statliga

pensioneringen — i och med att bestämmelserna i det av 1936 års riksdag

beslutade allmänna familjepensionsreglementet träda i kraft — får anses

vara i huvudsak slutförd, lärer en översyn av föreskrifterna i reglementet

för statens pensionsanstalt inom en nära framtid komma att upptagas till

behandling. Det torde därför, såsom pensionsanstalten också i sitt ovan återgivna

yttrande framhållit, icke vara lämpligt att nu vidtaga ändring beträffande

pensionsvillkoren för en enstaka grupp befattningshavare med delaktighet

i anstalten — här befattningshavarna hos skogsvårdsstyrelserna —

utan synes härmed böra anstå till en allmän revision av reglementet, varvid

gällande pensionsbestämmelser för statens befattningshavare torde kunna

förutsättas bliva i erforderlig utsträckning beaktade. Anstalten har även

framhållit den möjlighet till sänkning av pensionsåldern för skogsvårdsstyrelsernas

manliga befattningshavare till 62 år, som redan nu jämlikt

reglementet kan vidtagas, därest så med hänsyn till tjänstgöringens art befinnes

önskvärt.

De av pensionsanstalten anförda synpunkterna beträffande föreliggande

pensionsfråga hava förefallit utskottet bärande. Utskottet förutsätter, att vid

revisionen av reglementet ett likställande i pensionshänseende av skogsvårdsstyrelsernas

och domänverkets befattningshavare såvitt möjligt kommer

till stånd. Oavsett nu anförda synpunkter synes den i motionen berörda

frågan vara av sådan ekonomisk räckvidd, att densamma icke kan avgöras

utan ytterligare utredning, som lämpligen torde böra föranstaltas av Kungl.

Majit.

Utskottet finner sig alltså böra avstyrka bifall till den föreliggande motionen

och hemställer förty,

att förevarande motion II: 158 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1937.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Ehrnberg, Lindley*, Leffler*, Johans

son i Friggeråker*, Ström i Lidköping, Bjurström och Nilsson i Mölndal;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, K. A. Westman, Gus

tauson i Västerås, Svedman, Frankenberg och Åqvist.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1937

741419

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.