Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till fraktlindring för svensk-fångad färsk fisk.

1937-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1937:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till fraktlindring för svensk-fångad färsk fisk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1937 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till fraktlindring

för svensk-fångad färsk fisk.

(lia avd.)

Uti en i andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 283, av herr Osberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte medgiva

fraktlindring för svensk-fångad färsk fisk (inkl. sill) med 30 procent å svenska

järnvägar enligt nu gällande taxor samt för täckande av denna fraktlindring

bevilja ett förslagsanslag av 650,000 kronor för budgetåret 1937/1938 att utgå

enligt jämförliga grunder, som tillämpas vid fraktlindring för kalk till jordförbättring,

eller de bestämmelser, som Kungl. Majit kan finna lämpligt meddela.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, hänvisas

till motionen.

Bestämmelser angående statsbidrag till fraktavgifter för kalk m. m. för

jordbrukets behov återfinnas i Kungl, brev till järnvägsstyrelsen den 19 december

1930 nr 436.

För sändningar om minst 5,000 kilogram verklig vikt av kalk, kalkstensmjöl

— däri inräknad från sockertillverkningen härrörande så kallad slamkalk,

mjölkalk eller gödningskalk — samt märgel för jordbrukets behov,

vilka äga rum å statens eller enskilda järnvägar, må statsbidrag till fraktkostnaderna

utgå under iakttagande av vissa angivna bestämmelser. Vid

transport å en järnväg, statens eller enskild, må statsbidrag utgå med det

belopp per 100 kilogram, som viss tabell utvisar, för det vid fraktberäkning

i allmänhet tillämpade avståndet mellan avsändningsstationen och mottagningsstationen.

Berörda bidrag varierar mellan 1 öre för ett avstånd av 125

kilometer och 2 kronor 5 öre för ett avstånd av 2,000 kilometer. Vid transport

i samtrafik mellan två eller flera järnvägar kunna vissa tillägg till angivna

statsbidrag utgå. Vid transport å vare sig en eller flera järnvägar må

icke i något fall utgå större statsbidrag än att den fraktkostnad, som trafikanten

skulle få betala vid fraktens debitering enligt tariff 13, efter avdrag

av statsbidraget, utgör minst 50 öre för 100 kilogram. Den, som önskar

komma i åtnjutande av fraktlindring på grund av statsbidrag, skall å fastställt

formulär uppgiva socknens och gårdens namn, egendomens åkerareal

och transporterad myckenhet samt på heder och samvete intyga, att varan

är avsedd att användas till kalkning av hans jord. Uppgifterna skola be
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 40—44. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40-

styrkas av antingen hushållningssällskapets ombud i vederbörande socken

eller kommunalnämndens ordförande. Det tillkommer järnvägsstyrelsen att

anordna utbetalandet av statsbidrag.

Vid 1935 års riksdag hemställdes i två då väckta likalydande motioner,

nämligen I: lil av herr Nilsson, Theodor, m. fl. och II: 236 av herr Osberg,

att riksdagen måtte till fraktlindring av svenskfångad färsk fisk (inkl. sill),

som fraktas å svenska järnvägarna, bevilja ett förslagsanslag av 650,000 kronor

att utgå enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit kunde finna

lämpligt meddela.

Jordbruksutskottet, som handlade motionerna, införskaffade yttrande över

dem från 1933 års fisker iutredning, som i huvudsak anförde följande:
Motionärerna

framhölle, att frakten för fisk ställde sig hög, i viss grad beroende

på det tunga emballaget. Fiskeriutredningen finge upplysa, att den

på västkusten mest använda lådtvpen, den s. k. halvlådan, rymmande 40 å

50 kilogram fisk eller sill, uppnådde packad med is en bruttovikt av cirka 65

kilogram. En mindre låda, s. k. dose, huvudsakligen använd för försändning

av makrill och rymmande cirka 20 kilogram, uppnådde packad med is

en bruttovikt av cirka 35 kilogram. Frakten för dylika lådor beräknades

som för 70 respektive 40 kilograms vikt.

Färsk fisk — vartill enligt järnvägarnas frakttaxa även sill och strömming

hänfördes — befordrades å järnvägarna städse som ilgods, dock ej med

snälltåg, mot frakt såsom för fraktgods, men i vissa fall med visst tillägg.

Enligt den taxa, som trädde i kraft den 1 januari 1934, beräknades frakten

enligt tariff 1, och nämnda tillägg utginge med 10 procent, dock ej, när

frakt erlades för avstånd över 200 kilometer i vidare mån än som erfordrades

för att frakten icke skulle understiga den med 10 procent förhöjda avgiften

för 200 kilometer. Frakten beräknades för minst 20 kilogram och

minsta fraktavgiften utgjorde 1 krona. Skulle frakten betalas vid framkomsten

utginge för styckegods en tilläggsavgift av 20 öre per sändning.

Genom nämnda taxa hade skett en omläggning av styckegodstarifferna i

den riktning, att värdetarifferingen övergivits och ensartade tariffer införts

för allt gods oavsett detsammas värde, tariff 1 för små sändningar och tariff

2 för sändningar om minst 500 kilogram. Det för färsk fisk utgående

frakttillägget med 10 procent, som förut gällt för alla avstånd, hade begränsats

på angivet sätt. Ny för 1934 års taxa vore nämnda tilläggsavgift för

sändning, för vilken mottagaren skulle betala frakten. För försändning

av färsk fisk som styckegods hade den nya taxan å avstånd upp till

200 kilometer medfört en sänkning men å större avstånd en höjning av

fraktsatserna. Sänkningen kompenserades för mindre sändningar genom

den nya tilläggsavgiften för sändning, för vilken frakten betalades av mottagaren.

Sålunda hade den nya taxan för de vanligaste styckegodssändningarna

av färsk fisk — med bruttovikt av 40 respektive 70 kilogram — ej

kommit att innebära någon minskning av fraktkostnaden på kortare avstånd

ulan i vissa fall en höjning. Fraktkostnaderna, då frakten betalades av mottagaren,

för dylika sändningar enligt såväl 1934 års som förut gällande taxa

framginge av följande översikt:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

3

1934 års taxa Förut gällande taxa

Bruttovikt Bruttovikt

Avstånd

40 kg.

70 kg.

40 kg.

70 kg.

km

kr.

kr.

kr.

kr.

50 .......

....... 1:20

1:20

1: —

1: —

100 .......

....... 1:20

1:80

1: 20

1:80

150 .......

....... 1:50

2:40

1:40

2:40

200 .......

....... 1:90

3:10

1: 70

2:90

300 .......

....... 2:50

4:~

2:10

3:60

400 .......

....... 2:80

4:80

2:40

4:20

500 .......

....... 3:40

5:30

2: 70

4:70

1,000 .......

....... 4:50

8:40

3: 80

7:20

Genom 1934 års taxa hade ingen ändring skett i fraktsatserna för vagnslastgods

för försändning å de avstånd, som i fråga örn färsk fisk vöre av betydelse,

exempelvis från Göteborg till Stockholm.

Då färsk fisk huvudsakligen försändes som styckegods och frakten merendels

betalades vid framkomsten, hade från fiskhandlarehåll gjorts gällande,

att den nya frakttaxan innebure en sådan ökning i fraktkostnaden, att

avsättningen försvårats. För de längre avstånden bleve enligt den nya taxan,

förklarade fiskhandlare, särskilt i fråga om billiga fiskslag eller då priset

på grund av riklig tillförsel vöre lågt, förhållandet mellan varans pris och

frakten oproportionerligt och mången detaljhandlare droge sig för att göra

inköp, då frakten ginge till samma eller högre belopp än varan. Från fiskhandlarehåll

gjorde man vid bedömandet av fraktfrågan gärna jämförelse

med förhållandena i Norge, där frakterna för fisk vore väsentligt lägre än

i Sverige.

Motionärerna föresloge, att medel skulle anvisas till sänkning av frakterna

för färsk fisk på liknande sätt som skett i fråga örn kalk för jordbrukets

behov, och hade tänkt sig en fraktlindring med 30 procent. Då

fiskerinäringen genom den ifrågasatta fraktlindringen skulle få ett välbehövligt

stöd, hade fiskeriutredningen ingenting att erinra mot en dylik fraktlindring

utan tillstyrkte densamma. Enligt utredningen syntes lämpligen böra

förfaras så, att den som erlade frakten gottskreves en fraktlindring med

30 procent, å vilket belopp han hade att avlämna kvitto. Mot sådana kvitton

skulle järnvägarna hava att hos statskontoret lyfta vederbörligt belopp.

Fraktlindringen borde gälla både statens och enskilda järnvägar samt försändning

både som stycke- och som vagnslastgods samt avse budgetåret 1935/

1936.

Motionen utginge från att fraktlindring endast skulle lämnas å svenskfångad

fisk och att utfästelse skulle avgivas, att den fisk, för vilken fraktlindring

begärdes, vore svenskfångad. Fiskeriutredningen ansåge en sådan

ordning knappast möjlig att genomföra på grund av att en grossist ofta i

samma låda sände både svenskfångad och utländskfångad fisk och att synnerligen

stora svårigheter skulle uppstå för en kontroll. I vissa fall skulle

måhända avsättningen kunna lida avbräck genom en sådan bestämmelse,

nämligen när tillgång ej funnes på svenskfångad fisk av visst rekvirerat

slag. Fiskeriutredningen ansåge dock, att undantag från fraktlindring utan

svårighet borde kunna göras för sändning, vars innehåll uppenbarligen

vore av utländskt ursprung. För försändning av färsk fisk till utlandet

gällde redan nu en nedsättning av fraktsatserna med cirka 33 procent.

Fiskeriutredningen hade ingenting alt erinra mot alt den ifrågasatta frakt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

lindringen komme att avse även dylik försändning men hade ej varit i tillfälle

att närmare undersöka, huruvida den nu ifrågasatta fraktlindringen

lämpligen kunde tillämpas även på försändelse till utlandet.

Motionärerna hade föreslagit fraktlindring endast å färsk fisk. Det torde

kunna ifrågasättas, huruvida förslaget ej horde utsträckas att avse även

skaldjur, vilket utredningen funne önskvärt.

Fiskeriutredningen, som icke haft möjlighet att närmare utreda och beräkna,

huruvida det föreslagna beloppet av 650,000 kronor vore tillräckligt

för den av motionärerna ifrågasatta fraktlindringen, finge förorda, att ett

förslagsanslag av 650,000 kronor anvisades för ändamålet. Det syntes fiskeriutredningen

svårt att på förhand bedöma verkan av en fraktlindring. Man

torde dock i första hand hava att räkna med att genom fraktlindringen

detaljhandlare sporrades till ökade inköp och att på så sätt avsättningen

ökades, och varje ökning i avsättningen komme givetvis alltid fiskare till

godo.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finge 1933 års fiskeriutredning förorda,

att för budgetåret 1935/1936 anvisades ett förslagsanslag av 650,000

kronor att användas till nedsättning av frakterna å statens och enskilda

järnvägar för färsk fisk med 30 procent, dock ej för sändning, vars innehåll

uppenbarligen vöre av utländskt ursprung.

Jordbruksutskottet yttrade i sitt, sedermera av riksdagen godkända

utlåtande, nr 72, över motionerna i huvudsak följande.

Utskottet vill understryka önskvärdheten av att avsättningen av svenskfångad

fisk inom landet underlättas i den mån så är möjligt. I utlåtande,

nr 73, till 1933 års riksdag anförde utskottet, att det vore beklagligt, om

hinder häremot skulle föreligga på grund av att taxepolitiken vid järnvägarna

icke tillräckligt smidigt anpassades efter rådande förhållanden. Utskottet

tilläde, att järnvägsfrakterna för detta liksom en hel del andra födoämnen

syntes i förhållande till varans värde vid inlastningen ligga på en

hög nivå. Av fiskeriutredningens här ovan återgivna yttrande torde framgå,

att nödig rättelse härutinnan icke vunnits genom införandet av gällande

frakttaxa. Med hänsyn till att tidigare framställningar örn sänkning av tarifferna

för fisktransport avvisats av järnvägsekonomiska skäl har i de nu

väckta motionerna föreslagits, att staten skulle träda emellan och anvisa

medel till fraktnedsättning för färsk fisk på likande sätt som skett i fråga

om kalk för jordbrukets behov. I anledning härav vill utskottet till en

början erinra, att jämförelsen med kalkfrakterna måste betraktas som i viss

mån haltande. Fraktnedsättningen för kalk gäller nämligen endast sändningar

örn minst 5,000 kilogram, och statsbidraget, som för ett avstånd av

125 kilometer endast utgör 1 öre per 100 kilogram, uppgår först för ett avstånd

av 1,000 kilometer till 1 krona per 100 kilogram. För fisk hava däremot

motionärerna tänkt sig en fraktlindring med 30 procent för alla sändningar

på såväl längre som kortare avstånd. Fiskeriutredningen, som tillstyrkt

motionerna, har beträffande förfaringssättet föreslagit, att den, som

erlade frakten, skulle på den honom gottskrivna fraktlindringen utfärda ett

kvitto, mot vilket järnvägen hade att hos statskontoret lyfta vederbörligt belopp.

Utskottet ställer sig tveksamt till lämpligheten av en sådan anordning.

Den torde sannolikt medföra organisationskostnader, som icke stå i rimligt förhållande

till den antagliga vinsten för fiskarena. Härtill kommer, att fiskeriutredningen

förklarat sig icke kunna beräkna, huruvida det i motionerna

föreslagna beloppet av 650,000 kronor är tillräckligt för den ifrågasatta

fraktlindringen. På grund härav anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

5

att riksdagen beviljar det i motionerna begärda förslagsanslaget å 650,000

kronor. Med hänsyn till de nuvarande fraktsatsernas otillfredsställande beskaffenhet

förutsätter utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t framdeles ägnar

järnvägarnas taxepolitik en skärpt uppmärksamhet.

I detta sammanhang torde vidare böra erinras, att enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 28 juni 1935 tillkallats fem utredningsmän för verkställande av

utredning rörande åtgärder till främjande av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter

(1935 års fiskeriutredriing). Sedan utredningsmännens uppdrag

genom Kungl. Majlis beslut den 8 juli 1936 utvidgats till att omfatta samtliga

med frågan örn fiskerinäringens avsättningsmöjligheter sammanhängande

spörsmål, tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande samma dag ytterligare

tre utredningsmän. Utredningar rörande införande av accis å vissa

fiskvaror samt rörande handhavandet av strömmingshandelsregleringen och

frågan örn fortsatt reglering av denna handel avses skola avslutas i sådan

tid, att förslag kunna föreläggas 1937 års riksdag. Förslag i dessa delar ha

avgivits den 20 februari 1937. Sedan dessa utredningar avslutats, ämna utredningsmännen

till behandling upptaga andra frågor, som ingå i det erhållna

uppdraget.

Utskottet vill till en början — liksom jordbruksutskottet vid 1935 års riksdag

— understryka önskvärdheten av att avsättningen av svenskfångad fisk

inom landet underlättas i den mån så är möjligt. I anledning av år 1935

väckta motioner (I: lil och 11:236) med enahanda yrkande som nu förevarande

motion erinrade utskottet, att jämförelsen med kalkfraktema måste

betraktas som i viss mån haltande. 1935 års motioner tillstyrktes emellertid

med viss modifikation av 1933 års fiskeriutredning men avstyrktes av utskottet

och avslogos av riksdagen. Emellertid förklarade sig utskottet med

hänsyn till de nuvarande fraktsatsernas otillfredsställande beskaffenhet förutsätta,

att Kungl. Majit framdeles ägnade järnvägarnas taxepolitik skärpt

uppmärksamhet.

Enligt vad utskottet nu inhämtat pågår inom järnvägsstyrelsen utredning

om en allmän revision av gällande godsfrakttaxor vid statens järnvägar. I

samband med denna utredning torde jämväl frågan örn fraktavgifterna för

fisk komma under behandling. Av den föregående framställningen framgår,

att samtliga med frågan om fiskerinäringens avsättningsmöjligheter sammanhängande

spörsmål äro föremål för utredning genom 1935 års fiskeriutredning.

Utskottet förutsätter, att denna utredning jämväl tager under omprövning

förefintliga möjligheter att genom låga fraktkostnader underlätta avsättningen

av svenskfångad färsk fisk på sådant sätt, att därigenom vunna

fördelar så vitt möjligt komma fiskarena själva till godo. Innan i varje fall

resultaten av sistnämnda allsidiga utredning föreligga, anser sig utskottet ej

böra tillstyrka särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

att motionen II: 283 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Alfred Andersson,

Jacob Hansson, Mannerskantz, Hakon Sylvan och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Hedlund i Häste,

Olsson i Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Carlström, Gustafson i Kasenberg och

Karlsson i Munkedal.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.