Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinintendenten av lia graden R. H. Berg.
1937-04-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:112, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinintendenten av lia graden R. H. Berg.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
31
Nr 112.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående
efterskänkande av vissa kronan tillkommande
fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och
marinintendenten av lia graden R. H. Berg.
(l:a avd.)
l:o) Uti en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition (nr 195) har Kungl.
Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva
(punkt l:o), att flaggkorpralen J. L. Gunnesson må befrias från honom
jämlikt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag den 12 juli
1935 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 1,761 kronor
89 öre.
Flaggkorpralen vid andra yrkeskompaniet J. L. Gunnesson tjänstgjorde
under tiden den 21 april—den 26 oktober 1932 såsom uppbördsman för
pansarskeppet Manlighetens materialutredningsförråd. Därvid uppstodo vissa
brister i förrådet. I syfte att dölja dessa brister och undgå ersättningsskyldighet
för desamma vidtog Gunnesson vissa ändringar i ett flertal till
honom i hans egenskap av uppbördsman för förrådet ingivna rekvisitioner
å materiel, varigenom rekvisitionerna kommo att utöver å desamma förut
angivna kvantiteter upptaga ytterligare materiel till en myckenhet, som haft
ett sammanlagt värde av 1,761 kronor 89 öre. Rekvisition erna bilades sedermera
den till vederbörande myndighet ingivna redovisningen rörande handhavandet
av ifrågavarande förråd.
Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Gunnesson av vederbörande
åklagare under åtal vid stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation
under yrkande örn ansvar för förbrytelse i tjänsten. I målet förde
kronan talan mot Gunnesson örn ersättning för den förlust, som åsamkats
statsverket på grund av den oriktiga redovisningen.
Av handlingarna i målet inhämtas, bland annat, att medicinalstyrelsen i
utlåtande den 6 maj 1935 visserligen funnit Gunnesson förete psykisk abnormitet
men att denna dock icke syntes styrelsen mer uttalad, än att Gunnesson
på grund av densamma vid åtalade brottets begående befunnit sig i sådant
sjukligt sinnestillstånd, som avsåges i 5 kap. 6 § strafflagen.
I sitt den 12 juli 1935 meddelade utslag dömde stationskrigsrätten Gunnesson
dels jämlikt 12 kap. 2 § och 5 kap. 6 § allmänna strafflagen, för
32
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
förfalskning av allmän handling att hållas i fängelse två månader, dels ock
i förmågo av 129 § strafflagen för krigsmakten och 5 kap. 6 § allmänna
strafflagen för förbrytelse i tjänsten för egen fördel att hållas i fängelse en
månad eller att sålunda i en bot undergå fängelse tre månader. Härjämte
förpliktade krigsrätten Gunnesson att i skadestånd till kronan utgiva 1,761
kronor 89 öre.
I fråga örn det utdömda skadeståndet har stationskrigsrättens utslag
vunnit laga kraft. Beträffande ansvarsfrågan har såväl krigsliovrätten som
senare Kungl. Majit ej funnit skäl göra ändring i det överklagade beslutet.
Emellertid förordnade Kungl. Majit, att med det Gunnesson ådömda fängelsestraffet
skulle anstå i enlighet med lagen om villkorlig straffdom. Gunnesson
skulle under en prövotid av tre år stå under övervakning.
Hos Kungl. Majit har nu Gunnesson i en den 6 april 1936 dagtecknad
skrift anhållit örn befrielse från utgivande av det av stationskrigsrätten utdömda
skadestådet å 1,761 kronor 89 öre.
Marinförvaltningen har i utlåtande den 16 juli 1936, då synnerligen ringa
utsikter syntes förefinnas för de utdömda medlens indrivning, särskilt med
hänsyn till Gunnessons snara inträde i pensionsåldern, förklarat sig, med
beaktande jämväl av övriga i ärendet förekomna omständigheter, tillstyrka,
att Gunnesson av nåd befriades från ifrågavarande ersättningsskyldighet.
Statskontoret har i utlåtande den 2 september 1936 — med erinran örn
vad riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 10 april 1935 (nr 156) uttalat
rörande principerna för medgivande åt tjänsteman av befrielse från honom
ådömd betalningsskyldighet gentemot kronan — framhållit, att ämbetsverket
icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot ett efterskänkande — på sätt
hemställdes i nu föreliggande ansökning från Gunnesson — av den ersättning
till kronan, vilken blivit sökanden av vederbörande krigsrätt ådömd, i synnerhet
som sökanden i samband med att han förpliktats utgiva nyssnämnda
belopp blivit dömd till straff för förbrytelse i tjänsten. Enligt vad som
framginge av handlingarna i ärendet, förefunnes emellertid ringa utsikter
till att det utdömda skadeståndet skulle kunna till fullo indrivas, särskilt
enär sökanden inom kort inträdde i pensionsåldern. Med hänsyn härtill
ville statskontoret icke motsätta sig att Kungl. Majit i proposition underställde
ärendet riksdagens prövning. För den händelse det därvid, i betraktande
av riksdagens ovanberörda uttalande och omständigheterna i förevarande
fall, skulle anses, att skadeståndet icke borde helt eftergivas, syntes
det statskontoret i varje fall billigt, att skadeståndsbeloppet begränsades
förslagsvis till högst 500 kronor.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
Av den lämnade redogörelsen framgår, att den Gunnesson åvilande ersättningsskyldigheten
gentemot kronan från början uppkommit genom att brist
uppstått i materialutredningsförråd, för vilket Gunnesson tjänstgjort såsom
uppbördsman. Den verkställda utredningen har icke givit vid handen, att
bristen till någon del uppkommit genom att Gunnesson tillägnat sig eller
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
33
eljest tillgodogjort sig något av den under hans vård ställda materielen.
Först i samband med vederbörlig redovisning av förrådet har Gunnesson
för att täcka nämnda brist och undgå ersättningsskyldighet företagit de förfalskningar,
för vilka han ådömts straffansvar. Enligt ett i och för rättegången
av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande angående Gunnessons sinnesbeskaffenhet
har denne emellertid vid tiden för brottens begående saknat
förståndets fulla bruk, vilken uppfattning jämväl delats av domstolarna.
Enligt vad jag inhämtat tjänstgör Gunnesson för närvarande vid flottans
station i Stockholm mot en kontant avlöning av omkring 250 kronor för
månad. Han inträder emellertid med utgången av mars 1937 i pensionsåldern.
Försörjningsplikt åvilar honom gentemot sjuklig hustru och en
hemmavarande, 17 år gammal dotter, som är invalid. Såsom även av marinförvaltningen
framhållits synas sålunda ringa utsikter förefinnas för kronan
att erhålla likvid för sin ifrågavarande fordran å Gunnesson. Med hänsyn
härtill och till övriga omständigheter i ärendet anser jag mig därför böra
tillstyrka, att Gunnesson helt befrias från ersättningsskyldighet till kronan
på grund av stationskrigsrättens utslag.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva, att flaggkorpralen J. L. Gunnesson
må befrias från honom jämlikt stationskrigsrättens vid
Stockholms örlogsstation utslag den 12 juli 1935 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 1,761 kronor
89 öre.
2:o) Vidare har Kungl. Majit under punkt 2:o) i förenämnda proposition
föreslagit riksdagen medgiva, att marinintendenten av lia graden K. H. Berg
må befrias från återstoden av den honom enligt stationskrigsrättens vid
Stockholms örlogsstation utslag den 15 juni 1928 åliggande betalningsskyldighet
till kronan.
Marinintendenten av lia graden R. H. Berg omhänderhade från och med
den 8 oktober 1923 i egenskap av intendent hos chefen för underofficersoch
sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation nämnda stations manskapskassa
ävensom vissa från stationens kassa uppburna förskottsmedel för bestridande
av rekryteringskostnader m. m., vilka medel här nedan benämnas
rekryteringskassan. Därvid hade i kassorna uppstått en brist, som beträffande
manskapskassan uppgick till 5,884 kronor 47 öre och i fråga om rekryteringskassan
till 5,307 kronor 39 öre.
Sedan Berg på grund av vad sålunda förekommit stiillts under åtal vid
stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation, utlät sig stationskrigsrätten
genom utslag den 15 juni 1928: Enär det icke mot Bergs nekande och vad
till stöd därför i målet förekommit blivit ådagalagt, att han tillgripit och
förskingrat förenämnda kassamedel, eller eljest ådagalagts något förhållande
på grund varav han kunde göras ansvarig för den omförmälda bristens uppkomst,
men Berg vidgått, att han icke förrän i december 1927 gjort veder
Bihang
till riksdagens protokoll 11)37. 6 sami. Nr 104—113. 949 87 3
Utskottet.
34
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
bördig anmälan om bristen, oaktat han redan en dag i slutet av oktober
1925 funnit, att kassornas i ett låst kassaskåp å bans tjänsterum förvarade
kontanta medel till belopp av omkring 8,000 kronor blivit därifrån bortstulna,
och, sedan lian gottgjort en del av den sålunda uppkomna förlusten,
en dag i slutet av april 1927 upptäckt, att på enahanda sätt ytterligare
omkring 4,000 kronor frånbänts kassorna, samt utrett blivit, att Berg vidtagit
åtgärder, som varit ägnade att vid företagna granskningar av kassorna
förhindra eller åtminstone försvåra upptäckt av föreliggande brist, alltså
och då Berg förty gjort sig skyldig till oförstånd och försummelse i sin
tjänst och därigenom ådragit sig ersättningsskyldighet för den ifrågavarande
bristen, prövade krigsrätten rättvist på det sätt bifalla åklagarens i målet
förda talan, att Berg, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, dömdes till mistning
av sin marinintendentbefattning i tre månader. Härjämte förpliktades Berg
att i ersättning genast utgiva till chefen för underofficers- och sjömanskårerna
för manskapskassans räkning 5,884 kronor 47 öre och till kronan
5,307 kronor 39 öre jämte 5 procent årlig ränta å dessa belopp från den 14
januari 1928, då målet första gången handlagts, tills full betalning skedde.
Hos Kungl. Maj:t har nu Berg i en den 20 april 1936 till försvarsdepartementet
inkommen skrift — under förmälan, att han efter överenskommelse
med vederbörande advokatfiskal genom månatliga avbetalningar
intill utgången av mars 1936 inbetalat, till manskapskassan ett belopp, som
med 15 kronor 53 öre överstege det i förenämnda utslag utdömda kapitalbeloppet
och till rekryteringskassan så stort belopp, att å det utdömda
kapitalbeloppet återstode allenast 557 kronor 39 öre — hemställt örn befrielse
från honom åliggande skyldighet att utgiva i utslaget angiven ränta.
Chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation har
i yttrande den 12 maj 1936 allenast såtillvida tillstyrkt den gjorda framställningen,
att han förordat en sänkning av den räntefot, enligt vilken räntan
skulle beräknas till 3 procent, vilket i runt tal utgjorde den medelprocent,
efter vilken privatbankernas kapitalräkningar förräntats under åren 1928—1936.
Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation har i yttrande den 14 maj
1936 ansett billighetsskäl tala för en nedsättning av räntebeloppet, så att
detsamma endast beräknades efter den av privatbankerna i medeltal för
åren 1928—1936 tillämpade räntesatsen å medel, insatta å checkräkning.
Marinförvaltningen har i utlåtande i ärendet den 28 maj 1936 hemställt,
att Kungl. Majit måtte på så sätt bifalla Bergs framställning, att Berg finge
befrias från erläggandet av i utslaget utdömd ränta till statsverket, samt att
det för manskapskassan lämnade medgivandet örn nedsättning av räntesatsen
å dess fordran till tre procent måtte fastställas.
Slutligen har statskontoret i utlåtande den 26 augusti 1936 framhållit, att
ämbetsverket visserligen funne betänkligheter möta mot ett efterskänkande
av Bergs ifrågavarande skuld till kronan och till sjömanskårens i Stockholm
manskapskassa men ville med hänsyn till vad marinförvaltningen i
ärendet anfört icke motsätta sig att skulden ifråga delvis eftergåves. Yad
kassans fordran beträffade syntes efterskänkandet lämpligen böra begränsas
till vad chefen för underofficers- och sjömanskårerna föreslagit. I fråga om
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
35
ersättningsskyldigheten till kronan finge statskontoret —• under erinran om
1935 års riksdags uttalande i skrivelse nr 156 i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse för marin direktören I. J. Falkman från viss
betalningsskyldighet, i vilken skrivelse en skärpning av grunderna för efterskänkande
av vissa kronans fordringar påyrkats — för sin del föreslå en
liknande begränsning, förslagsvis sålunda att Berg mot inbetalande av ytterligare
500 kronor befriades från sin därefter återstående ersättningsskyldighet
till statsverket.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
Yad först beträffar manskapskassans återstående fordran å Berg på grund
av krigsrättens ifrågavarande utslag finner jag mig med hänsyn till nämnda
kassas särskilda karaktär icke kunna tillstyrka, att från Kungl. Maj:ts sida
åtgärder i detta fall vidtagas för ett efterskänkande i en eller annan form
av ifrågavarande fordran eller någon del därav.
Vidkommande därefter Bergs skyldighet att på grund av krigsrättens
utslag till Kungl. Majit och kronan inbetala ett belopp av 5,307 kronor 39
öre jämte 5 procent årlig ränta från den 14 januari 1928, har Berg, enligt
vad jag inhämtat, till stationskontoret vid Stockholms örlogsstation genom
månatliga avbetalningar under åren 1928—1936 numera inbetalat hela kapitalbeloppet.
Däremot häftar Berg fortfarande i skuld för efter hand upplupna
räntor å kapitalbeloppet, vilken skuld vid 1936 års utgång uppgick till 1,206
kronor 45 öre. På sätt marinförvaltningen funnit synes mig anledning föreligga
att Berg, sedan han nu fullgjort hela kapitalinbetalningen, erhåller
eftergift i skyldigheten att infria den återstående ränteskulden. Härför tala
främst de allvarliga strävanden Berg ådagalagt att under årens lopp gottgöra
såväl kronan som manskapskassan de dem åsamkade förlusterna ävensom
Bergs av marinförvaltningen väl vitsordade tjänstgöring under tiden
efter den honom ågångna bestraffningen. Jag finner mig sålunda böra föreslå,
att Berg må befrias från sin återstående skuld till kronan på grund av
krigsrättens utslag. Något villkor av inbetalning av visst ytterligare belopp
för befrielsens tillgodonjutande lärer i detta fall icke böra uppställas. Härvid
har jag ansett viss hänsyn böra tagas till att den av såväl marinförvaltningen
som statskontoret tillstyrkta nedsättningen av den återstående ränteskulden
till manskapskassan enligt vad jag förut anfört icke lärer böra
ifrågakomma.
Till det föreslagna efterskänkandet av kronans återstående fordran hos
Berg torde riksdagens medgivande böra inhämtas.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet
med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva, att marinintendenten av lia
graden B. H. Berg må befrias från återstoden av den honom
enligt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag
den 15 juni 1928 åliggande betalningsskyldighet till kronan.
Stockholm den 20 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDEÉSANDERSON.
Utskottet.
Närvarande: Sr under utlåtandet nr 104.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnes a1 i texten