Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 30

1937-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:30, Bankoutskottets utlåtande Nr 30

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1937 kl. 3 e. ni.

Utlåtande, i ättledning av väckta motioner om förhöjd pension åt

reservstatspersonal, som avgått ur tjänst före den 1 juli

1936.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 68 av herr

Lindström jämte två av kammarens övriga ledamöter samt den andra inom

andra kammaren under nr 250 av herr Lundqvist jämte fem av kammarens

övriga ledamöter, har hemställts, »att den före den 1 juli 1936 pensionerade

f. d. reservstatspersonalen måtte i pensionshänseende tillerkännas den rättsställning,

som tillkommer sagda personal enligt 1914 års senare riksdags

beslut och därmed godtagna principer, samt sålunda snarast komma i åtnjutande

av den pensionsreglering, som därav kan betingas eller annorledes

kan befinnas skälig.»

I fråga om motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna.

Reservstatsorganisationen upprättades efter beslut vid 1914 års senare riksdag.

Reservstatspersonalens löner och pensioner sattes därvid i visst förhållande

till de för personalen å aktiv stat fastställda motsvarande förmånerna.

Vid avvägandet av nämnda förhållande utgick man från att reservstatens

ändamål vore att anskaffa det för mobiliseringsbehovet erforderliga antalet

erfarna och tjänstevana, tillika tjänstedugliga officerare och underofficerare

för en mindre kostnad än den, som vore förbunden med motsvarande ökning

av de aktiva officers- och underofficerskårerna. Med hänsyn härtill

ordnades reservstaten såsom en verklig stat vid sidan av den aktiva med

löne- och pensionsbelopp, avvägda i visst förhållande till den aktiva personalens

förmåner. Pensionsbeloppen vid avgång från reservstat blevo härvid

så avpassade, att pensionen i en viss beställning å reservstat kom att i

stort sett motsvara pensionen i närmast lägre tjänstegrad å aktiv stat.

Såsom en följd av de efter hand genomförda pensionsregleringarna för

den aktiva personalen inträdde emellertid småningom en förskjutning av

relationen mellan denna personals och reservstatspersonalens pensionsförmåner.

I syfte att återställa den ursprungliga proportionen mellan den aktiva

personalens och reservstatspersonalens pensionsförmåner avlät Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 30—32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 30

Majit till 1925 års riksdag proposition (nr 127) med förslag angående provisorisk

pensionsförbättring för reservstatspersonalen m. m. Förslaget förutsatte

ett beredande av pensionsförbättring jämväl åt sådan personal å reservstat,

som vid tiden för den ifrågasatta pensionsregleringens genomförande

redan avgått med pension. Av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden framgår, att föredragande departementschefen

i detta hänseende stödde sig på bland annat ett av 1921 års

pensionskommitté gjort uttalande av innebörd, att starka billighetsskäl finge

anses tala för att även nämnda pensionärer gjordes delaktiga av den föreslagna

pensionsförhöjningen samt att en åtgärd i motsatt riktning skulle

innebära ett uppenbart frångående av de principer, vilka legat till grund

för reservstaternas organisation och vilka kunde förmodas hava varit av

väsentligt inflytande på vederbörandes beslut att på sin tid övergå till reservstat.

— Kungl. Majits förslag blev av 1925 års riksdag bifallet.

I propositionen nr 225/1936 angående försvarsväsendets ordnande föreslogs,

i syfte att säkerställa reservstaternas rekrytering, en förbättring

av reservstatspersonalens avlönings- och pensionsvillkor, dock icke beträffande

sådan personal, som vid ikraftträdandet av den föreslagna löneoch

pensionsregleringen redan avgått med pension. I detta hänseende anförde

föredragande departementschefen beträffande personalen å arméns

reservstater följande:

»Såväl av 1930 års försvarskommission som av ett flertal myndigheter

har det ansetts vara förenligt med rätt och billighet, att den personal, som

redan nu finnes å reservstat eller avgått därifrån med pension, kommer

i åtnjutande av de förbättrade löne- och pensionsvillkor, som kunna komma

att bliva knutna till den nya reservstaten. Jag delar denna uppfattning

i vad det gäller personal, som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

ännu kvarstår på reservstat, då en lönereglering bör gälla all personal

på vederbörlig stat och icke endast nytillträdande. Däremot kan jag

icke biträda förslaget i vad det avser redan pensionerade. De förutsatta

högre lönerna och pensionerna motiveras ju av strävan att göra reservstatsplatserna

lockande för den aktiva personalen. Det torde icke heller kunna

göras gällande, att någon orätt sker mot de redan pensionerade, om icke

deras förut bestämda pensioner höjas. Den militära pensionsregleringen,

som beslutades av 1935 års riksdag, hade icke heller retroaktiv verkan. Även

av ekonomiska skäl kan jag icke tillstyrka en sådan pensionsreglering, enär

den skulle belasta budgeten med i medeltal för de närmaste tio åren inemot

100 000 kronor.»

1936 års riksdag biföll vad Kungl. Majit sålunda föreslagit i fråga örn

ändrade löne- och pensionsvillkor för reservstatspersonalen.

Det i motionerna framlagda förslaget innebär en reglering av pensionsbeloppen

för nedan angivna beställningshavare på sätt framgår av följande

tablå:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 3

Pen

sion

Beställning å arméns reserv-

(i högsta

löneklass)

ökning (+) resp.

stater

före ''/, 1936

efter V, 1936

minskning (—)

Kr.

Kr.

Kr.

Generalmajor....................

6 650

7 128

+ 478

överste..........................

5 700

6 252

+ 552

Major ..........................

4 300

4 692

+ 392

1 Kompaniofficer ..................

2 500

3 756

+ 1 256

1 Underofficer ....................

1 400

2 112

+ 712

j Fältläkare ......................

5 300

5 148

— 152

Regementsläkare ................

4 300

4 632

4- 332

Den sammanlagda kostnadsökningen för den ifrågasatta pensionsregleringen

skulle, såsom framgår av det föregående, för arméns reservstaters vidkommande

belöpa sig i medeltal för de närmaste tio åren till inemot 100 000

kronor. Härtill skulle komma särskilda kostnader för en motsvarande pensionsreglering

vid reservstaten för marinen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har det genom de före- utskottet.

varande motionerna framförda spörsmålet så nyligen som vid 1936 års riksdag

varit föremål för övervägande i samband med behandlingen av propositionen

nr 225 angående försvarsväsendets ordnande. Enligt vad som

framgår av nämnda proposition fann Kungl. Maj:t icke skäl föreligga för en

retroaktiv tillämpning av den reglering av reservstatspersonalens pensionsförmåner,

som föreslogs att träda i kraft från och med den 1 juli 1936.

Riksdagen lämnade Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag utan erinran.

Då berörda spörsmål nu åter bragts under riksdagens prövning, har utskottet

mot bakgrunden av vad tidigare i denna fråga förekommit icke kunnat

undgå att finna visst fog föreligga för den av 1930 års försvarskommission

uttalade uppfattningen, att vissa billighetsskäl tala för en förbättring

av pensionsvillkoren jämväl för den redan avgångna reservstatspersonalen.

Å andra sidan synes det utskottet uppenbart, att en retroaktiv tilllämpning

av nu gällande förhöjda pensionsförmåner på ifrågavarande personal

icke kan undgå att medföra konsekvenser med avseende å andra

militära och civila f. d. befattningshavare, vilka åtnjuta lägre pensioner än

de enligt nuvarande regler utgående. Ett bifall till motionärernas förslag

skulle innebära ett avsteg från den principiella inställning, riksdagen under

senare år strängt iakttagit till framställningar örn retroaktiva pensionsförbättringar

för olika grupper f. d. befattningshavare. Med hänsyn härtill

och då den av motionärerna berörda frågan ur ekonomisk synpunkt har

en ganska betydande räckvidd, har utskottet ansett sig icke ulan förslag i

ämnet från Kungl. Maj:ts sida kunna förorda åtgärder i den av motionärerna

åsyftade riktningen.

Utskottet får därför hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

att förevarande motioner 1:68 och 11:250 icke ina till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Bjurström, Berling, Nilsson i Mölndal,

Swartling, von Horn, Bodin i Visby och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen*, Gustavson i Västerås, Osberg,

Frankenberg*, Andersson i Munkaljunghv, Mattsson och Lundberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.