Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om ändring av särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk.

1937-05-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:55, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om ändring av särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1937 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om

ändring av särskilda bestämmelser angående tillämpning

av avlöningsreglementet för befattningshavare vid

riksdagens verk.

I skrivelse till bankoutskottet den 15 april 1937 hava fullmäktige i riksbanken

framlagt förslag om ändrade bestämmelser för utbetalning av felräkningspenningar

till kassörerna i riksbanken.

I 28 § avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk

stadgas, att tjänsteman, som utför kassörsgöromål, må enligt av riksdagen

fastställda grunder kunna erhålla felräkningspenningar. I anslutning härtill

har riksdagen beträffande riksbanken fastställt följande under punkten 4

under avdelning I. Riksbanken av särskilda bestämmelser angående tillämpning

av nämnda avlöningsreglemente intagna föreskrifter:

»Felräkningspenningar må utgå vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

med nedan angivna belopp:

Vid huvudkontoret.

1,500 kronor åt envar av sju tjänstemän, vilka förordnas att utföra kassörsgöromål,

1,500 kronor åt vardera av två tjänstemän, som förordnas att förestå, den

ene sedelräkningsavdelningen och den andre mynträkningsavdelningen,

600 kronor åt den tjänsteman, vilken förordnas att förestå bronsmyntkassan.

1

Vid avdelningskontoret i Göteborg.

1,500 kronor åt en var av tre tjänstemän, vilka förordnas att utföra kassörsgöromål,

1,200 kronor åt vardera av två tjänstemän, vilka förordnas, den ene att förestå

mynträkningsavdelningen och den andre att biträda kassören

i upp- och utlåningskassan med mottagande av inbetalningar från

allmänheten.

Vid avdelningskontoret i Malmö.

1,500 kronor åt vardera av två tjänstemän, vilka förordnas att utföra kassörsgöromål,

1,200 kronor åt en tjänsteman, vilken förordnas att förestå sedel- och mynträkningsavdelningen,

600 kronor åt en tjänsteman, vilken förordnas att biträda den ene av kassörerna

med växlingsgöromål m. m.

Vid övriga avdelningskontor.

750 kronor åt envar av tjugutre kassörer.»

1 Denna kassa är för närvarande indragen och hava där förut handlagda göromål tillsvidare

fördelats på de övriga växlingskassorna.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 55—56.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Förmånen av felräkningspenningar uppbäres icke under semester eller

annan ledighet från kassörstjänsten. Semestern utgör i ifrågavarande lönegrader

före fyllda 40 år 25 dagar och efter fyllda 40 år 35 dagar.

Det högsta belopp, vartill felräkningspenningar uppgå, utgör per år

för kassör, som uppbär 1,500 kronor:

före fyllda 40 år efter fyllda 40 år

25 35

1,500 ~ MÖ = 1,396: ~ kr‘ 1,500 — 360 = 1,354: 17 kr‘

för kassör, som uppbär 750 kronor:

före fyllda 40 år

25

750 ~ 36Ö = 698:''

kr.

efter fyllda 40 år

677:08 kr.

Efter erinran om de sålunda meddelade föreskrifterna hava fullmäktige

i sin nu förevarande skrivelse anfört följande:

»I affärsbankerna torde i allmänhet tillämpas den principen, att banken

ersätter genom felväxling uppkommen kassabxist.

Däremot torde felräkningspenningar utgå i andra statens verk, exempelvis

i postverket. Felräkningspenningarna uppgå dock i dessa verk till relativt

obetydliga belopp (i postverket torde felräkningspenningarna i medeltal uppgå

till 360—420 kronor per år och i regel icke överstiga 480 kronor per år).

I riksbanken utbetalas felräkningspenningarna månadsvis. De torde enligt

tjänstemannens uppfattning alltmer hava erhållit karaktären av en löneförmån,

vilken av vederbörande tjänsteman disponeras på samma sätt som andra

dylika förmåner. Följden har blivit, att i åtskilliga fall, då brist i kassan på

grund av felväxling uppstått, kassör saknat möjlighet att med anlitande av

tidigare uppburna felräkningspenningar täcka bristen. Kassör, för vilken

uppstått kassabrist, har i flera fall hos bankoutskottet hemställt om befrielse

från betalningsskyldighet. Under perioden 1902—1937 hava framställningar

härom gjorts enligt nedanstående uppställning.

år

brist kr.

av fullm. tillstyrkt

ersättning kr.

1915...................... 7,200:— 7,200: —

1918 ...................... 4,500:— 3,600: —

1919 ...................... 5,000:— 4,000: —

1919...................... 900:— 720: —

1919........... 1,325:— 1,060: —

1921 ...................... 3,950:— 2,962:50

1922 ...................... 1,000:— 488:75

1924...................... 1,000:— 466:09

1937...................... 10,000:— 7,500: —

Samtliga dessa framställningar hava av riksdagen bifallits i enlighet med

fullmäktiges förslag, med undantag av ansökningen å 4,500 kr., vilken bifölls

med hela det begärda beloppet, och den i tabellen näst sist upptagna ansökningen,

som avslogs.

Fullmäktige hava tidigare såsom sin åsikt framhållit, att man i regel bör

ställa sig avvisande vid begäran från kassörer om ersättning av riksbankens

medel för av dem lidna förluster, enär eljest vetskapen örn att någon risk att

själv få betala ej förelåge, kan verka slappande på kassörens uppmärksamhet

och ansvarskänsla. Undantag härifrån bör ifrågakomma endast när särskilt

vägande skäl därtill föreligga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

3

Bankoutskottet har vid olika tillfällen uttalat den uppfattningen, att endast

i undantagsfall, då särskilt vägande skäl förelåge, understöd borde skänkas åt

framställningar av nu ifrågavarande slag.

Beträffande den uppgift felräkningspenningarna fylla få fullmäktige framhålla

följande.

I valet mellan tjänst, varå innehavaren löper felräkningsrisk, och tjänst i

samma lönegrad utan sådan risk torde tjänsteman, därest felräkningspenningar

ej utgå, alltid föredraga den riskfria befattningen. Utan den lockelse,

som felräkningspenningarna erbjuda, torde det därför ej vara möjligt att utse

kassör ur kretsen av ett antal hugade aspiranter. I stället finge tjänsteman,

eventuellt mot sin vilja, beordras att tjänstgöra såsom kassör. Det är givet,

att ett sådant system bleve mindre friktionsfritt än det nuvarande.

Om riksbanken själv påtoge sig kassörsrisken och således indroge felräkningspenningarna,

skulle kassörens påpasslighet möjligen försvagas. Uppkommen

förlust skulle betalas av banken. En felväxling behövde ej nödvändigtvis

betraktas såsom graverande. Kassör torde med visst fog kunna försvara

sig med att man kan vara en god banktjänsteman utan att vara en god

kassör. Örn riksbanken på grund av upprepade felväxlingar funne honom

olämplig att vidare vara kassör, kunde han rent av betrakta detta såsom en

för honom fördelaktig förändring.

Systemet med felräkningspenningar, som tillämpats under en lång följd av

år, synes erbjuda sådana fördelar, att det bör bibehållas i riksbanken. Att

affärsbankerna i allmänhet ej tillämpa detsamma torde bero på dessa bankers

större handlingsfrihet beträffande sina tjänstemän. Affärsbankerna hava

för övrigt möjlighet att, örn så visar sig behövligt, bereda sina kassörer bättre

förmåner än icke-kassörer.

Emellertid hava fullmäktige upptagit till övervägande, om ej det i riksbanken

tillämpade systemet kunde göras mera ändamålsenligt.

Det har vid olika tillfällen visat sig, att kassör, för vilken kassabrist uppstått,

ej haft möjlighet att ersätta bristen utan upplåning. Sådan upplåning

torde ej alltid kunna genomföras. För riksbanken vore det därför bättre, om

en del av kassören tillkommande felräkningspenningar tillsvidare innehölles,

åtminstone intill visst maximibelopp. Detta belopp skulle förbliva innestående

för kassörens räkning, till dess han icke längre komme att tjänstgöra

såsom kassör, och intill den tidpunkten disponeras endast för ersättande

av större brist i av kassören omhänderhavd kassa. Mindre brist skulle däremot

täckas av kassören själv. Erfarenheten har visat, att brist i allmänhet

ej överstigit 5,000 kronor. För kassör vid huvudkontoret och vid kontoren i

Göteborg och Malmö, vilkens felräkningspenningar uppgå till 1,500 kronor,

torde det belopp, som skulle innehållas, lämpligen kunna begränsas till 5,000

kronor. För kassörer med felräkningspenningar å 1,200, 750 och 600 kronor

synes böra innehållas ett belopp av 4,000 kronor, 2,500 och 2,000 respektive.

Det synes riktigt, att kassör bereddes räntegottgörelse å avsatt belopp. Detta

torde kunna ske därigenom att beloppet insattes i affärsbank eller sparbank.

Då det innestående beloppet jämte ränta vuxit till ovan angivna maximibelopp,

synas felräkningspenningarna samt den ränta, som därefter gottskrives

å det innestående beloppet, böra utbetalas till vederbörande kassör.

Enär de för kassör utsedda vikarierna som regel senare bliva förordnade

till ordinarie kassörer, bör viss del av felräkningspenningarna även för dem

innehållas. För riksbankens del finnes ingen anledning att, såsom fullmäktige

i riksgäldskontoret föreslå, från denna regel undantaga vissa korta kassörsförordnanden,

då dylika förordnanden i riksbanken som regel lämnas åt

samma tjänstemän, som vikariera för de ordinarie kassörerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

När tjänsteman ej längre kommer i fråga att användas såsom kassör, skulle

det innestående beloppet till honom utbetalas.

Fullmäktige hade först tänkt sig, att i princip felräkningspenningarnas

hela belopp skulle fonderas, intill dess för de olika kassörerna bestämda,

ovan angivna maximibelopp uppnåtts. Lönenämnden för riksdagens verk

föreslår i avgivet yttrande, att endast hälften av felräkningspenningama skola

innehållas. Detta medför visserligen den nackdelen, att maximibeloppen

uppnås först efter längre tid än fullmäktige tänkt sig, men däremot den fördelen,

att kassörerna bliva i tillfälle att, utan att fonderade medel tagas i anspråk,

med uppburna felräkningspenningar täcka uppkomna mindre kassaförluster.

Utan att vilja fastslå något visst belopp för vad som bör förstås med

»mindre kassaförlust» hava fullmäktige tänkt sig, att man såsom sådan kunde

anse förlust på omkring etthundra kronor.

Det torde böra ankomma på direktionen att avgöra, när utbetalning av

fonderade felräkningspenningar jämte ränta må äga rum.

Fullmäktige anse sig böra biträda lönenämndens förslag och föreslå därför,

att endast hälften av de för varje kassör utgående felräkningspenningarna

skola innehållas.

För genomförande av förändringen hemställa fullmäktige, att punkten 4

av Särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet för

befattningshavare vid riksdagens verk måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»4. Felräkningspenningar må utgå vid riksbankens — — -—- angivna

belopp:

Vid huvudkontoret.

Vid avdelningskontoret i Göteborg.

Vid avdelningskontoret i Malmö.

Vid övriga avdelningskontor.

Hälften av de kassör tillkommande felräkningspenningama skall av riksbanken

innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som innehållits

jämte upplupen ränta uppgår till ett belopp för kassör med felräkningspenningar

för år av:

1,500 kronor ...................... 5,000 kronor

1,200 » 4,000 »

750 » 2,500 »

600 » ...................... 2,000 » .

Efter ansökan av vederbörande kassör må direktionen för täckande av

uppkommen kassaförlust medgiva utbetalning av fonderade felräkningspenningar

jämte upplupen ränta.

När tjänsteman enligt direktionens bedömande icke längre ifrågakommer

såsom kassör, må direktionen likaledes medgiva sådan utbetalning, i den mån

de innehållna medlen icke behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen

kassaförlust.»

Vid fullmäktiges skrivelse äro fogade dels protokollsutdrag rörande ärendets

behandling i fullmäktige, dels ock lönenämndens för riksdagens verk

yttrande i ärendet. Dessa handlingar äro såsom Bilagor A och B bilagda

detta utlåtande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

5

Det har visserligen hittills endast i jämförelsevis sällsynta fall förekommit,

att kassörer i riksbanken lidit så stora kassaförluster på grund av felräkning,

att de icke själva förmått täcka förlusten, i följd varav densamma helt

eller delvis måst ersättas av riksbankens medel. Uppenbart är emellertid, att

i den mån avsättning av felräkningspenningar sker för mötande av eventuella

kassaförluster, möjligheterna ökas för kassörerna att täcka förlusterna. Den

av fullmäktige ifrågasatta anordningen har därför synts utskottet vara välbetänkt.

Med hänsyn härtill och då utskottet icke funnit anledning till erinran

mot den utsträckning, i vilken felräkningarna skulle enligt fullmäktiges

förslag innehållas av riksbanken, har utskottet funnit sig böra tillstyrka det

föreliggande förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förevarande

framställning, må besluta, att gällande särskilda bestämmelser

angående tillämpning av avlöningsreglementet för

befattningshavare vid riksbankens verk skola, i vad avser

mom. 4 av avdelning I. Riksbanken, erhålla följande ändrade

lydelse:

4. Felräkningspenningar må---tjugutre kassörer.

Hälften av de kassör tillkommande felräkningspenningarna

skall av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill

dess vad som innehållits jämte upplupen ränta uppgår till ett

belopp för kassör med felräkningspenningar för år av:

1,500 kronor .......................... 5,000 kronor

1,200 » .......................... 4,000

750 » .......................... 2,500 »

600 » .......................... 2,000 » .

Efter ansökan av vederbörande kassör må direktionen för

täckande av uppkommen kassaförlust medgiva utbetalning

av fonderade felräkningspenningar jämte upplupen ränta.

När tjänsteman enligt direktionens bedömande icke längre

ifrågakommer såsom kassör, må direktionen likaledes medgiva

sådan utbetalning, i den mån de innehållna medlen icke

behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen kassaförlust.

Stockholm den 7 maj 1937.

På bankoutskottets vägnar:

Utskottet.

BJ. HOLMGREN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 56.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar Ehrnberg, Lindley, Leffler, Johansson i Friggeråker*,

Ström i Lidköping, Bjurström, Nilsson i Mölndal och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, K. A. Westman*, Gustavson

i Västerås, Svedman, Åqvist och Sundström i Vikmanshyttan*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Leffler och Åqvist, vilka under hänvisning till den reservation,

som vid ärendets behandling i fullmäktige avgivits av herrar Örne och Stendahl,

inom utskottet vrkat avslag å fullmäktiges förevarande framställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

7

Bilaga A.

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den 15 april

1937.

Närvarande:

vice ordföranden herr Rooth

» Amnér

» Björnsson

» Stendahl

» Nilsson

» Jonsson

» Örne

§ 4. Deputeranden Amnér erinrade, att, såsom franninge av allmänna

protokollet för den 21 januari 1937, § 8, fullmäktige till lönenämnden för

riksdagens verk för yttrande överlämnat ett inom direktionen utarbetat förslag

till omläggning av det nuvarande systemet med felräkningspenningar

till kassörer ävensom en i anslutning till detta förslag av herr Björnsson upprättad

promemoria.

Lönenämnden hade i skrivelse den 15 nästlidna mars avgivit yttrande i

ärendet. , ... ,.

Föredraganden hemställde, att fullmäktige, i enlighet med nu föreliggande

förslag till skrivelse, ville hos bankoutskottet hemställa om erforderuga

ändringar i gällande bestämmelser för en förändring av systemet med felräkningspenningar.

, ^ ,..

Herr Stendahl förklarade, att han, som vid ärendets behandling lorenämnda

den 21 januari förklarat sig icke kunna ansluta sig till förslaget,

yrkade avslag å föredragandens hemställan.

Jämväl herr Örne yrkade avslag å berörda hemställan.

Med föredraganden förenade sig herrar Rooth, Nilsson och Jonsson.

Även herr Björnsson förklarade sig biträda föredragandens hemställan,

därvid han anförde följande: ''

»Ehuru jag ej anser att nu föreliggande förslag är i allo tillfredsställande,

har jag dock, då lönenämnden ej ansett ett förslag byggt på försäkringsprincipen

av intresse, icke velat motsätta mig det nu föreliggande förslaget.»

Fullmäktige hade alltså beslutit att i skrivelse enligt registratur^ hos bankoutskottet

hemställa, att, för genomförande av den ifrågasatta förändringen

punkt 4 i särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid riksdagens verk måtte erhålla viss

ändrad lydelse. ,. .

Mot förestående beslut anmälde herrar Örne och Stendahl reservation samt

förenade sig därvid i följande yttrande: o .. .

»De fall, då kassavårdande tjänstemän i riksbanken lida sa stor förlust pä

grund av felräkning, att de icke själva förmå täcka förlusten, äro, örn hänsyn

tages till storleken av bankens kassaomsättning, ganska sällsynta. I

fullmäktiges skrivelse uppräknas de 9 fall, som inträffat under tiden 1915

_1937 d. v. s. under en tid av 23 år. Det sammanlagda beloppet av de

ersättningar, fullmäktige tillstyrkt riksdagen bevilja, uppgår till icke fullt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

28,000 kronor eller något mer än 1,200 kronor i medeltal per år för hela

perioden, d. v. s. mindre än de årliga felräkningspenningarna för en enda

kassatjänsteman i den grupp, som åtnjuter högsta utgående felräkningspenningar.

Det synes oss sålunda icke finnas något tvingande skäl att från synpunkten

av bankens ekonomi genomföra den av fullmäktige föreslagna anordningen

att innehålla en del av felräkningspenningarna för bankens kassatjänstemän.

Då med en sådan anordning skulle följa en del olägenheter, som äro

så uppenbara, att de icke av oss torde behöva närmare angivas, och därtill

banken, trots den individuella fonderingen av felräkningspenningar, icke

torde kunna undgå att i vissa fall taga på sig förluster av ifrågavarande slag,

anse vi, att fullmäktige icke bort avlåta skrivelse i ärendet till bankoutskottet.

»

Ur protokollet:

Jacob Hagströmer.

Bilaga B.

Till Fullmäktige i Riksbanken.

Till lönenämnden för riksdagens verk hava fullmäktige med skrivelse den

21 januari 1937 överlämnat förslag, sammanfattat i form av utkast till skrivelse

till bankoutskottet, angående ändring av gällande bestämmelser rörande

utbetalning av felräkningspenningar till riksbankens kassörer. Med samma

skrivelse har tillika överlämnats en av deputeraden för riksbankens avdelningskontor

E. Björnsson upprättad promemoria, vari angivits vissa riktlinjer

för en annan lösning av denna fråga.

Fullmäktiges förslag innebär, att kassör tillkommande felräkningspenningar

skulle av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill dess desamma

jämte upplupen ränta uppginge till ett belopp för kassör med felräkningspenningar

för år av:

1,500 kr..................................... 5,000 kr.

1,200 » .................................... 4,000 »

750 » .................................... 2,500 »

600 » .................................... 2,000 »

Beträffande tjänsteman, som vid 1937 års ingång under minst ett år tjänstgjort

såsom kassör, skulle fullmäktige emellertid äga medgiva, att av denne

tillkommande felräkningspenningar finge vid utgången av varje månad utbetalas

högst femtio procent av desamma.

Det innestående beloppet jämte därå uppkommen ränta skulle enligt fullmäktiges

förslag betalas till vederbörande tjänsteman, när denne vid avgång

ur tjänsten eller eljest icke längre ansåges böra ifrågakomma såsom kassör.

Enligt deputeraden Björnssons förslag skulle kassör tillsvidare avstå en

tredjedel av sina felräkningspenningar till en felräkningsfond, vartill uppkomna

kassaöverskott skulle inbetalas. När fonden vuxit till exempelvis

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5-5.

9

20,000 kronor, skulle avgifterna kunna nedsättas till exempelvis en fjärdedel

eller mindre del av felräkningspenningarna. Sedan fonden uppgått till exempelvis

50,000 kronor, borde avgifterna icke vara större än som vore erforderligt

för att täcka fondens utgifter under närmast föregående år, dock högst

en tredjedel av felräkningspenningarna. Vid uppkommen felräkningsbrist

skulle kassören själv ersätta en tredjedel av det borträknade beloppet, dock

högst så mycket, som han under närmast föregående kalenderår utfått i felräkningspenningar.

1 samband härmed har lönenämnden till behandling upptagit en från styrelsen

för riksbankstjänstemännens förening ingiven, den 12 februari 1937

dagtecknad skrivelse i ämnet.

Med hänsyn till att likartade bestämmelser i frågavarande avseende synts

böra iakttagas jämväl för riksgäldskontorets del har lönenämnden berett fullmäktige

i riksgäldskontoret tillfälle att uttala sig i frågan; och hava fullmäktige

i skrivelse den 4 mars 1937 avgivit utlåtande i ärendet samt överlämnat

ett från riksgäldskontorets tjänstemannaförening införskaffat yttrande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande framhållit, att ändrade

bestämmelser i överensstämmelse med det framlagda förslaget ej syntes

vara för riksgäldskontorets vidkommande av behovet påkallade, då någon

framställning om befrielse från ersättningsskyldighet för uppkommen kassabrist

hittills icke gjorts av riksgäldskontorets kassör eller annan, felräkningspenningar

tillförsäkrad tjänsteman i riksgäldskontoret. Då det emellertid

syntes fullmäktige lämpligt, att likartade bestämmelser i här berörda avseende

fastställas för riksbanken och riksgäldskontoret, ville fullmäktige ej motsätta

sig ändring i föreslaget syfte. Emellertid ville fullmäktige för riksgäldskontorets

del förorda, att högst en tredjedel av felräkningspenningarna, vilka

för riksgäldskontorets kassör utgjorde 1,200 kronor för år, skulle innehållas

och göras räntebärande, till dess sålunda innehållna belopp jämte ränta uppginge

till 2,000 kronor för varje tjänsteman, som bestrede kassörstjänst, såvida

ej dessförinnan det innehållna beloppet ansetts böra utbetalas. De ifrågasatta

bestämmelserna borde enligt fullmäktiges mening avse ordinarie kassör

och dennes vikarie, men däremot ej tjänstemän, som tillfälligtvis förordnas

att ombesörja utbetalning av vinster, utbyte av obligationer och dylikt

samt därvid av fullmäktige tillerkännas felräkningspenningar.

För egen del har lönenämnden funnit den av fullmäktige i riksbanken ifrågasatta

åtgärden vara välbetänkt och får därför uttala sin anslutning till syftet

med det föreliggande förslaget. Lönenämnden vill dock ifrågasätta skäligheten

av att på sätt fullmäktige föreslagit felräkningspenningarna i sin helhet

innehållas i och för fondering intill ovan angivna belopp. Enligt lönenämndens

uppfattning torde en föreskrift om avsättning av hälften av felräkningspenningarna

vara tillfyllest för ifrågavarande ändamål. Någon erinran synes

icke böra göras mot storleken av de för olika kassörstjänster föreslagna belopp,

som skola fonderas. Den av lönenämnden sålunda ifrågasatta modifikationen

i fullmäktiges förslag medför givetvis, att ifrågavarande fondbelopp

uppnås först efter dubbelt så lång tid sorn enligt fullmäktiges förslag. Den

av lönenämnden förordade anordningen innebär emellertid den fördelen framför

fullmäktiges förslag, alt kassörerna kunna, utan alt fonderade medel tagas

i anspråk, nied uppburna felräkningspenningar täcka uppkomna mindre kassaförluster.

Vidkommande sättet för fonderingens verkställande bär lönenämnden ansell

det av fullmäktige framlagda förslaget örn individuell fundering vara att

förorda framför den av deputeraden Björnsson ifrågasatta kollektiva fonderingen.

Vid tillämpning av sistnämnda förslag skulle en kassör, som

icke lidit någon kassa förlust, nödgas avstå sina felräkningspenningar för att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

täcka förluster för andra kassörer, som måhända brustit i uppmärksamhet

vid handhavandet av kassörsgöromålen. En sådan anordning kan vara

ägnad att förminska kassörernas noggrannhet och kan därför medföra icke

önskvärda följder. Erinras må jämväl, att i gällande tjänstgöringsstadgar

för riksbankens huvudkontor och avdelningskontor föreskrives, att samtliga

tjänstemän äro var för sig ansvariga för vad var och en tillhör att verkställa.

Därest ändring i reglerna för utbetalning av felräkningspenningar till

riksbankens kassörer vidtages, torde jämväl beträffande felräkningspenningarna

till riksgäldskontorets kassör böra föreskrivas, att hälften av desamma

bör innehållas. På av fullmäktige i riksgäldskontoret anförda skäl torde

fonderingen böra upphöra, då det innehållna beloppet för en kassör uppgår

till 2,000 kronor. Det torde ankomma på sistnämnda fullmäktige att

vidtaga åtgärder för genomförandet av en eventuell ändring av nuvarande

bestämmelse rörande utbetalningen av felräkningspenningar till riksgäldskontorets

kassör.

Praktiska skäl tala för att — såsom framhållits av fullmäktige i riksgäldskontoret

— fondering av felräkningspenningar skall ske endast för ordinarie

kassör och dennes vikarier men däremot icke för tjänsteman, som tillfälligtvis

förordnats att tjänstgöra i extra kassor eller i expedition för utbyte av

obligationer m. m.

Såsom fullmäktige i riksbanken föreslagit torde det vara lämpligt att de

ifrågavarande utbetalningsföreskrifterna införas i de särskilda bestämmelserna

angående tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare vid

riksdagens verk.

Stockholm den 15 mars 1937.

LÖNENÄMNDEN FÖR RIKSDAGENS VERK

A. AMNÉR.

Einar Falk.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.