Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde m. m.
1937-03-11 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1937:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde m. m.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
3
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1937 kl. 3.30 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning med vissa bestämmelser rörande till
människoföda avsedd mjölk och grädde m. m.
(2: a avd.)
I en till riksdagen den 22 januari 1937 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 55, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen antaga här nedan intagna förslag till förordning med vissa bestämmelser
rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde m. m.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
Från jordbruksdepartementet har till utskottet överlämnats en skrivelse den
25 januari 1937 från civilingenjören Helge Rost, Stocksund, innehållande
visst förslag i ämnet.
Inledning.
I skrivelse den 11 januari 1932 hemställde Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
under åberopande av en skrivelsen bifogad, av sällskapets mejerisektion
utarbetad promemoria, bland annat, att bestämmelser måtte utfärdas
rörande pastörisering av mjölk, som salufördes i större samhällen, över
denna framställning avgåvos yttranden av medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Frågan har sedermera upptagits till behandling av 1933 års mjölkoch
mejeriutredning (ledamoten av riksdagens första kammare godsägaren
B. H. von Stockenström, tillika ordförande, professorn vid lantbrukshögskolan
P. L. Nannesson, professorn och avdelningsföreståndaren för försöksväsendet
på jordbruksområdet J. B. Platon, direktören i svenska smörprovningarna A.
R. T. Söderlund, husdjurskonsulenten C. H. Nilsson, Kristianstad, och ledamoten
av riksdagens andra kammare lantbrukaren K. A. M. Andersson, Löbbo)
i ett den 17 december 1935 avlämnat betänkande med förslag örn vissa
föreskrifter beträffande konsumtionsmjölk (stat. off. utr. 1936:3). över betänkandet
hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, kommerskollegium,
svenska mejeriernas riksförening u. p. a. och Sveriges allmänna
lantbrukssällskap. Medicinalstyrelsen har vid sitt yttrande fogat utlåtande
av näringsrådet. Till lantbruksstyrelsen yttrande lia fogats utlåtanden
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Vidare har kommerskollegium
vid sitt yttrande fogat utlåtanden från samtliga handelskamrar i riket
med undantag av handelskammaren i Borås ävensom från Sveriges köpmannaförbund
och mjölkcentralen i Stockholm. Vid yttrandet från svenska mejeriernas
riksförening ha fogats utlåtanden av ett antal mejeriförbund.
I betänkandet har framlagts förslag till lag angående beskaffenheten i vissa
samhällen av till månniskoföda för direkt förbrukning avsedd mjölk och
grädde. Såsom bilaga till betänkandet har fogats en av fil. lic. Gunnar Wode
utarbetad sammanställning av utdrag ur mejerilitteraturen rörande konsumtionsmjölkens
pastörisering och därmed sammanhängande spörsmål.
Gällande lagstiftning m. m.
Departementschefen har till en början lämnat en redogörelse för den del av
nu gällande lagstiftning, som berör förevarande ämne, ävensom för andra åtgärder,
som av statsmakterna hitintills vidtagits på hithörande eller angränsande
områden.
I hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 nr 566 är förbud stadgat mot saluförande
av mjölk och grädde från djur med viss sjukdom. Vidare föreskrives,
att noggrann renlighet skall iakttagas under arbete med mjölk och mejeriprodukter.
Mejeristadgan den 22 maj 1936 nr 174 innehåller föreskrifter rörande de
sanitära förhållandena och driften vid mejerierna.
Till förebyggande av tuberkulosens spridning genom mjölk finnas bestämmelser
i kungörelserna den 30 juni 1934 nr 403 örn åtgärder mot tuberkulos
i juvret och könsorganen hos nötkreatur och nr 402 om vissa åtgärder mot
tuberkulos hos nötkreatur.
Slutligen erinras, att enligt gällande bestämmelser angående användningen
av de medel, som inflyta genom upptagande av mjölkavgift, såsom
villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag uppställts,
att sökande vid betalning av mottagen mjölk tillämpar de bestämmelser,
som av statens jordbruksnämnd må hava meddelats angående tilläggspris
för mjölk från kreatursbesättningar, inom vilka bekämpande av tuberkulos
äger rum. Statens jordbruksnämnd äger vidare, på framställning av svenska
mejeriernas riksförening, såsom dylikt villkor föreskriva, att sökande vid
inköp av mjölk tillämpar kvalitetsbetalning enligt av nämnden godkända
grunder.
Några lagbestämmelser om pastörisering av konsumtionsmjölk finnas för
närvarande icke. Däremot äro föreskrifer om pastörisering av till kreatursföda
avsedd mjölk meddelade i lagen den 6 juni 1925, nr 382, ändrad genom
lagen den 23 oktober 1936, nr 548. Jämligt lantbruksstvrelsens kungörelse
den 11 maj 1935 (nr 3) med särskilda föreskrifter för begagnande av svenska
smörprovningarnas varumärke för smör (runmårket) fordras vidare för
nämnda begagnade, bland annat, att grädden eller mjölken, som användes
vid smörberedningen, pastöriserats till minst 80 grader Celsius.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
5
Mjölk- och mejeriutredningens betänkande.
Allmänna synpunkter.
Efter att ha lämnat en översikt över bestämmelser i vissa främmande länder
beträffande konsumtionsmjölk, särskilt med hänsyn till dennas pastörisering,
har mjölk- och mejeriutredningen i sitt betänkande kommit in
på frågan, huruvida särskilda föreskrifter rörande sådan mjölk och
dess behandling kunde anses behövliga i vårt land. Härutinnan har utredningen
anfört bland annat följande.
Att mjölk kunde överföra sjukdomar från djuren och från de människor,
som vore sysselsatta vid mjölkens produktion och behandling, till konsumenterna
vore, såsom framginge av den förebragta litteraturutredningen, ovedersägligen
bevisat. Tuberkulos, undulantfeber, halsfluss, scharlakansfeber, difteri,
tyfus, paratyfus, rödsot och kolera vore sålunda sjukdomar, vilkas smittämnen
kunde spridas med mjölk. Enstaka sjukdomsfall förorsakade av hygieniskt
bristfällig mjölk och epidemier, vid vilka mjölk varit smittospridare,
hade förekommit och förekomme även i vårt land i en sådan omfattning, att
enbart detta förhållande enligt utredningens mening påkallade prohibitiva
åtgärder. Det kunde härvid påpekas, att någon statistik icke funnes i Sverige,
varur uppgifter kunde erhållas rörande smittkällorna vid alla epidemier.
De registrerade fallen av mjölkepidemier torde därför i själva verket endast
utgöra en del av dem, som verkligen förekommit.
Förutom de i och för sig beklagliga, direkta följderna av att smittämnen
förekomme i mjölk hade detta förhållande mindre önskvärda indirekta verkningar.
Det vore nämligen tydligt, att de risker, som verkligen kunde förefinnas
vid förtärandet av mjölk, bidroge att misstänkliggöra och impopularisera
mjölken och därigenom verka återhållande på konsumtionen, särskilt
då epidemier uppträdde, vilka kunde misstänkas härröra från mjölk.
Icke enbart den eventuella förekomsten av smittämnen vore avgörande för
mjölkens lämplighet och värde som födoämne. Flertalet arter av de icke
direkt patogena mikroorganismer, vilka förekomme i mjölk i större eller
mindre antal, kunde på ett eller annat sätt inverka menligt på mjölkens
värde ur olika synpunkter. Då det gällde dessa bakterier vore den allmänna
hygienen vid mjölkens produktion av den allra största betydelse. Genom tillfälligheter,
såsom plötsligt uppträdande digestionsrubbningar hos djuren,
kunde emellertid även mjölk från en som regel mycket välskött ladugård
komma att innehålla ett så stort antal bakterier, att mjölken därav toge direkt
skada och bleve mer eller mindre onjutbar. Det vore tyvärr ännu icke ovanligt,
att den av producenterna till mejerierna levererade eller till konsumenterna
direkt försålda mjölken vore av i hög grad bristfällig allmän bakteriologisk
beskaffenhet, ehuru förhållandena helt visst efter hand förbättrats tack
vare åtgärder av olika slag. På mjölk avsedd för direkt konsumtion måste
emellertid även i detta avseende ställas alldeles särskilt stora fordringar, helst
som avsevärd tid kunde förflyta, innan mjölken verkligen förtärdes eller användes
i hushållet, oftast betydligt längre tid än det i regel dröjde från produktionen
och till mjölkens förarbetning i mejeriet.
De hittills gällande lagliga bestämmelserna beträffande beskaffenheten hos
försåld mjölk, vilka vore begränsade lill hälsovårdsstadgans fordringar, hade
sålunda enligt utredningens mening icke visat sig vara till fyllest, särskilt när
det gällde den för direkt konsumtion avsedda mjölken. Det borde härvid
framhållas, att det vid sidan av försäljningen av kontrollmjölk och mjölk, som
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29-
varit föremål för pastörisering, även i mycket stor utsträckning förekomme
försäljning av konsumtionsmjölk, som icke behövde vara underkastad någon
särskild behandling och ej heller, med undantag för ett fåtal samhällen, vore
föremål för annan kontroll än den, som tillsynen över hälsovårdsstadgans efterlevnad
förutsatte. Ifrågavarande kontroll, som endast utövades genom
mera sporadiskt förekommande provtagningar och undersökningar, måste
betraktas såsom i hög grad otillräcklig för att garantera en hygieniskt någorlunda
tillfredsställande mjölk. Den allra största delen av försåld konsumtionsmjölk
torde för övrigt icke vara underkastad någon som helst kontroll
av här ifrågavarande slag.
Rörande de olika åtgärder, som från samhällets sida kunna ifrågakomma
för erhållande av hygieniskt tillfredsställande konsumtionsmjölk, och dessa
åtgärders praktiska genomförbarhet har utredningen anfört i huvudsak
följande.
Då det gällde att minska eller helt eliminera mjölkens smittfarlighet hade
man två vägar att välja. Antingen måste man söka förhindra smittämnets inkommande
i mjölken eller också genom en eller annan behandling av densamma
befria den från eller förstöra eventuellt inkomna smittämnen. I förra
fallet bleve det alltså frågan om en produktionskontroll av bl. a. medicinsk
och veterinärmedicinsk art omfattande dels de personer, som sysselsattes vid
mjölkens produktion och behandling, dels de mjölkproducerande djuren
ävensom de övriga djur, som eventuellt vore uppställda i det stall, vari mjölken
producerades. Det sade sig självt, att genomförandet av en fullt effektiv
kontroll av denna art och vidtagandet av sådana åtgärder, som kunde
garantera produktionen av en absolut smittfri mjölk vid alla de ladugårdar,
som levererade mjölk till direkt konsumtion, måste medföra mycket stora
svårigheter och dryga kostnader.
Effekten i skvddshänseende av en sådan kontroll vore givetvis beroende
av bland annat tätheten av inspektionerna, men så länge den icke hade formen
av en mera direkt och ständig övervakning, som dock måste anses praktiskt
ogenomförbar i stort, kunde helt naturligt sjukdomsfall hos människor
och djur ävensom andra förändringar inträda emellan inspektionerna. Personalens
omdömesförmåga, vaksamhet, kunnighet, ärlighet och andra svårkontrollerbara
faktorer spelade därvid en stor roll för förändringens upptäckande
på ett så tidigt stadium, att ogynnsamma konsekvenser av densamma
kunde förhindras.
Ehuru sålunda även en relativt omfattande produktionskontroll icke syntes
kunna erbjuda säkra garantier emot smitta genom mjölk, vore därmed givetvis
ingalunda sagt, att produktionskontroll vore utan värde såsom skydd
mot sådan smitta. Tvärtom bidroge den helt naturligt även i sina enklare
former till att åstadkomma förbättrade förhållanden i fråga om mjölkens
hygieniska beskaffenhet. Det vore emellertid utredningens uppfattning, att
det måste bereda stora svårigheter att enbart på denna väg inom överskådlig
tid nå fram till ett i allmänhet mera tillfredsställande tillstånd beträffande
den till direkt konsumtion försålda mjölkens beskaffenhet i berörda avseende.
Det syntes utredningen självfallet, att en behandling, varigenom eventuella
smittämnen ävensom mikroorganismer över huvud taget förstördes i varje
försålt parti mjölk, i och för sig skulle erbjuda en säkrare garanti för en
hygieniskt klanderfri mjölk än vilken som helst i praktiken genomförbar
form av produktionskontroll. Sedan länge hade man också tillämpat värmebehandling
av konsumtionsmjölk i avsikt att göra densamma smittfri ävensom
mera hållbar, och pastöriseringen, som vore en relativt billig behand
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29
7
lingsform, hade vunnit och vunne alltmera terräng även i fall där regleringar
i denna riktning genom tvångsbestämmelser i en eller annan form icke förekomme.
I vad mån och till vilken utsträckning en sådan behandling borde
föreskrivas för konsumtionsmjölk i syfte att åstadkomma förbättrade förhållanden
inom denna viktiga gren av vårt folks livsmedelsförsörjning måste
emellertid bliva beroende av ett flertal betydelsefulla faktorer, vilka utredningen
i det följande ville söka bedöma.
Genom upphettning av mjölk till en tillräckligt hög temperatur under viss
tid kunde den med säkerhet befrias från smittämnen. Enär emellertid genom
dylik behandling vissa av mjölkens värdefulla originära beståndsdelar eller
egenskaper kunde röna ogynnsam påverkan i olika riktningar, varigenom
mjölkens värde såsom födoämne nedsattes, vore möjligheterna beträffande
tid och temperatur för värmebehandlingen begränsade. Såsom resultat av
strävandena att finna ett behandlingssätt med betryggande hygienisk effekt
men minsta inverkan i övrigt på mjölken hade för konsumtionsmjölkens vidkommande
tvenne metoder framkommit, vilka fått en mera vidsträckt praktisk
användning. Under några decennier hade den s. k. långtidspastöriseringen
varit i bruk, varvid mjölken upphettades till 60 å 63° C. under 20 ä
30 minuter. Denna form av pastörisering, som ur rena driftssynpunkter hade
väsentliga nackdelar, hade under de senare åren alltmera ersatts av en annan
behandlingsmetod, som benämndes ^pastörisering och vilken innebure en
upphettning till obetydligt över 70° C. under relativt mycket kort tid. Denna
behandling hade gentemot långtidspastöriseringen bland andra de praktiska
fördelarna, att den krävde mindre utrymme och toge kortare tid i
anspråk. Samma apparat kunde vidare användas för såväl konsumtionsmjölkens
som produktmjölkens pastörisering.
Av den sammanställning av utdrag ur mejerilitteraturen rörande konsumtionsmjölkens
pastörisering, vilken såsom bilaga åtföljde betänkandet, syntes
otvetydigt framgå, att båda metoderna under vissa förutsättningar kunde
fylla mycket högt ställda anspråk såväl i hygieniskt avseende som i fråga
om bevarandet av mjölkens ursprungliga egenskaper i fysiologiskt avseende.
Av tillgängliga undersökningsresultat kunde man icke draga annan slutsats
än den att en riktigt utförd pastörisering i lämpliga apparater ifråga
örn flertalet smittämnen erbjöde en absolut garanti och i fråga örn alla smittämnen
medförde nära nog riskfrihet. Pastöriseringsmetodernas tillförlitlighet
i hygieniskt avseende vid den praktiska tillämpningen vore dock helt
naturligt beroende av de därvid använda apparaternas konstruktion och
därav betingade arbetssätt.
Såsom argument mot införandet av obligatorisk pastörisering hade framhållits,
att särskilt sådan mjölk, som producerats under mindre goda hygieniska
förhållanden, ofta efter pastöriseringen erhölle mindre önskvärda egenskaper.
vilket skulle bero på att mjölken, i stället för att såsom obehandlad
mjölk surna, skulle undergå en förruttnelseprocess på grund av att mjölksyrabakterierna
dödats vid pastöriseringen. Härutinnan ville utredningen
erinra, att i de allra flesta fall även en låg- eller långtidspastöriserad mjölk
så småningom surnade, men att det vore otvivelaktigt, att pastöriseringen
särskilt i en före värmebehandlingen dåligt behandlad mjölk i för surnandet
ogynnsam riktning kunde förskjuta förhållandet mellan syrabildande och
andra bakterier, särskilt sporbildande. Den surnade, pastöriserade mjölken
finge därför ofta icke samma goda smak och andra egenskaper som en surnad
opastöriserad mjölk. Härvid vore dock att märka, att en dåligt behandlad
mjölk, även örn den icke värmobehandlats, sid förvaring ofta efter kort
tid erhölle mindre önskvärda egenskaper. I vilken riktning en mjölk förändrades
vid förvaring hos konsumenterna vore för övrigt i hög grad beroende
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
av de förhållanden, under vilka mjölken förvarades. Det vore ett ofrånkomligt
faktum, att mjölk, vare sig den vore rå eller pastöriserad, vore ett mycket
ömtåligt födoämne, som icke under några förhållanden borde förvaras längre
tid. I fråga om mjölk, som skulle drickas som »söt mjölk» eller såsom sådan
användas i hushållet, erbjöde pastöriseringen den obestridliga fördelen, att
mjölkens hållbarhet därigenom förlängdes.
Vad beträffade pastöriseringens inverkan på mjölkens egenskaper i kemiskt
och fysiologiskt hänseende, syntes denna icke vara av den omfattning
eller betydelse, att den kunde anföras som vägande skäl emot föreskrifter om
pastörisering av konsumtionsmjölk.
Utredningen har sålunda funnit, att vägande betänkligheter icke anförts
eller för närvarande kunde anföras emot tvångsföreskrifter rörande pastörisering
av konsumtionsmjölk enligt härför lämpliga metoder nämligen långtids-
och lågpastörisering. Såvitt utredningen kunde bedöma, hade man tvärtom
i en dylik pastörisering ett hjälpmedel, som i många fall kunde vara av
utomordentlig betydelse, när det gällde att säkerställa en tillfredsställande
hygienisk beskaffenhet hos mjölken. Emellertid ansåge utredningen, att vissa
skäl kunde anföras mot en tvångsvis föreskriven pastörisering av ail saluförd
konsumtionsmjölk med undantag för s. k. kontrollmjölk, i den mening
detta begrepp i allmänhet fattades. Dessa skäl bottnade i praktiska svårigheter
i samband med en dylik åtgärds genomförande och i vissa betänkligheter
beträffande dess konsekvenser i andra avseenden än de rent hygieniska.
Utredningen har härutinnan anfört följande.
Skulle ett samhälle kunna förses med pastöriserad mjölk, förutsatte detta
befintligheten av ett mejeri eller en pastöriseringsanläggning i själva samhället
eller dess omedelbara närhet. Det måste nämligen anses strida mot fundamentala
lämplighetssynpunkter, att ett samhälles mjölkförsörjning på grund
av tvångsföreskrifter måste omhänderhavas av ett mer eller mindre avlägset
liggande mejeri. I vårt land förekomme många samhällen, där mejerianläggning
saknades, och nämnda förhållande skulle därför icke bliva sällsynt,
såvida icke dispens från tvångsåtgärdernas giltighet i dylika fall beviljades.
Dispensförfarande syntes emellertid i ett fall som detta vara mindre lämpligt,
helst örn förhållandena skulle tvinga till ett flertal undantag från en
eventuel] förordnings giltighet. Det syntes nämligen mindre rationellt att göra
tillämpningen av vissa genom lag fastställda tvångsföreskrifter, som avsåge
att tillförsäkra konsumenterna en hygieniskt tillfredsställande mjölk, beroende
av huruvida på orten funnes mejerianläggning. Det vore givet, att en
epidemi genom de konsekvenser, den kunde få, vore en betydligt allvarligare
företeelse i ett större än i ett mindre samhälle, och det syntes därför väl berättigat,
att vissa hälsovården berörande föreskrifter vore strängare i förra
fallet än i senare, något som också enligt gällande hälsovårdsstadga redan
nu i vissa fall förekomme. I flertalet av våra större städer och andra samhällen
funnes visserligen mejerier, men många tättbebyggda orter med betydande
invånarantal saknade, som nämnts, dylika anläggningar. Det skulle
därför, örn dispensförfarande tillämpades i fråga om orter, där mejeri saknades,
icke sällan inträffa, att bestämmelserna örn obligatorisk pastörisering
skulle vinna tillämpning på en plats, medan befolkningen i en annan ort av
liknande typ och storlek bleve utan några som helst skyddsåtgärder av det
slag, pastöriseringen avsåge att utgöra.
Att den pastöriserade mjölkens fördelar framför den opastöriserade i allmänhet
uppskattades av konsumenterna bevisades av den mycket stora och
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
9
alltjämt ökade utbredning pastörisering av konsumtionsmjölk fått i vårt land.
Knappast något mejeri, som bedreve försäljning av konsumtionsmjölk i större
omfattning, torde numera underlåta att pastörisera densamma, och tillämpandet
av en sådan behandling hade ofta visat sig vara en god hjälp i konkurrensen
i sådana fall, då flera företag på en plats tävlat om konsumenterna.
Enligt en inom svenska mejeriernas riksförening gjord sammanställning
skulle av de 730 berörda mejerierna under 1933 ha försålts 325.3 millioner
kg konsumtionsmjölk. Av denna kvantitet hade 249.2 millioner kg
eller 76.6 % uppgivits vara pastöriserad.
Det torde emellertid å andra sidan icke kunna förnekas, att vissa personer
av smakskäl eller ur andra synpunkter bestämt föredroge rå mjölk framför
pastöriserad. Även om de föregivna skälen i många fall helt säkert vöre
ogrundade, förcfölle det utredningen icke lämpligt, att försäljningen av rå
mjölk i vissa fall försvårades, så att praktiskt taget förbud däremot skulle
föreligga, eller att konsumenterna på vissa platser men icke på andra på en
gång genom lagbestämmelser skulle avskäras från möjligheterna att välja
mellan rå och pastöriserad vara vid tillgodoseendet av sitt behov av konsumtionsmjölk.
På grund av de anförda synpunkterna ansåge utredningen, att det skulle
vara mindre lämpligt, om på en gång vidtoges en så genomgripande åtgärd,
som ett lagstadgat pastöriseringstvång för all konsumtionsmjölk med undantag
för så kallad kontrollmjölk skulle innebära. Såsom tidigare framhållits,
ansåge emellertid utredningen, att åtgärder för säkerställandet av en
bättre hygienisk kvalitet särskilt hos den mjölk, som opastöriserad försåldes
till direkt konsumtion, vore i hög grad påkallade. Andra utvägar hade därför
övervägts, vilka utan att medföra allt för långt gående och mindre önskvärda
konsekvenser kunde tänkas medföra väsentligt förbättrade förhållanden.
Utredningen hade därvid utgått från den uppfattningen, att det från vissa
synpunkter kunde anses önskvärt, att såväl pastöriserad som rå mjölk av försvarlig
hygienisk beskaffenhet kunde saluföras till väsentligen samma pris.
De kvalitetsförbättrande åtgärderna borde därför icke medföra sådan höjning
av priset på opastöriserad mjölk, att den bleve av nämnvärd ekonomisk betydelse
för någon, som önskade tillgodose sitt behov av konsumtionsmjölk
med dylik vara. Fordringarna på den i rått tillstånd försålda konsumtionsmjölken
borde sålunda visserligen ställas högre, än vad som för närvarande
vore fallet, men å andra sidan icke så högt, att deras tillgodoseende skulle
innebära så stor merkostnad, som exempelvis produktionen av kontrollmjölk
droge. Någon mera omfattande produktionskontroll kunde under sådana förhållanden
icke nu tänkas komma i fråga.
Förslaget till ny lagstiftning.
De synpunkter, som av mjölk- och mejeriutredningen sålunda framhållits,
lia varit vägledande vid utarbetandet av det utav utredningen framlagda
lagförslaget. I huvudsak innebär detta förslag följande.
Såsom av lagens rubrik framgår gäller lagen endast sådan mjölk och grädde,
som iir avsedd att direkt förbrukas lill människoföda. Lagen föreslås
skola tillämpas i städer, köpingar och municipalsamhällen. Efter framställning
av vederbörande kommunala myndighet eller av medicinalstyrelsen
skall dock Kungl. Majit äga förordna örn lagens tillämpning jämväl inom
annat samhälle eller del därav. Lagförslaget inrymmer å andra sidan befo
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
genhet för Kungl. Majit att på grund av särskilda skäl meddela dispens från
lagens tillämpning. I förslaget stadgas, att inom område, varå lagen äger
tillämpning, må försäljas allenast mjölk eller grädde, vilken, på sätt Kungl.
Majit föreskriver, undergått värmebehandling, eller, efter särskilt tillstånd
av hälsovårdsnämnden, mjölk eller grädde, vilken härrör från viss i tillståndet
angiven nötkreatursbesättning. Sådant tillstånd skall avse viss tid ej
överstigande ett år och må ej lämnas med mindre, på sätt medicinalstyrelsen
skall äga föreskriva, styrkts, antingen att besättningen i sin helhet är att anse
såsom reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos eller att hela besättningen
eller den del därav, som icke är att anse såsom reaktionsfri i nämnda bemärkelse,
är ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i
smittfarlig form hos nötkreatur. Det skall åligga hälsovårdsnämnd att återkalla
lämnat tillstånd, så snart nämnden erhållit kännedom om att förutsättningarna
för detsamma icke längre äro för handen. Lagförslaget upptager
därjämte vissa ordningsföreskrifter. Förbrytelse mot lagen föreslås skola
beläggas med dagsböter.
Yttrandena.
I de över betänkandet avgivna yttrandena har behovet av en lagstiftning av
den art, varom nu är fråga, i allmänhet vitsordats.
Departementschefens anförande.
»Jag delar uppfattningen angående vikten av att försäljning av konsumtionsmjölk,
som icke ur hygieniska och i övrigt sanitära synpunkter är av
fullgod beskaffenhet, förhindras. De huvudsakliga åtgärder, som härvid
kunna komma i fråga, äro, såsom utredningen framhållit, anordnande av
kontroll över de förhållanden, under vilka mjölken produceras, samt införande
av pastöriseringstvång. Med hänsyn till de betydande kostnader,
som torde vara förbundna med en produktionskontroll av sådan omfattning,
att den utgör garanti mot tillhandahållandet av konsumtionsmjölk, som
icke är hygieniskt fullt tillfredsställande, anser jag i likhet med utredningen,
att införande av pastöriseringstvång i första hand bör tagas i övervägande.
Mot en sådan åtgärd har invänts, bland annat, att mjölkens näringsvärde genom
pastöriseringen nedsättes. Av den förebragta utredningen torde emellertid
framgå, att man numera lyckats utfinna pastöriseringsmetoder, vilka ej
nämnvärt påverka mjölkens näringsfysiologiska egenskaper. Sålunda har
näringsrådet framhållit, att den s. k. lågpastöriseringen medför ett ur praktiska
synpunkter tillräckligt avdödande av bakterier i mjölken, utan att dennas
viktiga beståndsdelar i nämnvärd grad skadas. En mera tungt vägande
invändning mot ett pastöriseringstvång utgöra måhända svårigheterna att
åvägabringa en fullt effektiv kontroll över ett sådant tvångs efterlevnad. Det
synes mig dock, sorn örn en invändning av denna art icke bör få tillmätas avgörande
betydelse för lösningen av en i sanitärt avseende så viktig fråga som
den förevarande. Av vad utredningen anfört beträffande de olika kontrollmöjligheter,
som stå till buds, torde för övrigt framgå, att svårigheterna icke
äro oövervinnliga. På grund av det anförda och då utredningen synes hava
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
11
på ett tillfredsställande sätt bemött de invändningar, som i andra hänseenden
riktats mot en tvångsvis genomförd pastörisering av mera allmän omfattning,
anser jag, att utredningens förslag om förbud mot försäljning av
opastöriserad konsumtionsmjölk inom vissa samhällen bör genomföras.
Jag är ense med utredningen därom, att det av flera skäl ej är lämpligt att
göra förbudet ovillkorligt, utan att vederbörande samhälles hälsovårdsnämnd
bör äga att medgiva undantag därifrån. Att dylikt undantag medgives beträffande
s. k. kontrollmjölk synes naturligt. Några betänkligheter torde ej
heller möta att tillåta försäljning av opastöriserad mjölk härrörande från
reaktionsfri besättning. Mera tveksamt ställer det sig i fråga om mjölk från
besättning, som är ansluten till den statliga tuberkuloskampen enligt den kliniska
metoden. Då emellertid, såsom utredningen anfört, inom betydande
delar av vårt land endast ett relativt fåtal reaktionsfria besättningar förekomma,
synes det knappast tillrådligt att för närvarande begränsa hälsovårdsnämndernas
befogenhet i förevarande avseende till mjölk från sådana
besättningar. Med hänsyn till de vidsträckta undantag, som jag sålunda förutsätter
kunna medgivas från det ifrågasatta förbudet, torde dock böra stadgas,
att medgivande till försäljning av opastöriserad mjölk överhuvud icke
må lämnas med mindre det styrkts, att de hygieniska förhållandena vid mjölkens
framställning äro tillfredsställande. Ett dylikt stadgande har också förordats
i ett flertal av de inkomna remissutlåtandena. Angående de fordringar,
som i berörda hänseende böra uppställas, torde det få ankomma på medicinalstyrelsen
att utfärda närmare bestämmelser.
Örn jag sålunda, allmänt taget, funnit mig böra biträda utredningens ståndpunkt
att låta på hälsovårdsnämndernas prövning bero, om försäljning skall
få äga rum av mjölk härrörande från besättning, som är ansluten till den
statliga tuberkuloskampen, anser jag å andra sidan anledning icke föreligga
att tillåta försäljning av dylik mjölk å ort, där det finns tillräcklig tillgång på
mjölk från reaktionsfria besättningar. På grund härav vill jag föreslå, att
åt Kungl. Majit inrymmes befogenhet att förordna, att inom område, där förhållandena
sådant tillåta, undantag från förbudet må medgivas endast beträffande
mjölk från reaktionsfri besättning. Sådant förordnande torde dock
ej böra träda i kraft, förrän två år förflutit från dess meddelande.
Beträffande de ifrågasatta bestämmelsernas giltighetsområde är jag i huvudsak
ense med utredningen. Det förefaller dock som örn de synpunkter,
vilka varit vägledande för utredningens ställningstagande härutinnan, bättre
skulle tillgodoses, därest bestämmelserna göras tillämpliga inom varje område,
där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad gälla. Man torde i allmänhet
vara berättigad antaga, att dylikt område i avseende å bebyggelse
och befolkningstäthet är av sådan beskaffenhet, att särskilda åtgärder till förekommande
av smittsamma sjukdomar där äro av behovet påkallade. Örn
giltighetsområdet avgränsas på sätt nu sagts, inneslutes däri endast stadsplanelagt
område samt sådant område utom det planlagda, vilket enligt beslut,
fattat i den ordning 30 § hälsovårdsstadgan angiver, i avseende å den allmänna
hälsovården skall betraktas såsom planlagt. Vidare komma bestämmelserna
automatiskt att bliva gällande i ort, beträffande vilken förordnande
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
meddelas, att hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser där skola tillämpas. En
sådan automatisk utsträckning av giltighetsområdet synes mig vara att förorda.
Enligt 34 § hälsovårdsstadgan må dylikt förordnande givas i fråga om köping,
hamn, fiskläge eller annat ställe med större sammanträngd befolkning.
Beslut därom fattas av länsstyrelsen efter vederbörandes hörande och skall
underställas Konungens prövning.
Vad utredningen anfört rörande tillståndsgivningens tekniska anordnande
föranleder från min sida endast en detaljanmärkning. Utredningen avser, att
tillstånd skall sökas av den person eller det företag, som försäljer opastöriserad
mjölk direkt till konsument. En sådan anordning skulle säkerligen medföra
åtskilliga praktiska olägenheter, särskilt inom större samhällen. J
Stockholm skulle således varje återförsäljare av mjölkcentralens kontrollmjölk
vara skyldig att söka tillstånd. Då nämnda mjölk härrör från ett
flertal besättningar, som i antal variera vid olika tidpunkter, skulle mycket
besvär förorsakas såväl den enskilde återförsäljaren som hälsovårdsnämnden.
Det torde vara tillräckligt fordra, att den eller de besättningar, från
vilka den saluförda mjölken härrör, godkänts av hälsovårdsnämnden i vederbörlig
ordning. Vem som tagit initiativet till dylikt godkännande synes
vara av underordnad betydelse. De av utredningen framhållna kontrollsynpunkterna
torde skäligen bliva tillgodosedda, därest det föreskrives,
att i lokal, där opastöriserad mjölk hålles till salu, bestyrkt avskrift av vederbörande
hälsovårdsnämnds tillståndsbevis skall finnas anslagen och att
kärl, i vilket mjölk, pastöriserad eller opastöriserad, transporteras eller utbjudes,
skall vara tydligt märkt med namnet å den gård eller det mejeri,
varifrån varan levererats.
Såsom utredningen föreslagit bör den ifrågasatta lagstiftningen avse ej
endast mjölk, som av konsumenterna direkt förbrukas, utan även mjölk,
som försäljes till bagerier, restauranter och liknande inrättningar. All mjölk,
som ej är att hänföra till s. k. produktmjölk, kommer således att omfattas
av lagstiftningen. Självfallet böra bestämmelserna avse även grädde. Av
skäl som anförts av näringsrådet och medicinalstyrelsen synes emellertid
under lagstiftningen böra falla jämväl visst slag av produktmjölk (grädde),
nämligen sådan som användes till beredning av glass och färskost. Ur praktiska
synpunkter torde hinder häremot ej möta. Vid den glass- och osttillverkning,
som äger rum vid mejeri, torde redan nu i stor utsträckning
pastöriserad mjölk och grädde komma till användning.
Utredningens allmänna uttalanden rörande pastöriseringens utförande och
kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad föranleda från min sida ingen
erinran. Såsom utredningen framhållit torde det få ankomma på Kungl. Majit
att utfärda närmare föreskrifter härutinnan. Frågan, huru kontrollkostnaderna
skola bestridas, torde efter närmare utredning få upptagas till behandling
i annat sammanhang.
I anslutning till vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till förordning med vissa bestämmelser rörande till människoföda
avsedd mjölk och grädde m. m. Jag övergår till en redogörelse för
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
13
detta förslags särskilda bestämmelser, i den mån deras innehåll icke redan
blivit av mig berört.
1 §•
Av vad i det föregående anförts torde framgå, att förordningen endast skall
tillämpas å komjölk och härav erhållen grädde. Bestämmelse härom har
upptagits under förevarande paragraf.
2 §.
Beträffande stadgandena under denna paragraf torde jag få hänvisa till
vad jag i den allmänna motiveringen anfört.
Av andra styckets formulering torde framgå, att till färskost endast skall
hänföras ost av sådan typ, som ej brukar undergå lagring i mejeriteknisk
mening. Begreppet omfattar således icke ost, som brukar lagras i kvalitetsförbättrande
syfte. Den som försäljer sådan vara i olagrat tillstånd är
alltså ej underkastad bestämmelserna i detta stycke.
Det ligger i sakens natur, att de i förslaget uppställda fordringarna på
mjölk och grädde, som försäljes eller utbjudes inom område, varå förordningen
skall äga tillämpning, icke kunna hava avseende å leverans till mejeri.
Detsamma torde böra gälla i fråga om ost och glass. Bestämmelse
härom har upptagits i tredje stycket.
3 §•
I denna paragraf återfinnas de förut behandlade reglerna rörande tillståndsgivningen.
De föreslagna villkoren äro att betrakta såsom minimifordringar, vilka
kunna av hälsovårdsnämnd skärpas. Tydligt torde å andra sidan vara,
att hälsovårdsnämnden icke godtyckligt äger vägra tillstånd beträffande
mjölk från viss besättning. Till förhindrande av att å hithörande ärenden
anläggas för lagstiftningen främmande synpunkter bör hälsovårdsnämnds
beslut kunna överklagas. Föreskrifter härom hava upptagits under 3 mom.
Av skäl som anförts av medicinalstyrelsen och styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet har stadgats, att medgivande
till försäljning av opastöriserad mjölk från kreatursbesättning, som är
ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig
form hos nötkreatur, ej må meddelas, med mindre viss tid — sex månader
— förflutit från anslutningen. De av nämnda myndigheter anförda
synpunkterna torde härigenom bliva tillgodosedda.
I några av de inkomna yttrandena har gjorts gällande, att den av utredningen
föreslagna anordningen med årlig tillståndsprövning vöre onödig
och alltför betungande. Med hänsyn härtill har ifrågasatts, att tillstånd
skulle få meddelas för längre tid än ett år eller tills vidare. Då emellertid
det av mig förordade villkoret, att de hygieniska förhållandena
vid mjölkens produktion skola vara tillfredsställande, torde förutsätta en
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
regelbunden, ej alltför sällan återkommande inspektion av den ladugård,
vari vederbörande kreatursbesättning är uppställd, har jag ej ansett mig
böra frångå utredningens förslag i denna del.
4 §.
I det av utredningen framlagda lagförslaget har upptagits ett stadgande,
enligt vilket det skulle åligga innehavare av mejeri att låta mjölk och grädde,
som jämlikt hälsovårdsnämnds medgivande finge försäljas utan föregående
pastörisering, förvaras och hanteras i kärl och apparater, vilka icke användas
för annan mjölk eller grädde. Handelskammaren i Malmö, till vars uppfattning
kommerskollegium anslutit sig, har funnit detta stadgande alltför
strängt. Handelskammaren har framhållit, att örn stadgandet lagfästes ett
mejeri, som anskaffat särskild maskin för flaskmjölk, skulle vara nödsakat
att för behandling av olika slags mjölk för betydande kostnader inköpa nya
sådana maskiner samt vidtaga eventuella nybyggnader, trots att hinder icke
mötte att efter sterilisering eller annan liknande åtgärd på ett hygieniskt fullt
betryggande sätt utföra tappningen av skilda mjölkslag på samma apparat.
På samma sätt lade förslaget hinder i vägen för användning av samma flaskor
ömsom för pastöriserad och ömsom för tuberkelkontrollerad mjölk, varigenom
driften onödigtvis komme att försvåras. Liknande synpunkter hava
framhållits av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i örebro och
Gävleborgs län. Sistnämnda utskott har anfört, att då mejeriernas utrymme
i allmänhet icke medgåve dubbel uppsättning av kärl och apparater, mejerierna,
örn stadgandet lagfästes, nödgades värmebehandla all konsumtionsmjölk.
Även jag anser, att det av utredningen föreslagna stadgandet är alltför
strängt. Det torde vara tillräckligt föreskriva, att mjölk eller grädde, varom
här är fråga, icke må förvaras eller hanteras i kärl och apparater, vilka
använts för annan mjölk eller grädde, med mindre de efteråt blivit noggrant
rengjorda. Detsamma torde böra gälla beträffande till försäljning
avsedd pastöriserad mjölk och grädde. I anslutning till det anförda och
med beaktande av att skäl torde saknas att inskränka giltigheten av de av
mig förordade bestämmelserna till mejeri har förevarande paragraf i departementsförslaget
avfattats.
5 §•
Denna paragraf upptager av mig förut delvis berörda föreskrifter örn märkning
av kärl, vari mjölk eller grädde transporteras eller utbjudes. Liknande
bestämmelser hava förordats av utredningen men endast beträffande
opastöriserad vara. Enligt utredningens förslag skulle mjölk eller grädde,
som icke undergått föreskriven värmebehandling, försäljas i eller från kärl,
tydligt märkt med orden »opastöriserad mjölk (grädde)» ävensom med namnet
antingen på den gård, varifrån varan härrörde, eller på den som försålde
varan. Förslaget har från olika håll rönt skarpa gensagor. Man har fram
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
15
hållit, att, därest detsamma genomfördes, den råa mjölken Romme att
på visst sätt deklasseras, trots att den måhända i det speciella fallet
utgjordes av kontrollmjölk och vore den pastöriserade mjölken i alla avseenden
överlägsen. Örn föreskrifter örn märkning över huvud ansåges böra
ifrågakomma, borde dessa gälla antingen endast värmebehandlad eller ock
båda slagen mjölk.
De sålunda gjorda invändningarna hava beaktats i departementsförslaget.
Beträffande märkningens utförande har utredningen uttalat, att det ej
syntes nödvändigt att meddela preciserade bestämmelser härom. Vederbörande
borde hava frihet att välja exempelvis mellan att instansa erforderliga ord
eller att förse kärlet med påklistrad eller vidhängd etikett. Häri kan jag
instämma.
6 och 7 §§.
De i dessa paragrafer upptagna stadgandena avse att underlätta kontrollen
över förordningens efterlevnad. I fråga om innehållet i 6 § må hänvisas till
vad jag i den allmänna motiveringen anfört. En bestämmelse motsvarande
den i 7 § upptagna återfinnes i 10 § 7 mom. hälsovårdsstadgan.
8—12 §§.
Dessa paragrafer innehålla ansvarsbestämmelser.
Förseelse mot märkningsföreskrifterna har i utredningens förslag belagts
med dagsböter. Kommerskollegium och handelskammaren i Göteborg ha ifrågasatt,
huruvida en dylik förseelse vore av sådan beskaffenhet, att dagsböter
å densamma borde tillämpas. Handelskammaren har framhållit, att
en bristande etikettering ofta kunde bero på förbiseende eller slarv av underordnade
eller också därpå, att ett anbragt löst märke fallit av under transporten.
Vad sålunda anförts har jag funnit värt beaktande. För ifrågavarande
slag av förseelse ha därför i departementsförslaget endast stadgats
penningböter.
Stadgandena i 9 och 10 §§ överensstämma i huvudsak med förslag av utredningen.
Beträffande 10 § föreligger dock den skiljaktigheten, att enligt
utredningens förslag för straffbarhet förutsättes full bevisning rörande husbondes
vetskap örn den gärning, varom fråga är.
13 §.
Beträffande bestämmelserna under denna paragraf, som avser frågan om
utsträckning i vissa fall av förordningens tillämpningsområde, torde jag få
åberopa vad utredningen anfört till motivering av motsvarande stadganden
i det av utredningen framlagda förslaget. Då det ej synes uteslutet, att tilllämpning
av förordningen är påkallad inom icke stadsplanelagt område i
stad, där på grund av särskilda omständigheter hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser
ej anses böra gälla, har stadgandet i första stycket erhållit en
därefter lämpad avfattning.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
UUkottet.
14 §.
Denna paragraf innehåller bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela
erforderliga kontrollföreskrifter.
Förordningens ikraftträdande.
Enligt vad utredningen anfört torde de föreslagna bestämmelserna komma
att medföra vissa tidskrävande åtgärder inom ett stort antal nötkreatursbesättningar
samt nyanskaffningar och omändringar i en del mejerier, varför
det vore nödvändigt med en relativt lång tid mellan bestämmelsernas promulgering
och ikraftträdande. Utredningen har för sin del härutinnan föreslagit
två år. I anslutning härtill har i departementsförslaget ikraftträdandet angivits
till den 1 juli 1939.»
Utskottet vill till en början framhålla vikten av att åtgärder vidtagas, ägnade
att skapa bättre garantier för att endast sådan mjölk och grädde saluföres,
som ur hygieniska och i övrigt sanitära synpunkter är av bästa beskaffenhet.
Liksom 1933 års mjölk- och mejeriutredning finner utskottet de hittills
gällande bestämmelserna härutinnan, vilka innefattas uti hälsovårdsstadgan,
ej vara tillfredsställande. Vad beträffar de skilda anordningar, som från
samhällets sida kunna ifrågakomma för erhållande av en god konsumtionsmjölk,
och dessas genomförbarhet vill utskottet ansluta sig till Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, vilket i huvudsak överensstämmer med utredningens. En
anordning, som i främsta rummet bygger på pastöriseringstvång, synes nämligen
utskottet vara lättare att genomföra än en med huvudvikten lagd på
endast produktionskontroll, vilken sistnämnda, för att bliva fullt effektiv,
säkerligen skulle ställa sig alltför dyrbar samt svår att organisera och kontrollera.
Av praktiska och organisatoriska skäl synes det emellertid vara
nödvändigt att begränsa ett förbud mot saluförande av opastöriserad konsumtionsmjölk
till att gälla endast städer och vissa andra tättbebyggda samhällen;
den egentliga landsbygden torde alltså åtminstone tillsvidare undantagas
från denna lagstiftning. Ej heller synes det vara lämpligt att göra förbudet
ovillkorligt inom tillämpningsområdet, utan bör möjlighet vara öppen att
under vissa förutsättningar i avseende å produktionen medgiva försäljning
även av mjölk, som icke pastöriserats.
Vad angår den närmare innebörden av Kungl. Maj :ts förslag till förordning
med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och
grädde m. m. får utskottet anföra följande.
I 2 § har Kungl. Majit givit lagstiftningens giltighetsområde en i viss mån
annan omfattning än som föreslagits av utredningsmännen. Dessa hade tänkt
sig pastöriseringstvång för städer, köpingar och municipalsamhällen. Enligt
propositionen göres förordningen tillämplig inom område, där hälsovårdsstadgans
föreskrifter rörande stad gälla. Detta innebär i förhållande till utredningens
förslag för vissa fall en begränsning, för andra åter en utvidgning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
17
Städernas stundom stora, icke stadsplanelagda områden falla nämligen enligt
Kungl. Maj :ts förslag utom räckvidden för förordningen, därest ej genom
särskilt beslut av stadsfullmäktige hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser
utsträckts till att omfatta även sådant område. Jämväl finnas vissa mindre
köpingar och municipalsamhällen, där bestämmelserna rörande hälsovården
bibehållits såsom på landsbygden. Å andra sidan komma förordningens
bestämmelser att vinna tillämpning även å sådan ort, som utan att vara hänförlig
till köping eller municipalsamhälle genom särskilt förordnande av länsstyrelsen
blivit i hälsovårdshänseende jämställd med stad. Genom den salunda
upptagna huvudregeln synes förordningen få en smidig anknytning
till den gränsdragning mellan mera tättbebyggda samhällen och den egentliga
landsbygden, som eljest är för handen i fråga om den allmänna hälsovården.
Såsom villkor för erhållande av medgivande till försäljning av opastöriserad
mjölk eller grädde från viss nötkreatursbesättning stadgas i 3 § bland
annat, att sådant tillstånd ej må lämnas med mindre, på sätt medicinalstyrelsen
föreskrivit, styrkts, att de hygieniska förhållandena vid varans framställning
äro tillfredsställande. Utskottet vill härtill göra det uttalandet, att detta
villkor för att bliva verksamt dock icke bör utformas strängare än att det kan
efterföljas utan att bliva oskäligt betungande för djurägarna. De för öviigt
rätt varierande krav, som på skilda orter uppställas pa s. k. kontrollmjölk,
torde icke böra göras obligatoriska för all ej pastöriserad konsumtionsmjölk,
åtminstone icke inom den närmaste framtiden. Utskottet vill ifrågasätta,
huruvida icke medicinalstyrelsen bör jämte dessa föreskrifter av tvingande
natur meddela allmänna råd och anvisningar av mera upplysande
och vägledande art i syfte att främja en önskvärd utveckling på området.
Måhända kan det ock vara lämpligt att under samverkan med lokala myndigheter
utfärda olika föreskrifter för skilda delar av landet. De svårigheter,
som härvidlag uppenbarligen möta, synas så småningom kunna övervinnas
genom att medicinalstyrelsen, allteftersom erfarenhet vinnes och djurägarnas
förståelse väckes, tager under förnyad omprövning bestämmelsernas
innehåll och därför till att börja med prövar sig fram med nödig varsamhet.
I såväl utredningsmännens som departementschefens förslag finnas föreskrifter
örn märkning av kärl, vari mjölk eller grädde transporteras eller utbjudes.
Jämlikt 5 § i förordningen skall dylikt kärl vara tydligt märkt med
namnet å den gård eller det mejeri, varifran varan levereiats, samt, da flaga
är örn pastöriserad mjölk eller grädde, därjämte nied ordet »påstötiseiad».
Utredningen hade i stället förordat märkningstvång för allenast opastöriserad
vara, vilken skulle angivas nied orden »opastöriserad mjölk (grädde)» ävensom
förses nied ursprungsbeteckning. Med hänsyn till framförda gensagor
därom att den råa mjölken enligt detta förslag komme att på visst sätt deklasseras,
trots att den måhända i det speciella fallet utgjordes av kontrollmjölk
och vore deli pastöriserade mjölken överlägsen, har departementschefen
ansett sig böra frångå utredningens ståndpunkt. Utskottet hyser för sin del
den uppfattningen, all märkningen näppeligen kan sägas verka vare sig de
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 28—34.
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
klasserande eller premierande. Denna synpunkt synes emellertid utskottet icke
böra vara utslagsgivande. Frågan örn sättet, varpå det bör bringas till konsumenternas
kännedom, huruvida varan blivit värmebehandlad eller icke, synes
utskottet böra bedömas såsom en praktisk-organisatorisk angelägenhet, som
bör så ordnas att handeln med mjölk och grädde icke onödigt försvåras. Enligt
vad utskottet inhämtat torde för närvarande inom rikets tre största städer
blott cirka 5 % av all konsumtionsmjölk försäljas opastöriserad. För övriga
större städer och samhällen torde motsvarande tal mera sällan överstiga
10 %. Vid detta förhållande synes det utskottet vara riktigast att så reglera
förevarande detalj, att handeln med den stora mängden mjölk och grädde
icke belägges med detta ytterligare märkningstvång, utan bör det tillkomma
den, som handlar med opastöriserad vara, att särskilt utmärka detta. Utskottet
vill i överensstämmelse med det anförda föreslå, att kärl med opastöriserad
vara åsättes någon neutralt upplysande beteckning såsom orden »ej
pastöriserad». Givetvis föreligger intet hinder att enligt hälsovårdsstadgan
med hälsovårdsnämndens medgivande angiva varans beskaffenhet med någon
ytterligare beteckning, exempelvis »kontrollmjölk» eller »från reaktionsfri
besättning».
Ännu ett spörsmål finner utskottet anledning att närmare beröra i detta
sammanhang. Begreppet mejeri har i 1936 års mejeristadga givits den innebörden,
att därmed avses »varje lägenhet med därtill hörande lokaler, där
mjölk eller grädde från två eller flera producenter eller ock till en myckenhet
uppgående till i medeltal för tre månader minst 3,000 kilogram mjölk
eller motsvarande mängd grädde i månaden beredes till produkter för försäljning
eller eljest undergår yrkesmässig maskinell behandling». Då nu
jämlikt förevarande paragraf i förordningen på kärlen skall angivas namnet
å det mejeri, varifrån varan levererats, kan det måhända i vissa fall bliva
föremål för tvekan, huruvida därvid avses det mejeri, där mjölken först uppsamlats
och undergått behandling, eller det mejeriförtag, eventuellt sammanslutning
av flera mejerier (t. ex. Mjölkcentralen i Stockholm), som handhar
distributionen av mjölken. Utskottet är av den meningen, att stadgandet
bör givas den senare tolkningen jämväl för den händelse sammanslutningen
närmast är att anse som en försäljningsorganisation. Eljest skulle dylika
sammanslutningar nödgas hålla skilda kärl för olika mejerier, vilket förvisso
skulle medföra stora nackdelar, utan att erbjuda konsumenterna ökad trygghet.
I de fall, varom nu är fråga, synas alltså kärlen böra märkas med
namnet å mejerisammanslutningen, även örn mjölken av denna försäljes till
utminutering utan att på försäljningsorten hava underkastats någon som
helst behandling. En förutsättning i dylika fall är dock, att sammanslutningen
driver egen mejerirörelse i mejeristadgans bemärkelse.
Slutligen föreslår utskottet, att innehållet uti 13 § första stycket förtydligas
genom att utsäga, att med myndighet i detta fall avses stadsfullmäktige
motsvarande myndighet på landet.
Med stöd av det anförda och då utskottet i övrigt icke har någon erinran
mot Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet hemställa,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
19
att riksdagen, med förklarande att det genom propositionen
framlagda förslaget till förordning ej kunnat av riksdagen
i oförändrat skick godkännas, må för sin del antaga följande
-
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förordning
nied vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk
och grädde m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Med mjölk och grädde förstås i denna förordning komjölk och därav erhållen
grädde.
2 §•
Inom område i stad eller å landet, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande
stad gälla, må till människoföda avsedd mjölk och grädde ej försäljas
eller utbjudas, med mindre varan, på sätt Konungen föreskriver, undergått
värmebehandling (pastörisering) eller medgivande till varans försäljning enligt
3 § lämnats.
Ej heller må inom sådant område försäljas ost, avsedd att förtäras utan
föregående lagring (färskost), eller glass, om vid varans beredning använts
mjölk eller grädde, som enligt vad ovan sagts icke må försäljas inom området.
Vad i denna paragraf stadgas avser icke försäljning till mejeri.
3 §.
1 mom. Hälsovårdsnämnd äger medgiva, att mjölk och grädde, som i
denna förordning avses, utan föregående pastörisering må försäljas inom i
2 § angivet område.
Sådant medgivande må allenast avse mjölk och grädde från viss nötkreatursbesättning
och icke lämnas med mindre, på sätt medicinalstyrelsen föreskriver,
styrkts, att de hygieniska förhållandena vid varans framställning äro
tillfredsställande, samt
antingen att besättningen i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri med
hänsyn till tuberkulos
eller ock att besättningen eller den del därav, som icke är att anse såsom
reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos, sedan en tid av minst sex månader
är ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig
form hos nötkreatur.
Medgivandet skall avse viss tid ej överstigande ett år.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Erhåller hälsovårdsnämnd kännedom om att förutsättningarna för lämnat
medgivande icke längre äro förhanden, skall medgivandet av nämnden återkallas.
2 mom. Konungen äger förordna, att inom visst i 2 § angivet område
medgivande, som i 1 mom. avses, må, sedan minst två år förflutit från förordnandet,
lämnas allenast beträffande besättning, som i sin helhet är att anse
såsom reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos.
3 mom. Mot beslut, som hälsovårdsnämnd enligt denna paragraf meddelar,
äger den, som anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt,
att hos länsstyrelsen anföra besvär inom trettio dagar från det klaganden
erhöll del av beslutet.
I länsstyrelsens beslut må ändring sökas hos Konungen i jordbruksdepartementet
inom den lid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
4 §•
Pastöriserad mjölk eller grädde, avsedd att till människoföda försäljas
inom område, som i 2 § sägs, må ej förvaras eller hanteras i kärl och apparater,
vilka använts för mjölk eller grädde av annat slag, med mindre de efteråt
blivit noggrant rengjorda. Vad nu sagts örn pastöriserad mjölk och grädde
äger ock tillämpning beträffande sådan mjölk och grädde, som jämlikt hälsovårdsnämnds
medgivande må försäljas utan föregående pastörisering.
5 §•
Kärl, vari mjölk eller grädde som
i 4 § avses transporteras eller utbjudes,
skall vara tydligt märkt med
namnet å den gård eller det mejeri,
varifrån varan levererats, samt, då
fråga är örn pastöriserad mjölk eller
grädde, därjämte med ordet »pastöriserad
».
5 §•
Kärl, vari mjölk eller grädde som
i 4 § avses transporteras eller utbjudes,
skall vara tydligt märkt med
namnet å den gård eller det mejeri,
varifrån varan levererats, samt, då
fråga är örn opastöriserad mjölk eller
grädde, därjämte med orden »ej pastöriserad».
6 §•
Är lokal, där mjölk eller grädde hålles till salu, belägen inom område,
som i 2 § sägs, skall ett exemplar av denna förordning vara anslaget å för
allmänheten väl synlig plats i lokalen. Saluhålles opastöriserad mjölk eller
grädde, skall på enahanda sätt vara anslagen bestyrkt avskrift av hälsovårdsnämndens
medgivande till försäljningen.
7 §•
Den som inom område, som i 2 § sägs, försäljer färskost eller glass är
skyldig att på anmodan av hälsovårdsnämnden meddela upplysning om vem
som till honom levererat varan eller i densamma ingående beståndsdelar.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
21
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
8 §•
1 mom. Bryter någon mot 2, 4 eller 7 § straffes med dagsböter.
Visar tilltalad, då fråga är om förseelse mot 2 §, att han haft skälig anledning
antaga, att vara, som åtalet avser, uppfyllt i samma paragraf givna
föreskrifter, vare från ansvar fri.
2 mom. Förseelse mot 5 eller 6 § straffes med böter fran och med fem
till och med trehundra kronor.
9 §•
Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna
förordning, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres
fällas till särskilt ansvar.
Ej må straff enligt denna förordning tillämpas, där förseelsen enligt allmänna
strafflagen är belagd med strängare straff.
10 §.
Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av
honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett
utan hans vetskap och vilja.
11 §•
Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare.
12 §.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.
13 §.
Efter framställning av stadsfullmäktige
eller däremot svarande myndighet
eller av medicinalstyrelsen
äger Konungen förordna, att vad i
denna förordning är föreskrivet beträffande
område, som i 2 § sägs,
även skall äga tillämpning för visst
område, där hälsovårdsstadgans bestämmelser
rörande landet gälla.
13 §.
Efter framställning av stadsfullmäktige
eller däremot svarande myndighet
på landet eller av medicinalstyrelsen
äger Konungen förordna, att
vad i denna förordning är föreskrivet
beträffande område, som i 2 § sägs,
även skall äga tillämpning för visst
område, där hälsovårdsstadgans bestämmelser
rörande landet gälla.
Då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungen förordna, att föreskrifterna
i denna förordning icke skola tillämpas beträffande visst i 2 § angivet
område.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)
14 §.
Föreskrifter om anordnande av tillsyn å efterlevnaden av denna förordning
och om bestridande av kostnaderna för tillsynen meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.
Stockholm den 11 mars 1937.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 28.
Reservationer:
1) av herrar Johansson i Uppmälby och Granath, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
»Utskottet har efter behandling av förevarande proposition ej ansett sig
böra tillstyrka det framlagda förslaget. I propositionen anföres blott ett skäl
för den ifrågasatta lagstiftningen, nämligen hygieniska. Huruvida även
andra motiv förefunnits, har utskottet ej kunnat bedöma, då intet annat motiv
angivits av föredragande departementschefen. Anledning finnes emellertid
att antaga, att mejerisammanslutningarna hava intresse av denna lagstiftningsåtgärd.
Härom finnes icke något nämnt i propositionen.
Sedan mejeriorganisationerna numera själva kommit så långt å förevarande
område, att av den konsumtionsmjölk, som salufördes av de år 1933
till svenska mejeriernas riksförening anslutna 370 mejerierna, 73.6 procent
uppgives vara pastöriserad samt av konsumtionsmjölken i vissa större städer
90 å 95 procent är pastöriserad, synes ej heller något egentligt behov av lagstiftning
för att åstadkomma ett pastöriseringstvång föreligga.
Örn emellertid faran för smitta genom överförande medelst mjölk av kreaturstuberkulos
till människor verkligen är så stor, som i propositionen an
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
23
gives, bör enligt utskottets uppfattning genom lagstiftning skydd även beredas
landsbygdens innevånare. Jämväl i fråga om städer och andra samhällen torde
med samma utgångspunkt förslaget vara att anse såsom otillräckligt. Enligt
förslaget är det för en lantbrukare, vilkens kreatursbesättning ej är kliniskt
undersökt, förbjudet att till städer och andra samhällen införa och försälja
mjölk annorledes än till mejeri. Däremot kommer det att stå innevånarna
i städer och samhällen fritt att å landet inköpa obehandlad och
okontrollerad mjölk och införa den i samhälle, där pastöriseringstvång förefinnes.
Utskottet är ej heller förvissat örn att all mjölk från kliniskt undersökta
besättningar är absolut fri från smittämnen. Erfarenheterna från det bekanta
Horredsfallet tala ett annat språk.
Pastörisering av mjölk kan vara önskvärd i större städer, där moderna
apparater finnas. I dessa städer är emellertid redan större delen av konsumtionsmjölken
pastöriserad. För landsbygdens barn blir lagen emellertid i
varje fall fullständigt värdelös.
Slutligen må här erinras vad lantbruksstyrelsen säger beträffande pastöriserad
mjölk: ’De vetenskapliga auktoriteterna syntes icke vara eniga om betydelsen
ur olika synpunkter av pastörisering av mjölk. Sålunda syntes olika
meningar råda örn långtids- och lågpastöriseringens effektivitet i fråga om
dödandet av skadliga mikroorganismer och smittoämnen. I allt fall torde
det vara ovedersägligt, att mjölken genom pastöriseringen förlorar en del för
den mänskliga organismen synnerligen värdefulla beståndsdelar.’
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas.»
2) av herrar Alfred Andersson, Jacob Hansson, Carlström och Gustafson i
Kasenberg — beträffande lydelsen av 5 §i förslaget till förordning —
vilka ansett, att denna paragraf bör erhålla den lydelse, som föreslagits av
Kungl. Maj:t.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och g a1 i texten