Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets memorial Nr 23

1937-05-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1937:23, Konstitutionsutskottets memorial Nr 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1937 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets memorial med förslag till ändrad

lydelse av §§ 23 och 50 riksdagsordningen.

Inom konstitutionsutskottet har framställts förslag att utskottet med stöd

av § 38 riksdagsordningen måtte föreslå sådan ändring i riksdagsordningen

att riksdagsmannaarvodets belopp skulle bestämmas i den särskilda stadga,

som enligt gällande rätt kompletterar grundlagen i fråga örn ersättningar

till riksdagens ledamöter. Förslaget har motiverats på följande sätt:

I främmande rätt regleras i allmänhet icke parlamentsledamöternas rätt

till arvode och reseersättning i författningar av grundlags natur. Så är icke

ens fallet med den finska riksdagsordningen med dess av historiska förhållanden

betingade i övrigt detaljerade regler örn riksdagen och dess arbetsformer.

Enligt denna riksdagsordning skall riksdagsman visserligen av statsmedel

åtnjuta arvode och reseersättning, men de närmare bestämmelserna

härom meddelas i lag.

Syftemålet med den uttömmande reglering av detta ämne, som skedde i

1866 års svenska riksdagsordning, var i första hand att förläna bestämmelserna

härom en större stabilitet än om de fastställts på annat sätt. Detta har

likvisst icke hindrat genomförandet av grundlagsändringar åren 1891, 1909,

1914, 1918 och 1921 samt senast år 1933. Denna sist genomförda grundlagsändring

föranleddes av en kungl, proposition till 1932 års riksdag och motiverades

av konstitutionsutskottet närmast med en hänvisning till de personliga

uppoffringar och inskränkningar av varjehanda slag som det då rådande

ekonomiska och statsfinansiella läget krävde av alla medborgare. De år

1933 genomförda grundlagsbestämmelserna örn arvode och reseersättning åt

riksdagsman kompletteras emellertid, i motsats till vad som förut varit fallet,

genom föreskrifter i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga

örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande, angivande

de villkor under vilka och innehållande de särskilda föreskrifter i enlighet

med vilka arvode och reseersättning skola utgå. Såsom skäl för utbrytningen

av dessa bestämmelser ur grundlag anfördes, att ett grundlagsstadgande i

förevarande ämne icke lämpligen kunde göras allt för detaljerat.

Härmed var emellertid första steget taget till ett utbrytande ur grundlagen

även av bestämmelserna örn arvodets storlek och örn antalet fria resor

för riksdagsmän. Vissa betydande fördelar skulle erhållas, örn ytterligare

ett steg toges i samma riktning, så att grundlagen framdeles endast fastsloge

riksdagsmännens rätt till arvode och reseersättning utan att närmare angiva

denna rätts innehåll. Väsentligen förändrade ekonomiska förhållanden kunna

nämligen, såsom erfarenheten redan tidigare visat, inträffa under en andrakammarperiod,

så att riksdagsmannaarvodets storlek kan behöva jämkas på

ett snabbare sätt än vad som för närvarande är möjligt. Det behöver därför

icke befaras att utbrytandet ur grundlag av de ifrågavarande bestämmelserna

skulle medföra, att dessa regler förlorade den stabilitet, som de inom vissa

gränser böra äga. Tillräckliga garantier häremot torde ligga såväl däri, att

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 23—24.

1256 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 23.

stadgan om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande

beslutas samfällt av Konungen och riksdagens båda kamrar, som däri, att den

förevarande frågans natur torde göra riksdagen obenägen att besluta ändringar

i densamma, såvida ej särskilda omständigheter göra en ändring behövlig.

Då utskottet anser de anförda skälen för en grundlagsändring i ämnet

bärande och finner den nuvarande tidpunkten, första året i en ny andrakammarperiod,

lämplig för framläggande av ett grundlagsförslag i den förevarande

frågan med hänsyn till önskvärdheten att icke behöva sammankoppla

principfrågan med den i detta sammanhang ovidkommande frågan om arvodets

storlek, hemställer utskottet

att riksdagen ville såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 23 och 50 riksdagsordningen.

§ 23.

(Nuvarande lydelse.)

1. Ledamot av riksdagen äger av

statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning

under de villkor och i enlighet

med de särskilda föreskrifter, som

meddelas i en av Konungen och riksdagen

samfällt beslutad stadga om ersättnings

utgående för riksdagsmannauppdragets

fullgörande.

2. För lagtima riksdag, som ej enligt

§ 5 upplöses, innan den varit fyra

månader tillsammans, så ock för sådant

senare sammanträde av lagtima

riksdag, som i § 5 avses, utgår till

ledamot av riksdagen, som är bosatt å

ort där riksdagen hålles, arvode med

tre tusen kronor samt till annan riksdagens

ledamot arvode med fyra tusen

kronor.

Vid urtima riksdag utgår till ledamot

av riksdagen för den tid riksdagen

är samlad arvode med ett belopp motsvarande,

för månad räknat, en fjärdedel

av det för lagtima riksdag utgående

§ 23.

(Föreslagen lydelse.)

1. Ledamot av riksdagen äger av

statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning

under de villkor och i enlighet

med de särskilda föreskrifter, som

meddelas i en av Konungen och riksdagen

samfällt beslutad stadga örn ersättnings

utgående för riksdagsmannauppdragets

fullgörande.

2. För lagtima riksdag, som ej enligt

§ 5 upplöses, innan den varit fyra

månader tillsammans, så ock för sådant

senare sammanträde av lagtima

riksdag, som i § 5 avses, utgår till ledamot

av riksdagen fast arvode, beräknat

för hela den tid riksdagen är samlad.

Vid urtima riksdag utgår till ledamot

av riksdagen för den tid riksdagen

är samlad arvode med ett belopp

motsvarande, för månad räknat, en

fjärdedel av det för lagtima riksdag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 23.

(Nuvarande lydelse.)

arvodet, dock högst med nämnda

arvodes hela belopp.

3. Ledamot av riksdagen åtnjuter

ersättning för resa till och från riksdagen.

Besöker ledamot under lagtima

riksdag efter beviljad ledighet hemorten,

äger han jämväl undfå ersättning

för därav föranledd resekostnad,

dock högst för fern resor fram och åter.

§ 50.

Val av---sina befattningar.

Inträffar ledighet---nämn--

dens sammanträden.

Konungen sammankallar — — —

förordnar Konungen.

Skulle minst — — — nämnden

sammankallad.

Ledamot av nämnden åtnjute ej

någon ersättning under den tid riksdagen

är samlad. För inställelse vid

sammanträde, då riksdagen ej är samlad,

utgår ersättning enligt de i § 23

för urtima riksdag bestämda grunder.

3

(Föreslagen lydelse.)

utgående arvodet, dock högst med

nämnda arvodes hela belopp.

§ 50.

Val av---sina befattningar.

Inträffar ledighet---nämn
dens

sammanträden.

Konungen sammankallar —--

förordnar Konungen.

Skulle minst — — — nämnden

sammankallad.

Ledamot av nämnden åtnjute ej

någon ersättning under den tid riksdagen

är samlad. För inställelse vid

sammanträde, då riksdagen ej är samlad,

utgår ersättning enligt de för urtima

riksdag bestämda grunder.

Stockholm den 25 maj 1937.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman,

Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Bergman, Karl August Johanson, Nils Andersson,

Anders Andersson, Hagström, Lindskog, Fast, Vougt, Holmbäck, Lundqvist,

Andersson i Malmö, Andersson i Ovanmyra, Fält och Johansson i Tväråselet.

Reservation

av herrar Gustaf Adolf Björkman, Bergman och Hagström, som inom utskottet

yrkat, att det i fråga örn initiativ från utskottet uti förevarande ämne

väckta förslaget såsom framlagt vid en så sen tidpunkt under riksdagen icke

borde föranleda någon åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.