Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinintendenten av lia graden R. H. Berg.

1937-04-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:112, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinintendenten av lia graden R. H. Berg.

Dokumentets text

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

31

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående

efterskänkande av vissa kronan tillkommande

fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och

marinintendenten av lia graden R. H. Berg.

(l:a avd.)

l:o) Uti en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition (nr 195) har Kungl.

Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva

(punkt l:o), att flaggkorpralen J. L. Gunnesson må befrias från honom

jämlikt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag den 12 juli

1935 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 1,761 kronor

89 öre.

Flaggkorpralen vid andra yrkeskompaniet J. L. Gunnesson tjänstgjorde

under tiden den 21 april—den 26 oktober 1932 såsom uppbördsman för

pansarskeppet Manlighetens materialutredningsförråd. Därvid uppstodo vissa

brister i förrådet. I syfte att dölja dessa brister och undgå ersättningsskyldighet

för desamma vidtog Gunnesson vissa ändringar i ett flertal till

honom i hans egenskap av uppbördsman för förrådet ingivna rekvisitioner

å materiel, varigenom rekvisitionerna kommo att utöver å desamma förut

angivna kvantiteter upptaga ytterligare materiel till en myckenhet, som haft

ett sammanlagt värde av 1,761 kronor 89 öre. Rekvisition erna bilades sedermera

den till vederbörande myndighet ingivna redovisningen rörande handhavandet

av ifrågavarande förråd.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Gunnesson av vederbörande

åklagare under åtal vid stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation

under yrkande örn ansvar för förbrytelse i tjänsten. I målet förde

kronan talan mot Gunnesson örn ersättning för den förlust, som åsamkats

statsverket på grund av den oriktiga redovisningen.

Av handlingarna i målet inhämtas, bland annat, att medicinalstyrelsen i

utlåtande den 6 maj 1935 visserligen funnit Gunnesson förete psykisk abnormitet

men att denna dock icke syntes styrelsen mer uttalad, än att Gunnesson

på grund av densamma vid åtalade brottets begående befunnit sig i sådant

sjukligt sinnestillstånd, som avsåges i 5 kap. 6 § strafflagen.

I sitt den 12 juli 1935 meddelade utslag dömde stationskrigsrätten Gunnesson

dels jämlikt 12 kap. 2 § och 5 kap. 6 § allmänna strafflagen, för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

förfalskning av allmän handling att hållas i fängelse två månader, dels ock

i förmågo av 129 § strafflagen för krigsmakten och 5 kap. 6 § allmänna

strafflagen för förbrytelse i tjänsten för egen fördel att hållas i fängelse en

månad eller att sålunda i en bot undergå fängelse tre månader. Härjämte

förpliktade krigsrätten Gunnesson att i skadestånd till kronan utgiva 1,761

kronor 89 öre.

I fråga örn det utdömda skadeståndet har stationskrigsrättens utslag

vunnit laga kraft. Beträffande ansvarsfrågan har såväl krigsliovrätten som

senare Kungl. Majit ej funnit skäl göra ändring i det överklagade beslutet.

Emellertid förordnade Kungl. Majit, att med det Gunnesson ådömda fängelsestraffet

skulle anstå i enlighet med lagen om villkorlig straffdom. Gunnesson

skulle under en prövotid av tre år stå under övervakning.

Hos Kungl. Majit har nu Gunnesson i en den 6 april 1936 dagtecknad

skrift anhållit örn befrielse från utgivande av det av stationskrigsrätten utdömda

skadestådet å 1,761 kronor 89 öre.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 16 juli 1936, då synnerligen ringa

utsikter syntes förefinnas för de utdömda medlens indrivning, särskilt med

hänsyn till Gunnessons snara inträde i pensionsåldern, förklarat sig, med

beaktande jämväl av övriga i ärendet förekomna omständigheter, tillstyrka,

att Gunnesson av nåd befriades från ifrågavarande ersättningsskyldighet.

Statskontoret har i utlåtande den 2 september 1936 — med erinran örn

vad riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 10 april 1935 (nr 156) uttalat

rörande principerna för medgivande åt tjänsteman av befrielse från honom

ådömd betalningsskyldighet gentemot kronan — framhållit, att ämbetsverket

icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot ett efterskänkande — på sätt

hemställdes i nu föreliggande ansökning från Gunnesson — av den ersättning

till kronan, vilken blivit sökanden av vederbörande krigsrätt ådömd, i synnerhet

som sökanden i samband med att han förpliktats utgiva nyssnämnda

belopp blivit dömd till straff för förbrytelse i tjänsten. Enligt vad som

framginge av handlingarna i ärendet, förefunnes emellertid ringa utsikter

till att det utdömda skadeståndet skulle kunna till fullo indrivas, särskilt

enär sökanden inom kort inträdde i pensionsåldern. Med hänsyn härtill

ville statskontoret icke motsätta sig att Kungl. Majit i proposition underställde

ärendet riksdagens prövning. För den händelse det därvid, i betraktande

av riksdagens ovanberörda uttalande och omständigheterna i förevarande

fall, skulle anses, att skadeståndet icke borde helt eftergivas, syntes

det statskontoret i varje fall billigt, att skadeståndsbeloppet begränsades

förslagsvis till högst 500 kronor.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den Gunnesson åvilande ersättningsskyldigheten

gentemot kronan från början uppkommit genom att brist

uppstått i materialutredningsförråd, för vilket Gunnesson tjänstgjort såsom

uppbördsman. Den verkställda utredningen har icke givit vid handen, att

bristen till någon del uppkommit genom att Gunnesson tillägnat sig eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

33

eljest tillgodogjort sig något av den under hans vård ställda materielen.

Först i samband med vederbörlig redovisning av förrådet har Gunnesson

för att täcka nämnda brist och undgå ersättningsskyldighet företagit de förfalskningar,

för vilka han ådömts straffansvar. Enligt ett i och för rättegången

av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande angående Gunnessons sinnesbeskaffenhet

har denne emellertid vid tiden för brottens begående saknat

förståndets fulla bruk, vilken uppfattning jämväl delats av domstolarna.

Enligt vad jag inhämtat tjänstgör Gunnesson för närvarande vid flottans

station i Stockholm mot en kontant avlöning av omkring 250 kronor för

månad. Han inträder emellertid med utgången av mars 1937 i pensionsåldern.

Försörjningsplikt åvilar honom gentemot sjuklig hustru och en

hemmavarande, 17 år gammal dotter, som är invalid. Såsom även av marinförvaltningen

framhållits synas sålunda ringa utsikter förefinnas för kronan

att erhålla likvid för sin ifrågavarande fordran å Gunnesson. Med hänsyn

härtill och till övriga omständigheter i ärendet anser jag mig därför böra

tillstyrka, att Gunnesson helt befrias från ersättningsskyldighet till kronan

på grund av stationskrigsrättens utslag.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att flaggkorpralen J. L. Gunnesson

må befrias från honom jämlikt stationskrigsrättens vid

Stockholms örlogsstation utslag den 12 juli 1935 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 1,761 kronor

89 öre.

2:o) Vidare har Kungl. Majit under punkt 2:o) i förenämnda proposition

föreslagit riksdagen medgiva, att marinintendenten av lia graden K. H. Berg

må befrias från återstoden av den honom enligt stationskrigsrättens vid

Stockholms örlogsstation utslag den 15 juni 1928 åliggande betalningsskyldighet

till kronan.

Marinintendenten av lia graden R. H. Berg omhänderhade från och med

den 8 oktober 1923 i egenskap av intendent hos chefen för underofficersoch

sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation nämnda stations manskapskassa

ävensom vissa från stationens kassa uppburna förskottsmedel för bestridande

av rekryteringskostnader m. m., vilka medel här nedan benämnas

rekryteringskassan. Därvid hade i kassorna uppstått en brist, som beträffande

manskapskassan uppgick till 5,884 kronor 47 öre och i fråga om rekryteringskassan

till 5,307 kronor 39 öre.

Sedan Berg på grund av vad sålunda förekommit stiillts under åtal vid

stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation, utlät sig stationskrigsrätten

genom utslag den 15 juni 1928: Enär det icke mot Bergs nekande och vad

till stöd därför i målet förekommit blivit ådagalagt, att han tillgripit och

förskingrat förenämnda kassamedel, eller eljest ådagalagts något förhållande

på grund varav han kunde göras ansvarig för den omförmälda bristens uppkomst,

men Berg vidgått, att han icke förrän i december 1927 gjort veder
Bihang

till riksdagens protokoll 11)37. 6 sami. Nr 104—113. 949 87 3

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

bördig anmälan om bristen, oaktat han redan en dag i slutet av oktober

1925 funnit, att kassornas i ett låst kassaskåp å bans tjänsterum förvarade

kontanta medel till belopp av omkring 8,000 kronor blivit därifrån bortstulna,

och, sedan lian gottgjort en del av den sålunda uppkomna förlusten,

en dag i slutet av april 1927 upptäckt, att på enahanda sätt ytterligare

omkring 4,000 kronor frånbänts kassorna, samt utrett blivit, att Berg vidtagit

åtgärder, som varit ägnade att vid företagna granskningar av kassorna

förhindra eller åtminstone försvåra upptäckt av föreliggande brist, alltså

och då Berg förty gjort sig skyldig till oförstånd och försummelse i sin

tjänst och därigenom ådragit sig ersättningsskyldighet för den ifrågavarande

bristen, prövade krigsrätten rättvist på det sätt bifalla åklagarens i målet

förda talan, att Berg, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, dömdes till mistning

av sin marinintendentbefattning i tre månader. Härjämte förpliktades Berg

att i ersättning genast utgiva till chefen för underofficers- och sjömanskårerna

för manskapskassans räkning 5,884 kronor 47 öre och till kronan

5,307 kronor 39 öre jämte 5 procent årlig ränta å dessa belopp från den 14

januari 1928, då målet första gången handlagts, tills full betalning skedde.

Hos Kungl. Maj:t har nu Berg i en den 20 april 1936 till försvarsdepartementet

inkommen skrift — under förmälan, att han efter överenskommelse

med vederbörande advokatfiskal genom månatliga avbetalningar

intill utgången av mars 1936 inbetalat, till manskapskassan ett belopp, som

med 15 kronor 53 öre överstege det i förenämnda utslag utdömda kapitalbeloppet

och till rekryteringskassan så stort belopp, att å det utdömda

kapitalbeloppet återstode allenast 557 kronor 39 öre — hemställt örn befrielse

från honom åliggande skyldighet att utgiva i utslaget angiven ränta.

Chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation har

i yttrande den 12 maj 1936 allenast såtillvida tillstyrkt den gjorda framställningen,

att han förordat en sänkning av den räntefot, enligt vilken räntan

skulle beräknas till 3 procent, vilket i runt tal utgjorde den medelprocent,

efter vilken privatbankernas kapitalräkningar förräntats under åren 1928—1936.

Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation har i yttrande den 14 maj

1936 ansett billighetsskäl tala för en nedsättning av räntebeloppet, så att

detsamma endast beräknades efter den av privatbankerna i medeltal för

åren 1928—1936 tillämpade räntesatsen å medel, insatta å checkräkning.

Marinförvaltningen har i utlåtande i ärendet den 28 maj 1936 hemställt,

att Kungl. Majit måtte på så sätt bifalla Bergs framställning, att Berg finge

befrias från erläggandet av i utslaget utdömd ränta till statsverket, samt att

det för manskapskassan lämnade medgivandet örn nedsättning av räntesatsen

å dess fordran till tre procent måtte fastställas.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 26 augusti 1936 framhållit, att

ämbetsverket visserligen funne betänkligheter möta mot ett efterskänkande

av Bergs ifrågavarande skuld till kronan och till sjömanskårens i Stockholm

manskapskassa men ville med hänsyn till vad marinförvaltningen i

ärendet anfört icke motsätta sig att skulden ifråga delvis eftergåves. Yad

kassans fordran beträffade syntes efterskänkandet lämpligen böra begränsas

till vad chefen för underofficers- och sjömanskårerna föreslagit. I fråga om

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

35

ersättningsskyldigheten till kronan finge statskontoret —• under erinran om

1935 års riksdags uttalande i skrivelse nr 156 i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående befrielse för marin direktören I. J. Falkman från viss

betalningsskyldighet, i vilken skrivelse en skärpning av grunderna för efterskänkande

av vissa kronans fordringar påyrkats — för sin del föreslå en

liknande begränsning, förslagsvis sålunda att Berg mot inbetalande av ytterligare

500 kronor befriades från sin därefter återstående ersättningsskyldighet

till statsverket.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

Yad först beträffar manskapskassans återstående fordran å Berg på grund

av krigsrättens ifrågavarande utslag finner jag mig med hänsyn till nämnda

kassas särskilda karaktär icke kunna tillstyrka, att från Kungl. Maj:ts sida

åtgärder i detta fall vidtagas för ett efterskänkande i en eller annan form

av ifrågavarande fordran eller någon del därav.

Vidkommande därefter Bergs skyldighet att på grund av krigsrättens

utslag till Kungl. Majit och kronan inbetala ett belopp av 5,307 kronor 39

öre jämte 5 procent årlig ränta från den 14 januari 1928, har Berg, enligt

vad jag inhämtat, till stationskontoret vid Stockholms örlogsstation genom

månatliga avbetalningar under åren 1928—1936 numera inbetalat hela kapitalbeloppet.

Däremot häftar Berg fortfarande i skuld för efter hand upplupna

räntor å kapitalbeloppet, vilken skuld vid 1936 års utgång uppgick till 1,206

kronor 45 öre. På sätt marinförvaltningen funnit synes mig anledning föreligga

att Berg, sedan han nu fullgjort hela kapitalinbetalningen, erhåller

eftergift i skyldigheten att infria den återstående ränteskulden. Härför tala

främst de allvarliga strävanden Berg ådagalagt att under årens lopp gottgöra

såväl kronan som manskapskassan de dem åsamkade förlusterna ävensom

Bergs av marinförvaltningen väl vitsordade tjänstgöring under tiden

efter den honom ågångna bestraffningen. Jag finner mig sålunda böra föreslå,

att Berg må befrias från sin återstående skuld till kronan på grund av

krigsrättens utslag. Något villkor av inbetalning av visst ytterligare belopp

för befrielsens tillgodonjutande lärer i detta fall icke böra uppställas. Härvid

har jag ansett viss hänsyn böra tagas till att den av såväl marinförvaltningen

som statskontoret tillstyrkta nedsättningen av den återstående ränteskulden

till manskapskassan enligt vad jag förut anfört icke lärer böra

ifrågakomma.

Till det föreslagna efterskänkandet av kronans återstående fordran hos

Berg torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet

med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att marinintendenten av lia

graden B. H. Berg må befrias från återstoden av den honom

enligt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag

den 15 juni 1928 åliggande betalningsskyldighet till kronan.

Stockholm den 20 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDEÉSANDERSON.

Utskottet.

Närvarande: Sr under utlåtandet nr 104.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnes a1 i texten