Konstitutionsutskottets memorial Nr 23
1937-05-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1937:23, Konstitutionsutskottets memorial Nr 23
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets memorial Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1937 kl. 12 m.
Konstitutionsutskottets memorial med förslag till ändrad
lydelse av §§ 23 och 50 riksdagsordningen.
Inom konstitutionsutskottet har framställts förslag att utskottet med stöd
av § 38 riksdagsordningen måtte föreslå sådan ändring i riksdagsordningen
att riksdagsmannaarvodets belopp skulle bestämmas i den särskilda stadga,
som enligt gällande rätt kompletterar grundlagen i fråga örn ersättningar
till riksdagens ledamöter. Förslaget har motiverats på följande sätt:
I främmande rätt regleras i allmänhet icke parlamentsledamöternas rätt
till arvode och reseersättning i författningar av grundlags natur. Så är icke
ens fallet med den finska riksdagsordningen med dess av historiska förhållanden
betingade i övrigt detaljerade regler örn riksdagen och dess arbetsformer.
Enligt denna riksdagsordning skall riksdagsman visserligen av statsmedel
åtnjuta arvode och reseersättning, men de närmare bestämmelserna
härom meddelas i lag.
Syftemålet med den uttömmande reglering av detta ämne, som skedde i
1866 års svenska riksdagsordning, var i första hand att förläna bestämmelserna
härom en större stabilitet än om de fastställts på annat sätt. Detta har
likvisst icke hindrat genomförandet av grundlagsändringar åren 1891, 1909,
1914, 1918 och 1921 samt senast år 1933. Denna sist genomförda grundlagsändring
föranleddes av en kungl, proposition till 1932 års riksdag och motiverades
av konstitutionsutskottet närmast med en hänvisning till de personliga
uppoffringar och inskränkningar av varjehanda slag som det då rådande
ekonomiska och statsfinansiella läget krävde av alla medborgare. De år
1933 genomförda grundlagsbestämmelserna örn arvode och reseersättning åt
riksdagsman kompletteras emellertid, i motsats till vad som förut varit fallet,
genom föreskrifter i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga
örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande, angivande
de villkor under vilka och innehållande de särskilda föreskrifter i enlighet
med vilka arvode och reseersättning skola utgå. Såsom skäl för utbrytningen
av dessa bestämmelser ur grundlag anfördes, att ett grundlagsstadgande i
förevarande ämne icke lämpligen kunde göras allt för detaljerat.
Härmed var emellertid första steget taget till ett utbrytande ur grundlagen
även av bestämmelserna örn arvodets storlek och örn antalet fria resor
för riksdagsmän. Vissa betydande fördelar skulle erhållas, örn ytterligare
ett steg toges i samma riktning, så att grundlagen framdeles endast fastsloge
riksdagsmännens rätt till arvode och reseersättning utan att närmare angiva
denna rätts innehåll. Väsentligen förändrade ekonomiska förhållanden kunna
nämligen, såsom erfarenheten redan tidigare visat, inträffa under en andrakammarperiod,
så att riksdagsmannaarvodets storlek kan behöva jämkas på
ett snabbare sätt än vad som för närvarande är möjligt. Det behöver därför
icke befaras att utbrytandet ur grundlag av de ifrågavarande bestämmelserna
skulle medföra, att dessa regler förlorade den stabilitet, som de inom vissa
gränser böra äga. Tillräckliga garantier häremot torde ligga såväl däri, att
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 23—24.
1256 87
2
Konstitutionsutskottets memorial Nr 23.
stadgan om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande
beslutas samfällt av Konungen och riksdagens båda kamrar, som däri, att den
förevarande frågans natur torde göra riksdagen obenägen att besluta ändringar
i densamma, såvida ej särskilda omständigheter göra en ändring behövlig.
Då utskottet anser de anförda skälen för en grundlagsändring i ämnet
bärande och finner den nuvarande tidpunkten, första året i en ny andrakammarperiod,
lämplig för framläggande av ett grundlagsförslag i den förevarande
frågan med hänsyn till önskvärdheten att icke behöva sammankoppla
principfrågan med den i detta sammanhang ovidkommande frågan om arvodets
storlek, hemställer utskottet
att riksdagen ville såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 23 och 50 riksdagsordningen.
§ 23.
(Nuvarande lydelse.)
1. Ledamot av riksdagen äger av
statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning
under de villkor och i enlighet
med de särskilda föreskrifter, som
meddelas i en av Konungen och riksdagen
samfällt beslutad stadga om ersättnings
utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.
2. För lagtima riksdag, som ej enligt
§ 5 upplöses, innan den varit fyra
månader tillsammans, så ock för sådant
senare sammanträde av lagtima
riksdag, som i § 5 avses, utgår till
ledamot av riksdagen, som är bosatt å
ort där riksdagen hålles, arvode med
tre tusen kronor samt till annan riksdagens
ledamot arvode med fyra tusen
kronor.
Vid urtima riksdag utgår till ledamot
av riksdagen för den tid riksdagen
är samlad arvode med ett belopp motsvarande,
för månad räknat, en fjärdedel
av det för lagtima riksdag utgående
§ 23.
(Föreslagen lydelse.)
1. Ledamot av riksdagen äger av
statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning
under de villkor och i enlighet
med de särskilda föreskrifter, som
meddelas i en av Konungen och riksdagen
samfällt beslutad stadga örn ersättnings
utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.
2. För lagtima riksdag, som ej enligt
§ 5 upplöses, innan den varit fyra
månader tillsammans, så ock för sådant
senare sammanträde av lagtima
riksdag, som i § 5 avses, utgår till ledamot
av riksdagen fast arvode, beräknat
för hela den tid riksdagen är samlad.
Vid urtima riksdag utgår till ledamot
av riksdagen för den tid riksdagen
är samlad arvode med ett belopp
motsvarande, för månad räknat, en
fjärdedel av det för lagtima riksdag
Konstitutionsutskottets memorial Nr 23.
(Nuvarande lydelse.)
arvodet, dock högst med nämnda
arvodes hela belopp.
3. Ledamot av riksdagen åtnjuter
ersättning för resa till och från riksdagen.
Besöker ledamot under lagtima
riksdag efter beviljad ledighet hemorten,
äger han jämväl undfå ersättning
för därav föranledd resekostnad,
dock högst för fern resor fram och åter.
§ 50.
Val av---sina befattningar.
Inträffar ledighet---nämn--
dens sammanträden.
Konungen sammankallar — — —
förordnar Konungen.
Skulle minst — — — nämnden
sammankallad.
Ledamot av nämnden åtnjute ej
någon ersättning under den tid riksdagen
är samlad. För inställelse vid
sammanträde, då riksdagen ej är samlad,
utgår ersättning enligt de i § 23
för urtima riksdag bestämda grunder.
3
(Föreslagen lydelse.)
utgående arvodet, dock högst med
nämnda arvodes hela belopp.
§ 50.
Val av---sina befattningar.
Inträffar ledighet---nämn
dens
sammanträden.
Konungen sammankallar —--
förordnar Konungen.
Skulle minst — — — nämnden
sammankallad.
Ledamot av nämnden åtnjute ej
någon ersättning under den tid riksdagen
är samlad. För inställelse vid
sammanträde, då riksdagen ej är samlad,
utgår ersättning enligt de för urtima
riksdag bestämda grunder.
Stockholm den 25 maj 1937.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman,
Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Bergman, Karl August Johanson, Nils Andersson,
Anders Andersson, Hagström, Lindskog, Fast, Vougt, Holmbäck, Lundqvist,
Andersson i Malmö, Andersson i Ovanmyra, Fält och Johansson i Tväråselet.
Reservation
av herrar Gustaf Adolf Björkman, Bergman och Hagström, som inom utskottet
yrkat, att det i fråga örn initiativ från utskottet uti förevarande ämne
väckta förslaget såsom framlagt vid en så sen tidpunkt under riksdagen icke
borde föranleda någon åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.