Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående dels ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring m. m., dels ock ersättning till en person för skada i följd av olycksfall i arbete.

1937-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:27, Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående dels ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring m. m., dels ock ersättning till en person för skada i följd av olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till

vissa personer i anledning av skada, ådragen under

militärtjänstgöring, m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar angående dels ersättning till vissa personer

i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring m. m., dels ock ersättning

till en person för skada i följd av olycksfall i arbete.

I fråga örn utredningen i de ärenden, som behandlas i detta utlåtande, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till nedan

angivna propositioner och motion.

l:o.

Karl Harry Lindh. I en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition

nr 120 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, under punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Karl Harry Lindh må — utan

hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom tid, som

föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1

januari 1937 utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindh innehaft anställning vid

flottan under tiden den 21 maj 1913—den 30 september 1926; att han under

arén 1919—1922 vid upprepade tillfällen varit sjukskriven för olika infektionssjukdomar;

att han under sommaren 1922 upprepade gånger sjukmönstrat,

varvid han företett svår tremor och subfebril temperatur; att han

under tiden den 18—den 23 augusti 1924 varit intagen å flottans sjukhus för

observation under diagnosen »neurosis gravis»; att han på grund härav de

sista åren av sin anställning vid flottan endast haft lättare tjänstgöring; samt

att han under tiden den 7 mars—den 18 maj 1933 vårdats å Karlskrona

lasaretts medicinska avdelning, varvid han konstaterats lida av, bland annat,

kronisk encephalit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 5

Riksförsåkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle

hava tillerkänt Lindh ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

,

Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall av likartad beskaffenhet

med det nu förevarande meddelat dispens från de i 1909 års militärersättningsförordning

stadgade preskriptionsbestämmelserna, får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

2:o.

Olof Liegnell. Under punkten 2 av förevarande proposition har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Olof Liegnell må — utan hinder

därav, att framställning örn jämkning i tidigare beslutad ersättning icke blivit

gjord inom tid, som föreskrives i 14 § förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —

från och med den 4 mars 1936 utbetalas den förhöjda ersättning, vartill han

eljest skulle varit berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Liegnell den 12 oktober 1912

under fullgörande av värnpliktstjänstgöring vid Norra skånska infanteriregementet

skadats i ena ögat av en exploderande gevärspatron; att riksförsäkringsanstalten

genom slutligt beslut den 26 augusti 1913 jämlikt bestämmelserna

i förenämnda förordning den 18 juni 1909 tillerkänt Liegnell livränta,

att från och med den 4 maj 1913, intill vilken dag han åtnjutit underhåll

och vård genom militär myndighets försorg, under Liegnell återstående

livstid utgå med ett årligt belopp av 72 kronor, motsvarande en beräknad

nedsättning av arbetsförmågan med 16 procent; att livräntan på grund av

särskilda kungörelser angående förhöjning av ersättning beträffande skador,

som uppkommit före den 1 januari 1921, höjts för tiden den 1 januari

1918—den 30 juni 1923 med 50 procent och för tiden därefter med 100

procent; att Liegnell i skrivelse den 18 augusti 1928 till riksförsäkringsanstalten

anhållit att komma i åtnjutande av ytterligare förhöjd livränta;

samt att riksförsåkringsanstalten genom beslut den 23 augusti 1928 funnit

sig icke kunna till prövning upptaga frågan om jämkning i ersättningen,

enär mer än två år förflutit mellan dagen för anstaltens beslut örn livränta

och tidpunkten för Liegnell framställning örn jämkning däri.

Riksförsåkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten

funnit den numera föreliggande nedsättningen i Liegnell arbetsförmåga höra

uppskattas till 20 procent. Därest riksförsåkringsanstalten utan förcnämnt

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

laga hinder kunnat upptaga frågan om förhöjd ersättning åt Liegnell, skulle

denne för sin återstående livstid kunnat tillerkännas en årlig livränta med

90 kronor för år räknat jämte 100 procent förhöjning därå, motsvarande en

beräknad nedsättning av arbetsförmågan med 20 procent.

Föredragande departementschefen har funnit med billighet överensstämmande,

att Liegnell, utan avseende därå att frågan om jämkning blivit för

sent väckt, tillerkändes den höjning i livräntan, vartill den nuvarande nedsättningen

i arbetsförmågan enligt riksförsäkringsanstaltens utlåtande eljest

skulle hava föranlett.

Under erinran att riksdagen tidigare meddelat dispens från de i 1909 års

militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna, i vad de

avse fråga örn jämkning i tillerkänd ersättning, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

3:o.

Gustaf Adolf Karlsson. I motion II: 157 hemställer herr Gustafson i Dädesjö,

»att till arbetaren Gustaf Adolf Karlsson (vpl 24 17/1908) på grund av

uppkommen arbetsoförmåga under militärtjänstgöring måtte utgå ett årligt

understöd av 1,200 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 16 augusti 1887;

att han varit inkallad till krigstjänstgöring vid Smålands artilleriregemente

under tiden 8 november—20 december 1914;

att han under tiden 22 november—4 december 1914 vårdats å nämnda

regementes sjukhus för akut luftrörskatarr;

att han i början av mars månad 1915 drabbats av blodhosta;

att han under tiden 30 december 1915—9 januari 1916 ånyo varit inkallad

till krigstjänstgöring vid Smålands artilleriregemente, men att han därunder

varit intagen å regementets sjukhus för observation;

att hans hälsotillstånd därefter varit tämligen tillfredsställande intill november

månad 1928, efter vilken tid han haft avsevärt men av lungtuberkulos;
samt

att han enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande

är i avsaknad av kontanta tillgångar.

I en den 26 juli 1932 dagtecknad, till riksförsäkringsanstalten den 27 i samma

månad inkommen skrift anhöll Karlsson örn ersättning i anledning av

förenämnda sjukdom, vilken han enligt eget förmenande skulle hava ådragit

sig under omförmälda militärtjänstgöring.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

7

Genom beslut den 10 januari 1933 förklarade sig riksförsäkringsanstalten

icke kunna upptaga ersättningsfrågan till prövning, enär framställning örn

ersättning icke gjorts inom den i 12 § av 1909 års militärersättningsförordning

föreskrivna tid.

Genom beslut den 17 februari 1933 lämnade riksförsäkringsanstalten en

av Karlsson i ärendet gjord förnyad ansökan örn ersättning i förevarande avseende

utan åtgärd.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av riksförsäkringsanstalten, som i ärendet anfört bland annat

följande.

För den händelse Karlsson utan binder därav, att framställning om ersättning

icke gjorts inom därför föreskriven tid, beredes ersättning jämlikt grunderna

för 1909 års militärersättningsförordning, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kan antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom,

har riksförsäkringsanstalten i anledning av nu förevarande remiss prövat

ärendet i sistnämnda hänseende. För detta ändamål har riksförsäkringsanstalten

låtit Karlsson undergå särskild undersökning å Kronobergs läns sanatorium

Lugnet, och har sanatorieläkaren J. O. Sundin avgivit utlåtande över

verkställd undersökning den 20 februari 1937. Vid granskning av vad sålunda

i ärendet förekommit har riksförsäkringsanstalten, som jämväl inhämtat

yttrande från sin biträdande läkare, överläkaren A. Gullbring, funnit ifrågavarande

sjukdom hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten,

därest framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle

hava tillerkänt sökanden ersättning jämlikt ovannämnda förordning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten

funnit den sjukdom, varav Karlsson lider, hava ådragits under sådana förhållanden,

att anstalten, därest framställning om ersättning gjorts inom därför

föreskriven tid, skulle hava tillerkänt Karlsson ersättning jämlikt 1909 års

militärersättningsförordning. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

vill utskottet förorda, att Karlsson erhåller dispens från de i nämnda förordning

stadgade preskriptionsbestämmelserna för att i vederbörlig ordning

få sin ersättningsfråga prövad enligt grunderna för samma förordning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 157,

må medgiva, att till Gustaf Adolf Karlsson må — utan hinder

av att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den

tid, som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1937 utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

4:o.

Förre stallbetjänten J. O. R. Nilsson. I en den 26 februari 1937 dagtecknad

proposition nr 140 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att till förre stallbetjänten J. O. R. Nilsson må —

utan hinder därav att anspråk på ersättning icke framställts inom behörig

tid — från därför avsedda medel från och med den 1 januari 1936 utgivas den

livränta, vartill han enligt grunderna för lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson, som under år 1919 innehade

anställning vid ridskolan mot en avlöning av, frånsett dvrtidstillägg, 3

kronor för dag, under rastridning för skolans räkning den 7 oktober 1919

fallit av hästen och därvid ådragit sig vissa skador i nacken, att han till följd

av dessa skador varit tjänstledig omkring två veckor, att han därefter lämnat

tjänsten för fullgörande av värnpliktstjänstgöring under tiden den 6 november

1919—den 2 juni 1920, därvid han den 4 december 1919 förklarats icke

vapenför, att han sedermera återinträtt i tjänst vid ridskolan men redan i juli

1920 måst lämna anställningen på grund av sjukdom, att han alltifrån tiden

för olycksfallet lidit av återkommande anfall av minnesförlust och medvetslöshet,

att han efter år 1920 innehaft stadigvarande arbete endast under tiden

september 1927—oktober 1931, att han under januari—februari 1932 samt

september—oktober 1933 på bekostnad av Stockholms stads fattigvårdsnämnd

vårdats å sjukhus för epilepsi, samt att Nilsson, som enligt ett utfärdat intyg

befunnits lida av epilepsi, uppkommen genom ovannämnda skada vöre fullständigt

och varaktigt oförmögen till arbete, genom beslut av pensionsstyrelsen

den 17 februari 1934 från och med den 1 maj 1933 tillerkänts pension

enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring med 294 kronor för år räknat.

Sedan riksförsäkringsanstalten genom beslut den 1 juli 1932 funnit sig icke

kunna till prövning upptaga väckt fråga om utgivande av ersättning till Nilsson

enligt olycksfallförsäkringslagen, enär anmälan örn det honom övergångna

olycksfallet inkommit till anstalten först sedan mer än tio år förflutit efter

detsamma, har Nilsson i en till försvarsdepartementet den 23 november 1935

inkommen skrift anhållit att utan hinder av gällande preskriptionsbestämmelser

få komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna för olycksfallsförsäkringslagen.

Riksförsäkringsanstalten har i häröver avgivet utlåtande anfört, bland annat,

att anstalten med stöd av vad i ärendet blivit upplyst, efter inhämtat utlåtande

från anstaltens överläkare, professor A. Troell, funne, att Nilssons

epilepsi måste anses förorsakad av olycksfallet den 7 oktober 1919 samt att,

därest ersättningsrätten ej varit förverkad, ersättning sålunda skolat utgivas

till Nilsson enligt olycksfallsförsäkringslagen. I sådant hänseende skulle

Nilsson hava tillerkänts sjukpenning ävensom livränta med 400 kronor för år

räknat, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan med 33 lh procent, un
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

9

der tiden den 21 oktober 1919—den 25 maj 1933 samt med 800 kronor för

år räknat, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan av 66 2/s procent,

från och med den 26 maj 1933 för hans återstående livstid, allt med undantag

för tid, varunder han åtnjutit vård å sjukhus för ifrågavarande sjukdom.

Föredragande departementschefen, som funnit billighetsskäl tala för att

Nilsson finge komma i åtnjutande av någon ersättning i förevarande hänseende,

har föreslagit, att Nilsson måtte tillerkännas rätt att oaktat den för sent

gjorda framställningen komma i åtnjutande av den livränta, vartill han eljest

skulle varit berättigad, att utgå från och med den 1 januari 1936.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet billighetsskäl

tala för att dispens från de i 1916 års olycksfallsförsäkringslag angivna

preskriptionsbestämmelserna i detta fall medgives.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 12 mars 1937.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Ström i Lidköping, Bjurström, Berling, Nilsson

i Mölndal, Swartling, Danielsson och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome; dock att i behandlingen

av punkt 3 herrar Svedman och Frankenberg deltagit i stället för herrar Andersson i

Lindome och Lovén.

Utskottet.

\

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 samt. Nr 26—27.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:145 Skrivelse till Konungen, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. a1 i texten