Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1937/1938 till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1937-05-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:153, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1937/1938 till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

1

Nr 153.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

anslag för budgetåret 1937/1938 till Gymnastiska

centralinstitutet: Avlöningar jämte i ämnet

väckta motioner m. m.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1937/1938 har Kungl. Majit (punkten 209, sid. 504—508 av

det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1937) föreslagit riksdagen att dels godkänna

en i statsrådsprotokollet intagen avlöningsstat för gymnastiska

centralinstitutet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/

1938, dels ock till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 134,100 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar N.

Holmström och R. Lindström (I: 103) och den andra inom andra kammaren

av herrar R. Lundqvist och G. Arnemark (II: 220), vari hemställts,

att riksdagen ville för budgetåret 1937/1938 fastställa arvodet för kamreraren

vid gymnastiska centralinstitutet till 1,800 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 150, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 19 februari 1937 — med ändring uti ifrågakommande

delar av de under punkten 209 i åttonde huvudtiteln av ovannämnda

proposition (nr 1) framlagda förslag — föreslagit riksdagen att dels medgiva,

att för i nämnda statsrådsprotokoll för den 19 februari 1937 angivet

ändamål må för budgetåret 1936/1937 utgå erforderligt belopp ur

den i avlöningsstaten för gymnastiska centralinstitutet uppförda anslagsposten

till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,

dels godkänna en i statsrådsprotokollet intagen avlöningsstat för

gymnastiska centralinstitutet, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1937/1938, dels ock till Gymnastiska centralinstitutet: Avlö
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 153.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 153.

ningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 137,100

kronor.

Förevarande anslag är för närvarande uppfört med 135,500 kronor.

Ur en i den nuvarande avlöningsstaten uppförd delpost till Arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Grundbelopp

utgår bland annat arvode åt en sekreterare med 600 kronor och åt en

kamrerare med 1,000 kronor. Av en i avlöningsstaten uppförd anslagspost

å 6,200 kronor till avlöning till övrig icke-ordinarie personal skall

ett belopp av 4,200 kronor disponeras till arvoden åt Övningslärare vid

läroverk.

Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition gjorda framställning om

anslag till förevarande ändamål innebär följande förändringar i förhållande

till det för samma ändamål nu utgående anslaget, nämligen att

arvodet till sekreteraren höjes till 1,200 kronor, att det belopp av 4,200

kronor, som skall disponeras till arvoden åt Övningslärare vid läroverk,

skall få disponeras till »arvoden åt Övningslärare vid skolor», samt att

vissa anslagsposter i vanlig ordning minskas med belopp, motsvarande

familjepensionsavdragen.

Nu omförmälda förändringar medföra en anslagsminskning med tillhopa

1,400 kronor.

Av statsrådsprotokollet för den 4 januari 1937 inhämtas, att direktionen

över gymnastiska centralinstitutet i sina anslagspetita för nästkommande

budgetår — utöver vad sålunda av Kungl. Maj:t föreslagits

— bland annat ifrågasatt höjning av sekreterarens, kamrerarens

och bibliotekariens arvoden till respektive 1,550, 1,800 och 1,000 kronor.

Direktionens ordförande samt en av dess ledamöter hava i särskilda

yttranden förklarat sig anse, att kamrerararvodet syntes kunna bibehållas

vid det nuvarande.

Direktionen hade jämväl i sina anslagsäskanden för innevarande budgetår

gjort motsvarande framställning angående höjning av nämnda

arvoden, vilken framställning av statskontoret i utlåtande den 28 oktober

1935 avstyrkts men av riksräkenskapsverket i utlåtande den 7 december

1935 tillstyrkts, i vad densamma gällde kamreraren. Framställningen,

vilken icke biträddes av departementschefen, framfördes vid 1936

års riksdag i motionen II: 538, i anledning varav statsutskottet i sitt

utlåtande nr 8 yttrade, att utskottet icke ville bestrida, att arvodena

till ifrågavarande befattningshavare — särskilt till sekreteraren med hänsyn

till hans genom gymnastiska centralinstitutets omorganisation ökade

arbetsbörda — kunde betecknas som ganska låga. Med hänsyn dels

till det förhållandet, att dessa arvoden reglerats så sent som vid 1934

års riksdag, dels ock därtill, att en arvodesreglering av här förevarande

art närmast syntes böra ske efter förslag av Kungl. Majit, funne sig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

3

utskottet emellertid böra avstyrka vad i motionen II: 538 hemställts.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Till stöd för det motionsvis framförda yrkandet om höjning av kamrerarearvodet

har i motionen I: 103 anförts bland annat:

Genom institutets omorganisation har antalet löntagare ökats samt

anslaget till avlöning stigit från 113,410 kronor för budgetåret 1933/

1934 till 135,500 kronor som anvisats för innevarande budgetår.

Å andra sidan har genom fondernas överflyttande på statskontoret

arbetet minskats, så till vida att fondernas 40 stycken verifikationer

bortfallit.

Till handläggning av kamreraren finnas alltjämt statskassans cirka

600 stycken inkomstverifikationer samt ungefär lika många utgiftsverifikationer.

Arbetstiden utgör 2—4 timmar dagligen.

I anledning av vad i berörda motioner anförts, har utskottet i vederbörlig

ordning införskaffat yttranden från riksräkenskapsverket och

statskontoret.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 24 mars 1937 till en

början erinrat örn vad ämbetsverket tidigare i ämnet framhållit såsom

skäl för att ett arvode av 1,800 kronor för år till räkenskapsföraren

— kamreraren — icke kunde anses oskäligt högt.

Vad anginge ett av reservanterna inom direktionen gjort uttalande

örn att vissa delar av kamrerarens arbete skulle komma att överlämnas

till kansliskrivaren, hade ämbetsverket inhämtat, att något beslut härom

icke förelåge samt att kansliskrivarens göromål redan nu vore så omfattande,

att ytterligare arbete näppeligen kunde tänkas komma att

tilldelas denna befattningshavare.

Vad anginge överförandet av förvaltningen av institutets fonder till

statskontoret, ansåge riksräkenskapsverket, att endast en helt obetydlig

lättnad härigenom inträtt i kamrerarens göromål. Ej heller kunde enligt

riksräkenskapsverkets mening överförandet av den sjukgymnastiska

verksamheten till serafimerlasarettet, vilket medfört en årlig minskning

av omkring 50 inkomst- och 25 utgiftsverifikationer, i och för sig tillmätas

någon avgörande betydelse vid bestämmandet av arvodets storlek.

I detta sammanhang syntes förtjäna framhållas, att i institutets

räkenskaper antalet inkomstverifikationer, som för budgetåret 1932 1933

uppgått till 231, till följd av de utav riksräkenskapsverket meddelade

detaljerade föreskrifterna angående inkomstkontrollen vid uthyrning av

institutets salar numera överstege 600 (budgetåret 1935/1936) eller alltså

nära tredubblats samt att antalet utgiftsverifikationer alltjämt uppginge

till omkring 600, varför alltså institutets räkenskaper för år nu omfattade

sammanlagt omkring 1,200 verifikationer.

Den förnyade undersökning, som i anledning av förevarande remiss

inom riksräkenskapsverket verkställts, hade sålunda givit vid handen,

att hitintills icke tillkommit någon omständighet, som kunde föranleda

riksräkenskapsverket att frångå sin tidigare vunna uppfattning i fråga

örn den skäliga storleken av arvodet till kamreraren. Riksräkenskapsverket

ville därför för sin del tillstyrka den föreslagna höjningen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

arvodet till 1,800 kronor, vilket belopp syntes ämbetsverket vara snarare

lågt än högt tilltaget.

Statskontoret har i utlåtande den 30 april 1937 anfört:

Avgörande för statskontorets ståndpunktstagande i föreliggande fråga

hade i första hand varit, att det synts ämbetsverket självfallet att utgå

från den form för organisationen av institutets förvaltning som så sent

som av 1934 års riksdag beslutats. I göromålen å den nya kansliskriyarbefattning,

som därvid inrättats, skulle nämligen ingå bland annat

just kamrerargöromålen. Endast under en övergångsperiod skulle dessa

göromål bestridas av en med arvode avlönad särskild kamrerare, vars

arbete i görligaste mån skulle underlättas genom det enklare arbetets

överlämnande till nuvarande kansliskrivaren.

Med denna bakgrund hade det synts statskontoret, att frågan örn

omreglering av kamrerarens löneförmåner icke för närvarande borde

tågås till ny behandling, i synnerhet som den ovanberörda överflyttningen

till kansliskrivaren av kamerala göromål ännu ej hunnit vidtagas.

Av vad reservanterna inom direktionen — bland vilka befunne sig direktionens

nuvarande ordförande — anfört torde framgå, att en dylik överflyttning,

som för övrigt ingått bland förutsättningarna för tjänstens

placering i 11 lönegraden, vore tillämnad.

I anledning av vad riksräkenskapsverket i ärendet anfört ville statskontoret

fästa uppmärksamheten därå, att förefintligheten av de av

riksräkenskapsverket meddelade föreskrifterna rörande inkomstkontrollen

vid uthyrning av institutets salar varit känd redan för 1934 års

riksdag, varför hänsyn till det merarbete, som därigenom vållades kamreraren,

sålunda tagits vid bestämmandet av hans nuvarande arvode.

I övrigt ville statskontoret understryka den av reservanterna inom direktionen

framhållna omständigheten, att minskning av kamrerarens

arbete måste uppstå genom överflyttandet till statskontoret av institutets

fondförvaltning och nedläggandet av poliklinikerna därstädes.

Emellertid ansåge sig statskontoret böra ytterligare framhålla, att

antalet verifikationer icke enbart syntes böra läggas till grund vid ett

bedömande av kamrerarens arbetsbörda, helst som någon utökning av

hans arbetstid — enligt i ärendet förekommande uppgift — icke syntes

hava ägt rum. Kamrerarens ekonomiska ansvarighet måste vidare

— trots ökningen av statsanslaget — anses hava undergått minskning

genom fondförvaltningens överflyttande till statskontoret. Den i övrigt

erforderliga lättnaden torde böra beredas genom fullföljandet av 1934

års riksdags avsikt att till kansliskrivaren överföra kamerala göromål i

tillräcklig utsträckning.

Slutligen ville ämbetsverket uttala, att, såsom ock av 1936 års riksdag

i samband med behandlingen av enahanda spörsmål framhållits, en

fråga sådan som den förevarande av principiella skäl och med hänsyn

till konsekvenserna syntes böra upptagas till prövning av Kungl. Maj:t

i samband med andra likartade anslagsäskanden. I frågans nuvarande

läge ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka bifall de remitterade

motionerna.

Beträffande det i propositionen nr 150 framlagda förslaget angående

personligt lönetillägg åt föreståndaren för institutet A. H.

Johnsson m. m. inhämtas av sistnämnda proposition följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

5

Föreståndaren åtnjuter nu dels ett arvode av 3,000 kronor och dels

— under förutsättning, att han icke innehar tjänst såsom lärare vid institutet

— ett tilläggsarvode av likaledes 3,000 kronor.

Kungl. Majits i 1937 års åttonde huvudtitel under punkten 209 framlagda

förslag rörande anslag för budgetåret 1937/1938 till gymnastiska

centralinstitutet bygger på den förutsättningen, att föreståndarens avlöningsförmåner

skulle för sistnämnda budgetår utgå med samma belopp

som för innevarande budgetår.

Kungl. Majit förordnade den 13 november 1936 översten i armén,

överstelöjtnanten i trängens reserv A. H. Johnsson att från och med

den 1 januari 1937 tills vidare intill utgången av december 1938 vara

föreståndare för institutet. Dessförinnan innehades föreståndartjänsten

av majoren i Värmlands regementes reserv E. G. P. Winroth.

I skrivelse den 29 januari 1937 har direktionen över gymnastiska

centralinstitutet gjort framställning angående förhöjt arvode åt institutets

föreståndare, räknat från och med den 1 januari 1937. Över nämnda

framställning har statskontoret den 8 februari 1937 avgivit utlåtande.

Direktionen har erinrat, att enligt 5 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet

(nr 167/1935), som trätt i kraft den 1 juli 1935, hnge

befattningshavare, vilken komme i åtnjutande av pension enligt

reglementets bestämmelser, av denna pension uppbära endast en

tredjedel, om han vid avgång från den militära befattningen åtnjöte

eller sedermera erhölle lön eller arvode för annan statstjänst och de

sammanlagda förmånerna uppginge till sådant belopp, att de för år räknat

överstege 5,004 kronor, med iakttagande likväl, bland annat, att i

förekommande fall därutöver finge utgå så mycket av den återstående

delen av pensionen, att vad vederbörande ägde behålla ej understege

summan av den större förmånen och V3 av den mindre. Då Johnssons

pension såsom överstelöjtnant i trängens reserv utginge med 6,036 kronor

örn året och han enligt nyssnämnda bestämmelse måste vidkännas

reduktion av detta belopp, komme arvodet såsom föreståndare att i

själva verket utgöra allenast omkring 2,000 kronor.

Enligt 5 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet skulle vid tilllämpning

av ovannämnda reduktionsregel iakttagas bland annat, att

hänsyn i regel icke skulle tagas till i stat upptaget eller av Kungl.

Majit fastställt arvode för icke-ordinarie befattning vid försvarsväsendet

eller sjökarteverket. I förhållande till dessa med föreståndarbefattningen

jämförbara arvodestagare bleve föreståndaren enligt direktionens

förmenande oskäligt missgynnad.

Winroth hade förutom fullt arvode åtnjutit full pension. Tre av institutets

lärare åtnjöte förutom lön jämväl full pension såsom pensionerade

officerare. Vid bestämmandet av tilläggsarvodet åt föreståndaren

hade tagits hänsyn till då gällande pensionsbestämmelser för officerare

och några vittgående ändringar i dessa bestämmelser hade icke kunnat

förutses. Med hänsyn härtill och till det ansvarsfulla och omfattande

arbete, som ålåge föreståndaren, syntes det direktionen synnerligen angeläget,

att föreståndaren erhölle ersättning för vad han nödgades avstå

av sin pension.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

Statskontoret Ilar understrukit, att de undantag från den i 5 § 1 inom.

omförmälda reglemente givna huvudregeln angående reduktion av pensionen,

som stadgades i 2 mom. samma paragraf, ej ägde tillämpning

beträffande ifrågavarande föreståndare. Med hänsyn till konsekvenserna

funne statskontoret betänkligt, att avsteg gjordes från de enligt

nyssberörda författning gällande reglerna.

För den händelse emellertid de löneförmåner, till vilka Johnsson vore

berättigad, icke skulle anses tillfyllest, syntes en eventuell fyllnadsersättning

lämpligen böra erhålla formen av ett personligt lönetillägg,

vilket syntes kunna beräknas förslagsvis på följande sätt.

Statsmakterna hade ursprungligen i första hand tänkt sig att en av

de båda i 26:e löneklassen placerade lärarna vid institutet jämväl skulle

tjänstgöra såsom föreståndare och i sådan egenskap uppbära ett arvode

av 3,000 kronor. Om man utginge från lärarlön i högsta löneklassen,

10,020 kronor, skulle således kostnaderna för föreståndare''änstens uppehållande

belöpa sig till 13,020 kronor. Härvid hade emellertid förutsatts,

att hälften av undervisningen å den ordinarie tjänsten skulle

kunna uppehållas av vikarie. Foges hänsyn härtill, syntes det naturligt

att beräkna kostnaden för uppehållande av själva föreståndarskapet

till halva lärarlönen, omkring 5,000 kronor, jämte det särskilda

arvodet, 3,000 kronor, eller tillhopa 8,000 kronor.

Därest ett personligt lönetillägg ansåges böra tillerkännas Johnsson,

syntes med utgångspunkt från ovan angivna beräkningssätt detta tilllägg

— utan att den ursprungligen för föreståndarskapet beräknade

kostnaden därigenom överskredes — böra bestämmas till skillnaden mellan

nyssnämnda 8,000 kronor och de 6,000 kronor, varmed sagda ersättning

för närvarande utginge, eller till 2,000 kronor.

Departementschefen har beträffande nu förevarande fråga för egen

del anfört:

De för Johnsson i hans egenskap av officer gällande pensionsbestämmelserna

hava medfört, att hans effektiva arvode såsom föreståndare

för gymnastiska centralinstitutet minskats till omkring 2,000

kronor. Det synes mig uppenbart, att detta belopp ej utgör en skälig

ersättning för de ansvarsfulla arbetsuppgifter, som ankomma på

föreståndaren. En förbättring av de Johnsson tillkommande förmånerna

skulle — vilket synes hava föresvävat institutets direktion —

kunna ske genom att för föreståndarens del medgiva undantag från

omförmälda reduktionsregel i militära tjänstepensionsreglementet. Denna

utväg synes dock med hänsyn till vad statskontoret härutinnan anfört

ej böra anlitas. Lämpligare torde vara att bereda honom ett personligt

lönetillägg. Enligt den av statskontoret använda beräkningsgrunden

skulle lönetillägget bestämmas till 2,000 kronor. Jag kan på

denna punkt icke följa statskontoret. Såväl billighetshänsyn som omsorgen

om institutets intressen tala enligt min mening för att lönetilllägget

beräknas till så stort belopp, att Johnsson erhåller visserligen

icke full kompensation för den inträdda minskningen men dock ett något

större vederlag än statskontoret ifrågasatt. Jag föreslår i sådant hänseende

ett belopp av 3,000 kronor.

Då Johnsson tillträtt sin tjänst såsom föreståndare den 1 januari

1937, synes lönetillägget böra utgå från och med sistnämnda dag. Den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

7

på budgetåret 1936/1937 belöpande delen av lönetillägget torde lämpligen

böra bestridas från den i avlöningsstaten för nämnda budgetår uppförda,

förslagsvis beräknade anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Härtill torde riksdagens medgivande

böra inhämtas. För nästkommande budgetår åter böra medel

anvisas under delposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit: Grundbelopp. I följd härav bör, med ändring

av vad därutinnan i 1937 års statsverksproposition föreslagits, nämnda

delpost för nästkommande budgetår beräknas till (65,400 + 3,000 —)

68,400 kronor. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, bör sålunda uppföras med (66,200 + 3,000 =)

69,200 kronor och avlöningsstatens slutsumma i anledning därav höjas

till 137,100 kronor.

Kungl. Majits föreliggande förslag om höjning av sekreterararvodet

med 600 kronor till 1,200 kronor är enligt utskottets mening välmotiverat.

Den omständigheten, att den nuvarande anordningen för kamreraregöromålens

bestridande av riksdagen tänkts närmast som en övergångsanordning,

talar emot en motsvarande höjning av kamrerarearvodet.

Vad i ärendet anförts, synes emellertid giva visst fog för en mindre

höjning även av sistnämnda arvode. Såvitt utskottet kan bedöma,

föreligger dock icke anledning att tillerkänna kamreraren högre ersättning

än utskottet nyss förutsatt skola utgå till sekreteraren. Utskottet

tillstyrker därför, i anledning av vad i de båda ovannämnda

motionerna yrkats, att kamrerarearvodet höjes från 1,000 kronor till 1,200

kronor.

Örn den i gällande pensionsbestämmelser föreskrivna reduktionsregeln

icke ägt tillämpning, skulle den nuvarande föreståndaren för institutet

ägt uppbära arvodes- och pensionsförmåner med tillhopa omkring 12,000

kronor. Reduktionsregelns tillämpning medför, att ifrågavarande behållna

inkomst minskas med i runt tal 4,000 kronor till omkring 8,000 kronor.

Direktionen för institutet har förutsatt, att föreståndaren skulle erhålla

full ersättning för vad han nödgas avstå av sin pension. Kungl. Majits

förslag innebär, att den behållna inkomsten skulle genom ett personligt

lönetillägg höjas med 3,000 kronor till omkring 11,000 kronor, medan

statskontoret ansett höjningen kunna begränsas inom ramen av en inkomst

av omkring 10,000 kronor.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning örn att

Johnsson bör av ifrågavarande anledning beredas särskild fyllnadsersättning.

Ges åt denna ersättning formen av ett personligt lönetillägg, kan

en sådan åtgärd, med hänsyn jämväl tagen till befattningens speciella

karaktär, knappast tänkas verka i prejudicerande riktning.

1 fråga örn ersättningens belopp tillstyrker utskottet Kungl. Majits

förslag, vilket synes utgöra en lämplig medelväg mellan direktionens

förslag örn tillerkännande av full ersättning åt föreståndaren och stats
-

Vtskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

kontorets om en till 2,000 kronor reducerad ersättning samt bereda

föreståndaren en inkomstnivå, som synes skälig med hänsyn till hans

arbetsuppgifter och i jämförelse med de honom underställda lärarnas

inkomster.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts under

punkt 209 i åttonde huvudtiteln och i den ovannämnda propositionen

framlagda förslag. I förslaget till avlöningsstat bör vidtagas allenast den

ändring, som betingas av den av utskottet förordade höjningen av kamrerararvodet

med 200 kronor. Anslagets belopp bör alltså höjas från

av Kungl. Majit föreslagna 137,100 kronor till 137,300 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majit förslag

ävensom herrar Holmströms och Lindströms samt herrar

Lundqvists och Arnemarks ovannämnda motioner (I: 103

och lii 220),

a) medgiva, att för i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 19 februari 1937 angivet ändamål

må för budgetåret 1936/1937 utgå erforderligt belopp ur

den i avlöningsstaten för gymnastiska centralinstitutet

uppförda anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän;

b) godkänna följande avlöningsstat för gymnastiska

centralinstitutet, att tillämpas tillsvidare från och med

budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, för slag svis..................kronor

2. Avlöning till tjänsteman å övergångs
stat,

förslagsvis................. »

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp.......kronor 68,600

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis ... » 800 »

4. Avlöning till övrig icke-ordinarie personal

.......................... »

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis. »

52,800

6,100

69,400

6,200

2,800

Summa förslagsanslag kronor 137,300;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

9

c) till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar för

budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 137,300

kronor.

Stockholm den 18 maj 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Borell, Bergström,

Pauli, Johanson i Faleberg, Jonsson, Rahmn och Hörstadius samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson

i Stockholm, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Holmdahl, Lindberg i Umeå, Andersson

i Södergård, Olsson i Staxäng, De Geer i Hanaskog och Bergvall.

Reservation

av herr Pauli, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herrar

Holmströms och Lindströms samt herrar Lundqvists och Arnemarks

motioner I: 103 och II: 220.

bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 153.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1937/1938 till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar, jä s. 1 i texten