Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående personligt arvodestillägg till vissa rullföringsbiträden.
1937-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:109, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående personligt arvodestillägg till vissa rullföringsbiträden.
Dokumentets text
22
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
Nr 109.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
personligt arvodestillägg till vissa rullföringsbiträden.
(l:a avd.)
I en den 13 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 250, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att personligt
arvodestillägg enligt i berörda statsrådsprotokoll förordade grunder må från
och med budgetåret 1937/1938 beredas rullföringsbiträden, vilka icke åtnjuta
statspension, samt att härav föranledda kostnader må bestridas av lantförsvarets
anslag till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.
Biträdena vid rikets rullföringsområden — de s. k. rullföringsbiträdena —
åtnjuta årsarvoden, som utgå till i Stockholm tjänstgörande Tullföringsbiträde
med 2,340 kronor, till övriga rullföringsbiträden utom å Gotland med
2,130 kronor samt till rullföringsbiträden å Gotland (tillika landstormsförrådsförvaltare)
med 1,710 kronor. Vid avvägandet av dessa arvoden har
förutsatts, att befattningarna skulle bestridas av underofficerare i reserven,
vilka avgått från beställning å aktiv stat med rätt till pension.
Emellertid har det i åtskilliga fall inträffat, att till Tullföringsbiträde
antagits underofficer i reserven, som icke är pensionsberättigad.
I anledning av en av svenska underofficersförbundet i ämnet gjord framställning
föreslog Kungl. Majit i proposition till 1928 års riksdag (nr 196,
sid. 75), att Tullföringsbiträde av sistnämnda kategori måtte — med hänsyn
till att rullföringsbiträdesbefattingen, vilken från början betecknats såsom
bisyssla, visat sig i regel taga vederbörandes hela arbetstid i anspråk och
därigenom omöjliggöra förvärv av andra inkomster än det med befattningen
förenade arvodet — efter en tjänstgöringstid såsom Tullföringsbiträde av
minst tio år få komma i åtnjutande av personligt arvodestillägg med 600
kronor för år.
Sedan denna framställning av riksdagen bifallits, utfärdade Kungl. Majit
genom brev den 28 juni 1928 bestämmelser i ämnet.
I underdånig skrivelse den 19 januari 1931 gjorde svenska underofficersförbundet
framställning örn att till Tullföringsbiträde, varom nu är fråga,
måtte — utöver det sålunda medgivna personliga arvodestillägget — få utgå
ytterligare två dylika tillägg, vartdera örn 500 kronor, det ena efter femton
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
23
och det andra efter tjugu års väl vitsordad tjänstgöring i rullföringsbiträdesbefattning.
Sedan arméförvaltningens civila departement i utlåtande den
13 mars 1931 anfört, bland annat, att under förutsättning att — i enlighet
med vissa av 1930 års militära avlöningssakkunniga gjorda uttalanden — en
allmän realprövning av löner och arvoden bomme till stånd och därvid även
frågan om förmåner åt ifrågavarande rullföringsbiträden bomme under bedömande,
framställningen icke borde för det dåvarande föranleda någon åtgärd
utan upptagas till prövning i samband med den ifrågasatta utredningen av
lönefrågan i allmänhet för statens befattningshavare, fann Kungl. Maj:t
genom beslut den 16 januari 1935 framställningen icke för det dåvarande
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställd skrift, dagtecknad
den 26 februari 1936, hava fanjunkarna J. Bengtsson, T. Ekman och
J. Jerth, å »de icke pensionerade rullföringsbiträdenas vägnar» anhållit, att
åtgärd måtte vidtagas för beredande av förbättrade avlöningsförhållanden
för omförmälda kategori av rullföringsbiträden, på sätt svenska underofficersförbundet
i sin förenämnda skrivelse den 19 januari 1931 föreslagit.
Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande i ärendet den 13
mars 1936 — under hänvisning till den sakkunnigutredning rörande avlöningsbestämmelser
för statens befattningshavare, som då ställts i utsikt — ansett
den förevarande framställningen örn arvodesförhöjning icke böra föranleda
annan åtgärd än att framställningen skulle överlämnas till de sakkunniga, som
kunde komma att förordnas för verkställande av en sådan utredning.
Försvarsväsendets lönenämnd har i utlåtande den 27 mars 1936 anfört, att
lönenämnden med hänsyn till vad i framställningen anförts ansåge billighetsskäl
tala för någon ytterligare förhöjning av ifrågavarande befattningshavares
avlöningsförmåner. Enligt vad lönenämnden inhämtat, tillsattes numera befattningarna
vid rullföringsväsendet endast med personal, tillhörande den
personalkategori, som ursprungligen avsetts för desamma, och några konsekvenser
syntes därför ej vara att befara genom införande av en sådan förhöjning,
varom här vore fråga. Det framlagda förslaget örn införande av
ytterligare två avlöningsförhöjningar kunde lönenämnden emellertid icke
förorda. Däremot ansåge sig lönenämnden böra tillstyrka, att ytterligare en
löneförhöjning i form av personligt arvodestillägg måtte få utgå till de i framställningen
avsedda befattningshavare, som i sådan egenskap tjänstgjort i
minst tjugu år. Beloppet av detta tillägg syntes lämpligen kunna bestämmas
till 480 kronor för år.
Slutligen har departementschefen anmält, att fanjunkaren Bengtsson i en
den 25 januari 1937 dagtecknad, till chefen för försvarsdepartementet ställd
skrift samt fanjunkaren A. JI. Lindgren i en den 19 februari 1937 dagtecknad,
till chefen för finansdepartementet ställd skrift, vilken sedermera blivit överlämnad
till försvarsdepartementet, »å de icke pensionerade rullföringsbiträdenas
vägnar» anhållit, att förslag måtte avlåtas till innevarande års riksdag
rörande förbättring av de ifrågavarande rullföringsbiträdenas avlöningsförhållanden.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
Utskottet.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Såsom av det förestående framgår kommer den kategori av rullföringsbiträden,
varom nu är fråga, att så småningom försvinna. Antalet dylika biträden
uPPgår för närvarande till aderton. Till följd av uppnådda 65 levnadsår och
därmed förenad skyldighet att avgå kommer antalet att minskas med en undervart
och ett av åren 1937—1940, 1947, 1948, 1951, 1953 och 1954, med två
under vartdera av åren 1945 och 1952 samt med fyra under år 1946. Under
år 1955 är den därefter återstående sista befattningshavaren av förevarande
kategori skyldig att avgå.
Vid bestämmandet av arvodet för rullföringsbiträdena hava statsmakterna
utgått ifrån att vederbörande skulle, utöver arvodet, åtnjuta pension av
statsmedel. Då nu ifrågavarande rullföringsbiträden icke äro pensionsberättigade,
har deras ekonomiska ställning helt naturligt kommit att bliva
bekymmersam. Av denna anledning erhöllo de också genom förenämnda beslut
år 1928 personliga arvodestillägg efter 10 års tjänst som rullföringsbiträden.
Emellertid synes det billigt och skäligt, att deras ekonomiska ställning
ytterligare något upphjälpes, icke minst i betraktande av den förstärkning
av statstjänarnas avlöningsförmåner, som inom åtskilliga statsförvaltningens
övriga områden beredes.
I fråga om grunderna för den löneförbättring, som jag sålunda anser mig
böra förorda, ansluter jag mig till vad lönenämnden härutinnan föreslagit.
Utöver det personliga arvodestillägg å 600 kronor, som för närvarande utgår
till Tullföringsbiträde, som icke åtnjuter pension och fyllnadspension, efter en
tjänstgöringstid av minst tio år, bör sålunda efter en tjänstgöringstid av minst
tjugu år få utgå ytterligare ett personligt arvodestillägg med 480 kronor. De
befattningshavare, som kunna räkna sig tillgodo en så lång tjänstgöringstid,
äro för närvarande tio till antalet. Då någon ökning av detta antal icke torde
komma att inträffa förrän efter ytterligare ett par år, skulle sålunda medelsbehovet
för beredande av den av mig nu föreslagna löneförbättringen under
nästa budgetår komma att uppgå till högst 4,800 kronor. Dessa kostnader
torde böra få bestridas från den i staten för rullföringsbefälhavare med
biträden under lantförsvarets avlöningsanslag upptagna anslagsposten till
personligt arvodestillägg åt vissa rullföringsbiträden, vilken i anledning
därav torde böra höjas till 9,600 kronor. Den härför erforderliga ändringen
i förenämnda stat torde det få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga. Någon
uppräkning av lantförsvarets avlöningsanslag lärer icke av denna anledning
behöva vidtagas.
I likhet med departementschefen finner utskottet billighetsskäl tala för att
åt de rullföringsbiträden, vilka icke åtnjuta sådan pension, som tillkommer
från aktiv stat vid uppnådd pensionsålder avgången underofficer, beredes
någon ytterligare förhöjning i sina avlöningsförmåner. Utskottet förutsätter
härvid, att det föreslagna arvodestillägget skall utgå även i sådana fall,
då befattningshavare, varom här är fråga, är berättigad att uppbära underofficer
i reserven tillkommande pension, s. k. reservpension.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må medgiva att personligt arvodestillägg enligt
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 13 mars 1937
förordade grunder må från och med budgetåret 1937/1938 beredas
rullföringsbiträden, vilka icke åtnjuta statspension, samt
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
25
att härav föranledda kostnader må bestridas av lantförsvarets
anslag till avlöning till personal vid staber och truppförband
m. fl.
Stockholm den 20 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 104.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående personligt arvodestillägg till vissa rullföringsbiträden. a1 i texten