Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående tillfällig och -provisorisk löneförbättring för viss personal vid sjöförsvaret.

1937-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående tillfällig och -provisorisk löneförbättring för viss personal vid sjöförsvaret.

Dokumentets text

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Nr 113.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar

angående tillfällig och -provisorisk löneförbättring för

viss personal vid sjöförsvaret.

(l:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1937/1938 har Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari

1937, i samband med behandlingen av sjöförsvarets anslag till avlöning åt

personal vid kårer och stater m. fl. föreslagit riksdagen (punkt 71, sid. 153)

medgiva, att under budgetåret 1937/1938 må, i överensstämmelse med för innevarande

budgetår tillämpade huvudgrunder, till löjtnanter samt underofficerare

av 2:a och 3:e graden på aktiv stat och övergångsstat ävensom till flaggkorpraler

utgå tillfällig löneförbättring.

I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 193, har Kungl. Majit sedermera,

under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag — med återkallande av det i statsverkspropositionen

framlagda förslaget örn tillfällig löneförbättring till flaggkorpraler

under budgetåret 1937/1938 —- föreslagit riksdagen medgiva, att

provisorisk löneförbättring enligt i berörda statsrådsprotokoll den 5 mars

1937 förordade grunder må från och med budgetåret 1937/1938 beredas flaggkorpraler

och högbåtsmän samt att härav föranledda kostnader må bestridas

av sjöförsvarets anslag till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.

På av Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag framlagt

förslag (fjärde huvudtiteln, sid. 28—34) medgav riksdagen, att tillfällig löneförbättring

enligt vissa närmare angivna huvudgrunder finge under budgetåret

1935/1936 beredas viss militär personal, som genom rådande befordringsförhållanden

kommit uti en i avlöningshänseende särskilt ogynnsam ställning,

och enahanda medgivande har också lämnats av 1936 års riksdag för innevarande

budgetår. I enlighet med Kungl. Majits förslag i statsverkspropositionen

har riksdagen för nästa budgetår medgivit, att tillfällig löneförbättring

må utgå till vissa löjtnanter, sergeanter och furirer vid lantförsvaret enligt i

huvudsak samma grunder som under innevarande budgetår.

Av propositionen nr 193 angående provisorisk löneförbättring för flaggkorpraler

och högbåtsmän inhämtas följande:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

37

Genom 1925 års försvarsbeslut tillkom en ny manskapsgrad vid marinen,

nämligen flaggkorpralsgraden. Flaggkorpralerna, som förutsattes skola äga

fullständig underofficersutbildning, avsågos att förrätta underofficers tjänst

samt att i mån av avgång ersätta underofficerare av 3:e graden.

Enligt nämnda försvarsbeslut skulle vidare ett antal — högst 150 — erfarna

och pålitliga korpraler vid flottan, som icke avlagt underofficersexamen

men på grund av yrkesskicklighet m. m. voro behövliga för fortsatt tjänstgöring,

få kvarstå i tjänst intill den för underofficer fastställda åldersgränsen

eller 55 år. Dessa korpraler — s. k. högbåtsmän — skulle bestrida dels vissa

befattningar, som tidigare avsetts för personal med underofficers kompetens,

och dels vissa förhandsposter ombord å fartyg.

Enligt gällande manskapsavlöningsreglemente av den 11 maj 1928 (nr 128)

uppbära flaggkorpraler och högbåtsmän lön efter följande

Limeplan för manskap vid marinen (Mm).

Lönegrad

.

Beställningshavare

Begyn-

nelse-

lön

Lön efter

en tjänstetid av

12

må-

nader

24 | 36

må- | må- nader! Hader

48

må-

nader

60

må-

nader

72

må-

nader

84

må-

nader

96

må-

nader

132

må-

nader

3

2

1

Flaggkorpral............

Korpral (högbåtsman)....

Menig ..................

kr.

1.140

600

kr.

1,140

720

1

kr. kr.

- 1,512

1,140; 1,320

840] 1,020

kr.

1,608

1,416

1,116

kr.

1.704

1.512

1,212

kr.

1,800

1,608

1,308

kr.

1,896

1,704

1,404

kr.

1,992

1,800

1,500

kr.

2,112

I en löneplanen bifogad anmärkning stadgas att lönen för högbåtsman skall

höjas 36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden tillträtts till

1,896 kronor, efter ytterligare 36 månader till 1,992 kronor samt slutligen efter

ytterligare 36 månader till 2,088 kronor.

Med stöd av riksdagens ovan omförmälda lämnade medgivande rörande tillfällig

löneförbättring åt viss personal vid sjöförsvaret äger flaggkorpral, som

åtnjuter lön efter förenämnda löneplan och uppnått en tjänstetid av 16 år,

åtnjuta tillfällig löneförbättring med 120 kronor för helt år räknat.

Förutom den kontanta lönen åtnjuta flaggkorpraler och högbåtsmän vissa

förmåner in natura eller ersättning därför.

Yad slutligen beträffar flaggkorpralernas och högbåtsmännens ställning

i pensionshänseende skola 1935 års militära tjänstepensionsreglemente och

1936 års allmänna familjepensionsreglemente äga tillämpning å dem, därest

de ej anmält sig önska bibehållas vid den summariska tjänstepensionering

utan pensionsavgiftsskyldighet, som vid tidpunkten för tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande tillkom dem. Enligt sistnämnda reglemente skall

såsom pensionsålder gälla en levnadsålder av 55 år för högbåtsman och 50

år för flaggkorpral. Tjänstepensionsavdraget utgör 54 kronor och familjepensionsavdraget

96 kronor för såväl flaggkorpral som högbåtsman.

I sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande framhöll 1930 års försvarskommission,

att det för ernående av drägligare befordringsförhållanden till och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

inom flottans underofficerskår enligt kommissionens mening vore önskvärt,

att antalet flaggkorpraler minskades i förhållande till antalet underofficerare.

Marinmyndigheterna framhöllo i utlåtanden över försvarskommissionens

betänkande, att flaggkorpralsgraden medförde en försening av befordran till

underofficer i jämförelse med vad förhållandet vore vid övriga försvarsgrenar

samt att en utjämning härutinnan kunde ske endast genom förbättring av

flaggkorpralernas ekonomiska förhållanden, vilka måste betecknas såsom

otillfredsställande. Beträffande högbåtsmännen hade marinmyndigheterna

funnit en förbättring av de ekonomiska förhållandena erforderlig och behjärtansvärd.

Liknande synpunkter framhöllos även av försvarsväsendets underbefälsförbund

i dess över försvarskommissionens betänkande avgivna yttrande.

Vid anmälan inför Kungl. Majit i statsrådet av 1936 års försvarsproposition

uttalade departementschefen bland annat, att flaggkorpralernas ekonomiska

förhållanden borde förbättras, så att viss kompensation för de vid jämförelse

med motsvarande personalkategorier vid andra vapenslag betydligt sämre befordringsmöjligheterna

erhölles. I fråga örn högbåtsmännen syntes det departementschefen

även skäligt, att förbättrade löneförmåner möjliggjordes genom

införande av ytterligare ett par lönetillägg. Departementschefen ansåge därför,

att dessa frågor efter erforderlig kompletterande utredning snarast borde

bringas till en lösning.

Emot förevarande uttalanden i fråga örn flaggkorpralernas och högbåtsmännens

löneförhållanden förekom vid riksdagsbehandlingen ingen erinran.

I underdånig skrivelse den 14 januari 1937 hava marinförvaltningen och

chefen för marinstaben framhållit, att myndigheterna ansåge behovet av löneförbättring

för flaggkorpraler och högbåtsmän så trängande, att provisoriska

åtgärder. snarast borde förberedas för att kunna träda i kraft senast i samband

med genomförandet av den nya försvarsordningen, d. v. s. den 1 juli 1937.

Jämväl ur rekryteringssynpunkt vore sådana åtgärder av väsentlig betydelse.

Myndigheternas skrivelse utmynnade för flaggkorpralernas del i ett förslag

örn införande av två provisoriska ålderstillägg örn vartdera 240 kronor att

utgå efter respektive 12 och 15 års tjänstetid. Därvid förutsattes, att den tillfälliga

löneförbättring å 120 kronor, som för innevarande budgetår tillkommer

flaggkorpral efter 16 års tjänstetid, alltjämt skulle utgå.

Beträffande högbåtsmännen hava förenämnda myndigheter i sin skrivelse

föreslagit dels att de tre för högbåtsmännen nu bestämda ålderstillläggen

å vartdera 96 kronor måtte höjas till 120 kronor, dels ock två nya

ålderstillägg å 120 kronor.

över marinmyndigheternas ifrågavarande förslag har försvarsväsendets

lönenämnd den 6 februari 1937 avgivit utlåtande och därvid anfört i huvudsak

följande:

Då flaggkorpralernas försenade underofficersbefordran icke

vöre beroende av vederbörande själva utan förorsakades av vissa organisatoriska

förhållanden, vore enligt lönenämndens förmenande redan på grund

härav viss kompensation i lönehänseende motiverad. I sin förenämnda

skrivelse hade marinmyndigheterna till stöd för sitt förslag åberopat — för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

39

utom ofördelaktiga befordringsförhållanden — förefintliga rekryteringssvårigheter.

Enligt vad lönenämnden inhämtat, förefölle dessa svårigheter

vara av synnerligen allvarlig natur, i det att vakanser icke syntes kunna undvikas

bland flaggkorpralerna, särskilt i de yrkesgrenar, där erhållen yrkesutbildning

underlättade vinnandet av väl avlönad anställning i civil tjänst

eller befordran till underofficersbeställning vid annan försvarsgren. Uppenbart

vore, att föreliggande rekryteringssvårigheter skulle minskas, örn bättre

avlöningsförmåner kunde erbjudas för ifrågavarande befattningshavare.

Det syntes även böra framhållas, att övervägande antalet flaggkorpraler

vore gifta och hade familj att försörja och därför givetvis hade svårt att draga

sig fram på de till dem utgående löneförmånerna, vilka vore avvägda med

hänsyn till att vederbörande beräknats skola åtnjuta kost, bostad och beklädnad

in natura.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hade lönenämnden funnit starka skäl

tala för ett omedelbart tillgodoseende av ifrågavarande personals behov av

löneförbättring. Då det icke syntes kunna förväntas, att i samband med inom

1936 års lönekommitté pågående utredningar en definitiv lönereglering

kunde komma till stånd för här avsedda befattningshavare, syntes man vara

hänvisad att bereda dem en välbehövlig lönekompensation genom införande

för dem av en provisorisk löneförbättring.

Mot det av myndigheterna härutinnan framlagda förslaget, som lönenämnden

alltså i princip biträdde, hade nämnden emellertid funnit anledning till

vissa erinringar av löneteknisk natur. Den ojämna löneskala, som av myndigheterna

föreslagits beträffande flaggkorpralerna, syntes sålunda icke

lämplig. För egen del ville lönenämnden föreslå, att sedan vederbörande

efter 8 års tjänstetid uppnått den i manskapsavlöningsreglementet härför angivna

lönen, löneuppflyttningar skulle äga rum vart tredje år och slutlönen

uppnås efter 17 års tjänstetid.

I enlighet härmed syntes den nuvarande löneskalan böra utbyggas med

ytterligare två löneförhöjningar, vilka skäligen borde bestämmas till 180

kronor vardera och utgå efter 168 månaders (14 års), respektive 204 månaders

(17 års) tjänstetid.

Därest ifrågavarande provisoriska löneförbättring bomme till stånd, syntes

den nu utgående tillfälliga löneförbättringen å 120 kronor icke vidare böra

ifrågakomma.

Beträffande högbåtsmännen hade myndigheterna föreslagit, att

den nu enligt manskapsavlöningsreglementet utgående löneförhöjningen efter

respektive 11, 14 och 17 år med 96 kronor för varje gång i stället skulle utgå

med 120 kronor, varjämte ytterligare två löneförhöjningar å likaledes 120

kronor skulle tillkomma efter 20, respektive 23 års tjänstetid.

Såsom framginge av en av lönenämnden verkställd utredning, vore det

endast ett fåtal av högbåtsmännen, som icke vore familjeförsörjare, varför

— såsom även departementschefen år 1936 uttalat — det syntes skäligt,

att förbättrade löneförmåner bereddes dem genom införande av ytterligare

ett par lönetillägg. Den föreslagna förhöjningen från 96 kronor med 24

kronor för år av de nu i anmärkningen under vederbörlig löneplan upptagna

löneförhöjningarna ansåge lönenämnden emellertid alltför obetydlig för att

motivera en ändring av gällande avlöningsreglemente. Lönenämnden hade

däremot intet att erinra mot att de föreslagna två nya lönetilläggen bestämdes

till 120 kronor vartdera. De kontanta lönebeloppen i de två nya löneklasserna

skulle alltså utgöra 2,208, respektive 2,328 kronor.

Eit bifall till lönenämndens förslag skulle enligt verkställd approxima

tiv beräkning komma att medföra en årlig kostnadsökning av omkring

40,000 kronor. Därvid hade lönenämnden beräknat, att vid bifall till före
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

liggande förslag medel icke vidare behövde tagas i anspråk för bestridande

av merkostnader för dem av ifrågavarande befattningshavare, vilka åtnjöte

avlöning enligt äldre avlöningsbestämmelser.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Såsom av förestående redogörelse framgår intaga flaggkorpralerna och

liögbåtsmännen en särställning inom försvarsväsendet. Sålunda äro flaggkorpralerna,

oaktat de tillhöra manskapet, avsedda att bestrida för underofficerare

avsedd tjänstgöring. liögbåtsmännen utgöras av äldre underbefäl

i korpralsgraden med framstående yrkesskicklighet och goda sjömannaegenskaper,

avsedda för vissa befattningar, som tidigare bestritts av personal med

underofficers kompetens, ävensom vissa förhandsposter ombord å fartyg.

Båda personalkategorierna äro, till skillnad från annat manskap vid försvarsväsendet,

berättigade till pension, flaggkorpralerna vid 50 och högbåtsmännen

vid 55 års ålder. Löneförmånerna för dessa beställningshavare äro

också beräknade på annat sätt än för övrigt manskap. Sålunda intaga flaggkorpralerna

i lönehänseende en mellanställning mellan lägsta underofficersgraden

och arméns högsta underbefälsgrad, medan högbåtsmännen med hänsyn

till sin långa anställningstid i förhållande till korpralerna äga tillgodonjuta

vissa löneförhöjningar utöver dem, som tillkomma dessa.

De befordringsmöjligheter för flaggkorpraler, med vilka räknades vid tillkomsten

av nu gällande avlöningsbestämmelser, hava emellertid visat sig

icke hållbara. Visserligen hava flaggkorpralernas befordringsförhållanden

förbättrats genom 1936 års försvarsbeslut, men särskilt för flottans flaggkorpraler

får man alltjämt räkna med en väsentligt högre befordringsålder

än som förutsattes vid den nuvarande löneskalans bestämmande. Redan

nämnda förhållande pekar hän på att en förbättring av flaggkorpralernas

löneförhållanden utgör ett befogat önskemål. Härtill kommer intresset av

att motverka den övergång av dugliga flaggkorpraler från militärtjänst till

civil tjänst, som av myndigheterna påtalats. Ett förbättrande av flaggkorpralernas

ekonomiska ställning lärer härvidlag vara av väsentlig betydelse.

Vad beträffar högbåtsmännen delar jag myndigheternas uppfattning, att

jämväl deras löneförmåner för närvarande äro väl knappa i förhållande till

deras långa tjänstetid och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Härvid är särskilt

att märka, att slutlönen uppnås redan efter 17 års tjänst, medan tjänstetiden

därefter, under vilken möjlighet till befordran icke föreligger, oftast uppgår

till ett tjugutal år.

Den förbättring av flaggkorpralernas och liögbåtsmännens löneförmåner,

som jag sålunda anser mig böra förorda, synes mig lämpligen böra ansluta

till de av lönenämnden föreslagna grunderna och sålunda tills vidare hava

karaktären av en provisorisk löneförbättring. I enlighet med nämnda förslag bör

löneskalan för flaggkorpraler utbyggas med ytterligare två löneförhöjningar örn

180 kronor vardera, att utgå efter 168 respektive 204 månaders tjänstetid,

varvid dock den nu utgående tillfälliga löneförbättringen örn 120 kronor

efter 16 års tjänstetid, vilken i statsverkspropositionen till innevarande års

riksdag föreslagits skola utgå jämväl för nästkommande budgetår, lärer böra

bortfalla. För högbåtsmännen böra tillkomma två nya lönetillägg, vartdera

å 120 kronor, att utgå efter 240 respektive 276 månaders tjänstetid. Vid ett

genomförande av detta förslag skulle sålunda — frånsett den provisoriska

löneförstärkning, som på grund av därom tidigare avlåten proposition må

komma ifrågavarande befattningshavare till godo — kontantlönen för flaggkorpral

efter 14 års tjänstetid komma att uppgå till 2,292 kronor och efter 17

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113. 41

års tjänstetid till 2,472 kronor samt för högbåtsman efter 20 års tjänstetid

till 2,208 kronor och efter 23 års tjänstetid till 2,328 kronor.

De av den provisoriska löneförbättringen föranledda kostnaderna, som av

lönenämnden beräknats uppgå till cirka 40,000 kronor för år, torde böra bestridas

av sjöförsvarets avlöningsanslag. Någon uppräkning av detta anslag

för nästkommande budgetår torde emellertid icke av denna anledning bliva

erforderlig.

I anslutning till vad sålunda anförts har departementschefen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte — med återkallande av det i statsverkspropositionen framlagda

förslaget örn tillfällig löneförbättring till flaggkorpraler under budgetåret

1937/1938 — föreslå riksdagen medgiva, att provisorisk löneförbättring

må beredas flaggkorpraler och högbåtsmän.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

örn tillfällig och provisorisk avlöningsförbättring till den personal vid sjöförsvaret,

varom här är fråga, får hemställa,

att riksdagen må medgiva,

a) att under budgetåret 1937/1938 må utgå tillfällig löneförbättring

i överensstämmelse med för innevarande budgetår tilllämpade

huvudgrunder, till löjtnanter samt underofficerare av

2:a och 3:e graden på aktiv stat och övergångsstat vid sjöförsvaret;
b)

att från och med budgetåret 1937/1938 provisorisk löneförbättring

enligt i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

den 5 mars 1937 förordade grunder må beredas flaggkorpraler

och högbåtsmän;

c) att härav föranledda kostnader må bestridas av sjöförsvarets

anslag till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.

Stockholm den 20 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 104.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr lill—113. ina 87 4

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående tillfällig och provisorisk löneförbättring för viss personal vid sjöförsvaret. a1 i texten