Sök i Ratio Lex

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

1937-05-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1937:7, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1937 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, angående

de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen.

I en inom riksdagens första kammare vackt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 128, har herr Bjurström hemställt, att riksdagen ville

hos Kungl. Majit begära framläggande av förslag till 1938 års riksdag ifråga

örn de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den med förevarande

motion likalydande, i andra kammaren väckta motionen nr 184.

Över sistnämnda motion, som av andra kammaren hänvisades till dess andra

tillfälliga utskott, har detta i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande från

medicinalstyrelsen, varjämte utskottet berett svenska läkarsällskapet, svenska

stadsläkareföreningen och svenska stadsförbundet tillfälle att yttra sig. De

inkomna yttrandena jämte vissa bilagor återfinnas såsom bilagor till detta

utlåtande, (se bil. A—D).

Bedan för mer än tio år sedan framfördes krav på utredning örn de civila

tjänsteläkarnas ställning. År 1925 anhöll nämligen svenska stadsläkareföreningen

örn åtgärder för att stadsläkare och därmed jämställda måtte likställas

med övriga civila tjänsteläkare. Först år 1929 tillsattes emellertid särskilda

sakkunniga. Bland direktiven för utredningen nämnas frågorna om tryggare

anställningsformer, om mera enhetliga och fixerade löne- och pensionsvillkor

samt örn reglering av stadsläkarnas uppgifter i statens och kommunernas tjänst.

Särskilt beaktande borde skänkas spörsmålet i vad mån likställigheten med

provinsialläkare kunde anses böra medföra likartade regler för båda slagen

av läkare. För den händelse det vid utredningen skulle visa sig, att en allmän

reform icke utan dröjsmål eller svårigheter skulle kunna genomföras, men att

viss fråga, exempelvis pensioneringsfrågan, skulle kunna lösas separat, borde

hinder icke föreligga att däri framlägga särskilt förslag. Betänkande avgavs

år 1932 (St. off. utredn. 1932: 23). Över de sakkunnigas förslag avgav medicinalstyrelsen

den 29 juni 1935 utlåtande. Sedan dess har, försåvitt utskottet

har sig bekant, någon vidare åtgärd icke vidtagits för frågans lösning trots att

Svenska stadsförbundet gjort särskild framställning därom. En följd av det på

grund av ovan relaterade förhållanden uppkomna osäkerhetstillståndet är, att

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 12 sami. 2 avd. Nr 7. 1

Motionen.

Yttranden.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Utskotta.

för närvarande 42 befattningar, motsvarande 20 % av de 207, som beröras av

förslaget, äro vakanta.

För egen del får utskottet anföra följande.

Av utredningen i ärendet har utskottet fått den uppfattningen, att förhandenvarande

tillstånd och nuvarande organisationsformer lämna åtskilligt övrigt

att önska. Detta bekräftas ock av de anförda vakanssiffrorna. Särskilt i vissa

avseenden synas mera påtagliga missförhållanden förefinnas, vilka kräva en

snar lösning. Sålunda är stads- och liknande läkares ställning ej nöjaktigt

fixerad i lagstiftningsväg; bland annat hava samhällena ej någon lagstadgad

skyldighet att hålla tjänsteläkare. Med den ständigt ökade betydelsen av

dessa läkares socialmedicinska uppgift göra sig nackdelarna härav allt mera

gällande. Dessutom kan förekomma, att tjänsteläkare, i brist på tillfredsställande

lösning av pensionsfrågan, för närvarande i många fall kvarbliva i tjänst

efter behag till påtagligt men för hälsovården. Vad nu anförts talar för att

formerna för läkarnas anställande böra underkastas granskning närmast från

synpunkten, huruvida tjänsteläkarebefattningarna böra besättas helt eller

delvis genom statlig myndighets försorg eller, som nu, utan dylik myndighets

medverkan. Likaså bör prövas, i vad mån berörda läkares avlöning och villkoren

för deras avgång ur tjänst kunna bliva föremål för ensartade bestämmelser.

Under utredningsarbetet i fråga örn städernas tjänsteläkare har ett därmed

nära förbundet spörsmål aktualiserats. Med hänsyn till bland annat hälso- och

sundhetsvården eller med andra ord den mera socialmedicinska sidan av statens

tjänsteläkares uppgift står provinsialläkarväsendet inför en genomgripande

omgestaltning. Förslag har framförts av medicinalstyrelsen örn uppdelning av

distrikten i anledning härav samt örn de mindre städernas och stadsliknande

samhällenas (intill 5,000 invånare) inplacering i de tilltänkta provinsialläkardistrikten.

Givet är, att dessa båda frågor, nämligen provinsialläkarorganisationen

och städernas sundhets- och sjukvård, ej kunna lösas annat än i samband

med varandra. Utskottet håller emellertid ej för osannolikt, att vissa delar av

organisationsplanen säkerligen kunna, i avbidan på det helas slutliga gestaltning,

erhålla en provisorisk lösning, vilket ock, som av det ovan angivna, förutsatts

vid utredningens igångsättande. Dit höra enligt utskottets mening de ovan

närmare angivna punkterna angående stadsläkares tillsättande och pensionering

m. m. Till motionärens begäran örn förslags framläggande redan till nästa

års riksdag kan utskottet ej ansluta sig utan vill härutinnan begränsa sig till en

hemställan, att en partiell lösning av stadsläkarfrågan i den riktning, utskottet

här ovan angivit, kommer till stånd så snabbt som förhållandena medgiva.

Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,

att första -kammaren måtte med bifall endast såtillvida till

ifrågavarande motion hos Kungl. Majit göra framställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andril tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3

om vidtagande snarast möjligt av de åtgärder i motionens syfte,

vilka utskottet här ovan förordat.

Stockholm den 13 maj 1937.

På utskottets vägnar:

G. HEIDMAN.

Närvarande: herrar Heilman, Anders Andersson, Holstenson, Berglund, Sundvik, von Horn

och Gottfrid Karlsson.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 5 februari 1937 har Kungl. Majit anbefallt Medicinalstyrelsen

att avgiva yttrande över en av herr Andersson i Falkenberg med flera

i andra kammaren väckt motion (Kr 184) med hemställan att riksdagen ville

hos Kungl. Majit begära framläggande av förslag till 1938 års riksdag i fråga

örn de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen.

Med anledning härav får Medicinalstyrelsen anföra följande.

Medicinalstyrelsens förslag i förberörda fråga innefattas i dess skrivelse den

29 juni 1935.

Styrelsens förslag gick i korthet ut på att städer av viss minimistorlek (gränsen

5,000 invånare) skulle i regel vara skyldiga att hava stadsläkare, att de

mindre städerna skulle inordnas i provinsialläkardistrikt, att stadsläkarna skulle

utnämnas av Kungl. Majit enligt ett tillvägagångssätt, som överensstämde

med det, som användes vid tillsättande av lasarettsläkartjänster, att stadsläkarnas

löner skulle granskas och fastställas av Kungl. Majit (eventuellt med

beviljande av statsbidrag enligt stadsläkaresakkunnigas förslag), att stadsläkarnas

pensionering skulle ordnas genom deras inträde i statens pensionsanstalt

samt att provinsialläkarorganisationen skulle utbyggas för att bereda

rum för de städer och samhällen, vilkas läkarbefattningar skola indragas.

I samband med detta förslag hade beräknats, att sextio nya provinsialläkartjänster

skulle inrättas för att möta de närmaste kraven på organisationens

utvidgning.

Med hänsyn emellertid till bland annat behovet av provinsialläkarnas allt

större deltagande i det socialmedicinska och hälsovårdande arbetet ansåg

styrelsen tiden vara inne att utarbeta en preliminär plan för landets indelning

i provinsialläkardistrikt av så reducerad storlek att provinsialläkaren skulle

jämte sjukvårdsarbetet få möjlighet att ägna sig åt den socialmedicinska verksamhet,

som krävde hans medverkan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Den preliminära planen av år 1936 visade, att landets 317 provinsialläkardistrikt

syntes böra ökas med 209 nya distrikt.

Medicinalstyrelsen har givetvis icke utgått ifrån att alla dessa distrikt kunna

väntas komma till stånd på en gång. En omloppstid av åtminstone 10—-15

år torde böra beräknas. I årets statsverksproposition äro emellertid endast

tio nya provinsialläkartjänster upptagna i förslaget till ny stat för provinsialläkare

med flera.

Granskar man det preliminära förslaget med avseende å dess inverkan å nuvarande

läkartjänster och dess skapande av nya tjänster erhållas de resultat

som framgå av nedanstående tabell:

Resultatet av ''preliminära förslaget i avseende å läkartjänsternas antal:

Indragna tjänster

Nya tjänster

i städer

m. fl.

i extr. provl.

distr.

i provl.

distr.

i städer

m. fl.

1. Stockholms län..................

4

4

11

1

2. Uppsala » ..................

—

—

4

—

3. Södermanlands » ..................

5

1

6

—

4. Östergötlands » ..................

4

1

11

—

5. Jönköpings » ..................

2

—

10

1

6. Kronobergs » ..................

1

1

7

1

7. Kalmar » ..................

2

3

11

—

8. Gotlands » ..................

—

—

1

—

9. Blekinge » ..................

1

1

6

—

10. Kristianstads * ..................

7

1

18

—

1

2

14

12. Hallands * ..................

2

6

—

13. Göteb. o. Bohus » ..................

3

—

8

—

14. Älvsborgs * ..................

1

2

14

—

15. Skaraborgs » ..................

2

—

13

—

16. Värmlands » ..................

2

3

10

—

17. Örebro » ..................

4

4

9

—

18. Västmanlands » ..................

2

1

5

—

19. Kopparbergs » ..................

3

3

10

—

20. Gävleborgs » ..................

2

2

8

1

21. Västernorrlands » ..................

2

4

13

—

22. Jämtlands * ..................

—

—

1

1-

23. Västerbottens » ..................

1

3

7

—

24. Norrbottens » ..................

2

3

6

2

Summa

53

39

209

6

Nya tjänster skulle alltså inrättas till ett antal av 215, under det att 92 tjänster

skulle bliva indragna, därav 39 i städer och större samhällen.

Då frågan örn stadsläkarorganisationen länge varit aktuell men fortfarande

är oviss i avseende å lösningen, hava åtskilliga städer och samhällen ansett

lämpligast att hålla sina läkartjänster vakanta i avvaktan på frågans lösning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andrå tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

5

Nedanstående tabell utvisar antalet tjänsteläkare i städer med flera samhällen

och antalet vakanta tjänster därsammastädes.

Antalet tjänster.

Förste

stadslag

Andre

stadsläk.

Stads-

läkare

Distr.

läkare

Köpings-

läkare

Munic.

läkare

Summa

Samtliga............

32

30

68

53

8

16

207

8

4

9

17

_

4

42

% ..................

25 %

13 %

13 %

32 %

—

25 %

20 %

Såsom synes äro icke mindre än 20 % av alla ifrågavarande tjänster vakanta.

Detta förhållande talar starkt till förmån för motionärernas framställning.

Medicinalstyrelsen vill även framhålla nödvändigheten av att stadsläkarnas

anställning stabiliseras och att deras pensionsfråga får en enhetlig lösning.

Bn snar lösning av stadsläkarnas organisationsfråga kommer att med all

säkerhet befordra genomförandet även av den nya provinsialläkarorganisation,

som styrelsen finner behövlig.

Medicinalstyrelsen har sålunda all anledning ansluta sig till den av motionärerna

gjorda framställningen.

Stockholm den 20 februari 1937.

John Byttner.

J. Axel Höjer.

A. E. Bastman.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

1 anledning av Eder skrivelse den 2 innevarande februari med anhållan örn

yttrande angående motion nr 184 i andra kammaren har Svenska Läkaresällskapet

ansett sig härmed böra uttala önskvärdheten av att, så snart lämpligen

kan ske, förslag om de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande

samhällen framlägges för Biksdagen.

Stockholm den 23 februari 1937.

På Svenska Läkaresällskapets vägnar:

Harald Ernberg.

Gunnar Nilson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Med anledning av att riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott

i skrivelse av den 2 februari 1937 berett Svenska stadsläkareföreningen tillfälle

att avgiva yttrande rörande motion av kerr Andersson i Falkenberg m. fl.

angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen,

får Svenska stadsläkareföreningens styrelse å föreningens vägnar avgiva

följande yttrande.

Svenska stadsläkareföreningen har vid skilda tillfällen enhälligt uttalat som

sin uppfattning, att en nyorganisation av Stadsläkareinstitutionen är synnerligen

behövlig. Såsom Svenska stadsförbundets ordförande i sin motionen bilagda

skrivelse framhåller, har föreningen redan 1910 hemställt om partiell

reglering av dessa läkares ställning och 1925 hos Kungl. Majit anhållit om vidtagande

av åtgärder för att bringa läkartjänsterna i landets städer, köpingar

och municipalsamhällen i likställighet med övriga civila läkartjänster i riket.

Därtill kan läggas, att Svenska stadsläkarföreningen på allmänna möten, såväl

år 1933 som år 1936, uttalat sig i samma riktning i och genom resolutioner,

som härmed bifogas. Svenska stadsläkarföreningens inställning till behövligheten

av en omorganisation är sålunda klar, och dess styrelse får i fråga om förslag

och motivering hänvisa dels till den reservation som dess ledamot, förste stadsläkaren

Söderbaum, avgivit i egenskap av ledamot av stadsläkarsakkunnige

till dess kommittéutredning av år 1932 (se kommitténs utlåtande), dels till

bifogade handlingar, vari ingå dels en klargörande uppsats i Svenska Läkartidningen

av år 1936 av undertecknad ordförande (bil. 1), dels det inledningsföredrag

som vid Svenska stadsläkareföreningens allmänna möte 1936 hölls av

dess nuvarande sekreterare, stadsläkare Bratt (bil. 2), dels de resolutioner som

Svenska stadsläkareföreningen fattat i ärendet år 1933 (bil. 3) och 1936 (bil. 4)

samt slutligen styrelsens sammanfattande resolution av samma år (bil. 5).

Och får styrelsen slutligen framhålla, att de svårigheter, som uppstå av den

nuvarande föråldrade organisationen, alltjämt ökas, varför en omorganisation

utan dröjsmål bör vidtagas.

Av ovan angivna skrifter och resolutioner torde tydligt framgå, att det ej är

ett blott kårintresse, som framdrivit stadsläkarnas verksamhet för revision av

deras ställning, utan en klar insikt om, att det allmänna^ — statens och kommunernas

— intressen i lika hög grad fordra en omorganisation av stadsläkarinstitutionen.

Styrelsen för Svenska stadsläkareföreningen, som enligt stadgarna (bil. 6

§ 4) företräder föreningen inför staten, får sålunda livligt tillstyrka den framlagda

motionen.

Jönköping och Uppsala den 19 februari 1937.

O. Lundborg.

Olof Bratt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

7

Uttalande av allmänna mötet år 1933.

Bilaga 3.

På grund av vad sålunda framhållits, får svenska stadsläkarföreningen vördsamt
1)

tillstyrka förslaget om inläggande av städer med mindre än 5,000 invånare

i provinsialläkardistrikt,

2) tillstyrka inrättande av förste stadsläkartjänster i städer med över 50,000

invånare ävensom andre stadsläkartjänster i dessa städer i den utsträckning

som finnes behövlig,

3) tillstyrka inrättande av stadsläkartjänster i övriga städer,

4) tillstyrka inrättande av stadsdistriktsläkare änster i städer med över

30,000 invånare,

5) avstyrka stadsläkarsakkunnigas förslag till läkarinstruktion och tillstyrka

reservantens förslag i detta avseende, ävensom hans förslag till därmed sammanhängande

författningsändringar,

6) uttala, att föreningen giver sitt företräde åt reservantens förslag örn inrättande

av statliga stadsläkartjänster, men intet har att erinra mot att tjänsterna

anordnas som kommunala enligt sakkunnigas förslag under förutsättning:

a) att lönesättningen utföres med fixerade belopp enligt de sakkunnigas

normer,

b) att garantier lämnas för tillkomsten av behövliga stadsdistriktsläkartjänster,

c) att fattigsjukvårdskostnaderna ej beräknas med reducerat belopp på

löner, som fastställts utan hänsyn till detta arbete samt

d) att reservantens förslag till förändringar av läkarinstruktionen även under

sådana förhållanden kommer att utgöra underlaget för tjänsteverksamheten.

7) Därest intet av de bägge förslagen skulle komma till utförande, anser

föreningen det vara trängande nödvändigt, att pensionsfrågan ordnas, i vilket

avseende den ej har några väsentliga erinringar mot de sakkunnigas förslag.

Rätt utdraget betygar:

Olof Bratt.

Bilaga 4.

Resolution av allmänna mötet år 1936.

Svenska Stadsläkarföreningen har på allmänt möte den 29 mars 1936 behandlat

frågan om stadsläkartjänsternas omorganisation och därvid beslutat göra

följande uttalande.

Den utveckling, som den allmänna hälsovården och den sociala hygienen

undergått under senare år och som sannolikt kommer att fortgå, måhända i

allt raskare takt, ställer alltmer ökade krav på vårt lands tjänsteläkare, provinsialläkarna

på landet, stadsläkarna i städerna. Provinsialläkarna äro sedan

gammalt statsanställda. Stadsläkarna åter intaga vid utövandet av dessa utpräglat

statliga uppgifter för omkring en tredjedel av rikets befolkning, som bo

i städerna, ej den självständiga och tryggade ställning i tjänste-, befordringsoch

pensionshänseenden, som ger dem möilighet att med tillräckligt eftertryck

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

företräda den allmänna hälsovårdens krav. Av detta missförhållande måste

stadsläkarnas socialhygieniska verksamhet bli lidande. Stadsläkarföreningen

är enhälligt övertygad örn nödvändigheten av att stadsläkarnas ställning till

stat och kommun genom statsmakternas ingripande regleras med hänsyn till

tjänsteåligganden samt i befordrings- och pensionshänseenden, för att denna

tjänsteläkarkår skall kunna på tillfredsställande sätt fylla på densamma ställda

krav i fråga örn den allmänna hälsovården och den sociala hygienen.

Svenska Stadsläkarföreningens styrelse får, med förtydligande och specificering

av de önskemål, som framgå av föreningens mötesresolution den 29

mars 1936, härmed på möte den 4 okt. 1936 framhålla följande förändringar

i fråga örn stadsläkartjänsterna såsom i första hand önskvärda:

1) att stadsläkartjänsterna tillsättas av staten, eventuellt efter förord av

kommunerna;

2) att en för alla tjänster gemensam stadsläkarinstruktion fastställes av staten,

varvid hänsyn särskilt tages till en fri och obunden ställning till de kommunala

organen;

3) att stadsläkarlönerna fastställas av staten med belopp, som fixeras med

hänsyn till att inga taxebestämmelser utfärdas i städerna; samt

4) att stadsläkarnas pensionsfråga ordnas.

Sedan Utskottet berett svenska stadsförbundet tillfälle att avge yttrande

över motion nr 184 i Andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg m. fl.

angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen,

tillåter sig förbundets styrelse härmed hänvisa till sin den 4 december förra

året till vederbörande departementschef ingivna framställning i detta ärende,

vilken framställning bilagts motionen. Till ytterligare belysande av de svårigheter,

stadsläkarfrågans ovissa läge bereder framför allt de mindre samhällena,

må hänvisas till i förbundets tidskrift tid efter annan och senast i årets första

häfte lämnade redogörelser för behandlingen av uppkommande frågor örn stadsläkares

tillsättande.

Stockholm den 2 mars 1937.

Sätt utdraget betygar:

Olof Bratt.

Bilaga 5.

Uttalande av styrelsen år 1936.

Bilaga D.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

För Svenska stadsförbundets styrelse

Johan-Olov Jokansson.

Dess ordförande.

Renning Karlsson.

Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1937

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.