Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A

1937-04-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1937:4, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1937 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr A,

angående åstadkommande av lindring i visst avseende

för svenska fiskare vid besök i norska hamnar.

I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 276, hava herrar

Wallerius och Olsson i Staxäng hemställt, att riksdagen måtte med beaklande

av svenska fiskares svåra ställning uppdraga åt regeringen att snarast

söka utverka lindring för dem i vissa i motionen närmare angivna hänseenden

vid besök i norska hamnar.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Ifrågavarande motion hänvisades av andra kammaren till dess femte tillfälliga

utskott, som i sitt utlåtande nr 2 lämnat följande redogörelse för nu

gällande lagbestämmelser i ämnet.

Den norska lagen, som trätt i kraft den 15 mars 1934, förbjuder ilandförande

från fångstplatser av alla slags levande färsk och lättsaltad fisk

samt skaldjur, som fångats av utländska fartyg. Härifrån undantagas dels

färsk makrill och skaldjur av egen fångst, dels färsk flundra (inklusive hälleflundra),

torsk, lubb, rocka och marulk av egen fångst, som ilandföras från

utländska räketrålfartyg i samband med leverans av räkor samt från utländska

backefiskefartyg i samband med leverans av sättfisk eller under

angöring av hamn för proviantering, vatten- och bränslekomplettering, dels

ock färsk s. k. »forfangsild» av egen fångst, som ilandföres av utländska fartyg,

vilka idka drivgarnsfiske av makrill, i samband med leverans av färsk

makrill.

Ilandföring enligt ovanstående föreskrifter får äga rum under villkor att

leverans sker i sump samt äger rum till eller genom norsk mellanhand, som

är godkänd av norska tullväsendet, och som under dess kontroll packar och

märker varan på föreskrivet sätt.

Återutförsel från Norge till Sverige av fisk har hittills ej medgivits Sverige

av norsk myndighet.

över motionen ha i vederbörlig ordning inhämtats utlåtanden dels från

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, dels från lantbruksstyrelsen, dels

ock från kommerskollegium, varjämte utskottet berett Göteborgs och Bohus

läns havsfiskeförening och Svenska västkustfiskarnas centralförbund tillfälle

att yttra sig. Den inkomna utredningen återfinnes såsom bilagor (A—E)

till detta utlåtande.

Av såväl motionen som de ovan åberopade utlåtanden över densamma

fann andra kammarens utskott framgå, att del svenska fisket har att kämpa

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 12 sami. 2 avd. Nr A. 1

Motionen.

Gällande

lagstiftning.

Inhämtade

yttranden.

Andra

kammarens

utskott.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

med vissa kännbara svårigheter utöver deni. som det ofta tunga arbetet på

sjön i och för sig erbjuder. Att den grupp näringsutövare, det här gäller,

känner sig i viss mån styvmoderligt behandlad i förhållande till idkare av

yrken, vilka kunna bedrivas under, åtminstone till synes, lugnare och bekvämare

förhållanden, kan utskottet också inse. Även örn förhållandena

icke i allo gestalta sig, åtminstone sett från rättslig synpunkt, så som motionärerna

uppfattat dem, framstår det dock som ett berättigat svenskt krav

att de fiskare, som med motionen avses, beredas ytterligare hjälp. I den mån

åtgärder från norsk sida bero på omständigheter av endast faktisk, alltså ej

rättslig natur, exempelvis organisation bland uppköpare eller allmänhet i

syfte att skydda det inhemska norska fisket, lärer det väl ej kunna med fog

förväntas, att åtgärder från de svenska statsmakternas sida skola kunna vidtagas

däremot. Detta utesluter emellertid ej att frågan örn beredande av lättare

arbets- och avsättningsmöjligheter för svenskt fiske i Norge, i den mån

densamma beror på i Norges lagstiftning förefintliga hinder, tages upp till

behandling vid lägligt tillfälle.

Andra kammarens utskott hemställde, under åberopande av den sammanbragta

utredningen i ämnet, att andra kammaren måtte för sin del besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn vidtagande av åtgärder i syfte att

utverka sådana lättnader i fråga om avsättning och transitering av fisk, som

med motionen avses.

Andra Denna utskottets hemställan vann andra kammarens bifall.

kammaren.

Första kammaren, som jämlikt föreskriften i § 63 riksdagsordningen

erhållit del av detta andra kammarens beslut, har hänvisat ärendet till sitt

andra tillfälliga utskott.

Utskottet. Utskottet har vid övervägande av vad i saken anförts funnit sig kunna

instämma i vad andra kammarens vederbörande utskott anfört.

Utskottet får därför hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i

ärendet fattade beslut.

Stockholm den 15 april 1937.

Ä utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: Samma ledamöter som vid avgivandet av utskottets utlåtande nr 3.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.

3

Bilaga A.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.

Genom nådig remiss den 5 februari 1937 har länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län förelagts att till Eder inkomma med yttrande i anledning av en

av herrar Wallerius och Olsson i Staxäng i andra kammaren väckt motion,

nr 276, angående åstadkommande av lindring i visst avseende för svenska

fiskare vid besök i norska hamnar.

I anledning härav får länsstyrelsen, som i ärendet införskaffat yttrande

Irån fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt, med överlämnande av detta

yttrande anföra följande.

De norska bestämmelser, varigenom de i motionen berörda förhållandena

regleras, återfinnas i en resolution av den 23 februari 1934, vilken här bifogas

i avskrift från ett från fiskeriintendenten lämnat meddelande. När

resolutionen tillkom, torde de under punkt IV intagna undantagsstadgandena

i stort sett varit tillräckliga att bibehålla svenska fiskares rättigheter i

den omfattning, som vid den tiden motsvarade det svenska nordsjöfiskets

sedvanor och behov. Under de få år, som därefter följt, har emellertid det

svenska fisket i Nordsjön, speciellt snurrevadsfisket, kraftigt utvecklats, i

samband varmed behovet att angöra norska hamnar för svenska fiskebåtar

blivit långt större än tidigare. Det måste därför numera anses vara ett betydande

intresse för våra nordsjöfiskare, att ökade möjligheter kunna beredas

dem att i norska hamnar för försäljning eller transitering till Sverige

ilandföra sina fångster. Närmast är detta givetvis, såsom motionärerna

framhållit, angeläget för fiskare, vilka nödgas angöra norsk hamn för storm,

otjänlig väderlek, motorskada, haveri eller dylikt.

Länsstyrelsen vill alltså för sin del tillstyrka, att åtgärder vidtagas för alt

förhandlingsvägen erhålla lindring för svenska fiskare i de ifrågavarande

norska bestämmelserna.

Göteborg, i landskansliet, den 24 februari 1937.

MALTE JACOBSSON.

Nils Björkman.

Till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Anmodad avgiva yttrande över motion i Riksdagens andra kammare angående

lindring i visst avseende för svenska fiskare i norska hamnar får

jag med remisshandlingarnas återställande vördsamt anföra följande.

Den i motionen berörda frågan är utan tvivel av mycket stor betydelse

för västkustfisket över huvud taget och framför allt för det viktiga snurrevadsfisket

i Nordsjön. Med den omfattning detta numera fått även under

höst och vinter blir också följden därav, att de svenska båtarna i allt större

utsträckning få anledning att anlöpa även norska hamnar. Där få de dock

ej sälja eventuella fångster. Ej heller kunna de transitera dem genom Norge.

På samma gång jag alltså vitsordar motionärernas uppgifter angående de

norska bestämmelserna enligt Kungl. Norsk Resolution av den 23/2 1934 i

fråga örn försäljning av svenskfångad fisk i Norge och transitering av dylik

måste jag också understryka det för våra fiskare betungande i de anförda

rigorösa norska bestämmelserna. Det synes mig därför vara nödvändigt att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

största uppmärksamhet ägnas denna fråga från svensk sida, och att inga

ansträngningar sparas att genom underhandlingar få dessa uppenbara missförhållanden

rättade. De ifrågasatta lättnaderna kunna ej ha någon ekonomisk

betydelse för Norge utan endast bidraga att borttaga onödig irritation.

Jag får därför vördsamt tillstyrka bifall till de i motionen framförda förslagen.

Lysekil den 13/2 1937.

Arvid R. Holmberg.

T. t. fiskeriintendent.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.

Genom beslut den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Kungl. Lantbruksstyrelsen

att avgiva och till Eder inkomma med yttrande över den inom

riksdagen väckta till Eder hänvisade motionen 11:276 angående åstadkommande

av lindring i visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska

hamnar.

Med anledning härav får Lantbruksstyrelsen anföra följande.

Förhållandena på fiskavsättningens område mellan Sverige och Norge äro

reglerade genom 1933 års överenskommelse mellan de båda länderna. Enligt

denna kunna svenska fiskebåtar, som idka räkfiske och storsjöfiske, i

norska hamnar avyttra en rad uppräknade fiskslag i förbindelse med leverans

av räkor eller i förbindelse med leverans av salt fisk eller vid angörande

av norsk hamn för proviantering m. m. Likaså få makrill och räkor

avyttras i norska hamnar. Däremot kunna svenska snurrevadsbåtar ifrån

fångstplatsen icke ilandföra sina fångster i norsk hamn. Då dessa båtar på

grund av storm eller annan anledning anlöpa norsk hamn, uppstå de i motionen

angivna olägenheterna.

Det vore givetvis önskvärt, att lättnader härutinnan kunde vinnas liksom

även beträffande den i motionen nämnda transiteringen.

Stockholm den 24 februari 1937.

ERIK INSULANDER.

K. A. Andersson.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.

Genom remiss den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Kommerskollegium

att till Eder avgiva yttrande över en av herrar Wallerius och Olsson

i Staxäng i andra kammaren väckt motion, nr 276, angående åstadkommande

av lindring i visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska

hamnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

5

Kommerskollegium har haft tillfälle taga del av ett av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län den 24 februari 1937 avgivet yttrande i ärendet. Efter

verkställd utredning har länsstyrelsen funnit, att det numera måste anses

vara ett betydande intresse för våra nordsjöfiskare, att ökade möjligheter

kunde beredas dem att i norska hamnar för försäljning eller transitering till

Sverige ilandföra sina fångster. Närmast vore detta givetvis, såsom motionärerna

framhållit, angeläget för fiskare, vilka nödgades angöra norsk

hamn för storm, otjänlig väderlek, motorskada, haveri eller dylikt.

Vid sådant förhållande har Kollegium icke något att erinra mot att förhandlingar

i ämnet i lämpligt sammanhang upptagas med norska vederbörande.

Stockholm den 26 februari 1937.

HERMAN ERIKSSON.

Carl Lambert. I Alli Johanson.

Bilaga D.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.

Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening, som beretts

tillfälle avgiva yttrande över en i kammaren väckt motion nr 276 av herrar

Wallerius och Olsson i Staxäng angående åstadkommande av lindring i

visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska hamnar, får härmed

anföra följande.

Jämlikt en av norska regeringen den 23 februari 1934 utfärdad kungörelse

är det bland annat förbjudet att i Norge från fångstfältet ilandföra levande,

färsk och lättsaltad fisk samt kräftdjur, som fångats av utländska fartyg,

dock med undantag för 1) färsk makrill och kräftdjur av egen fångst,

2) färsk flundra (inklusive hälleflundra), torsk, lubb, rocka och makrill

av egen fångst, som ilandföres av räktrålare i samband med leverans av

räkor eller av backefiskare i samband med leverans av saltfisk eller vid

anlöpande av hamn för proviantering, vatten- eller bränslepåfyllning, 3)

färsk så kallad »forfangsild», som ilandföres av makrilldrivgarnsfiskare i

samband med leverans av färsk makrill.

För svenska fiskare betyder ifrågavarande förbud, att det endast är

makrillfiskare, räktrålare och backefiskare, som äga rätt att i Norge ilandföra

sina fångster, dock ej hela fångsten utan endast de nämnda fiskslagen.

Under de sista åren ha de bohuslänska snurrevads- och trålfiskarna för

att få tillräckliga fångster nödgats allt mera utsträcka sina fisketurer till

norra Nordsjön samt över större delen av året. De kunna under dessa fisketurer

vid stormig väderlek bliva nödsakade att söka norsk hamn. Enligt nu

gällande norska bestämmelser få de emellertid ej i norsk hamn avyttra

de fångster de gjort. Dessa gå därför lätt till spillo. Ej heller äga de bohuslänska

fiskarna enligt norsk tolkning av transiteringsbegreppet rätt att

genom norskt område transitera fångsterna till Sverige. Vad nu sagts örn

snurrevads- och trålfiskare gäller i viss mån även örn idkare av sillfiske

i Nordsjön.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Styrelsen finner det synnerligen önskvärt, att svenska fiskare beredas

ökade möjligheter till avsättning av sina fångster i norska hamnar och

får därför tillstyrka motionen.

Göteborg den 18 februari 1937.

För Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening:

MALTE JACOBSSON.

/ Nils Rosén.

Bilaga E.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott, Stockholm.

Undertecknad organisation har av Riksdagens andra kammares femte

tillfälliga utskott beretts tillfälle avgiva yttrande över motion nr 276 i Andra

kammaren vid årets riksdag, väckt av hrr Wallerius och Olsson i Staxäng,

rörande lindring i visst avseende för svenska fiskare vid besök i norska

hamnar och får med anledning härav anföra följande:

Motionärerna ha framhållit de utomordentligt stränga bestämmelser Norge

infört mot fiskare, som anlöpa norska hamnar och därvid önska sälja ev.

ombord befintlig fångst.

Det är tydligt, att Norge infört dessa restriktioner gent emot utlandets

fiskare för att skydda sig mot konkurrens. Från svenskt fiskarehåll måste

man emellertid då också fordra, att våra myndigheter möta den norska

fiskexporten till vårt land med lika effektiva hinder. Vi kunna i detta sammanhang

ej undgå att framhålla, att vårt lands import av fisk och fiskeprodukter

från Norge under år 1935 (senast tillgängliga statistik) uppgick

till ej mindre än 22 006 416 kg till ett värde av 10 091 877 kr. Mot denna

stora import stod samma år en export till Norge av samma varor på endast

1 150 036 kg och 370 101 kr. Till denna sistnämnda kvantitet torde få läggas

några mindre partier huvudsakligen bestående av räka och makrill, som

våra fiskare sålde direkt i Norge.

Norge exporterar alltså 20—30 gånger mer fisk och fiskvaror till oss än

vad vi sända till Norge. Trots denna kolossala övervikt söker Norge vid

varje tillfälle att hejda den förhållandevis obetydliga fiskförsäljning vi ha

till detta land.

Sålunda hände det vintern 1931—32 att några svenska snörpvadlag voro

på sillfiske uppe vid norska kusten, närmare bestämt utanför Stavanger. Vid

tillfälle fingo båtarna mindre fångster, som det ej lönade sig att gå hem

med, och de försökte då att sälja sillen i Norge. Det gick dock enligt norska

bestämmelser ej för sig att sälja sillen i färskmarknaden, utan den måste

till rena vrakpriser slumpas bort till sillindustrien. Även när vadlagen för

hemtransport av sillfångsterna måste lasta över sillen på norskt område,

så förbjöds lill en början detta alldeles, och efter långt parlamenterande med

de norska myndigheterna fick man tillåtelse till dylik överlastning — dock

måste erläggas tullavgifter per tomlåda. Genom dylika norska hinder på

flera punkter motades våra vadlag formligen bort från fiskefälten utanför

Norge. (Se närmare i denna fråga i bifogade tidningsartikel.)

Beträffande Norges ställningstagande mot svenska fiskare kan vidare nämnas,

att sommaren 1936 fiskekuttrar vörö uppe på sillgarnsfiske i Nordsjön

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

7

tvärs om Feje i Norge. Åtminstone en av dessa kuttrar var efter en god

fiskenatt inne i norsk hamn för att sälja fångsten, men på grund av att

norska bestämmelser lade hinder i vägen kunde sillen ej försäljas till färskmarknaden.

De norska fiskarna lingö vid samma tillfälle bra betalt för

sina sillfångster.

Vidare lia vi omkring ett par hundra svenska snurrevadsbåtar, som driva

fiske på Nordsjön. Klart är att några av dessa båtar vid stormig väderlek

måste söka nödhamn i norska hamnar. De kunna då lia mindre fångster

ombord, som de behöva få sålda. Detta går enligt gällande lagar ej för sig,

utan bli båtarna liggande några dagar i norsk hamn måste de kasta fisken

tillbaka i sjön.

Även råder i Norge förbud mot transitering av fisk t. ex. per järnväg genom

landet till svensk bestämmelseort. Hade detta varit tillåtet kunde de svenska

fiskarna per järnväg sända fisk genom Norge till platser i Sverige.

Beträffande Norges svårigheter mot svenska fiskare kan även nämnas,

att det varit svenska farkoster, som drivit sillfiske vid Island, och som hyrt

redskap i Norge, och som på hemväg från fisket naturligtvis måst lämna

tillbaka de lånade redskapen. Norge har i sådana fall krävt ut tull på den

last av salt- eller kryddsill, som båtarna haft ombord. Denna avgift har

varierat beroende på om fångsten bestått av salt eller kryddad sill.

Grunden lill en hel del av de svårigheter, som Norge de senaste åren ställt

mot de svenska fiskarna torde bottna i den norska lag, som trädde i kraft

15 mars 1934 och som nästan helt förbjuder landning av fisk från utländska

fartyg i norska hamnar. Undantagna äro endast i vissa fall makrillfiskare,

räktrålare och backe (line) fiskare. Ifrågavarande §§ i vederbörande lag lia

följande formulering:

(Avdeln. I för vanlig fiskimport.)

II.

Likeså er det forbudt å ilandbringe Ira fangstfeltet levende,

fersk og lettsaltet fisk av enhver art samt krepsdyr som er fanget

av utenlandske fartöier.

(Avdeln. III rör undantag från I.)

IV.

Fra förbudet under post II undtas:

1) Fersk makrell og krepsdyr av egen fångst.

2) Fersk flyndre (derunder også kveite), torsk, brosmé, skate

(rokke) og havulke av egen fångst som ilandbringes fra utenlandske

reketrålerfartöier i förbindelse med levering av reker,

eller fra utenlandske linefiskerfcirtöier i förbindelse med levering

av saltfisk, eller under anlöp for proviantering, vann og brenselpåfylling.

3) Fersk såkalt »forfangsild» av egen fångst som ilandbringes

av utenlandske makrelldrivgarnsfartöier, i förbindelse med levering

av fersk makrell.

Uandbringelse i henhold till föranstående i n:r 1, 2 og 3 er

betinget av at levering finner sted til eller gjennem norsk förhandler

som er godkjent av tollvesenet, og som, under dettes

kontroll pakker og marker varén på foreskreven mäte.

Ställa vi dessa stränga bestämmelser i motsats till huru norsk fisk behandlas

i Sverige så kan nämnas, alt t. ex. i Göteborgs fiskhamn den norska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

sillen och fisken har precis samma rätt till försäljning som den svenska

fisken. Till och med hålles en särskild auktion på den norska sillen, vilket

betyder, att den kan bli såld innan den svenskfångade sillen, vilket i flera

fall kan betyda bättre priser. Svenska fiskare känna sig helt naturligt illa

berörda av en sådan motsättning mellan deras behandling i Norge och norrmännens

fördelar i Sverige.

Det kan även pekas på att enligt vad som meddelats i tidningspressen

norrmännen anslagit rätt stora summor för fiskpropaganda i utlandet och

då särskilt i Sverige. Svenska tidningar synas också göra propaganda för

den norska fisken på sätt, som både ur fiskets och nationell synpunkt verkar

mindre trevligt. Sålunda förekom nu senast i Nya Dagligt Allehanda

den 4 d:s en notis av följande lydelse:

Fiskbrist i Stockholm.

Stockholmarna börja mer och mer få känning av drivisens

härjningar på västkusten. Tillförseln av fisk från Göteborg har

minskat oerhört, och fiskbristen i huvudstaden artar sig till att

bli ovanligt stor i år. Västkustfiskarna våga ej gå ut av fruktan

för att bli nedskruvade i isen, och dessutom medför tjockan risk

för nedisning.

Den enda fisk som kommit från västkusten är en smula kolja,

bergtorsk och vitling. Tillförseln på s. k. finfisk har däremot

så gott som fullständigt upphört. Endast tack vare import från

grannländerna kan man ännu få köpa piggvar, slätvar och äkta

sjötunga i Stockholm.

Den mesta fisken kommer för närvarande från Norge. Hälleflundra

har i år fångats ovanligt mycket, och importen av dylik

har delvis räddat fisksituationen.

Av vad som ovan sagts torde framgå, att norrmännen ej endast bestämma

över fiskmarknaden i sitt eget land utan även äro på god väg att vilja

bestämma kursen även i vårt land och därigenom taga loven av den svenskfångade

fisken. Vid samtal med fiskhandlare framhålla dessa också, att

de från Norge ständigt kunna få köpa fisk till ofantligt låga priser. Detta

synes rent av tyda på dumpingförfarande i syfte att erövra mesta möjliga

av den svenska marknaden.

Motionärerna föreslå nu, att lindring utverkas i de stränga norska restriktionerna,

så att våra snurrevadsfiskare, vilka angöra norsk hamn för storm,

otjänlig väderlek, motorskada och haveri el. dyl. finge sälja sina fångster i

vanlig ordning eller transitera dem till Sverige via Norge.

Undertecknad organisation vill sålunda på det varmaste instämma i och

understryka motionärernas förslag. Detta förslag är dock endast en början

till en rättelse, som bör utsträckas till åtskilliga ovan berörda och andra

punkter på fiskerinäringens område.

Göteborg den 12 februari 1937.

Högaktningsfullt

Svenska Västkust fiskarnas Centralförbund.

Sven Cornelius.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1937

742186

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:228 Skrivelse till Konungen angående anvisande av de i regeringsformens 63 § föreskrivna kreditiv summor. s. 8 i texten