Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1937-05-13 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1937:86, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande rfr 86.

1

Nr 86.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss

reglering av handeln med färsk strömming och sill

ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 16 april 1937 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 295, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

1) för bidrag till reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m.

anvisa för budgetåret 1937/1938 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag

av 75,000 kronor;

2) besluta, att gällande förordning om viss reglering av handeln med

färsk strömming skall erhålla förlängd giltighet till och med den 31 december

1937;

3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med de

såsom bilagor till statsrådsprotokollet fogade förslagen till förordning om viss

reglering av handeln med färsk strömming och sill ävensom förordning örn

viss reglering av priset å färsk strömming och sill utfärda erforderliga bestämmelser

i dessa ämnen, att gälla från och med den 1 januari 1938 till

och med den 30 juni 1941.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån därför ej nedan

redogöres, hänvisa till statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft tre inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) lii 373 av herr Senander m. fl., vari föreslagits, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att en kommitté omedelbart måtte tillsättas

för att undersöka slrömmingshandeln i Stockholms län samt för att

utarbeta praktiska förslag till strömmingshandelns ordnande inom Stockholms

län;

2) lii 586 av herr Bergvall m. fl., vari föreslagits, att riksdagen måtte uttala,

att den i förevarande proposition föreslagna fiskenämnden måtte bestå

av fem personer, varav en representant för det praktiska fisket och en representant

för fiskhandeln; samt

3) lii 587 av herr Andersson i Igelboda m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att efter första meningen i 4 § andra stycket till förordning

örn viss reglering av handeln med färsk strömming och sill i pro
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 10 sami. Nr 86—89.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

positionen måtte inskjutas en ny mening av följande lydelse: »Då särskilda

skäl därtill äro, må statens fiskerinämnd bestämma, att färsk strömming

avsedd att försäljas i detalj eller användas för rökning, saltning, kryddning

eller därmed jämförlig beredning i första hand skall inköpas från partihandlare

eller producentförening, som av nämnden anvisas.»

Angående de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.

I en till 1934 års riksdag avlåten proposition, nr 261, föreslog Kungl.

Majit riksdagen, bland annat, att antaga ett förslag till förordning om viss

reglering av handeln med färsk strömming att gälla till och med den 30 juni

1937. Sedan riksdagen antagit nämnda förslag, utfärdades den 15 juni 1934

(nr 282) förordning örn viss reglering av handeln med färsk strömming, vilken

förordning enligt kungörelse den 22 februari 1935 (nr 24) trädde i kraft

den 1 mars 1935. Enligt sagda förordning må partihandel med färsk strömming,

där Kungl. Majit så förordnar, under viss tid och inom visst område

av riket icke bedrivas utan tillstånd av Kungl. Majit eller den åt vilken

rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Med stöd härav

har Kungl. Majit under åren 1935 och 1936 genom särskilda beslut förordnat,

att partihandel med färsk strömming icke finge under tiden till

och med den 30 juni 1937 inom angivna områden, gränsande till Östersjön,

bedrivas av annan än inom vederbörande område verksam fiskförsäljningsförening

eller den åt vilken föreningen meddelade tillstånd till sådan partihandel.

Härigenom har handeln med färsk strömming blivit reglerad i enlighet

med nämnda förordnings bestämmelser inom ett område, som omfattar

landskapen Ångermanland och Medelpad, Gävleborgs och Uppsala län,

Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län

samt viss del av Gotlands län.

Den 22 oktober 1936 uppdrog chefen för jordbruksdepartementet i anledning

av inkomna framställningar och yttranden rörande strömmingshanclelsregleringen

åt 1935 års fiskeriutredning att verkställa utredning beträffande
1)

strömmingshandelsregleringens hittillsvarande tillämpning och handhavande

samt verkningarna därav;

2) frågan om fortsatt reglering av strömmingshandeln efter innevarande

budgetårs utgång samt de utvidgningar eller ändringar i övrigt av nuvarande

anordning, som därvid funnes påkallade;

3) frågan om ersättning för förluster, som genom regleringen kunde hava

orsakats vissa handlande.

Utredningen skulle, såvitt anginge de under 1) och 2) upptagna spörsmålen,

verkställas så skyndsamt samt därav föranledda utlåtanden och förslag

avgivas i sådan tid, att proposition i ämnet kunde avlåtas till 1937 års

riksdag.

Fiskeriutredningen har i skrivelse den 6 februari 1937, undertecknad av

ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. Jeppsson,

fiskeriintendenten N. W. Rosén, landstingsmannen II. Levin, fiskaren A. Lars
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

3

son, fiskhandlaren J. Truedsson, ombudsmannen S. Corneliusson, disponenten

K. Martin, förre riksdagsmannen C. O. Larsson samt fiskeriintendenten

Chr. V. Hessle, framlagt förslag bland annat örn dels reglering av handeln

med färsk strömming och sill, fångad i Östersjön och ilandförd vid kusten

därav, dels ock reglering av priset till fiskare å sådan strömming och sill.

Efter remiss hava yttranden avgivits över förslaget av ett flertal myndigheter

och korporationer.

Grunddragen av gällande regleringssystem.

Nu gällande regleringssystem för handeln med färsk strömming har, såsom

framgår av föredragande departementschefens yttrande till den förut

omförmälda propositionen nr 261, tillkommit för att avhjälpa de brister som

tidigare befunnos vidlåda distributionen av nämnda vara och som för strömmingsfiskarenas

del orsakade, att de priser de erhöllo för sina fångster blevo

oskäligt nedpressade och vid riklig tillgång förlustbringande, samt för partihandlarna

medförde svårigheter att verkställa tillförlitliga priskalkyler och

att beräkna inköpsbehoven. Som en av de förnämsta orsakerna till missförhållandena

med avseende å distributionen angavs den bristande samverkan

mellan strömmingsfiskarena. Ett sammanslutande av fiskarena i fasta organisationer

skulle därför verksamt bidraga till undanröjande av nämnda

missförhållanden. Genom att utbuden av strömming sammanfördes i större

enheter komme möjligheterna för fiskarena att erhålla skälig betalning för

sina fångster att bliva helt andra än tidigare. Särskilt skulle detta bliva

fallet, därest samarbete inleddes i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig

reglering av tillförseln. Genom en sådan reglering komme ock partihandlarnas

arbete med distributionen att underlättas. Till grund för organisationen

skulle läggas primärföreningar — fiskförsäljningslag — med i allmänhet

mindre verksamhetsområden. Dessa primärföreningar skulle sammanslutas

i fiskförsäljningsföreningar, vilkas verksamhetsområden avvägdes

med hänsyn till tillförsel- och distributionsförhållandena i fråga om färsk

strömming. Föreningarna skulle organiseras såsom ekonomiska föreningar

utan personlig ansvarighet. För att i händelse av behov kunna stärka organisationens

ställning skulle Kungl. Maj :t hava möjlighet att tillförsäkra fiskförsäljningsföreningarna

ensamrätt att bedriva partihandel med färsk strömming.

Med partihandel betecknades handel, som skedde till återförsäljare

i och för deras rörelse. För att hindra att fiskförsäljare, verksamma utom

det område tillståndet avsåge, skulle kunna med förbigående av tillståndshavare

leverera strömming till inom området arbetande detaljhandlare eller

direkt till konsumenterna skulle ytterligare gälla, att inom området icke finge

idkas detaljhandel med färsk strömming, som inköpts från annan än den

som innehade tillstånd att driva partihandel med färsk strömming. Försäljning

av strömming omedelbart från fiskare till konsument skulle däremot

lämnas fri. Vid meddelande av tillstånd åt försäljningsförening skulle vidare

såsom villkor uppställas, att föreningen på ett lojalt sätt utövade sin befogenhet

så att annans berättigade intresse icke kränktes. Föreningen skulle

sålunda vara skyldig inköpa strömming även av utanför densamma stående

fiskare. Därvid skulle föreningen äga bestämma priset så att föreningens

kostnader bleve täckta enligt samma grunder, som gällde vid inköp från

föreningens egna medlemmar. Föreningen skulle tillika bemyndigas ävensom

vara pliktig att medgiva andra, som så önskade, att inom föreningens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

verksamhetsområde driva partihandel med strömming, under förutsättning

att strömmingen inköptes från föreningen. Därest Kungl. Majit skulle finna

förening, som meddelats tillstånd till försäljning, brista i sina skyldigheter,

skulle Kungl. Majit omedelbart kunna återkalla tillståndet.

I enlighet med dessa riktlinjer och direktiv har, såsom inledningsvis framhållits,

handeln med färsk strömming reglerats inom mera än hälften av de

till Östersjön gränsande länen. Sålunda har Kungl. Majit genom särskilda

beslut förordnat, att nedannämnda fiskförsäljningsföreningar skola äga att

med ensamrätt bedriva partihandel med färsk strömming inom följande områden,

nämligen

Stockholms läns, Uppsala läns, Södermanlands läns och Östergötlands

fiskförsäljningsföreningar u. p. a. inom respektive Stockholms län och stad,

Uppsala län, Södermanlands län samt Östergötlands län och Tryserums socken

av Kalmar län ävensom den del av östra Eds socken av sistnämnda län,

som begränsas i söder av Svinebäcksviken och en linje därifrån till Edsvikens

norra ände samt i väster av ån mellan sjön Rånen och Edsviken, från och

med den 15 mars 1935,

Gotlands fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Visby stad samt Tofta,

Västerhejde, Visby, Västkinde, Lummelunda, Stenkyrka, Hangvars, Halls,

Lärbro, Fleringe, Fårö och Bunge socknar av Gotlands län under tiden den

1 januari—den 15 april åren 1936 och 1937,

Gävleborgs läns fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Gävleborgs län från

och med den 1 maj 1935,

Sundsvalls samt Ångermanlands fiskförsäljningsföreningar u. p. a. inom

respektive landskapen Medelpad och Ångermanland från och med den 1 juni

1935,

Västerviks fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Kalmar läns norra hushållningssällskaps

område med undantag av de delar av länet, där enligt

vad nyss sagts ensamrätten till partihandel skall tillkomma Östergötlands

fiskförsäljningsförening u. p. a., från och med den 1 november 1935, samt

Södra Kalmar läns fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Kalmar läns södra

hushållningssällskaps område från och med den 15 mars 1936.

Vid dessa förordnanden har Kungl. Majit förutsatt, att, innan bestämmelserna

trädde i tillämpning, vederbörande förening träffade överenskommelse

med de partihandlare som inom ifrågavarande område önskade bedriva

partihandel med färsk strömming örn skälig partihandelsrabatt samt

att, för den händelse av fiskare inom föreningens verksamhetsområde fångad

strömming skulle bliva otillräcklig för behovet inom området och därav

skulle framkallas ett för konsumenterna oskäligt pris, föreningen skulle

söka att utanför området inköpa strömming för tillgodoseende av nämnda

behov. Vid förordnandet angående partihandeln med färsk strömming inom

Stockholms län och stad har Kungl. Majit dessutom förutsatt, att Stockholms

läns fiskförsäljningsförening träffade överenskommelse med Uppsala

läns, Södermanlands läns och Gotlands fiskförsäljningsföreningar om

leverans till Stockholmsmarknaden av färsk strömming från deras respektive

områden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

5

Den av fiskförsäljningsföreningarna bedrivna affärsverksamheten, som

skett under föreningsstyrelsernas ansvar, har i allmänhet omhänderhafts

av affärsledare, utsedda av respektive styrelser.

Departementschefen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Vad i ärendet förekommit giver vid handen, att en återgång till helt fri

handel med färsk strömming skulle få menliga följder för strömmingsfiskarena.

Ehuruväl det hittills tillämpade regleringssystemet, åtminstone på sina

håll, icke synes ha infriat de förhoppningar i fråga om prisförbättring och

jämnare avsättningsmöjligheter man på fiskarehåll knutit vid detsamma,

torde det dock i stort hava verkat gynnsamt för fiskarena. Ej heller för

idkarna av handel torde en återgång till förhållandena sådana de voro före

regleringens början vara eftersträvansvärd.

Vid en förlängning av regleringen lärer det dock vara ofrånkomligt att

söka undanröja de missförhållanden, som givit upphov till kritiken mot det

nuvarande regleringssystemets tillämpning.

I icke ringa mån torde orsaken till missförhållandena vara att söka i fiskförsäljningsföreningarnas

försäljningspolitik, i det föreningarna synas hava

förbisett vad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet yttrade till den

inledningsvis omnämnda propositionen nr 261 till 1934 års riksdag eller att

statens medverkan uti ifrågavarande avseende vore påkallad icke för att bilda

gentemot den fria handeln konkurrenskraftiga försäljningsorganisationer

utan för att ernå en bättre ordning och reda i strömmingshandeln. Sålunda

framgår av utredningen, att fiskförsäljningsföreningarna, då det gällt att vinna

avsättning för strömmingen utanför de av auktorisationen omfattade

områdena, sinsemellan bedrivit en ganska hänsynslös prispolitik. Då denna

försäljning å det så kallade fria området i icke ringa utsträckning skett direkt

till detaljhandlare, har till men för handeln stor ojämnhet i priserna

uppstått. Så till exempel har det inträffat alt olika fiskhandlare å en ort

fått samma dag inköpa strömming till så skilda priser, att det varit otänkbart

att hålla ett gemensamt utförsäljningspris. Till följd av den sålunda

förda prispolitiken har vidare strömmingen vid kusten ofta kommit att betinga

ett högre pris än inne i landet. Vid de affärer föreningarna emellan,

som i icke ringa omfattning ägt ruin, har, enligt vad som upplysts, tendens

att skaffa den egna föreningen fördelar yppat sig. Detta har visserligen

varit till gagn för medlemmarna i den förening, som varit i behov av

tillskott av konsumtionsströmming från annat håll, men för fiskarekåren i

dess helhet har tillvägagångssättet bidragit till att minska det ekonomiska

utbytet av fisket.

De nu skildrade olägenheterna synas emellertid kunna avhjälpas, därest

fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet mera inriktas på att handhava distributionen

av strömmingen samt åt ett kontrollerande organ uppdrages

att öva tillsyn över föreningarnas verksamhet och handeln med strömming

i allmänhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

Strömmingsmarknadens uppdelning i avgränsade auktorisationsområden

samt det så kallade fria försäljningsområdet torde jämväl i andra avseenden

än de nyss nämnda lia visat sig mindre ändamålsenlig. Detta har ytterligare

accentuerats dels av att vissa föreningars områden visat sig vara icke fullt

lämpligt avvägda i fråga om storlek och gränser, dels och framför allt därigenom,

att från regleringen undantagits sydkusten av Östersjön. Strömmingshandelsregleringen

sådan den hittills tillämpats har emellertid även

gynnat uppkomsten av tillfällighetsfiskare. Dessa ha tack vare sitt medlemskap

i fiskförsäljningsföreningarna haft samma möjligheter att få avsättning

för sina fångster som de fiskare vilka bedrivit fiske som yrke eller binäring,

varigenom situationen försvårats för de sistnämnda. Det sätt varpå åtskilliga

fiskare begagnat sin rätt att sälja direkt till konsument synes slutligen

hava bidragit till den oreda i prisförhållandena, varöver man såväl från fiskförsäljningsföreningarnas

som fiskhandlarnas sida beklagat sig.

Beträffande de förändringar i det nu tillämpade systemet för regleringen

av strömmingshandeln, som vid förlängningen av regleringen böra vidtagas

för att denna skall på ett mera effektivt och friktionsfritt sätt fylla sitt ändamål,

synes mig vad fiskeriutredningen därutinnan föreslagit vara i stort sett

lämpligt.

Jag förordar alltså, att regleringen utsträckes till att omfatta strömming

och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt ilandförts vid

kusten därav. I likhet med fiskeriutredningen finner jag emellertid, att förhållandena

i Norrbottens och Västerbottens län tillsvidare nödvändiggöra

dessa läns undantagande från tillämpningsområdet. Det torde därför böra

ankomma på Kungl. Majit att avgöra i vilka delar av riket bestämmelserna

skola tillämpas.

Den uppsikt över strömmingshandeln, vilken i det föregående omnämnts

såsom nödvändig, finner jag lämpligen böra uppdragas åt ett särskilt organ,

som torde benämnas statens fiskenämnd. Denna nämnd synes böra bestå

av tre, i förhållande till de ifrågavarande intressena opartiska personer och

hava sitt säte i Stockholm. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att

för nämnden utfärda instruktion, över nämndens beslut böra besvär kunna

anföras hos Kungl. Majit. Särskilt kansli för nämnden synes icke erforderligt,

utan de löpande ärendena torde kunna handhavas av en sekreterare

med uppdrag att verkställa nämndens beslut. Årliga kostnaden för nämnden

torde kunna beräknas till omkring 15,000 kronor.

I likhet med vad för närvarande gäller om fiskförsäljningsföreningarnas

auktorisering synes beslutanderätten i fråga om tillstånd för producentförening

att med ensamrätt till försäljning emottaga inom dess område iland

förda fångster böra tillkomma Kungl. Majit.

Producentförening skall vara skyldig att inom sitt område mottaga av

såväl föreningsmedlemmar som utom föreningen stående fiskare ilandförda

fångster. Härvid synes ett visst företräde böra lämnas sådana fiskare, som

pläga mera regelbundet leverera strömming och sill till föreningen och för

vilka fisket utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla. Därest tillförseln

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

7

av strömming och sill är så riklig, alt det kan antagas, att en väsentlig del

därav ej kan avsättas till färskkonsumtion, bör föreningen nämligen kunna

lämna de nyssnämnda fiskarena företräde till leverans framför övriga. I

fråga om avsättningen av de av föreningen mottagna fångsterna synes det

böra åligga föreningen att i första hand utbjuda fångsterna till av statens

fiskenämnd anvisad partihandlare. I konsekvens härmed bör sådan partihandlare

vara skyldig att i första hand genom föreningen täcka sitt behov

av strömming och sill. I övrigt torde producentförening hava att vid bedrivandet

av sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor,

som vid tillståndets beviljande meddelas, ävensom av fiskenämnden givna

föreskrifter och anvisningar. I sådant avseende synes böra gälla, att då producentförening

säljer färsk strömming och sill till detaljhandlare, den skall

betinga sig ett pris per kilogram, som, örn överenskommelse därom ej kan

träffas med partihandlare, bestämmes av fiskenämnden, att vid försäljning

av strömming och sill inom riket priset skall beräknas fritt föreningens avsändningsort,

att föreningen ej må mer än nödigt inskränka fiskares rätt till

försäljning av färsk strömming och sill direkt till konsument samt att föreningen

skall i övrigt på ett lojalt sätt utöva sin befogenhet, så. att annans

berättigade intressen icke kränkas.

Där producentförening ej finnes, kommer dennas roll att övertagas av

partihandlarna. Detta torde tills vidare bliva fallet med Blekingekusten och

Skånes östersjökust. Det lärer vara nödvändigt, att statens fiskenämnd där

får utöva liknande kontroll över partihandlarna som annorstädes över producentföreningarna.

För rätten att överhuvud taget bedriva partihandel torde böra fordras särskilt

tillstånd av statens fiskenämnd. Då härav följer en i viss mån privilegierad

ställning för partihandlarna, lära också vissa skyldigheter kunna

åläggas dem. De bestämmelser som i sådant avseende äro föreslagna för

producentförening torde därför i tillämpliga delar böra gälla alla partihandlare.

Då utmed kuststräcka, som ej tillhör området för producentförening, leverans

av strömming och sill kommer att ske direkt från fiskaren till partihandlaren,

lärer begreppet partihandel böra bestämmas så, att dylik leverans

icke blir beroende av tillstånd. Likaså synes utanför begreppet partihandel

böra falla producentförenings försäljning av egen fångst till återförsäljare.

Vill producentförening därutöver driva partihandel, skall den hava att i likhet

med annan partihandlare söka tillstånd därtill hos fiskenämnden.

Fiskares rätt att sälja omedelbart till konsument lärer böra i princip bibehållas.

Då enligt vad som upplysts denna rätt mångenstädes begagnats på

ett sätt, som varit ägnat att försvåra fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet,

torde emellertid såsom villkor för rätten böra uppställas dels att försäljningen

icke må avse annan än egen eller eget båtlags fångst, dels att försäljningen

sker av fiskaren själv eller någon hans hemmavarande familjemedlem,

dels ock att fiskaren ställer sig till efterrättelse de villkor som för

försäljningen meddelas av vederbörande producentförening eller, där sådan ej

finnes, av fiskenämnden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

Därest någon vid utövning av verksamhet, som enligt vad nu anförts skall

vara beroende av särskilt tillstånd, åsidosätter de för tillståndets tillgodonjutande

meddelade särskilda villkoren, torde, oberoende av om åtal väckes

eller ej, den myndighet som utfärdat tillståndet böra äga återkalla detsamma.

Vid handeln med strömming och sill torde slutligen böra gälla, att priset

alltid skall angivas per viktenhet, att annan sill än den som fångats i Östersjön

och Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav icke må föras i

handeln under namn av strömming samt att strömming och sill, som inköpts

för annat ändamål än färskkonsumtion, icke må inom riket återförsäljas i

färskt tillstånd.

Då förberedelserna för det nya regleringssystemets genomförande torde

komma att kräva viss tid, synes det lämpligt att tidpunkten för dess ikraftträdande

sättes något senare än vad fiskeriutredningen föreslagit. Den 1

januari 1938 torde härvid få anses lämplig. Intill denna dag torde nu gällande

förordning böra erhålla fortsatt giltighet. Statens fiskenämnd synes

emellertid böra träda i funktion redan vid halvårsskiftet den 1 juli 1937. I

samband med att bestämmelse härom utfärdas torde fiskförsäljningsföreningarnas

auktorisation böra erhålla förlängd giltighet till och med den 31 december

1937, varvid dock bör stadgas skyldighet för dem att vid utövningen

av sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar,

som av fiskenämnden meddelas.

Ehuruväl det föreslagna regleringssystemet närmast får betraktas såsom

ett nytt försök att utröna den lämpligaste formen för strömmingshandelns

organisation, lärer det dock vara av betydelse att de föreslagna organen och

sammanslutningarna få skälig tid att arbeta ostört. Regleringen synes därför

böra äga giltighet till och med den 30 juni 1941.

Det är allmänt känt, att de fiskare vilka för sin utkomst äro beroende av

strömmingsfisket genom svårigheterna att till något så när skäliga priser vinna

avsättning för fångsterna fått sin redan förut svaga ekonomiska ställning

ytterligare försämrad, och i yttrandena hava återgivits uttalanden från fiskarehåll

örn att, därest intet åtgöres för att härutinnan ernå förbättrade förhållanden,

många fiskare skola bliva nödsakade att övergiva yrket för att söka

sin utkomst på annat sätt. Det torde visserligen vara att förvänta, att producentföreningarna

skola kunna bidraga till att fiskarenas utbyte i ekonomiskt

avseende av fisket skall bliva bättre än tidigare. Erfarenheterna från gällande

reglering visa dock, att, därest fiskareorganisationerna därutinnan skola

vara helt hänvisade till sig själva, en avsevärd tid kommer att förflyta, innan

resultaten visa sig. Svårigheterna att upprätthålla ett lönande pris äro nämligen

särskilt stora i fråga om strömmingen. En av orsakerna härtill torde

vara att söka i strömmingens egenskap att mindre än andra fiskslag tåla förvaring,

en annan i fångsternas växlande storlek. Riklig fångst har medfört

oskälig nedpressning av priset på strömming för färskkonsumtion, varjämte

stora mängder fisk fått säljas för beredning av kraftfoder och dylikt till förlustbringande

priser. Då tillgången på strömming varit ringa, har en åtstramning

av priset ägt rum, som emellertid ej kunnat uppväga förlusterna. En

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

9

reglering av handeln med saltströmming i syfte att befordra avsättningen av

denna vara synes därför med hänsyn till den insaltade strömmingens större

hållbarhet kunna bliva av stor betydelse, då det gäller att göra strömmingsfisket

mera lönande. Emellertid saknas varje förslag i sådan riktning, varför

en närmare undersökning av möjligheterna att i detta avseende vidtaga

åtgärder torde få bero på Kungl. Maj :t.

Inom åtskilliga andra områden av fiskerinäringen har staten lämnat sin

medverkan, då det gällt att öka fiskarenas ekonomiska utbyte. Det synes

mig förenligt med rättvisa och billighet att så sker jämväl i fråga om strömmings-

och sillfisket i Östersjön. Statens ingripande lärer böra hava till

ändamål att bereda fiskarena ett jämnare och mera tillfredsställande utbyte

av deras fångster. Varken ur konsumenternas eller fiskhandlarnas synpunkt

torde detta behöva medföra olägenhet. Vad som under gällande reglering

av strömmingshandeln förekommit ger nämligen vid handen, att dessa båda

intressegrupper äro mest betjänta av, att alltför stora växlingar i strömmingspriset

icke förekomma.

Vid den prisreglering som således synes böra komma ifråga kan emellertid,

såsom fiskeriutredningen framhållit, samma prisgaranti icke givas för

all fångad strömming och sill, utan de prisstödjande åtgärderna lära få

anordnas olika, allteftersom varan vinner avsättning för skilda ändamål.

Det synes härvid lämpligt att, såsom ock bestyrkes av de på olika platser med

gott resultat anordnade prisregleringsförsöken, skilja mellan den del av

fångsten, som avsättes för färskkonsumtion, och den del som försäljes för

annan användning. För den förstnämnda delen torde böra fastställas ett

visst minimipris, för den senare ett prisutjämningsbidrag. Då enligt förslaget

om reglering av handeln med strömming och sill bildandet av producentföreningar

icke är obligatoriskt, medför detta, att prisregleringen icke

lämpligen torde kunna göras obligatorisk annat än såvitt angår fångster,

ilandförda vid kuststräcka, där producentförening finnes.

Producentförening synes böra åläggas att för strömming och sill, som levererats

till föreningen och av denna försålts för konsumtion i färskt tillstånd,

erlägga lägst visst minimipris. Bestämmandet av minimipriset, såväl till

storleken som i fråga om den tid under vilket det skall gälla, torde böra

ankomma på statens fiskenämnd. Minimipriset skall gälla fritt å den leveransort

inom producentföreningens område, som av föreningen anvisas, och

det sålunda fastställda priset skall oavkortat utbetalas till fiskaren. För

strömming och sill, som av producentförening icke kunnat försäljas för

färskkonsumtion, bör föreningen kunna av statens fiskenämnd tillerkännas

prisutjämningsbidrag. Detta lärer emellertid icke kunna komma andra än

föreningens medlemmar till godo. Prisutjämningsbidraget synes böra bestämmas

så, att medlemmarna erhålla ett visst nettomedelpris för under året för

olika användning försåld strömming och sill, och jag ansluter mig till vad

fiskeriutredningen därutinnan föreslagit eller att nettomedelpriset bör utgöra

för strömming och sill, som exporterats, 10 öre, för sådan vara, som

försålts för saltning, rökning eller kryddning, likaledes 10 öre samt för ström
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

ming och sill, som försålts för beredning av kraftfoder eller gödningsämne,

5 öre, allt för kilogram. Det skall givetvis åligga producentförening att

jämväl vid försäljning av strömming och sill för annat ändamål än färskkonsumtion

inom riket söka ernå bästa möjliga pris. För att förhindra att

föreningarna i förlitande på prisutjämningsbidraget skola eftersätta sina

skyldigheter i nämnda avseende torde för prisutjämningsbidraget böra bestämmas

ett högsta belopp. Detta torde såsom fiskeriutredningen föreslagit

få sättas till 5 öre för exporterad vara och 2 öre för annan strömming och

sill. Då under tiden för regleringens giltighetstid förhållandena, till exempel

i fråga om den allmänna prisnivån, kunna väsentligen ändras, torde

Kungl. Majit böra hava rätt att beträffande grunderna för beräkning av

prisutjämningsbidraget samt i fråga örn dettas maximibelopp meddela ändrade

bestämmeleser. Då nettomedelpriset till föreningens medlemmar är beroende

av föreningens omkostnader, torde böra föreskrivas, att dessa ej få

upptagas till högre belopp än statens fiskenämnd finner skäligt. Prisutjämningsbidraget

lärer böra utbetalas oavkortat till medlemmarna.

Där producentförening ej finnes, synes deltagandet i prisreglering få

bliva beroende av frivilligt åtagande. Beslut örn anordnande av sådan prisreglering

torde böra fattas av Kungl. Majit. Såsom förutsättning synes böra

uppställas, att för ändamålet erforderligt antal fiskare anmäler sig till deltagande

i regleringen. På statens fiskenämnd torde böra ankomma att bestämma

dels det minimipris, under vilket i regleringen deltagande fiskare

icke må inom området för regleringen sälja strömming och sill för konsumtion

i färskt tillstånd, dels den del av minimipriset fiskarena skola erhålla

för strömming och sill, som icke kunnat försäljas för färskkonsumtion.

Skillnaden mellan sagda del av minimipriset och försäljningssumman för

varan torde böra tillkomma fiskaren såsom prisutjämningsbidrag. Statens

fiskenämnd lärer böra givas befogenhet att söka åstadkomma gynnsammast

möjliga avsättning av sistberörda slag av strömming och sill. I första hand

torde därvid böra anlitas inom området verksamma partihandlare eller sammanslutningar

av fiskare, men nämnden synes även böra äga rätt att uppdraga

denna försäljning åt annat ombud.

Producentförening, respektive i frivillig prisreglering deltagande fiskare

torde böra vara skyldig alt deltaga i kostnaderna för prisutjämningsbidragen

genom erläggande av prisregleringsavgift. Denna synes, i överensstämmelse

med vad fiskeriutredningen föreslagit, böra ställas i relation till priset å strömming

och sill, försåld för färskkonsumtion, sålunda, att producentförening

skall hava att gälda två och en halv procent av det nettopris, föreningen

erlagt för dylik till densamma levererad strömming och sill, och fiskare två

procent av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för strömming

och sill till färskkonsumtion. Prisregleringsavgifterna torde böra inbetalas

till statens fiskenämnd, som skall hava att förvalta desamma. Därest inflytande

avgifter icke förslå till betalande av prisutjämningsbidrag enligt nu angivna

grunder, torde bristen få täckas med statsmedel. Behovet av sådana torde,

såsom lantbruksstyrelsen i sitt yttrande uttalat, för närvarande kunna beräk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

11

nas till 100,000 kronor för år. Härtill komma kontroll- och andra administrationskostnader

för prisreglering inom område, där producentförening ej finnes.

Sistnämnda kostnader torde icke komma att överstiga 10,000 kronor för

år. Komma prisregleringsavgifterna att något år lämna överskott, torde detta

böra fonderas för att användas till prisutjämningsbidrag under följande år.

Därest på någon plats tillförseln av strömming och sill blir så riklig, att

avsevärda svårigheter yppas att vinna avsättning av fångsterna, lärer man,

bland annat för att hålla statens kostnader för prisregleringen vid rimlig nivå,

få i likhet med vad som på sina håll skett under gällande regleringssystem

bestämma om fångstbegränsning. Befogenhet att besluta härom torde

såvitt angår producentförenings område böra tillkomma föreningen och för

annat område statens fiskenämnd eller av nämnden förordnat ombud.

Den föreslagna prisregleringen torde böra förlänas samma giltighetstid som

den föreslagna regleringen av handeln med färsk strömming och sill, det vill

säga från och med den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941.

Då statens fiskenämnd såsom tidigare anförts förutsättes skola träda i

funktion den 1 juli 1937, torde kostnaderna för ett genomförande av nu

föreslagna åtgärder till strömmings- och sillfiskets stödjande under nästa

budgetår kunna beräknas till (15,000 + 100^)00 _0^ ^0,000 kronor.

Man synes emellertid få räkna med, att under åtminstone den första tiden av

regleringen medelsbehovet per månad kommer att något överstiga vad som i

förhållande till årsbeloppet rätteligen skolat belöpa på månaden. Med hänsyn

härtill torde för nästa budgetår de sammanlagda kostnaderna för stödåtgärderna

böra upptagas till 75,000 kronor.

Jag får i anslutning härtill anmäla, att fiskeriutredningen med en den 20

februari 1937 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit överlämnat förslag till

förordning om accis å vissa fiskvaror jämte motivering. Enligt detta förslag

skall viss avgift erläggas för följande fiskvaror, nämligen spillånga,

annan färsktorkad fisk, salt fisk samt saltad, sockersaltad eller kryddad

sill och strömming, som till riket införas, även då införseln sker med fartyg,

varå varan bereus av svenskt företag, eller som inom riket beretts

för försäljning och levererats till köpare. De genom avgiften inflytande medlen

skola användas för stödjande och prisreglerande åtgärder inom fiskets

område. Då ett genomförande av nämnda förslag, över vilket efter remiss

yttranden avgivits av vissa myndigheter och korporationer, icke lärer

kunna ske utan förhandlingar med främmande makter, torde förslaget icke

böra föranleda någon åtgärd i förevarande sammanhang.

På grundval av nu anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till dels förordning örn viss reglering av handeln med färsk

strömming och sill och dels förordning om viss reglering av priset å färsk

strömming och sill, vilka förslag torde såsom bilagor fogas till statsrådsprotokollet.

»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

Utskottet. Föreliggande proposition innehåller dels förslag om viss reglering av handeln

med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska

viken samt ilandförts vid kusten därav, och dels förslag om viss reglering

av priset på sådan vara. Dessa förslag innebära sålunda en utbyggnad av

den reglering av strömmingshandeln, som beslutades vid 1934 års riksdag.

De åsyfta samtidigt att i fortsättningen söka undanröja de missförhållanden,

som framträtt vid det nuvarande regleringssystemets tillämpning.

Utskottet har med hänsyn till de olägenheter, som visat sig vid denna tilllämpning,

ställt sig tveksamt till lämpligheten av detta system för reglering

av strömmingshandeln. Men då särskilda åtgärder härför fortfarande synas

påkallade och den hittillsvarande erfarenheten icke torde vara tillfyllest

för ett slutligt ställningstagande till de nuvarande regleringsanordningarna,

har utskottet ansett sig böra biträda de nu framlagda förslagen till en omreglering

och utvidgning av dessa anordningar. Utskottet beaktar därvid,

att stora svårigheter möta att finna ändamålsenliga anordningar på detta område.

Såsom departementschefen anfört, torde emellertid det nu föreslagna

förändrade regleringssystemet närmast få betraktas såsom ett nytt försök att

utröna den lämpligaste formen för strömmingshandelns organisation, avsett

att prövas under viss begränsad tid.

Mot regleringssystemets närmare utformning på sätt, Kungl. Majit förordat

i huvudsaklig anslutning till vad 1935 års fiskeriutredning föreslagit,

finner utskottet icke anledning till erinran.

I motionen II: 586 hemställes, att antalet ledamöter av föreslagna statens

fiskenämnd utökas. Utskottet kan ej förorda detta. En fåtalig nämnd torde

ha bättre förutsättningar att arbeta effektivt än en större. Skulle icke

nödig sakkunskap vara företrädd inom nämnden i något speciellt ärende,

låter sig nämnden givetvis vara angeläget att inhämta sådan före ärendets

avgörande. Ett bifall till det i motionen 11:587 framförda förslaget, åsyftande

särskild anordning för Stockholms län, kan befaras medföra i viss

mån ett sönderbrytande av regleringssystemet, vars konsekvenser äro svåra

att överblicka. Ej heller detta förslag kan utskottet sålunda tillstyrka.

Genom motionen 11:373 har påyrkats utredning av frågan om ordnande

av strömmingshandeln. Med tillsättandet av 1935 års fiskeriutredning är

denna fråga redan under utredning, och nu föreliggande, av utskottet tillstyrkta

proposition vittnar enligt utskottets mening örn obehövligheten av den

i sistberörda motion påkallade kommittén. Utskottet föreslår därför, att denna

motion ej må föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har ej någon erinran att framställa mot Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar,

enligt vilka torde erfordras statsanslag å 75,000 kronor för

budgetåret 1937/1938 för genomförande av de föreslagna regleringsanordningarna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

dels att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

13

1) för bidrag till reglering av handeln med färsk strömming

och sill m. m. anvisa för budgetåret 1937/1938 under

nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 75,000 kronor;

2) besluta, att gällande förordning örn viss reglering av

handeln med färsk strömming skall erhålla förlängd giltighet

till och med den 31 december 1937;

3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med de såsom bilagor A och B till detta utlåtande fogade

förslagen till förordning om viss reglering av handeln

med färsk strömming och sill ävensom förordning örn viss

reglering av priset å färsk strömming och sill utfärda erforderliga

bestämmelser i dessa ämnen, att gälla från och med

den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941;

dels att motionen II: 586 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

dels att motionen II: 587 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

dels ock att motionen 11:373 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Jacob

Hansson, Sten, Hakon Sylvan och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste. Olsson i

Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Carlström, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön

och Liedberg.

Reservation

av herr Andersson i Tungelsta, vilken yrkat bifall till motionen II: 587.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om viss reglering av handeln med färsk strömming

och sill.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och

Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav, skall i de delar av riket

Kungl. Maj :t bestämmer gälla vad i denna förordning stadgas.

2 §.

Uppsikt över handeln med färsk strömming och sill utövas av statens fiskenämnd.

Angående nämndens sammansättning, arbetssätt och allmänna befogenheter

är särskilt stadgat.

3 §•

Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna

av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest

föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt

antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att

med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres

utmed sagda kuststräcka.

Den som inom område, där producentförening erhållit tillstånd som i första

stycket avses, ilandför strömming och sill, må därmed ej idka annan handel

än sådan varom i 4 § andra stycket andra punkten förmäles.

Producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i fråga

om medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som inom

föreningens område ilandföres av annan fiskare.

Är tillförseln av strömming och sill så riklig att det kan antagas, att en

väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må

producentförening lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till

föreningen och för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

företräde till leverans.

Det åligger ej mindre producentförening att i första hand utbjuda sina

fångster av strömming och sill till partihandlare, som av statens fiskenämnd

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

15

anvisas, än även sådan partihandlare att i första hand genom föreningen

täcka sitt behov av strömming och sill.

I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa

sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må

varda meddelade, ävensom av statens fiskenämnd givna föreskrifter och anvisningar,

jämväl i fråga om prissättningen; och åligger det förening att lämna

nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med

strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.

4 §•

Partihandel med färsk strömming och sill må bedrivas endast efter tillstånd

av statens fiskenämnd.

Detaljhandel med färsk strömming och sill må ej idkas, med mindre varan

är inköpt från den som erhållit tillstånd, som i första stycket sägs, eller

statens fiskenämnd annat medgivit. Fiskare vare dock berättigad att själv

eller genom hemmavarande familjemedlem sälja egen eller eget båtlags fångst

direkt till konsument, skolande vid sådan försäljning iakttagas de villkor som

meddelas av vederbörande producentförening eller, där sådan ej finnes,

av statens fiskenämnd.

Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel, som i vare sig

fast räkning eller kommission bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse,

med undantag för försäljning, som av producentförening eller, där sådan

ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare. Med detaljhandel

förstås försäljning till konsument.

Vad i 3 § sista stycket är stadgat om producentförening skall i tillämpliga

delar gälla parti- och detaljhandlare som i denna paragraf avses.

5 §•

Vid handel med färsk strömming och sill skall priset angivas per viktenhet.

Annan sill än sådan som i 1 § avses må ej föras i handeln under namn av

strömming.

6 §•

Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning, kryddning

eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för att

direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.

7 §•

Angående prisreglering å färsk strömming och sill gäller vad särskilt

stadgas.

8 §.

Åsidosätter någon vid utövning av verksamhet, som enligt denna förordning

är beroende av särskilt tillstånd, de för tillståndets tillgodonjutande med
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86-

delade särskilda villkoren, må, ändock att han därför icke blivit lagförd,

myndighet, som beviljat tillståndet, återkalla detsamma.

9 §•

Den som inom del av riket, där, enligt vad i 1 § sägs, denna förordning är

tillämplig, i strid mot vad här ovan stadgats till salu håller, säljer eller köper

färsk strömming och sill eller i övrigt gör sig skyldig till överträdelse av bestämmelserna

i denna förordning eller på grund därav meddelade föreskrifter,

straffes med dagsböter.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse som

nu sagts, samma förseelse, skall han, när han varder därtill lagligen förvunnen,

för varje gång åtal emot honom anhängiggöres, fällas till det straff som

för sådan förseelse är stadgat.

10 §.

Förseelse mot denna förordning eller på grund därav meddelade föreskrifter

åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

11 §•

över statens fiskenämnds beslut i frågor varom i denna förordning förmärs

må klagan föras hos Kungl. Majt genom besvär, som skola ingivas till

jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från den dag

klaganden erhöll del av beslutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938 och gäller till och med

den 30 juni 1941. I fråga örn sådan under tiden för förordningens giltighet

begången förseelse, som i förordningen avses, skall vad där är stadgat om

påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda dag.

Bilaga B.

Förslag

till

förordning om viss reglering av priset å färsk strömming och sill.

1 §•

I fråga om priset till fiskare för sådan färsk strömming och sill, som avses

i förordningen örn viss reglering av handeln med färsk strömming och sill,

skall i de delar av riket, där nämnda förordning är tillämplig, gälla vad nedan

stadgas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 86-

17

2 §.

Producentförening, varom i 3 § ovannämnda förordning förmäles, är skyldig

att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av denna

försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga lägst det pris

(minimipris) som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.

Minimipriset skall gälla fritt å leveransort, bestämd av producentföreningen

inom dess område. Å minimipriset må ej avdragas föreningsavgifter, handelskostnader

eller i 4 § här nedan omförmäld prisregleringsavgift.

3 §•

Producentförening må för strömming och sill, som icke kunnat försäljas

för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erhålla prisutjämning sbidrag efter

beslut av statens fiskenämnd. Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i

efterskott, skall så bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett netto
-

medelpris under året för kilogram av

för strömming och sill, som exporterats ................... 10 öre,

för strömming och sill, som försålts för

saltning, rökning eller kryddning ........................ 10 öre, och

för strömming och sill, som försålts för beredning

av kraftfoder eller gödningsämne ........................ 5 öre;

dock må prisutjämningsbidraget ej utgå med högre belopp än med 5 öre

för kilogram i fråga om strömming och sill, som exporterats, samt 2 öre för

annan strömming och sill. På framställning av statens fiskenämnd kan Kungl.

Majit besluta, att andra än ovan nämnda nettomedelpriser skola läggas till

grund för beräkning av prisutjämningsbidrag ävensom att sådant bidrag

skall kunna utgå med högre belopp än nyss sagts.

Prisutjämningsbidraget skall av producentföreningen oavkortat utbetalas

till medlemmarna. Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar

må omkostnaderna för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp

än statens fiskenämnd prövar skäligt.

4 §•

Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av

föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga prisregleringsavgift

med 2.5 procent av det nettopris, föreningen erlagt för sådan

till densamma levererad strömming och sill.

Prisregleringsavgiften skall, åtföljd av redovisning, av producentförening

inbetalas till statens fiskenämnd sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften

erlägges sist före utgången av följande månad.

5 §•

Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Majit på

förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering

anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig för

ändamålet erforderligt antal fiskare.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 86—89.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

Statens fiskenämnd bestämmer det minimipris, under vilket färsk strömming

och sill ej må inom området för prisreglering, som i första stycket sågs,

av i regleringen deltagande fiskare försäljas för konsumtion i färskt tillstånd

inom riket.

För den strömming och sill, som ej kunnat försäljas för dylik konsumtion,

skall fiskaren äga rätt bekomma den del av minimipriset statens fiskenämnd

bestämmer. Det belopp varmed den för sådan strömming och sill erhållna

försäljningssumman understiger sagda del skall till fiskaren utbetalas i form

av prisutjåmningsbidrag. Där så prövas erforderligt äger fiskenämnden uppdraga

åt sammanslutning av fiskare, partihandlare eller annat ombud att

handhava försäljningen av strömming och sill, varom i detta stycke är fråga.

6 §.

Fiskare, som deltager i prisreglering som i 5 § sägs, åligger att i den ordning

statens fiskenämnd bestämmer erlägga prisregleringsavgift med 2 procent

av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för färsk

strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom

riket.

7 §.

De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av

statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag

enligt vad i 3 och 5 §§ sägs. I den mån de ej förslå härtill, ankommer det på

fiskenämnden att hos Kungl. Maj :t göra framställning örn bidrag av allmänna

medel till utfyllnad av vad som sålunda felas. Tagas ej de under visst år

influtna prisregleringsavgifterna i sin helhet i anspråk för utbetalande av prisutjämningsbidrag,

skall uppkommet överskott fonderas för nästkommande

års behov av medel till dylika bidrag.

8 §■

Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att vinna

avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas om fångstbegränsning.

Beslut härom meddelas inom område, där producentförening

finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering är anordnad,

av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938 och gäller till och med

den 30 juni 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.