Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om det kommunala revisionsväsendet. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 196 av herrar Lundqvist och Hagberg i Malmö samt nr 380 av herr Dahlbäck.

1937-04-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1937:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om det kommunala revisionsväsendet. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 196 av herrar Lundqvist och Hagberg i Malmö samt nr 380 av herr Dahlbäck.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18-

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1937 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående utredning av frågan om det kommunala revisionsväsendet.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de

inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 196

av herrar Lundqvist och Hagberg i Malmö samt nr 380 av herr Dahlbäck.

I motionen II: 196 hemställes, »att riksdagen ville besluta att i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla dels om skyndsam utredning angående införande i

kommunallagarna av bestämmelser örn skärpta kvalifikationer hos de personer,

som utses att revidera kommunernas räkenskaper, dels om framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan giva anledning».

I motionen II: 380 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, det Kungl. Maj :t måtte med särskilt beaktande av i motionen

anförda synpunkter föranstalta om en allsidig utredning av den kommunala

revisionsfrågan samt om framläggande av förslag i ämnet för riksdagen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till vederbörande motioner.

I 1930 års kommunallagar upptogos vissa nya bestämmelser angående

den kommunala medelsförvaltningen och revisionen. Sålunda infördes i

fråga örn medelsförvaltningen stadganden om att penningar eller värdehandlingar,

som för kommuns räkning innehavas av kommunalnämnd eller drätselkammare,

skola så förvaras att de icke sammanblandas med andra penningar

eller värdehandlingar. Vidare föreskrevs, att penningmedel, som ej

erfordras för verkställande av nära förstående utbetalningar, skola för kommunens

räkning insättas hos bank eller å postgirokonto. Möjlighet öppnades

då också för landskommuner med fullmäktigesystem att i analogi med

vad som redan tidigare varit möjligt för stad centralisera medelsförvaltningen

under kommunalnämndens inseende med anlitande av anställda tjänstemän;

denna centralisering kan efter år 1931 vidtagna lagändringar icke

blott omfatta den kommunalnämnd eller drätselkammare åliggande medelsförvaltningen

utan även andra kommunala organs medelsförvaltning. I

fråga om den kommunala revisionen infördes år 1930 stadganden örn att

revisorerna skola utses i förväg för granskning av det efterföljande årets

förvaltning. Vidare fingo revisorerna rätt att när som helst inventera kommunernas

kassor och övriga tillgångar samt att taga del av handlingar och

andra räkenskaper, som beröra förvaltningen. Revisor bereddes då också

Bihang till riksdagens protokoll 19.17. 5 sami. 2 avd. Nt 18.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

möjlighet att vid granskningen inför fullmäktige av den av honom avgivna

revisionsberättelsen närvara vid sammanträdet och deltaga i överläggningen,

ändå att han icke är fullmäktig.

Några regler om särskilda kvalifikationer hos revisorerna infördes emellertid

icke i 1930 års kommunallagar. I propositionen härom till 1930 års

riksdag framhöll föredragande departementschefen, att han icke kunde tillstyrka

införandet av skyldighet för kommunerna att anlita auktoriserade

revisorer eller att till revisorer utse bokföringskunniga personer. På vissa

håll kunde nämligen auktoriserade revisorer icke vara att tillgå, och anställandet

av sådana revisorer skulle för många kommuner vara förenat med

allt för stora kostnader. En föreskrift, att revisorerna eller någon av dem

skall vara bokföringskunnig, skulle med hänsyn till vanskligheten att närmare

precisera nämnda behörighetsvillkor också bereda svårigheter till tillämpningen.

Det vore därför lämpligt att kommunerna erhölle frihet att till revisorer

utse de personer, de ansågo bäst skickade för uppdraget. En värdefull

hjälp för kommunerna skulle kunna erhållas, örn de kommunala förbunden

ställde till förfogande kvalificerade personer, som kunde biträda

med revisionen. — I samma fråga uttalade konstitutionsutskottet år 1935

(utlåtande nr 17) i anledning av väckt motion, att det visserligen skulle vara

till fördel för den kommunala förvaltningen om fackmässig revision i större

utsträckning lcomme till användning, men att en sådan utveckling bäst

främjades på frivillighetens väg, varför det kunde förväntas att kommunerna

själva under medverkan av de kommunala förbunden sökte finna den

lösning, som bäst lämpade sig för deras särskilda förhållanden.

Den ståndpunkt, som konstitutionsutskottet intog år 1935, finner utskottet

alltjämt riktig. Att i kommunallagarna införa bestämmelser örn särskilda

kvalifikationer för revisorerna synes icke vara en framkomlig väg.

Icke heller anser sig utskottet böra tillstyrka den i motionerna framförda

tanken, att vederbörande länsstyrelse skulle utse en av kommunens revisorer.

Ett sådant förfarande skulle knappast stå i god överensstämmelse

med den kommunala självstyrelseprincipen. Det kan jämväl ifrågasättas

örn en dylik anordning skulle vara ägnad att skapa en effektivare kommunal

revision. Utskottet finner det önskvärt, att en mera fackkunnig revision

kunde komma till stånd men finner alltjämt, att utvecklingen härtill

bör ske på frivillighetens väg och genom samarbete mellan kommunerna

och deras sammanslutningar.

Enligt vad utskottet inhämtat pågå för närvarande förhandlingar mellan

svenska stadsförbundet och landskommunernas förbund om ett samarbete i

revisionsfrågan, syftande till inrättandet av ett kommunalt revisionsinstitut.

Den egentliga revisionsverksamheten tänkes ombesörjd av distriktsvis anskaffade

revisorer med olika kvalifikationsgrad, auktoriserade revisorer, godkända

granskningsmän etc., alla med kommunal erfarenhet. Kostnaderna

för kommunerna för anlitandet av erfarna revisorer skulle genom en sådan

organisation kunna nedbringas högst väsentligt samtidigt som det vid flera

tillfällen framställda kravet på särskilda kvalifikationer hos någon av revi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

3

sorenia faktiskt kunde bliva tillgodosett. En dylik revision skulle kunna

bliva så mycket effektivare, som den skulle komma att företagas självständigt

och vid olika tider under året.

Att en förbättring åstadkommes i fråga örn den kommunala revisionen

är icke blott av vikt för kommunerna själva utan jämväl för staten med

hänsyn till de betydande belopp, som denna utbetalar till kommunerna.

Del är därför önskvärt, att de kommunala strävandena på förevarande område

kompletteras genom lagstiftningsåtgärder eller på andra sätt stödjas. I

vilken omfattning en mera fackmässig revision kan komma att införas i de

olika kommunerna, är givetvis bl. a. beroende på huruvida och i vilken utsträckning

staten ekonomiskt medverkar till en sådan förbättring. En närmare

utredning är emellertid erforderlig för att finna de lämpligaste vägarna

för undanröjande av berörda missförhållanden. Redan den skillnad

i omfattning, som föreligger mellan kommunalförvaltningen i exempelvis

en stor stad och en liten landskommun, reser binder för en enhetlig mera

detaljerad reglering av förhållandena. Medan i en stor kommun en omfattande

bokföring och ett därmed sammanhängande omfattande kontrollsystem

äro nödvändiga, erfordras icke sådana anordningar i en liten kommun.

Ihågkommas bör också, att en stor del av de kommunala förvaltningsuppgifterna

handhavas av valda förtroendemän, som endast under åberopande

av särskilda skäl kunna avsäga sig dylika uppdrag. Redan med hänsyn

till dessa omständigheter synes det betänkligt att i kommunallagarna meddela

vittgående allmänna bestämmelser i ämnet, särskilt då intet bokföringsellcr

kontrollsystem kan helt omöjliggöra otillåtna åtgärder med kommunernas

medel. I sista hand kommer den ekonomiska förvaltningen alltid att

bliva beroende av valet av de personer, som utses till de kommunala förvaltnings-

och kontrolluppdragen. Att vid dessa val hänsyn bör tagas även till

personernas kunskaper och erfarenhet i kommunala frågor är uppenbart.

En huvudpunkt i den ifrågasatta utredningen bör vara frågan om en

bättre organisation av den inre kommunala medelsförvaltningen och kassakontrollen.

Den fortlöpande kassakontrollen — som revisorerna också äga

företaga enligt de nya kommunallagarna — är lika viktig som den efterföljande

revisionen i egentlig mening. Under själva förvaltningsåret behöver

den för förvaltningen ansvariga myndigheten kunna räkna med en fortlöpande

inre kontroll för alt vara i görligaste mån skyddad. Denna löpande inre

övervakning bör kunna ordnas genom bestämmelser i vederbörande kommunala

reglementen därigenom, att de som bära ansvaret för viss del av den

kommunala förvaltningen, såsom kommunalnämnd och drätselkammare, åläggas

att genom utsedda kontrollanter, siffergranskare eller dyl. under året följa

förvaltningen. Emellertid kunna för närvarande för de mindre landskommunerna

utan fullmäktige icke utfärdas reglementen för kommunalnämnderna.

Dessa kommuner äga icke heller möjlighet att genomföra den leir en

effektiv kassakontroll betydelsefulla centralisering av medelsförvaltningen,

sorn möjliggjorts genom lagstiftning åren 1930 och 1931. Emellertid kunna

även kommuner med 1,500 invånare eller därunder uppdraga sin besluta!!-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18-

derätt åt fullmäktige, och efter dylikt beslut kan reglemente utfärdas för kommunalnämnden

och medelsförvaltningen centraliseras. En utveckling i denna

riktning skulle kunna främjas antingen genom en sänkning av det invånarantal,

vid vilket fullmäktige i den borgerliga kommunen skola obligatoriskt

införas, eller genom att lagstiftningen medger att även i kommuner

utan fullmäktige reglementen utfärdas för kommunalnämnden.

För ernående av en mera effektiv kontroll, det må vara fråga örn en fortlöpande

kontroll eller en efterföljande revision, är det vidare av vikt att kommunernas

räkenskaper äro ändamålsenligt uppställda. De strävanden att

ernå förbättringar i det kommunala räkenskapsväsendet, som utgått från

de kommunala förbunden, hava i viss omfattning krönts med framgång. Att

dock ytterligare åtgärder kunna vara påkallade visar den skrivelse med begäran

örn utredning och förslag angående landskommunernas räkenskapsväsen,

som beslöts av 1934 års riksdag (skrivelse nr 298). Denna skrivelse har

ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit i anledning av

motionerna II: 196 och 380 ville hemställa örn verkställande

av utredning och framläggande för riksdagen av de förslag,

vartill utredningen må föranleda, såväl angående sådan komplettering

av kommunallagarnas bestämmelser om revision

att pågående kommunala strävanden till en mera effektiv

kommunal revision underlättas, som ock angående en förbättrad

organisation av den inre kommunala medelsförvaltningen.

Stockholm den 29 april 1937.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson,

Stendahl, Källman*, Nils Andersson, Hagström, Härdin, Anderberg, Elon

Andersson*, Andersson i Igelboda, Lindskog, Fast, Holmbäck, Lundqvist,

Werner i Höjen samt Sundström i Skövde.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herr Sundström i Skövde;

2) av herrar Gustaf Adolf Björkman, Stendahl, Hagström, Lindskog och

Lundqvist beträffande vissa delar av utskottets motivering.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

372094

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:266 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om det kommunala revisionsväsendet. a1 i texten