Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Alaj.ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande befattningshavare, vilkas tjänster i samband med upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, jämte i ämnet väckta motioner.

1937-04-30 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Alaj.ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande befattningshavare, vilkas tjänster i samband med upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

1

Sr 129.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Alaj.ts proposition angående

statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser

beträffande befattningshavare, vilkas tjänster i

samband med upphörande av rådhusrätterna i samma

städer komma att indragas, jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

I en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 223, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för samma dag, framlagt förslag

rörande statsverkets övertagande av städerna Lysekils, Örnsköldsviks och

Falkenbergs förpliktelser beträffande vissa befattningshavare, vilka vid upphörande

av rådhusrätterna i nämnda städer komma att indragas.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,

att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte

och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte

borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.

Majit, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan

stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss nämnts,

såframt

1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan

finnes vara till gagn för rättsskipningen,

2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension

till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,

samt

3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd

olägenhet för staden.

Ilo) Lysekil. Staden Lysekil inträdde i utövning av stadsrättigheter den

1 april 1903. Dessförinnan tillhörde samhället, då köping, i judiciellt avseende

Stångenäs härad och Sunnervikens domsaga. Domsagan, som består

av Lane, Tunge, Sörbygdens, Stångenäs och Sotenäs härader, bildar numera

ett tingslag med tingsställe i Kviström i närheten av Munkedals järnvägsstation

å Bohusbanan samt kansli i Uddevalla. Tidigare var domsagan indelad

i två tingslag, av vilka det ena, som omfattade Lane härad, hade tingsställe

i Uddevalla och det andra, som utgjordes av övriga förenämnda härader,

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 129.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

hade tingsställe i Kviström. Avståndet är mellan Lysekil och Kviström cirka

40 km samt mellan Lysekil och Uddevalla cirka 63 km landvågen och cirka

40 km sjövägen. Mellan Lysekil oell Munkedal finnes järnvägs- och omnibusförbindelse

i samtrafik. I domsagan hållas 20 allmänna tingssammanträden

årligen eller sålunda var fjortonde dag under tingsterminerna.

Lysekils stad hade den 31 december 1935 ett invånarantal av 5,833 personer.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 1 november 1901 skall rådhusrätten

och magistraten i staden utgöras av borgmästare och tre icke lagfarna rådmän,

därav en extra rådman. Borgmästartjänsten är sedan i december 1934

vakant. Rådmansbefattningarna innehavas av Josef Centerwall, vilken avlagt

hovrättsexamen, landsfiskalen Gunnar Daniel Nyblom och förre folkskolläraren

Otto Herman Tingdahl, den sistnämnde extra rådman. Centerwall

är född år 1872, Nyblom år 1890 och Tingdahl år 1862; de hava utsetts

till rådmän åren 1912, 1920 och 1927 respektive. —- Enligt stadsfullmäktigebeslut

den 12 september 1918 och den 9 september 1920 utgå till

rådmännen följande årliga löner, nämligen: till Centerwall 1,500 kronor,

till Nyblom 500 kronor och till Tingdahl 200 kronor. Centerwall och Nyblom

äro dessutom tillförsäkrade viss sportel- eller annan dylik inkomst, vilken

inkomst under åren 1932—1934 i medeltal uppgått till för Centerwall 450

kronor och för Nyblom 25 kronor. De sammanlagda årliga avlöningsförmånerna

i rådmanstjänsten kunna sålunda beräknas hava i medeltal utgjort

1,950 kronor för Centerwall, 525 kronor för Nyblom och 200 kronor för

Tingdahl. Anmärkas må, att Centerwall — vilken under vakansen uppehåller

borgmästartjänsten i staden — dessförinnan årligen under omkring

halva året bestritt samma tjänst under ledighet för ordinarie innehavaren i

anledning av riksdagsmanna- och landstingsmannaskap. Medräknas den

merinkomst som i form av vikariatsarvode härigenom tillförts Centerwall, har

dennes nettoinkomst såsom rådman och t. f. borgmästare under åren 1930—- 1934 i medeltal utgjort 3,524 kronor årligen. -— Någon utfästelse från stadens

sida om pensionering föreligger icke i fråga om någon av rådmännen,

och skyldighet har icke föreskrivits för dem att vid viss ålder avgå från

tjänsten. Ej heller har i deras fullmakter inryckts föreskrift om skyldighet

att övergå till annan tjänst. Beträffande Centerwall är därjämte att märka,

att han, som genom avlagd hovrättsexamen innehar behörighet som föreskrives

för att kunna utses till kommunalborgmästare, likväl med hänsyn

till sin ålder icke lärer kunna ifrågakomma till dylik befattning i staden.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 21 december 1934 har genom länsstyrelsens

i Göteborgs och Bohus län försorg utredning skett rörande Lysekils

återförenande i judiciellt avseende med Sunnervikens domsaga. Utredningen,

som verkställts jämlikt 3 § ovannämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt

avhandlat de frågor som angivas i samma paragraf, har på länsstyrelsens

uppdrag utförts av magistratssekreteraren i Göteborg Jarl Holmquist. Utredningsmannen

har därjämte haft att vid fullgörande av uppdraget taga i

övervägande en av stadsfullmäktige i Lysekil den 17 maj 1935 hos Kungl.

Maj:t gjord, till utredningsmannen jämlikt föreskrift i remiss den 21 i samma

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

3

månad överlämnad framställning, däri stadsfullmäktige hemställt, att — till

förminskande av de olägenheter som för staden uppkomme i händelse den

berövades egen jurisdiktion — antingen en ny domsaga måtte bildas, omfattande

Sotenäs och Stångenäs härader, Lysekils stad, Orusts västra härad

samt eventuellt Bokenäs och Dragsmarks socknar av Lane härad, med tingsställe

och domarkansli i Lysekil eller ock Lysekils stad måtte förenas med

Sunnervikens domsaga, därvid domarekansliet och helst även tingsställe för

hela domsagan borde förläggas till Lysekil eventuellt, därest det sistnämnda

icke kunde ske, domsagan delas i två tingslag, bestående det ena av Sotenäs

och Stångenäs härader, Bokenäs och Dragsmarks socknar samt Lysekils

stad med tingsställe i staden och det andra av den övriga delen av domsagan

med tingsställe i Kviström.

Den 25 maj 1935 har utredningsmannen avgivit utlåtande i ärendet. Rörande

detta utlåtande anföres i propositionen följande.

Bildandet av en ny domsaga med staden såsom centrum — vilket måste

komma att beröra icke blott Sunnervikens utan även Orusts och Tjörns

samt Inlands domsagor — kunde visserligen anses genomförbart, därest hänsyn

främst toges till geografiska förhållanden inom de berörda domsagorna,

men de ekonomiska konsekvenserna därav bleve säkerligen betydande och

någon större anledning att för en tillfredsställande lösning av frågan örn

Lysekils förenande med domsaga inblanda ytterligare två domsagor syntes

ej föreligga. Frågan härom löstes nämligen enklast genom uppdelning av

Sunnervikens domsaga i två tingslag med tingsställe för det ena i Lysekil.

Med såväl en eventuell uppdelning av domsagan i två tingslag som ock en

förflyttning av domsagokansliet till Lysekil — därför, sedan staden förenats

med domsagan, vissa skäl förefunnes — borde emellertid anstå åtminstone

under nuvarande häradshövdingens återstående tjänstetid, detta

desto hellre som staden för närvarande saknade eget rådhus och först genom

uppförande av ett planerat stadshus bleve i tillfälle tillhandahålla tillfredsställande

lokaler för häradsrätten och domsagokansliet. — Utredningen ger

vidare vid handen, att för stadens förvaltning efter uppgåendet i domsagan

kail under de närmaste fem åren väntas uppstå en årlig kostnadsminskning

av omkring 2,000 kronor. LTrcdningsmannen bär därvid dels förutsatt, att

statsverket Lomme att övertaga stadens förpliktelser beträffande avlöningsförmånerna

till ovan omförmälda rådmän, vilkas tjänster Lomme att indragas.

dels ock upptagit, å ena sidan, såsom utgiftspost visst årligt belopp,

703 kronor, för gäldande av ränta och annuitet å ett för inlösen i domsagans

tingshus i Kviström upptaget lån, å andra sidan, såsom inkomstpost de till

stadskassan indragna sportlerna av kommunalborgmästartjänsten; och har

därvid tillika förelagits att kommunalborgmästaren skulle bliva skyldig mottaga

förordnande såsom särskild inskrivningsdomare för staden. — I fråga

örn de årliga ersättningar, som från statsverket skulle utgå till rådmännen,

Ilar utredningsmannen med hänsyn till dessas inkomster i tjänsten föreslagit

för Nyblom 525 kronor och för Tingdahl 200 kronor. Med användande

av samma beräkningsgrund bar flir Centerwall angivits ett ersättningsbelopp

av lägst 1.950 kronor. Beträffande ersättningen till Centerwall har emellertid

framhållits, att en något förmånligare beräkning kumle ifrågasättas. Då

denne under olika tidsperioder långa tider på förordnande uppehållit borgmästartjänsten,

varunder bela hans arbetskraft tagits i anspråk för arbetet

i magistraten och rådhusrätten, hade nämligen hans sysselsättning med enskilda

advokatuppdrag vid sidan av den lågt avlönade rådmanstjänsten så

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

gott som helt upphört. Det finge anses uteslutet att Centerwall med hänsyn

till sin ålder vid ett upphörande av rådhusrätten kunde återupptaga advokatpraktiken

i någon större utsträckning. Därest han från statsverket endast

kunde påräkna en ersättning av 1,950 kronor årligen, skulle framtidsutsikterna

för honom te sig allt annat än ljusa. Utredningsmannen ansåge

därför att Centerwall av billighetsskäl borde få tillgodoräkna sig även den

inkomst av tjänsten, som han haft till följd av de långvariga borgmästarförordnandena

före vakansens inträffande. Vid sådant förhållande skulle årliga

ersättningsbeloppet bliva 3,524 kronor, vilket borde utgå åtminstone till

dess Centerwall fyllde 70 år, varefter ersättningen möjligen kunde utgå med

allenast två tredjedelar av samma belopp.

Såsom sammanfattning av utredningens resultat har slutligen anförts, bland

annat att stadens förenande med Snnnervikens domsaga med hänsyn till förhållandena

i staden borde bliva till gagn för rättsskipningen, att, ehuru vissa

olägenheter givetvis komnie att uppstå för stadens invånare, den rättssökande

allmänhetens berättigade krav på snabbhet i fråga örn rättsvården likväl i

betraktande av den relativt gynnsamma tingsordningen i domsagan och, därest

vissa av utredningsmannen föreslagna särskilda anordningar — bland

annat förordnande av särskild inskrivningsdomare för staden •—- vidtoges,

finge anses tillgodosedd, att förändringen icke torde innebära någon särskild

fördel för domsagan med undantag för de tingshusbyggnadsskyldige, att,

därest särskild överexekutor förordnades för staden och i följd härav stadsfogdetjänsten

bibehölles, i fråga om exekutionsväsendet icke uppkomme någon

olägenhet, att olägenheterna av rådhusrättens upphörande, vilka i varje

fall icke vore av beskaffenhet att kunna karakteriseras såsom avsevärda,

syntes åtminstone delvis uppvägas av det förhållande att en viss besparing

kunde vinnas för staden genom förändringen, samt att utredningen därför

syntes giva vid handen att stadens förening med domsagan kunde anses

genomförbar på grundval av gällande lagstiftning i ämnet.

Utlåtanden hava i ärendet avgivits av Sunnervikens domsagas häradsrätt,

stadsfullmäktige i Lysekil, magistraten i Lysekil, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, Göta hovrätt, de tingshusbyggnadsskyldige i Sunnervikens domsaga,

häradshövdingen i nämnda domsaga och statskontoret.

Stadsfullmäktige i Lysekil hava behandlat ärendet vid sammanträde den

8 augusti 1935 och därvid enhälligt beslutat bestrida stadens förenande med

domsagan, då en dylik förening ej innebure någon större ekonomisk fördel

för staden men väl avsevärda olägenheter och ekonomiska uppoffringar för

dess invånare, därest ej domsagan uppdelades i två tingslag med tingsställe

i Lysekil för det ena tingslaget och domsagokansliet dit förlagt. Då denna

anordning ej kunde genomföras, förrän häradshövdingämbetet i domsagan

bleve ledigt, hemställde stadsfullmäktige att stadens uppgående i domsagan

måtte uppskjutas, till dess densammas omreglering och därmed sammanhängande

frågor kunde prövas i ett sammanhang. Stadsfullmäktige hava

vidare, i händelse föreningen ändock omedelbart komme till stånd, hemställt,

bland annat, att staden måtte befrias från erläggande av avgifter till

Sunnervikens tingshuskassa.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

5

Statskontoret har i utlåtande den 17 december 1936 ansett intet vara att

erinra mot att under angivna förutsättning ersättning, på sätt utredningsmannen

föreslagit, av statsmedel tillerkändes rådmannen Nyblom med 525

kronor och rådmannen Tingdahl med 200 kronor årligen. Beträffande Centerwall

har statskontoret däremot funnit, att endast de av dennes inkomster

som kunde anses hänförliga till rådmanstjänsten, eller tillhopa 1,950 kronor

årligen, borde ersättas av statsmedel. Till stöd för denna sin uppfattning

har statskontoret framhållit, att den omständigheten, att Centerwall innehaft

långvariga förordnanden såsom borgmästare, icke kunde för staden

medföra förpliktelse att vid förordnandenas upphörande hålla honom skadeslös

för de därigenom minskade inkomsterna samt att statens skyldigheter

i förevarande fall icke sträckte sig längre än stadens. Statsverkets sammanlagda

ersättningsskyldighet borde sålunda stanna vid ett belopp av (1,950 +

525 -f 200) 2,675 kronor, vilket torde böra anvisas från allmänna indragningsstaten;

och borde å beloppet dyrtidstillägg icke beräknas.

Beträffande utlåtandena i övrigt hänvisar utskottet till propositionen (sid.

5—8).

Departementschefen anför för egen del följande.

Den i ärendet förebragta utredningen får anses ådagalägga, att därest

statsverket såsom föreslagits övertager staden Lysekils förpliktelser beträffande

avlöningsförmånerna till de icke lagfarna rådmän, vilkas tjänster i och

med rådhusrättens upphörande komma att indragas, den ifrågasatta föreningen

med Sunnervikens domsaga icke behöver medföra kostnadsökning

för staden, och detta även om för staden icke skulle komma att förordnas

särskild inskrivningsdomare och stadskassan sålunda ej erhålla de sportler

som härröra från inskrivningsärendena. För denna slutsats torde finnas så

mycket mera grund som, enligt vad de tingshusbyggnadsskyldige numera

medgivit, staden utan erläggande av någon ersättning kommer att erhålla

delaktighet i de tingshusbyggnadsskyldiges i domsagan tillgångar. Vid sådant

förhållande och då utredningen tillika får anses giva vid handen, att

stadens förenande med domsagan skulle bliva till övervägande gagn för rättsskipningen

samt icke medföra avsevärd olägenhet för staden, lära de i 2 §

förenämnda lag den 17 juni 1932 angivna förutsättninagrna för meddelande

mot stadens bestridande av förordnande om stadens förenande i judiciellt

avseende med domsaga föreligga. Det är också min avsikt föreslå Kungl.

Majit utfärdande av föreskrift härom. Väl har från stadens sida hemställts

om uppskov härmed till dess det av staden väckta förslaget örn Sunnervikens

domsagas omreglering och därmed sammanhängande frågor kunde prövas i

ett sammanhang. Enligt min uppfattning föreligger emellertid ingen anledning

till uppskov med ärendets avgörande. Utredningen har nämligen bibragt

mig den övertygelsen att i anledning av förevarande sammanslagningsfråga

Sunnervikens domsaga varken bör omregleras eller, på sätt staden föreslagit,

uppdelas i tingslag. Uppskov med sammanslagningsfrågan synes ej

heller påkallat i avbidan på nyprövning av frågan örn domsagokansliets förläggning.

Det kan icke rimligen ifrågakomma att under nuvarande häradshövdingens

tjänstetid flytta kansliet från Uddevalla, där det nu iir beläget.

Med omprövning av denna fråga bör sålunda anstå till dess vakans i häradshövdingämbetet

härnäst inträffar, vilket torde komma att ske i november

1939. Att till denna tidpunkt hålla borgmästartjänsten i Lysekil vakant med

de olägenheter för rättsskipningen som därmed måste vara förbundna, före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

faller så mycket mindre tillrådligt som utredningen i förevarande ärende icke

synes giva anledning till antagande att Lysekil skulle vara den ur hela domsagans

synpunkt lämpligaste platsen för domsagokansliet.

Vid nu angivna förhållanden lärer föreskrift snarast böra meddelas om

Lysekils förenande med Sunnervikens domsaga. Innan detta sker, måste

emellertid riksdagens samtycke utverkas till statsverkets övertagande av stadens

förpliktelser mot förenämnda rådmän. Ehuruväl billighetsskäl må tala

för att i sådant hänseende tillerkänna rådmannen Centerwall den av utredningsmannen

ifrågasatta högre ersättningen, finner jag mig likväl med hänsyn

till vad statskontoret i ärendet anfört böra biträda ämbetsverkets förslag

om samma ersättningsbelopps beräknande. I fråga örn gottgörelsen till de

två övriga rådmännen föreligger i ärendet icke skiljaktiga meningar.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 258, inom första kammaren

av herr G. Rahmn och den andra, nr 478, inom andra kammaren av

herr A. Hellberg, vari hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att till rådmannen

Josef Centerwall må utbetalas en årlig gottgörelse av 3,524 kronor,

till dess han fyller 70 år och därefter under hans återstående livstid två

tredjedelar av detta belopp,

dels ock en inom andra kammaren av herrar E. V. Olsson i Staxäng och

J. W. Mårtensson väckt motion, nr 479, vari hemställts, att riksdagen antingen

måtte förklara sig för närvarande icke kunna bifalla Kungl. Maj :ts förslag

under första punkten i förevarande proposition eller vid bifall till förslaget

knyta det uttalandet, att med den judiciella föreningens genomförande

bör anstå i avbidan på den nuvarande häradshövdingens i Sunnervikens

domsaga avgång.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 258 och II: 479.

Utskottet. Den i ärendet förebragta utredningen synes utskottet giva vid handen, att

ersättningsbeloppen till de rådmän, vilkas befattningar vid rådhusrättens i

Lysekil upphörande komma att indragas, böra bestämmas på sätt Kungl.

Majit föreslagit.

Vad särskilt ersättningen till rådmannen Centerwall angår har utskottet i

likhet med statskontoret och departementschefen funnit, att den omständigheten,

att Centerwall innehaft långvariga förordnanden såsom borgmästare,

icke kunde för staden medföra förpliktelse att vid förordnandenas upphörande

hålla honom skadeslös för de därigenom minskade inkomsterna samt

att statens skyldigheter icke sträckte sig längre än stadens. Utskottet vill

därjämte erinra därom, att 1936 års riksdag i ett då förevarande fall ansett

sig icke böra bifalla av Kungl. Majit framlagt, av billighetsskäl dikterat förslag

örn förhöjd ersättning. Utskottet finner sig därför böra avstyrka bifall

till motionerna I: 258 och lii 478.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det å Kungl. Majit att fastställa

tidpunkten för stads förenande i judiciellt avseende med domsaga. Vid sådant

förhållande synes utskottet det i motionen lii 479 framställda yrkandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

7

om uppskov med Lysekils förenande med Sunnervikens domsaga icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd — särskilt som utskottet är förvissat om

att Kungl. Majit vederbörligen beaktar de omständigheter, som kunna vara

av betydelse vid bestämmandet av tidpunkten för sammanslagningen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å herrar Rahmns och Hellbergs samt Olssons i

Staxäng och Mårtenssons förenämnda motioner (I: 258 samt

II: 478 och 479) medgiva, att till rådmännen i Lysekil Josef

Centerwall, Gunnar Daniel Nyblom och Otto Herman Tingdahl

må från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande

i judiciellt avseende med Sunnervikens domsaga träder

i kraft, från allmänna indragningsstaten under deras återstående

livstid utbetalas årlig gottgörelse av 1,950 kronor till

Centerwall, 525 kronor till Nyblom och 200 kronor till Tingdahl,

med iakttagande av att å förmånen dyrtidstillägg icke

skall utgå.

2:o) Örnsköldsvik. Genom Kungl. Maj:ts brev den 17 februari 1893 beviljades

Örnsköldsvik stadsrättigheter under egen judisdiktion, att träda i kraft

från och med månaden efter den då borgmästare blivit utnämnd och förordnad.

Dessförinnan tillhörde samhället såsom köping i judiciellt avseende

Själevads dåvarande tingslag av Ångermanlands norra domsaga. Denna

domsaga — vilken sedermera undergått åtskilliga omregleringar — består av

de förutvarande, numera till ett tingslag förenade Själevads, Arnäs och Nätra

tingslag samt har tingsställe och kansli i Örnsköldsvik, där tinghus med erforderliga

arkiv- och kanslilokaler finnes uppfört. I domsagan förrättas sedan

den 1 januari 1936 årligen tjugu allmänna tingssammanträden, eller sålunda

ett sammanträde var fjortonde dag under tingsterminerna. Häradshövdingämbetet

i domsagan är vakant sedan den 1 juli 1936.

Borgmästartjänsten i Örnsköldsvik, vars invånarantal den 31 december

1935 uppgick till 5,372 personer, är sedan den 21 november 1929 vakant.

Förutom av borgmästaren skall stadens rådhusrätt utgöras av tre icke lagfarna

rådmän. Av sistnämnda befattningar är en, jämlikt föreskrift i kungörelsen

den 22 juni 1934 (nr 362) om tillsättande av befattning såsom icke

lagfaren rådman i vissa städer, tillsatt allenast på förordnande. De två övriga

befattningarna innehavas av köpmännen Carl Gustaf Lindgren och Carl

Kusoffsky, vilka utsetts till rådmän, Lindgren, som är född år 1869, den 6

februari 1924 och Kusoffsky, som är född år 1864, den 7 januari 1931. En

var av Lindgren och Kusoffsky åtnjuta en årlig lön av 150 kronor. Någon

utfästelse från stadens sida om pensionering föreligger icke beträffande dem.

Ej heller har i deras fullmakter inryckts föreskrift örn skyldighet att övergå

till annan tjänst hos staden.

På grund av särskilda Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1931 och den 19

augusti 1932 har genom länsstyrelsens i Västernorrlands län försorg verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

ställts utredning rörande Örnsköldsviks återförenande i judiciellt avseende

med Ångermanlands norra domsaga. Utredningen, som verkställts jämlikt 3

§ lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende

och särskilt tagit sikte på de frågor som uttryckligen angivas i samma

paragraf, har enligt länsstyrelsens uppdrag utförts av rådmannen i Sundsvall

Gustaf Velander.

I sitt den 27 september 1933 dagtecknade betänkande har utredningsmannen

■— som erinrat att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att

övertaga stadens förpliktelser beträffande avlöningen till de rådmän vilka

för dylik händelse komme att indragas — sammanfattat resultatet av utredningen

sålunda, att stadens förenande med domsagan icke skulle ur rättsvårdens

eller andra synpunkter vara förenat med olägenheter för domsagan,

att en sådan förening med avseende å rättsskipningen näppeligen kunde sägas

medföra enbart fördelar för stadens vidkommande, att ■— huru än stadens

förvaltning efter en sådan förening anordnades —- densamma måste

medföra ökad ekonomisk börda för staden, samt att genom en sådan förening

ökade utgifter jämväl komme att uppstå för statsverket, ökningen i kostnaden

för stadens förvaltning har av utredningsmannen beräknats till 10,552

kronor 59 öre om året under de närmaste 30 åren.

Med anledning av utredningen och däröver avgivna utlåtanden, för vilka

redogöres å sid. 12 i propositionen, har inom justitiedepartementet upprättats

en den 15 januari 1934 dagtecknad promemoria, däri erinringar i olika avseenden

framställts mot utredningen. Sålunda har i promemorian till en början

anmärkts, att, därest i den med staden förstorade domsagan inrättades

tingssammanträden, såväl allmänna som dylika med tremansnämnd, till ett

sammanlagt antal av ett i veckan, någon försämring för staden i avseende å

rättsskipningens snabbhet icke komme att inträda. Tvärtom vore genom föreningen

med domsagan en bestämd fördel för rättsskipningen att påräkna

därigenom, att det kunde förväntas att i den reglerade domsagan häradshövdingämbetet

alltid skulle komma att innehavas av en vida mer kvalificerad

domare än vad staden ensam kunde antagas erhålla för borgmästarbefattningen.

I promemorian har vidare gjorts gällande, att den föreslagna lönen

till kommunalborgmästaren, 12,500 kronor, vore under alla förhållanden för

hög och lämpligen borde sänkas till högst 10,000 kronor, därest med tjänsten

förenades vissa kommunala sekreterarskap, men eljest till ännu lägre

belopp. Slutligen har i promemorian framförts den tanken, att det borde

närmare undersökas, huruvida icke genom omorganisation av stadsfiskalsoch

stadsfogdetjänsterna — antingen så att de med dessa tjänster förenade

göromålen helt eller delvis uppdroges åt landsfiskal i staden angränsande

distrikt eller så att tjänsterna sammansloges till en tjänst — besparingar

kunde vinnas i stadens framtida förvaltning.

över promemorian hava yttranden avgivits av de tingshusbyggnadsskyldige,

häradsrätten och t. f. domhavanden i Ångermanlands norra domsaga,

av landsfiskalerna i Mellansel fögderi och landsfogden i Västernorrlands

län, av stadsfullmäktige och magistraten i Örnsköldsvik, länsstyrelsen i länet,

Svea hovrätt och statskontoret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

9

Stadsfullmäktige i Örnsköldsvik hava vid sammanträde den 8 april 1936

beslutat godkänna ett av särskilda kommitterade å stadsfullmäktiges vägnar

den 4 december 1935 avgivet yttrande i anledning av promemorian, däri komxmitterade

uttalat, att även med den i promemorian föreslagna tingsordningen

i den förstorade domsagan ingen förbättring komme att inträda i avseende å

stadens rättsskipning, ävensom framhållit att de i promemorian antydda utvägarna

till nedbringande av stadens förvaltningskostnader efter rådhusrättens

och magistratens upphörande icke lämpligen kunde eller borde ifrågakomma.

På grund härav vidhölles alltjämt, att förutsättningar för stadens

tvångsvisa förenande med domsagan icke förelåge.

Svea hovrätt har avgivit utlåtande i ärendet i skrivelse av den 18 december

1936. Däri har hovrätten tillstyrkt att förordnande måtte trots stadens

bestridande meddelas om densammas förenande med Ångermanlands norra

domsaga till ett tingslag med tingsställe i staden. I sitt utlåtande har hovrätten

till ingående granskning upptagit frågan huruvida förutsättningarna

för meddelande av dylikt förordnande i detta fall vore för handen. Beträffande

den första förutsättningen, eller att indelningsändringen funnes

med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan vara till gagn

för rättsskipningen, har hovrätten — under erinran bland annat att lagförslag

förelåge örn behörighet för häradsrätt att upptaga sjömål och om att,

i samband med lagsökningsmålens överflyttande från överexekutor till domaren

i orten i egenskap av lagsökningsdomare, upphäva nu gällande förbud

emot att anlita lagsökningsvägen i fråga örn fordran som grundade sig på

växel eller check — anfört, att därest i domsagan i samband med stadens

uppgående i densamma infördes sådan tingsordning som förordats i domhavandens

yttrande i ärendet (propositionen sid. 13) samt vidare omförmälda

lagändringar genomfördes, det icke lede något tvivel om att ändringen med

hänsyn till förhållandena i staden måste vara till gagn för rättsskipningen,

därest denna fråga prövades från de synpunkter vilka kommit till uttryck i

1931 års riksdags uttalande angående huvudgrunderna för en rättegångsreform

och 1932 års lag i ämnet. Vad anginge förhållandena i domsagan bleve

svaret enligt hovrättens mening detsamma.

Jämväl i fråga om den andra förutsättningen för stadens förenande med

domsagan utan stadsfullmäktiges samtycke, eller att ändringen icke medförde

ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd olägenhet för staden, har

hovrätten — som post för post granskat den av utredningsmannen framlagda,

av staden biträdda beräkningen av utgifterna i förevarande avseende

före och efter en förening med domsagan — kommit till den uppfattningen

att samma förutsättning förelåge. Hovrättens granskning hade nämligen

givit vid handen att, sedan jämlikt de tingshusbyggnadsskyldiges beslut utgift

icke behövde beräknas för stadens inlösen i tingshuset i Örnsköldsvik, för

staden genom ändringen borde — därest kommunalborgmästarens arbetskraft

fullt utnyttjades och toges i anspråk jämväl för fullgörande av uppdragen

såsom sekreterare hos stadsfullmäktige, drätselkammaren och hälsovårdsnämnden

— uppstå en omedelbar årlig besparing av 2,157 kronor 36 öre.

Statskontoret bär i sitt den 5 februari dagtccknade utlåtande tillstyrkt, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

en var av rådmännen Lindgren och Kusoffsky i händelse av rådhusrättens

upphörande av statsmedel tillerkändes ersättning för mistad lön med 150

kronor örn året under återstående livstiden utan rätt till dyrtidstillägg å beloppet,

att bestridas från allmänna indragningsstaten. Vad beträffar den

tredje allenast på förordnande tillsatte rådmannen, har statskontoret, då någon

skyldighet för staden icke förelåge att vid återkallande av förordnandet

i samband med rådhusrättens upphörande hålla denne skadeslös, ansett skäl

fördenskull saknas för statsverket att av sådan anledning bereda vederbörande

ersättning.

Beträffande utlåtandena i övrigt ävensom de detaljerade kostnadsberäkningar,

som uppgjorts av utredningsmannen och Svea hovrätt, får utskottet

hänvisa till propositionen (sid. 11—17).

Departementschefen anför bland annat följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår föreligga i ärendet olika meningar

om huruvida de i 2 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds

förenande i judiciellt avseende angivna förutsättningar för meddelande mot

stads bestridande av förordnande örn dess uppgående i domsaga i förevarande

fall föreligga. Utredningsmannen, stadsfullmäktige i Örnsköldsvik och länsstyrelsen

hava gjort gällande att så icke är fallet, medan Svea hovrätt hävdat

den motsatta ståndpunkten. Enligt min mening står det utom tvivel att den

avsedda föreningen mellan staden och Ångermanlands norra domsaga kommer

att lända rättsskipningen till gagn i såväl staden som domsagan, därest

— såsom jag har för avsikt föreslå —- i den utvidgade domsagan införes en

tingsordning med under tingsterminerna allmänt sammanträde varje vecka

och mellan tingsterminerna vissa sammanträden med tremansnämnd. Vitsord

synes mig även böra tillerkännas hovrättens på en ingående granskning

av utredningen grundade uppfattning att förändringen jämväl kommer att,

särskilt på längre sikt, bliva för staden ekonomiskt fördelaktig. Det förefaller

ock ligga i sakens natur, att stadens kostnader för ombesörjande av

endast administrativa och kommunala uppgifter böra kunna ordnas på ett

sådant sätt, att de bliva lägre än kostnaderna för såväl dessa som de judiciella

uppgifterna. Då ej heller påvisats, att i annat hänseende olägenheter

vore att befara för staden genom dess förenande med domsagan, finner jag

förordnande härom kunna mot stadens bestridande meddelas. Det kan icke

anses stå i överensstämmelse med de av statsmakterna antagna grundsatser

för rättsskipningens framtida ordnande i städerna att utan tvingande skäl

upprätthålla egen jurisdiktion för ett samhälle av så ringa storlek som Örnsköldsvik,

låt vara att staden för närvarande är stadd i utveckling. Det är

också min avsikt föreslå Kungl. Maj:t att utfärda föreskrift om stadens förenande

med domsagan. Innan det avsedda förordnandet meddelas, måste

emellertid riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens

förpliktelser beträffande avlöningen till innehavare av befattningar som genom

rådhusrättens upphörande komma att indragas. Lika med statskontoret

finner jag därvid ersättning böra av statsmedel utgå allenast till rådmännen

Lindgren och Kusoffsky och med belopp som statskontoret angivit.

I samband med Kungl. Maj.ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr N. V. Sandström väckt

motion, nr 481, vari hemställts, att riksdagen med hänsyn till att det icke

kunde anses klargjort, att laga rätt till stadens läggande under landsrätt förelåge,

måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om årlig gottgörelse av 150 kronor

till envar av rådmännen Carl Gustaf Lindgren och Carl Kusoffsky.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

11

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

I likhet med departementschefen har utskottet icke kunnat finna annat

än att den ifrågasatta föreningen mellan Örnsköldsvik och Ångermanlands

norra domsaga kommer att lända rättsskipningen till gagn samt att förändringen,

särskilt på längre sikt, kommer att bliva för staden ekonomiskt

fördelaktig. Utskottet anser sig således icke böra tillstyrka det i motionen

II: 481 framställda yrkandet örn avslag å Kungl. Maj-.ts förevarande förslag.

Då de av departementschefen förordade ersättningsbeloppen till de rådmän,

vars befattningar komma att indragas, icke givit utskottet anledning till erinran,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å herr Sandströms förenämnda motion (II: 481)

medgiva, att till en var av rådmännen i Örnsköldsvik Carl

Gustaf Lindgren och Carl Kusoffsky må från och med den

dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt avseende

med Ångermanlands norra domsaga träder i kraft, från allmänna

indragningsstaten under återstående livstiden utbetalas

en årlig gottgörelse av 150 kronor, med iakttagande

av att å denna förmån dyrtidstillägg icke skall utgå.

3:o) Falkenberg. Borgmästartjänsten i Falkenberg, vars invånarantal den

31 december 1935 uppgick till 5,895 personer, är sedan den 5 juni 1932 vakant.

Enligt av Kungl. Majit den 29 april 1921 fastställd arbetsordning skall

stadens rådhusrätt utgöras av, förutom borgmästaren, en förste rådman som

skall vara lagfaren, en andre rådman och en extra rådman. Förstnämnda

rådmansbefattning innehaves sedan år 1913 av Iwan Gunnar Leonard Cassel,

som är född år 1883. Andre rådman är Oscar Per Tomas Tomander, född

år 1867 och vald år 1930. I fråga om andre rådmanstjänsten föreskrev

Kungl. Maj:t den 25 april 1930, efter framställning av staden, att samma

tjänst skulle tillsättas allenast på förordnande, dock att förordnandet finge

återkallas endast i sammanhang med en blivande omorganisation av underrätterna

eller på grund av anledning, som länsstyrelsen prövade skälig. Kungörelsen

örn befattningens ledigförklarande innehöll jämväl upplysning om

berörda villkor, vilka även anmärktes i stadsfullmäktiges protokoll angående

rådmansvalet, men i den av länsstyrelsen för Tomander utfärdade fullmakten

kom intet att inflyta härom. Extra rådman är Adolf Ivar Werner Lundén,

som är född år 1879 och utsedd till rådman år 1932. — I detta sammanhang

bör anmärkas att stadsfiskalen i staden Carl Johan Bergwall, vilken är född

år 1868, tillika innehar befattningarna såsom stadsfogde och såsom kronouppbördskassör.

Enligt gällande lönestat utgå från staden till rådmännen följande årliga

avlöningsförmåner: till förste rådmannen lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar

1,000 kronor samt tre ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, tillhopa

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

3.800 kronor, till andre rådmannen lön 600 kronor och tjänstgöringspenningar

300 kronor, sammanlagt 900 kronor, och till extra rådmannen arvode

å 300 kronor. Förste rådmannen är dessutom tillförsäkrad viss sportelinkomst

men är skyldig att själv bekosta erforderlig skrivhjälp för tjänsten.

Behållningen av sportlerna har, efter avdrag med omkring 500 kronor för

renskrivningskostnader, uppskattats till i medeltal 1,800 kronor om året,

vadan förste rådmanens sammanlagda inkomst av tjänsten kan beräknas till

5,600 kronor årligen vid åtnjutande av samtliga ålderstillägg. Sådana åtnjutas

av nuvarande tjänsteinnehavaren. — Slutligen må omnämnas, att stadsfiskal

Bergwall i egenskap av kronouppbördskassör uppbär avlöning, ålderstillägg

inräknade, med 2,650 kronor samt sportler. — Någon utfästelse

från stadens sida om pensionering föreligger icke beträffande någon av rådmännen,

och skyldighet har icke föreskrivits för dem att vid viss ålder avgå

från tjänsten. Ej heller har i deras fullmakter inryckts föreskrift om skyldighet

att övergå till annan tjänst hos staden. I sådant avseende är av betydelse,

att rådmannen Cassel, vilken avlagt hovrättsexamen, innehar föreskriven

kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare. -— Beträffande

stadsfiskalen Bergwall hava stadsfullmäktige genom beslut den

25 september 1936 tillerkänt honom pension, att med visst årligt belopp utgå

för varje av honom innehavd befattning, så snart han avgår från densamma.

Bergwall, som icke är skyldig att vid viss ålder avgå ur tjänst, har

ännu icke i något avseende begagnat sig av den honom tillerkända pensionsförmånen.

Hallands mellersta domsaga består av två tingslag, av vilka det ena, eller

Årstads och Faurås tingslag, omsluter staden och har tingsställe därstädes.

Domsagokansliet är förlagt till Falkenberg och inrymt i nyssnämnda tingslags

där uppförda tingshus. I tingslaget hållas årligen under tingsterminerna

tio allmänna tingssammanträden.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 19 augusti 1932 har genom länsstyrelsens

i Hallands län försorg utredning ägt rum rörande Falkenbergs

förenande i judiciellt avseende med nyssnämnda domsaga. Utredningen,

som verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt

avhandlat de frågor som angivas i nämnda paragraf, har jämlikt länsstyrelsens

uppdrag utförts av borgmästaren i Halmstad Georg Bissmark.

I sitt den 27 oktober 1934 dagtecknade utlåtande har utredningsmannen

— som utgått från att staden vid förening med domsagan borde ingå

i gemensamt tingslag med Årstads och Faurås tingslag — föreslagit, att

staden för vinnande av delaktighet i tingshuset i Falkenberg skulle erlägga

ett engångsbelopp, som fastställdes till 42 procent av ett tingshuset för

detta ändamål åsatt värde av 150,000 kronor, samt att staden för gäldande

av beloppet, 63,000 kronor, skulle upptaga ett tjuguårigt amorteringslån

efter en räntefot av 3.5 procent, då årliga kostnaden bleve 4,431 kronor.

För sådan händelse har utredningsmannen vidare funnit, att genom

förändringen skulle uppstå en årlig merkostnad för staden av 1,007 kronor 41

öre, sa länge nuvarande kronouppbördskassören kvarstode i tjänsten, men

att, så snart han därur avginge, samma merkostnad skulle förbytas i en årlig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

13

besparing av 1,642 kronor 59 öre, vilken besparing komme att växa med

4,431 kronor, sedan engångsersättningen till de tingshusbyggnadsskyldige

slutamorterats. I övrigt har utredningsmannen ansett bland annat, att statsverket

vid rådhusrättens upphörande endast vore pliktigt övertaga löneförmånerna

i fråga om rådmännen Cassel och Lundén, därvid såsom ersättningsbelopp

föreslagits för Cassel 5,600 kronor och för Lundén 300 kronor

årligen. Sammanfattningsvis har slutligen uttalats, att det icke torde kunna

bestridas, att förändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som

domsagan komme att bliva till gagn för rättsskipningen, att förändringen —

därest i tingslaget vid sidan av de tio allmänna tingssammanträdena anordnades

ett sammanträde med tremansnämnd i månaden — icke komme att medföra

avsevärt ökade kostnader eller tidsutdräkt för den rättssökande allmänheten,

helst tingshuset vore centralt beläget i staden, att därest särskild överexekutor

förordnades för staden och stadsfogdetjänsten i följd härav bibehölles,

exekutionsväsendet för stadens del finge anses ordnat på ett fullt tillfredsställande

sätt, samt att, då den blivande rättegångsreformens genomförande

såsom förutsättning krävde de alltför små domstolarnas avskaffande, föreningen

med domsagan — ehuru på sina håll inom staden framträtt (en

framför allt på ett pietetsfullt hänsynstagande till stadens gamla traditioner

och fruktan för deklassering genom åtgärden grundad) motvilja mot densamma

— borde snarast vidtagas.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av de tingshusbyggnadsskyldige

och häradsrätten i Årstads och Faurås tingslag, av domhavanden

i Hallands mellersta domsaga, av stadsfullmäktige och magistraten i

Falkenberg, av länsstyrelsen i Hallands län samt av Göta hovrätt.

Stadsfullmäktige hava behandlat ärendet vid sammanträde den 31 januari

1935 och därvid bestämt motsatt sig att förordnande meddelades om

stadens förenande med domsagan. Den föreslagna förändringen skulle enligt

stadsfullmäktiges mening icke medföra något som helst gagn för rättsskipningen

utan snarare olägenheter, särskilt beträffande handläggningen av

växel- och kravmål. Därtill komme, att genom förändringen även skulle

uppkomma betydande merkostnader för staden, vilka kostnader — därföre

statsverket borde hålla staden skadeslös — av stadsfullmäktige, sedan kronouppbördskassören

avgått ur tjänsten, beräknades till 9,691 kronor 28 öre

årligen. Även för statsverkets del måste man enligt stadsfullmäktiges mening

räkna med högre kostnader för föreningens genomförande än utredningsmannen

ansett. Statsverket borde nämligen övertaga jämväl avlöningen,

900 kronor, till andre rådmannen Tomander, vilken av länsstyrelsen erhållit

öppen fullmakt å sin tjänst utan någon inskränkning, varjämte ersättningen

till rådmannen Cassel, vid det förhållande att denne själv verkställt nödig

utskrift och sålunda icke haft några utgifter för skrivhjälp, borde höjas med

500 kronor utöver det belopp utredningsmannen föreslagit. — I en särskild

promemoria, som bilagts stadsfullmäktiges yttrande och av fullmäktige i

huvudsak biträtts, har stadsfiskalen, stadsfogden och kronouppbördskassören

Ifergwall därjämte yrkat, att statsverket vid genomförande av föreningen

skulle dels vidkännas de utgifter, som staden beslutat eller kunde kom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

ma att besluta för pensionering av Bergwall i hans tre befattningar,

dels ock ersätta honom för mistade sportler i egenskap av kronouppbördskassör

med 3,000 kronor om året.

Statskontoret har i skrivelse den 20 februari 1937 avgivit infordrat yttrande

i ärendet, såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av

statsmedel i händelse staden förenades med domsagan. I utlåtandet har statskontoret

uttalat, att under angivna förutsättning statsverket syntes böra allenast

beträffande rådmännen Cassel och Lundén övertaga stadens förpliktelser

i fråga om dessas avlöning. Vad rådmannen Tomander anginge saknades

däremot skäl för ett dylikt övertagande. I den för denne utfärdade fullmakten

hade väl icke intagits underrättelse att tjänsten tillsatts allenast på

förordnande, men då i övrigt vid tillsättningen de av Kungl. Majit föreskrivna

villkoren iakttagits, förelåge icke skyldighet för staden att hålla Tomander

skadeslös vid ett återkallande av fullmakten i samband med rådhusrättens

upphörande. Vad beträffade storleken av ersättningarna till Cassel

och Lundén anslöte sig statskontoret —- under erinran att Gassels sportelinkomster

icke låtit sig beräkna på grundval av styrkta och detaljerade uppgifter

utan måst uppskattas approximativt — till vad utredningsmannen härutinnan

föreslagit eller 5,600 kronor till den förre och 300 kronor till den

senare. Beloppen, å vilka dyrtidstillägg icke borde utgå, föresloges till anvisande

å allmänna indragningsstaten. — I fråga örn de av Bergwall framställda

ersättningsanspråken i egenskap av kronouppbördskassör hemställde

statskontoret — utan att ingå på spörsmålet huruvida nämnda befattning

kunde hänföras till sådan tjänst, beträffande vilken förpliktelse av här ifrågavarande

art kunde föreligga för statsverket — under framhållande att

Bergwall uppnått sådan ålder att en pensionering av honom under alla förhållanden

varit förestående, att samma anspråk måtte lämnas utan bifall. —

Vad slutligen anginge frågan örn de ekonomiska verkningarna för staden av

dess läggande under landsrätt, hade de av utredningsmannen och länsstyrelsen

verkställda undersökningarna givit vid handen, att visserligen vid nuvarande

förhållanden en ringa ökning i kostnaderna komme att uppstå, men

att denna kostnadsökning sedermera komme att uppvägas av den utgiftsminskning

som föranleddes av kronouppbördskassörens avgång från tjänsten.

Vid sådant förhållande torde, såvitt statskontoret kunde finna, någon

sådan ekonomisk börda icke kunna anses uppkomma för staden, att hinder

förelåge för dess läggande under landsrätt.

Beträffande utlåtandena i övrigt hänvisar utskottet till propositionen (sid.

20—23).

Departementschefen anför följande.

Den i ärendet verkställda utredningen får, såsom jämväl länsstyrelsen,

hovrätten och statskontoret funnit, anses ådagalägga, att — även örn den

engångsersättning som staden Falkenberg i händelse av förening* med Årstads

och Faurås tingslag bör erlägga för vinnande av delaktighet i tingslagets

tingshus upptages till det av de tingshusbyggnadsskyldige i sådant

hänseende fordrade högre beloppet — den ifrågasatta föreningen icke behöver

medföra kostnadsökning för staden, i all synnerhet därest föreningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

15

— såsom synes lämpligt — genomföres först efter det kronouppbördskassören

avgått ur tjänsten. Utredningen torde jämväl utvisa, att avsevärd olägenhet

av annat slag ej heller kommer att genom förändringen uppstå för

staden samt att rättsskipningen i såväl staden som domsagan därigenom kommer

att gagnas. Vid angivna förhållanden lära de i 2 § lagen den 17 juni

1932 örn stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende angivna förutsättningarna

för meddelande mot stadens bestridande av förordnande om

dess förening med Hallands mellersta domsaga föreligga, allt likväl under

den ytterligare förutsättning att statsverket övertager stadens förpliktelser

beträffande avlöningsförmåner till de befattningshavare i staden, vilkas tjänster

i och med rådhusrättens upphörande komma att indragas. Det är också

min avsikt föreslå Kungl. Majit utfärdande av föreskrift härom, att träda i

tillämpning å lämplig tidpunkt efter det nuvarande kronouppbördskassören

i staden med begagnande av den honom av staden tillerkända pensionsrätt

avgått från sin tjänst. Innan detta kan ske, måste emellertid riksdagens samtycke

utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser mot vissa

dess befattningshavare. Skyldighet i sådant avseende finner jag föreligga allenast

beträffande rådmännen Cassel och Lundén, och ansluter jag mig i fråga

om ersättningsbeloppen till dessa till vad utredningsmannen och statskontoret

härutinnan föreslagit eller sålunda 5,600 kronor till Cassel och 300 kronor till

Lundén, att utgå under deras återstående livstid. Beträffande Cassel torde

emellertid böra föreskrivas att, för den händelse han skulle komma att utses

till kommunalborgmästare i staden, ersättningsbeloppet icke vidare skall utgå.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg

m. fl. väckt motion, nr 480, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att staten dels övertager pensioneringen av kronouppbördskassören i staden

med 1,490 kronor per år, dels tillerkänner nuvarande andre rådmannen en

kompensation, motsvarande till honom nu utgående arvode av 900 kronor, dels

ock tillerkänner staden en årlig ersättning med 4,724 kronor, att utgå intill

dess annuiteten å inlösningssumman för tingshuset blivit slutbetalad. Därjämte

hemställes, att förste rådmannen Cassel tillerkännes ytterligare 500

kronor i kompensation eller sammanlagt 6,100 kronor per år. Därest detta

ej skulle av riksdagen bifallas, hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, evad den berör Falkenbergs stad.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt gällande bestämmelser örn stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende övertager statsverket stadens förpliktelser beträffande avlöning

och pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens

upphörande indrages. De av departementschefen nied stöd av dessa bestämmelser

förordade ersättningsbeloppen till vissa rådmän i Falkenberg, vilkas

befattningar vid rådhusrättens upphörande komma att indragas, föranleda

ej heller någon erinran från utskottets sida. Däremot anser sig utskottet

böra avstyrka bifall till de i motionen 11:480 framställda ersättningsyrkandena,

vilka synas utskottet falla utom ramen för omförmälda bestämmelser.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å herr Anderssons i Falkenberg m. fl. förenämnda

motion (II: 480) medgiva, att till rådmännen i Falkenberg

Iwan Gunnar Leonard Cassel och Adolf Ivar Werner

Lundén må från och med den dag, då föreskrift om stadens

förenande i judiciellt avseende med Hallands mellersta

domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under

deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse med

5,600 kronor till Cassel och 300 kronor till Lundén, med

iakttagande av dels att å förmånen dyrtidstillägg icke skall

utgå, dels ock att, därest Cassel skulle utses till kommunalborgmästare

i Falkenberg, han ej vidare skall vara i åtnjutande

av berörda gottgörelse.

Stockholm den 30 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson

i Malmö, Hansén, Bergström, Nilsson i Landeryd, Holmström, Rahmn, Magnusson, Bäcklund

och Englund; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i

Skövde, Törnkvist, Strindlund, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna,

Andersson i Prästbol, Andersson i Södergård, Danielsson och Olsson i Staxäng.

Reservationer:

1) vid punkt l:o) (Lysekil) av herrar Rahmn och Olsson i Staxäng, vilka

ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»De av Kungl. Maj:t föreslagna ersättningsbeloppen hava givit utskottet

anledning till erinran allenast beträffande ersättningen till rådmannen Centerwall.

I anslutning till de skäl, som anförts i motionerna I: 258 och II: 478,

anser sig utskottet böra tillstyrka, att ifrågavarande ersättning bestämmes

till 3,524 kronor, att utgå till dess Centerwall fyllt 70 år med nämnda belopp

samt därefter under hans återstående livstid med två tredjedelar av beloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det å Kungl. Maj:t att fastställa

tidpunkten för stads förenande i judiciellt avseende med domsaga. Vid sådant

förhållande synes utskottet det i motionen II: 479 framställda yrkandet

örn uppskov med Lysekils förenande med Sunnervikens domsaga icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd. Emellertid anser utskottet, att de i motionen

framförda synpunkterna äro av den vikt, att frågan om uppskov med

sammanslagningen bör bliva föremål för Kungl. Maj:ts förnyade prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

l:o) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och med bifall till herrar Rahmns och Hellbergs förenämnda

motioner (I: 258 och II: 478) medgiva, att till rådmännen i

Lysekil Josef Centerwall, Gunnar Daniel Nyblom och Otto

Herman Tingdahl må från och med den dag, då föreskrift

örn stadens förenande i judiciellt avseende med Sunnervikens

domsaga träder i kraft, från alllmänna indragningsstaten under

deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse av

3,524 kronor till Centerwall, 525 kronor till Nyblom och 200

kronor till Tingdahl, med iakttagande av att å förmånen dyrtidstillliigg

icke skall utgå.

2: o) att herrar Olssons i Staxäng och Mårtenssons förenämnda

motion (II: 479), i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

2:o) vid punkt 2:o) (Örnsköldsvik) av herr Strindlund;

3:o) vid punkt 3:o) (Falkenberg) av herr Johansson i Fredrikslund, som

ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen II: 480, i vad den avser

ersättningsfrågorna.

Bihang lill riksdagens protokoll 1937,

0 sami

Nr 129.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts groga situm angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande befattningshavare, a1 i texten