Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående nedbringande av räntan å långfristiga lån från hypoteksoch liknande inrättningar.

1937-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:59, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående nedbringande av räntan å långfristiga lån från hypoteksoch liknande inrättningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59-

1

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående nedbringande av

räntan å långfristiga lån från hypoteks- och liknande

inrättningar.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 306, vilken hänvisats till

bankoutskottets förberedande behandling, bär herr Wallén jämte fyra av

kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen ville anslå erforderliga

medel för nedbringande i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

1934 års fastighetskreditsakkunniga angivit, av räntan till 3 eller allra

högst 3.5 procent å långfristiga lån från hypoteks- och liknande inrättningar

eller, därest sådan åtgärd anses kräva föregående ytterligare utredning av

frågan, örn vidtagande genom Kungl. Maj:ts försorg av dylik utredning samt

örn framläggande så snart ske kan inför riksdagen av de förslag, vartill utredningen

kan giva anledning».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Såsom i motionen framhålles, hemställdes i två vid 1934 års riksdag väckta

likalydande motioner (I: 161 och 11:323), att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla om sådana vidgade direktiv för de den 22 december 1933

tillkallade utredningsmännen för verkställande av utredning och avgivande

av förslag rörande formerna för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden

(den s. k. jordbrukskreditutredningen), att utredningsmännen kunde till

prövning upptaga jämväl frågan örn jordbrukets primärkredit liksom också

möjligheterna för ernåendet av en smidigare anpassning av ränteläget. I

häröver avgivet utlåtande (nr 85) anförde jordbruksutskottet bland annat

följande. .

Åt jordbrukskreditutredningen hade, utom annat, uppdragits att överväga

frågan om beredande av möjlighet för jordbrukarna till konvertering

av på ogynnsamma villkor erhållna krediter i långfristiga lån med fördelaktigare

räntesatser och amorteringsvillkor. Utskottet funne det jordbrukskreditutredningen

sålunda givna uppdraget nära sammanfalla med frågan

örn jordbrukets primärkredit. Denna fråga hade visserligen ganska nyligen

varit föremål för utredning och föranlett åtgärder från statsmakternas sida,

men jordbruksnäringens läge syntes dock motivera en undersökning, huruvida

icke även på detta område ytterligare åtgärder kunde vidtagas till åstadkommande

av förbättrade kreditförhållanden för jordbrukarna. På grund

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 59. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

härav föresloge utskottet, att riksdagen genom en skrivelse till Kungl. Majit

framhölle önskvärdheten av att frågan om förbättrade villkor för den primära

jordbrukskrediten och därmed sammanhängande ränteförhållanden

bleve föremål för utredning på sätt Kungl. Majit torde bestämma.

Riksdagen beslöt i enlighet med jordbruksutskottets hemställan (riksd. skr.

nr 288).

Med anledning av riksdagens skrivelse tillkallade chefen för jordbruksdepartementet,

jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit, den 24 augusti 1934

särskilda utredningsmän med uppdrag att enligt av departementschefen angivna

riktlinjer verkställa utredning rörande frågan örn möjligheterna att

åstadkomma förbättrade villkor för den primära fastighetskrediten ävensom

att avgiva förslag i ämnet. Utredningsmännen — vilka antogo benämningen

1934 års fastighetskreditsakkunniga — avgåvo den 27 juli 1935 betänkande

med vissa synpunkter och förslag i fråga örn den primära fastighetskrediten

(statens offentliga utredningar 1935:34).

Såsom av nyssnämnda betänkande framgår, ha de sakkunniga haft att jämlikt

remiss från chefen för finansdepartementet avgiva utlåtande över en av

Riksförbundet landsbygdens folk till Kungl. Majit ingiven, den 28 januari

1935 dagtecknad framställning örn att erforderliga ändringar måtte vidtagas i

de för hypoteksbanken och hypoteksföreningarna gällande föreskrifterna, så

att dessa institutioner finge större möjlighet att anpassa verksamheten efter

rådande förhållanden, ävensom hemställt örn åtgärder, varigenom hypoteksbanken

och hypoteksföreningarna bereddes möjlighet att utan konverteringsförfarande

genomföra en allmän räntereglering på alla utestående lån i överensstämmelse

med rådande ränteläge. I utlåtande den 15 februari 1935 anförde

de sakkunniga bland annat följande.

Hypoteksinstitutionens syfte hade varit och vöre fortfarande att ställa till

förfogande på lång sikt bunden kredit, vilken av låntagarna kunde läggas till

grund för förhållandevis varaktiga dispositioner. Hypoteksinstitutionen, som

i sin upplåning vore bunden under de första tio åren av lånetiden, kunde reglera

sina låntagares räntor nedåt endast i samma mån som sådant medgåves

till följd av inträdande konverteringsrätt för hypoteksbankens obligationslån.

En räntelättnad för låntagarna hos hypoteksföreningarna beträffande redan

utestående lån komme att successivt kunna av hypoteksinstitutionen medgivas

under förutsättning att de nuvarande förhållandena å räntemarknaden fortsatte.

Däremot syntes en omedelbar räntenedsättning knappast kunna ernås

på någon annan väg än genom statens mellankomst. Kostnaden för en

nedsättning av räntan å samtliga hos hypoteksföreningarna då utestående lån

beräknades av de sakkunniga till omkring 3,150,000 kronor för år. Betänkligheterna

mot en sådan hjälpåtgärd skulle enligt de sakkunnigas uppfattning

minskas i styrka, om räntelättnad endast medgåves i sådana fall, då efter

prövning behov av hjälp visats föreligga. De sakkunniga anförde med

avseende å den ifrågasatta subventionen, att de — utan att ingå på de statsfinansiella

konsekvenserna samt utan att taga ståndpunkt till frågan örn

liknande räntelättnader på andra kreditområden — ur de synpunkter, de sakkunniga

jämlikt det till grund för deras utredningsuppdrag liggande statsrådsprotokollet

hade att anlägga på förevarande spörsmål, icke hade något att

erinra mot genomförandet av en tillfällig räntelättnad för låntagarna hos hy
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 69.

3

poteksföreningarna med den huvudsakliga innebörd och i den begränsade omfattning,

som i de sakkunnigas utlåtande angåves.

Riksförbundets framställning är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Jämväl i sitt ovannämnda betänkande upptogo de sakkunniga till behandling

frågan om möjligheterna att genom subventionsåtgärder från statens

sida ernå en nedsättning av räntan å gamla bundna lån löpande med relativt

höga räntesatser. De sakkunniga funno ej anledning att i rådande läge framlägga

förslag om åtgärder i sådan riktning. Skulle emellertid jordbrukets

ställning i framtiden komma att mera avsevärt försämras, syntes det då böra

övervägas, vilka åtgärder på kreditväsendets område som lämpligen borde

komma till genomförande, varvid även subventionsåtgärder av den huvudsakliga

innebörd, som angivits i de sakkunnigas förenämnda utlåtande, syntes

kunna komma under omprövning.

I två vid 1935 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 249 och II: 410)

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Majit ville låta verkställa utredning bland annat av frågan huruvida,

i vilken mån och på vad sätt en nedsättning av räntan å lån från svenska

bostadskreditkassan skulle kunna åstadkommas.

I utlåtande (nr 44) över nyssnämnda motioner anförde bankoutskottet i

huvudsak följande:

»Utskottet vill erinra, att de under statlig medverkan anordnade fastighetskreditinstitutionerna

tillkommit för att bereda fastighetsägarna tillgång till

på lång sikt bundna, från långivarens sida ouppsägbara lån. Sådana lån medföra

till skillnad mot korttidslån betydande fördelar vid fastighetsfinansiering,

i det att de trygga fastighetsägarna mot såväl uppsägning som räntestegring.

Dessa fördelar ernås genom att kreditinstitutionerna själva anskaffa

de för sin utlåningsrörelse erforderliga medlen genom upplåning på lång

sikt, nämligen genom upptagande av obligationslån. Då konverteringsrätt

för sådana lån regelmässigt inträder tio år efter lånens utgivande, äro låntagarna

hos institutionerna berättigade att först efter utgången av samma tid

uppsäga sina lån till återbetalning.

Den betydande nedgång i räntenivån, som inträtt under de senare åren,

har självfallet medfört, att lån, som upptagits hos ifrågavarande kreditinstitutioner

mot en högre ränta än den nu gällande, för närvarande te sig mindre

gynnsamma än vid tidpunkten för lånens upptagande. 1 den mån möjlighet

därtill hittills förefunnits, hava sådana med högre ränta förskrivna lån

konverterats i lån med lägre ränta. Sådan omläggning av krediterna kommer

givetvis att jämväl i fortsättningen äga rum, allteftersom lån bliva konvertibla,

som löpa med högre ränta än den vid konverteringsrättens inträde

gällande.

I nu förevarande motioner har beträffande den senast inrättade fastighetskreditinstitutionen,

svenska bostadskreditkassan, förslag väckts, åsyftande

att bereda vissa av dess låntagare möjlighet att före konverteringstidens inträde

komma i åtnjutande av räntesänkning. I sitt i ärendet avgivna yttrande

har kassans styrelse bland annat framhållit, att bostadskreditinstitutionen

saknade medel för finansiering av en sådan räntelättnad, varför ekonomisk

medverkan från statens sida vore erforderlig, därest statsmakterna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr -59.

skulle önska genomföra motionärernas förslag. I motionerna har emellertid

icke anförts något skäl för att staten skulle träda hjälpande emellan i nu

förevarande fall. Motionärerna synas vidare hava förbisett, att samma förhållanden,

som göra en omedelbar räntelättnad önskvärd för vissa låntagare

hos bostadskreditkassan, äro för handen jämväl beträffande låntagare hos

övriga kreditinstitut, vilka i likhet med denna kassa förmedla långfristig utlåning.

Då de av bostadskreditkassan utlämnade lånen utgöra endast en

ringa del av de utestående långa fastighetslånen, måste det därför beaktas,

att vittgående konsekvenser ur statsfinansiell synpunkt kunna vara att förvänta

av åtgärder i motionernas syfte.»

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I den nu föreliggande motionen anföres — efter erinran att Riksförbundets

ovanberörda framställning ännu icke föranlett någon åtgärd —- i huvudsak

följande:

»Visserligen kan jordbrukets ekonomiska läge för ögonblicket sägas hava

ljusnat men som ett obestridligt faktum kvarstår ännu, att fastighetskrediten

för lantbrukarna i regel innebär ett mera svårlöst och tyngande problem än

för flertalet andra låntagare. För varje år påläggas jordbrukarna av det allmänna

nya och avsevärda bördor. På produkterna (mjölk etc.) ställas allt

högre krav och den i lantbruket sysselsatta arbetskraften har numera i allmänhet

uppnått en i och för sig rättvis förbättring i sin levnadsstandard i

vad avser såväl lön som bostäder. Även om jordbruket såsom sådant beredes

full kompensation, innebära de höga räntorna för låntagaren-jordägaren

en betydligt ökad belastning. Allt vad som kan åtgöras för att sätta honom

i stånd att utan försämrad ekonomi bära de ökade bördorna och

få åtnjuta de lättnader i ränteläget, som redan kommit andra grupper

av låntagare till del, bör vidtagas. Går det ej på överenskommelsens väg

att ordna detta, bör det allmänna träda in. Gällande bestämmelser för

hypoteks- och liknande inrättningar böra underkastas revision. I detta

samband må här endast erinras örn att förefintliga bestämmelser synas medgiva

befogenhet för långivare att utöva sådant tryck i ränteavseende på låntagare,

som särskilt vid fallande ränteläge måste kännas betungande och

orättvist för låntagaren. Men ej nog härmed. Även direkt penninghjälp erfordras.

De av de sakkunniga anförda siffrorna visa, att det i jämförelse med

det stora samhälleliga intresset gäller tämligen blygsamma belopp från statens

synpunkt sett. Rån ej erforderligt belopp för en räntesänkning ned till

3 eller högst 3,5 % av hypotckslån omedelbart utanordnas efter statsmakternas

beslut härom, bör en utredning utan dröjsmål göras örn de riktlinjer,

som böra läggas till grund för en räntelättnad av här ifrågavarande slag och

om de belopp, som från det allmännas sida böra anslås härför.»

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har det i den nu föreliggande

motionen upptagna spörsmålet om ernående av en nedsättning av

räntan å högprocentiga bundna fastighetslån genom subventionsåtgärder

från statens sida varit föremål för behandling av 1934 års fastighetskreditsakkunniga.

I utlåtande den 15 februari 1935 över en av Riksförbundet

landsbygdens folk hos Kungl. Maj:t gjord framställning förklarade sig de

sakkunniga icke hava något att erinra mot genomförandet av en tillfällig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

5

räntelättnad för låntagare hos hypoteksföreningarna i sådana fall, då efter

särskild prövning behov därav konstaterats. De sakkunniga uttalade

emellertid sedermera i sitt den 27 juli 1935 avgivna betänkande med vissa

synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten, att de i

rådande läge ej funne anledning framlägga förslag örn subventionsåtgärder

av tidigare ifrågasatt art. Riksförbundets omförmälda framställning är fortfarande

beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Av den lämnade redogörelsen framgår vidare, att riksdagen år 1935 avslagit

två inom riksdagen väckta likalydande motioner om nedsättning av

räntan å högprocentiga lån, som utlämnats från en annan för långfristig

kreditgivning inrättad hypoteksinstitution, nämligen Svenska bostadskreditkassan.

Bankoutskottet hänvisade i sitt i ärendet avgivna, ovan i huvudsak

återgivna utlåtande till att lånen från bostadskreditkassan i likhet med lån

från övriga fastighetskreditinstitutioner efter tio års löptid kunde, därest

ränteläget det medgåve, konverteras i lån med lägre ränta. Utskottet framhöll

ock, att en åtgärd i motionernas syfte, vilken endast kunde genomföras

under ekonomisk medverkan från statens sida, måste medföra vittgående konsekvenser

ur statsfinansiell synpunkt.

Vad utskottet sålunda för två år sedan anförde äger enligt utskottets mening

fortfarande giltighet. Framhållas må dessutom, att det låga ränteläget

under de senare åren möjliggjort en successiv konvertering av högprocentiga

bundna lån till lägre räntesatser. I den mån den låga räntenivån bibehålies

i fortsättningen, är det att förvänta att alltjämt nya grupper av låntagare

med bundna lån skola komma i åtnjutande av räntelättnad, varigenom

den av motionärerna önskade utjämningen i räntesatserna för de långfristiga

fastighetslånen skulle ernås utan särskilda åtgärder från statens sida. Med

hänsyn härtill och då den i motionen berörda frågan dessutom redan är underställd

Kungl. Majit, finner utskottet sig böra avstyrka icke blott förslaget

örn anvisande av statsmedel för nedsättning av räntan å här avsedda fastighetslån

utan även det alternativt framställda yrkandet örn skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om utredning i ämnet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 306 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 59.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Lindley*, Leffler, Johansson i Friggeråker*,

Sundvik och Roos*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

Gustavson i Västerås, Åqvist, Lundberg* och Wallén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Wallén.

378031. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.