Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring.

1937-04-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:37, Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37,

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till

vissa personer i anledning av skada, ådragen under

militärtjänstgöring, m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i

anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring.

I fråga om utredningen i de ärenden, som behandlas i detta utlåtande, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till nedan

angivna proposition och motion.

1 :o.

Gustaf Samuel Napoleon Blomqvist. I en den 5 mars 1937 dagtecknad

proposition nr 216 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre volontären vid Svea livgarde G. S. N.

Blomqvist må — utöver den livränta han enligt gällande bestämmelser uppbär

från riksförsäkringsanstalten — från och med den 1 januari 1937 under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. komma i åtnjutande av ett årligt understöd av 804 kronor utan rätt

till dyrtidstillägg därå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blomqvist under anställning som

volontär vid Svea livgarde genom olyckshändelse den 17 augusti 1911 drabbats

av en skottskada i huvudet; att riksförsäkringsanstalten jämlikt bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tillerkänt Blomqvist livränta

att utgå från och med den 16 juni 1912 med ett årligt belopp av 450 kronor,

motsvarande fullständig förlust av arbetsförmågan; att livräntan sedermera

jämlikt särskilda kungörelser förhöjts till 900 kronor för år eller det högsta

årliga belopp, varmed livränta kan utgå enligt nämnda förordning; att Blomqvist,

enligt ett av legitimerade läkaren Gösta Kamstedt den 16 februari

1937 utfärdat läkarintyg företer en defekt å vänstra sidan av skallen och atV

på platsen för denna defekt vid lutning av huvudet särskilt åt vänster men

även framåt en abnorm utbuktning äger rum, vilket är förenat med smärtor

över hjärnbråcket, att Blomqvist härvid får svindel och vill ramla framåt,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 37. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 37-

att han flera gånger i månaden får anfall av medvetslöshet, som vara ungefär

4 till 5 minuter, varefter han måste intaga sången under en till två

dagar, att dessa symptom utvecklat sig småningom under de sista 7 åren

och gjort Blomqvist fullständigt oförmögen till arbete under de tre sista

åren, samt att Blomqvist tidigare kunnat nödtorftigt utöva skomakeriyrket

men efter uppkomsten av ovannämnda besvär från hans hjärnbråck måst

helt upphöra med denna yrkesutövning; att Blomqvists hustru arbetat med

stickning och därmed bidragit till familjens uppehälle tills hon år 1933 blivit

intagen å sanatorium för vård och att hon efter utskrivning därifrån visserligen

blivit något bättre men ej i sådan grad att hon kunnat fortsätta

med sitt arbete; samt att Blomqvist, som för sig och sin familjs -— förutom

hustrun 3 barn — uppehälle är helt hänvisad till den honom tillerkända

livräntan, sannolikt kommer att för all framtid vara fullständigt cförmögen

till arbete.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Av utredningen i ärendet inhämtades att det Blomqvist under militärtjänstgöringen

övergångna olycksfallet^ (skottskada i huvudet) gjort honom för all

framtid oförmögen till arbete. På grund härav hade riksförsäkringsanstalten

tillerkänt honom livränta med det högsta belopp, som enligt gällande författningar

i dylikt fall kunde utgå, eller 900 kronor. Emellertid syntes starka

billighetsskäl tala för medgivande av särskilt understöd åt Blomqvist utöver

den honom sålunda tillerkända livräntan.

I avgivet utlåtande hade arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse

erinrat om att riksdagen tidigare i ett par liknande fall medgivit

dylikt understöd. Bland annat tillerkände 1930 års riksdag E. V. Nilsson,

som till följd av olyckshändelse (likaledes skottskada i huvudet) under militär

tjänstgöring fullständigt förlorat arbetsförmågan, utöver av riksförsäkringsanstalten

medgiven livränta, särskilt årligt understöd från och med den

1 januari 1930 med 804 kronor, varå dyrtidstillägg icke skulle utgå. Då

nämnda fall syntes vara i det närmaste fullt likartat med det nu föreliggande

fallet, torde Blomqvist böra komma i åtnjutande av särskilt understöd enligt

enahanda grunder som de, vilka tillämpats i fråga örn Nilsson. Understödet

till Blomqvist syntes sålunda böra utgå med 804 kronor för år från och med

den 1 januari 1937. Å understödet, som torde böra gäldas från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m., torde dyrtidstillägg icke böra åtnjutas.

Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

2:o.

Harry Carl Bernhard Carlzén. I motion II: 239 hemställer herr Andersson

i Tungelsta, att riksdagen måtte tillerkänna Carl Bernhard Carlzén ett årligt

understöd av 350 kronor utöver honom beviljad livränta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

3

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Carlzén är född den

18 juni 1902, att han inryckte till värnpliktstjänstgöring vid Södermanlands

regemente den 15 november 1922, att värnpliktige G. D. Hammar

under skolskjutning den 23 februari 1923 genom oförsiktigt avlossande av

ett skarpt skott skadat Carlzén med påföljd, att dennes vänstra fot måst

amputeras, att riksförsäkringsanstalten jämlikt förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

från och med den 15 juli 1923 tillerkänt Carlzén en årlig livränta

av 450 kronor för år, motsvarande en beräknad nedsättning av Carlzéns arbetsförmåga

med femtio procent, att Hammar genom vederbörande krigsrätts

utslag den 31 januari 1924, vilket vunnit laga kraft, förpliktats att

till Carlzén utgiva ett årligt belopp av 200 kronor samt att Hammar icke till

någon del förmått fullgöra den honom sålunda ålagda ersättningsskyldigheten.

Hos Kungl. Majit anhöll Carlzén år 1934, bland annat, att få sig tillerkänd

ersättning — förutom för havda kostnader i och för anskaffande av vissa i

anledning av det honom övergångna olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel

-—- med belopp motsvarande vad Hammar genom ovannämnda domstolsutslag

förpliktats till Carlzén utgiva eller 200 kronor årligen.

Under framhållande, att den hos Hammar ådagalagda betalningsoförmågan

icke för kronan grundade något betalningsansvar, hemställde arméförvaltningens

civila departement i avgivet utlåtande i ärendet, att Carlzéns ansökning

icke måtte vinna Kungl. Majits bifall.

Genom beslut den 10 augusti 1934 medgav Kungl. Majit, med bifall till

ansökningen, i vad densamma avsåg ersättning för havda kostnader för anskaffande

av hjälpmedel i anledning av olycksfallet, att till Carlzén finge

utbetalas ett belopp av 500 kronor, men fann ansökningen i övrigt icke föranleda

någon Kungl. Majits åtgärd.

I anledning av en vid 1935 års riksdag väckt motion (lii 434) medgav riksdagen,

på tillstyrkan av bankoutskottet (utlåtande nr 45, p. 33), att Carlzén

finge utöver den honom från riksförsäkringsanstalten tillerkända livräntan

från och med den 1 januari 1935 under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av

200 kronor utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

I en den 10 mars 1936 dagtecknad skrift anhöll härefter Carlzén hos Kungl.

Majit örn ytterligare understöd med 1,000 kronor örn året eller ock med sådant

belopp, att han komme i åtnjutande av samma ersättning som om 1927

års militärersättningsförordning varit å honom tillämplig.

I häröver den 16 mars 1936 avgivet utlåtande framhöll riksförsäkringsanstalten,

bland annat, att Carlzén för sin under militärtjänstgöring åsamkade

skada genom beslut av riksförsäkringsanstalten tillerkänts en årlig livränta

av 450 kronor och genom beslut av riksdagen ett årligt understödsbelopp

av 200 kronor, eller av statsmedel sammanlagt 650 kronor för år räknat,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

vilket belopp med 6 kronor överstege den ersättning, livränta och protestilllägg,

som skolat tillkomma Carlzén, därest 1927 års militärersättningsförordning

varit å honom tillämplig. Vidare framhöll riksförsäkringsanstalten,

att då anstalten tidigare utlåtit sig i ärenden, vilka avsett tillämpning av

1927 års militärersättningsförordning beträffande kroppsskada, som skolat

bedömas enligt äldre bestämmelser, anstalten med hänsyn till de vittgående

konsekvenserna funnit sig böra avstyrka sådana framställningar men att i

förevarande fall möjlighet syntes föreligga för Carlzén att vid behov av ny

protes genom framställning till Kungl. Majit söka utfå ersättning för härmed

förenade kostnader. På grund av de anförda skälen hemställde riksförsäkringsanstalten,

att den gjorda framställningen icke måtte föranleda någon

Kungl. Majits vidare åtgärd.

Genom beslut den 22 maj 1936 fann Kungl. Maj:t Carlzéns ansökning icke

föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd, varjämte Kungl. Majit genom

beslut den 20 november 1936 lämnade en av honom gjord ansökan örn s. k.

protestillägg utan bifall.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från riksförsäkringsanstalten, som i ärendet anfört bland

annat följande:

»Carlzén hade genom slutligt beslut den 21 augusti 1923 av riksförsäkringsanstalten

tillerkänts en årlig livränta att från och med den 15 juli 1923

under hans återstående livstid utgå med 450 kronor, motsvarande en beräknad

nedsättning av Carlzéns arbetsförmåga med femtio procent. På grund

av riksdagens särskilda medgivande utgåves till Carlzén dessutom från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. ett årligt understöd av 200 kronor

utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg. Sammanlagt utgåves alltså till

Carlzén av statsmedel ett belopp av 650 kronor, vilket motsvarade en enligt

1909 års militärersättningsförordning utgående livränta med något över sjuttiotvå

procent. Därtill komme, att Carlzén genom särskilt Kungl. Majits beslut

bereus ersättning för proteskostnader m. m. med ett belopp av 500

kronor. Möjlighet syntes jämväl föreligga för Carlzén att vid behov av ny

protes genom framställning till Kungl. Majit söka utfå ersättning för härmed

förenade kostnader.

Riksförsäkringsanstalten hade låtit Carlzén vid besök å ämbetsverkets lokal

den 11 mars 1937 undergå undersökning av anstaltens överläkare, professorn

A. Troell, som i avgivet utlåtande anfört bland annat, att med hänsyn till

lokala och allmänna neurotiska besvär hos Carlzén viss högre invaliditet

möjligen torde vara motiverad.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och särskilt i betraktande av vad

professorn Troell sålunda anfört, finge riksförsäkringsanstalten för sin del

göra det uttalandet, att vissa skäl syntes tala för att Carlzén av statsmedel bereddes

visst ytterligare understöd. Vidkommande storleken av ett dylikt understöd

holle anstalten före, att detsamma under alla förhållanden icke borde

utgå med högre belopp än att av statsmedel utgående livränta och understöd

sammanlagt uppginge till 900 kronor eller till det högsta livräntebelopp, som

kunde utgivas enligt 1909 års militärersättningsförordning.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

5

Med hänsyn till de i förevarande fall föreliggande ömmande omständigheterna

har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Carlzén — utöver till honom

författningsenligt utgående livränta ävensom av 1935 års riksdag beviljat

understödsbelopp — tillerkännes ett ytterligare understöd, vilket lämpligen

torde böra fastställas till 250 kronor för år. Härigenom komma de till Carlzén

av statsmedel utgående ersättningsbeloppen att sammanlagt uppgå till

900 kronor för år eller till det högsta livräntebelopp, som kan utgivas enligt

1909 års militärersättningsförordning. Ifrågavarande understöd å 250 kronor

torde böra utgå från och med den 1 januari 1937 och bestridas från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. Å understödet lärer dyrtidstillägg

icke böra åtnjutas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 239,

må medgiva, att Carl Bernhard Carlzén må —- utöver honom

tillkommande livränta och av 1935 års riksdag beviljat understöd

å 200 kronor för år — räknat från och med den 1

januari 1937 under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt

understöd av 250 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyr - tidstillägg.

Stockholm den 12 april 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Leffler*, Johansson i Friggeråker*,

Ström i Lidköping*, Bjurström*, Nilsson i Mölndal och Danielsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen*, Andersson i Falkenberg*,

Gustavson i Västerås*, Osberg, Svedman*, Frankenberg* och Wallén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 37.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:180 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. a1 i texten