Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för stärkande av justitiekanslerns samt justitieombudsmannens och militieombudsmannens ställning. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels de likalydande motionerna nr 141 i första kammaren av herr Fredrik Ström och nr 293 i andra kammaren av herr Wallén, dels ock motionen nr 187 i andra kammaren av herrar Fast och Hallén.

1937-05-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1937:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för stärkande av justitiekanslerns samt justitieombudsmannens och militieombudsmannens ställning. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels de likalydande motionerna nr 141 i första kammaren av herr Fredrik Ström och nr 293 i andra kammaren av herr Wallén, dels ock motionen nr 187 i andra kammaren av herrar Fast och Hallén.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om åtgärder för stärkande av justitiekanslerns

samt justitieombudsmannens och militieombudsmannens

ställning.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels

de likalydande motionerna nr 141 i första kammaren av herr Fredrik Ström

och nr 293 i andra kammaren av herr Wallén, dels ock motionen nr 187 i andra

kammaren av herrar Fast och Hallén.

I motionerna I: 141 och II: 293 hemställes, »att riksdagen ville hos Kungl.

Majit anhålla örn verkställande av utredning och framläggande för nästa

riksdag av de förslag, vartill utredningen må föranleda, rörande sådan ändring

av regeringsformen att justitiekanslern ålägges effektiv kontroll å Konungens

vägnar över jurisdiktionens och administrationens handhav ande och tillämpning».

I motionen II: 187 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande vilka åtgärder som lämpligen

böra vidtagas för att giva åt justitiekanslern, justitieombudsmannen och

militieombudsmannen en starkare ställning gentemot domstolar, ämbets- och

tjänstemän».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet hänvisa till vederbörande motioner.

Enligt § 27 regeringsformen må Konungen till justitiekansler nämna en

lagfaren, skicklig och oväldig man, som i domarevärv varit nyttjad. Justitiekanslern

åligger förnämligast att såsom Konungens högste ombudsman föra

eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens talan i mål,

som röra allmän säkerhet och kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar,

hava tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel,

som av domare och ämbetsmän begångna bliva. Justitiekanslern tillsättes

genom fullmakt och har enligt § 35 regeringsformen förtroendesyssla, varifrån

Konungen må entlediga honom, när han prövar rikets tjänst det fordra.

Dessa bestämmelser i § 27 regeringsformen hava icke sedan regeringsformen

år 1809 antogs undergått någon förändring. Grundlagsstadgandets

föreskrifter, att justitiekanslern skall å Konungens vägnar hava tillsyn över

rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel, som av domare och

ämbetsmän begås, har även varit utmärkande för justitiekanslerns uppgifter

före 1809.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 20.

1141) 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Redan enligt 1713 års kansliordning skulle högsta ombudsmannens, sedermera

justitiekansler^, ämbete bestå »först där uti att hava ett allmänt inseende

huru förordningar varder efterlevade samt var och en uti dess ämbete

efterkommer sin skyldighet». Hans befogenheter för att möjliggöra denna

tillsyn voro ganska vittgående; tillsynen utövades å Konungens vägnar, och

han tog därför order och befallningar direkt från Konungen samt ägde även

rätt att utfärda brev och befallningar i Konungens namn.

Såsom chef för revisionsexpeditionen, sedermera nedre justitierevisionen,

följde han hela den förberedande handläggningen av justitieärendena, och då

dessa avgjordes i rådet, skulle han vara närvarande, vilket i anledning av att

rådet vid flera tillfällen bestritt hans rätt härutinnan ånyo uttryckligen föreskrevs

i 1770 års instruktion. Under den gustavianska tiden upphöjdes han till

riksdrots, och då högsta domstolen år 1789 inrättades blev han dess ordförande;

högsta domstolens ledamöter voro tillsatta allenast genom förordnande.

I egenskap av riksdrots var j ristitiekanslern dessutom under denna

tid chef för hela justitieförvaltningen. Genom 1809 års regeringsform blev

hans ställning emellertid ändrad, ehuru han fortfarande skulle vara chef för

nedre justitierevisionen samt närvara i statsrådet då justitieärenden föredrogos.

Genom 1840—41 års departementalreform, då beredningen till föredragning

i statsrådet av ärendena överflyttades från statssekreterarna och

rikets allmänna ärendens beredning till statsråden såsom chefer för departement

inom Kungl. Majlis kansli, upphävdes justitiekansler^ rätt och plikt att

närvara i justitiekonselj, varjämte han upphörde att vara chef för nedre justitierevisionen.

Hans möjligheter att följa justitieärendena, domstolarnas och de

högre ämbetsmännens verksamhet blevo härigenom rent faktiskt begränsade,

ehuru han enligt instruktionen bibehöll rätt att närvara vid Högsta Domstolens

förhandlingar, en rätt som dock icke i senare tid torde tagits i anspråk.

I en motion (II: 158) vid 1934 års riksdag föreslogs, att justitiekanslern

skulle vara oavsättlig. Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 7) avstyrkte förslaget

och framhöll som stöd härför bland annat, att justitiekanslerns huvudsakliga

ämbetsåligganden att som kronjurist bistå Kungl. Majit med juridiska

utredningar eller utlåtanden och att vara Kungl. Maj:ts högsta åklagare samt

å Kungl. Maj:ts vägnar utöva tillsyn över ämbetsmännens förvaltning enligt

utskottets mening bestämt medförde kravet på att kanslern borde tillhöra den

kategori av chefsämbetsmän, vilkas bibehållande i ämbetets utövning vore beroende

av Kungl. Maj:ts prövning vid regeringsmaktens utövande. Motionen

avslogs i enlighet med utskottets hemställan av riksdagen.

Vid sidan av jristitiekanslersämbetet inrättades år 1809 riksdagens justitieombudsman,

vars ämbetsområde 1915 uppdelades på justitieombudsmannen

och militieombudsmannen. Dessa hava, var inom sitt kompetensområde, tillsyn

över lagars och författningars efterlevnad av domare samt av ämbets- och

tjänstemän och kunna vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala dem,

som uti sina ämbetens utövning av väld, mannamån eller annan orsak någon

olaglighet begått eller underlåtit att sin ämbetsplikt behörigen fullgöra. Särskilt

är i § 99 regeringsformen stadgat, att ombudsmännen äga rätt att när de

anse det nödigt för sin ämbetsutövning »övervara högsta domstolens, rege
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

3

ringsrättens, nedre justitierevisionens, hovrätternas, kollegiernas eller i dessas

ställe inrättade verks och alla lägre domstolars överläggningar och beslut,

dock utan rättighet att sin mening därvid yttra, samt äga tillgång till alla

domstolars, kollegiers och ämbetsverks protokoll och handlingar». I den

ämbetsberättelse, som det åligger dem att vid varje riksdag avgiva, skola de,

förutom en redogörelse för förvaltningen av sina ämbeten, var och en inom

sitt verksamhetsområde, utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagars

och författningars brister och uppgöra förslag till deras förbättring. Ombudsmännen

äro också åklagare inför riksrätt mot medlemmar av högsta domstolen

och regeringsrätten. Justitieombudsmannen utför vidare talan mot statsråd,

därest konstitutionsutskottet förordnat örn sådan talan enligt § 106 regeringsformen,

samt är ordförande hos tryckfrihetskommitterade.

Genom justitieombudsmannaämbetets inrättande avsåg riksdagen att bibehålla

den kontroll över förvaltning och rättsskipning, som den redan tidigare

utövat, då justitiekanslern sedan 1720 hade att avgiva berättelse såväl till

Konungen som till riksens ständer. Efter 1809 blev det justitieombudsmannen

som skulle utöva ifrågavarande kontroll å riksdagens vägnar, medan justitiekanslern

utövade den å Konungens vägnar.

I syfte att stärka justitieombudsmannens fria och oberoende ställning väcktes

vid 1898 års riksdag en motion (II: 50) örn att ingen statsämbetsman skulle

kunna väljas till justitieombudsman. Motionären påtalade de täta ombytena

på denna post, något som äventyrade justitieombudsmannens fullt självständiga

och fria ställning samt hans levande intresse för uppgiften, vilka vore

nödvändiga förutsättningar för att riksdagens ombudsman skulle kunna svara

mot det avsedda ändamålet. Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 1) avstyrkte

motionen och anförde till stöd härför bland annat, att det vore olämpligt att

utesluta just den klass av personer, inom vilken representanter för lagkunskap

lättast stöde att finna; de i motionen uttalade farhågorna att institutionen med

bibehållande av gällande bestämmelser skulle förlora sin ursprungliga betydelse

syntes icke vara berättigade. Motionen avslogs av riksdagen.

I motion (II: 197) vid 1922 års riksdag föreslogs förbud att till justitieombudsman

utse den, som under visst antal närmast föregående år innehaft statstjänst,

samt förbud för justitieombudsmannen att efter frånträdande av denna

befattning inom viss tid mottaga statstjänst. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 7) och avslogs av riksdagen.

Vid 1936 års riksdag väcktes förslag i angivet syfte bland annat att stärka

justitieombudsmannens och militieombudsmannens fria ställning (II: 359 och

397). Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet (utlåtande nr 41) och

avslogos av riksdagen.

Vid 1868 och 1874 års riksdagar föreslogs i motioner (respektive I: 9 och

11:178), att justitieombudsman skulle väljas endast vart tredje år, motsvarande

den dåvarande valperioden till andra kammaren. Förslaget avstyrktes

vid båda tillfällena av konstitutionsutskottet (utlåtanden respektive nr 4 och

9) samt avslogs av riksdagen. Denna tanke om utsträckning av justitieombudsmannens

ämbetsperiod till tre år framfördes ånyo i motioner vid 1898 och 1899

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

års riksdagar (motionerna respektive II: 154 och II: 223) — dock enligt motionen

vid 1899 års riksdag med undantag för det fall att décharge blivit

justitieombudsmannen förvägrad, då nytt val skulle anställas. I dessa motioner

framhölls bland annat, att så länge riksdagarna endast sammanträdde vart

femte och sedermera vart tredje år, var justitieombudsmannens ämbetstid avsevärt

längre än efter 1866, då årliga riksdagar och med dem årliga val av

justitieombudsman infördes. Även dessa motioner avstyrktes av konstitutionsutskottet

och avslogos av riksdagen. År 1898 anförde utskottet (utlåtande

nr 2) bland annat, att riksdagens ställning till justitieombudsmannen

gjorde det riktigt, att riksdagen var gång den sammanträdde skulle kunna

utöva den rättighet att återkalla sin fullmakt, som allmän lag tillerkänner varje

huvudman. Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 7) vid 1899 års riksdag framhöll,

i anledning av motionärs förslag angående décharge för justitieombudsmannen,

att denne för närvarande icke vore underkastad något ansvar

inför riksdagen för sin verksamhet och att någon décharge för denne under

dåvarande förhållanden varken kunde beviljas eller vägras. Förslaget förut

satte alltså införandet i grundlag av en helt ny princip, mot vars upptagande

utskottet ansåg flera betänkligheter förefinnas.

I fråga örn sammansättningen av den nämnd, som skall utse justitieombudsman,

föreslogs i en motion (II: 221) vid 1890 års riksdag, att i denna

skulle inträda de tjugufyra ledamöter av vardera kammaren, som bevistat de

flesta riksdagarna. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet (utlåtande

nr 10) och avslogs av riksdagen. Utskottet framhöll, att enligt förslaget riksdagen

bleve utesluten från varje inflytande på nämndens sammansättning.

I en motion (II: 164) vid 1901 års riksdag föreslogs, att till valman för val

av justitieombudsman ej skulle kunna utses någon, som hade sådan befattning,

att han ansåges vara bland dem, över vilka det ålåge justitieombudsmannen

att hava tillsyn. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet (utlåtande

nr 4) och avslogs av riksdagen.

Det förslag, som legat till grund för militieombudsmannaämbetets inrättande,

framlades av Kungl. Maj:t vid 1914 års senare lagtima riksdag (proposition

nr 63 och konstitutionsutskottets utlåtande nr 24), varefter vilande

grundlagsbestämmelser defintivt genomfördes år 1915. Det framhölls härvid,

att de kontrollinstitutioner i fråga örn den statliga förvaltningen, som

redan funnos, särskilt justitieombudsmannaämbetet, knappast kunde anses

tillräckliga för sitt ändamål. Sedan dessa institutioners tillkomst hade nämligen

den statsverksamhet, som utgjorde kontrollens föremål, i hög grad utvecklats,

och det vore därför behövligt att, örn en tillfredsställande kontroll

skulle kunna utövas över statsförvaltningen i dess helhet, antingen förstå] ''ss<

de förefintliga kontrollmyndigheternas arbetskrafter eller ock upprätta en ny

kontrollmyndighet för vissa områden. Den lämpligaste utvägen syntes härvid

vara att anordna speciell kontroll för försvarsverkets vidkommande. Till

undanröjande av misstro mot och missförstånd örn försvarsverket funnes intet

bättre medel än inrättande av en sakkunnig och opartisk myndighet med uppgift

såväl att självmant ägna förhållandena en ständig och noggrann upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20. 5

märksamhet som ock att undersöka befogenheten av framställda klagomål

och anmärkningar.

I motioner (II: 210 och II: 420) vid 1926 och 1928 års riksdagar påyrkades

indragning av militieombudsmannaämbetet och överflyttande av militieombudsirrannens

åligganden till justitieombudsmannen. Motionerna avstyrktes

vid båda tillfällena av konstitutionsutskottet (utlåtanden nr 6 och

13) samt avslogos av riksdagen. De skäl, vilka föranlett militieombudsmannaämbetets

inrättande, ansåg utskottet fortfarande gälla i sådan grad, att

en indragning av detta ämbete inte borde ske. Frånsett övriga skäl däremot

vore militieombudsmannens arbetsbörda fortfarande så pass betydande, att

den icke lämpligen kunde förenas med justitieombudsmannens hos en

ämbetsman.

Vid 1930 års riksdag väcktes en motion (I: 241) om sådan ändrad arbetsfördelning

mellan justitie- och militieombudsmännen, att den förre fortfarande

skulle handlägga ärenden angående de civila domstolarna, fångvården

samt exekutors-, åklagare- och polisväsendet, under det att övriga ärenden,

som enligt gällande bestämmelser folie inom justitieombudsmannens kompetensområde,

skulle överflyttas till militieombudsmännen. Motionen avstyrktes

av konstitutionsutskottet och avslogs av riksdagen. Utskottet framhöll

(utlåtande nr 28), att ur synpunkten av en jämnare arbetsfördelning mellan

de båda ombudsmännen talade vissa skäl för en reform i av motionären angiven

riktning, men fann likväl en förändring i arbetsfördelningen de båda

ombudsmännen emellan icke tillrådlig. De båda ombudsmännens kompetensområden

vore för närvarande enhetliga samt klart och bestämt avgränsade;

de torde ock för allmänheten vara jämförelsevis väl kända.

I nu föreliggande motioner har yrkats skrivelse till Konungen med anhållan

örn utredning rörande åtgärder till stärkande av justitiekanslerns, justitieombudsmannens

och militieombudsmannens ställning med hänsyn till kontrollen

över domstolar, ämbets- och tjänstemän. Den skillnad, som finnes

mellan motionerna, ligger däri att de likalydande motioner, som i båda kamrarna

väckts, dels tagit sikte blott på justitiekanslern, dels begränsat utredningsfrågan

till en fråga örn ändringar i regeringsformen, under det att den

endast i andra kammaren väckta motionen dels avser såväl justitiekanslern

som riksdagens båda ombudsmän, dels låtit utredningsfrågan omfatta åtgärder

i allmänhet för vinnande av syftet.

Utskottet, som redan före sistförlidna riksdag varit betänkt på att framlägga

förslag i detta ämne, anser att i anledning av de föreliggande motionerna

förutsättningar nu torde finnas för en utredning i syfte att giva ifrågavarande

ämbetsmän större möjlighet att under mera stadigvarande innehav av ämbetena

med kraft utöva dem. I första hand bör utredningen härom avse justitieombudsmannen

och militieombudsmännen, men då riksdagens ombudsmäns

ställning nära sammanhänger med och delvis beror av justitiekanslerns ställning,

har det synts utskottet nödvändigt att även denna, med hänsyn till vad

som yrkats i samtliga tre motioner, kommer att omfattas av utredningen; utskottet

förutsätter härvid, att också frågan örn justitiekanslerns kontroll över

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

högre myndigheters verksamhet på sätt tidigare gällt kommer under utredning.

Justitiekanslerns kontroll över den högsta rättsskipningen och förvaltningen

har nämligen efter 1840 allt mera trätt i bakgrunden för hans andra uppgift

som högsta allmänna åklagare.

Det spörsmål, som främst kräver en lösning, avser justitiekanslerns samt

de båda ombudsmännens allmänna ämbetsställning, för vilken enligt gällande

rätt justitiekanslerns skall vara normerande. Det synes utskottet att dessa

ämbetsmän, vilka enligt grundlag och instruktion skola utöva kontroll

över rikets högsta myndigheter med undantag för statsrådet, böra erhålla

en ställning, som minst motsvarar den, som tillkommer justitieoch

regeringsråd. Både med hänsyn till utövningen av kontroll under ämbetstiden

och med hänsyn till önskvärdheten att dessa ämbeten icke, såsom ofta

varit fallet, bli genomgångsplatser till de högsta administrativa och judiciella

ämbetena, finner utskottet en reglering av förhållandet till dessa senare

önskvärd. Utskottet anser uteslutet att ytterligare valbarhetsvillkor utöver

vad grundlag redan stadgat skulle uppställas, men finner utredning önskvärd,

örn och vilka åtgärder möjligen kunde vidtagas för att vidga den krets av personer,

ur vilken man skall kunna finna de för uppgiften lämpligaste. Att

härmed följer en ändrad löneställning för vederbörande, såsom motionsvis

vid denna riksdag ifrågasatts, ligger i sakens natur. Utskottet har härvid

icke förbisett, att en dylik ändring i löneställning måhända dessutom kan

kräva vissa följ dregleringar även i fråga örn andra med justitiekanslern och

ombudsmännen hittills likställda ämbetsmän; utskottet förutsätter, att dessa

spörsmål vid utredningen beaktas.

Då justitiekanslern är förtroendeämbetsman, men justitieombudsmannen

och militieombudsmannen skola väljas av varje lagtima riksdag, har naturligt

uppstått fråga, örn icke de båda sistnämnda skulle kunna väljas för längre

tid exempelvis 4 år, motsvarande andrakammarperioden. Utan att taga

ställning till denna fråga anser utskottet, att densamma bör vid utredningen

upptagas till närmare prövning, varvid dock bör beaktas, att i någon

form riksdagens årliga kontroll över sina ombudsmäns allmänna ämbetsförvaltning

bevaras. Oavsett örn en förlängning av valperioden genomföres eller ej,

lärer ock vara nödvändigt undersöka, om och på vad sätt pension må kunna

beredas en avgående justitieombudsman och militieombudsman efter vissa års

tjänstgöring.

I visst samband med frågan örn valperioden, men även oberoende därav,

tarvar frågan örn valsättet en utredning. Valet sker nu genom valmän, som

skola förrätta detta samma dag de själva blivit utsedda, varmed kan följa, att

det verkliga avgörandet sker under hand i förväg. Det torde därför böra

undersökas, om icke valförrättningen må kunna uppskjutas till en senare dag

för att bereda tillfälle till överläggningar mellan valmännen, och örn i övrigt

reglerna för valets förrättande behöva överses.

Inom utskottet har vidare framhållits, att i 1810 års riksdagsordnings § 33

endast justitieombudsmannens berättelse rörande givna lagförklaringar skulle

hänvisas till dåvarande lagutskottet och att i praxis granskningen av justitieombudsmannens

verksamhet i övrigt skedde genom konstitutionsutskottet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

7

ända till 1830, då sagda paragraf ändrades därhän, att lagutskottet övertog

konstitutionsutskottets förutvarande befattning med denna granskning. Utan

något ståndpunktstagande till spörsmålet örn vilket utskott, som bör granska

ombudsmännens verksamhet eller för dem gällande instruktioner, finner utskottet

frågan härom böra beaktas vid en blivande utredning. Ombudsmännens

instruktioner böra jämväl undergå granskning.

Även beträffande kontrollen över tryckfriheten synes det utskottet vara

önskligt, att en utredning verkställes för att vinna större klarhet och reda ur

konstitutionell synpunkt med avseende å justitiekanslerns åtalsrätt och förhållandet

mellan justitiekanslern och chefen för justitiedepartementet. Det

konstitutionella ansvar, som nu åvilar justitiedepartementets chef, kan bliva

illusoriskt, örn icke sagda förhållande fullt klarlägges i grundlag. Utskottet

finner även en undersökning önskvärd, örn ej likställigheten mellan justitiekanslern

samt justitieombudsmannen och militieombudsmannen i fråga örn

rätt och plikt att infinna sig hos domstolar och myndigheter bör föranleda

lika grundlagsstadganden.

Huruvida de åtgärder i avseende å justitiekanslerns, justitieombudsmannens

och militieombudsmannens ämbetsställning, som utskottet anser önskvärda,

möjligen kunna annorledes än genom grundlagsändringar åvägabringas,

lärer komma att av utredningen framgå, och utskottet vill i detta avseende

endast framhålla, att, örn och i den mån grundlagsändringar kunna ifrågasättas,

förslag härom så tidigt måtte bringas under riksdagens prövning, att

de kunna slutligt avgöras efter nästa ordinarie andrakammarval.

Vid utskottets utlåtande bilägges en vid ärendets behandling i utskottet

uppgjord förteckning över justitieombudsmän och militieombudsmän.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 141 och

II: 187 och 293 i skrivelse till Konungen anhålla örn utredning,

med beaktande av ovan anförda synpunkter, angående justitiekanslerns,

justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna

ämbetsställning och därmed sammanhängande spörsmål

samt örn framläggande snarast möjligt för riksdagen av de förslag,

vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 11 maj 1937.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman,

Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Bergman, Gärl Lindmark, Fredrik Ström,

Anders Andersson, Hagström, Lindskog, Fast, Vougt, Holmbäck, Lundqvist, Nordström

i Torsby, Werner i Höjen, Fält och Johansson i Tväråselet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

fei ^ Kj ^ fe
-

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Justitieombudsmän.

Ämbets tid

såsom J. O.

L. A. Mannerheim, f. 1749 (1809—23)

C. I. M. Ehrenborg, f. 1788 (1823)

f. 1774 (1823—34)

C. P. Törnebladh,

P. N. Poignant,

C. L. Landin,

S. L. Theorell,

P. E. Bergfalk,

J. A. Södergren,

H. G. Lagerstråle,

G. M. Wester,

A. Fröman,

W. S. Lothigius,

Thomasson,

W. Huss,

L. A. Claéson,

A. A. IAlienberg,

A. F. Thollander,

H. E. M. Bohman,

G. Ribbing,

O. Berger,

f. 1785 (1834)

f. 1789 (1834—48)

f. 1784 (1848—57)

f. 1798 (1857)

f. 1813 (1857)

f. 1814 (1857—58)

f. 1810 (1858—61)

f. 1816 (1861—84)

f. 1836 (1884—86)

f. 1829 (1886—89)

f. 1843 (1889)

f. 1848 (1889—92)

f. 1833 (1892)

f. 1848 (1892—97)

f. 1852 (1897)

f. 1849 (1897—98)

f. 1849 (1898-1902

och

1913—14)

Befattning före

kallelsen till J. O.

Förste expeditionssekreterare
T.

f. landshövding,

förste expeditionssekreterare.

Hovrättsråd, häradshövding
Revisionssekreterare
Hovrättsråd
-

Häradshövding, kammarråd
Jur.

utr.dr, professor i

Uppsala

Revisionssekreterare

Häradshövding, hovrättsassessor

Häradshövding

Sekr. hos J. O.

Häradshövding

Borgmästare

Revisionssekreterare

Expeditionschef i eckl.- dept., hovrättsassessor

Häradshövding

Revisionssekreterare

Revisionssekreterare

Hovrättsassessor

Häradshövding

Bilaga.

Befattning efter

avgången.

Avgick på grund av

ålder (74 år).

Avled under innehavandet

av ämbetet.

Sedermera t. f. justitiekansler,

justitiestatsminister

m. m.

Avled under innehavan

det av ämbetet.

Inträdde som vice president

i Svea hovrätt,

vartill han utnämnts

ett par år

före avgången från

J. O.-ämbetet.

Återgick till häradshövdingämbetet.

Avsade sig uppdraget

omedelbart.

Justitieråd.

Statsråd, sedermera

justitieråd.

Avled under innehavandet

av ämbetet.

Pensionerades.

Landshövding.

Justitieråd.

Justitieråd.

Justitieråd.

Avsade sig uppdraget

omedelbart.

Justitieråd.

Justitieråd.

Utuämndes till hovrättsråd

under innehavet

av J. O.-ämbetet,

senare häradshövding.

Statsråd, sedan åter

häradshövding och

J. O. Avled under

innehavandet av

sistnämnda ämbete.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

9

Ämbetstid Befattning före

såsom J. O. kallelsen till J. O.

C. E. Leijonmarck, f. 1855 (1902—06)

B. F. E. Hasselrot, f. 1862 (1906—13)

A. R. Östergren, f. 1866 (1914—15)

V. E. O. Petrén, f. 1876 (1915—18)

B. N. R. Lilienberg,

E. G. Geijer,

S. E. Ekberg,

f. 1872 (1918—25)

f. 1883 (1925 — 29)

f. 1887 (1929—33)

Revisionssekreterare

Revisionssekreterare

Häradshövding

T. f. expeditionschef i

civildepartementet,

hovrättsråd

Revisionssekreterare

Revisionssekreterare

Revisionssekreterare

R.H.F. Gyllenswärd, i. 1891 (1933—35) Statssekreterare, revi
sionssekreterare

;

förutv. statsråd.

N. T. Ljunggren, f. 1893 (1935— ) Revisionssekreterare

Militieombudsmän.

A. R. Östergren,

G. F. Lindstedt,

J. A. Samuelson,

G. M. E. Bendz,

E. H. Elliot,

Ämbetstid

såsom M. O.

f. 1866 (1915—19)

f. 1883 (1919—24)

f. 1881 (1924—26)

f. 1883 (1926—30)

f. 1887 (1930—33)

Befattning före

kallelsen till M. O.

Justitieombudsman.

Hovrättsråd

Hovrättsråd

Revisionssekreterare

Revisionssekreterare

T. P. J. Petersson, f. 1889 (1933—36)

F. G. S. Centerwall, f. 1887 (1936— )

Expeditionschef, revisionssekreterare

;

förutv. statsråd

Byråchef; förutv. statsråd
-

Befattning efter

avgången.

Hovrättspresident.

Hovrättspresident.

M. O.

Återgick till liovrättsrådsämbetet.

Hovrättspresident.

Justitieråd.

Häradshövding, senare

justitieråd.

Justitieråd.

Befattning efter

avgången.

President i kammarrätten
Häradshövding.

Häradshövding.

Hovrättspresident.

Sedermerahovrättsråd

och hovrättspresident.

Generallotsdirektör.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. .5 sami. 2 avd. Nr 20.

1149 ;w 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:313 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder för stärkande av justitiekanslerns samt justitieombudsmannens och militieombudsmannens ställn a1 i texten