Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5

1937-04-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1937:5, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1937 kl. 3 e. m.

Första kammarens andr a tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i

anledning av väckt motion örn utredning rörande fartygskompassers

uppställande och kompensering m. m.

1 cn inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 9, har herr Otto Wangson hemställt, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande behovet av kompletterande

föreskrifter rörande vissa i motionen närmare angivna förhållanden

i avseende å fartygskompassers uppställning och kompensering m. m.,

ävensom örn de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 38, väckts av herr

Frankenberg.

Motionären har anfört, att redan vid fartygs byggande torde böra tillses

att de för kompassen bestämda uppställningsplatserna även i magnetiskt

hänseende bli tillfredsställande. Detta torde för närvarande i stor utsträckning

icke ske. På grund härav uppträda ej sällan allvarliga magnetiska stör

ningar, som måhända hade kunnat helt undvikas eller i vart fall i väsentlig

mån förminskas, om expert tillfrågats före fartygsritningarnas godkännande.

Av ej mindre vikt vore att en med viss regelbundenhet utförd kompensering

i fortsättningen äger rum till motverkande av deviationsalstrande magnetiska

krafter, och att denna kompensering blir utförd av för uppdraget fullt

kompetenta personer, lämpligen auktoriserade av kommerskollegium. Motionären

framhåller vidare, att hithörande förhållanden knappast för närvarande

kunna sägas vara ordnade på ett för sjöfartssäkerheten tillfredsställande

sätt, varför han funne det böra tagas under övervägande om icke

skärpta garantier behöva tillskapas genom kompletterande och bestämdare

författningsf öreskrifter.

Bestämmelser finnas om fartygskompassers beskaffenhet och kontroll

därå i kungl, förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och

utrustning §§51 och 52 samt den i samband därmed beslutade övergångsbestämmelsen

d ävensom i kommerskollegii kungörelse den 30 juni 1927,

kap. 2. Däremot saknas bestämmelser ifråga örn i motionen berörda förhållanden

i avseende å fartygskompassers uppställning.

Sjölagen den 12 juni 1891 föreskriver i § 32, att det åligger fartygs befälhavare

att tillse att nödiga deviationsbestämningar företagas; i dess 37 §

1''öreskrives vidare, att i skeppsdagboken noggranna uppgifter böra införas

örn kompassernas justering och därvid befunna deviation samt utförda deviationsbestämningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 12 sami. 2 aud. Nr 5.

Motionen.

Gällande

rätt.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Utskottet.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Utskottet har i ärendet anhållit om yttrande från kommerskollegium, sorn

i anledning därav inkommit med såväl eget utlåtande som till kollegium avgivna

uttalanden av Sveriges redareförening, Sveriges fartggsbefålsförening

och Sveriges varvsindustriförening (bil. 1—4).

I huvudsaklig överensstämmelse med vad i nämnda föreningars yttranden

uttalats, har kommerskollegium i sitt eget yttrande förordat en utredning

rörande behovet av närmare föreskrifter i syfte att kompasserna vid fartygs

byggande ävensom vid större ombyggnad och reparation erhålla en i magnetiskt

avseende tillfredsställande placering. I likhet med redare- och fartygsbefälsföreningarna

har kollegium däremot ställt sig avvisande till den begärda

utredningen angående bestämmelser om regelbundet återkommande

kompensering genom särskilt auktoriserade sakkunniga.

För sjöfartssäk erheten är det självfallet av högsta vikt, att far tygskompasser

icke blott i och för sig äro tillförlitliga, utan även att de erhålla en med

hänsyn till de magnetiska krafterna ombord tillfredsställande uppställning.

Det synes därför vara av behovet påkallat att verkställa en undersökning,

huruvida och i vad mån ovan anförda bestämmelser kunna och böra kompletteras

i sådan riktning, att en fullt effektiv kontroll i avseende å kompassers

uppställning skall kunna utövas såväl vid byggandet av nya fartyg som

vid större ombyggnad och reparation. Utskottet vill på grund av vad sålunda

anförts ansluta sig till önskemålet örn en utredning i nu antytt syfte.

Vad åter angår frågan om den ifrågasatta med viss regelbundenhet återkommande

kontrollen av fartygskompassernas deviation och kompensering

därför i andra fall än nu nämnts, utförd av andra personer än fartygs befälhavare,

torde de för närvarande gällande föreskrifterna i ämnet i huvudsak

vara tillfredsställande, särskilt med hänsyn tagen till den i sjölagen stadgade

oavvisliga skyldigheten för fartygsbefälhavare att fortlöpande i mån av behov

tillse, att nödiga deviationsbestämningar företagas. Utskottet finner därför

i likhet med kommerskollegium samt redare- och fartygsbefälsföreningarna

någon utredning icke erforderlig i fråga om ytterligare justering av

fartygskompasser utöver den nu förekommande, genom fartygsbefälhavare^

försorg utförda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

ville hos Kungl. Majit anhålla om utredning rörande behovet

av närmare föreskrifter i syfte att tillförsäkra fartygskompass

en med hänsyn till de magnetiska krafterna ombord

tillfredsställande uppställningsplats samt örn de åtgär

der i ämnet, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 15 april 1937.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3

Närvarande: herrar Heuman, Anders Andersson, Swartling*, Holstenson, J. A.

Theodor Nilsson, Dahlström*, Gustaf Björkman* och von Horn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS

KOMMERSKOLLEGIUM.

Fartygsinspektionsbyrån.

Bilaga 1.

Stockholm den 11 mars 1937.

Till

Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Enligt remiss den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Kommerskollegium

att till Eder avgiva yttrande över motion nr 9 i första kammaren

av herr Otto Wangson angående vissa föreskrifter rörande kompassens placering

ombord å fartyg m. m.

Med anledning härav får Kollegium, bifogande införskaffade yttranden

av Sveriges Redareförening, Sveriges Fartygsbefälsförening och Sveriges

Varvsindustriförening, anföra följande.

Motionen tar syfte särskilt på två frågor.

För det första framhålles i motionen, att redan vid fartygs byggande torde

böra tillses, att kompassens uppställningsplats blir i magnetiskt hänseende

tillfredsställande.

För det andra ger motionären uttryck åt den uppfattningen, att det ej är

av mindre vikt, att med viss regelbundenhet utförda kompenseringar i fortsättningen

äga rum till motverkande av de deviationsalstrande magnetiska

krafter, för vilka kompassen blir utsatt, och att dessa kompenseringar bliva

utförda av för uppdraget fullt kompetenta personer, lämpligen auktoriserade

av Kollegium.

Motionen utmynnar i en hemställan, att Riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande behovet av kompletterande föreskrifter

angående de i motionen berörda förhållandena samt örn de förslag

i ämnet, vartill utredningen kan föranleda.

Vad angår den första frågan, så finnes, såsom motionären även vidrört,

redan vissa härå tillämpliga bestämmelser. Sålunda stadgas i 34 § förordningen

den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs byggnad och utrustning,

att hänsyn skall tagas till ombord befintlig kompass vid uppställning av

elektriska maskiner och apparater ävensom vid elektriska ledningars framdragande.

I detta sammanhang torde vara att beakta bl. a. föreskriften i

51 § nämnda förordning, att magnetkompass, innan den tages i bruk, skall,

örn den ej må vara portativ, underkastas deviationsbestämning, därvid erforderlig

kompensering skall verkställas.

För fartygs säkra navigering är det givetvis av betydelse, att kompassen

fungerar tillfredsställande. Detta är i väsentlig mån beroende av att det vid

fartygets byggande tillses, att kompassen erhåller en med hänsyn till de

magnetiska krafterna ombord tillfredsställande uppställningsplats. Det kan

för den skull, även örn sjöolyckor på grund av brister i förevarande avseende

ej påvisats, vara lämpligt, att utredning verkställes angående behovet av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

närmare föreskrifter i ämnet. Varken Redareföreningen eller Fartygsbefälsföreningen

hava haft något att erinra mot en dylik utredning och ej heller

Varvsindustriföreningen har ställt sig avvisande mot vissa föreskrifter av

berörda slag.

Kollegium finner sig under dessa förhållanden böra förorda, att en utredning

av detta slag kommer till stånd. Utredningen torde i så fall, enligt

Kollega uppfattning, ej böra inskränkas till att omfatta allenast förhållandena

vid nybyggnad av fartyg, utan torde den böra läggas mera allmänt

så att den även omfattar förhållandena vid sådan större ombyggnad eller

reparation av fartyget, som kan inverka på kompassens fungerande.

Beträffande den andra frågan torde böra bemärkas, förutom ovannämnda

föreskrift i 51 § förordningen den 20 maj 1927 (nr 184), särskilt det avmotionären

berörda i 32 § sjölagen förefintliga stadgandet örn deviationsbestämningar.

Enligt detta stadgande åligger det fartygets befälhavare att

tillse, att deviationsbestämningar företagas. Redareföreningen och i viss mån

även Fartygsbefälsföreningen hava berört betydelsen av att fartygsbefälhavarens

ansvar härvidlag bibehålies.

För egen del finner Kollegium det angeläget, att den känsla av ansvar för

kompassens fungerande, som befälhavaren i anledning av sistnämnda stadgande

bör hava, ej avtrubbas genom föreskrifter örn regelbundet återkommande

kompensering, företagen —- såsom motionären synes avse — av person,

vilken särskilt utsetts att verkställa dylika förrättningar. Med hänsyn

till den bl. a. på grund av fartygets laster vid olika tillfällen ofta återkommande

växlingen i kompassens deviation kan Kollegium ej heller finna, att

föreskrifter av detta slag skulle fylla någon egentlig uppgift. För övrigt lärer

frågan om kompensering vid de tillfällen, då fartyget undergått sådan större

ombyggnad eller reparation, som kan inverka på kompassens fungerande,

komma att, därest så finnes erforderligt, beaktas vid den utredning, som

Kollegium här ovan ifrågasatt.

På grund av det ovan anförda får Kollegium såsom sin mening uttala,

att motionen ej bör föranleda annan åtgärd av Riksdagen än en anhållan

hos Kungl. Maj:t örn utredning rörande behovet av närmare föreskrifter i

syfte att tillförsäkra fartygskompass en med hänsyn till de magnetiska krafterna

ombord tillfredsställande uppställningsplats.

I avgörandet av detta ärende har — jämte undertecknade — deltagit kommerserådet

Landberg.

KARL SIDENVALL.

Hjalmar Sjöholm.

Osborne Koch.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

5

SVERIGES REDAREFÖRENING.

Göteborg.

Bilaga 2.

Kungl. Kommerskollegium,

Sjöfartsbyrån,

Stockholm.

Genom skrivelse den 9 februari 1937, D.nr. 234 A, har Kungl. Kommerskollegium

berett Sveriges Redareförening tillfälle avgiva yttrande över en i

riksdagens första kammare väckt motion, nr 9, angående vissa föreskrifter

rörande kompassens placering ombord å fartyg. I anledning härav får föreningen

anföra följande.

Med utgångspunkt därifrån, att det för sjöfartssäkerheten uppenbarligen

är av största vikt att kompassen fungerar så, att fartygsbefälet tryggt kan

förlita sig på sin efter kompassen verkställda navigering, framhåller motionären,

att det redan vid fartygets byggande torde böra tillses, att de för kompassen

bestämda uppställningsplatserna även i magnetiskt hänseende bliva

tillfredsställande, något som enligt motionärens förmenande för närvarande

i stor utsträckning icke sker. I vad mån detta påstående har fog för sig,

har föreningen icke varit i tillfälle att under den korta remisstid, som stått

till buds, närmare undersöka. I vart fall måste man emellertid ansluta sig

till den uppfattningen, att vid byggandet av nya fartyg på allt sätt bör tillses,

att kompasserna äro så tillförlitliga som möjligt. Föreningen vill därför

icke motsätta sig en undersökning, huruvida och i vad mån det kan anses

vara av behovet påkallat, alt ökad kontroll i avseende å kompassens placering

utövas vid byggandet av nya fartyg, därvid föreningen förutsätter, att

praktisk sakkunskap i tillräcklig utsträckning kommer att bliva anlitad.

Motionären framhåller vidare, att det ej är av mindre vikt, »att en med

viss regelbundenhet utförd kompensering även i fortsättningen äger rum till

motverkande av deviationsalstrande magnetiska krafter och att denna kompensering

blir utförd av för uppdraget fullt kompetenta personer, lämpligen

auktoriserade av Kommerskollegium». Föreningen kan icke finna, att

dylika kontrollföreskrifter vare sig äro behövliga eller ändamålsenliga. Befälhavaren

ansvarar för närvarande för, att av behovet påkallad justering

av kompasserna sker. Denna rätt och skyldighet bör icke fråntagas honom.

Oavsett om kompassen kompenseras eller deviationen uttages av kompassjusterare

från land, måste det alltid ankomma på befälhavaren att till sjöss,

när tillfälle därtill gives, korrigera deviationen, något som är nödvändigt,

beroende på magnetismens förändringar, exempelvis tillfölje lastens komposition

eller med hänsyn därtill att fartyget legat någon lid vid kaj i samma

riktning eller om vid varv sådana ändringsarbeten vidtagits, som kunna föranleda

därtill. För närvarande finnas sakkunniga justerare att tillgå, mot

vars kapacitet icke försports någon erinran, som kan motivera behovet av

en särskild anordning med auktorisation, men att åt dessa förbehålla rätten

lill utförandet av erforderlig justering av kompassen kan icke vara lämpligt,

då man måste utgå ifrån, att den devialionstabell, som upprättas av

dem vid fartygets avgång, mycket snart bliver mer eller mindre otillförlitlig

och farlig att ulan vidare förlita sig på. Den säkerhet motionären åsyftar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

med den föreslagna anordningen Romme sålunda icke att ernås. Tvärtom

skulle därigenom säkerheten minskas. I anslutning härtill må nämnas, att

det ligger i såväl redarens som befälhavarens synnerliga intresse att tillse,

att nu ifrågavarande anordningar fungera på ett i möjligaste mån tillförlitligt

sätt. Dessutom bör erinras därom, att undervisning i våra navigationsskolor

meddelas för att bibringa fartygsbefälet nödig kännedom i hithörande

ämnen.

Slutligen vill föreningen framhålla, att ett effektuerande av de av motionären

åsyftade åtgärderna skulle komma att medföra en omfattande inspektionsapparat.

Man skulle sålunda icke vara tillfredsställd med att hava

justerare enbart i svenska hamnar utan måste även tillse, att sådana funnos

att tillgå i utländska.

Under åberopande härav kan föreningen icke finna en utredning i denna

del av motionen vara av behovet påkallad.

Göteborg den 25 februari 1937.

SVERIGES REDAREFÖRENING

G. Carlsson.

H. F. Reuterskiöld.

SVER IGES FART YGSBEFÄI.SFÖREN ING.

Stockholm.

Bilaga 3.

Till

Kungl. Kommerskollegium.

Genom remiss den 9 februari 1937 har Kungl. Kommerskollegium berett

Sveriges Fartygsbefälsförening tillfälle inkomma med yttrande över en i riksdagens

första kammare väckt motion nr 9 örn utredning rörande behovet av

kompletterande föreskrifter örn kompassens placering ombord å fartyg m. m.

Föreningen får i anledning därav anföra följande.

Motionären framhåller, att redan vid fartygets byggande borde tillses, att

de för kompasserna bestämda uppställningsplatserna även i magnetiskt avseende

bli tillfredsställande. Enligt motionärens mening, vilken stöder sig

på uttalanden i vissa till motionen fogade bilagor, torde detta för närvarande

i stor utsträckning icke ske. Föreningen kan icke verifiera huruvida dessa

uttalanden äga allmän giltighet, vilket för övrigt endast en närmare undersökning

torde kunna ådagalägga. Det är emellertid angeläget att å nybyggda

fartyg allt göres för att i största utsträckning öka deras säkra framförande,

varför föreningen icke har något att erinra mot att en undersökning

vidtages för att utröna huruvida närmare föreskrifter om kompassens

placering etc. å nybyggda fartyg äro nödvändiga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 7

Däremot är föreningen av den bestämda uppfattningen, att utredning angående

behovet av föreskrifter om regelbunden justering av fartygs kompasser

är överflödig. Det åligger nu befälhavare att tillse, att erforderlig

justering av kompasserna äger rum. Redaren liksom befälhavaren och övrigt

fartygsbefäl har så stort intresse av att kompasserna hållas i bästa skick,

att några närmare bestämmelser härom icke kunna anses sakligt motiverade.

Motionärernas yttrande, att »någon säkerhet för att dessa bestämmelser iakttagas

eller att de leda till åsyftat resultat finnas emellertid ej då någon kontroll

härav icke äger rum», torde få tillskrivas motionärens bristande kännedom

om befälhavarens ansvar. Skulle påståendet vara riktigt, förutsätter

det ju nämligen antingen att befälhavaren skulle sakna förutsättningar att

bedöma de fel som kunna vidlåda kompassen eller att han skulle ha föga

känsla för det ansvar, som åvilar honom.

Beträffande motionärens förslag att kompassjusteringar böra utföras av

auktoriserade personer, vill föreningen inskränka sig till att anföra, att vad

föreningen har sig bekant något klander mot de personer som här i landet

i allmänhet tillkallas för utförande av sådant uppdrag icke försports.

Vad slutligen motionärens yttrande i slutet av motionen angår, nämligen

att merkostnaderna för en mera ingående reglering av omhandlade förhållanden

»mer än väl torde uppvägas därav, att driften kommer att i längden

förbilligas, då särskilt vid långresor deviationen spelar en avsevärd ekonomisk

roll», torde det vara ett misstag av motionären att tro, att dessa omständigheter

icke äro observerade av näringens utövare. Ingen redare torde

vara likgiltig för åtgärder ägnade att förbilliga driften. I all synnerhet gäller

naturligtvis detta när det är fråga örn en så enkel och billig åtgärd som

kompass justering.

Stockholm den 23 februari 1937.

SVERIGES FARTYGSBEFÄLSFÖRENING.

G. Osvald.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

SVERIGES VARVSINDUSTRIFÖRENING.

Göteborg.

Bilaga 4.

Kungl. Kommerskollegium,

Postfack 2247,

Stockholm 2. ^

D.nr atti A.

Refererande till Kungl. Kommerskollegiums skrivelse av den 9 pto. med

anhållan om yttrande beträffande motion nr I: 9 angående vissa föreskrifter

rörande kompassens placering ombord å fartyg m. m. vilja vi meddela

följande:

De viktigaste föreskrifterna rörande sjöfartssäkerheten äro ju numera internationella.

Tidigare hava de svenska föreskrifterna i stort sett följt de

brittiska, vilket torde hava varit av stort värde för den svenska sjöfarten.

På senare år har ju ett speciellt samarbete uppstått mellan de s. k. Oslostaterna

även i sjöfartssäkerhetsfrågor, och det torde vara till ömsesidig

fördel att fortsätta ett sådant samarbete.

Att Sverige nu skulle ensamt antaga en förordning efter tyskt föredöme

torde ej vara välbetänkt, men örn Oslo-staterna kunde enas örn vissa åtgärder,

vore det ju ej ur vägen att hämta en viss lärdom av de tyska.

Vi hemställa, att, för den händelse nya förordningar beträffande kompassens

uppställning skulle komma till stånd, de bestämmelser, som i detta

hänseende äro gällande i Norge sedan den 1 januari 1933, tills vidare läggas

till grund för lagstiftning.

Bestämmelser om fartygsritningars granskning av sakkunniga vid fartygsnybyggnader

anse vi ej erforderliga och endast ägnade att utgöra ett försenande

moment. Det vore möjligen befogat, att i de större sjöfartsstäderna

någon expert utsåges av Kommerskollegium för att mot fastställt arvode på

begäran tjänstgöra som rådgivare och eventuellt även granska ritning för

uppställning av kompasser.

Vi föreslå att övervakandet av eventuellt utfärdade föreskrifter överlåtes

åt fartygsinspektionens inspektörer å de olika hamnplatser, där nybyggnadsvarv

finnas, med tillstånd för dessa att, örn tillräcklig sakkunskap icke skulle

vara representerad inom denna kår, tillkalla på ovannämnt sätt utsedd

expert.

Göteborg den 1 mars 1937.

SVERIGES VARVSINDUSTRIFÖRENING.

Svante Forster.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1937

716032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.