Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa förtidsavgangna officerare och underofficerare i arméns och kustartilleriets reserver att vid uppnådda 55 levnadsår utbekomma pensions kapitaliserade värde.

1937-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:136, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa förtidsavgangna officerare och underofficerare i arméns och kustartilleriets reserver att vid uppnådda 55 levnadsår utbekomma pensions kapitaliserade värde.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

1

Nr 136.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa

förtidsavgangna officerare och underofficerare i arméns

och kustartilleriets reserver att vid uppnådda 55

levnadsår utbekomma pensions kapitaliserade värde.

(l:a avd.)

I en inom första kammaren av herr N. Holmström väckt motion, nr 113, har

hemställts, att riksdagen måtte medgiva rätt för de förtidsavgångna officerare

och underofficerare i arméns och kustartilleriets reserver, beträffande vilka

1927 års reservbefälsförordning icke är gällande, att i likhet med motsvarande

kategori förtidsavgångna i flottans reserv för sig eller efterlevande rättsinnehavare

utbekomma pensionens kapitaliserade värde vid uppnådda 55 levnadsår.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

över förevarande motion har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen

infordrat vid detta utlåtande såsom bilaga fogat yttrande från försvarsväsendets

lönenämnd.

Under hänvisning till vad försvarsväsendets lönenämnd i ärendet anfört,

anser utskottet, att motionärens framställning icke bör till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen I: 113 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDEUS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,

Nilsson i Malmö, Asplund, Borell, Bergström, Johanson i Faleberg, Gustafsson i

Benestad, Holmström, Jonsson, Larsson i Varberg och von Heland; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Magnusson i Skövde,

Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Svensson, Ward, Norling, Olsson i

Staxäng, Erlander och Hansson i Rubbestad.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 136—138.

1120 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 februari 1937 har försvarsväsendets

lönenämnd anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en

i riksdagens första kammare väckt motion, nr 113, örn rätt för vissa förtidsavgångna

officerare och underofficerare i arméns och kustartilleriets reserver

att vid uppnådda 55 levnadsår utbekomma pensions kapitaliserade värde.

I anledning härav får lönenämnden anföra följande.

I propositionen nr 50 angående försvarsväsendets ordnande till 1925 års

riksdag föreslogs införande av rätt för vissa beställningshavare i reserv eller

deras efterlevande att i stället för reservpension utbekomma ett mot dennas

efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp. Sådan rätt skulle

emellertid tillkomma endast i reserven utnämnd personal utom vid flottan,

där rätten till nämnda förmån föreslogs skola medgivas även för förtidsavgången

personal. Detta undantag motiverades av vikten att säkerställa

flottans behov av kvalificerade officerare i reserven.

Nämnda förslag bifölls av riksdagen enligt dess skrivelse nr 310 år 1925.

Genom brev den 12 juni 1925 godkände Kungl. Majit riksdagens beslut i

förevarande avseende men förklarade, att bestämmelser angående beslutets

ikraftträdande i, bland annat, förevarande avseende framdeles skulle meddelas.

Sådana bestämmelser meddelades emellertid icke förr än frågan örn reservpersonalens

avlönings- och pensionsförhållanden ånyo av Kungl. Majit underställts

riksdagens prövning i propositionen nr 227 till 1927 års riksdag. Därvid

framhölls bland annat, att de i propositionen avsedda nya förmånerna ej

borde tillkomma andra i reserven anställda beställningshavare än sådana, som

åtminstone i någon mån drabbades av den samtidigt föreslagna utsträckta

tjänstgöringsskyldigheten. Dessa förmåner vore nämligen avsedda, förutom

att främja rekrytering av reserverna, jämväl att stimulera till kvarstående därstädes.

De, som redan uppnått den ålder, då tjänstgöringsskyldigheten i fred

vore avsedd att upphöra, syntes under alla förhållanden komma att finna med

sin fördel förenligt att kvarstå i reserven den tid, som erfordrades för pensionens

utbekommande.

På grund av två i anledning av nämnda proposition nr 227 inom riksdagen

väckta motioner, däri föreslogs, att förtidsavgången personal i arméns reserver

skulle likställas med flottans motsvarande personal beträffande rätten att ut

bekomma pensionens kapitaliserade värde, uttalade riksdagen enligt skrivelsen

nr 236, såsom i den nu remitterade motionen omnämnts, att riksdagen icke

ansett sig kunna tillstyrka berörda förslag, men förutsatte, att Kungl. Majit

hade sin uppmärksamhet riktad på det i motionerna framförda spörsmålet.

Nya reservbefälsförordningar utfärdades den 23 september 1927, enligt

vilka rätten att utfå kapitaliserade värdet av reservpension infördes för i

reserven utnämnd personal vid samtliga försvarsgrenar samt dessutom för

förtidsavgången personal vid flottan.

Sedan riksdagen i anledning av en inom andra kammaren väckt motion i

skrivelse nr 516 år 1936 anhållit, att Kungl. Majit måtte taga under omprövning

frågan örn rätt för förtidsavgången personal tillhörande arméns, kustartilleriets

och flygvapnets reserver att för sig och efterlevande rättsinne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

3

havare utbekomma pensionens kapitaliserade värde, har Kungl. Majit i årets

statsverksproposition föreslagit medgivande av sådan rätt beträffande de till

nämnda reserver hörande förtidsavgångna beställningshavare, vilka äro underkastade

1927 års reservbefälsförordningar.

I föreliggande motion föreslås nu utsträckning av nämnda förmån även till

förtidsavgången personal vid armén och kustartilleriet, som icke är underkastad

1927 års reservbefälsförordningar. Såsom grund för denna framställning

har åberopats, att sådan rätt skulle gälla för motsvarande kategori förtidsavgångna

vid flottan, vilka icke äro underkastade 1927 års reservbefälsförordning.

Av den här ovan lämnade redogörelsen torde framgå, att så icke

är fallet. 1925 års riksdags principiella medgivande i förevarande avseende

för flottans reservpersonal har nämligen icke vunnit tillämpning å annan

personal vid flottan än den, som är underkastad bestämmelserna i 1927 års

förordning.

I motionen uppgives, att det endast skulle vara ett relativt fåtal officerare

och underofficerare i reserven, vilka skulle beröras av framställningen.

Motionären synes emellertid hava förbisett, att örn ifrågavarande förmån tillerkändes

nämnda personal, man svårligen kan undgå att medgiva samma

förmån även för den i reserven utnämnda personal, å vilken 1927 års reservbefälsförordningar

icke äro tillämpliga, vilken personal torde uppgå till ett

mångdubbelt större antal än de förtidsavgångna.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att de skäl, som av Kungl. Majit och

riksdagen åberopats såsom motiv för införande av rätt för viss personal att

utfå reservpensions kapitaliserade värde, icke äga tillämplighet å de i

motionen avsedda beställningshavarna. Dessa, vilka uppgivas tillhöra årsklasserna

1882—1887, hava nämligen redan fullgjort all den tjänstgöringsskyldighet,

som erfordras för erhållande av pension, och uppnå redan innevarande

år eller under de närmaste åren den ålder, då reservpensionen skall

börja utgå. De torde alltså, såsom i ovannämnda proposition till 1927 års

riksdag uttalades, »under alla förhållanden komma att finna med sin fördel

förenligt att kvarstå i reserven den tid, som erfordras för pensionens utbekommande».

Med avseende härå finner lönenämnden sig icke kunna tillstyrka

införande av rätt för ifrågavarande personal att i stället för pension

uppbära ett mot dennas kapitaliserade värde svarande belopp.

Däremot torde vissa skäl tala för, att rätten att utbekomma kapitaliserade

värdet av reservpension utsträckes till efterlevande rättsinnehavare efter förtidsavgångna

befattningshavare, därest de avlida, innan de börjat uppbära

pension. Om så anses böra ske, förutsätter detta emellertid, att samma rätt

medgives även för efterlevande rättsinnehavare till i reserven utnämnda befattningshavare.

En sådan utsträckning av rätten att uppbära reservpensions

kapitaliserade värde bör givetvis gälla för reservpersonal vid samtliga försvarsgrenar.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad, ordförande,

samt ledamöterna Jansson, Giron, Almroos, Curtman, Tottie och Magnusson.

Stockholm den 11 mars 1937.

G. Afzelius.

/ Geonj Z. Topelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.