Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6
1937-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1937:6, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1937 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, angående
beredande av vila åt husmödrar på landsbygden.
I en inom riksdagens första kammare vackt, till dess andra tillfälliga ut- Mononen.
skott hänvisad motion, nr 184, har herr Anton Pettersfon m. fl. hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla örn skyndsam utredning
och förslag i frågan örn beredandet av semester åt husmödrar på landsbygden,
vilka därav äro i behov.
Beträffande motiven får utskottet hänvisa till motionen.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 388, väckts av herr yttranden.
Werner i Höjen m. fl. Över sistnämnda motion, som av andra kammaren hänvisats
till dess femte tillfälliga utskott, bär nämnda utskott inhämtat yttranden
från Allmänna valmansförbundets centrala kvinnoråd, Riksförbundet Landsbygdens
Folk, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Svenska landsbygdens
ungdomsförbund, Jordbrukareungdomens förbund, Folkpartiets kvinnoförbund,
Svenska lantarbetareförbundet, Sverges socialdemokratiska kvinnoförbund och
Sveriges Husmodersföreningars riksförbund.
Allmänna valmansförbundets centrala kvinnoråd instämmer med motionen
samt framhåller, att ett lösande av detta viktiga spörsmål kräver avsevärda
ekonomiska tillgångar, vidlyftig organisation samt, ej minst, god tillgång på
kompetent kvinnlig arbetskraft för husmödrarnas ersättande i hemmen.
Riksförbundet Landsbygdens Folk erinrar örn att hushållsarbete visserligen
ej kan anses vara allmänt erkänt såsom förvärvsarbete, men att detta slags arbete
likväl ofta kan vara av större ekonomisk betydelse än andra faktorer för
en familjs ekonomi. Det vore därför välmotiverat med semester för husmödrar,
i synnerhet på landsbygden, där arbetsförhållandena ofta vore tyngre än i städerna
på grund av husdjurens krav på vård samt till följd av bristfälliga bekvämligheter
(exempelvis frånvaro av vatten- och avloppsledningar).
Svenska Landsbygdens kvinnoförbund har anfört, att förbundet under de
senare åren medverkat vid Bondeförbundets olika organisationer för fragans
lösning samt att en del uppslag härtill redan försöksvis omsatts i handling.
”Semesterveckor” hava sålunda anordnats vid folkhögskola i samband med
intresseväckande föredrag i populära ämnen av vederbörande hushållningssällskaps
konsulenter, speciellt dess hemkonsulenter. Den ekonomiska sidan av problemet
vore viktig och mångsidig. Olika uppslag angivas, exempelvis tåghem.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 12 sand. 2 avd. Nr 6. 1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
Andra
hammaren.
Inrättandet av en allmän effektiv och efter landsbygdens förhållanden lämpad
hemsysterinstitution förordas. Förbundet anser, att när samhället anser sig ha
råd att årligen utgiva ett flertal miljoner kronor för musik, teater o. s. v. till
beredande av förströelse åt storstädernas invånare, borde det vara rimligt att
landsbygdens husmödrar bereddes ekonomisk hjälp till erhållande i någon form
av ledighet i sina göromål.
Svenska landsbygdens ungdomsförbund ser i husmödrarnas hårda och krävande
arbete på landsbygden en anledning till flykten till städerna, vilken fråga
vore alltför betydelsefull för landet att kunna förbigås och som ej kunde lösas
enbart av enskilda organisationer på grund av sin stora omfattning.
Jordbrukareungdomens förbund biträder kravet på ordnande av husmödrarnas
semesterfråga samt framhåller, att dessas arbetstid torde vara omkring
75 procent högre än vad som i allmänhet anses vara normal arbetsdag. Som
ett led i lösningen av frågan föreslås, att flickor, som erhållit viss utbildning
i husligt arbete, kunde bilda en beredskapskår, färdig att träda in som ersättare
i den mån husmödrarnas semester kunde av ekonomiska skäl möjliggöras.
Folkpartiets kvinnoförbund tillstyrker livligt under erinran om att svårigheterna
hittills att tillfredsställande ordna frågan ofta grundat sig på svårigheter
att finna kompetenta ersättare under husmödrarnas ledighet.
Svenska lantarbetareförbundet tillstyrker en allsidig utredning i ärendet
och anför såsom huvudgrunder till att lantarbetarhustrur hittills ej kunnat beredas
möjlighet till semester männens för låga inkomster med därav föranledd
bristfällighet i utrustning för dylik ledighet, svårigheter att ordna tillfredsställande
tillsyn av den ofta talrika barnskaran samt frånvaron av lämpliga
semesterhem.
Sverges socialdemokratiska kvinnoförbund förordar livligt bifall samt åberopar
en tidigare detta år av förbundet hos Kungl. Maj :t gjord framställning,
vari förbundet dels konstaterat behovet av ordnad semester för husmödrar,
främst i mindre bemedlade arbetar-, jordbrukar- och tjänstemannahem med
flera barn, dels framhållit betydelsen av hemsysterverksamheten, dels lämnat
uppgifter rörande redan vidtagna åtgärder för frågans lösning, dels ock sammanfattat
förbundets synpunkter på frågan efter vilka allmänna linjer en utredning
borde ske beträffande statsmakternas eventuella medverkan för problemets
lösning.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund tillstyrker under erinran örn
att de flesta husmödrar på landet ej känna begreppet söndagsvila, än mindre
vanlig semester.
Andra kammarens utskott har under åberopande av de sålunda avgivna
yttrandena samt eget utlåtande i ämnet hemställt att riksdagen i skrivelse till
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 3
Kungl. Maj :t ville anhålla örn utredning och förslag i frågan om beredande av
semester åt husmödrar på landsbygden, vilka därav äro i behov.
Denna hemställan bifölls av andra kammaren.
Första kammaren, som jämlikt § 63 riksdagsordningen erhållit del av detta
beslut, bär hänvisat jämväl detta ärende till utskottet.
För egen del får utskottet i samma syftning som andra kammarens utskott Utskottet.
anföra följande:
Kravet på en lämplig avvägning mellan arbete, vila och rekreation har
under senare tid vunnit alltmera beaktande. Såväl genom lagstiftning som
genom avtal hava för stora grupper samhällsmedlemmar, huvudsakligen statliga
och kommunala befattningshavare samt anställda inom industri och handel, rätten
till viss arbetsvila i form av semester uttryckligen erkänts. Vår tids alltmera
hetsande arbetstakt gör behovet av dylik vila ständigt mera aktuellt.
Denna utveckling har för övrigt icke blott humanitärt syfte; tvärtom synas
vederhäftiga undersökningar giva vid handen, att denna omsorg örn den mänskliga
arbetskraften länder produktionen till fromma. Större företag inom industri
och handel hava därför funnit med sin egen fördel förenligt att skänka
uppmärksamhet åt hithörande spörsmål. För dem, som äro egna företagare i
små omständigheter eller anställda hos sådana, yppas däremot större svårigheter
för lösningen av frågan örn beredande av arbetsvila i den form av några dagars
ledighet i följd, som i brist på bättre namn även här må betecknas med
termen semester. Dit hör dock huvudparten av landsbygdsbefolkningen i
egentlig mening, såsom ägare och brukare av mindre jordbruk, lantarbetare
o. s. v.
Örn också bär i viss omfattning åtgärder vidtagits för att reglera arbetstid
m. m., har dock litet eller intet gjorts för att bereda lindring och lättnad, då
fråga är om de fattiga husmödrarna i lanthemmen. Det är lika känt som vittnat,
att flertalet husmödrar, åtminstone sådana, som hava barn, hava en i många fall
orimligt lång arbetsdag och därtill ett arbete, som ofta får utföras under tunga
former. På grand av arbetets egenart (bär behöver endast erinras örn vad barn
i olika åldrar kräva av omvårdnad å skilda tider samt örn svårigheten att helt
rationalisera arbetet med husdjur) kan lagstiftningen i dylikt fall i regel ej tillgripas
för ernående av lättnad. Förslag att på andra vägar bereda lindring hava
oek framkastats, vilka i regel gå ut på hushållsarbetets rationalisering i olika riktningar.
Men någon allsidig utredning av möjligheterna till frågans lösning
synes ej hava ifrågasatts; dock synes det svårligen kunna bestridas, att någon
verklig vila icke kan erhållas på annan väg än genom en fullständig avkoppling
från den dagliga verksamheten av motsvarande slag, som härovan betecknats såsom
semester. Utskottet nödgas därför i det följande använda denna i detta sammanhang
helt oegentliga term. Det förefaller emellertid med hänsyn till spörsmålets
synnerligen mångsidiga och komplicerade art otänkbart att en verklig
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
lösning på bred basis kan komma till stånd utan statsmakternas ingripande. Visserligen
hava enskilda kvinnoföreningar och Röda Korset gjort erkännansvärda
ansträngningar för att framlägga förslag och bidraga till deras realiserande
(exempelvis utbildandet av hemsystrar), men den sammanbragta utredningen
i detta ärende ger en så tydlig bild av nödvändigheten att det allmänna redan
från början tar hand örn utredningen och framlägger förslag till åtgärder, vilka
det ändock till sist ankommer på det allmänna att — örn ock i anslutning till
enskilda föreningar o. s. v. — slutligt genomföra, att utskottet anser sig böra
förorda verkställandet av en utredning i motionens syfte.
Bland de olika uppslag, en dylik utredning kunde taga under övervägande,
vill utskottet bär endast framhålla några. Dit hör anordnande av olika slag
av semestervistelse, såsom semesterhem, vilohem etc., vidare frågan örn beredande
av ersättning för resekostnader till och från semesterhem och örn hjälp i
hemmet under husmodems frånvaro. Vid frågan örn anordningarna för semestervistelse
borde också undersökas i vilken utsträckning sådana anordningar
kunna komma till stånd direkt genom statens försorg eller eventuellt genom
samverkan mellan det allmänna och enskilda organisationer, resp. kommun. Såväl
i fråga om anordningar på semesterplats, örn resebidrag och örn ersättningshjälp
i hemmet blir den huvudsakliga frågan dock till sist örn kostnaderna
samt i vilken utsträckning och form det allmänna anser sig kunna lämna bidrag.
Var gränsen skall dragas mellan dem, som behöva en sådan ekonomisk hjälp,
och dem, som kunna på egen hand skaffa sig erforderlig semestervila, bör också
ingå i utredningen. I ytterligare åtskilliga avseenden kunde utredningen skärskåda
denna fråga. Utskottet kan hänvisa exempelvis till motionen vid
1936 års riksdag II: 18 angående semesterhjälp ur allmänna arvsfonden åt
behövande mödrar med minderåriga barn, samt vid årets riksdag de likalydande
motionerna 1:140 och II: 291, i vilka för syftet att motverka folkströmningen
från landsbygden till städerna kvinnornas ställning på landsbygden
ägnats särskild uppmärksamhet. Med ovannämnda exempel, som i mycket
lånats från de sammanslutningar som i ärendet yttrat sig, har utskottet endast
velat bidraga till förtydligandet av hur nödvändigt det är, att detta spörsmål
underkastas en grundlig utredning och erhåller en god lösning. Det gäller i
detta fall en stor mängd samhällsmedlemmar, vilka hittills — allt under det
många grupper befattningshavare fått sina levnads- och arbetsvillkor gång
efter annan reglerade och förbättrade — synas hava blivit alldeles förbisedda
från det allmännas sida. Och dock är det arbete, som denna
befolkningsgrupp, utan att hava riktat några högljudda krav mot det allmänna,
utfört i det tysta och under i regel tunga former och villkor, av en ojämförlig
vikt och betydelse för det allmänna. Som tidigare framhållits kan det ofta
anses viktigare för en familjs ekonomi än den direkta inkomstkällan. Det är
alltså ingalunda för tidigt att de mindre bemedlade husmödrarnas ställning
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 5
vinner mera beaktande än hittills. En dylik utredning synes givetvis kunna
verkställas såväl oberoende för sig som ock i anslutning till andra redan befintliga
utredningar (exempelvis befolkningskommissionen eller kvinnoarbetskommittén).
I detta sammanhang må framhållas, att utomlands åtgärder av avsevärd
räckvidd redan vidtagits i liknande syfte. I ett grannland har t. ex. en
statlig organisation i viss utsträckning berett möjlighet för husmödrar att utan
kostnad få vistas i främmande omgivning och där erhålla erforderlig fysisk
vård och psykisk rekreation.
Under åberopande av vad sålunda förekommit och vad utskottet i övrigt
här ovan anfört får utskottet, som livligt behjärtar syftet med motionen,
hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.
Stockholm den 23 april 1937.
På utskottets vägnar:
G. HEUMAN.
Närvarande: herrar Heuman, Anders Andersson, Swartling, Holstenson,
J. A. Theodor Nilsson, John T. Biörck, Berglund och von Horn.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 12 sami. 2 avd. Nr 6.
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.