Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49

1937-04-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1937:49, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

7

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1937 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning ao Kungl. Maj.ts proposition angående

vissa åtgärder för lindring i mindre bemedlades kostnader

för djursjukvård.

(lia avd.)

I årets statsverkspropostion har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,

punkt 84, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1937/1938 beräkna till Lindring

i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård ett förslagsanslag av

50,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 26 februari 1937 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 165, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att till Lindring i mindre bemedlades kostnader

för djursjukvård för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av

50,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:227

av herr Andersson, Nils, m. fl. och II: 450 av herr Larsson i Östersund m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att § 2 i medicinalstyrelsens förslag

till Kungl. Maj :ts kungörelse angående statsbidrag till lindring i mindre

bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård måtte erhålla

följande lydelse: »Statsbidrag utgår med tre femtedelar dels av den del

av veterinärarvodet, som överstiger sju kronor, dels ock av resekostnaden för

den del, som faller utanför ett avstånd av tio men innanför trettio kilometer

från veterinärstationen. Vid längre resa än trettio kilometer från veterinärstationen

utgår statsbidrag till hela resekostnaden.»

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

I fråga om de skäl, som ligga till grund för motionerna, hänvisas till dessa.

Bestämmelser rörande ersättning till veterinär för sjukbesök återfinnas i

veterinärtaxan den 8 december 1933 (nr 630).

Distriktsveterinär äger att för enskild liusdjurssjukvård, som inom distrikt

lämnas, erhålla arvode och i särskilda fall resekostnadsersättning enligt

i taxan intagna bestämmelser, dock att, där arvode till högre belopp erbjudes,

detta må mottagas. När i veterinärtaxan utrymme lämnas för arvodes
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

bestämmande inom angivna gränser, skall av veterinären hänsyn tagas såväl

till sjukdomsfallets natur samt det arbete, veterinären därpå måst nedlägga,

som ock till den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arvodet, dock att endast

det lägsta beloppet må fordras av personer, som äro i ringa förmögenhetsvillkor.

För varje sjukbesök, som av veterinär på anmodan av djurägare göres

med utgångspunkt från veterinärens bostad eller annat inom distriktet beläget

ställe, där han uppehåller sig, skall arvode, såvitt detta icke skall beräknas

efter tid, utgå med ett i förhållande till avståndet till förrättningsstället

avpassat, i veterinärtaxan närmare angivet belopp. Lägsta arvodet utgör

3—5 kronor och utgår då avståndet till förrättningsstället är 5 kilometer

eller därunder. Särskild gottgörelse för återfärden utgår ej.

Veterinären skall befordras med tjänlig skjuts till och från sjukbesök på

avstånd överstigande en kilometer. Därest veterinären ej hämtas, har han

att själv ombesörja sin befordran till och från förrättningsstället. Resekostnadsersättning

utgår i sådant fall antingen enligt de för taxeautomobil eller

hästskjuts i allmänna resereglemente! stadgade grunder eller — därest veterinären

håller egen automobil — för den del av färden, som icke överstiger

5 kilometer, med 30 öre för kilometer, för den del av färden, som

överstiger 5 men icke 10 kilometer, med 25 öre för kilometer,

» 10 » »30 » i> 20 » » > ,

»30 » » 15 » » »

Därest veterinär icke håller egen automobil, skall han söka träffa överenskommelse

med automobilägare örn tillämpning av andra grunder, som

medföra lägre ersättning, än som stadgas för taxeautomobil eller hästskjuts,

samt är i sådant fall icke berättigad beräkna högre ersättning än han betalat.

Begagnar veterinär vid resa för sjukbesök järnväg eller ångfartyg eller

annat i regelbunden trafik insatt forlskaffningsmedel eller måste vid sjukbesök

vägen antingen i sin helhet eller till minst en kilometers längd tillryggaläggas

på båt, till häst eller till fots, skall arvodet för besöket beräknas

efter den tid, som åtgått för färden fram och åter. Arvodet utgår med 1

krona 50 öre för varje börjad timme intill tio timmar och för överskjutande

tid med 1 krona för varje börjad timme, dock att arvodet för sådan resa

icke i något fall må understiga 5 kronor. Utom arvode tillkommer veterinären

i detta fall även resekostnadsersättning enligt de i allmänna resereglementet

stadgade grunder.

Slutligen utgår särskilt arvode till veterinär för vissa i taxan särskilt angivna

förrättningar såsom operationer, förlossningar m. m.

I kungörelsen den 29 juni 1926 (nr 293) angående statsbidrag för lindring

i mindre bemedlade patienters å landsbggden sjukvårdskostnader ha i huvudsak

följande bestämmelser meddelats.

Statsbidrag utgår till bestridande av kostnaderna för sjukbesök, som av

vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare företages på avstånd,

överstigande tio kilometer från läkarstationen. Statsbidrag utgår

med tre femtedelar dels av den del av läkararvodet, som överstiger sju

kronor, dels ock av resekostnaden för den del av läkarens resa, som faller

utanför ett avstånd av tio kilometer från läkarstationen.

Berättigad till statsbidrag är person, för vilken det taxerade beloppet enligt

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt ej överstiger 2,000

kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde

överstigande 10,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

9

Det åligger läkaren att tillfråga den sjuke eller den, som för dennes vård

och underhåll ansvarar, huruvida förutsättningarna för statsbidrags erhållande

föreligga. Därest så befinnes vara förhållandet, skall läkaren lämna

vederbörande tillfälle att underskriva en blankett till försäkran, avgiven på

heder och samvete, att nämnda förutsättningar äro för handen. Har läkaren

emottagit en sålunda undertecknad blankett får han för sjukbesöket endast

uppbära den del av arvodet och resekostnaden, som överstiger det beräknade

statsbidraget. Statsbidraget rekvireras sedan av läkaren hos länsstyrelsen

i länet. Har rekvisition av statsbidrag av länsstyrelsen icke bifallits,

äger läkaren att avfordra vederbörande resterande arvode och resekostnadsersättning.

1934 års riksdag anhöll i anledning av två inom riksdagen väckta likalydande

motioner (I: 179 och 11:358) och under åberopande av jordbruksutskottets

av riksdagen godkända utlåtande nr 80 i skrivelse den 23 maj 1934,

nr 267, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande åtgärder

till djursjukvårdens förbilligande för mindre bemedlade, boende på längre

avstånd från veterinär, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Den 7 juni 1934 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att verkställa

den av riksdagen sålunda begärda utredningen samt att därmed jämte förslag

i ämnet inkomma till Kungl. Majit.

Medicinalstyrelsen har med skrivelse den 11 november 1936 inkommit

med utredning och förslag om billigare djursjukvård och därvid överlämnat

av styrelsen infordrade yttranden i ämnet från samtliga länsstyrelser, landsting,

hushållningssällskap och länsveterinärer. Över medicinalstyrelsens förslag

hava utlåtanden avgivits dels den 14 januari 1937 av statskontoret, dels

ock samma dag av svenska distriktsveterinärföreningens styrelse.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte, bland annat,

dels utfärda kungörelse i enlighet med av styrelsen utarbetat förslag (Bilaga),

dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1937/1938 till statsbidrag för lindring

i mindre bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård

anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor,

dels ock förordna om sådan ändring av 2 § 2. i veterinärtaxan, att slutet av

detta moment erhölle följande lydelse: »dock att endast det lägsta beloppet

må fordras av personer, som äro berättigade till statsbidrag enligt gällande

bestämmelser om lindring i mindre bemedlade djurägares å landsbygden

kostnader för djursjukvård eller eljest äro i ringa förmögenhetsvillkor».

Statskontoret har i sitt yttrande bland annat anfört följande.

Vidkommande det förslag till kungörelse i förevarande ämne, som framlagts

av medicinalstyrelsen, hade den granskning av förslaget, som statskontoret

företagit, icke givit anledning lill erinran i andra delar än följande.

I första stycket i 3 § torde i överensstämmelse med den omförmälda förordningens

rubrik böra framför »inkomst- och förmögenhetsskatt» insättas ordet

»statlig».

I andra stycket i samma paragraf hade medicinalstyrelsen infört ett stadgande,

att statsbidrag ej skulle utgå till person, som yrkesmässigt bedreve krea
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

turshandel, ej heller för sjukvård av hundar, katter eller i rävfarmer hållna

rävar. Då emellertid för närvarande funnes och i fortsättningen antagligen

komme att inrättas farmer för uppfödande av andra för pälsvarutillverkningen

betydelsefulla djur än rävar och då stadgandet jämväl i övrigt syntes

tarva ett förtydligande, ansåge sig statskontoret böra föreslå, att ifrågavarande

stycke gåves följande ändrade avfattning:

»Statsbidrag utgår ej vid yrkesmässigt bedriven kreaturshandel, ej heller

för sjukvård av hundar, katter eller i djurfarmer hållna djur.»

Slutligen torde — med hänsyn därtill, att riksstaten numera icke vöre uppdelad

i ordinarie och extra stat -— i sista stycket i 5 § orden »extra» framför

»förslagsanslaget» böra utgå.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Den verkställda utredningen visar, att ett oförtydbart behov av lindring i

mindre bemedlades kostnader för djursjukvård föreligger. Jag syftar härvid

närmast på mindre bemedlade djurägare, som äro bosatta på ett mera

betydande avstånd från veterinärens stationsort. Kostnaden för dylika djurägare

torde mången gång vara nära nog oöverkomlig, och det kan icke anses

lämpligt eller rättvist, att en djurägares möjligheter att anlita veterinär

skola i så stor utsträckning som nu är fallet vara beroende av tätheten i

bebyggelsen å orten. Det säger sig självt, att veterinärdistrikten alltid måste

bli relativt vidsträckta i glest befolkade trakter, varför ifrågavarande olägenheter

icke heller torde kunna elimineras genom ytterligare utökning av

antalet veterinärdistrikt.

De av medicinalstyrelsen angivna bidragsgrunderna finner jag i stort

sett väl avvägda. Jag biträder alltså förslaget om att statsbidrag endast

skall utgå för sjukbesök på längre avstånd än tio kilometer från veterinärstationen

samt att bidraget skall utgå med tre femtedelar dels av den del av

arvodet, som överstiger sju kronor, dels ock av resekostnaden för den del

av veterinärens resa, som faller utanför ett avstånd av tio kilometer från

veterinärstationen. Likaledes anser jag på av medicinalstyrelsen anförda

skäl, att statsbidrag ej bör utgå till person, som yrkesmässigt bedriver kreaturshandel,

eller till person, som är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle

med egen veterinär. Jag biträder även medicinalstyrelsens framställning

vad beträffar de djurslag, till vilkas sjukvård statsbidrag synes

böra ifrågasättas. I enlighet med vad statskontoret anfört torde emellertid

uttrycket »i rävfarmer hållna rävar» böra utbytas mot »i djurfarmer hållna

djur».

Såsom förutsatts i utredningen och i de avgivna yttrandena bör — utom

avståndet från veterinärstationen — djurägarens ekonomiska ställning vara

avgörande för tilldelningen av statsbidrag till lindring av kostnaderna för

djursjukvård. Jag kan emellertid icke biträda förslaget, att djurägare, för

vilken det taxerade beloppet enligt förordningen örn inkomst och förmögenhetsskatt

ej överstiger 2,000 kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde överstigande 10,000 kronor, skall vara

berättigad till statsbidrag. Skulle ett visst taxeringsvärde medtagas i be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

11

stämmelserna om villkor för bidrag, borde detta givetvis gälla även för annan

fastighet än jordbruksfastighet, enär det icke varit meningen att begränsa

bidragen till att avse endast jordbrukare, men härtill kommer att

taxeringsvärdet icke utgör någon tillförlitlig mätare på vederbörandes förmögenhetsställning,

om ej samtidigt hänsyn tages till eventuell skuldsättning.

Lämpligast torde vara att som grund för bidragsbehovet lägga det till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet utan hänsynstagande

vare sig till taxeringsvärde å fastighet eller taxerat belopp enligt

förordningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt. Härigenom blir bidraget

bättre avvägt efter behovet. Tages det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet som utgångspunkt, synes bidrag ej

böra utgå, om detta belopp överstiger 300 kronor, vilket torde kunna anses

ungefärligen motsvara en taxerad inkomst av 2,000 kronor i det stora flertalet

fall.

Vad härefter angår medicinalstyrelsens förslag om inrättande av ett Kiruna

veterinärdistrikt är jag ej beredd att nu taga ställning härtill utan torde

denna fråga böra prövas i samband med styrelsens anslagsäskanden rörande

veterinärstaten för budgetåret 1938/1939.

Det av medicinalstyrelsen beräknade anslagsbehovet, 50,000 kronor, giver

mig icke anledning till erinran. Sedan riksdagen anmält sitt beslut i anslagsfrågan,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga

bestämmelser i ämnet.»

Motionärerna anse, att statsbidrag skall utgå till hela resekostnaden för

sjukbesök, som kräva en resa överstigande 30 kilometer.

Utskottet biträder departementschefens uttalande därom, att behov av Utskottet.

lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård föreligger, och vill

därför tillstyrka, att medel ställas till förfogande för ändamålet.

I motionerna har föreslagits en avsevärd utvidgning av statens bidrag till

veterinärernas resekostnader. För resor, överstigande 30 kilometer, skulle

enligt motionärernas mening hela kostnaden stanna å statsverket. Någon

utredning rörande den ökning i anslagsbelastningen, som härigenom skulle

uppkomma, har icke förebragts av motionärerna och torde svårligen nu kunna

beräknas.

Även om vissa skäl tala för bifall till motionerna, anser sig utskottet emellertid

icke böra tillstyrka, att förevarande bidragsverksamhet — åtminstone

innan någon erfarenhet därav vunnits — utsträckes utöver vad som innefattas

i det av medicinalstyrelsen framlagda och av Kungl. Majit i huvudsak

tillstyrkta förslaget.

Kungl. Majits förslag till bidragsgrunder i övrigt har icke föranlett någon

erinran från utskottets sida.

Jämväl Kungl. Majits anslagsäskande tillstyrkes av utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning

och med avslag å motionerna I: 227 och II: 450, till Lindring

i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

Stockholm den 6 april 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 45.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

13

Bilaga.

Medicinalstyrelsens förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbidrag för lindring i

mindre bemedlade djurägares å landsbygden kostnader

för djursjukvård:

given den

Kungl. Maj:t har — sedan riksdagen anmält sitt beslut i anledning av

Kungl. Maj:ts i proposition gjorda framställning angående lindring i mindre

bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård — funnit

gott förordna som följer:

1 §•

Statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder till bestridande av kostnaderna

för sjukbesök, som av vederbörande distriktsveterinär eller av länsveterinär

med praktikområde företages på avstånd, överstigande tio kilometer

från veterinärstationen, inom sådant område, inom vilket en var av

dem är pliktig att på kallelse tillhandagå med enskild husdjurssjukvård.

Med sjukbesök förstås i denna kungörelse varje av ovan nämnd veterinär

företaget, av kallelse föranlett besök i anledning av sjukdomsfall bland husdjur.

2 §.

Statsbidrag utgår med tre femtedelar dels av den del av veterinärarvodet,

som överstiger sju kronor, dels ock av resekostnaden för den del av veterinärens

resa, som faller utanför ett avstånd av tio kilometer från veterinärstationen.

3 §•

Berättigad till statsbidrag är djurägare, för vilken det taxerade beloppet

enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt ej överstiger 2,000

kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde

överstigande 10,000 kronor, för sjukbesök avseende vård av husdjur,

vilka erfordras för djurägarens näring eller hushållsbehov.

Statsbidrag utgår ej till person, som yrkesmässigt bedriver kreaturshandel,

ej heller för sjukvård av hundar, katter eller i rävfarmer hållna rävar.

Person som är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle med egen

veterinär, är ej berättigad till ifrågavarande bidrag.

4 §■

Vid sjukbesök, som i 1 § sägs, skall vederbörande tjänsteveterinär medföra

blankett till försäkran avgiven på heder och samvete, att de i 3 § angivna

förutsättningarna för statsbidrags erhållande föreligga. Det åligger veterinär

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

att tillfråga djurägaren, huruvida nämnda förutsättningar äro för handen.

Därest så finnes vara förhållandet, har veterinären att lämna vederbörande

tillfälle att underteckna blanketten. Har veterinären mottagit sålunda undertecknad

blankett, må han av person, som nyss sagts, för besöket uppbära

endast den del av arvodet och resekostnaden, som överstiger det enligt i 2 §

angivna grunder beräknade statsbidraget.

Blanketter till försäkran, som ovan nämnts, avfattad i enlighet med av

medicinalstyrelsen fastställt formulär, skola av samma styrelse tillhandahållas

omförmälda tjänsteveterinärer.

5 §.

Statsbidrag rekvireras av vederbörande veterinär hos länsstyrelsen i länet.

Vid rekvisitionen skola fogas av veterinären upprättad specificerad räkning

å den del av arvode och resekostnad, som enligt denna kungörelse skall

gäldas av statsmedel, samt den i 4 § omförmälda blanketten, behörigen undertecknad.

Å räkningen skola angivas djurägarens namn samt plats och dag för besöket.

Sedan genom länsstyrelsens försorg den å blanketten tecknade försäkran

blivit till riktigheten attesterad av vederbörande landsfiskal eller kommunalnämndsordförande,

har länsstyrelsen att efter vederbörlig granskning pröva,

huruvida och med vilket belopp statsbidrag må utgå samt att utanordna beviljat

belopp till veterinären.

Över länsstyrelsens beslut, varigenom sökt statsbidrag vägrats, må klagan

ej föras.

Utgift för ifrågavarande ändamål skall av länsstyrelsen avföras å det under

nionde huvudtiteln uppförda extra förslagsanslaget till lindring i mindre

bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård.

6 §•

Har rekvisition av statsbidrag av länsstyrelsen icke bifallits, äger veterinären

att avfordra djurägaren arvode och resekostnadsersättning. Tredskas

den betalningsskyldige att gälda ifrågakommande belopp, njute veterinären

för utbekommande därav handräckning hos överexekutor på sätt i 12 § av

gällande veterinärtaxa stadgas.

Denna kungörelse träder i kraft den och gäller tills
vidare,

så länge anslag för berörda ändamål anvisas.

Det alla etc.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. a1 i texten