Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till förre kontoristen A. L. Johansson för mistad pension.

1937-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:103, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till förre kontoristen A. L. Johansson för mistad pension.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

7

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ersättning till förre kontoristen A. L. Johansson

för mistad pension.

(3:e avd.)

I en den 5 mars 1937 dagtecbnad proposition, nr 186, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till

förre kontoristen August Leander Johansson i Buggemåla måtte för tiden

1 januari 1923—30 april 1935 såsom pension — utöver redan uppburet belopp

— utbetalas 897 kronor 90 öre, att utgå från det under femte huvudtiteln

för budgetåret 1936/1937 uppförda förslagsanslaget till bidrag till pensionstillägg

och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Enligt 6 § lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring i dess

ursprungliga lydelse utgick högsta pensionstillägg, vid en årsinkomst ej överstigande

50 kronor, med 150 kronor till man och 140 kronor till kvinna.

Genom en den 13 oktober 1921 vidtagen ändring, vilken trädde i kraft den

1 januari 1922, ändrades nämnda lagrum bland annat såtillvida, att högsta

pensionstillägget fastställdes till 225 kronor för man och 210 kronor för

kvinna. Samtidigt ändrades 3 § lagen den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser

i anledning av pensionsförsäkringslagen därhän, att de förhöjda

pensionstilläggen ej skulle tillkomma personer, som före utgången av år

1921 fyllt 15 år och blivit till arbete varaktigt oförmögna, utan skulle å

sådana personer äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

I en den 9 april 1923 dagtecknad, den 15 april 1924 till pensionsnämndens

ordförande i Rödeby sockens pensionsdistrikt inkommen ansökning örn pension

uppgav Johansson, som är född den 18 december 1896 och ogift, att

han till följd av ledgångsreumatism varit oförmögen att försörja sig sedan

den 1 mars 1922 samt att han bott hos husbonde till den 1 september 1921

och därefter hos sina föräldrar. Vid ansökningen fanns fogat ett av legitimerade

läkaren J. Lagerholm i Karlskrona den 6 november 1923 utfärdat

intyg, enligt vilket Johansson led av »kronisk ledgångsreumatism och organiskt

hjärtfel sedan 3 år». Arbetsoförmågan betecknades i intyget såsom

fullständig och varaktig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Genom beslut den 14 maj 1924 förklarade pensionsnämnden Johansson

till arbete varaktigt oförmögen sedan den 1 mars 1922 och tillerkände honom

pension från och med den 1 januari 1923 utan beräknad årsinkomst, att

utgå »efter gamla lagen», d. v. s. jämlikt förberörda övergångsbestämmelse.

Som tillämpningen av nämnda lagrum förutsatte, att. Johansson blivit varaktigt

arbetsoförmögen före 1921 års utgång, men Johanssons arbetsoförmåga

enligt såväl ansökningen s o m ''jp e n si o n sn arn lide n s utlåtande inträtt först med

ingången av mars månad 1922, begärde pensionsstyrelsen förklaring av

pensionsnämndens ordförande. Såsom svar meddelade denne, att Johansson

varit »sjuk och invalid sedan 1921». Med fastställande av pensionsnämndens

beslut beviljade pensionsstyrelsen den 29 november 1924 Johansson

pension från och med den 1 januari 1923 utan beräknad årsinkomst samt

föreskrev, att pensionen skulle beräknas enligt förenämnda övergångsbestämmelse.

Sedan pensionsstyrelsen år 1934 avslagit en av Johansson gjord ansökan

örn ökning av pensionen, ingav Johansson efter åtskillig skriftväxling med

pensionsstyrelsen i november 1935 förnyad ansökan örn ökad pension. I

denna ansökning lämnade Johansson samma uppgift rörande tidpunkten för

invaliditetens inträdande som i den första pensionsansökningen, d. v. s. mars

1922. Han framhöll, att han ingivit den nya ansökningen, enär på grund

av något missförstånd eller förbiseende vid behandlingen av hans första

ansökning han blivit tillerkänd mindre pension än han enligt lag hade rätt

till, samt hemstiillde att få utbekomma den pension, vartill han vore berättigad,

retroaktivt för hela den tid han varit invalid. Till styrkande av

sina uppgifter örn tidpunkten för sjukdomens början åberopade Johansson

åtskilliga intyg.

Vid handläggning av ärendet den 21 juli 1936 förordnade pensionsstyrelsen,

att Johanssons pensionstillägg skulle från och med den 1 maj 1935

beräknas i enlighet med bestämmelserna i 6 § pensionsförsäkringslagen,

d. v. s. utgå med förhöjt belopp.

I skrivelse till pensionsstyrelsen den 8 december 1936 framhöll Johansson,

att ett missförstånd eller en beklaglig förväxling ägt rum, i det att tidpunkten

för invaliditetens inträde nämligen fastslagits med ledning av ett

den 6 november 1923 utfärdat intyg av en läkare, som han aldrig konsulterat.

Johansson anhöll därför att få komma i åtnjutande av den pension, som

på grund av misstag undanhållits honom.

I svar den 15 januari 1937 å denna skrivelse meddelade styrelsen Johansson,

att den ökning av hans pension, som styrelsens beslut den 21 juli

1936 inneburit, måst begränsas till tiden från och med den 1 maj 1935, enär

enligt 31 § pensionsförsäkringslagen ökning av invalidpension icke vore

medgiven för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under

vilken ansökningen örn ökning i vederbörlig ordning ingivits, ändå att rätten

till ökning visades hava tidigare förvärvats. I samband härmed framhöll

styrelsen, att nyssberörda stadgande i 31 § pensionsförsäkringslagen hade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

9

sin motsvarighet i 33 § lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering, som

trätt i kraft den 1 januari 1937.

Under åberopande av vad sålunda förekommit har Johansson i en till

Kungl. Majit den 6 februari 1937 inkommen skrift anhållit, att Kungl. Majit

ville vidtaga åtgärder för att bereda honom ersättning för den minskning i

pension från den allmänna pensionsförsäkringen, som han lidit därigenom,

att pensionen under tiden 1 januari 1923—30 april 1935 utgått efter mindre

förmånliga bestämmelser än dem som bort å honom tillämpas.

Över framställningen har pensionsstyrelsen den 27 februari 1937 avgivit

utlåtande och därvid för egen del anfört följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att styrelsens beslut den 29 november

1924, varigenom Johanssons pension förklarades skola utgå jämlikt 3 § i

övergångsbestämmelserna, grundat sig å pensionsnämndens beslut i denna

del och å pensionsnämndsordförandens på styrelsens förfrågan lämnade

uppgift, att Johansson varit sjuk och invalid sedan år 1921.

Johanssons pensionsansökning av år 1935 innefattade emellertid sådan

utredning, att det måste anses ställt utom tvivel, att Johansson blivit till

arbete oförmögen först i mars 1922 och att sålunda 6 § pensionsförsäkringslagen

i stället för 3 § i övergångsbestämmelserna till densamma bort å Johansson

tillämpas. Genom sitt beslut den 21 juli 1936 åvägabragte därför

styrelsen också rättelse härutinnan, men på grund av 31 § pensionsförsäkringslagen

kunde styrelsen ej giva denna rättelse längre retroaktiv verkan

än till ingången av maj månad 1935.

Hade pensionstillägg kunnat av styrelsen tillerkännas Johansson redan

från och med den 1 januari 1923, skulle han för tiden från och med sagda

dag till och med den 30 april 1935 hava i pension — utöver uppburet belopp

_ — erhållit tillhopa 897 kronor 90 öre, vilket belopp sålunda är den

pension, varom Johansson gått miste.

De omständigheter, som föranlett att å Johansson tillämpats oriktigt

lagrum, äro tydligen av den art, att man ej kan lägga Johansson till last,

att han ej sökt iakttaga sin rätt genom att överklaga pensionsnämndens

beslut av den 14 maj 1924.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker styrelsen, att Johansson herodes

ersättning för mistad pension med 897 kronor 90 öre.

Departementschefen har i likhet med pensionsstyrelsen funnit de föreliggande

omständigheterna vara sådana, att Johansson borde beredas ersättning

för det pensionsbelopp, varom han, i enlighet med vad i ärendet anförts,

gått miste. För ändamålet erforderliga medel, 897 kronor 90 öre,

syntes böra bestridas från det under femte huvudtiteln för budgetåret 1936/

1937 uppförda förslagsanslaget till bidrag till pensionstillägg och understöd

enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda förhållandena har

utskottet icke velat motsätta sig Kungl. Majits förslag. Utskottet hemställer

därför,

att riksdagen må medgiva, att till förre kontoristen August

Leander Johansson i Buggemåla må för tiden 1 januari 1923—

Biliam) till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 102—103. 954 37 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

30 april 1935 såsom pension — utöver redan uppburet belopp —

utbetalas 897 kronor 90 öre, att utgå från det under femte

huvudtiteln för budgetåret 1936/1937 uppförda förslagsanslaget

till bidrag till pensionstillägg och understöd enligt lagen örn

allmän pensionsförsäkring.

Stockholm den 20 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson

i Kompersmåla, Borell, Nilsson i Landeryd, Båldi, Jonsson, Larsson i Varberg,

Rahmn, Magnusson och Englund; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist, Strindlund,

Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna,

Svensson, Ward, Isacsson, Olsson i Staxäng och Bergvall.

Stockholm 1937, K. L, Beckmans Boktryckeri,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till förre kontoristen A. L. Jokansson för mistad pension. a1 i texten