Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 60

1937-05-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1937:60, Bankoutskottets utlåtande Nr 60

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majits proposition angående

pensionsförhållandena för vissa barnmorskor.

1 en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition nr 257, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att, i

huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande departementschefen i

propositionen förordat, utfärda bestämmelser i fråga örn pensionsförhallandena

för vissa barnmorskor.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren under nr 412 av fröken Hesselgren

jämte tolv av kammarens övriga ledamöter väckt motion — i vad den

avser barnmorskas pensionsålder och kvarstående i tjänst vari hemställts,

»att som övergångsbestämmelse rörande barnmorskas pensionsålder må gälla,

att hon må få kvarstå i tjänsten till högst 57 års ålder, ifall hennes tjänsteår

ej medgiva full pension vid uppnådda 55 år».

Beträffande motiveringen för Kungl. Majits och motionärernas ifrågavarande

förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till propositionen och motionen.

Genom särskilda propositioner till innevarande års riksdag, nr 39 och nr

40, vilka för förberedande handläggning hänvisats till statsutskottet, respektive

andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t framlagt förslag dels till förbättrad

förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande mödra- och barnavård,

dels ock till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

På hemställan av statsutskottet (utlåtande nr 121) och av andra lagutskottet

(utlåtande nr 41) har riksdagen i allt väsentligt bifallit vad Kungl. Majit

i förenämnda propositioner nr 39 och nr 40 föreslagit.

I den nu föreliggande propositionen nr 257 har till behandling upptagits

frågan örn pensionsförhållandena för vissa barnmorskor, vilken fråga äger

nära samband med det organisationsspörsmål, som berörts i de ovannämnda

propositionerna. Beträffande den närmare innebörden av Kungl. Majits

av riksdagen numera godkända förslag i angivna avseende tillåter sig utskottet

att hänvisa till härför intagna redogörelser i stats- och andra lagutBihanf)

till riksdagens protokoll 1937. 8 sand. Nr 60. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

skottens omförmälda utlåtanden. Här torde allenast beträffande den nuvarande

organisationen av den öppna barnbördsvården få erinras om följande.

Enligt gällande bestämmelser rörande barnmorskeväsendet, vilka innehållas

närmast i lagen den 28 mars 1919 (nr 138) örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. med däri vidtagna ändringar, skall riket vara indelat i

barnmorskedistrikt, vart och ett med en fast anställd distriktsbarnmorska.

För fullgörande av distriktsbarnmorskornas åligganden under tid då de

åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger skall inom varje landstingsområde

och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager

i landsting, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.

Kommun, som ingår i ett eller flera barnmorskedistrikt, äger utöver distriktsbarnmorska

hava särskild barnmorska fast anställd i sin tjänst eller

träffa avtal med annan barnmorska att, mot ersättning av kommunen för

varje förrättning eller med visst årligt belopp, betjäna barnaföderskor. Utom

nu nämnda kommunalt anställda barnmorskor finnas kommunbarnmorskor,

antagna enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) angående kommuns skyldighet

i fråga om anställande av barnmorska. Enligt övergångsbestämmelse

till förenämnda lag den 28 mars 1919, varigenom lagen den 13 juni 1908

upphävdes, medgavs anstånd med distriktsbarnmorskas anställande inom

sådana distrikt, i vilka vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1920 förefanns

fast anställd kommunbarnmorska, intill dess tjänsteavtalet med henne

utgått eller hon blivit till distriktsbarnmorska antagen.

Beträffande nu ifrågavarande barnmorskors pensionsförhållanden gäller i

huvudsak följande:

Distriktsbarnmorska har enligt reglementet för statens pensionsanstalt pensionsrätt

i pensionsanstalten med ett tjänstepensionsunderlag av 1,000 kronor

och ett familjepensionsunderlag av 500 kronor (§§ 60—62). Pensionsåldern

är 55 levnadsår (§ 63). Befattningshavare, som uppnått pensionsåldern,

kan av huvudmannen tillåtas kvarstå i befattningen, dock högst under

5 år (§ 18). För hel pension erfordras 25 tjänstår (§ 64). Pensionsavgiften

är för tjänstepension 5 % av tjänstepensionsunderlaget och för familjepension

1 % av familjepensionsunderlaget (§ 68) eller tillhopa 55 kronor. Nämnda

avgift åligger helt befattningshavaren. Huvudmannen erlägger ingen

avgift. Den på statsverket belöpande årliga avgiften kan beräknas till omkring

200 å 250 kronor. Distriktsbarnmorsketjänsterna äro obligatoriskt förenade

med pensionsrätt i anstalten.

För ett mindre antal reservbarnmorsketjänster har på särskild ansökan

och efter föregående tjänstereglering beviljats pensionsrätt i anstalten. Pensionsvillkoren

för dessa tjänster äro i övrigt desamma som för distriktsbarnmorsketjänsterna.

I dylik ordning och på enahanda villkor har pensionsrätt

bereus även vissa kommunbarnmorskor. Flertalet av sådana barnmorskor

äro emellertid pensionsberättigade enligt äldre, för barnmorskornas

pensionsanstalt gällande bestämmelser och berättigade till en grundpension

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 3

av i regel omkring 300 kronor, vartill kommer pensionsförhöjning och dyrtidstillägg.

Då ovannämnda pensionsunderlag, 1,000 kronor, är oreglerat, utgår å detsamma

pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),

vadan hel tjänstepension i verkligheten utgör 1,176 kronor, vartill kommer

dyrtidstillägg.

Statens pensionsanstalt, som anbefallts avgiva förslag rörande de bestämmelser

i pensionshänseende, som kunde böra meddelas vid bifall till propositionerna

nr 39 och nr 40, har härom i särskilda yttranden anfört i huvudsak

följande:

Enligt de ifrågavarande propositionerna skulle enhetliga lönevillkor komma

alt gälla för samtliga distriktsbarnmorskor. Med tillämpning av de allmänna

bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt skulle de

löneförmåner, som skulle komma samtliga distriktsbarnmorskor till del, kunna

föranleda fastställande av en tjänstepension å 1,350 kronor,^ varå dyrtidstillägg

ej borde erhållas, då sådant ej skulle utgå å löneförmånerna. Enär

enligt de för distriktsbarnmorska gällande särskilda bestämmelserna pensionsförmånerna

för närvarande utgjordes av pension 1,000 kronor, pensionsförhöjning

176 kronor och dyrtidstillägg 192 kronog eller sammanlagt 1,368

kronor, funne anstalten det ej påkallat att vidtaga någon ändring i distriktsbarnmorskas

pensionsvillkor.

I fråga örn reservbarnmorskor, som framdeles komme att anställas efter

den nya organisationens genomförande, skulle i tillämpliga delar gälla samma

lönebestämmelser som för distriktsbarnmorska. Sådana reserybarnmorskor

borde därför obligatoriskt hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt

liksom distriktsbarnmorskorna och på samma villkor som dessa; i propositionen

nr 39 framhölles dock, att något egentligt behov av att anställa reservbarnmorskor

knappast torde föreligga under de närmaste åren. I pensionsreglementets

g 60 mom. 1 e) torde reservbarnmorska böra särskilt nämnas,

men borde i en övergångsbestämmelse stadgas, att reservbarnmorska, som

antagits före ikraftträdandet av den föreslagna nya lagen om anställande av

distriktsbarnmorskor m. m., ej skulle hava delaktighet i pensionsanstalten,

såvida icke hennes befattning dessförinnan reglerats och anmälts till pensionsrätt

i anstalten. Att i pensioneringen upptaga sådana reservbarnmorskor,

som redan funnes anställda och övergångsvis skulle bibehållas men

som hittills icke ansetts böra anmälas till pensionsrätt, torde ej böra ifrågakomma.

.. . . , .

Då någon ändring i pensionsbestämmelserna för distriktsbarnmorska icke

ansetts böra föreslås, syntes anledning ej heller föreligga att vidtaga några

förändringar med avseende å pensionsvillkoren för sådana barnmorskebefattningar,

som efter särskild, av medicinalstyrelsen godkänd tjänstereglering

kunde förenas med pensionsrätt i anstalten. „

Vidkommande reglering av pensionsförhållandena för de enligt 1908 ars

lag anställda kommunbarnmorskorna hade pensionsanstalten i anslutning

till ett av befolkningskommissionen i ämnet framställt förslag angivit vissa

riktlinjer. ..

I nämnda lag funnes icke föreskriven viss åldersgräns, vid vilken kommunbarnmorska

skulle frånträda sin tjänst. Det syntes vara vederbörande kommun

obetaget att besluta örn viss övre åldersgräns i detta avseende.

Det vore antagligt, att, därest pension bereddes dessa kommunbarnmorskor

genom statens försorg, en del kommuner komme att begagna sig av denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

möjlighet, då i motsatt fall kommunen förr eller senare måste se sig nödsakad

att av egna medel bevilja vederbörande viss pension.

I regel hade kommunbarnmorskorna — med undantag för det fåtal av

dem, vilka ägde delaktighet i statens pensionsanstalt och för vilka gällde en

pensionsålder av 55 år — kvarstått i tjänst intill 70 år. Detta förhållande

förklarade, att det alltjämt funnes kvar ett icke obetydligt antal dylika barnmorskor.

Förefintligheten av dessa av kommun fast anställda barnmorskor hade i

mångå fall verkat hämmande på en ändamålsenlig omreglering av barnmor - skedistrikten inom respektive län. Fastställande även för sådana kommunbarnmorskor,

vilka icke vore delägare i statens pensionsanstalt, av en åldersgräns,

utöver vilken kvarstående i tjänst icke finge äga rum, vore önskvärd

nr synpunkten av en hastigare avveckling av dessa tjänster.

Kommissionen hade tagit under övervägande, huruvida icke kommunbarnmorskorna

borde pensioneras genom statens medverkan, varvid åldersgränsen

borde sättas lika med vad som gällde för distriktsbarnmorskor eller

vid 55 år. Kommissionen ifrågasatte, att staten skulle lämna visst bidrag

för uppbringande av de pensioner, som utginge till vederbörande kommunbarnmorska

till följd av delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt.

Pensionsanstalten förordade, att den sålunda ifrågasatta pensionsökningen

skulle utgå med ett fixt belopp. Örn det antoges, att grundpensionen enligt

barnmorskornas pensionsanstalts reglemente i regel uppginge till omkring

300 kronor och denna grundpension genomgående finge höjas med t. ex.

500 kronor av statsmedel, vartill sedermera finge komma pensionstillägg,

pensionsförhöjning I och dyrtidstillägg, skulle pensionsförmånerna komma

att i regel uppgå till sammanlagt omkring 1,150 kronor jämte dyrtidstillägg.

För barnmorska, som icke räknade minst 25 tjänstår, borde dock den särskilda

tilläggspensionen minskas i förhållande till antalet felande tjänstår.

För tilläggets erhållande borde uppställas villkor örn skyldighet för vederbörande

att avgå vid inträdd ålder av 55 år eller örn denna ålder vid tidpunkten

för omorganisationens ikraftträdande redan uppnåtts omedelbart.

Chefen för socialdepartementet har i propositionen nr 39 i fråga om barnmorskornas

avgångsskyldighet vid uppnådd stadgad pensionsålder anfört

bland annat:

Beträffande genomförandet av den nya distriktsindelningen syntes av särskild

betydelse, att indelningen redan från början i görligaste mån lämpades

efter de förhållanden, som kunde antagas bliva mera bestående i framtiden.

Det närmaste hindret för en dylik anpassning redan nu torde vara

det jämförelsevis stora antal befattningshavare, som därav berördes. Att

vid omorganisationens genomförande utan vidare entlediga det övertaliga

antalet befattningshavare kunde ej komma i fråga. Ej heller syntes med

hänsyn till den ringa pension, som utginge till distriktsbarnmorska, förtidspensionering

böra tillgripas. Däremot torde böra förutsättas, att sådan barnmorska

efter omorganisationens ikraftträdande ej vidare medgåves rätt att

kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder, 55 år.

Förefintligheten av de s. k. kommunbarnmorskorna utgjorde ett hinder

för ett rationellt genomförande av den föreslagna omorganisationen av barnmorskeväsendet.

Denna form för anställning av barnmorskor syntes böra

avvecklas så snart som möjligt. En utväg vore måhända att hålla kommunbarnmorskorna

helt utanför den nya distriktsindelningen. Detta torde dock

möta svårigheter, därest principen örn fri förlossningsvård allmänt skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

5

kunna upprätthållas. I stället syntes den väg, kommissionen anvisat, böra

beträdas. Dock torde sådan kommunbarnmorska, som vid tidpunkten för

omorganisationens ikraftträdande uppnått 55 år, icke med bidrag av statsmedel

böra beredas pension, såvida bon ej samtidigt avginge från sin befattning.

Endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55 år, skulle sålunda

inordnas i den nya organisationen, varemot de övriga skulle bliva hänvisade

att, därest de ej föredroge att omedelbart avgå med pension, arbeta under

konkurrens med distriktsbarnmorskorna, i vilkas åligganden skulle ingå att

lämna fri förlossningsvård. Vid en dylik anordning syntes kunna förväntas,

att kommunerna i stor utsträckning komme att begagna sig av den möjlighet

de torde äga att entlediga de kommunbarnmorskor, som vid den nya

organisationens ikraftträdande kunde beredas pension genom statens försorg.

Beträffande de fåtaliga kvarstående kommunbarnmorskorna, torde

bestämda villkor böra uppställas för ökat bidrag av statsmedel till avlöningen.

Sålunda borde krävas, att de skulle äga skyldighet avgå med pension

vid fyllda 55 års ålder.

Chefen för finansdepartementet har i den nu förevarande propositionen

nr 257 anfört huvudsakligen följande:

I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret funne departementschefen

ett bifall till vad i propositionerna nr 39 och 40 till årets riksdag föreslagits

i avseende å barnmorskeväsendets organisation icke böra föranleda

någon ändring av de för distriktsbarnmorskor för närvarande gällande pensionsbestämmelserna.

Beträffande reservbarnmorskor, som framdeles kunde komma att anställas

efter den nya organisationens genomförande, och vilka enligt omorganisationsförslaget

skulle bliva i lönehänseende i stort sett likställda med distriktsbarnmorskor,

biträdde departementschefen det av statens pensionsanstalt

framlagda förslaget, vilket innebure, att dessa barnmorskor skulle

liksom distriktsbarnmorskorna obligatoriskt hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt

och att för dem skulle även i övrigt gälla enahanda pensionsvillkor

som för distriktsbarnmorskor.

I fråga örn reservbarnmorskor, som blivit fast anställda före ikraftträdandet

den 1 januari 1938 av de föreslagna nya föreskrifterna, hade pensionsanstalten

ifrågasatt, att sådan barnmorska, som icke redan vore delaktig

i anstalten, ej skulle kunna vinna delaktighet, såvida icke hennes befattning

före nämnda tidpunkt reglerats och anmälts till pensionsrätt. Mot detta

förslag hade departementschefen intet annat att erinra än att respittiden för

vidtagande av sistnämnda åtgärder för pensionsrätts vinnande syntes böra

utsträckas, förslagsvis till utgången av år 1938.

Vad slutligen anginge de enligt lagen den 13 juni 1908 anställda kommunbarnmorskorna

ansåge även departementschefen sig böra tillstyrka, att för

åstadkommande av snar avveckling av dylika barnmorsketjänster tillägg till eljest

utgående pension enligt reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt

finge tilldelas sådan barnmorska. Även billighetsskäl syntes tala för

beviljande av en dylik förmån. Beträffande den form, i vilken tilläggspensionen

borde utgå, samt i fråga om storleken av denna funne departementschefen

sig kunna biträda statens pensionsanstalts därutinnan framlagda förslag,

dock att föreskrift torde böra meddelas till förhindrande av att sammanlagda

pensionsförmånen för sådan barnmorska komme att överstiga

hennes tidigare samlade avlöningsförmåner eller den pension, som skulle

hava tillkommit henne, örn hon innehaft distriktsbarnmorsketjänst.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Utskottet.

Till stöd för det i den föreliggande motionen II: 412 ovan återgivna förslaget

har anförts följande:

»Distriktsbarnmorskan är enligt nu gällande bestämmelser skyldig att avgå

med pension vid 55 års ålder. Hon kan, örn skäl därtill äro, för ett år

i sänder få förlängt tjänstetillstånd, dock till högst 60 år. Nu föreslås en

generell pensionsålder av 55 år.

Häremot ha vi ingen annan erinran än att det synes oss vara rätt och

billigt, att en barnmorska, som ej har fullt antal tjänsteår, då hon uppnått

55 levnadsår, måtte få kvarstå i tjänst högst 2 år, för att hennes pension,

som i sig själv är låg även vid full pension, ej måtte bli alltför ofullständig.

Skulle det ej anses lämpligt att medgiva detta, vilja vi föreslå, att det relativt

lilla antal barnmorskor, som det här rör sig om, måtte få full pension vid

uppnådd pensionsålder, oaktat antalet tjänsteår ej är fyllt.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är Kungl. Maj:ts i den förevarande

propositionen nr 257 framlagda förslag föranlett av den omorganisation

av förlossningsvården m. m., som riksdagen numera i anledning av förslag

i propositionerna nr 39 och nr 40 till innevarande års riksdag beslutat.

Utskottet, som i princip icke haft något att erinra mot de grunder

rörande pensionsförhållandenas reglering för barnmorskor, vilka innefattas

i propositionen nr 257, får tillstyrka, att riksdagen måtte giva Kungl.

Maj:t det i propositionen begärda bemyndigandet.

I anledning av den förenämnda motionen har utskottet emellertid ansett sig

böra uttala, att utskottet icke kunnat dela den av chefen för socialdepartementet

hävdade uppfattningen, att distriktsbarnmorska efter omorganisationens

ikraftträdande ej vidare må medgivas rätt att kvarstå i tjänst efter uppnådd

pensionsålder, 55 år. Utskottet anser för sin del billigheten bjuda, att

ett något mildare förfarande tillämpas, då i annat fall åtskilliga av ifrågavarande

barnmorskor icke komma att erhålla för full pension föreskrivet antal

tjänstår och därigenom bliva underkastade avkortning i pensionsförmånerna.

Den enligt reglementet för statens pensionsanstalt förefintliga rätten

för huvudmannen — i detta fall medicinalstyrelsen — att medgiva ett kvarstående

i tjänst i högst fem år utöver pensionsåldern synes utskottet alltjämt

böra i viss utsträckning få tillämpas av styrelsen. Utskottet vill i sådant avseende

— för att mildra övergången mellan vad hittills tillämpats och vad

chefen för socialdepartementet föreslagit —- förorda, att i den mån distriktsbarnmorska,

som är i tjänst vid omorganisationens ikraftträdande, icke vid

uppnådd pensionsålder av 55 år innehar för full pension erforderligt antal

tjänstår, medicinalstyrelsen må, därest förutsättningarna härför i övrigt äro

för handen, medgiva vederbörande rätt att kvarstå i tjänst intill dess nämnda

antal tjänstår uppnåtts, dock ej längre än till fyllda 57 levnadsår.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition;

samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

7

2) att förevarande motion 11:412 i här behandlad del må

anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 11 maj 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Ström i Lidköping*, Bjurström,

Berling, Nilsson i Mölndal, von Horn och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:325 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions/örhållandena för vissa barnmorskor. s. 1 i texten