Utlåtande i anledning av väckta motioner om upprättande av en lånefond för rationalisering av mindre jordbruk.
1937-03-16 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1937:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upprättande av en lånefond för rationalisering av mindre jordbruk.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1937 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om upprättande av en
lånefond för rationalisering av mindre jordbruk.
(lia avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 134 av herr Björkman, Gustaf, m. fl. samt II: 177 av
herr Janson i Frändesta m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att upprätta en lånefond, förslagsvis benämnd »Rationaliseringsfonden för
mindre lantbruk» och till fondens förfogande ställa ett belopp av 500,000
kronor att utgå av lånemedel samt att till gäldande av med fondens verksamhet
förenade omkostnader anslå ett reservationsanslag å 10,000 kronor.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, hänvisas
till motionerna.
Jämlikt. Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1937 har chefen för
jordbruksdepartementet den 6 februari 1937 till utredningsmän för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till lättande
av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket tillkallat professorn vid
lantbrukshögskolan P. L. Nanneson, Ultuna, tillika ordförande, ingenjören
Nils Henrik Berglund, Ultuna, ledamoten av riksdagens första kammare,
lantbrukaren Alfred Andersson, Bussjö, ledamoten av riksdagens andra kammare,
agronomen Stig Janson, Sparreholm, samt lantbrukaren Fritiof Karlsson,
Nöttja.
Ur direktiven till denna utredning må här återgivas följande.
Det torde förhålla sig så, att i flertalet fall brukaren av mindre jordbruk
och dennes familj — i stor utsträckning till följd av avsaknaden av arbetsbesparande
maskiner och redskap — hade att bedriva sin verksamhet under
strävsamma och tyngande förhållanden. Med hänsyn härtill syntes det departementschefen
önskvärt, att jämväl denna kategori av jordbrukare bereddes
möjlighet att komma i åtnjutande av de fördelar, som användandet
av dylika maskiner och redskap erbjöde. Departementschefen ansåge, att
staten icke borde undandraga sig att därutinnan lämna sin medverkan i en
eller annan form. En utväg i sådant avseende syntes vara, att staten inrättade
en särskild lånefond, varifrån lån på lämpliga villkor tillhandahölles
åt sådana sammanslutningar av brukare utav mindre jordbruk, vilka sammanslutningar
bildats med ändamål att åstadkomma inköp för gemensamt
bruk av lantbruksmaskiner. Därvid avsåges närmast maskiner och redskap
för jordbearbetning, sådd och skörd. En förutsättning för låns erhållande
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 36—39. t
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 36.
ansåge departementschefen böra vara, att föreningarna organiserades efter
vissa särskilda regler.
I samband härmed borde även undersökas, örn och i vad mån åtgärder
borde vidtagas i syfte att underlätta åvägabringandet av förbättrade förhållanden
inom det mindre jordbruket även i andra hänseenden. Departementschefen
syftade därvid närmast på att bostaden till det mindre jordbruket
många gånger icke möjliggjorde tillgodoseende av vissa enkla hygieniska och
sanitära krav, något som torde vara ägnat att göra särskilt det kvinnliga
arbetet i hemmet onödigt betungande och mindre trivsamt. Främst gjorde
sig därvid avsaknaden av vatten- och avloppsledningar gällande. Men det
påtalade förhållandet sammanhängde även med själva bostadsinredningens
beskaffenhet. I ena som andra avseendet torde erfordras förbättringsåtgärder,
som det i allmänhet icke läge i småbrukarnas förmåga att utan någon
hjälp realisera. Detta skulle ock gälla i fråga örn ladugårdarnas ändamålsenliga
anordnande.
Utskottet. Utskottet delar motionärernas uppfattning, att åtskilligt torde kunna vidtagas
från det allmännas sida för att rationalisera det mindre jordbruket.
Som av det föregående framgår, är denna fråga numera föremål för utredning.
I samband härmed torde jämväl lämpligheten av de åtgärder, motionärerna
föreslagit, prövas. Innan resultaten av utredningen föreligga, anser
sig utskottet emellertid ej böra tillstyrka särskild åtgärd från riksdagens
sida till främjande av förevarande syfte.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 134 och II: 177 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 mars 1937.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Alfred
Andersson, Jacob Hansson, Hakon Sylvan och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Hedlund i Häste,
Olsson i Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström och Gustafson
i Kasenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.