Utlåtande, i anledning av väckta motioner om förhöjd pension dt vissa beställningshavare på övergångsstat vid försvarsväsendet.
1937-03-16 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1937:31, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om förhöjd pension dt vissa beställningshavare på övergångsstat vid försvarsväsendet.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
5
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1937 kl. 3 e. lii.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om förhöjd pension dt
vissa beställningshavare på övergångsstat vid försvarsväsendet.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 164 av
herrar Holmström och Mannerskantz samt den andra inom andra kammaren
under nr 336 av herr Hagberg i Malmö, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att för sådan beställningshavare på övergångsstat vid försvarsväsendet,
vilken vid tiden för överföringen till övergångsstat uppnått
högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad och på grund därav jämlikt
kungl, kungörelsen den 23 oktober 1925, paragraferna 17 och 28, vunnit
eller kommer att vinna uppflvttning till närmast högre löneklass inom vederbörlig
löneplan skall, med ändring av militära tjänstepensionsreglementet
av den 17 maj 1935, pensionsunderlaget beräknas och tjänstepension utgå
med samma belopp och efter de grunder, som enligt nämnda tjänstepensionsreglemente
gälla för beställningshavare på aktiv stat i den lönegrad,
till vilken den löneklass hör, i vilken vederbörande på övergångsstat jämlikt
ovannämnda kungörelse vunnit uppfattning».
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas, i den mån redogörelse
härför icke intages i det följande, till motionen.
I propositionen nr 50/1925 angående försvarsväsendets ordnande föreslogs
beträffande tvångsvis till övergångsstat överförd beställningshavare, att befordran
till högre lönegrad finge äga rum för löjtnant, underlöjtnant och
sergeant (underofficer av 2:a eller 3:e graden), som vunnit befordran till
kapten respektive löjtnant eller fanjunkare (flaggunderofficer eller underofficer
av 2:a graden) i regemente, kår etc. (flottan eller kustartilleriet) på
så sätt, att vederbörande finge tilläggas lön såsom kapten, respektive löjtnant
eller fanjunkare (flaggunderofficer eller underofficer av 2:a graden)
flått och med den tidpunkt, då han — därest de för budgetåret 1925/1926
fastställda staterna fortfarande varit gällande — kunde beräknas skolat
hava kommit i åtnjutande av lön på stat i sådan beställning.
Vidare föreslogs i propositionen, att till tvångsvis överförd beställningshavare
skulle efter uppnådd pensionsålder utgå pension med samma belopp
som lill motsvarande personal å aktiv stat.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
I sitt utlåtande nr 1 anförde första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag,
att utskottet i stort sett anslöte sig till Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag.
Dock ansåg utskottet, att det borde fordras ett visst antal tjänstår
vid övergången, nämligen för löjtnant minst 15 och för underlöjtnant minst
5 tjänstår såsom officer samt för sergeant minst 17 tjänstår såsom sergeant
och furir.
För att möjliggöra löneuppflyttning för sådana äldre löjtnanter, underlöjtnanter
och sergeanter, vilka, utan att vara befordrade till högre tjänstegrad
i regemente eller kår, uppnått högsta löneklassen inom vederbörlig
lönegrad, hade utskottet funnit sig böra förorda, att dylik personal finge
erhålla uppfattning till 7:e, respektive 3:e löneklassen i gällande löneplan för
officerare och 8:e löneklassen i löneplan för underofficerare med iakttagande
i övrigt av vad ovan föreslagits för den i regemente eller kår befordrade
personalen.
De av utskottet förordade avlöningsbestämmelserna för den övertaliga
personalen vid armén syntes utskottet i tillgängliga delar böra gälla jämväl
marinen.
Riksdagen biföll vad utskottet sålunda förordat (skrivelse nr 310) och
Kungl. Maj:t utfärdade i enlighet med riksdagens beslut bestämmelser i
ämnet (16, 17, 27 och 28 §§ i kungörelsen den 23 oktober 1925, nr 429).
Såsom i den föreliggande motionen erinrats, utgår pension till de beställningshavare,
vilka jämlikt 16 och 27 §§ tillagts lön såsom kaptener (ryttmästare),
respektive löjtnanter och sergeanter (flaggunderofficerare, respektive
underofficerare av 2:a graden), i likhet med personal på aktiv stat i
motsvarande beställning. Däremot ansågos de beställningshavare, som jämlikt
17 och 28 §§ vunnit uppfattning till närmast högre löneklass inom
vederbörlig löneplan, allenast berättigade till pension i den lägre lönegrad,
varifrån uppflyttning ägt rum.
Arméns år 1931 församlade fullmäktige upptogo till behandling frågan
angående pension för sistnämnda beställningshavare och uppdrogo åt direktionen
över arméns pensionskassa att till Kungl. Majit ingå med framställning
örn rätt för personal, som jämlikt 17 och 28 §§ i ovannämnda kungörelse
vunnit uppflyttning till högre löneklass, att vid uppnådd pensionsålder
komma i åtnjutande av den med den högre löneklassen i andra fall
följande pensionen. Sedan direktionen i anledning av berörda uppdrag hos
Kungl. Majit hemställt, att Kungl. Majit i varje fall, då uppflyttning i löneklass
enligt 17 § föresloges, måtte taga under omprövning, huruvida med
hänsyn till särskilda förhållanden befordran till beställning inom högre
lönegrad på övergångsstat borde få äga rum, fann Kungl. Maj.t genom beslut
den 5 maj 1933 framställningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Sedermera blev frågan föremål för prövning av 1934 års militärpensionssakkunniga.
De sakkunniga erinrade i sitt den 5 december 1934 avgivna betänkande,
att kaptenen i Jönköpings-Kalmar regemente, löjtnanten på över
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
gångsstat vid regementet O. E. F. Clason m. fl. officerare, tillhörande lönegraden
O 2, vilka med stöd av bestämmelserna i 17 § förenämnda kungörelse
uppflyttats till högre löneklass anhållit att vid inträde i pensionsåldern
komma i åtnjutande av pension såsom kapten. De sakkunniga anförde
beträffande förenämnda fråga för egen del följande.
Enligt de sakkunnigas uppfattning syntes det icke böra ifrågakomma att
tillerkänna ifrågavarande beställningshavare pensionsrätt i högre lönegrad
än den vederbörande tillhör. Å andra sidan vore det obestridligt, att förevarande
personal intoge en särställning i förhållande till annan personal i
samma lönegrad. Vid bestämmande av pensionsunderlag hade såväl i civila
som militära tjänstepensionsreglementet tillämpats principen, att underlaget
skulle utgöra två tredjedelar av slutlönen å A-ort. Tillräcklig anledning att
frångå denna grundsats beträffande ifrågavarande personal torde knappast
föreligga. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,
att särskilda pensionsunderlag fastställdes för denna personal, uträknade
efter nyss angiven grund.
I anslutning härtill föreslogo de sakkunniga, att i övergångsbestämmelserna
till det av dem utarbetade förslaget till militärt tjänstepensionsreglemente
skulle intagas bestämmelser örn att för löjtnant, underlöjtnant, sergeant
eller underofficer av 2:a eller 3:e graden, som jämlikt 17 eller 28 § i
kungörelsen nr 429/1925 vunnit uppfattning till närmast högre löneklass
inom vederbörlig löneplan, skulle tillämpas följande pensionsunderlag: för
löjtnant 3 444 kronor, för underlöjtnant 2 076 kronor, för sergeant och underofficer
av 2:a graden 2 400 kronor samt för underofficer av 3:e graden
2 016 kronor.
Här må erinras, att pensionsunderlagen för motsvarande beställningshavare,
varå sagda bestämmelser i kungörelsen nr 429/1925 icke vore tilllämpliga,
enligt de sakkunnigas förslag till pensionsreglemente skulle utgöra:
för löjtnant 3 036 kronor, för underlöjtnant 1 800 kronor, för sergeant
eller underofficer av 2:a graden 2 196 kronor samt för underofficer av
3:e graden 1 836 kronor.
I sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrande meddelade arméns
år 1935 församlade fullmäktige, att vissa officerare på övergångsstat, vilka
vunnit uppflyttning i löneklass enligt 17 § kungörelsen nr 429/1925, till fullmäktige
ingivit framställning, vari hemställts, att fullmäktige ville förorda,
att kaptenspension enligt vanliga grunder skulle tillerkännas dem. I anledning
av nämnda framställning anförde fullmäktige följande.
På av de sakkunniga anförda skäl kunde fullmäktige icke giva ifrågavarande
förslag sin anslutning. Under hand hade av samma officerare även
alternativt hemställts, att fullmäktige, därest de ansåge sig icke kunna biträda
förstnämnda anhållan, måtte uttala sig för en förbättring av de
sakkunnigas förslag så till vida, att för officerare av berörda kategori .skulle
gälla ett pensionsunderlag utgörande medeltalet av pensionsunderlagen för
kapten respektive löjtnant. Fullmäktige hade jämväl haft detta alternativ
under övervägande. Då emellertid den av de sakkunniga föreslagna be
-
8
Bankoutskottets utlåtande Xr 31.
räkningsgrunden för pensionsunderlagets avvägning i detta fall fullständigt
överensstämde med den, som gällde för beräkning av övriga pensionsunderlag,
hade fullmäktige i likhet med de sakkunniga icke funnit tillräckliga
skäl föreligga för ett frångående i förevarande fall av sagda beräkningsgrund.
Fullmäktige finge alltså biträda de sakkunnigas förslag på
denna punkt.
Försvarsväseiulets lönenämnd, hos vilken ovannämnda officerare jämväl
gjorde framställning i berörda syfte, anförde i yttrande över 1934 års pensionssakkunnigas
betänkande i förevarande fråga följande:
Då lönenämnden icke kunde dela sökandenas ''uppfattning, att de genom
den löneklassuppflyitning, som tillerkänts dem, blivit hänförliga till närmast
högre lönegrad eller den för kapten (ryttmästare) gällande och nämnden
vidare funnit att ifrågavarande beställningsliavare enligt de sakkunnigas
förslag blivit i pensionsliänseende tillgodosedda i den mån, som kunde befinnas
skäligt, hade nämnden icke ansett sig kunna tillstyrka vidtagande
av åtgärder i syfte att tillmötesgå den gjorda framställningen.
I propositionen nr 19211935 med förslag till militärt tjänstepensionsreglemente
m. m. erinrade föredragande departementschefen, att vissa till övergångsstat
överförda officerare, vilka jämlikt kungörelsen nr 429/1925 vunnit
uppf lyftning i löneklass, i en till chefen för finansdepartementet ställd
skrift gjort framställning om att för dem skulle gälla ett pensionsunderlag,
motsvarande medeltalet mellan pensionsunderlagen för löjtnant och kapten.
Då den av de sakkunniga föreslagna beräkningsgrunden för pensionsunderlagets
avvägning överensstämde med den, som gällde för beräkning av
övriga pensionsunderlag ansåge departementschefen i likhet med arméns
fullmäktige skäl icke föreligga för ett frångående av sakkunnigförslaget.
1935 års bankoutskott (utlåtande nr 47) hade intet att erinra mot Kungl.
Maj:ts i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag gjorda framställning
beträffande pensionsunderlagens bestämmande för ifrågavarande personal
och riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
Till stöd för de föreliggande motionerna har i motionen nr I: 164 framhållits
bland annat följande:
»I 16 § av kungörelsen av den 23 oktober 1925 angives att vederbörande
må kunna tilläggas lön såsom kapten (etc.) medan i 17 § stadgas, att
vederbörande må kunna vinna uppfattning till närmast högre löneklass.
Avsikten med denna olika formulering torde hava varit den, att i förra fallet
icke allenast uppflyttning till kaptens (etc.) lönegrad skulle kunna ske, utan
även att möjlighet bereus vederbörande att i mån av tjänstgöring kunna
erhålla vidare uppflyttning i löneklasser inom denna högre lönegrad, under
det att för senare kategorien uppflyttning i högre löneklasser ansetts böra
begränsas till lägsta löneklassen inom den närmast högre lönegraden utan
möjlighet till vidare uppflyttning därutöver. I ingendera av de förenämnda
paragraferna talas det örn någon direkt befordran av någon inom de två
kategorierna, utan endast örn uppflyttning i lönehänseende. Det torde emellertid
icke gärna kunna bestridas, att den som exempelvis från 6:e löne
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
9
klassen uppflyttas till närmast högre löneklass inom vederbörlig löneplan,
alltså till den 7 :e, vilken ligger inom den för kaptensbeställning avsedda lönegraden,
därigenom också måste anses hava blivit uppflyttad i denna lönegrad.
Som paragrafen nu vore formulerad, torde det få anses obestridligt,
att den personalkategori, det här gällde, vore att anse såsom uppflyttad i
närmast högre lönegrad, alldenstund den löneklass, till vilken de uppflyttats,
icke inginge i den lägre lönegrad, varifrån uppflyttningen ägt runi.
Något annat kunde nämligen icke gärna vara möjligt såvida officersavlöningsreglementet
med däri angivna grunder för löneskalornas konstruktion
vore tillämpligt på ifrågavarande personal, vilket icke hade blivit bestritt.
Denna anförda uppfattning torde jämväl hava övat inflytande på vederbörande
personals ställningstagande vid det tillfälle, då det för den gällde
att bestämma sig för den ena eller den andra av vägarna, i samband med
övergången till 1925 års försvarsorganisation. I viss mån utslagsgivande
därvid bade den uppfattningen varit, att pensionen skulle komma att beräknas
i enlighet med det underlag, som varit gällande för den högre lönegraden,
d. v. s. kaptens, respektive löjtnants, respektive fanjunkares (flaggunderofficers)
. Pensionsmyndigheterna själva hade ävenledes till en början
givit uttryck för en sådan uppfattning, ända till dess det framgått, att de
bestämmande myndigheterna tolkat bestämmelserna på ett annat sätt.»
Av nedanstående tablå framgår storleken av de pensionsunderlag, som
dels gälla för däri angivna beställningar å aktiv stat och å övergångsstat,
dels ock beträffande beställningarna å övergångsstat föreslås i motionerna.
Beställning
På aktiv
stat
Kr.
På övergångsstat jäml.
17 o. 28 §§ kung.
nr 429/1925
Ökning vid
bifall till
motionerna
Kr.
Eni. militära
tjänstepen- sionsregl.
Kr.
Enl. motio- nerna
Kr.
Kapten (ryttmästare) ............
4 644
_
_
—
Löjtnant........................
3 036
3 444
4 644
1 200
Underlöjtnant ..................
1 800
2 076
3 036
960
Fanjunkare (flaggunderofficer) ....
2 604
—
—
—
Sergeant (underofficer av 2:a graden)
2 196
2 400
2 604
204
Underofficerare av 3:e graden ....
1 836
2 016
2 196
180
Den kostnadsökning, som skulle föranledas av ett bifall till motionerna,
bar i dessa beräknats till 30 000 kronor för år.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de löjtnanter, underlöjtnanter
och sergeanter (underofficerare av 2:a och 3:e graden) på övergångsstat,
som jämlikt förenämnda i 17 och 28 §§ kungörelsen nr 429/1925 givna bestämmelser
vunnit uppflyttning i löneklass, åtnjuta avlöning enligt lägsta
löneklassen i lönegraden för respektive kapten (ryttmästare), löjtnant och
fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 2:a graden). På grund av
den särställning i löneavseende, som ifrågavarande beställningshavare intaga,
funno 1934 års militärpensionssakkunniga skäligt att för dessa beställningsHilntng
till riksdagens protokoll 1937. S sami. Nr 30—32. 2
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
havare föreslå särskilda pensionsunderlag, som visserligen icke skulle uppgå
till de för nämnda högre lönegrader bestämda, men som vöre högre än
de pensionsunderlag, som eljest skulle tillkomma dem i deras ordinarie lönegrader.
Dessa särskilda pensionsunderlag skulle enligt i allmänhet tillämpade
pensioneringsprinciper avpassas att motsvara två tredjedelar av slutlönen
å A-ort.
I samband med behandlingen av pensionssakkunnigas förslag blev den i
motionerna berörda frågan örn beviljande åt ifrågavarande personal på
övergångsstat av enahanda pensionsbelopp, som tillkomma personal å aktiv
stat i ovanberörda högre lönegrader, föremål för prövning av, bland andra,
arméns fullmäktige och försvarsväsendets lönenämnd, vilka emellertid tillstyrkte
de sakkunnigas förslag. Jämväl Kungl. Majit och riksdagen anslöto
sig till förslaget. Föreskrifter i ämnet intogos i övergångsbestämmelserna
till det militära tjänstepensionsreglementet.
I nu förevarande motioner göres gällande, att här ifrågavarande personal
på grund av avfattningen av de i ovanberörda kungörelse nr 429/1925 intagna
bestämmelserna bibragts den uppfattningen, att den varit berättigad
till enahanda pension, som tillkommer annan personal med avlöning enligt
ovannämnda högre lönegrader. I motionerna uppgives vidare, att denna mening
till en början även delats av vederbörliga pensionsmyndigheter.
De i motionerna sålunda framförda synpunkterna beträffande innebörden
av ifrågavarande bestämmelser strida mot den uppfattning, som låg till
grund för 1935 års riksdags beslut vid fastställande av det militära tjänstepensionsreglementet.
Utskottet har visserligen funnit i viss mån förklarligt,
att de i kungörelsen 429/1925 meddelade bestämmelserna kunnat giva anledning
till den i motionerna hävdade uppfattningen. Huruvida och i vad mån
med hänsyn härtill ändring av pensionsreglementet bör komma till stånd,
innebärande en ökning av pensionsunderlaget för här avsedda personal, är
emellertid en fråga, till vilken utskottet -—- som icke velat ingå på en tolkning
av de omstridda bestämmelserna i kungörelsen — icke nu finner sig böra
taga ställning. Det i motionerna berörda spörsmålet synes vara av så säregen
och svårbedömd natur, att åtgärder i motionernas syfte icke lämpligen böra
beslutas utan efter framställning i ämnet från Kungl. Majit.
På grund av vad sålunda anförts finner utskottet sig böra avstyrka bifall
till de föreliggande motionerna.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motioner 1:164 och 11:336 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1937.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
11
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Bjurström, Berling, Nilsson i Mölndal,
Swartling, von Horn, Bodin i Visby och Sundvik;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen*, Gustavson i Västerås,
Osberg, Andersson i Munkaljungby, Mattsson och Lundberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.