Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande tilllämpning i vissa fall av bestämmelserna i lagen den 30 juni 1934

1937-03-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:26, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande tilllämpning i vissa fall av bestämmelserna i lagen den 30 juni 1934

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande tilllämpning

i vissa fall av bestämmelserna i lagen den

30 juni 1934 (nr 444) örn ändring i vissa delar av lagen

den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares

rått till pension.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1937 dagtecknad proposition

nr 110, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må, efter prövning i varje särskilt fall i enlighet med av

föredragande departementschefen angivna riktlinjer, förklara, att bestämmelserna

i lagen den 30 juni 1934 (nr 44) om ändring i vissa delar av lagen

den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

må vinna tillämpning å tjänstinnehavare, som avses i övergångsstadgandet till

förstnämnda lag, utan hinder av att i övergångsstadgandet föreskriven anmälan

icke blivit verkställd.

Genom lag den 30 juni 1934 (nr 444) om ändring i vissa delar av lagen

den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

genomfördes vissa ändringar i sistnämnda lag i syfte att bringa denna

i närmare överensstämmelse med bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet

den 30 juni 1934 (nr 442).

Lagen den 30 juni 1934 trädde i kraft den 1 juli 1935, men enligt en övergångsbestämmelse

till lagen skulle för den, vilken vid denna tidpunkt innehade

tjänst, som i lagen avses, och vilken ej på grund av särskilda stadganden

var skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga örn pension,

äldre föreskrifter lända till efterrättelse, där ej tjänstinnehavaren inom

tre månader efter lagens ikraftträdande eller alltså före den 1 oktober 1935

anmälde, att lagens bestämmelser finge äga tillämpning å honom.

Av propositionen inhämtas, att vissa befattningshavare, vilka den 1 juli

1935 innehade i 1907 års civila pensionslag avsedd tjänst och vilka alltså berördes

av det i lagen den 30 juni 1934 intagna övergångsstadgandet, anhållit,

alt bestämmelserna i sistnämnda lag måtte få äga tillämpning å dem, utan

hinder av att de icke verkställt i övergångsstadgandet omförmäld anmälan.

De åsyftade befattningshavarna hade på grund av bristande kännedom

om innebörden av de år 1934 beslutade ändringarna i 1907 års civila pen
Bihanq

lill riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 26—27.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

sionslag eller till följd av förbiseende uraktlåtit att inom föreskriven tid verkställa

anmälan om önskan att övergå å de nya bestämmelserna, oaktat dessa,

såvitt kunnat bedömas med utgångspunkt från de vid denna tid föreliggande

förhållandena, måste anses hava för befattningshavarna inneburit övervägande

fördelar. En tillämpning å sökandena av de nya bestämmelserna

skulle medföra, att den genom dessa bestämmelser stadgade förmånligare

reduktionsregeln vid förening av olika pensioner bleve för dem gällande

ävensom att tillgodoräknande såsom tjänstår av tjänstgöring utom statens

tjänst, i den mån sådan fråga uppkomme, kunde medgivas av Kungl. Majit

utan att frågan, såsom tidigare varit fallet, behövde underställas riksdagens

prövning. De över omförmälda ansökningar hörda myndigheterna — skolöverstyrelsen

och statskontoret -— hava i huvudsak tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

»Även för min del anser jag skäligt, att i fall som de förevarande — där

således icke omständigheter, som inträffat efter den föreskrivna tiden för

anmälans verkställande, kunna antagas hava påverkat befattningshavarens

ställningstagande till frågan örn de nya bestämmelsernas tillämpning å honom

— medgivande lämnas befattningshavaren att få dessa nya bestämmelser å

sig tillämpade utan hinder av underlåtenheten att göra vederbörlig anmälan.

Då övergångsstadgandet till lagen den 30 juni 1934 tillkommit under riksdagens

medverkan, torde den av mig nu väckta frågan om tillämpning efter

särskilt medgivande av bestämmelserna i lagen böra bliva föremål för riksdagens

övervägande. Det synes mig emellertid icke erforderligt att påkalla

riksdagens beslut i varje särskilt ärende av nu ifrågavarande beskaffenhet,

som kan uppkomma, utan förordar jag, att riksdagens bemyndigande inhämtas

därtill, att Kungl. Majit må i fall, som av mig åsyftats, efter prövning av

föreliggande omständigheter kunna medgiva tillämpning av de i lagen den

30 juni 1934 meddelade bestämmelserna. Jag förutsätter härvid, att i fall,

som kunna yppa sig först någon längre tid efter nämnda lags ikraftträdande

och där anledningen till befattningshavares underlåtenhet att verkställa föreskriven

anmälan icke klart låter sig bedöma, medgivande som nu avses icke

skall ifrågakomma.»

Utskottet. På av departementschefen anförda skäl tillstyrker utskottet, att riksdagen

lämnar Kungl. Majit det begärda bemyndigandet. Utskottet hemställer förty,

att Kungl. Majits förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 12 mars 1937.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Lindley*, Leffler*, Johansson i Friggeråker*,

Bjurström, Berling, Nilsson i Mölndal och Danielsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

Gustavson i Västerås, Osberg, Andersson i Lindome och Mattsson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:144 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition rörande tillämpning i vissa fall av bestämmelserna i lagen den 30 juni 1934 a1 i texten