Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av en lånefond för förbättringar av ekonomibyggnader å landsbygden.

1937-04-29 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1937:76, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av en lånefond för förbättringar av ekonomibyggnader å landsbygden.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande

av en lånefond för förbättringar av ekonomibyggnader

å landsbygden.

(lia avd.)

I två inom riksdagen väckta, tili jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 133 av herr Björkman, Gustaf, m. fl. samt II: 176

av herr Janson i Frändesta m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta
att

upprätta en lånefond, förslagsvis benämnd »Fond för förbättringar

av ekonomibyggnader å landsbygden» och till fondens förfogande ställa ett

belopp av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

att till gäldande av med fondens verksamhet förenade omkostnader anslå

ett reservationsanslag å 20,000 kronor.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionerna

från statskontoret efter lantbruksstyrelsen hörande.

I en den 15 maj 1936 avgiven promemoria rörande åtgärder för ladugårdarnas

förbättring, över vilken promemoria infordrade utlåtanden avgivits

av lantbruksstyrelsen efter hörande av samtliga hushållningssällskap

samt av .statskontoret, har 1933 års mjölk- och mejeriutredning bland annat

anfört följande.

För att mjölken som konsumtionsvara eller som råmaterial vid produktberedningen

skulle kunna fylla de fordringar, som numera måste uppställas,

vore det nödvändigt, att under mjölkens produktion de hygieniska förhållandena

ägnades tillräckligt beaktande. Ett gott hälsotillstånd hos djuren,

tillfredsställande renlighet i ladugården samt ändamålsenlig behandling av

mjölken, tills denna kunde levereras eller förarbetas, vore fordringar, vilka

härvid ej finge eftersättas. Av den verkställda utredningen framginge oförtydbart,

att ladugårdarnas och inredningens beskaffenhet i stor omfattning

omöjliggjorde dessa kravs uppfyllande. Hittills vidtagna åtgärder — avseende

förutom annat även ladugårdarnas förbättring — hade ur ladugårdshygienisk

synpunkt varit alltför otillräckliga, vilket bland annat kunde förklaras

därav, att åtgärderna främst vidtagits ur andra synpunkter än ladugårdshygieniska,

varför dessa endast i ringa grad kommit att tillgodoses.

Framförallt vid det mindre jordbruket förekomme sålunda alltjämt bety
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

5

elände brister. På grund härav funne utredningen kraftigare åtgärder än de

hittills företagna erforderliga.

Utredningen föresloge inrättande av en statens lånefond för ladugårdsförbättringar,

från vilken lån avsåges skola genom hushållningssällskapens

förmedling kunna utlämnas såväl för ny-, om- eller tillbyggnad av ladugård

som för mera betydande ändringsarbeten. Lånen borde begränsas till 70

procent av den för värjo företag uppskattade kostnaden; dock borde lån utgå

med högst 280 kronor per nötkreatursenhet. För lånen borde gälla en amorteringstid

av högst 20 år samt en ränta, som ej borde sättas högre än som

vore behövligt för täckandet av statens kostnader för upplåningen. Att för

närvarande någorlunda exakt beräkna den föreslagna låneverksamhetens

blivande omfattnig torde ej låta sig göra. Härvid inverkade nämligen även

en sådan faktor som den växlande relationen mellan räntan å statslånen och

lånen i fria marknaden.

Utredningen hade även övervägt lämpligheten av att stimulera intresset för

ladugårdarnas förbättring genom bidrag i form av premielån — utlämnade

av premieringsnämnderna för mindre jordbruk — till jordbrukare, som

vore förtjänta av dylika och som önskade utföra erforderlig ladugårdsförbättring.

Emellertid ansåge sig utredningen nu endast böra föreslå, att i

samband med den av 1936 års riksdag begärda utredningen angående lämplig

form för småbrukspremieringen jämväl undersöktes, i vad mån premielån

vid denna premierings återupptagande borde utgå även till jordbrukare

för utförandet av behövliga ladugårdsförbättringar.

Under tider av större arbetslöshet borde enligt utredningens mening — i

och för skapandet av extra arbetstillfällen -—- statens medverkan för ladugårdarnas

förbättrande kunna påkallas i betydligt större utsträckning än

eljest. Sålunda torde även direkt statsunderstöd för företagens genomförande

då böra ifrågakomma. Bidragen borde i regel utlämnas av hushållningssällskapen

och utgå med högst 50 procent av förbättringskostnaden. Såsom

en ytterligare begränsning borde gälla, att bidrag ej finge överskrida ett

belopp av 200 kronor per nötkreatursenhet. Vid bidragstilldelningen -—

varvid borde verkställas en prövning av vederbörandes behov av bistånd

-—• skulle mindre jordbruk äga företräde framför större. Utredningen beräknade,

att ladugårdsförbättringar vore behövliga för tillhopa 748,000 nötkreatursenheter.

Med ett bidrag av 200 kronor per dylik enhet skulle ett

belopp av i runt tal 150,000.000 kronor erfordras för samtliga bristfälliga

ladugårdars förbättring. Av nämnda maximibelopp torde emellertid av

olika anledningar endast hälften eller 75.000,000 kronor komma att påfordras.

Därest det ansåges önskvärt och möjligt att under ett år förbättra

20 procent av de bristfälliga ladugårdarna, skulle alltså härför tarvas

ett belopp av omkring 15,000,000 kronor. Betydande möjligheter förelåge

att vid behov utöka arbetstillfällena genom förbättringsarbeten på ifrågavarande

område.

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 122, har departementschefen

rörande 1933 års mjölk- och mejeriutrednings benada promemoria

anfört följande.

»De förslag angående åtgärder för åvägabringande av en upprustning av

jordbrukets ekonomibyggnader, sorn enligt vad jag i det föregående omlörmält

framförts från olika håll, synas i hög grad värda beaktande. Av 1933

års mjölk- och mejeriutredning har vitsordats, att ladugårdarnas beskaffenhet

ruut örn i landet i stor utsträckning är bristfällig. Förhållandet är ur

olika synpunkter beklagligt. För åstadkommande av en genomgripande för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.

bättring härutinnan skulle emellertid, enligt vad utredningen visar, erfordras

ekonomiska tillgångar av betydande mått. Frånsett det värde, som ligger i

en högre ladugårdsstandard, torde åtgärder till förbättrande av ladugårdsbeståndet

kunna, särskilt i tider av arbetslöshet, vara till gagn såsom ägnade

att bereda ökade arbetstillfällen för landsbygdens befolkning. Den av 1933

års mjölk- och mejeriutredning utarbetade promemorian jämte däröver avgivna

yttranden har därför överlämnats till 1936 års utredning angående

beredskapsarbeten för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Med hänsyn härtill och i betraktande av de avsevärda kostnader, som

äro förbundna med en hjälpverksamhet av förevarande slag, torde i nu rådande

läge på arbetsmarknaden icke kunna ifrågakomma, att staten engagerar

sig för denna form av förbättringsbidrag i någon större utsträckning.

Dels torde emellertid behovet av ladugårdsförbättringar i vissa delar av landet

vara mer än eljest trängande, dels synes det vara ett intresse att ifrågavarande

arbetens betydelse för motverkande eller minskande av arbetslösheten

i praktiken närmare klarlägges. Jag vill av dessa skäl förorda, att

— liksom nästföregående års visst belopp anvisades för ladugårdsförbättringar

i Västerbottens län — ett belopp nu ställes till förfogande för bidrag

till dylika arbeten å andra orter i landet. Medlen böra användas inom

sådana landsdelar, där behovet av åtgärder på området framstår såsom

störst. Såväl Norrbottens som Göteborgs och Bohus län torde av handlingarna

att döma väl behöva den hjälp, som här kan erbjudas. Jag tillstyrker

att, förutom dessa båda län, jämväl andra län, där förhållandena äro likartade.

må under nästkommande budgetår kunna komma i åtnjutande av

statsbidrag för ändamålet. Vad angår storleken av den medelsanvisning, som

bör ifrågakomma för verksamheten, vilken, på sätt antytts, närmast bör

hava karaktär av försök, torde anslaget kunna begränsas till 250,000 kronor.

Fördelningen av detta belopp mellan länen synes böra bero på ytterligare

prövning av Kungl. Maj:t. På vederbörande hushållningssällskap

bör ankomma att, på sätt som för förverkligande av det avsedda syftet finnes

mest ändamålsenligt, handhava bidragstilldelningen inom sällskapets

område. Det bör åligga sällskapen att med råd och upplysningar tillhandagå

bidragstagarna samt att hjälpa dem vid inköp av virke och andra

byggnadsvaror. Kungl. Maj:t bör äga att för statsbidragets tillgodonjutande

meddela de särskilda föreskrifter, som må finnas påkallade. För att resultatet

av verksamheten skall bliva tillfredsställande icke minst ur arbetsbesparande

och hygienisk synpunkt torde vara lämpligt, att av anslaget något

mindre belopp må av Kungl. Majit disponeras för att möjliggöra utarbetande

av ändamålsenliga förslag till förbättringsarbetena.»

1937 års riksdag har sedermera till bidrag för ladugårdsförbättringar för

budgetåret 1937/1938 anvisat ett reservationsanslag av 250,000 kronor (jordbruksutskottets

utlåtande nr 1. punkt 122; riksdagens skrivelse nr 9).

Lantbruksstyrelsen har i anledning av motionerna erinrat örn 1933 års

mjölk- och mejeriutrednings berörda förslag samt vidare yttrat bland annat

följande.

Motionärerna syntes avse inrättande av en lånefond att anlitas mindre

till förbättringar av djurstallar än till modernisering av övriga ekonomibyggnader

vid lantbruk samt eventuellt även för anskaffning av i .samband

därmed nödvändig maskinell utrustning. Även örn styrelsen funné behov

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

7

föreligga av en lånefond, varifrån lån kunde utlämnas till utförande av förbättringar

av i motionerna angivet slag, syntes dock lånemöjligheter först

böra tillskapas för åstadkommande av förbättrade djurstallar. Styrelsen ansåge

därför, att med vidtagande av de i motionerna föreslagna åtgärder torde

kunna anstå, intill dess frågan om beredande av lån till förbättring av

ekonomibyggnader vid jordbruk blivit i annat sammanhang omprövad.

Statskontoret har i sitt yttrande över motionerna uttalat, att några åtgärder

i enlighet med de förslag, som av motionärerna framförts, åtminstone

för närvarande icke torde böra vidtagas.

Utskottet vill ej förneka, att syftet med motionerna är behjärtansvärt.

Jordbrukets ekonomibyggnaders konstruktion och allmänna beskaffenhet torde

ej sällan vara av föråldrat och i övrigt otillfredsställande slag. Åtgärder,

ägnade att avhjälpa sådana brister, skulle givetvis på ett effektivt sätt bidraga

till att öka jordbrukets lönsamhet. Av den föregående framställningen

framgår, att vissa åtgärder för ladugårdarnas förbättring föreslagits av 1933

års mjölk- och mejeriutredning i en den 15 maj 1936 avgiven promemoria.

Promemorian jämte däröver infordrade yttranden har emellertid överlämnats

till 1936 års utredning angående beredskapsarbeten för att tagas i övervägande

vid fullgörande av dess uppdrag.

Vidare vill utskottet erinra, att chefen för jordbruksdepartementet jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 februari 1937 tillkallat fem utredningsmän

för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till

lättande av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket. Denna utredning

torde jämväl komma att omfatta de av motionärerna åsyftade åtgärderna.

Med hänsyn härtill och till vad lantbruksstyrelsen anfört anser sig utskottet

ej böra tillstyrka särskild åtgärd i anledning av motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 133 och II: 176 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vt skotitt.

Närvarande: se ullålande nr 75.

opaginerad Kontrollera mot PDF

S7777X. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.