Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69

1937-04-23 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1937:69, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69,

1

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1937 kl. 4 e. m.

v iUtlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående särskilda åtgärder till motverkande

av skada å fiske genom vattenförorening,

m. in.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 26 februari 1937 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 229, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående särskilda

åtgärder till motverkande av skada å fiske genom vattenförorening

dels ock till bestridande av kostnaderna för i förslaget omförmäld tillsynsmyndighets

verksamhet för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av 30,000 kronor.

Författningsförslaget har följande lydelse:

Förordning

angående särskilda åtgärder till motverkande av skada å fiske

genom vattenförorening.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Över vattendrag, sjöar och andra vattentäckta områden inom riket skall

till motverkande av skada å fiske genom vattenförorening utövas tillsyn enligt

denna förordning.

Konungen förordnar för viss tid sakkunnig person att utöva tillsyn, som i

första stycket avses. Den som innehar sådant uppdrag benämnes i denna

förordning tillsynsmyndighet.

2 §.

Tillsynsmyndigheten äger, i den mån för utförande av dess uppdrag så

erfordras, tillträde till fabrik eller annan anläggning, evad den är i bruk eller

Bihang till riksdagens protokoll 7937. 10 sami. Nr 69—73. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

ej, ävensom rätt att inom dess område företaga erforderliga undersökningar.

Vad nu är sagt skall, oavsett om tillsynsmyndigheten är tillstädes, jämväl

gälla fiskeritjänsteman eller annan, som biträder tillsynsmyndigheten.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som för utövande

av tillsyn enligt denna förordning kan påkallas.

3 §.

Innehavare av fabrik eller annan anläggning, från vilken avfall eller dylikt

utsläppes i vatten, är skyldig alt på begäran lämna tillsynsmyndigheten

eller den som biträder denna erforderliga upplysningar angående fabriken

eller anläggningen.

4 §•

Finnes vattenförorening medföra skada å fiske, äger tillsynsmyndigheten

meddela råd och anvisningar angående lämplig åtgärd eller anstalt till motverkande

av föroreningen.

Vidtager ej innehavare av fabrik eller annan anläggning till motverkande

av vattenförorening åtgärd eller anstalt, som skäligen kan fordras, skall tillsynsmyndigheten

därom göra anmälan hos länsstyrelsen för den åtgärd, som

på länsstyrelsen må ankomma jämlikt 12 § förordningen den 30 december

1880 örn jordägares rätt över vattnet å hans grund.

5 §.

Har i fråga om viss fabrik eller annan anläggning meddelats föreskrift

om vidtagande av åtgärd eller anstalt till motverkande av vattenförorening,

äger länsstyrelsen tillika, när skäl därtill äro, på begäran av tillsynsmyndigheten

förordna särskild person att tillse, att föreskriften iakttages.

Vad i 2 § är stadgat skall ock gälla tillsyningsman, som avses i första stycket

av förevarande paragraf.

Innehavare av fabrik eller annan anläggning, för vilken särskild tillsyningsman

blivit utsedd, skall till bestridande av kostnaden för dennes tillsyn

gälda avgift enligt bestämmelser, som Konungen meddelar.

6 §.

Innan någon hädanefter uppför eller inrättar sulfit- eller sulfatcellulosafabrik,

sockerfabrik, jästfabrik eller anrikningsverk eller vidtager väsentlig

ändring eller utvidgning av driften vid sådan fabrik eller anläggning, skall

han i god tid förut göra skriftlig anmälan därom hos tillsynsmyndigheten.

Vid anmälan, som i första stycket sägs, skola fogas ritningar över fabriken

eller anläggningen och de anordningar till motverkande av vattenförorening,

som äro avsedda att vidtagas eller redan blivit vidtagna, ävensom de

uppgifter som för bedömande av anordningarnas verkningsgrad erfordras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

3

Konungen äger förordna, att vad ovan i denna paragraf är stadgat skall

gälla jämväl annan fabrik eller anläggning än i första stycket sägs.

7 §•

Finnes i fall, som i 6 § avses, att fara föreligger för betydande skada å

fiske genom vattenförorening, äger länsstyrelsen på begäran av tillsynsmyndigheten

meddela förbud att taga fabrik eller anläggning i bruk eller ändra

eller utvidga driften, förrän innehavaren visat, att han vidtagit sådan åtgärd

eller anstalt till motverkande av förorening, som skäligen kan fordras.

Förbud, som i första stycket sägs, skall omedelbart lända till efterrättelse .

och gälla intill dess annorlunda varder beslutat.

8 §.

Underlåter någon att fullgöra vad enligt 3 eller 6 § eller med stöd av sistnämnda

paragraf utfärdade föreskrifter åligger honom, eller överträder någon

förbud, som i 7 § sägs, straffes med dagsböter. Äro omständigheterna

försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

9 §•

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna förordning må ej röja yrkeshemlighet

eller, där det ej kan anses påkallat av hans åligganden, yppa

driftanordning eller affärsförhållande vid fabrik eller annan anläggning, i

avseende å vilken han haft att taga sådan befattning. Gör han sig skyldig

till dylik förseelse, straffes med dagsböter eller fängelse.

10 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol.

Förseelse, som i 9 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av

målsägande angives till åtal.

11 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas till

gång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Gällande rätt m. m.

Sedan lång tid tillbaka ha klagomål anförts över de olägenheter, som vållas

genom förorening av vatten. Frågan i vad mån ingripande häremot bör

äga rum har ej i svensk rätt blivit föremål för någon mera ingående behandling.

Vissa bestämmelser av intresse finnas emellertid inrymda i hälsovårdsstadgan,

vari bland annat föreskrives övervakning från hälsovårdsnämndernas

sida över att fabriker och näringar icke inrättas eller drivas så att de

medföra sanitära olägenheter för närboende eller det allmänna. Huruvida

fabrik eller näring förorsakar skada av rent ekonomisk beskaffenhet — till

exempel förstör fisket i visst vattendrag — torde icke kunna upptagas till bedömande

av hälsovårdsnämnd.

I vattenlagen finnes frågan om utsläppande i vatten av ämnen, varigenom

vattnet kan förorenas, berörd i 2 kap. 35 §. I lagrummet har emellertid blott

givits en hänvisning till vad särskilt är eller kan varda stadgat. I 8 kap.

17 § vattenlagen omnämnes frågan, huruvida och i vilken mån det må vara

tillåtet att genom kloakvatten förorena vatten, varöver annan äger råda, eller

luften, så ock i vad mån ersättning skall gäldas för skada och olägenhet genom

sådant förorenande. Även i detta lagrum göres emellertid blott en hänvisning

till vad särskilt är eller kan varda stadgat. Slutligen innehåller 10

kap. 51 § vattenlagen stadganden om syneförrättning angående avledande

av kloakvatten. Synemännen skola enligt dessa stadganden meddela bestämmelser

för att förhindra eller minska olägenheter genom vattenförorening.

Synemännen ha därvid att noga iakttaga särskilt meddelade föreskrifter i

ämnet.

Den särskilda lagstiftning, som sålunda på skilda ställen i vattenlagen åsyftas,

har ännu icke kommit till stånd. Hänvisningarna i omförmälda lagrum

lära vid sådant förhållande tillsvidare avse det från äldre tid kvarstående

stadgandet i 12 § förordningen den 30 december 1880 örn

jordägares rätt över vattnet å hans grund, enligt vilket

stadgande det skall ankomma å ägare till sågkvarn att tillse att avfall ej utsläppes

i vattnet. Detsamma skall även gälla om vid annat verk eller inrättning

avfall uppkommer, varav uppgrundning eller annan olägenhet kan förorsakas.

Stadgandet är enligt 8 § lagen den 28 juni 1918 örn vad iakttagas

skall i avseende å införande av vattenlagen fortfarande tillämpligt när olägenheten

är vattenförorening. Vidtager i dylikt fall ägaren icke nödig åtgärd

eller anstalt till skadans förekommande, äger Konungens befallningshavande

föreskriva vad i sådant hänseende bör iakttagas samt förelägga den tredskande

vite, där ansvar å försummelsen ej finnes särskilt stadgat. Örn skada ändock

sker, äger den som lider skadan njuta ersättning efter rättens beprövande.

Vid 1935 års riksdag väcktes två motioner (1:24 och 11:61), i

vilka huvudsakligen under åberopande av lantbruksstyrelsens skrivelse den

28 februari 1933 i ämnet yrkades, att riksdagen ville hos Kungl. Majit an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

5

hålla, att snarast möjligt måtte för riksdagen framläggas lagförslag med effektiva

bestämmelser rörande fiskets skyddande mot förorening av vattnet i

vattendragen.

På hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande nr 35) beslöt riksdagen att

till Kungl. Majit avlåta skrivelse (nr 89) med anhållan, att Kungl. Majit ville

låta verkställa skyndsam utredning om åtgärder för att undvika förorening

av vattnet i sjöar och vattendrag, till skydd för fiske, växtlighet och andra

berättigade intressen, samt vidtaga de åtgärder, som av utredningen i förenämnda

hänseenden kunde befinnas påkallade.

Sedan Kungl. Majit den 11 september 1936 lämnat chefen för justitiedepartementet

bemyndigande att tillkalla sakkunniga alt biträda med verkställande

av utredning beträffande frågan örn lagstiftning rörande åtgärder

för att förhindra förorening av vatten och luft samt rörande rätt att utnyttja

underjordiska vattentillgångar, lia den 22 september 1936 för sådant ändamål

tillkallats vattenrättsdomaren greve H. A. Hamilton, tillika ordförande,

majoren i väg- och vattenbyggnadskåren W. von Greyerz, verkställande direktören

hos Skönviks aktiebolag G. Göransson och agronomen T. Andersson

i Tejarp.

Såsom direktiv för de sålunda tillkallade sakkunnigas arbete har angivits,

bland annat: Vid utredningen bör undersökas om och i vad mån ett sådant

system kan skapas, att redan från början garanti vinnes för att skada till

följd av vattenförorening i görligaste mån undvikes samt att, om viss skadlig

förorening visar sig ofrånkomlig, frågan örn ersättning därför i den mån

så är möjligt på förhand regleras. Vidare synes det ofrånkomligt, att vissa

kontrollåtgärder måste tillgripas. Emellertid bör i förevarande hänseenden

en sådan lösning, vilket kräver inrättande av ett nytt ämbetsverk, undvikas.

I stället synes särskilt böra övervägas, huruvida icke prövningen av hithörande

frågor kan anförtros redan bestående myndigheter, i främsta rummet

vattendomstolarna. — I fråga om utredningen rörande rätt till grundvatten

synes det vara av särskild vikt att erfarenheterna av den lagstiftning i ämnet

som sedan 1928 gäller i Danmark beaktas.

Förslag om provisorisk lagstiftning m. m.

I en den 29 december 1936 dagtecknad skrivelse till chefen för justitiedepartementet

lia ovannämnda sakkunniga väckt förslag om vidtagande av

vissa provisoriska åtgärder i syfte att till skydd för fisket i görligaste mån

avhjälpa vissa särskilt framträdande missförhållanden med avseende å vattenförorening.

Vid skrivelsen hade fogats en promemoria med närmare motivering

till de sakkunnigas förslag jämte utkast till lag med särskilda bestämmelser

till motverkande av skada å fiske genom förorening av vatten

och till instruktion för i lagutkastet omförmäld tillsynsmyndighet.

Enligt omförmälda utkast till lag i ämnet skulle över vattendrag, sjöar och

andra vattentäckta områden inom riket till motverkande av skada å fiske

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

genom vattnets förorenande utövas tillsyn av sakkunnig person (1 §). Denne,

som borde förordnas av Konungen, benämnes i utkastet tillsynsmyndighet.

Ifrågavarande tillsyn borde i främsta rummet ägnas den inverkan å

fiske, som kunde äga rum till följd av vattenförorening genom utsläppande

av avfall eller dylikt från fabrik eller annan anläggning (2 §). De sakkunniga

ha framhållit, att härmed avsåges jämväl vanliga kloakanläggningar.

För erforderliga inspektioner skulle tillsynsmyndigheten och biträde, som

den kunde behöva, äga tillträde till fabrik eller annan anläggning ävensom

rätt att inom dess område företaga de undersökningar, till vilka anledning kunde

förefinnas. Det borde åligga fabrikens eller anläggningens innehavare

samt hos honom anställd personal att tillhandagå myndigheten med behövliga

upplysningar.

Om tillsynsmyndigheten funne, att vattenförorening medförde skada å

fiske, skulle det enligt utkastet (3 §) tillkomma tillsynsmyndigheten att meddela

råd och anvisningar angående lämplig åtgärd eller anstalt till förekommande

eller minskande av föroreningen. Förutsättning härför vore emellertid,

att de skadliga verkningarna ej vore inskränkta till fiske, som tillhörde

den skadevållande eller någon som vore pliktig att tåla skadan. Härjämte

skulle tillsynsmyndigheten äga att, när skäl därtill förelåge, hos Konungens

befallningshavande yrka åläggande för den skadevållande att vidtaga åtgärd

eller anstalt, som utan att i förhållande till skadans betydelse vara oskäligt

betungande kunde finnas erforderlig till förekommande eller minskande av

föroreningen. De befogenheter, som nu nämnts, skulle därjämte tillkomma

tillsynsmyndigheten redan på grund av fara för skada genom vattenförorening

(4 §).

Beträffande behandlingen av mål, som tillsynsmyndigheten anhängiggjort,

har i utkastet föreslagits att Konungens befallningshavande skulle äga att på

yrkande av tillsynsmyndigheten genast meddela förbud, vid vite, mot utsläppande

av avfall eller dylikt utan att åtgärd eller anstalt, som funnes

oundgängligen nödig, blivit vidtagen (5 g). Förutsättning härför vore att

betydande skada å fiske skedde eller kunde befaras komma att ske. Föreskrift,

som nu nämnts, skulle, där Konungens befallningshavande prövade

nödigt så förordna, utan hinder av besvär lända till efterrättelse intill dess

annorlunda kunde bliva beslutat. I slutliga utslaget skulle Konungens befallningshavande

pröva tillsynsmyndighetens talan enligt 12 § i 1880 års vattenrättsförordning.

Härvid skulle emellertid iakttagas, att tillsynsmyndigheten

enligt vad förut sagts ej finge yrka åläggande att vidtaga åtgärd eller anstalt

som i förhållande till skadans betydelse vore oskäligt betungande. I anslutning

till nu nämnda bestämmelser bär föreslagits, att Konungens befallningshavande

skulle äga befogenhet att på begäran av tillsynsmyndigheten beträffande

viss fabrik eller annan anläggning utse särskild person att utöva tillsyn

däröver att av Konungens befallningshavande givna föreskrifter iakttoges.

Sådan tillsyningsman skulle äga samma befogenheter i fråga om rätt

att vinna tillträde till fabrik m. m. som tillsynsmyndigheten. Ersättning åt

tillsyningsmannen skulle bestämmas av Konungens befallningshavande och

gäldas av fabrikens eller anläggningens innehavare.

Slutligen innehåller lagutkastet vissa bestämmelser om straff och åtal m. m.

(6—7 §§).

I sitt utkast till instruktion för tillsynsmyndigheten lia de sakkunniga föreslagit,

att tillsynsmyndigheten skulle lyda under lantbruksstyrelsen. Vidare

stadgas, att tillsynsmyndigheten borde intaga en opartisk ställning till olika

intressen samt vid bedömande, huruvida anmärkning borde framställas, taga

tillbörlig hänsyn till en fabriks eller anläggnings betydelse för orten och det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

7

allmänna. Den borde ej uppställa större krav på fabrik eller annan anläggning

än som vore rimligt med hänsyn tagen till kostnaderna för vidtagande

av erforderlig åtgärd eller anstalt till förekommande eller minskande av vattenförorening,

den skada som därav uppkomme samt övriga föreliggande omständigheter.

Slutligen borde myndigheten, örn den funne att sanitära olägenheter

vållades av vattenförorening, göra anmälan därom hos hälsovårdsnämnden

eller Konungens befallningshavande.

över de sakkunnigas förslag lia avgivits utlåtanden av kommerskollegium,

lantbruksstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser och

fiskeriintendenter, svenska stadsförbundet, svenska

lamdskommunernas förbund, Sveriges industriförbund

och svenska cellulosaföreningen. Lantbruksstyrelsen

har före avgivandet av sitt utlåtande inhämtat yttrande från statens

fiskeriingenjör. Härjämte ha åtskilliga länsstyrelser inhämtat yttranden från

hushållningssällskapen med flera.

I de avgivna utlåtandena vitsordas allmänt behovet av en ny lagstiftning

i förevarande ämne. De sakkunnigas förslag om provisoriska åtgärder till

skydd för fisket har också i princip så gott som enhälligt tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. I ett flertal utlåtanden från länsstyrelserna liksom

från fiskeriintendenterna framhålles, att de sakkunnigas förslag fyllde ett

länge känt behov, varför dess genomförande på det livligaste förordades.

Lantbruksstyrelsen, under vars inseende på sätt nyss nämnts tillsynsmyndigheten

enligt de sakkunnigas förslag skulle lyda, har i sitt utlåtande

även behandlat frågan örn organisationen av tillsynsmyndighetens

verksamhet. Styrelsen har därvid framhållit, att tillsynsmyndigheten

vore i behov av laboratorium men att denna fråga tillsvidare kunde

nöjaktigt ordnas så att arbetsplats bereddes å statens undersöknings- och

försöksanstalt för sötvattenfisket å Lovön. Det syntes även erforderligt att

tillsynsmyndigheten erhölle biträde som kunde assistera vid större undersökningar

m. m. Om uppdraget att vara tillsynsmyndighet anförtroddes en

person med insikter främst å kemiens och biologiens område, bleve tillsynsmyndigheten

i behov av att anlita särskild teknisk sakkunskap, vartill, såsom

förut nämnts, enligt styrelsens mening i första hand borde anlitas statens

fiskeriingenjör. I vissa fall kunde det emellertid bliva nödvändigt att

anlita särskild teknisk expertis.

I fråga örn avlöning och kostnader har lantbruksstyrelsen föreslagit, att

den som skulle fungera såsom tillsynsmyndighet borde tillerkännas ett årligt

arvode av 11,000 kronor. För assistent borde beräknas ett arvode av högst

400 kronor för månad eller sålunda, örn behov av sådant biträde gjorde sig

gällande under hela året, 4,800 kronor för år. Å nämnda arvoden borde ej

dvrtidstillägg utgå. För anlitande av särskild teknisk expertis borde vidare

anslås ett belopp av högst 2,000 kronor för år. Styrelsen beräknade härjämte

för skrivhjälp högst 1,000 kronor och för expenser likaledes högst

1.000 kronor för år. Vad härefter anginge resekostnader ansåge styrelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

att för detta ändamål ej borde räknas med lägre belopp än 6,000 kronor för

år. Slutligen syntes för inköp av nödvändiga undersökningsapparater m. m.

böra räknas med en engångskostnad av 2,000 kronor. Styrelsen hemställde

i anslutning till det anförda, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen att

till bestridande av kostnaderna för ifrågavarande tillsynsverksamhet för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 27,800 kronor.

Sedan ovannämnda yttranden inkommit, bär förevarande ärende av chefen

för justitiedepartementet för vidare behandling överlämnats till chefen

för jordbruksdepartementet.

Departementschefen.

Chefen för jordbruksdepartementet har, efter gemensam beredning med

cheferna för justitie- och finansdepartementen, anfört följande.

»Frågan i vad mån ingripande mot förorening av vatten bör äga rum kräver

hänsynstagande till flera olika intressen. Att sådan förorening även till

en viss grad måste tålas, är oundvikligt. De sakkunnigas förslag att i avbidan

på en mera slutgiltig lagstiftning i ämnet söka genom åtgärder av begränsad

räckvidd motverka den skadegörelse som sker synes det oaktat väl

förtjänt att tagas i övervägande.

Beträffande behovet av åtgärder mot vattenförorening framgick redan av

den utredning, som låg till grund för riksdagens skrivelse i ämnet år 1935,

att särskilt med hänsyn till fisket anmärkningsvärda missförhållanden även

på senare tid visat sig föreligga. Den i förevarande ärende verkställda utredningen

har -— ehuru av förberedande natur — givit bekräftelse därå.

Detta gäller främst vattenförorening genom utsläppande av avfall från industriella

anläggningar, men även kloakvatten från samhällen kan orsaka

fisket avsevärt men. Omfattningen av den skada som vållas genom vattenförorening

är givetvis svår att bedöma. Att den i sin helhet är mycket betydande,

lärer emellertid vara ställt utom allt tvivel. I åtskilliga enskilda

fall har ock enligt vad känt är omfattande skadegörelse kunnat direkt ledas

i bevis och i talrika andra fall är tydligt, att betydande skadegörelse skett,

ehuru den verkat under så lång tid eller på sådant sätt att en uppskattning

av dess ekonomiska betydelse måste bliva mer eller mindre osäker.

De sakkunnigas förslag innebär i första hand inrättande av en sakkunnig

myndighet med speciell uppgift att till motverkande av sådan skada å fiske

som ovan nämnts öva tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattentäckta

områden. Frånvaron av en dylik sakkunnig och stadigvarande tillsyn har

sedan lång tid tillbaka påtalats såsom en synnerligen framträdande brist och

det torde icke kunna bestridas, att ett ingripande på denna punkt skulle

vara ägnat att medföra stor nytta. De sakkunniga ha därjämte såsom en

bidragande orsak till framläggande av deras förslag framhållit, att den erfarenhet,

som tillsynsmyndigheten under ifrågavarande övergångsperiod

kunde inhämta, borde komma de sakkunniga till godo vid det fortsatta ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

9

betet å deras utredningsuppdrag. I likhet med de sakkunniga tillmäter jag

även detta skäl betydelse.

Å andra sidan torde vara ofrånkomligt, att införandet av skärpt kontroll

kan medföra vissa olägenheter för industrien. Vidtagandet av erforderliga

reningsanordningar är nämligen särskilt i fråga om redan befintliga anläggningar

understundom förenat med avsevärda kostnader. Då en sådan tillsynsmyndighet

som de sakkunniga föreslagit uppenbarligen bör åläggas att

i sin verksamhet iakttaga tillbörlig hänsyn till kostnaden för vidtagande av

reningsanordningar liksom till en anläggnings betydelse för orten och det

allmänna, lärer emellertid någon grundad farhåga, att industrien skulle

komma att alltför mycket betungas, icke föreligga.

För att uppnå ändamålet med de sakkunnigas förslag är av vikt, att den

föreslagna tillsynen anförtros därför särskilt lämpad person. Liksom de

sakkunniga finner jag, att tillsynen i fråga icke kan med fördel inordnas

under någon nu befintlig befattning. Det torde också vara lämpligt, att tillsynen

på sätt föreslagits överlämnas som ett uppdrag åt någon sakkunnig.

Däremot lärer knappast vara möjligt att för uppdraget finna någon person,

som företräder mera ingående sakkunskap icke blott i fråga örn biologi och

kemi utan även beträffande de tekniska spörsmålen rörande reningsanordningar.

Vid övervägande av de möjligheter som stå till buds synes antagligt,

att företräde bör givas åt lantbruksstyrelsen förslag, att den som skall förordnas

att vara tillsynsmyndighet bör i första hand äga insikter i kemi och

biologi. Uteslutet torde icke för den skull vara, att vederbörande samtidigt

kan äga en ganska betydande erfarenhet om de praktiska möjligheterna att

genomföra reningsanordningar. För mera ingående tekniska utredningar

kan såsom lantbruksstyrelsen yttrat biträde erhållas av statens fiskeriingenjör,

ehuru det torde bliva nödvändigt att i viss utsträckning anlita jämväl annan

teknisk sakkunskap.

Redan det behov att anlita statens fiskeriingenjör, som sålunda lärer komma

att föreligga, torde innebära ett vägande skäl för att den nya tillsynsmyndigheten

bör lyda under lantbruksstyrelsen. Härigenom kan erforderligt

samarbete även vinnas med fiskeriintendenterna och andra fiskeritjänsteman,

varjämte den under styrelsen hörande undersöknings- och försöksanstalten

för sötvattenfisket kan användas för nödiga laboratorieundersökningar.

Det bör emellertid uppmärksammas att, därest framdeles särskild

fiskeristyrelse, varom fråga väckts, kommer att inrättas, det torde bliva nödvändigt

att tillsynsmyndigheten i stället lyder under denna styrelse. Jag vill

dock framhålla, att anordning, som vidtages för genomförande av de sakkunnigas

nu ifrågavarande förslag, icke får verka bindande vid en mera

slutgiltig lagstiftning angående vattenförorening.

De sakkunniga lia förutsatt, att den föreslagna tillsynsmyndighetens verksamhet

.skulle bekostas av statsmedel. Av lantbruksstyrelsen utförda beräkningar

synas visa, att kostnaden för en sådan verksamhet icke torde komma

att uppgå till belopp som behöver vålla betänkligheter.

Av det anförda torde framgå, att jag är beredd att tillstyrka de sakkunni
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

gas förslag i vad det innebär inrättandet av en särskild tillsynsmyndighet

för ifrågavarande ändamål. Det torde ock vara erforderligt att, på sätt de

sakkunniga tillika föreslagit, en författning utfärdas, varigenom tillsynsmyndigheten

tillerkännes vissa befogenheter gentemot innehavarne av vattenförorenande

fabriker och anläggningar samt vissa frågor, som äga samband därmed,

regleras. Med hänsyn till den provisoriska karaktären hos de föreslagna

åtgärderna synes emellertid lämpligt, att ifrågavarande bestämmelser i

vissa hänseenden erhålla en något mera begränsad räckvidd än i de sakkunnigas

utkast till lag i ämnet. Därest en sådan begränsning genomföres,

torde erforderliga föreskrifter kunna meddelas i form av en förordning angående

särskilda åtgärder till motverkande av skada å fiske genom vattenförorening.

En sådan förordning som nu nämnts torde till en början i anslutning till

de sakkunnigas utkast böra innehålla en allmän bestämmelse av innebörd,

att över vattendrag, sjöar och andra vattentäckta områden inom riket skall

till motverkande av skada å fiske genom vattenförorening utövas tillsyn i

enlighet med förordningens bestämmelser. Det synes böra tillkomma Kungl.

Majit att för viss tid förordna sakkunnig person att utöva denna tillsyn.

Denne torde på sätt de sakkunniga föreslagit böra benämnas tillsynsmyndighet.

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag bör tillsynsmyndigheten,

i den mån för utförande av dess uppdrag så erfordras, äga tillträde till fabrik

eller annan anläggning, oavsett om denna är i bruk eller ej, ävensom rätt att

inom dess område företaga erforderliga undersökningar. Vad nu sagts bör,

även om tillsynsmyndigheten ej är tillstädes, gälla jämväl fiskeritjänsteman

eller annan, som biträder tillsynsmyndigheten. I anslutning härtill torde det

böra åläggas polismyndighet att lämna den handräckning som för utövande

av ifrågavarande tillsyn kan påkallas. Vidare synes innehavare av fabrik

eller annan anläggning, från vilken avfall eller dylikt utsläppes i vatten,

böra förklaras skyldig att på begäran lämna tillsynsmyndigheten eller den

som biträder denna erforderliga upplysningar angående fabriken eller anläggningen.

Finnes vattenförorening medföra skada å fiske, bör tillsynsmyndigheten

meddela råd och anvisningar angående lämplig åtgärd eller anstalt till motverkande

av föroreningen. Härjämte torde böra stadgas att, örn innehavare

av fabrik eller annan anläggning icke vidtager åtgärd eller anstalt, som skäligen

kan fordras, tillsynsmyndigheten skall göra anmälan därom hos länsstyrelsen

för den åtgärd som på länsstyrelsen må ankomma jämlikt 12 § förordningen

den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet å hans grund.

Länsstyrelsen skulle sålunda i anledning av tillsynsmyndighetens framställning,

på sätt i nämnda lagrum stadgas, taga under övervägande vilka föreskrifter

som borde meddelas med avseende å den fabrik eller anläggning som

är i fråga.

I vissa yttranden har framställts önskemål, att tillsynsmyndigheten borde

uttryckligen tillerkännas rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Jag vill

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

11

nied anledning härav framhålla, att sådan rätt lärer utan särskild bestämmelse

tillkomma tillsynsmyndigheten.

På sätt de sakkunniga föreslagit synes det böra medgivas länsstyrelsen rätt

att, när skäl därtill äro, på begäran av tillsynsmyndigheten förordna särskild

tillsyningsman för viss fabrik eller annan anläggning. Såsom förutsättning

härför torde böra krävas, att förut beträffande fabriken eller anläggningen

meddelats föreskrift om vidtagande av åtgärd eller anstalt till motverkande

av vattenförorening. Uppenbarligen bör sådan tillsyningsman, som nu

nämnts, tillerkännas rätt att vinna tillträde till fabriken eller anläggningen

och att där företaga erforderliga undersökningar. Till bestridande av kostnaderna

för ifrågavarande särskilda tillsyn synes avgift böra gäldas av fabrikens

eller anläggningens innehavare enligt bestämmelser, som Kungl. Majit

meddelar.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle tillsynsmyndigheten äga att redan

på grund av fara för vattenförorening hos länsstyrelsen påkalla en fullständig

prövning av frågan om vidtagande av reningsanordningar. Jag har

icke ansett mig böra föreslå någon direkt motsvarighet härtill. Det synes

emellertid lämpligt att för vissa fall, då skadlig vattenförorening

kan befaras, föreskriva skyldighet att göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

Vad beträffar omfattningen av en sådan anmälningsplikt torde

den böra inskränkas till fabriker eller anläggningar, som enligt erfarenhetens

vittnesbörd företrädesvis visat sig medföra vattenförorening av

betydenhet. Härvid komma i första hand sulfit- och sulfatcellulosafabriker,

sockerfabriker, jästfabriker och anrikningsverk i fråga. Skyldighet att göra

anmälan hos tillsynsmyndigheten lärer sålunda böra stadgas för de fall att

någon vill uppföra eller inrätta sådan fabrik eller anläggning som nyss

nämnts eller att någon vill vidtaga väsentlig ändring eller utvidgning av

driften vid dylik fabrik eller anläggning. Anmälan bör ske i god tid förut

och i skriftlig form. Det synes önskvärt att vid anmälningen fogas ritningar

över fabriken eller anläggningen och de anordningar till motverkande av

vattenförorening, som äro avsedda att vidtagas eller redan blivit vidtagna,

ävensom de uppgifter, som för bedömande av anordningarnas verkningsgrad

erfordras. Härjämte torde det böra stadgas, att Kungl. Majit äger föreskriva

anmälningsskyldighet även beträffande annan fabrik eller anläggning än

ovan angivits.

Därest i något fall, då skyldighet att göra anmälan hos tillsynsmyndigheten

komme att föreligga, betydande skada å fiske kan befaras, synes lämpligt.

att länsstyrelsen må äga att på begäran av tillsynsmyndigheten meddela

förbud att taga fabrik eller anläggning i bruk eller ändra eller utvidga driften,

förrän innehavaren visat, att han vidtagit sådan åtgärd eller anstalt till skadans

motverkande som skäligen kan fordras. Meddelat förbud torde böra

omedelbart lända till efterrättelse och gälla intill dess annorlunda varder beslutat.

I övrigt har jag icke ansett, att länsstyrelsen bör tillerkännas rätt att av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

hänsyn till skada å fiske ingripa med föreskrift eller förbud, som omedelbart

skall lända till efterrättelse.

Det torde vara lämpligt, att straff stadgas för den som underlåter att fullgöra

vad i förut angivna hänseenden åligger honom eller överträder sådant

förbud, som ovan nämnts. Straffet synes böra utgöra dagsböter eller vid

försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Härjämte torde

den som tagit befattning med tillsyn enligt den föreslagna förordningen böra

vid straffansvar förbjudas att röja yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses

påkallat av hans åligganden, yppa driftanordning eller affärsförhållande vid

fabrik eller annan anläggning, i avseende å vilken han haft att taga sådan befattning.

Straffet synes i detta fall böra vara dagsböter eller fängelse. I

anslutning till nu nämnda straffbestämmelser torde böra meddelas vissa

stadganden om laga domstol, åtal och bötesförvandling m. m.

De nya bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1937.

Jag återkommer härefter till frågan om kostnaderna för ovannämnda tillsynsverksamhet.

Dessa kostnader ha av lantbruksstyrelsen för budgetåret

1937/1938 beräknats till 27,800 kronor. De grunder, å vilka styrelsens beräkning

vilar, synas i huvudsak kunna godtagas. Härvid må emellertid framhållas,

att, då någon erfarenhet angående en sådan tillsynsverksamhet, som

nu är i fråga, ännu icke föreligger, torde för ändamålet böra anvisas ett förslagsanslag

att användas på sätt Kungl. Majit finner lämpligast. Beloppet av

detta anslag synes kunna sättas till 30,000 kronor. Då medel för ändamålet

icke beräknats i det framlagda riksstatsförslaget, torde chefen för finansdepartementet

framdeles få avgiva förslag rörande täckandet av det ifrågasatta

anslaget.»

Vttkotiet. I likhet med de sakkunniga och departementschefen finner utskottet det

vara angeläget, att åtgärder snarast vidtagas i syfte att motverka skadegörelse

å fiske genom förorening av vatten. De av departementschefen här

förordade provisoriska anstalterna i nära anslutning till de sakkunnigas förslag

örn inrättande av en tillsynsmyndighet för ändamålet finner utskottet

värda att prövas. Den begränsning av de sakkunnigas förslag örn rätt att

ingripa på grund av befarad skada å fiske, som departementschefen ansett

erforderlig, kan utskottet biträda med hänsyn närmast till att nu är fråga

örn ett provisorium, under vilket försiktigheten måhända bör bjuda att stanna

vid vissa mera framträdande fall. Den erfarenhet, som tillsynsmyndigheten

kan inhämta under ifrågavarande övergångsperiod, bör i nämnda liksom

i andra hänseenden kunna tjäna såsom ledning vid frågans slutgiltiga

prövning framdeles. Utskottet uppmärksammar härvid, att det enligt de

sakkunnigas förslag jämväl skall ankomma på denna myndighet att, om

den finner att sanitära olägenheter vållas av vattenförorening, göra anmälan

därom hos hälsovårdsnämnden eller länsstyrelsen för vederbörlig åtgärd

enligt hälsovårdsstadgan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

13

Under åberopande härav och då utskottet ej heller i övrigt finner anledning

till erinran mot vad departementschefen föreslagit i ärendet, hemställer

utskottet,

att riksdagen må

dels antaga Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående

särskilda åtgärder till motverkande av skada å fiske genom

vattenförorening,

dels ock till bestridande av kostnaderna för den i förslaget

omförmälda tillsynsmyndighetens verksamhet för budgetåret

1937/1938 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 30,000 kronor.

Stockholm den 23 april 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Aljred

Andersson, Jacob Hansson och Mannerskantz samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Hedlund i Häste,

Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Gustafson i Kasenberg, Ericsson i Sörsjön och

Hilding. .

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd giltighetstid för avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket m. m. a1 i texten