Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till fraktlindring för svensk-fångad färsk fisk.
1937-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1937:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till fraktlindring för svensk-fångad färsk fisk.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1937 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till fraktlindring
för svensk-fångad färsk fisk.
(lia avd.)
Uti en i andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 283, av herr Osberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte medgiva
fraktlindring för svensk-fångad färsk fisk (inkl. sill) med 30 procent å svenska
järnvägar enligt nu gällande taxor samt för täckande av denna fraktlindring
bevilja ett förslagsanslag av 650,000 kronor för budgetåret 1937/1938 att utgå
enligt jämförliga grunder, som tillämpas vid fraktlindring för kalk till jordförbättring,
eller de bestämmelser, som Kungl. Majit kan finna lämpligt meddela.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, hänvisas
till motionen.
Bestämmelser angående statsbidrag till fraktavgifter för kalk m. m. för
jordbrukets behov återfinnas i Kungl, brev till järnvägsstyrelsen den 19 december
1930 nr 436.
För sändningar om minst 5,000 kilogram verklig vikt av kalk, kalkstensmjöl
— däri inräknad från sockertillverkningen härrörande så kallad slamkalk,
mjölkalk eller gödningskalk — samt märgel för jordbrukets behov,
vilka äga rum å statens eller enskilda järnvägar, må statsbidrag till fraktkostnaderna
utgå under iakttagande av vissa angivna bestämmelser. Vid
transport å en järnväg, statens eller enskild, må statsbidrag utgå med det
belopp per 100 kilogram, som viss tabell utvisar, för det vid fraktberäkning
i allmänhet tillämpade avståndet mellan avsändningsstationen och mottagningsstationen.
Berörda bidrag varierar mellan 1 öre för ett avstånd av 125
kilometer och 2 kronor 5 öre för ett avstånd av 2,000 kilometer. Vid transport
i samtrafik mellan två eller flera järnvägar kunna vissa tillägg till angivna
statsbidrag utgå. Vid transport å vare sig en eller flera järnvägar må
icke i något fall utgå större statsbidrag än att den fraktkostnad, som trafikanten
skulle få betala vid fraktens debitering enligt tariff 13, efter avdrag
av statsbidraget, utgör minst 50 öre för 100 kilogram. Den, som önskar
komma i åtnjutande av fraktlindring på grund av statsbidrag, skall å fastställt
formulär uppgiva socknens och gårdens namn, egendomens åkerareal
och transporterad myckenhet samt på heder och samvete intyga, att varan
är avsedd att användas till kalkning av hans jord. Uppgifterna skola be
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 40—44. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40-
styrkas av antingen hushållningssällskapets ombud i vederbörande socken
eller kommunalnämndens ordförande. Det tillkommer järnvägsstyrelsen att
anordna utbetalandet av statsbidrag.
Vid 1935 års riksdag hemställdes i två då väckta likalydande motioner,
nämligen I: lil av herr Nilsson, Theodor, m. fl. och II: 236 av herr Osberg,
att riksdagen måtte till fraktlindring av svenskfångad färsk fisk (inkl. sill),
som fraktas å svenska järnvägarna, bevilja ett förslagsanslag av 650,000 kronor
att utgå enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit kunde finna
lämpligt meddela.
Jordbruksutskottet, som handlade motionerna, införskaffade yttrande över
dem från 1933 års fisker iutredning, som i huvudsak anförde följande:
Motionärerna
framhölle, att frakten för fisk ställde sig hög, i viss grad beroende
på det tunga emballaget. Fiskeriutredningen finge upplysa, att den
på västkusten mest använda lådtvpen, den s. k. halvlådan, rymmande 40 å
50 kilogram fisk eller sill, uppnådde packad med is en bruttovikt av cirka 65
kilogram. En mindre låda, s. k. dose, huvudsakligen använd för försändning
av makrill och rymmande cirka 20 kilogram, uppnådde packad med is
en bruttovikt av cirka 35 kilogram. Frakten för dylika lådor beräknades
som för 70 respektive 40 kilograms vikt.
Färsk fisk — vartill enligt järnvägarnas frakttaxa även sill och strömming
hänfördes — befordrades å järnvägarna städse som ilgods, dock ej med
snälltåg, mot frakt såsom för fraktgods, men i vissa fall med visst tillägg.
Enligt den taxa, som trädde i kraft den 1 januari 1934, beräknades frakten
enligt tariff 1, och nämnda tillägg utginge med 10 procent, dock ej, när
frakt erlades för avstånd över 200 kilometer i vidare mån än som erfordrades
för att frakten icke skulle understiga den med 10 procent förhöjda avgiften
för 200 kilometer. Frakten beräknades för minst 20 kilogram och
minsta fraktavgiften utgjorde 1 krona. Skulle frakten betalas vid framkomsten
utginge för styckegods en tilläggsavgift av 20 öre per sändning.
Genom nämnda taxa hade skett en omläggning av styckegodstarifferna i
den riktning, att värdetarifferingen övergivits och ensartade tariffer införts
för allt gods oavsett detsammas värde, tariff 1 för små sändningar och tariff
2 för sändningar om minst 500 kilogram. Det för färsk fisk utgående
frakttillägget med 10 procent, som förut gällt för alla avstånd, hade begränsats
på angivet sätt. Ny för 1934 års taxa vore nämnda tilläggsavgift för
sändning, för vilken mottagaren skulle betala frakten. För försändning
av färsk fisk som styckegods hade den nya taxan å avstånd upp till
200 kilometer medfört en sänkning men å större avstånd en höjning av
fraktsatserna. Sänkningen kompenserades för mindre sändningar genom
den nya tilläggsavgiften för sändning, för vilken frakten betalades av mottagaren.
Sålunda hade den nya taxan för de vanligaste styckegodssändningarna
av färsk fisk — med bruttovikt av 40 respektive 70 kilogram — ej
kommit att innebära någon minskning av fraktkostnaden på kortare avstånd
ulan i vissa fall en höjning. Fraktkostnaderna, då frakten betalades av mottagaren,
för dylika sändningar enligt såväl 1934 års som förut gällande taxa
framginge av följande översikt:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
3
1934 års taxa Förut gällande taxa
Bruttovikt Bruttovikt
Avstånd
40 kg.
70 kg.
40 kg.
70 kg.
km
kr.
kr.
kr.
kr.
50 .......
....... 1:20
1:20
1: —
1: —
100 .......
....... 1:20
1:80
1: 20
1:80
150 .......
....... 1:50
2:40
1:40
2:40
200 .......
....... 1:90
3:10
1: 70
2:90
300 .......
....... 2:50
4:~
2:10
3:60
400 .......
....... 2:80
4:80
2:40
4:20
500 .......
....... 3:40
5:30
2: 70
4:70
1,000 .......
....... 4:50
8:40
3: 80
7:20
Genom 1934 års taxa hade ingen ändring skett i fraktsatserna för vagnslastgods
för försändning å de avstånd, som i fråga örn färsk fisk vöre av betydelse,
exempelvis från Göteborg till Stockholm.
Då färsk fisk huvudsakligen försändes som styckegods och frakten merendels
betalades vid framkomsten, hade från fiskhandlarehåll gjorts gällande,
att den nya frakttaxan innebure en sådan ökning i fraktkostnaden, att
avsättningen försvårats. För de längre avstånden bleve enligt den nya taxan,
förklarade fiskhandlare, särskilt i fråga om billiga fiskslag eller då priset
på grund av riklig tillförsel vöre lågt, förhållandet mellan varans pris och
frakten oproportionerligt och mången detaljhandlare droge sig för att göra
inköp, då frakten ginge till samma eller högre belopp än varan. Från fiskhandlarehåll
gjorde man vid bedömandet av fraktfrågan gärna jämförelse
med förhållandena i Norge, där frakterna för fisk vore väsentligt lägre än
i Sverige.
Motionärerna föresloge, att medel skulle anvisas till sänkning av frakterna
för färsk fisk på liknande sätt som skett i fråga örn kalk för jordbrukets
behov, och hade tänkt sig en fraktlindring med 30 procent. Då
fiskerinäringen genom den ifrågasatta fraktlindringen skulle få ett välbehövligt
stöd, hade fiskeriutredningen ingenting att erinra mot en dylik fraktlindring
utan tillstyrkte densamma. Enligt utredningen syntes lämpligen böra
förfaras så, att den som erlade frakten gottskreves en fraktlindring med
30 procent, å vilket belopp han hade att avlämna kvitto. Mot sådana kvitton
skulle järnvägarna hava att hos statskontoret lyfta vederbörligt belopp.
Fraktlindringen borde gälla både statens och enskilda järnvägar samt försändning
både som stycke- och som vagnslastgods samt avse budgetåret 1935/
1936.
Motionen utginge från att fraktlindring endast skulle lämnas å svenskfångad
fisk och att utfästelse skulle avgivas, att den fisk, för vilken fraktlindring
begärdes, vore svenskfångad. Fiskeriutredningen ansåge en sådan
ordning knappast möjlig att genomföra på grund av att en grossist ofta i
samma låda sände både svenskfångad och utländskfångad fisk och att synnerligen
stora svårigheter skulle uppstå för en kontroll. I vissa fall skulle
måhända avsättningen kunna lida avbräck genom en sådan bestämmelse,
nämligen när tillgång ej funnes på svenskfångad fisk av visst rekvirerat
slag. Fiskeriutredningen ansåge dock, att undantag från fraktlindring utan
svårighet borde kunna göras för sändning, vars innehåll uppenbarligen
vore av utländskt ursprung. För försändning av färsk fisk till utlandet
gällde redan nu en nedsättning av fraktsatserna med cirka 33 procent.
Fiskeriutredningen hade ingenting alt erinra mot alt den ifrågasatta frakt
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
lindringen komme att avse även dylik försändning men hade ej varit i tillfälle
att närmare undersöka, huruvida den nu ifrågasatta fraktlindringen
lämpligen kunde tillämpas även på försändelse till utlandet.
Motionärerna hade föreslagit fraktlindring endast å färsk fisk. Det torde
kunna ifrågasättas, huruvida förslaget ej horde utsträckas att avse även
skaldjur, vilket utredningen funne önskvärt.
Fiskeriutredningen, som icke haft möjlighet att närmare utreda och beräkna,
huruvida det föreslagna beloppet av 650,000 kronor vore tillräckligt
för den av motionärerna ifrågasatta fraktlindringen, finge förorda, att ett
förslagsanslag av 650,000 kronor anvisades för ändamålet. Det syntes fiskeriutredningen
svårt att på förhand bedöma verkan av en fraktlindring. Man
torde dock i första hand hava att räkna med att genom fraktlindringen
detaljhandlare sporrades till ökade inköp och att på så sätt avsättningen
ökades, och varje ökning i avsättningen komme givetvis alltid fiskare till
godo.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finge 1933 års fiskeriutredning förorda,
att för budgetåret 1935/1936 anvisades ett förslagsanslag av 650,000
kronor att användas till nedsättning av frakterna å statens och enskilda
järnvägar för färsk fisk med 30 procent, dock ej för sändning, vars innehåll
uppenbarligen vöre av utländskt ursprung.
Jordbruksutskottet yttrade i sitt, sedermera av riksdagen godkända
utlåtande, nr 72, över motionerna i huvudsak följande.
Utskottet vill understryka önskvärdheten av att avsättningen av svenskfångad
fisk inom landet underlättas i den mån så är möjligt. I utlåtande,
nr 73, till 1933 års riksdag anförde utskottet, att det vore beklagligt, om
hinder häremot skulle föreligga på grund av att taxepolitiken vid järnvägarna
icke tillräckligt smidigt anpassades efter rådande förhållanden. Utskottet
tilläde, att järnvägsfrakterna för detta liksom en hel del andra födoämnen
syntes i förhållande till varans värde vid inlastningen ligga på en
hög nivå. Av fiskeriutredningens här ovan återgivna yttrande torde framgå,
att nödig rättelse härutinnan icke vunnits genom införandet av gällande
frakttaxa. Med hänsyn till att tidigare framställningar örn sänkning av tarifferna
för fisktransport avvisats av järnvägsekonomiska skäl har i de nu
väckta motionerna föreslagits, att staten skulle träda emellan och anvisa
medel till fraktnedsättning för färsk fisk på likande sätt som skett i fråga
om kalk för jordbrukets behov. I anledning härav vill utskottet till en
början erinra, att jämförelsen med kalkfrakterna måste betraktas som i viss
mån haltande. Fraktnedsättningen för kalk gäller nämligen endast sändningar
örn minst 5,000 kilogram, och statsbidraget, som för ett avstånd av
125 kilometer endast utgör 1 öre per 100 kilogram, uppgår först för ett avstånd
av 1,000 kilometer till 1 krona per 100 kilogram. För fisk hava däremot
motionärerna tänkt sig en fraktlindring med 30 procent för alla sändningar
på såväl längre som kortare avstånd. Fiskeriutredningen, som tillstyrkt
motionerna, har beträffande förfaringssättet föreslagit, att den, som
erlade frakten, skulle på den honom gottskrivna fraktlindringen utfärda ett
kvitto, mot vilket järnvägen hade att hos statskontoret lyfta vederbörligt belopp.
Utskottet ställer sig tveksamt till lämpligheten av en sådan anordning.
Den torde sannolikt medföra organisationskostnader, som icke stå i rimligt förhållande
till den antagliga vinsten för fiskarena. Härtill kommer, att fiskeriutredningen
förklarat sig icke kunna beräkna, huruvida det i motionerna
föreslagna beloppet av 650,000 kronor är tillräckligt för den ifrågasatta
fraktlindringen. På grund härav anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
5
att riksdagen beviljar det i motionerna begärda förslagsanslaget å 650,000
kronor. Med hänsyn till de nuvarande fraktsatsernas otillfredsställande beskaffenhet
förutsätter utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t framdeles ägnar
järnvägarnas taxepolitik en skärpt uppmärksamhet.
I detta sammanhang torde vidare böra erinras, att enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 28 juni 1935 tillkallats fem utredningsmän för verkställande av
utredning rörande åtgärder till främjande av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter
(1935 års fiskeriutredriing). Sedan utredningsmännens uppdrag
genom Kungl. Majlis beslut den 8 juli 1936 utvidgats till att omfatta samtliga
med frågan örn fiskerinäringens avsättningsmöjligheter sammanhängande
spörsmål, tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande samma dag ytterligare
tre utredningsmän. Utredningar rörande införande av accis å vissa
fiskvaror samt rörande handhavandet av strömmingshandelsregleringen och
frågan örn fortsatt reglering av denna handel avses skola avslutas i sådan
tid, att förslag kunna föreläggas 1937 års riksdag. Förslag i dessa delar ha
avgivits den 20 februari 1937. Sedan dessa utredningar avslutats, ämna utredningsmännen
till behandling upptaga andra frågor, som ingå i det erhållna
uppdraget.
Utskottet vill till en början — liksom jordbruksutskottet vid 1935 års riksdag
— understryka önskvärdheten av att avsättningen av svenskfångad fisk
inom landet underlättas i den mån så är möjligt. I anledning av år 1935
väckta motioner (I: lil och 11:236) med enahanda yrkande som nu förevarande
motion erinrade utskottet, att jämförelsen med kalkfraktema måste
betraktas som i viss mån haltande. 1935 års motioner tillstyrktes emellertid
med viss modifikation av 1933 års fiskeriutredning men avstyrktes av utskottet
och avslogos av riksdagen. Emellertid förklarade sig utskottet med
hänsyn till de nuvarande fraktsatsernas otillfredsställande beskaffenhet förutsätta,
att Kungl. Majit framdeles ägnade järnvägarnas taxepolitik skärpt
uppmärksamhet.
Enligt vad utskottet nu inhämtat pågår inom järnvägsstyrelsen utredning
om en allmän revision av gällande godsfrakttaxor vid statens järnvägar. I
samband med denna utredning torde jämväl frågan örn fraktavgifterna för
fisk komma under behandling. Av den föregående framställningen framgår,
att samtliga med frågan om fiskerinäringens avsättningsmöjligheter sammanhängande
spörsmål äro föremål för utredning genom 1935 års fiskeriutredning.
Utskottet förutsätter, att denna utredning jämväl tager under omprövning
förefintliga möjligheter att genom låga fraktkostnader underlätta avsättningen
av svenskfångad färsk fisk på sådant sätt, att därigenom vunna
fördelar så vitt möjligt komma fiskarena själva till godo. Innan i varje fall
resultaten av sistnämnda allsidiga utredning föreligga, anser sig utskottet ej
böra tillstyrka särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
Utskottet.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
att motionen II: 283 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 16 mars 1937.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Alfred Andersson,
Jacob Hansson, Mannerskantz, Hakon Sylvan och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Hedlund i Häste,
Olsson i Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Carlström, Gustafson i Kasenberg och
Karlsson i Munkedal.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.